Predix-HER2 studien

Lovande resultat från PREDIX HER2 studien för behandling av HER2 positiv bröstcancer

Under 2015-2018 genomfördes PREDIX HER2 studien på flera svenska centra och från Stockholm deltog 119 kvinnor. Studien visar att pre-operativ behandling med trastuzumab emtansin (Kadcyla®) ger mycket färre biverkningar, men i övrigt lika bra resultat på cancertumören, som den traditionella behandlingen med docetaxel, trastuzumab (Herceptin®) och pertuzumab (Perjeta®) hos kvinnor med HER2-postiv bröstcancer. Ansvarig forskare för studien och överläkare vid Bröstcentrum vid Karolinska Universitetssjukhuset, Thomas Hatschek, berättar om studien.

Omkring 13 % av alla bröstcancerpatienter drabbas av HER2-positiv bröstcancer. I dessa fall har cancercellerna extra mycket av ett protein som heter HER2 (Human Epidermal tillväxtfaktor Receptor 2) och som gör att cancertumören kan binda till sig specifika tillväxtfaktorer. Den vanliga behandlingen vid nydiagnostiserad HER2-positiv bröstcancer består av en kombination av cytostatika (vanligtvis docetaxel), antikroppen trastuzumab (Herceptin®) och antikroppen pertuzumab (Perjeta®) som ges innan operation (neoadjuvant). Efter operationen följer sedan vidare behandling med trastuzumab och/eller i de fallen där cancercellerna är hormonkänsliga, hormonterapi.

Mycket forskning pågår just nu kring att göra bröstcancerbehandlingar mer individualiserade med syfte att

TEXT & BILD ROELINDE MIDDELVELD

ge svåra behandlingar endast till de patienter som verkligen behöver dem. Målet med PREDIX HER2 studien var att byta ut den vanliga cytostatika- och antikroppbehandlingen som ges innan operation, mot behandling med endast trastuzumab emtansin (Kadcyla®) och sedan utvärdera effekten av behandlingarna på cancertumören och på biverkningar.

TRASTUZUMAB EMTANSIN har funnits tillgängligt i Sverige sedan 2013 och används för närvarande vid behandling av HER2-positiv bröstcancer efter operation i de fall då det finns tumörceller kvar efter den vanliga behandlingen. Medicinen ges också till kvinnor med metastaserad HER2-positiv bröstcancer. Den aktiva substansen i trastuzumab emtansin består av två aktiva komponenter som är hoplänkade: • Trastuzumab, en monoklonal antikropp (en typ av protein) som har utformats för att känna igen och binda till proteinet HER2. Genom att binda till HER2 aktiverar trastuzumab celler i immunsystemet, vilka sedan dödar cancercellerna. Trastuzumab förhindrar även att HER2 stimulerar cancercellernas tillväxt. • DM1, emtansin, är ett cytostatikum som binder till ett protein i cellerna som kallas tubulin, som är viktigt för bildningen av det inre ”skelett” som celler behöver sätta ihop när de delar sig. Genom att binda till tubulin i cancercellerna avbryter DM1 tubulinets funktion vid celldelningen. DM1 aktiveras när det kommer in i cancercellen. Genom bindningen till trastuzumab binds medicinen främst till HER2-positiva celler och tas sedan upp i cellen där emtansin frisätts. Genom den riktade aktiviteten mot

HER2-positiva celler förskonas andra kroppsceller från biverkningar.

UPPLÄGGET AV PREDIX HER2 studien var sådant att patienter som uppfyllde alla kriterier blev slumpmässigt utvalda till att få den nya behandlingen med trastuzumab emtansin eller standardbehandlingen med docetaxel, trastuzumab och pertuzumab. Under behandlingen utvärderades effekten ett antal gånger, och de patienter som inte svarade tillräckligt bra på behandlingen eller hade för svåra biverkningar fick möjlighet att byta till den andra behandlingen. Behandlingarna gavs var tredje vecka och totalt 6 gånger. Sedan följde operation och vidare behandling med cytostatikabehandlingen epirubicin och cyklofosfamid (EC). Totalt 202 kvinnor påbörjade studien, och 197 av dem slutförde behandlingen och kunde utvärderas.

När resultaten utvärderades efter operationen, fann man att båda behandlingsstrategier hade lika bra hämmande effekt på cancertumören, men att det fanns stora skillnader vad gäller biverkningar och livskvalitet. Svåra biverkningar var mycket mindre vanliga i gruppen som hade fått den nya behandlingen. Även febril neutropeni, dvs för låga halter av vita blodkroppar i blodet och högre infektionskänslighet, var betydligt mindre förekommande. Välmående och livskvalitet var avseendevärt mycket bättre i gruppen som fick den nya behandlingen.

Resultaten från denna studie är lovande och kommer förhoppningsvis att bidra till en skonsammare neoadjuvant behandling av HER2-positiv cancer. Innan behandlingen kan implementeras i cancervården behöver det göras fler studier, dels för att bekräfta resultaten, dels för att utvärdera vilka patienter som är lämpliga för att få transtuzumab emtasin, säger Thomas Hatschek.

SOM DEL AV PREDIX HER2 studien gjordes även en substudie som utvärderar skillnader i arbetsförmåga mellan båda behandlingarna. Patien

Thomas Hatschek, onkolog i Sverige, European Medicines Agency (EMA).

ter fick genom SMS alla arbetsdagar besvara frågan om de hade arbetat. Resultaten från denna del är inte klara ännu och håller på att sammanställas.

Inkludering av nya patienter i studien avslutades 2018. Just nu pågår uppföljningsbesök årligen, där patienterna får lämna blodprover och svara på enkäter. Tanken är att patienterna kommer att följas upp i totalt 10 år för att kunna utvärdera effekten av den nya behandlingen över en längre tidsperiod, enligt Thomas Hatschek. Studien presenterades 2019 på ASCO (American Society of Clinical Oncology) kongressen och kommer att publiceras i en vetenskaplig tidskrift under 2020.

Just nu startas en uppföljande studie upp, PREDIX 2 HER2, som leds av onkolog Renske Altena vid Karolinska Universitetssjukhuset. I denna studie kommer man att studera en tilläggande immunologisk behandling med atezolizumab (Tecentriq) i en patientgrupp där man förutom HER2 även kan se ökad immunologisk aktivitet (PD L-1 receptor).

PREDIX HER2 STUDIEN är del av ett större initiativ som även inkluderar PREDIX studier kring Luminal A och Luminal B bröstcancer, alla med fokus på att göra neoadjuvant bröstcancerbehandling mer individanpassad och att minska biverkningar.

PREDIX HER2 studien genomfördes med stöd av Cancerfonden, Radiumhemmets forskningsfonder, Karolinska Institutet, Region Stockholm och Roche Sverige AB.