Xenoglossofobi: Var rädd, var mycket rädd

Gång på gång har det visat sig att finska politiker från de mer etablerade partierna har rätt enkla åsikter om den obligatoriska skolsvenskan. Personligen stödjer jag inte skolsvenskan för att jag tror att tvåspråkighet är någon rikedom, eller utifrån någon villfarelse om att det skulle förbättra mina chanser att få service på svenska. Nej, utan mitt stöd för skolsvenskan ligger enbart i att jag gillar att se människor lida. Om jag måste vara ärlig så tycker jag att undervisnings- och kulturministeriet inte har gått tillräckligt långt, även franska borde höra till alla finska barns läroplan – och varför inte också latin och folkkinesiska. Att lära sig ett nytt språk skall inte vara kul eller intressant, utan det skall vara en skrämmande och djupt traumatisk upplevelse som aldrig kommer att glömmas. Varje morgon borde finska skolbarns kunskaper i svenska, franska, latin och folkkinesiska systematiskt tenteras. De barn som inte klarar av proven bör tuktas hårt av lärarna.

Allt detta är nödvändigt för att ingjuta en djup och långvarig rädsla för främmande språk hos den finsktalande befolkningen. Varje gång Teuvo talar svenska borde han i bakhuvudet tänka “skulle det nu vara bestämd eller obestämd form”, “oj nej, mitt uttal var fel” och “hoppas inte SpråkPol kommer och kastar in mig i deras svarta Chevrolet”. UKM kunde även köpa annonser i tidningar och på tv och hyra ut reklamplats på annonsskyltar för att vidare cementera rädslan för främmande språk. En stor skylt med enbart ordet “LYD” eller en tidningsannons med texten “Moder Svea ser dig” torde säkerligen förstärka rädslan för språk.

Savvas Saivanidis

Masochistpartiet