the Enligthenment / Upplysningstiden

Mushroom nr 2/2019

R

I O T

T

E

M

M

A

:

A G A

Z

I

N

Upplysningen

E

Utblick Andreas Rasmusson, 2019

Redaktören har ordet Det här numret av Mushroom Riot Magazine handlar om Upplysnings­ tiden, en epok som varar i drygt hundra år och når sin kulmen med franska revolutionen (1789–1799). Gamla sanningar ifråga­sätts och krav på förändringar växer sig starka. Naturvetenskapens framsteg skapar en trovärdighetskris för kristendomen med de nya ideal som tycks oförenliga med den gamla »av Gud givna ordning«. Med internets tidevarv befinner vi oss åter i en slags upplysningstid där svaret på en fråga sällan finns längre bort än en sökning på nätet.

Vi befinner oss också i en tid av stora förändringar. Digitalisering, robot­isering och automat­isering påverkar i stort sett alla yrkes­grupper och företag. Pengar blir till nollor och ettor samtidigt som bank­ kontoren försvinner och du utför själv kassapersonalens jobb när du handlar i en matbutik eller gör dina bankärenden hemma via datorn.

Hela den industriella produktionsapparaten byter skepnad i en allt globalare konkurrens. Synen på arbete är idag föremål för akademiska debatter. Konflikter, miljöhot och drömmen om ett bättre liv gör att stora grupper av människor emigrerar och leder till förändringar i det samhälle vi lever i. Vi står idag inför både många fantastiska möjlig­heter och stora utmaningar. Gamla och nya tankesätt ställs mot varandra.

Vi behöver fler positiva visioner att samlas kring snarare än piskan och rop på hårdare tag om vi ska nå en långsiktig lösning. Ny­tänkande och förmåga till att entusiasmera är ett starkare medel för att bygga framtidens samhälle. Vi behöver uppmuntra och underlätta till att fler idéer kan prövas och förverkligas. Olika infallsvinklar behöver länkas samman och fler människor bjudas in till att vara med. Goda idéer föder fler idéer. Den som bygger någonting känner stolthet och en tro på sig själv och där frodas även vetgirigheten. Den skapande människan blir upplyst både i sinne och tanke.

Välkommen till Upplysningstiden.

ANDREAS RASMUSSON

MUSHROOMRIOTMAGAZINE@GMAIL.COM

Redaktör och ansvarig utgivare: Andreas Rasmusson, mushroomriotmagazine@gmail.com Numrets formgivare: Sofi Bornheim Tidskriften är satt med Sabon LT Std 10/12pt.

Copyright tillhör exklusivt upphovsmannen.

Utgiven december, 2019.

nr 2/2019

Medverkande På omslaget: Framsidan, »Castshadow« av Jennifer Myerscough, 2019.

Baksidan, »Emulous« av Jens Löfstedt, 2019.

ANDREAS RASMUSSON

Portfolio rasmusson.pb.photography Andreas Rasmusson is photographer with a broad range of experience ranging from com­ mercial and documentary photography to art. He works with an investigative approach, searching for the beauty within the chipped and frayed. Photographing portraits of people is another one of his crafts. »Every individual character is capable of hundreds of thou­ sands of facial expressions. Just a minimal change of a muscle in the face can bring out a completely different kind of emotion. This is really fascinating for a portrait photographer.« He holds a bachelor of arts in creative writing from Lund University Sweden.

Instagram @punk­ rockdullahan Sanna illustrerar mest digitalt i blandade program.

Hon är självlärd, lär sig fortfarande.

Just nu tar hon inspiration från Prince, Hirohiko Araki, Utena och Pushing Daisies. Sanna gillar det som är bissart, roligt och sorgset på samma gång!

JENNIFER MYERSCOUGH

SANNE DE NEIGE Sanne de Neige är en Malmö­ baserad konstnär som mestadels arbetar med digitala eller handklippta kollage.

För det här numret av Mushroom Riot Magazine uppmärksammar hon Upp­lysningstidens feministiska filosof Mary Wollstonecraft.

SANNA SÖRLING

Portfolio jennifermyerscough.com Jennifer Myerscough is a multi-disciplinary artist whose work is rooted in painting. Her practice is process-based, which she calls »think­ ing by painting.« In her studio, she translates between 2D, 3D and time-based media, focusing on what is gained and lost in the translation. Her work is a way of using the material to think through perception, dimensions, spaces and time. Born in Stockholm and raised in Southern California, she studied on both continents, completing her Master’s Degree at Umeå Academy of Fine Arts in 2016. She currently lives and works in Malmö, Sweden.

JENS LÖFSTEDT Jens har en gedigen bakgrund inom reklam­ branschen. Med sina stora färgstarka och abstrakta akryl­målningar låter han lager på lager av färg få fritt spelrum och bestämma slutresultatet.

MICHAEL BERKENÄS Michael gör sina imponerande detaljrika illustra­ tioner i program­ met Paint. Han gillar attt utmana betraktarens fantasi och intresse, gärna genom att chockera.

HERBERT LEAL

TOBIAS RASMUSSON

Hemsida tobiasrasmusson.se/

Herbert är till yrket utvecklare inom webb men han ägnar sig även åt foto­konst och har haft flertalet utställningar.

Tobias Rasmusson är journalist, produkt­ utvecklare och etnolog med särskild inrikt­ ning på kommunikation och konsumtion; kunskaper som hjälpt allt från små lokala matproducenter till globala livsmedelsbolag att kommunicera och skapa nya innovativa produkter. Intresset för mat och dryck har även resulterat i egenutvecklade »KNÖS«, en fermenterad fruktdryck som lanseras inom kort. Han driver även nätmagasinet Estote Magasin (estote.se).

MATTIAS PERSSON Mattias arbetar med surrealistiska och mörka kompositioner i collage­­te­knik inspirerade av konstnären Otto Dix. »Jag skulle inte kalla mig konventionell även om jag sover de flesta nätter…«.

Han företräder saklighetens varande och vill med sin konst vara bitsk och provokativ. För övrigt tycker han att kattbjörnar är ganska söta.

GABRIEL PETTERSSON Gabriel är en konst- och design­intresserad sci-fi konnässör med fokus på 3D-modellering och animering. I detta numrets bildserie behandlar han idén om kunskapen sprider sig och ersätter det gamla.

SOFI BORNHEIM Sofi arbetar till vardags med grafisk design och webb.

Hon intresserar sig för kreativ typografi och till detta numret av Mushroom Riot Magazine har hon lekt med bokstävernas former ihop med kamerans slutartider och brännvidder. Hon inspireras av 1980-talets vhs-kassetts­omslag, det elektroniska ljudlandskapet o­ch det neonrökiga mörka bildspråket.

JOHAN HAGMARK Mushroom Riot Magazines återkommande gäst­ filosof fortsätter i det här numret att kåsera.

Med sitt humoristiska skrivspråk fortsätter han i fars-artad stil att beskriva julens bryderier och våndor.

Välvda drÜmmar Mattias Persson, 2019

Upplysningstiden Michael Berkenäs, 2019

»Tänt var det här!« sa Edison – Glödlampans väg från uppfinning till hem Det fanns en tid för inte så länge sedan då vi levde med årstidernas ljus, arbetsdagarna var långa på sommaren och korta på vintern. Idag är detta ett minne blott och vår dygnsrytm är i stora delar styrd av samhällets reglering av 8-timmars arbetsdagar året runt.

Bra eller dåligt? Ja, det kan man diskutera. Oavsett kan vi peka ut en sak som i grunden är skyldig/gjord det möjligt för oss att förändra våra liv så drastiskt…

TEXT Tobias Rasmusson

FRÅGAR MAN NÅGON om vem som

uppfann glödlampan skulle nog de flesta rappt svara Thomas Edison, dock är det fullständiga svaret mer invecklat än så.

Idén att använda sig av elektricitet för att skapa belysning har funnits länge och upp­ hovspersonen är inte en utan flera: Den första elektriska lampan, den så kallade båglampan konstruerades redan 1809 av den engelske kemisten Sir Humphrey Davy (1778-1829). Hans idé var att koppla två koltrådar till ett batteri så att en ljusbåge uppstod mellan trådarna.

Rent praktiskt fungerade dock inte hans idé förrän kraftiga elgeneratorer såg dagens ljus under 1870-talet. Dess­utom gav inte glödtråden mycket till ljus. Ett annat problem var syret i glaskolven som fick glödtråden att brinna upp allt för snabbt.

1860 tog efter 20 års arbete den britt­ iske uppfinnaren Joseph Wilson Swan (1828-1914) patent på sin glödlampa med papperstråd. Våren 1879 visade Swan upp sin uppfinning för offentligheten, denna gång med en modifierad tråd av bomull.

Detta var dock något han inte var ensam om, ett halvår senare presenterade vår välkände herre; amerikanen Thomas Edison (1847-1931) en lampa med precis samma lösning, skillnaden var att Edison lyckats få sin lampa att lysa några timmar längre än Swans med en total livstid på hela 40 timmar.

Omkring 2000 försök lär Edison behövt för att lyckas skapa en fungerande glöd­ lampa. När andra människor påstod att

han hade misslyckats svarade han: »Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa.« Edison löste senare även problemet med syre i glaskolven genom att använda sig av Hermann Sprengels (1834-1906) vakuum­ pump som kom till världen 1865.

Hursomhelst: Naturligtvis började de båda herrarna strida om vem som var den rättmätige glödlampsuppfinnaren, något som ledde till år av osämja och patentstrid.

Slutligen insåg dock de båda konkurrenterna att dom satt på en gemensam fin fin idé och grundade 1882 på Edisons initiativ det gemensamma företaget »The Edison & Swan United Electric Light Company«. Herrarnas företag gick bra men man tog knappast över världen. Det var först när företaget lyckades utveckla glödtrådar i metall som lamporna lyste både bättre och längre som världen på allvar började lysas upp.

En man som avslutningsvis också bör nämnas är amerikanen Irving Langmuir (1881-1957) som förbättrade glödlampans konstruktion ytterligare – istället för att använda vakuum fyllde han lampgloben med kväve och argon.

VARFÖR FICK EDISON DEN ÄRAN? Ovan har nämnts totalt fem personer som har varit avgörande för att glöd­lampan kunde se dagens ljus. Det är en klar under­ drift och förenkling. Sanningen och säga så är listan betydligt längre än så: I boken »Edison’s electric light: biography of an invention« (1986) radar historikerna

Robert Friedel och Paul Israel sammanlagt upp hela 22 personer som bidragit till att denna uppfinning kunde se dagens ljus.

Och utifrån ovanstående kan man ju verkligen fråga sig varför Edison fått den stora äran? Anledningarna är flera (utan att förringa Edisons insats): Det faktum att han tillsammans med Swan lät bilda ett gemensamt företag där han senare lät köpa ut Swan och därmed kunde behålla den tidigare konkurrentens patent är en anledning. En annan viktig aspekt är att han lät kommersialisera idén om att tillverka glödlampor i stor skala. Det faktum att han var ett känt namn och ett riktigt »ljushuvud« spelar förstås också in: Edison var sedan tidigare en berömd uppfinnare, dels låg han bakom den pop­ ulära fonografen (1877) – föregångaren till grammofonen. Han uppfann även stencilapparaten (1873) – en typ av kop­ ieringsapparat. Sammanlagt registrerade Thomas Edison hela 1093 patent under sin livstid och anses vara en av de största uppfinnarna någonsin. Sist men inte minst innebär det faktum att våra män­ skliga hjärnor inte är konstruerade för att komma ihåg en massa namn, historien har sålunda förenklats och kort och gott endast gett oss ett namn att komma ihåg: Thomas Alva Edison.

första glödlamporna upp 1881, detta på Strömparterren i Stockholm. Vid 1800-talets slut fanns det 12 000 glöd­ lampor i Stockholm. Det var dock först under 1910-talet som glödlampan skulle komma att bli en allt vanligare syn i landet, detta tack vare att den tekniska förbättringen att använda volfram som glödtråd i lamporna. (Volfram är för övrigt ett mycket sällsynt grundämne.

Halten av ämnet i jordskorpan är endast cirka 1 gram per ton).

P.S. Thomas Edison lät 1880 lansera världens första elektriska julgrans­ belysning, uppfinnare var dock inte Edison själv utan Edward Hibberd Johnson, vice VD på Edison Electric Light Company. Produkten som i dagens penningvärde såldes för 3000 kr styck blev snabbt populär hos välbärgade familjer då brinnande stearinljus varje jul orsakade ett stort antal förödande bränder. Dess­utom kunde den blinka vilket var en häftig effekt att stila med för släkt och vänner.

God Jul & Gott Nytt År!

NU HAR VI LJUS HÄR I VÅRT HUS! Sveriges första elektriska belysning var fyra båglampor konstruerade av ryssen Pavel Jablotjkov, detta år 1878. Lamp­ orna fanns att beskåda på Blanches Café i Kungsträdgården i Stockholm. Det kostade en hel krona att komma in och titta på underverket. I Sverige sattes de

Källor: Friedel Robert & Paul Israel (1986). Edison’s electric light: biography of an invention.

New Brunswick, New Jersey: Rutgers University Press.

Hedstrom Deborah (2007). From Telegraph to Light Bulb with Thomas Edison.

Sjunnesson Helene & Helldorff Elisabet (2012). 100 innovationer, del 1. Bilda Förlag & Idé. sv.wikipedia.org/wiki/glödlampa sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Edison en.wikipedia.org/wiki/Joseph_Swan en.wikipedia.org/wiki/Edison_and_Swan_Electric_Light_Company

»En halshuggen Lucia. Inspirationen var Olympe de Gouges och de bortglömda i Upplysningen.

Tanken var typ att även fast hon har upplevt en stor orättvisa och är arg över det, så håller hon huvudet högt med sin eldkrona för att hon kämpade för sin rätt. Inte så mycket Lucia direkt, men tyckte det passade att låna från henne också.« Eldkronan Sanna Sörling, 2019

Upplysningstiden Michael Berkenäs, 2019

»Det ska kännas färgglatt trots det svarta, kontrastrerna, formerna i det abstrakta. Arbetat med lager på lager, få känslan av att titta in i elden där formerna får fritt spelrum. Betraktaren ska ständigt kunna hitta nya former av hur färgen tar för sig, krigar men samtidigt i någon slags form av harmoni, som livet.« Emulous Jens Löfstedt, 2019

DET UPPLYSTA RUMMET TEXT OCH FOTO Andreas Rasmusson

BLACK BOX

Kameran är i grunden en svart låda, ett mörkt litet rum. Under upplysnings­ tiden (alltså exponeringstiden) släpps ljus in genom en liten öppningen på ena sidan, på motsatt vägg projiceras en upp och nervänd bild av yttervärlden. En ljuskänslig filmemulsion eller bildcensorn i digitalkameran fångar ljus och mörker i form av en bestående bild. Att skapa bilder under fotografins barndom var en omständlig process. Våtplåten (dess för innan användes kopparplåt med en silverjodid belagd yta, där av uttrycket plåta) måste förberedas kort tid innan fotograferings­tillfället. Emulsionen förlorade nämligen sin ljuskänslighet när den torkade. Övergången till glas som emulsionsbas möjliggjorde mångfald­ igandet av bilder utifrån ett negativ.

CAMERA OBSCURA

Själva tekniken att projicera en bild genom ett litet hål in i ett mörkt rum är gammal. Redan under 400-talet före Kristus beskrevs principen av den kinesiske filosofen Mozi. Tekniken an­ vändes under 1500-talet av konstnärer för att göra skisser. Det är först under 1800-talets första hälft som Henry Fox Talbot och Louis Jacques Mandé Daguerre

oberoende av varandra fann metoder för att fixera Camera Obscuras projektion till en beständig bild. Efter att metoden hade vidareutvecklats vid 1800-talets mitt presenterades den inför Franska vetenskapsakademin och spreds därefter vidare över världen. Den nya snabbare och billigare tekniken slog hårt mot dåtidens porträttmålare. Fotograferingstekniken har utvecklats genom flera led sedan dess.

Från våtplåt, glasnegativ och rullar med nitratfilm via celluloid till dagens digitala bildcensorer. Från otympliga bälgkameror och ambulerande mörkrum på hästdroskor till systemkameran - en liten behändig sak att hänga över axeln alltid nära till hands för att fånga ett hastigt uppdykande ögon­ blick. Men fortfarande handlar det om ett mörkt rum i form av en liten låda som blir upplyst genom ett liten öppning.

Vid fotografins barndom skedde de flesta porträttfotograferingarna i en studio med dagsljusinsläpp. En av pionjärerna var Félix Nadar (1820-1910) vars kunder främst kom ur Frankrikes borgerliga och konstnärliga elit. Med den nya tekniken gick det att direkt avbilda verkligheten och händelser från platser runt om i världen.

Inledningsvis var mediet alldeles för lång­ samt för att avbilda rörliga skeenden.

»När en idé tagit fäste plockas ljusutrustning fram och en bakgrundsfond väljs ut för att placera objektet i ett slags sammanhang.«

Exponeringstiden kunde vara flera minuter.

Modellen måste sitta alldeles stilla, där av den allvarliga uppsynen hos äldre porträtt­bilder. Dokumentära bilder från till exempel amerikanska inbördeskriget fick göras efter att de våldsamma slagen ägt rum och i första anblick ger de nästan sken av någonting fridfullt. Genom utveck­ lingen av ljuskänsligare filmemulsion och kompaktare kameror som Leica-kameran kunde sedermera krigsfotografen Robert Capa skicka hem bilder till USA från händ­elser som landstigningen D-dagen den 6:e juni 1944 utanför Normandies kust.

Capa myntade devisen: If your pictures aren’t good enough, you aren’t close enough. Han trampade så småningom på en landmina i Indokina.

EN ESSÄ OM DET UPPLYSTA RUMMET Fotostudion är egentligen inget annat än en stor låda där objekt skulpteras fram genom att olika delar belyses eller läggs i skugga. Det finns någonting meditativt med fotostudions kala väggar. Likt ett vitt ark precis innan det första strecket svart bläck dragits över ytan ligger det ännu

öppet för ett hastigt påkommet infall.

Tomrummet ger ingen punkt att fästa blicken, tankarna kan vandra fritt och öppnas upp för inspirationen. När en idé tagit fäste plockas ljusutrustning fram och en bakgrundsfond väljs ut för att placera objektet i ett slags sammanhang. Sedan följer en serie ljusuppställningar med test­ tagningar och justeringar tills det rätta uttrycket är funnet.

Att sätta ljuset kan ta upp till flera dagar medan själva fotograferingen kanske är klar på någon timme. Först när allt är på plats stiger modellen in i rummet. Nu fylls studion av liv. Musik dånar ut ur högtalarna och människor springer fram och tillbaka för att fixera en hårlock, räta ut ett veck och lägga på mer rouge. När fotograferingen är över lägger sig tystnaden igen. Utrustningen plockas undan, studion släcks ner. Det finns ingenting kvar som minner om vad som utspelats, allt det arbete som lagts ner. Förutom bilden. Den lever vidare.

Resultatet av ett ljusavtryck genom en lins, inuti en svart låda.

Upplyst för ett ögonblick, fångat för evigt...

MARY WOLLSTONECRAFT – en kvinna av Upplysningen TEXT OCH BILD Sanne de Neige

U

UPPLYSNINGSTIDEN har för mig vart förknippat med 1700-talets Jane Austenmiljöer med sociala labyrinter, vägglöss, svält och hittepåregler. Upplysningen handlar i och för sig om att bryta de gamla normerna och tänka nytt och att just upplysas genom vetenskap och filosofi, men även det kändes domin­ erat av eventuellt pudrade försupna gubbar som diskuterar hätskt över borden. Så dök hon upp, ganska tidigt i min research, ett namn som för mig var obekant: Mary Wollstonecraft. En aktiv och respekterad filosof, mitt i smeten med dom där gubbarna, och mitt i Paris under franska revolutionen. En kvinna kom­ men ur den engelska medelklassen under 1700-talets andra hälft. Hon hade fångat mitt intresse och jag ville veta mer. Så vem var Mary Wollstonecraft?

Kort och gott en brittisk författare och feministisk filosof, född år 1759. Under sin intensiva karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar mm. Mary lärde sig tidigt att utbildning och kunskap var vägen till ett självständigt liv och började gå på föreläsningar och utbildade sig på egen hand. Hon ansåg att ett konven­ tionellt äktenskap och dess förpliktelser skulle hämma hennes självständighet, så hon lät bli det. Hon ville arbeta och vara självförsörjande, så hon startade en skola

och blev senare redaktör på en tidning.

Hon tyckte Jean-Jacques Rousseau var »dum i huvudet« som menade att kvinnor och män ska uppfostras olika. Kvinnan till att stödja och behaga mannen och mannen till att vara stark i sig själv utan att behöva anstränga sig ytterligare för att behaga.

I detta kommer kvinnor i sin avskildhet kunna behålla makt över männen, genom att tygla dem med blyghet. Mary skrev en hel bok som svar. Hon menade att kvin­ nor inte ska ha makt över män, utan över sig själva och att kvinnor också borde kunna vara stolta över sin egen fysiska och psykiska styrka. Det cirkulerade många idéer om att kvinnor av naturen var underlägsna män bland upplysningens filosofer (som riktade sitt fokus på broder­ skapet). Där svarade Mary att anledningen till att kvinnor framstår som underläg­ sna endast beror på att de inte får någon formell utbildning. Hon menar att skolan ska vara statlig och till för alla och inte bara för eliten. I sann upplysningsanda sa hon »Jämlikhet är ett måste!«, »Ojäm­ likhet skapar hierarkier och korrumpera människors sinne tills de blir artificiella monster!«, »Fria tankar förutsätter fria omständig­heter!« Mary tog också ställning för franska revolutionen, åkte till Paris och skrev en bok om sina upplevelser. Hon hade en romans med äventyraren Gilbert Imlay, födde ett utomäktenskapligt barn, vilket var skandalöst men hon skämdes inte

Mary Wollstonecraft porträtterad ca 1797.

Okänd konstnär.

för det. Mary hade under sin livstid många framgångar, så även motgångar och perioder av djup depression, men hon genomlevde det.

Mot slutet av sitt liv fann Mary den stora kärleken i filosofen William Godwin.

En man som likt henne själv inte trodde på äktenskapet. De gifte sig och levde som grannar i varsitt hus. Äktenskapet blev tyvärr inte långlivat då Mary dog i svit­ erna från förlossningen av sitt andra barn (som växte upp till att bli Mary Shelley, författare till bl.a. Frankenstein).

Mary Wollstonecraft var ett barn av Upp­lysningen, men även före sin tid i sina radikala åsikter om jämställdhet genom utbildning och mellan män och kvinnor.

Efter sin död, 1798, föll hennes verk för en tid i glömska. Det var först i slutet av 1800-talet, då feminister som Virginia Wolf m.fl. såg till att hennes böcker trycktes upp i nya upplagor, som hon fick ett nytt uppsving. Mary Wollstonecraft hade stark tilltro att allt ont i samhället kan botas med klokhet och förnuft och då gynna den enskildes möjlighet till ett gott liv. Hon levde i en annan tid, så visst kan man ifrågasätta vissa av hennes uttaland­ en, som att hon ändå i skolmiljö till viss del ville skillja på eleverna beroende på social bakgrund, men kontentan av hennes övertygelser är saker som diskuteras och är relevanta än idag.

Jag känner för Mary Wollstonecraft.

Jag beundrar hennes enorma drivkraft och det feministiska arv hon lämnat efter sig. Jag respekterar hennes arbete och förundras över hur hon lyckades leva efter sina egna regler, i en tid jag själv tycker verkar kantad av mängder snåriga konventioner. Jag har själv svårt många gånger att rätta mig efter dom normer och regler som finns idag, 220 år senare, som människa och som kvinna. Jag är uppväxt i tydlig »grund­skola, gymnasie, universitet, pensionsspara, jobba tills du dör«-anda men nån stans i mitten tappade jag tråden. Universitetet funkade inte och jag var egentligen redan för utbränd för att börja plugga. Sjukskrivningen var ett faktum och kände jag mig inte som ett ufo som inte klarar av verkligheten innan, så gjorde jag det nu. I den krisen insåg jag att antingen sjunker jag som en sten eller så testar jag simma åt »fel håll«. För mig som hade ambitionen att bli grafisk designer och konstnär betydde det kort och gott att »börja göra« och lära mig sen längs vägen.

Att utbilda mig själv. Så visst var det var något i Marys livshistoria och driv jag kunde relatera till. Det var för mig oväntat att hon dök upp och vet inte varför jag inte uppmärk­sammat henne tidigare. Men nu är hon med mig, Mary Wollstonecraft, och det blir nu hon som får vara min representant för Upplysningstiden.

Castshadow Jennifer Myerscough, 2019

The king

Opression

Enlighten

Finish Gabriel Pettersson, 2019

ETT RYMDÄVENTYR – med eller utan Gud TEXT OCH BILD Sofi Bornheim

PÅ JULAFTON 1968 direktsände den amerikanska rymdfärjan Apollo 8 ett högtidigt jultal till jorden. På TV runt om i världen samlades familjerna för att – via den knastriga direkt­länken – i både ljud och bild följa de tre besättnings­männens utomjordiska äventyr.

Apollo 8 hade skjutits upp i rymden tre dagar tidigare och målet med färden var att nå och cirkulera kring månen. Färden var banbrytande; det var den första rymd­ resan där man lämnade jordens omlopps­ bana. I tio varv cirkulerade rymdfärjan runt månen, en färd på 20 timmar. Under långa perioder rådde total radioskugga då markkontrollen svettigt väntade på om kontakten överhuvudtaget skulle åter­upptas…

De tre astronauterna Frank Borman, Jim Lovell och William Anders jul­ tal nåddes av 530 miljoner tittare. De avslutade sändningen med att recitera Bibelns skapelse­b erättelse, där bland annat en klassisk rad lyder: »Let there be light!« (»Varde ljus!« i den svenska översättningen).

Talet väckte dock ont blod hos en stor grupp icke-troende; skulle verkligen stads­anställda astronauter ägna sig åt offentlig missionerande? En representant för den ateistiska rörelsen försökte

stämma NASA för att bryta mot lagen om religonsfrihet.

Här kan man dra paralleller till Upp­ lysningstidens radikala tankegångar då kyrkan och Gudstron fasades ut till förmån för vetenskap, experimentlusta och innovationstänk. Apollo 8:s rymd­resa skulle däremot även kunna ses som ett exempel på att stora tekniska fram­gångar i modern tidsåldern faktiskt klarar av att samexistera med konservativa kristna värderingar. Även om rymdresor rim­ ligtvis borde skrämt upp fundamentala kristna grupper; håller människan på att erövra Guds territorium nu när vi fak­ tiskt för egen maskin tar oss till självaste himmeln…? Året efter Apollo 8:s lyckade rymd­ expedition, (vilket i skrivande stund är exakt 50 år sedan!) vann NASA den stora rymdkapplöpningen mot ärkefienden Sovjet genom att sätta den första männi­ skan på månen. Citatet från astronauten Neil Armstrongs hälsning till jorden har blivit historiskt: »That's one small step for a man, one giant leap for mankind«. Till skillnad från Apollo 8-besättningen låg talets tyngdpunkt på att hylla människans intelligens och tekniska landvinningar – inte Gud. Bibeln tycks ha lämnats kvar på jorden den gången.

Slutreplik Upplysningstiden var ytterst bidragande till vårt osedesamma leverne, minst sagt.

Det kan inte ha varit kul att springa omkring famlande i mörkret. På den tiden fanns det inga ficklampor ens. Så en dag satte de sig ner och funderade, de där klipska människorna och kom fram till att vi måste ta tag i det här med mörkret.

Sålunda fyllde man en jätteballong med en massa gas och skickade upp den i himlen.

Det är det vi idag kallar för sol. Hur man fick upp en sån stor ballong så långt bort i himlen kan man undra, men å andra sidan så vet man inte heller hur man byggde pyramiderna. Det tycker jag verkar vara svårare. Såna däringa stenar måste väga mer än Obelix bautastenar, och han hade trillat i Miraculix trolldryck och blivit hiskeligt stark. Dessutom fanns han inte på riktigt, har jag hört. Så det där med att Upplysnings­tiden skulle ha varit från sjutton­hundratalet är en lögn.

Kalle Dussin sprang då inte och upp­ lyste nån inte. Han for omkring på en häst och bar sig illa åt. Ohms lag kunde han inte heller så det var inte han som skapade lamporna, och därmed ljuset här i världen.

Så det så!

Härmed skolen undertecknad upplysa om att det snart är jul. Denna fantastiska högtid. Det är då vi ska tänka på de icke bemedlade, och hjälpa de behövande med mat och andra förnödenheter. Nja. Där går familjen von Heideltoft på Gågatan med minkpäls till dottern, bilbana till lillsonen osv i folkvimlet på gågatan en lördag, när lillgrabben rycker i pappans handsydda kostymbyxa och frågar om en krona att lägga i bössan till Rädda Barnen. »Tyst Karl-Herbert! Vi slänger ine pengar på vilket skit som helst!« Jodå.

Helgen som går i omtankens anda är kanske inte helt sann.

Vi asar in ett träd som är fullt med farliga djur. I denna barrhög hänger vi så kulörta bollar, glitter och annat skit och så sätter vi en massa ljus i härligheten som grädde på moset. Det gör vi för så gjorde Jesus morsa och farsa också. Eller? Maria blev bebådad, så han hade ingen far.

Givetvis ska man ha ett dignande bord med mat också, och som kronan på verket så sätter man en grisröv, stor som ett Eiffeltorn, mitt på bordet. Von Heidel­ toft hafver så äfven ett svinahuvud med

ett äpple i käften, för det brukar grisar ränna runt med. Till allt detta skolen det drickas snaps, som de flesta egentligen inte tycker om, och så ska det sjungas bedrövliga snapsvisor, för att det förhöjer julstämningen. »Ät upp för helvete, Kalle Anka börjar snart!« Jaha, då ska man se ett TV-program igen för vilken gång i ordningen? Hur många program har du sett mer än tre gånger?

Men ankejäveln sitter du och tittar på! År efter år, efter år efter…

När väl TV-n är avstängd och man så ska umgås så är där alltid någon som har ett trängande behov av att gå och köpa Kvällsposten. Det kan man väl skita i på Julafton kan man tycka, men ack nej.

Ungefär samtidigt börjar man så spekulera i när tomten ska komma. »Var är tomten, tro? Kommer han inte snart!« Klart tomtejävelen kommer! Inte fan ska farsan gå och handla tidning i snö­ stormen… »Finns här några snälla barn här i huset?« Har gubben gått och blivit senil?

Det har aldrig funnits ens en tillstymmelse till ett snällt barn inom dessa väggar, ehuru undertecknad trots allt kan anses vara undantaget. Så börjar hysterin.

Högarna av paket överstiger storleken på grisröven med råge.

Julhandeln slår nya rekord varje år utan undantag. Behöver man mer än tre, fyra paket egentligen?

Barnen leker med Olles tomkartong som de har gjort om till ett slott, de vuxna börjar bli lite lagom i gasen och alla tycker att julen har varit lika trevlig som alltid.

När väl julhelgen är över så står man där som första man utanför stampen när de öppnar. Man går fram till luckan och försöker stampa systersonens egenhändigt tillverkade konstverk i träslöjden. »Men för helvete! Inte i år igen!

Ut!«. Man kunde väl ha fått till en smal med bröd åtminstone såhär i humanismens anda, men ack nej.

Torsten som sover under bron som alltid har slutat fundera på det för länge sen.

JOHAN HAGMARK JOHAN HAGMARK ÄR MUSHROOM RIOT MAGAZINES GÄSTTÄNKARE OCH FILOSOF.

The Light Herbert Leal, 2019

Nästa nummer Nästa nummer av Mushroom Riot Magazine har temat anomali och släpps den förste februari skottåret 2020. Anomali handlar om avvikelse från det normala, ett undantag, en rubbning eller oordning. Inom vetenskapen används det för att beskriva någonting som strider mot en allmänt accepterad teori eller världsuppfattning.

I början av 1700-talet hade Sverige sin egen kalender vilket naturligtvis var en osmidig ordning gentemot omvärlden. Karl XII beslutade därför år 1712 att landet skulle återgå till den julianska kalendern (Julius Caesars kalender med 365 dagar). För att hamna i fas tillkom inte bara en utan två skottdagar detta året vilket som konsekvens gjorde att 29 februari efterföljdes av den 30 februari.

Numera har vi liksom de flesta av jordens länder dock övergått till den gregorianska kalendern. Men eftersom ett gregorianskt år består av 365,2425 dagar behövs det fortfarande petas in ett skot­ tår vart fjärde år för att få ekvationen att gå ihop. Längden på ett år kommer dock att gradvis öka över tid på grund av att jordens rota­ tion gradvis blir långsammare. I en avlägsen framtid finns det kanske 366 dagar per år eller så har ett dygn 25 timmar. Goda nyheter för dem som inte tycker att dygnets timmar räcker till!

NR.

Ã…R

LIMITED EDITION