10 år sedan räddningskampanj

Leriga golv mot nystart

Det är sent torsdagskvällen innan midsommarafton 2012, just då kvällen håller på att gå över till natt. Temperaturen är kanske drygt 10 grader, halvmulet och nån enstaka mygga på Åminnes utescen. Tillsammans har vi Malaxbor några veckor innan uppnått en milstolpe. Genom massor av olika insatser under våren 2012, hade vi lyckats rädda Åminne Folkpark från att gå under och samlat in tillräckligt med medel, motsvarande skulderna från tidigare på 316.000 euro.

Eller rättare sagt 158.000 euro, för Svenska Kulturfonden såg Åminne Folkparks enorma betydelse för bygdens identitet och kulturliv och lovade komma in med samma summa som man lyckades skrapa ihop.

Rädda Åminne-kampanjen var ett brytningsskede på många sätt. Restaurangen lades ut på entreprenad och folkparken övergick till att verka med helt frivilliga krafter igen. På ett sätt tillbaka till rötterna.

Traditionella ungdomsöppningen hade hållits i maj 2012. Det var helt klart vått den kvällen. Ett lager av smuts och lera täckte dansgolvet. Jag hade själv en ledig kväll, så lovade skura golvet, allt för en lyckad midsommardans där vi ville tacka dem som hjälpt oss under kampanjen. I städskåpet fanns en städmopp inklusive teleskopskaft och hink. I artistrummets WC-avdelning fanns en kran med vatten - enbart kallt vatten.

Den kvällen kändes nog Åminnes dansgolv enormt stort. Jag minns inte hur många gånger jag bytte det iskalla vattnet men det var många, väldigt många, gånger. Men det gjorde jag gärna. Det kändes bra att vi hade lyckats göra föreningens skuldfri och kunna blicka framåt.

Mikko Ollikainen

Som en del av räddningsarbetet hade Sami Salonsaari lovat klippa gräset på området den sommaren. Vi hade samma tidtabell och där satt vi sent den torsdagskvällen och pekade febrilt på olika saker som kunde snyggas upp på området.

Nu har 10 år gått och Åminne Folkpark har genomgått en otroligt stor förändring både vad gäller paviljongen och de sociala utrymmena, restaurangen och området men också vid simstranden. Ett otroligt fint område, något vi ska vara stolta över - på riktigt.

Samtidigt har folkparken, och alla andra föreningar och aktörer med motsvarande verksamhet, de senaste åren tvingats leva med restriktioner vilket medfört mindre verksamhet. Lyckligtvis har restriktionerna nu lättat men i en del avseenden har publiken inte ännu hittat ut.

Många som arbetat inom restaurangbranschen tidigare har efter coronan bytt bransch, vilket lett till att restauranger har haft svårt att rekrytera personal. Detta märktes dessvärre i Åminne också i somras då potentiella nya krögare tvingades på kort tidsvarsel tacka nej för etablering eftersom det inte fanns personal att tillgå. Nu vore det väldigt viktigt och önskvärt att under vintern finna en hugad krögare, det skulle ge en slags framtidstro som vi behöver nu.

Även om samhället är, i många avseenden inne i ett brytningsskede just nu, är faktorer som kontinuitet, lokal förankringen och engagemang otroligt viktiga för att en plats som Åminne ska fortleva. Inget kommer av sig självt och dessa saker ska vårdas på olika sätt.

I den oroliga tid vi lever i med allt tuffare vardagsekonomi och krig i Europa har det lokala en tendens att krya oss allt närmare. Folkparken och även andra aktörer i Åminne har en viktig roll som medskapare av livskraft och välmående i kommunen, bland annat via olika evenemang och välbesökt restaurang. Det är sen vår uppgift att mangrant gå ur husen för att stöda och delta i verksamheten där.

Text: Mikko Ollikainen