världshuset bjuder in

Världshuset bjuder till bords

Att inte alltid vara den som måste tacka och ta emot är hopp och värdighet för en grupp papperslösa migranter i Haag.

REPORTAGE MAGDALENAWERNEFELDT, EN VÄRLD AV GRANNAR BILD SARA AZEEM

Programmet Interreligiös praktik för fred – En värld av grannar haravslutats,ochnu arbetarnätverket med sammanamnvidareför att samlapraktikeroch forskareiolikaforum ochgöradet möjligt fördematt samverka. LundsMissionssällskap hargett anslag tillett av forskningsprojekten. n n n Vitlök, aubergine, lök, persilja ...

Klockan är tio på morgonen. Mark Ackon har precis kommit in i köket på Den Haag Wereldhuis, Haags Världshus, och håller på att packa upp matvaror. – Sätt oss i arbete! säger han till den unge marockanske mannen som ansvarar för dagens lunch.

Världshuset är ett center där människor som lever som migranter i Holland ”utan papper”, alltså som irreguljära invandrare, kan få information och rådgivning. Målsättningen är att ge dem en möjlighet att fatta välinformerade beslut om sitt liv och sin framtid. Sedan starten 2011 har personal, volontärer och migranter ätit lunch tillsammans tre gånger i veckan, och maten lagas alltid av migranterna.

stolthet och tillhörighet

Lizebeth Melse, som är projektledare på Den Haag Wereldhuis, berättar att tanken först var att se till att människor som lever under svåra förhållanden skulle få ett rejält mål mat åtminstone någon gång i veckan. – Många av besökarna är duktiga ”kockar”, säger hon, och det är trevligt att äta tillsammans och läckert med rätter från hela världen. Det är verkligen uppskattat. Med tiden blev modellen ett strategiskt beslut. – Vi vill ge just människor som är papperslösa en chans att få volontärarbeta. Kommer det migranter som har papper och erbjuder sig att hjälpa till så hänvisar vi dem till andra organisationer.

En viktig princip i rättighetsbaserat humanitärt arbete är delaktighet. Det kan handla om att involvera människor i beslut som rör hjälparbetet, att be dem att vara med och bygga tillfälliga bostäder och toaletter eller att göra det möjligt för dem att laga sin egen mat istället för att låta dem stå och köa med en tallrik i handen. Om man känner att man kan påverka sitt eget och familjens liv mitt i det kaos som har uppstått kan det bidra till en känsla av hopp.

I mellanmänskliga relationer är reciprocitet avgörande. Det finns oskrivna regler för tjänster, gentjänster, gåvor och gengåvor i alla kulturer, och de är kopplade till en känsla av moral och värdighet.

Många människor som befinner sig på flykt, eller som har erfarenhet av flykt, vittnar om att de känner tacksamhetsskuld. De längtar efter att få återgälda allt de tycker sig ha fått. Världshusets arbetssätt bidrar till att jämna ut den maktasymmetri som så snabbt uppstår mellan marginaliserade och privilegierade.

DENHAAGWERELDHUIS Sedan2011driverorganisationenStekinformationsochrådgivningscentret Den HaagWereldhuisiHaag. Under2021besöktenärmare1000personercentret. Iarbetet ingårsedanstart enlunchserveringdärdet tregångeriveckanserveras mat lagadavmänniskor somärpapperslösailandet. Världshuset driverockså ”CookieProject”,varsinkomsteranvändsföratt ge ekonomiskt bistånd tilldem somgeravsintidtillprojektet ochsomärpapperslösa. LizebethMelseärpraktiker iAWorldofNeighbours, ett nätverksomfårstödav LundsMissionssällskap. visar på valmöjligheter

Därför har matlagningsprojektet betydelse på fler sätt än att mätta magen. Doften av mat skapar hemkänsla, att få bjuda på mat från hemlandet skapar stolthet, och att få ansvaret för att laga maten skapar tillhörighet, berättar Mark Ackon som är volontär på centret. – Det får dem att känna sig som en del av samhället igen, säger han. – Vi vill visa dem att det finns valmöjligheter, även om de är begränsade, säger Lizebeth Melse.

Det innebär att också våga ta tuffa samtal, påpekar Mark: – En del behöver höra att de måste lägga av med droger och ta tag i sina liv. Jag frågar dem vilka de var förut, och vilka mål de har i livet. Livet kan vända. Jag påminner dem om att det liv de har nu inte är slutstationen.

värdefull arbetsgemenskap

Mark Ackon brukar fråga centrets gäster om de vill vara med och arbeta i köket. Just nu är det ett tiotal som regelbundet lagar mat, och de kommer från flera olika länder. De bestämmer tillsammans vilka rätter de ska laga och vad ingredienserna får kosta. – För det mesta handlar jag själv, säger Mark Ackon, men det händer att jag ber dem att göra inköpen.

Den som fått ansvaret för dagen leder arbetet i köket. De som arbetar pratar om allt mellan himmel och jord, och stämningen stiger i takt med temperaturen i grytorna. På vardagarna lagar de mat till 15–20 personer, men till särskilda måltider och när det kommer cateringbeställningar kan det bli betydligt fler portioner. – Det är verkligen deras grej, säger Lizebeth Melse. Vi blandar oss aldrig i menyer eller scheman. Nu när jag talar om det här känner jag vilken gåva det är att de har tagit på sig ansvaret för den här delen av Världshusets arbete. n

Himmelskt överflöd

så paff blev jag att det tog mig några steg innan jag förstod vad hon sagt: ”Slå dig ner och ät med oss!”

Jag var på hemväg från lunch med en vän mitt i centrala Addis Abeba när jag gick förbi en kvinna som satt och åt på trottoaren med ett barn bredvid sig. Jag tackade reflexmässigt innan det gick upp för mig vad hon hade sagt: jag var inbjuden att dela hennes måltid. Just där. Just då. Utan krusiduller och utan tvekan. Inte så att det inte har hänt förr att jag har gått förbi främlingar som suttit vid en servering och sagt: ”Välkommen! Kom och ät med oss!” En öppen inbjudan.

när jesus talar om himmelska realiteter använder han korta vardagsberättelser som liknar det jag just var med om men som också har en poäng just i det som bryter mot det förväntade. Något oväntat. Osannolikt. I det som går förbi det vanliga tränger det himmelska fram. Inlindad i det igenkända väntar en inbjudan till något som är liksom bortom bergen och ändå i linje med seder och bruk. Hemtamt och främmande på en och samma gång. En öppen inbjudan.

Himmelriket är som en bröllopsfest med många inbjudna. När budet går för att samla gästerna hopar sig ursäkterna. Det saknas inte sakskäl, och det finns sådant som inte går att skjuta upp. Världen står bara ett felsteg från ruinens brant. Vad är då en bal på slottet? Eller en inbjudan från min Fader konungen? Så går inbjudan vidare. Den är öppen och fordrande, men inte tvingande. Det går att säga ”nej tack, jag har annat för mig”. En öppen inbjudan. Marta, eller Märta, har fullt upp med att betjäna Jesus och hans gäster. Kan hon kosta på sig en lugn stund, att sitta ner och bara lyssna? Och Maria … ”Jesus, be henne komma och hjälpa mig i köket! Hon lyssnar bara på dig!”

Jesus svarar: ”Maria har valt det enda. Ta det inte från henne!”

Tids nog har vi alla plikter att utföra, men inte nu. Nu är Guds tid. Här får hon rum. Och du får ro hos mig.

Kom till mig, alla ni som är fyllda av bördor. Mitt ok är till din hjälp, och min börda är dig lätt, för jag har kommit för att lyfta av dig din skuld och skam. När du är befriad kan du tjäna din nästa med glädje. En öppen inbjudan.

så återkommer kyrkan år efter år med budet att Messias har kommit, den store konungen, utan extra skatter och plikter. Den som skapat allt behöver inget.

Kristus bjuder dig att dela hans måltid. Du själv är den gåva han ber om. Med fattiga och tiggare får du komma till fest. En fattigmåltid, enkelt vin och bröd. En kärleksfest med himmelskt överflöd. n

torbjörn toll är doktorand vid Avdelningen för religionsvetenskap och teologi vid Teologiska Högskolan Stockholm och forskar i kyrkornas arbete med flyktingar i Etiopien (Lunds Missionssällskap har finansierat hans forskning). Han bor i Addis Abeba.

Hela tiden förankring

Linnea Helgesson var en av 130 unga teologer på GETI

Några veckor före Kyrkornas världsråds generalförsamling började en kurs för unga teologer från hela världen, först med webbträffar och egna studier, sedan på plats i Karlsruhe.

INTERVJU AGNETA HANSSON

BILD ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD n n n Dagarna före Kyrkornas världsråds elfte generalförsamling i Karlsruhe i månadsskiftet augusti–september samlades omkring 130 unga teologer från hela världen för att delta i Global Ecumenical Theological Institute, geti.

– Det var en så häftig upplevelse, jag är väldigt tacksam att det blev av, säger Linnea Helgesson.

Hon läser teologi i Lund för att bli präst i Lunds stift. I våras ansökte hon om resebidrag från Lunds Missionssällskap för att kunna delta i geti och åka till Karlsruhe.

deltagare från hela världen

geti är en kurs som samlar unga teologer och pedagoger från ett brett spektrum av kristna traditioner och från alla Kyrkornas världsråds åtta regioner. Den anordnas i samband med Kyrkornas världsråds olika samlingar eller möten. – Syftet med geti är att unga vuxna teologer från hela världen, och med olika kyrkliga bakgrunder, ska få fördjupa sitt ekumeniska engagemang genom att få mötas och studera tillsammans, berättar Linnea Helgesson. Kyrkornas världsråd kallar det upplevelsebaserad teologi. Förhoppningen är att det blir en hjälp för oss att fördjupa ekumeniken på lokal, regional och global nivå. kristi kärlek flyttar gränser

En viktig del av geti är att få träffas och dela studier, måltider, böner och liv. Men upplevelsen startade långt före samlingen i Karlsruhe. – Fyra veckor före generalförsamlingen blev vi indelade i studiegrupper med deltagare från olika länder och hade onlinestudier, berättar Linnea Helgesson. I Karlsruhe hade vi först fyra dagar med föreläsningar, studiegrupper och aktiviteter. När generalförsamlingen började var vi med i en del av programmet, men vi hade också egna samlingar.

Generalförsamlingens tema var ”Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning”. geti hade också ett eget tema: ”Christ’s Love (Re)moves Borders” (”Kristi kärlek flyttar/tar bort gränser”, red:s anm). – Det genomsyrade allt vi pratade om, säger Linnea Helgesson. Vad finns det för gränser och barriärer? Vilka lever i marginalen och periferin, och vilka är i centrum? Varifrån utgår vi? Vem definierar gränser, och hur förändras gränser? De frågorna gick igenom i alla våra teman, försoningsprocesser, ekoteologi, diakoni och de andra. I min studiegrupp talade vi mycket om vem som är marginaliserad och vem som avgör det. Kan man som marginaliserad grupp ta sig in i olika kontexter, eller definieras man alltid av någon annan?

FOTNOT: Linnea Helgesson var en av tre svenska GETIdeltagare som sökte och fick resestipendium från Lunds Missionssällskap – de andra två var Emma Jansson och Sofie Halvarsson, som studerade på Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Bossey i Schweiz förra hösten. Vera La Mela som doktorerar i teologi i Lund deltog också. det spelar roll vilken teologi vi har

Linnea Helgesson säger att hon är glad att ha fått vara i ett sammanhang där akademiska studier och teoretiskt lärande varvas med praktik och konkreta berättelser. – Det är något som jag tar med mig från kursen: att å ena sidan fanns hela tiden den mer akademiska, teoretiska reflektionen, där vi granskar och sysslar med våra olika metoder, och å andra sidan fanns det en väldigt tydlig kyrklig förankring, där vi pratade mycket om vår kontext. Det var inte bara en teoretisk diskussion – vi förankrade det hela tiden.

Linnea Helgesson ger exempel på frågor som dök upp: Hur ser det ut i praktiken i våra olika sammanhang? Att hela tiden få höra olika berättelser var något av det mest givande. Vilka är marginaliserade i er kontext? Vilka försoningsprocesser pågår hos er? Vilken är diakonins roll där ni är? – Vi kunde vända och vrida på den teologiska aspekten och den kyrkliga tillsammans, säger hon. Vi fick möjlighet att se hur de befruktar varandra och behövde inte separera dem. Och vi fick förstå att det spelar roll viken teologi vi har. Det spelar roll för hur vår kyrka ser ut, men hur vår kyrka ser ut präglar också den teologi vi möter och den teologi vi kommer att upptäcka.

att bredda sitt perspektiv

Det första geti ägde rum 2013, under Kyrkornas världsråds tionde generalförsamling i Busan i Sydkorea. Andra gången var under Kyrkornas världsråds missionskonferens i Arusha i Tanzania 2018.

Att kursen ger en inblick i teologi från flera världsdelar är något Linnea Helgesson värdesätter. – Jag uppskattade att få läsa teologer från andra delar av världen, säger hon. Min erfarenhet är att vi inte gör det så mycket inom universitetsvärlden annars – de flesta teologer som vi läser är européer eller nordamerikaner. Mötet med andra kan äga rum på ett akademiskt plan också. Det är inte bara i mötet med den fysiska människan från till exempel Asien, utan också i mötet med teologin som präglat den personen, som något händer.

Under kursen bodde alla getideltagare tillsammans på ett hotell där de också hade föreläsningar, böner och måltider. – Det var väldigt roligt, och det blev en stark gemenskap, säger Linnea Helgesson. Det var fint att få lära känna människor – man sitter inte bara och pratar teologi, utan man skrattar tillsammans och upptäcker saker som är olika. Vissa saker förstår man, andra inte. Mötet med olika människor gör att jag plötsligt kan relatera till en plats som jag tidigare knappt visste fanns, eller som jag bara har hört eller läst om. Nu när jag tänker på den platsen tänker jag också på människan, vännen, där.

inte slut än

Efter avslutad generalförsamling åkte getideltagarna hem till sitt, men kursen är inte slut förrän uppgiften är klar. – Vi fick välja hur vi ville redovisa våra slutuppgifter – antingen skriver man en akademisk text utifrån något av geti:s teman, eller så gör man något mer kreativt och undersöker ett tema utifrån en konstform som dans eller poesi, eller också utformar man en liturgi som är kopplad till ett tema och skriver en rapport om den. De som valde det sista fick möjlighet att leda några av bönerna under geti och kanske prova något som de funderade på att använda till examinationen.

Linnea Helgesson håller kontakten med sin studiegrupp: – Vi har fortsatt med våra Zoommöten. Vi pratar om slutuppgiften som vi ska lämna in, men det är också fint att bara kolla läget, umgås och be tillsammans. n

Nytt stipendium:

volontär på Anafora

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP (LMS) utlyser ett resestipendium för dig som vill arbeta som volontär på Anafora i Egypten i minst en månad och hjälpa till med olika arbetsuppgifter.

Stipendiet är på 15 000 kronor, täcker din resa och ditt uppehälle på Anafora och söks via Anaforas Vänner i Sverige.

Bifoga en kort presentation på engelska av dig själv och din relation till Anafora, berätta vilka färdigheter eller intressen du har och ange under vilken tid du vill vara i Egypten. Skicka gärna med en bild av dig själv.

Anaforas Vänner i Sverige och Anafora i Egypten väljer tillsammans fyra stipendiater för år 2023.

Välkommen med din ansökan senast den 1 februari 2023 till anaforastipendiat@gmail.com!

BILD: Z. UNSPLASH BILDER: PRIVATA

EmmaBäckströmharskrivit kandidatuppsatsomarbetet mot kvinnligkönsstympningiKenya.

”Förr var det en fest”

ATTDELAUTSTIPENDIERFÖR RESOROCHPROJEKTSOM GENOMFÖRSHÄRHEMMAELLER UTOMLANDSHÖRTILLLUNDS MISSIONSSÄLLSKAPSMEST SYNLIGAVERKSAMHETER.

I våras åkte Emma Bäckström på en fältstudieresa för att undersöka arbetet mot kvinnlig könsstympning i sydvästra Kenya.

HURKOMDETSIGATTDURESTE TILLKENYA? Jag studerar till en politices kandidatexamen med inriktning på statsvetenskap. Via en bekant fick jag höra om Läkarmissionens arbete mot FGM (Female Genital Mutilation, det vill säga kvinnlig könsstympning, red:s anm) i sydvästra Kenya. Läkarmissionen ville utvärdera ett sådant projekt, och jag bestämde mig för att skriva min uppsats om det arbetet.

VADKOMDUFRAMTILL? Först och främst att kvinnlig könsstympning är något mycket större än en kulturell fråga – den innefattar så många aspekter. Stympningen blir ett fysiskt och psykiskt trauma som påverkar den drabbade livet ut. En läkare berättade om svåra komplikationer, bland annat när en omskuren kvinna ska föda barn.

Jag fick intervjua en äldre kvinna som hade varit en så kallad gatekeeper, någon som har velat behålla traditionen med FGM. Hon hade ändrat uppfattning när hon själv på äldre dagar hade fått svåra problem. Det kan uppstå inkontinens och infektioner, och det finns också ett stigma kring komplikationerna. Det är kulturella och religiösa aspekter som gör att människor fortsätter med FGM, och religiösa aktörer som kan sprida kunskap har ett stort ansvar. En pastor som jag träffade sa att för honom är det viktigt att vara en röst för de utsatta flickorna, och han berättade om saker de gör. De har startat samtalsgrupper och föräldragrupper för att kunna tala om FGM, och om de märker att en flicka inte kommit till kyrkan på länge kan de ta kontakt med familjen.

HURSERDENKENYANSKASTATEN PÅKVINNLIGKÖNSSTYMPNING? Sedan år 2011 är det förbjudet enligt lag. Problemet har varit att implementera lagen på gräsrotsnivå. På den plats dit jag kom praktiserar en stor folkgrupp FGM som en del av sin kultur. Många tar sig också över gränsen till Tanzania när de ska genomföra könsstympningar, för det är enklare att göra det någonstans där de inte blir igenkända.

SERDUNÅGOTHOPPFÖR FRAMTIDEN? Det behövs medvetenhet och kunskap, och många program och projekt arbetar med det och bidrar till förändring.

Kunskapen sprids ofta via skolsystemet. Det har gjort att det är svårare att genomföra könsstympningar på barn som är i skolåldern, så nu utsätts yngre barn oftare. Förr var en könsstympning en fest som markerade att en flicka hade blivit vuxen, nu äger den rum mer i smyg. Det gör att det inte är lika lätt att upptäcka vad som händer.

Jag mötte högt uppsatta människor som arbetar mot FGM och som berättade om hur kulturella företeelser också påverkas av det generella läget i landet. Om det pågår en konflikt i en region, eller om det är torka eller, som nu, livsmedelskris till följd av kriget i Ukraina, blir det svårt att nå ut med förändringsarbete. Andra saker blir viktigare. Mat, fred och trygghet är centrala för att man ska kunna arbeta med sådana här frågor. Om människor inte känner trygghet i tillvaron är de mindre mottagliga. Dyrare mat får också konsekvensen att många inte har råd att betala skolavgifterna, och det är i skolorna kunskap om FGM ofta sprids till barnen. n

Bjud en vän på ett år!

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2022 • årgång 176

Finns det rum för fred och försoning? GREKLAND EN NY INSTÄLLNING 30 BURMA/MYANMAR ”VI MÅSTE FÖRSVARA OSS SJÄLVA OCH VÅRA LIV” 12 SOMALIA HUNGER EFTER DEMOKRATI 22

Tycker du att Uppdrag Mission är en tidskrift som fler borde läsa?

Berätta det gärna för dina vänner!

Och om du vill ge en vän möjligheten att läsa tidskriften gratis under år 2023 – tala först med din vän och skicka sedan ett meddelande till pren@uppdragmission.se!

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren), och en helårsprenumeration kostar i vanliga fall 200 kronor inom Sverige. Just nu bjuder vi dig som redan prenumererar eller är medlem på en årsprenumeration till en vän.

Alla tidigare nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskriftens webbplats. Letar du efter temaläsning till en grupp, så sök på land eller ämnesord (till exempel Libanon eller religionsdialog) och skriv ut det du behöver eller skicka ut länkar!

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssällskap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2022 • årgång 176

Skapelsens lovsång och nödrop

AUSTRALIEN ”DET ÄR MYCKET ARBETE KVAR” 22 INDONESIEN SYNLIGA TECKEN 8 SVERIGE PETER HALLDORF: NÖDLÄGE OCH GLÄDJE 26

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2022 • årgång 176

Hur mår själen?

SVERIGE ULLAKARIN NYBERG: ”ATT BERÄTTA HJÄLPER” 6 EGYPTEN ALLT ÄR INTE ORD16 LATINAMERIKA SKAPA TRYGGHET TROTS HOT 24

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 2022 • årgång 176

MALMÖ ”LÖSNINGEN ÄR ATT MAN JOBBAR IHOP” 14UGANDA FLYKTINGLÄGRETS INVÅNARE ARBETAR MED FÖRSONING 8UMEÅ ENGAGEMANG UTAN SLUT 24 Solidaritet i pandemins skugga

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta missionssällskap. Missionsarbetet har utvecklats och innebär idag samarbeten, dialog och arbete för fred och ickevåld i en världsvid gemenskap. LMS har ett nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds stift är dess hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på de gåvor som har testamenterats till sällskapet, och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet. Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA I första hand stöder LMS unga människor som vill göra tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och bidrag till projekt, studier och utgivning med inriktning på utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, såsom musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar med fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet utbildningssatsningar på Anafora kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt Mariadöttrarnas arbete i Kairo. I Malmö stöder sällskapet projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom.

VILL DU BLI MEDLEM? Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (fem nummer per år). Du blir också kallad till årsmötet där ordförande och styrelse väljs.

Medlemsavgiften är 50kronor per år, alternativt en engångssumma på 500 kronor för livslångt medlemskap.

Skriv till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se! SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Sällskapet ger också stipendier till vissa projekt, till studier och till tryckning av skrifter. Ansökan ska vara väl förberedd, ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Ansökan görs via Lunds Missionssällskaps ansökningsportal, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Ansökningsportalen är öppen15 januari–15 februari, 15april–15 maj, 15 juli–15 augusti samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformuläret enligt anvisningarna och skicka det genom att trycka på ”Skicka” – ett svarsmeddelande bekräftar att ansökan har kommit fram.

Svar kan förväntas inom en månad efter att ansökningstiden gått ut för respektive period.

DOKUMENTATION När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/ stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Skicka text och högupplösta bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se!

ÖRSUNDSBRO NYA BARN I NY KYRKA 14 GREKLAND ”HOPPAS ATT DU INTE GLÖMMER OSS” 28 SIGTUNA EN VACKER DEL AV HELHETEN 24 Återseendets glädje

nästa nummer ute24 februari