En vision mot ett nytt EU by Akava

En vision mot ett nytt EU

â&#x20AC;&#x192; 1

Innehåll

1 En vision mot ett nytt EU

2 Tre alternativ för EU:s framtid

3 Hur skapa ett starkt EU?

4 Siffror som exemplifierar tillväxtstrategin

5 EU:s reformåtgärder

6 Finland och EU i framtiden

Analys av EU

Mycket har uppnåtts, men även vissa fel har gjorts

Dagens EU: svårigheter och styrkor

Framtidsfrågor att lösa

Författare: Markus Penttinen, chef för internationella ärenden, Akava. Riktlinjerna baserar sig på Akavas program och beslut fattade av ledningen.Detta dokument ersätter inte Akavas tryckta dokument: Enemmän, mutta parempaa EU:ta (Mer men bättre EU) ISBN: 978-952-5628-88-3

LEHTIKUVA

1 En vision mot ett nytt EU Europeiska unionen skakas av större motsättningar än någonsin. Den står inför en mängd utmaningar och tryck. Å andra sidan finns det ett uppenbart behov av Europeiska unionen som aktör, och unionen har många styrkor. Republikens president Sauli Niinistö konstaterade i sitt nyårstal 1.1.2017 att ”Europeiska unionen nu behövs mer än på årtionden, men att den samtidigt är svagare och mer splittrad än någonsin.” Mot denna bakgrund beslutade ledarna i EU-länderna att initiera en diskussion om en EU-reform som avsågs kulminera i toppmötet i Rom 25.3.2017. Detta är ingalunda någon ändpunkt för diskussionen om EU:s framtid, vilken också medborgarna bör delta i. Vill vi ha kvar den fria rörligheten, hur återställa tillväxt och sysselsättning i EUländerna, hur hålla Europa kvar i bildningens och demokratins framkant och hur vill vi att Europa ska se ut till exempel 2030? På de här och många andra frågor behövs det svar och riktlinjerna inför framtiden ska inte dras upp enbart vid toppmöten. Akava var från första början för Finlands medlemskap i Europeiska unionen och har engagerat sig i dess verksamhet bland annat via många europeiska organisationer. Vid behov har förbundet kommit med förbättringsförslag gällande EU:s verksamhet och påverkat olika direktivprojekt.

EU har blivit som hälsan: först när den är hotad märker man hur viktig den är.

Akava vill med detta dokument bidra till den pågående diskussionen om EU:s framtid och arbetet med att hitta fungerande lösningar. På det sättet skapar vi en färdplan och vision mot ett nytt EU.

EUROPEAN PARLIAMENT

2 Tre alternativ för EU:s framtid Med utgångspunkt i Akavas analys av EU:s styrkor och utmaningar (se sid.11) kan man urskilja olika alternativ för unionens framtid. Vid en framtidsbedömning bör följande tre alternativ beaktas:

Ett EU som faller samman Det som allmänt sågs som en omöjlighet för endast några år sedan, dvs. att EU faller samman, är fortfarande inte det mest sannolika scenariot, men vi ska inte heller utesluta det. Sönderfallet skulle då knappast ha en enda orsak, utan vara en följd av flera samtidigt verkande faktorer, ett såväl internt som externt tryck. Konsekvenserna skulle vara dramatiska i synnerhet för ett litet exportberoende land som Finland vars utrikespolitik också är kopplad till unionen. Finland skulle vara tvunget att positionera om sig helt både politiskt och ekonomiskt. Med en splittrad inre marknad skulle den minskade exporten leda till en tillbakagång på flera år i levnadsstandarden, och sannolikt även till en nedmontering av den så kallade välfärdsstaten. Ett slut på rörelse- och etableringsfriheten för arbetstagare och företagare skulle innebära en stor förändring. Det betydelsefulla europeiska forskningssamarbetet och studentutbytet skulle stanna av. Vi vet inte vilka politiska makthavare som skulle inta ruinerna efter ett EU som fallit samman. Akava anser att ett sönderfall av EU ska förhindras med alla tillgängliga medel. Det är inte till fördel för någon och i synnerhet inte för finländarna.

Ett EU i sönderfall innebär en total ompositionering för Finland.

Ett lågeffektivt EU Det sannolikaste alternativet i den nära framtiden är ett mindre effektivt EU. För närvarande fungerar och producerar EU och har visat sig vara segare än förväntat i kriserna. På grund av tryck från många håll har verksamheten oundvikligen gått på halv effekt. EU skulle kunna skapa ett större mervärde än för närvarande. Akava anser att det är såväl till medborgarnas som medlemsstaternas fördel att EU steg för steg tar sig ut ur detta läge. EU förmår göra så mycket mer och bättre, om det finns möjligheter. Vi ska inte nöja oss med ett lågeffektivt EU, om även ett sådant i sig är till nytta.

Ett nytt EU Fröet till ett nytt EU gömmer sig i det nuvarande läget. Ifrågasättandet av det grundläggande som unionen har uppnått och Brexit har fått oss att inse hur mycket vi har att förlora om hela konstruktionen faller samman och hur mycket man kan uppnå genom ett gränsöverskridande samarbete. Svårigheterna är samtidigt något som sporrar och tvingar oss att utveckla EU. Det är sannolikt att det utan de nuvarande svårigheterna inte ens skulle finnas möjlighet till många nyttiga reformer. I det nya EU måste man kunna maximera de fördelar unionen ger, dess problemlösningsförmåga och det mervärde ett gränsöverskridande samarbete tillför. Den nya unionen skulle erbjuda hållbar tillväxt, fler arbetstillfällen, en starkare värdegemenskap samt ge allt bättre möjligheter till mobilitet, entreprenörskap och även inflytande på verksamheten i ett demokratiskt EU. I globaliseringen iklär unionen sig rollen av trendsättare och inte efterföljare.

Akava förespråkar ett nytt EU: dagens svårigheter incitament för utveckling.

Akava är absolut för att det skapas ”ett nytt EU”. Det vore det nyttigaste alternativet för såväl Finland som enskilda medborgare.

3 Hur skapa ett starkt EU? Akavas dokument om EU:s framtid är ett inlägg i diskussionen om EU:s framtid och utveckling. Akava förespråkar ett starkt Europa. Vi vill ha ett kompetent och bildat Europa med stark ekonomisk tillväxt, en välfungerande inre marknad och inre rörlighet. Vi vill att man i Europa satsar kraftigt på vetenskap och forskning. Arbetet med att utveckla det nya EU ska inte fokusera på tvister om behörighet eller förbundsstatsfrågan, utan på vilka de bästa praktiska förslagen är för att åstadkomma ett bättre och effektivare EU. Vad göra för att medborgarna ska få så stor daglig nytta av EU som möjligt? Det förutsätter ingen helomvändning av EU. Unionen fungerar i många stycken väl och de nuvarande styrkorna ska utnyttjas till fullo. Men för att inte råka ut för att EU faller samman eller blir underpresterande behövs målmedvetna åtgärder inom många områden.

EU behöver en omfattande tillväxtstrategi Någon mirakelmedicin för hur EU ska resa sig finns inte. Det kräver många år av arbete inom många områden. Det behövs helt enkelt en omfattande tillväxtstrategi för Europeiska unionen och visioner om i vilken riktning unionen ska styras. Enligt Akava ska huvudriktningarna vara dessa: Kompetenstillväxt: Målsättningen i EU:s föregående strategi, det så kallade Lissabonfördraget, om att unionen genom kompetens ska vara världens mest konkurrenskraftiga region är i dag ett allt mer väsentligt framtidsmål. EU måste bli ett globalt kompetenscenter och rent praktiskt eftersträva en världsledande ställning, vilken nu innehas av Förenta staterna.

Tillväxt för alla: För att kunna bevara EU, dess inre marknad och den europeiska samhällsmodellen krävs att arbetslösenheten vänder neråt, sysselsättningsgraden stiger betydligt och att utslagningen från utbildning minskar kraftigt. Ekonomisk tillväxt: Ett Europa för alla lyckas inte utan ekonomisk tillväxt och produktivitet, dessa måste lyftas upp på en högre nivå. Det behöver inte vara ofrånkomligt att EU:s andel av världens BNP minskar kraftigt. Tillväxt i konkurrensförmåga: Konkurrenskraftiga anställda, företagare och företag är den bästa vägen för EU att nå framgång i globaliseringen och de allt mer accelererande förändringarna, bland annat den tekniska förändringen. Hållbar tillväxt: Dagens konsumtions- och produktionssätt överskrider mångfaldigt de långsiktiga gränserna för hållbarhet och utöver deras negativa miljöpåverkan utgör de en tilltagande begränsning för den ekonomiska verksamheten. En världsledande ställning inom detta område erbjuder otaliga nya arbetstillfällen.

EU kan göras till ett globalt kompetenscenter när USA stänger sina gränser.

Demokratitillväxt: Europa är demokratins vagga och förhoppningsvis även dess framtid. EU ska i öppenhet vara en förebild för sina medlemsländer. Auktoritära alternativ ska inte tillåtas växa, i synnerhet inte inom EU:s eget område. Tillväxt av värden och rättigheter: EU-gemenskapen står på en grund av gemensamma värden och grundläggande rättigheter och denna ledande ställning ska bevaras och förbättras ytterligare. I dessa värden ingår jämställdhet och jämlikhet.

4 Siffror som exemplifierar tillväxtstrategin

EU:n tavoitetila vuonna 2030 voidaan pukea muutamiksi esimerkkiluvuiksi:

Nuläge (Finland inom parentes)

Mål EU 2030

EU:s ambition för 2030BNP kan exemplifieras med några siffror: Andel av världens

22 (0,4) %

22 %

Sysselsättningsgrad 20–64 år

70 (73) %

80 %

Arbetslöshet

8,2 (8,7) %

5 %

Forskning av BNP

2 (3) %

4 %

Universitet på världens topp 20-lista (EU 27, The Times-rankning)

0 (0) st.

5 st.

Unga utan examen efter den grundläggande utbildningen*

11 (9,2) %

5 %

Klimatuppvärmning

*18–24 vuotias henkilö, joka ei ole koulutuksessa

Högst 1,5 oC

EUROPEAN PARLIAMENT

5 EU:s reformåtgärder Utöver visioner och allmänna mål behövs en mängd praktiska åtgärder, reforminsatser, för att utveckla och föra unionen framåt. Akava föreslår bland annat följande: •• Strukturerna i EU:s budget ska förnyas genomgripande och en större andel eget kapital återbördas jämfört med läget i dag. I stället för stöd i bevarande syfte ska EU stödja tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen. Forsknings- och utbildningsmedlens andel av unionens budget bör minst fördubblas under nästa sjuårsperiod 2021–2028. Det är möjligt att göra EU till ett globalt kompetenscenter när Förenta staterna börjar stänga sina gränser och inför protektionism.

EU:s budget: från understöd för att bevara till att skapa tillväxt.

•• Projekten för en digital inre marknad, investeringsprogram, energiunion, kapitalmarknad, framtida trafikinfrastruktur och andra motsvarande projekt ska slutföras målmedvetet och ambitionerna ska sättas högt. Inte heller den inre marknaden är färdig. •• Unionen ska ingå nya handelsavtal som främjar tillväxt, nya arbetstillfällen och en regelbaserad globalisering. Förhandlingarna ska dock föras öppet och underlåtenhet att följa arbetslivsbestämmelserna i avtalen ska åtföljas av sanktioner enligt Förenta staternas modell.

•• Handelsavtalen ska fördjupas tillsammans med lämpliga partner genom en gradvis utvidgning av samarbetet även till de fyra fria rörligheterna (kapital, varor, tjänster och arbetstagare) samt exempelvis till ett omfattande utbildnings- och forskningssamarbete. Som förebild passar Kanada, ett land som EU i framtiden kunde sluta ett slags ”super-CETA”-avtal med som mall för andra motsvarande (eventuellt Japan därefter). •• Grunden för den ekonomiska och monetära unionen är att medlemsländernas ekonomier fås i ordning. Därtill behövs det en mängd reformer av själva systemet (finansminister för EU, buffertfond, enklare övervakning av den ekonomiska politiken och motsvarande förslag). Det behövs även ett system där marknaden tydligare än för närvarande reagerar på ett land som försummat att förnya sin ekonomi. •• EU siktar mot att bli ett immigrationssamhälle i likhet med Kanada genom en reform av blåkortsdirektivet. Det här förutsätter lyckad integration och att mobiliteten ses som ”hjärnutbyte” i stället för som hjärnflykt. •• Den ekonomiska och monetära unionen bör utökas med ett system som ger medlemsländerna en "organiserad" möjlighet till utträde ur euroområdet. Å andra sidan bör det skapas ett förfarande som gör det möjligt att utesluta ett medlemsland som allvarligt försummar sina åligganden eller reformer ur euroområdet.

Finland kunde tillsammans med de övriga nordiska länderna vara ett mönsterland för globaliseringen.

•• Det bör skapas en skatteunion som omöjliggör gränsöverskridande skatteflykt, skatteparadisverksamhet och aggressiv skatteplanering. För de skatteformer som anknyter till den inre marknadens verksamhet behövs miniminivåer, och EU:s konkurrenspolitiska medel ska systematiskt användas för att råda bukt med "skattedopningen". •• Beviljandet av medel ur strukturfonderna till enskilda medlemsländer ska bindas till den rättsstatliga och demokratiska utvecklingen i landet, åtgärderna mot korruption och efterföljandet av de grundläggande rättigheterna. Unionen ska ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

IDA PIMENOFF

•• De förestående Brexit-arrangemangen kan varken vara ett straff eller en belöning för utträdet ur EU. Men det är dock enbart unionens medlemmar som kan ha fullskaliga förmåner. Medlemskapet i euroområdet bör inte vara ”heligt”, lika lite som EU-medlemskapet, utan här behövs ett förfaringssätt för att utesluta ett medlemsland som allvarligt och upprepat bryter mot EU:s grundläggande regler och rättigheter. •• EU:s projekt för en pelare för sociala rättigheter bör leda till praktiska initiativ inom områdena för arbetsliv, arbetarskydd och jämställdhet. I synnerhet bör detta gälla olika former för ny ekonomi och nytt arbete samt informationssamhällets verksamhet. Också de som sysselsätter sig själva behöver ett minimiskydd. •• Utöver ett EU för alla behövs en hållbar union: EU ska vara en föregångare inom cirkulär ekonomi, klimatlösningar, energibesparing och motsvarande. •• Unionen beslutsfattande ska vara effektivt, öppet och demokratiskt förankrat. Kommissionärerna och EU:s president ska väljas genom direkta val eller bland medlemmarna i Europaparlamentet. Ministerrådets beslut ska grunda sig på kvalificerad majoritet. Den demokratiska förankringen av EU-beslut går framåt genom att Europaparlamentet får en starkare ställning.

Det gemensamma stöd TTIP-avtalet fick av de finländska arbetsmarknadsorganisationerna är ytterst sällsynt i Europa.

•• Det nordiska samarbetet kunde uppleva ”en renässans” om Norge och Island ansluter sig till EU. En nordisk union i sig ersätter inte EU. •• EU ska fylla det vacuum i globaliseringsfrågor som uppstod efter att Förenta staterna drog sig tillbaka, bland annat genom att stödja FN, utvecklingsbistånd och multilaterala internationella system samt genom att motsätta sig protektionism och globalt agera utifrån sina värden avseende demokrati och mänskliga rättigheter. EU måste också öka satsningarna på säkerhetsfrågor.

6 Finland och EU i framtiden Beslut som gäller framtiden fattas gemensamt på EU-nivå, men med den turbulens som råder i världen och motsättningarna inom EU är det viktigt att reflektera över Finlands ställning i unionen. Akava anser att utgångspunkterna ska vara följande: •• Ett fortsatt medlemskap i Europeiska unionen har ett brett stöd i Finland och ett utträde ur euroområdet lockar inte heller. •• Finland får inte vara en randstat i unionens verksamhet om vi vill maximera förmånerna och möjligheterna att påverka. Det gör vi bäst vid de bord där besluten fattas, vilket dock inte innebär kritiklöshet eller att vi godkänner allt. •• Finland ska ha en lösningsorienterad roll. Egna intressen uppfylls bäst via gemensamma intressen i synnerhet på lång sikt. Egna och gemensamma intressen står inte i konflikt och är inget nollsummespel.

Ju inflytelserikare EU är, desto större är Finlands självständighet.

•• Det lönar sig för Finland att stödja ett funktionsdugligt EU. Ju mer inflytande EU har, desto större är Finlands självständighet. Ett EU som splittrats och fallit sönder innebär för Finland ensidig anpassning och skenbar självständighet. •• Inom EU kan Finland framträda som ett globaliseringens mönsterland även tillsammans med de övriga nordiska länderna. Nationer som skapat en öppen ekonomi och tillväxt för alla drar nytta av internationellt samarbete. •• Finlands förmåga att diskutera och behandla olika frågor tillsammans på ett sätt som samtidigt förankrar dem (till exempel riksdagens starka roll och ministeriernas EU-sektioner) duger som modell för många. Dock utan pekpinnementalitet. •• En praktisk roll som passar Finland kan dock inte betyda att vi fokuserar endast på att verkställa beslut som redan fattats. Att underlåta att fatta beslut som gäller utvecklingen av EMU äventyrar hela den ekonomiska och monetära unionen.

IDA PIMENOFF

EUROPEAN PARLIAMENT

Analys av EU Mycket har uppnåtts, men även vissa fel har gjorts Under sin över 60-åriga existens har Europeiska gemenskapen och sedermera unionen åstadkommit mycket. Europa har kanske aldrig upplevt en fredsperiod av detta slag, medborgarna har fått möjlighet att röra sig och arbeta fritt över hela kontinenten och gränsöverskridande samarbete förekommer i aldrig tidigare skådad omfattning. Den inre marknaden har underlättat för näringsverksamheten och skapat tillväxt. Utan den skulle unionens BNP uppskattningsvis vara hela 5 procent lägre än för närvarande. Enbart det att Schengensamarbetet skulle upphöra skulle innebära årliga tilläggskostnader på många miljarder. Till exempel vår gemensamma lantbrukspolitik har gett konsumenterna frihet att välja, producenterna exportmöjligheter (2016 130 miljarder euro) och en stark ställning i förhandlingar på världsnivå. I synnerhet för små länder som Finland har det öppnat sig en betydelsefull kanal för att påverka den globala utvecklingen.

40 % av världens socialförsäkringsutgifter hör hemma i EU-området: en stark ekonomi är en nödvändighet.

Sammantaget är unionen avsevärt bättre än den stämpel den ofta får i den offentliga debatten. Beskrivande är filmregissören Aki Kaurismäkis konstaterande att ”EU är en uppfinning av fan själv”. Tack vare denna ”fans uppfinning” har han dock möjlighet att bo i Portugal på deltid samt dra nytta av den fria rörligheten och enklare resande. Mycket av det unionen har åstadkommit är redan så självklart att vi inte längre lägger märke till det. EU har blivit som hälsan: först när den är hotad märker man hur viktig den är. Men också fel har begåtts. Misstron mot EU blev starkare i många arbetstagarorganisationer när arbetslivsverksamheten under José Barrosos kommissionsperiod i praktiken frystes ner. Det mångåriga hemlighållandet kring förhandlingarna om EU-

USA-TTIP- och EU-Kanada-CETA-avtalen tärde på medborgarnas förtroende för hela systemet. Också kraftigareformer i euroområdets krisländer var nödvändiga, men EU:s verksamhet med dess trojkasystem fick unionen att se ut som en kommendant. Trots vissa fel ligger den ursprungliga orsaken till problemen inte nödvändigtvis i själva Europeiska unionen utan är kopplade till medlemsländerna. Till följd av regeringarnas förhållningssätt gick verksamheten för att motarbeta internationell skattesmitning under en lång tid mycket långsamt framåt. Förläggningen av Europaparlamentets sessioner till två länder, som är dyr för skattebetalarna och skadlig för miljön, skulle ha upphört för länge sedan om parlamentet självt skulle kunna besluta om saken i stället för medlemsländerna. Man kan inte heller lägga skulden på Bryssel eller EU:s ekonomiska politik för att många länder hamnat i ett läge där de tappat konkurrenskraften eller blivit överskuldsatta. Storbritanniens Brexit-debatt var symtomatisk. När förre premiärministern David Cameron påstod att invandringen från EU var ”ohållbar” var nettoinvandringen till öriket endast något större än invandringen till Finland. På motsvarande grunder hade vi i Finland kunnat kräva folkomröstning och gå ut ur unionen till följd av inflyttningen från Estland. Även om varje medlemsland är en del av och ingår i EU, riktas ett anklagande finger obestämt mot EU och fakta ersätts även i Europa av ”alternativa fakta”.

Dagens EU: svårigheter och styrkor En bedömning av det totala läget i EU i dag ger en mångsidig bild av var vi nu står. Den europeiska gemenskapen präglas av många svårigheter och utmaningar, men systemet har ett stort antal styrkor. Man kan säga att motsättningarna inom EU drar unionen i olika riktningar.

Utmaningarna är många: •• De ekonomiska problemen och investeringsunderskottet är fortfarande betydande och så många som var fjärde EU-medborgare hotas av fattigdom eller utanförskap. •• Många projekt (som till exempel delningsekonomin) som är viktiga för många arbetsplatser och EU:s globala konkurrenskraft har upprepat präglats av konflikter. Till exempel är det slags stöd regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna i Finland gav TTIP-avtalet ytterst sällsynt i Europa. •• Den ekonomiska och monetära unionen och euroområdet fungerar fortfarande inte bra och man förefaller inte komma fram till beslut om hur de ska utvecklas när den värsta krisen är förbi. •• Rörelsen mot EU och populismen utmanar det traditionella politiska beslutsfattandet och hela unionens existens. I många medlemsländer finns det stora partier som vill att landet ska gå ut ur EU eller åtminstone ur euroområdet. •• Storbritannien håller på att lämna EU och nya motsvarande omröstningar kan vara förestående. •• I vissa medlemsländer anser till och med en majoritet av medborgarna bland annat globaliseringen vara ett hot och EU som delaktig i dess frammarsch. •• Trots att flyktingvågen har avtagit i någon mån, kan inflyttningstrycket söderifrån växa kraftigt och på nytt öka spänningen mellan medlemsländerna. •• Utrikespolitiken är kanske mer utmanande än någonsin: bland annat Ryssland, USA och Kina. •• EU:s traditionella grundläggande funktioner ifrågasätts som till exempel arbetstagarnas fria rörlighet.

Med de motiveringar som användes för Brexit hade vi i Finland kunnat kräva folkomröstning på grund av inflyttningen från Estland.

•• EU som värdegemenskap lider främst på grund av utvecklingen i Polen och Ungern. Gemenskap som bygger på samma värderingar är dock det som håller samman unionen. Några av de nuvarande medlemsländerna skulle knappast antas som medlemmar om de skulle ansöka om medlemskap i dag.

Europa har många styrkor. En positiv utveckling kan skönjas inom många områden: •• Medlemsländernas ekonomier har slagit in på en väg av förnyelse och ekonomin och sysselsättningen sjunker inte längre. Krisande länder som Irland och Spanien har nått ett kraftigt uppsving. •• EU är fortfarande ur många perspektiv en omfattande inre marknad, ett kompetenscenter och ett av världens mest attraktiva områden. Som exempel kan nämnas nyligen gjorda innovationsjämförelser där många europeiska länder toppar utvecklingen. •• I olika utredningar har medborgarnas stöd för ett EU-medlemskap och euron i och med Brexit och andra händelser ökat eller hållit sig stabilt. 78 procent av finländarna är för den ekonomiska och monetära unionen. Försöket att samla in de 50 000 underskrifter som krävs för ett medborgarinitiativ för att inleda ett utträde misslyckades.

Man kan varken ge Bryssel eller EU:s ekonomiska politik skulden för att många länder har råkat i ett läge där de tappat konkurrenskraften.

•• Trots den svåra situationen är EU kapabelt till helt normalt lagstiftningsarbete och producerar dagligt mervärde för medborgare, företagare och medlemsstater. Den så kallade sociala pelaren och kompetensprogrammet är exempel på nya projekt som går framåt. Utbildningsprogrammet Erasmus och forskningsprogrammet Horisont är exempel på framgångshistorier. •• EU har under de senaste åren blivit allt öppnare och i och med Europaparlamentets förstärkta ställning även mer demokratiskt. Sedan 1972 har Europa haft 56 folkomröstningar om EU och resultatet i dem har i de flesta fallen varit ja. I och med internet har vars och ens möjlighet att följa unionens verksamhet ökat avsevärt. •• EU har klart börjat lägga om kursen i verksamheten i och med den nya kommissionen och parlamentsperioden. Enligt en utredning litar medborgarna i medlemsländerna varken mer på EU än sina egna regeringar (även i Finland). Påståendet om ”politikens kris” kan inte sägas gälla enbart Europeiska unionen. •• Insikten om EU:s värde som upprätthållare av fred i Europa har återställts i det allmänna medvetandet. Två tredjedelar av medborgarna i medlemsländerna anser att freden är det viktigaste resultat unionen uppnått. •• Behovet av Europeiska unionens ”tjänster” har inte försvagats. EU önskas agera även inom många nya områden (t.ex. digital inre marknad, energiunion, skatteparadis, visselblåsning). •• Trots svårigheterna har EU bevarat sin attraktionskraft och medlemsförhandlingar eller avtalsförhandlingar om samarbete förs med cirka tio länder. •• Inga fungerande alternativ till EU har kunnat läggas fram, trots att det i och med Brexit är klart vad ett utträde ur unionen innebär. En nordisk union får stöd i åsikter, men ser ens de som är för en sådan den som realistisk?

IDA PIMENOFF

Framtidsfrågor att lösa Utöver det dagliga arbetet med direktiv har Europeiska unionen en stor mängd frågor som kräver strategiska riktlinjer och långsiktigt arbete. Här några exempel:

Makt tillbaka till medlemsländerna? Tidvis krävs det i EU-debatten ett återtagande av makten från Bryssel, som i samband med Storbritanniens Brexit-omröstning. Oliver Hart som 2016 fick Nobelpriset i ekonomi tillsammans med Bengt Holmström har yrkat på att beslutanderätten gällande handelspolitiken och arbetstagarnas rörlighet bör lösgöras från EU. Men enligt medborgarna är just den fria rörligheten något av det bästa EU har åstadkommit och en av de största fördelarna. I den nyligen genomförda eurobarometern stöds den av 81 procent av medborgarna i EU-länderna och av 88 procent av finländarna. Handelspolitiken igen ses som ett av unionens viktigaste verktyg för att skapa tillväxt och sysselsättning. Reflektionerna av det här slaget om EU:s beslutanderätt är ändlösa, men har inte lett till allmänt godtagna förslag om minskad makt. Inte heller i de kritiska utredningar som gjorts (till exempel Hollands regerings utredning 2013) har man kommit fram till att föreslå en reducering av unionens behörighet och EU agerar på allt flera nya områden. Under senaste tid har vissa länder i östra Centraleuropa krävt makt tillbaka till huvudstäderna, men vad betyder det i praktiken?

Ekonomi, arbetsmarknad, kompetens och hållbarhet: Nycklarna till EU:s framtid Osäkra framtidsutsikter, känslan av att bli en ”loser” och svaga utsikter på arbetsmarknaden inverkade starkt på utgången av till exempel Brexit-omröstningen. Antalet och andelen marginaliserade och dåligt utbildade personer i EU-ländernas befolkning är betydande, vilket erbjuder en grogrund för populism och alternativa 14

Inkludering av alla medborgare är en förutsättning för en fortsatt EUintegrering, och inte enbart en socialpolitisk fråga.

sanningar. Motståndet mot den inre marknaden och handelsavtalen springer delvis ur samma källor. I Finland har andelen 20–24-åringar som varken är i arbete eller utbildning fördubblats efter finanskrisen 2008. Att alla medborgare inkluderas är en absolut förutsättning och inte enbart en socialpolitisk fråga för en fortsatt EU-integrering och bevarandet av den inre marknaden. Sett ur detta perspektiv är EU:s viktigaste aktuella projekt i synnerhet den så kallade sociala pelaren och i allmänhet tillväxt för alla. EU har inte makt över socialpolitik, men enligt EU:s grundfördrag ska unionen verka som främjare av minimiarbetsvillkor och grundl äggande rättigheter. Också unionens gemensamma arbetsmarknad av fri rörlighet kräver gemensamma spelregler. Dessutom kan EU påverka medlemsländernas åtgärder mot arbetslöshet och utanförskap med hjälp av socialfonden och erfarenhetsutbyte. För det fjärde har unionens sociala dimension en viktig roll i samband med EMU, som till exempel utvärderingen av hållbarheten i pensionssystemen och andra motsvarande system.

IDA PIMENOFF

Å andra sidan måste man redan med tanke på den globala konkurrensen satsa på spetskompetens och ligga i framkanten av artificiell intelligens, plattformsekonomi, digitalisering, robotisering och andra förändringar av detta slag. Detta garanterar den nuvarande europeiska samhällsformen: till exempel 40 procent av socialförsäkringsutgifterna i världen hör hemma i EU-området. Framkanten ska gälla också de grundläggande rättigheterna i nya former av arbete och ekonomi så att det mesta av energin inte går åt till att lösa tvister i stället för att främja sakfrågorna. De ständiga tvisterna om uberisering är ett exempel på felaktig utveckling. Hållbara konsumtions- och produktionssätt är en nödvändighet. Minskningen av miljöns biodiversitet är ett hot, också mot ekonomin. Införandet av cirkulär ekonomi, klimatåtgärder, energibesparingar och andra åtgärder har bara inletts och de erbjuder många nya arbetstillfällen. Många av dessa frågor har en gränsöverskridande dimension, vilket betyder att det finns ett behov av att EU tar en aktiv roll.

Arbetet för skapa en hållbar ekonomi och konsumtion har bara börjat. Här finns ett behov av att EU tar en aktiv roll.

Reform av euroområdet väntar Den allra hetsigaste EU-debatten har föranletts av krisen på penningmarknaden och de ekonomiska svårigheter den ledde till i medlemsländerna. Reformer kontra stimulanspolitik har stått i fokus för EU:s finanspolitiska strävanden. Nuläget är en blandning av inbesparingar, reformer och kraftig stimulering. Stimulanspolitikens centrala kraft innehas av Europeiska centralbanken, och också i Finland är takten ettusen euro mer i statsskuld per medborgare per år. Det s.k. sexpacket, ett paket för att styra den ekonomiska politiken, och tvåpacket, för budgetdisciplin, syftade till att stärka efterföljandet av stabilitets- och tillväxtavtalets regler, men de tolkas igen ”kreativt” och gränstänjande. Detta har underlättat Finlands ställning beträffande procedurerna i EU:s ekonomiska politik, men på nytt försvagat systemets trovärdighet och styrförmåga. Trots att den gemensamma valutan har en stabil popularitet och ekonomin verkar vända mot det bättre, är EMU fortfarande en halvfärdig konstruktion och lyckas inte utan att medlemsländernas ekonomier och konkurrenskraft stärks. Det här är den viktigaste frågan för att bevara den ekonomiska och monetära unionen. Å andra sidan finns det en mängd frågor att lösa på EU-nivå. Bör det även ingå i Europeiska centralbankens uppgifter att förbättra sysselsättningen som i Förenta staterna? Hur ange dess inflationsmål? Vore en gemensam finansminister i EU som fungerar enligt öppna spelregler bättre än det nuvarande läget där ett lands (Tysklands) minister fungerar som den faktiska högsta ministern i euroområdet? Behövs det nya fondlösningar för problemsituationer så som den internationella valutafonden IMF har föreslagit? Måste medlemskapet i euroområdet vara så ”heligt” som det nu är att det varken finns regler om utträde eller uteslutning? Det finns ett stort antal frågor av samma slag. Man kan inte reagera på dem enbart genom att avvisa enstaka förslag.

Alla tiders budgetreform EU:s budget står inför alla tiders utmaningar eftersom så mycket som 10 miljarder euro per år försvinner i och med Storbritanniens utträde. Situationen blir ännu svårare av att inkomsterna i budgeten allt tydligare utgörs av direkta överföringar från medlemsländerna och en minskning av unionens så kallade egna tillgångar. I och med detta förs budgetdiskussionerna med en enögd nettoformel för varje medlemsland. Redan i början av millenniet föreslog en EU-arbetsgrupp på hög nivå ledd av André Sapir (An agenda for growing Europe) en grundlig reform av EU:s budget: bort med stödtänkandet för att i stället sporra tillväxt och kompetens. Dessa tankar har implementerats endast i begränsad omfattning. Nyligen tog en arbetsgrupp ledd av den italienske professorn Mario Monti fram tankar om hur man kunde öka andelen egna tillgångar i unionens budget. Utöver anpassningen till Brexit behövs det betydande strukturreformer i EU:s budget.

Tryck vid yttre gränserna Trots att de interna utmaningarna i EU är många, är det möjligt att det största trycket dock kommer utifrån. I det närmaste grannskapet har Ryssland inte gått i en mer demokratisk och rättsstatlig riktning, tvärtom, och dess åtgärder i Ukraina fortsätter att bryta mot internationell rätt. Ur Europeiska unionens synvinkel sett är det besvärligt att man i det östra grannlandet ser ”samarbete" som ett slags nollsummespel. Trots det är och förblir landet en rågranne med många möjligheter. Förenta staterna håller på att vända sig inåt med tillträdet av den nya administrationen. EU:s och USA:s planerade ställning som drivkraft i hanteringen av globaliseringen med hjälp av TTIP-avtalet har förbytts iosäkerhet. Å andra sidan

EU syftar mot att bli ett immigrationssamhälle av Kanadas slag. Lyckas integrationen?

växlar makten i sinom tid och enligt amerikanerna är hälften av landets 20 viktigaste allierade från EU. EU:s och Förenta staternas samarbete fortsätter ofrånkomligen trots att det får nya nyanser. Kina har redan öppet anmält sin vilja att inta en ledande ställning i världen. Visst kan man samarbeta med jätten från öst till exempel inom klimat- och handelsfrågor, men i synen på demokrati och grundläggande rättigheter ligger man långt från varandra. Om man ser till ökningen av exportvärdet är Finland det land i EU-området som är näst mest beroende av Kina varför EU:s Kinapolitik bör vara ett av de huvudsakliga påverkansobjekten. Vid sina yttre gränser har EU dessutom en utmaning till följd av situationen i Mellanöstern och Afrika. Enligt uppskattning ökar Afrikas befolkning med över etthundratusen personer om dagen. För många av dem är Europa som en lysande fyr fullt av möjligheter och deras drömmars flyttmål. Flyktinginvandringen till följd av kriget i Syrien är kanske bara en förvarning om vad vi har framför oss.

Enligt prognoser ökar Afrikas befolkning med över etthundratusen personer om dagen. För många av dem är Europa som en lysande fyr.