Varför kan inte allt vara som förr?

I valet och kvalet: Valinfo från det gångna året

Jag måste erkänna att jag ser mig som något av en sjuklig nostalgiker. Oberoende vilken tidsperiod jag tänker tillbaka på har jag en förmåga att bara se det positiva.

Att det var bättre förr är det många som påstår, samtidigt är det få som faktiskt kan bevisa detta. Visst, de kan komma med en massa tyckanden hit och dit, men de riktigt tunga argumenten lyser ofta med sin frånvaro. Men i en specifik bemärkelse så finns det inget som helst tolkningsutrymme, det var faktiskt bättre förr.

Förr fanns det ett tidsfördriv, ett fenomen nästan, som fick människor att tala med varann, ung som gammal, fattig som rik. Det är ett fenomen som idag är så gott som utrotningshotat i vårt vackra land. Ett kulturfenomen som bundit samman människor i århundraden, skapat fred, och lett till genombrott i diverse vetenskaper. Ett fenomen som idag svartmålas av såväl privatintressen som vår självaste regering. Det hjälpte våra soldater att ta sig igenom de kalla vinternätterna under krigen, och det motiverade folket att bygga upp vårt land då det låg i spillror. Nej, jag tänker inte på brukandet av amfetamin. Jag tänker på tobaksrökning. Elaka tungor har i snart hundra år försökt att stoppa denna frihetsyttring. Initialt var det många som valde stå emot de krafter som försökte beröva oss ett av de få vardagsnöjen som var man kunde ta del av. Men sakta men säkert föll allt fler för det enorma tryck som sattes på oss. Läkare, lärare och idrottare svek oss, en efter en. Idag behandlas rökare som andra klassens medborgare, och jag är rädd att kampen nu är förlorad. Regeringens mål är att de sista individerna ska vara utrotade år 2030. Så sent som för 5 år sedan kunde man se ett dussin eller fler glada och frihetsälskande samhällsvetare söka sig upp från domvillans källare för att i oktobermånskenet avnjuta en cigarett i goda vänners lag. Idag ser man knappt någon rök alls under de glada tillställningar vi kallar sitzar. Själv tvingades jag ge upp denna kamp, jag var helt enkelt inte tillräckligt stark.

Men, trots att detta simpla nöje står inför domedagen, så finns det en handfull tappra krigare som vägrar se slaget förlorat. De går stolt ut på gatan, ut på balkongen, tänder sitt rökdon, och njuter av att känna att de är fria!

(Rökning är beroendeframkallande och skadligt för hälsan)

Axel Norrback