riktig mat för mindre

I Matmissionens butik hittar överblivna varor hem

Malmö är den stad där högst andel av befolkningen lever i ekonomisk utsatthet. Skåne Stadsmissions matbutik låter sina kunder handla till mindre än en tredjedel av vanliga priser.

n n n

INTERVJU

AGNETA HANSSON

OCH ANNA BRAW

BILD RONNIE KRONBLAD, SKÅNE STADSMISSION – Jobbar du här? frågar mannen som står strax utanför butiksentrén.

Innanför dörrarna står två butiksmedarbetare i logotyptryckta jackor, men av någon anledning försöker han inte få kontakt med dem.

Två kvinnor med kassar går fram till dem och sedan in genom grinden.

Matmissionen i Malmö ligger i köpcentret Mobilia, mitt bland andra affärer och nära en stor Willysbutik, och på många sätt ser den ut som vilket snabbköp som helst. Men för att handla här måste man vara medlem, och för att bli medlem måste man ansöka om medlemskap och visa att man har en inkomst på mindre än 11 190 kronor i månaden. – Vi arbetar för rätten till hälsosam mat trots låg inkomst, säger Maria Kratz Larsen. Maten här säljs till 70 procent lägre pris än i de vanliga butikerna, eller ännu billigare.

högst i landet

Fattigdomsrapporten för år 2022 har just offentliggjorts av Sveriges stadsmissioner när Maria Kratz Larsen och hennes kolleger tar emot i Matmissionens personalkök. – Vi har varit tvungna att säga nej till media ett tag nu, för vi kan inte ta in fler medlemmar innan vi har gjort om vårt system, berättar hon. Men vi gjorde ett undantag för er. Rapporten innehåller material från bland annat Statistiska centralbyrån, bearbetat och kompletterat av ekonomer, socionomer och andra som arbetar i stadsmissionernas verksamheter. ”Ekonomisk utsatthet” är ett centralt begrepp – det är ett sammansatt mått som har tagits fram för att identifiera de människor som lever med låg inkomststandard eller med försörjningsstöd, eller med en kombination av de båda, och som med de pengarna inte får ihop tillräckligt för att klara nödvändiga omkostnader. Dit räknas mat, boende och kläder. Under år 2020 levde 6,9 procent av Sveriges befolkning i sådan ekonomisk utsatthet. – Men här i Malmö är det 14 procent, högst i landet, säger Masoud Zaher som är medlemsansvarig för Matmissionen i Malmö.

Den siffran innebär ungefär 48 000 Malmöbor.

arbetsintegration

När Matmissionen öppnade i Malmö hade Skåne Stadsmission en modell att arbeta med: Stockholms Stadsmission och Axfood, som äger bland annat matbutikskedjorna Willys och Hemköp, hade redan utvecklat och lanserat de första butikerna. – Konceptet bygger på tre delar: matsvinn som skänks av företag, arbetsintegration för människor som befinner sig långt från arbetsmarknaden, och att människor som lever i matfattigdom får handla till låga priser, säger Maria Kratz Larsen.

Hon är socionom och har arbetat som socialsekreterare och inom stadsmissionen i många år, men sedan förra året är hon butikschef för Matmissionen på Mobilia. – Tidigare hade vi matkassar som man kunde ansöka om, och Masoud arbetade med dem, men genom Matmissionen kan vi hjälpa

SKÅNESTADSMISSION Skåne Stadsmission är en av tio stadsmissioner i Sverige. Den är en idéburen, ickevinstdrivande stiftelse med verksamhet i Malmö, Kristianstad och Helsingborg. Förutom Matmissionen driver Skåne Stadsmission socialt arbete, akut och långsiktigt, genom bland annat frukostservering med social rådgivning, familjeträffar, mötesplats för utsatta EU-medborgare och en hälsomottagning i samarbete med Region Skåne. Skåne Stadsmission har också flera sociala företag, som second hand-butiker och en återbruksverkstad med inkluderande arbetsintegration för människor som står långt från arbetsmarknaden. många fler, säger hon. Och vi har arbetat med arbetsintegration förut också – i vår remakeateljé, i sorteringen och logistiken i våra second handbutiker och på oblatbageriet. Det är en del av Skåne Stadsmissions tradition, och nu är Matmissionen med i den. – Det är en arbetsplats som liknar en traditionell butik, säger Lin Mattsson som är verksamhetsutvecklare.

app på flera språk

Siffrorna i Fattigdomsrapporten är alltså insamlade från år 2020, och Maria Kratz Larsen berättar om början av hösten 2022: – Politiskt har det varit spänt, och de som redan var hårt drabbade har drabbats ännu hårdare.

Det är många pensionärer som söker sig till Matmissionen, och barnfamiljer, och sjukskrivna – den enda grupp som inte finns med bland medlemmarna är studenter, eftersom de själva har valt att studera och leva på en mindre inkomst.

Matmissionenappen, som man använder bland annat för att boka inköpstid, finns på svenska, engelska, arabiska, somaliska och snart också persiska (som ju dessutom fungerar för daritalande).

I början träffade Masoud Zaher alla som ansökte om medlemskap och intervjuade dem, men nu är ansökan elektronisk och följs upp med samtal om något saknas. – De kommer med pensionsutdrag, eller med beslut från Försäkringskassan, eller socialens beslut, säger han. Det finns de som har tre deltidsarbeten. De flesta bor i Malmö, men vi har medlemmar i hela Skåne. I somras, när man kunde resa med Skånetrafikens sommarkort, var det många som kom åkande, från Kristianstad och Karlskrona också.

fler varor än i stockholm

Willys AB, som ägs av Axfood och som har utformat konceptet Matmissionen tillsammans med Stockholms Stadsmission, står för butikens inredning. – De hjälper oss med service och står för kundvagnarna också, och de hjälpte oss att flytta kassorna när det behövdes för pandemins skull, berättar Maria Kratz Larsen. Nu ska vi se hur vi kan öka flödet.

Det kommer att bli färre öppna hyllor och fler kyldiskar och frysdiskar eftersom de flesta varor som kommer kräver sådana. – Vi får mycket grönsaker och färska varor eftersom många grossister har stora lager här. I somras när det var så varmt var det svårt att hinna ta vara på allt tillräckligt snabbt, säger Maria Kratz Larsen. Ris och pasta får vi nästan aldrig – men det går ju också att köpa billigt i vanliga butiker. Det hade varit fint med blöjor och mensskydd. Precis innan vi öppnade fick vi mycket från Pampers, men det har inte blivit så mycket sådant efter det, och när vi får något blir det som Black Friday.

kunskapshöjande

Hur reagerar kunderna på sortimentet? Det finns ju olika attityder till mat som håller på att närma sig sitt bästföredatum eller som säljs i en kantstött förpackning. – Jag och Masoud och många andra här är ju socialarbetare, och vi vet att varor som

MATMISSIONEN Matmissionen är ett koncept som Stockholms Stadsmission och Axfood har utvecklat och som nu finns på flera platser i landet. Varje butik skriver egna avtal med grossister. Överbliven mat – ibland i lätt skadade förpackningar, eller från felbedömda beställningar, till exempel inför storhelger – säljs till högst 30 procent av ordinarie pris i Matmissionen-butiken, butikspersonalen utgörs av anställda arbetsledare och arbetsmarknadsanställda, och de som handlar har visat att de har en månadsinkomst som är under en viss gräns, hösten 2023 11190 kronor i månaden.

MariaKratzLarsenochmedarbetare.

MasoudZaher.

FATTIGDOMSRAPPORTEN 2022 års utgåva av Fattigdomsrapporten offentliggjordes på Internationella fattigdomsdagen, den 17 oktober, och innehåller förutom statistik artiklar av bland andra Magnus Karlsson, Elinn Leo Sandberg, Johan Vamstad, Magnus Karlsson, Jan O Jonsson och Carina Mood. Den kan hämtas i pdf-form på Sveriges Stadsmissioners webbplats. har passerat sitt datum kan vara tabu, säger Maria Kratz Larsen. ”Varför ska vi få det som andra slänger?” kan människor fråga. Men det finns regler för hur länge vi får sälja varorna – vi har Miljöförvaltningens rutiner. Det är kunskapshöjande att handla i en sådan här butik, och vi vet att en del väntar på att vissa varor ska ”gå ut”.

Masoud Zaher berättar om en familj som var i butiken dagen före intervjun, en mamma med två förskolebarn. – Vi har veganska nuggets i en frysdisk, och mamman sa ”nej, nej”, men barnen ville ha dem – de vet att den sorten är god. – Ibland kommer det in jättefint kött från ett matkasseföretag, säger Maria Kratz Larsen. Vi får kycklingfiléer och de finaste köttbitarna. – Och det är inte bara kött – häromdagen fick vi ost som kostar 600 kronor kilot, säger Masoud Zaher. När vi hade sänkt priset var den ju fortfarande dyrare än det vi brukar ha, och en del kunder reagerade. Men vi har en del finsmakare också, pensionärer som har haft det bättre tidigare, och det är tydligt att alla vill ha lite lyx om det går! Ryggbiff, lax, korvar …

längre bak i kedjan

– Vi började med de familjer som hade fått matkassar av oss, så när vi öppnade i september förra året hade vi 300 medlemmar, säger Masoud Zaher. Den första veckan vi hade öppet kom det 400–500 till. – Vi är väldigt stolta över det vi gör, men det är som att vi blir en quickfix på ett mycket större samhällsproblem som måste lösas av politiker, säger Maria Kratz Larsen. Nu måste vi strukturera om hela verksamheten, skriva fler avtal för att få in mer mat, utöka öppettiderna … och då måste vi ju ha mer personal också, så det är en budgetfråga. Det är många saker vi måste komma till rätta med för att kunna arbeta vidare.

Alla runt köksbordet, och ett par medarbetare som är på väg genom köket, hjälps åt att beskriva en matindustri som arbetar på ett helt orealistiskt sätt – med allting tillgängligt året om och ett enormt svinn. – Det finns ju matsvinnshörnor i de flesta butiker nu, men det måste gå mycket längre bak i kedjan, det behövs mycket mer kunskap, säger Maria Kratz Larsen. – För oss som vill mätta är det bra att det går att arbeta såhär, säger Linn Mattsson. – Ja, vi behövs, och om matsvinnsobalansen försvinner måste vi ändå komma till rätta med andra problem, säger Maria Kratz Larsen. – En del skämdes först för att komma in i butiken, säger Masoud Zaher. Men nu är det några gamla matkassekunder som har kommit och pratat med vår chef. ”Tack”, säger de. ”För vad?” säger han. ”För att vi får betala för vår mat!” Det finns en värdighet i det – att få välja och betala. n

BILD: THRON ULLBERG BILD: MICHAELA VERITY

PETER ENGLUND ONDA NÄTTERS DRÖMMAR NATUR OCH KULTUR

vändpunkten

Poeten ställer frågan: ”Och hur många krig ska det ta att förstå att det alltid är mänskor som dör?”1 Varje krig har sina bilder, foton, som med sin klarhet skildrar kriget, som etsar sig fast i generationers medvetande. Kim Phúc kommer springande mot fotografen, i bakgrunden en brinnande by, Aylan, orörlig på en strand vid Medelhavet, eller pojken som kommer gående, ensam längs vägen på gränsen mellan Polen och Ukraina, eller den gamle ukrainske läkaren som med tårarna rinnande skakar på huvudet när han intervjuas: ”Det här är fel. Man ska hämta sina barn från BB, inte från bårhuset.” Varje krig har sina minnen och sina namn. Jag föddes trettio år efter andra världskrigets slut och växte upp med namnen och minnena: Farfars bror Ebbe, frivillig vid finska gränsen när finska Lappland evakuerades. Pertti som fick trygghet och kärlek hos Mary 21nr 1 2023 uppdrag mission recensioner 21 och Sven i mammas hemby. Oskar, vår norska släkting, vars hela liv kom att präglas av åren vid Hjemmefronten. Martin som tog sig fram med skidor längs norska 1 BOB DYLAN I BLOWING IN THE WIND, ÖVERSATT AV MIKAEL WIEHE

gränsen. Miminette som flydde kriget i Norge och sedan öppnade klädaffär.

Det finns alltid en fara att krig reduceras till att handla om siffror och slag och så småningom berättelser när det egentligen handlar om människor, tragedier och minnen. Någon som tog avsked av sin flickvän för sista gången, ett barn som såg sin pappa kliva på tåget och försvinna, en mor som aldrig slutade vänta, hem som lades i ruiner.

Peter Englund återvänder i sin senaste bok till november 1942. Den månaden blev vändpunkten i andra världskriget: i början av den var det många som trodde att axelmakterna skulle vinna kriget, i slutet av den var det en fråga om tid innan de skulle förlora. Genom arkivmaterial – foton, brev och anteckningar, dagböcker och protokoll – skildrar han en av 1900-talets mest dramatiska perioder. 39 personer, studenter, hemmafruar, militärer, journalister, krigsfångar, och Paris, El Alamein, Treblinka, Stalingrad, Shanghai. De flesta är unga, sju av tio kommer inte att överleva kriget.

Liksom Svetlana Aleksijevitj låter Englund de enskilda komma till tals, noggrant, lyhört, varsamt, dem vars liv och erfarenheter, sorg och hopp, smärta och kärlek aldrig fick plats i skolans historieböcker, dem vars liv och vardag blev en del av den stora gemensamma berättelsen och en del av historien. Kriget kommer nära och blir ”på riktigt” i all sin obegripliga grymhet. Men också detta: det fanns en vardag i kriget, ett liv som fortsatte och ett hopp som bar. n TOMAS ÅBERG DAMON GALGUT LÖFTET ÖVERSÄTTNING: NICLAS HVAL ALBERT BONNIERS FÖRLAG vandrar mellan världar Mitt i glädjen och firandet av de första fria valen i Sydafrika 1994 konstaterade en av mina sydafrikanska vänner: ”Nu är apartheid borta ur konstitutionen, men det kommer att dröja generationer innan den är borta ur människors sätt att tänka, leva och relatera sig till varandra.”

Det är en insikt som skulle kunna fungera som en tolkningsnyckel för Damon Galguts roman Löftet, en berättelse om Sydafrikas förvandling sedd ur en vit familjs perspektiv. Det är en till synes enkel familjekrönika som har många bottnar. Familjen Swart bor på en farm utanför Pretoria. I mitten av 1980-talet dör mamma Rachel i cancer. På sin dödsbädd avtvingar hon maken Manie löftet att låta familjens svarta trotjänare Salome få den bit land hon bor på.

Det löftet väver en tunn röd tråd genom berättelsen. Familjen vill inte kännas vid löftet efter mammans död. Undantaget är den yngsta dottern, Amor.

Löftet är strukturerad i tioårsintervall och uppbyggd runt dödsfall i familjen. Familjemedlemmarna samlas till begravning, och tiden speglas i deras möten. Det är berättelsen om ett land som går från PW Bothas apartheid via Mandelas hopp om försoning till Zumas korruption och en snabbt växande kriminalitet. När en repressiv polisstat välts över ända utan att något görs åt de fundamentala sociala orättvisorna exploderar kriminaliteten. Här blir Löftet också omedvetet ett inlägg i den svenska debatten om gängkriminalitet: görs inget åt de snabbt växande sociala orättvisorna återstår repressivitet och hårdare tag som lösning.

Damon Galgut bor i Kapstaden och är en prisbelönt dramatiker och författare. Han behärskar fullt ut den berättarstil som finns hos många författare från södra Afrika, förmågan att med enkla medel växla perspektiv och vandra mellan världar. I en till synes enkel berättelse låter han läsaren se det sydafrikanska samhället med alla dess bottnar.

Det löfte som löper genom boken, att ge Salome det som egentligen redan tillhör henne och hennes familj, ställer också den djupare frågan: löftet från 1994 om att ge alla sydafrikaner ett bättre samhälle, vad är det värt idag? Vart är Sydafrika på väg? Löftet är en roman som borde läsas av alla oss som bär södra Afrika i hjärtat. n PELLE SÖDERBÄCK

Varifrån kommer solrosoljan?

Kriget i Ukraina påverkar tillgången på mat i Östafrika

BILD: BEKS, UNSPLASH uppdrag mission nr 1 2023

NTERVJU ANNA BRAW

n n n Skollunch till alla barn är ett av de kenyanska kyrkornas svar på den situation som har uppstått i Östafrika sedan Ryssland anföll Ukraina tidigare i år.

– Den olja som de flesta använder till matlagning har blivit dubbelt så dyr – det är det tydligaste exemplet, säger Philemon Okeyo. Det är inte tomt i hyllorna i butikerna, men det beror nog mest på att vi inte köper lika mycket som vanligt. Allt finns fortfarande, men inte i tillräckliga mängder.

När människor i norra Europa talar om höjda priser på många matvaror och om att elen har blivit dyr har Kenyas befolkning flera perspektiv att lägga till. Philemon Okeyos arbete som ekonom i en ekumenisk organisation med medlemmar i flera afrikanska länder gör att han ser stora problem för både enskilda och kyrkor. – De flesta här föredrar nog att köpa lokalt producerade varor, säger han. Kenya importerar egentligen mest för att det vi kan få fram inte räcker till, och vi importerar mer nu än vi har gjort tidigare. Nu har priserna på den maten gått upp, och priserna på inhemska varor har också gått upp. Det är en tydlig påverkan. Tidigare har nog en del inte tänkt på varifrån maten kommer, men nu hör jag Ukraina nämnas ibland. minskad budget

Philemon Okeyos arbetsplats ligger nära Ngong Road, Kenyatta National Hospital och Strathmore University inne i Kenyas huvudstad Nairobi. Här bor över tre miljoner människor, många av dem inflyttade från resten av landet som han själv. – Mina föräldrar kom hit från Kisumu, berättar han. Jag studerade ekonomi och arbetade i företagsvärlden och på en statlig myndighet. Men sedan blev jag rekryterad hit. Uppdraget (the mission, red:s anm) hittade mig, kan man säga. Jag har arbetat här i 15 år nu.

Här – det är på en av Act Svenska kyrkans partnerorganisationer i Östafrika, fecclaha, The Fellowship of Christian Councils and Churches in the Great Lakes and Horn of Africa. – En stor del av våra medel kommer från Europa, säger Philemon Okeyo. På det viset påverkas vi också mycket av kriget i Ukraina. 14 procent av vår budget är borta i år. Vi kan inte köra för fullt, och ändå måste vi ta itu med de här problemen.

påverkar alla

Han beskriver en situation där mycket mer än det man först tänker på påverkas av händelser långt bort: Kenyas grönsaksodlare är beroende av bensinpriserna både för det som ska transporteras inom landet och det som ska exporteras. På det viset går produktionspriserna upp.

BILD: BLAKE CHECK, UNSPLASH BILD: NICHOLAS GRAY, UNSPLASH

– Det är egentligen samma för alla – de här problemen påverkar priserna på basmat som alla äter – men som vanligt blir det värst för dem som redan lever i fattigdom, säger Philemon Okeyo. De har mindre från början.

Under pandemin blev det vanligt med privata matsändningar: människor i städerna fick paket från släktingar som odlade på landsbygden eller som kunde köpa mat till lägre priser utanför storstadsområdena. – Det fortsätter så, många försöker hjälpa familjemedlemmar, men jag har också hört om familjer som flyttar till de områden där det är billigast att leva, säger Philemon Okeyo. Det skulle vi egentligen behöva studera närmare. intensivstudier och skollunch

På engelska är food insecurity ett välkänt begrepp. På svenska är det lite svårare att hitta rätt ord – man kan tala om osäker livsmedelsförsörjning, osäker livsmedelssäkerhet, problem med livsmedelstrygghet, osäker tillgång till livsmedel eller problem med livsmedelsförsörjningen, men inget av de begreppen fungerar på både individnivå och samhällsnivå som det engelska.

I stora delar av Östafrika är tillgången till mat alltid osäker, och Philemon Okeyo berättar att kyrkor och församlingar satsar på mat på olika sätt. – Den anglikanska och den katolska kyrkan gör det som organisationer, och i resten av kyrkorna är det mer på församlingsnivå och mellan medlemmar. Men de skolor som kyrkorna driver har satsat extra mycket nu när de har kunnat öppna efter pandemin. De försöker hjälpa barnen att komma ifatt i studierna, och så har de skolmåltider för att de vet att barnen inte får tillräckligt mycket att äta hemma.

”för oss finns det hopp”

– För oss finns det hopp, säger Philemon Okeyo. Kriget i Ukraina kan ju inte fortsätta hur länge som helst. Våra problem har mest med försörjningskedjan att göra – vi har ju mark, vi kan

FECCLAHA, The Fellowship of Christian Councils and Churches in the Great Lakes and Horn of Africa, är en regional ekumenisk samarbetsorganisation som bildades i slutet av 1990-talet med syftet att verka för fred och fredliga samtal i ett område som hade drabbats av många konflikter. Medlemmarna är både kyrkor och ekumeniska råd: Church of Christ in Congo (ECC), Christian Council of Tanzania (CCT), den eritreanskortodoxa kyrkan, Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien ( EECMY), Evangelical Lutheran Church of Eritrea (ELCE), National Council of Churches of Burundi (CNEB), National Council of Churches of Kenya ( NCCK), Protestant Council of Rwanda (CPR), South Sudan Council of Churches (SSCC) och Sudan Council of Churches ( SCC). FECCLAHA är en av de organisatoner som Act Svenska kyrkan samarbetar med i Östafrika. omstrukturera oss, vi kan odla mycket lokalt. På det sättet kan kriget i Ukraina bli en möjlighet för oss att byta fokus och koncentrera oss på matförsörjningen. Som kristen är jag ju alltid hoppets fånge!

Men han betonar att det finns mycket att arbeta med: – Samhällsväven är mycket ömtålig nu efter pandemin. Den trasas lätt sönder. Det kommer att ta lång tid innan vi har återhämtat oss. fecclaha är en kristen organisation, vi kommer med hopp och fred. Vårt hopp kommer från Bibeln. Nu har vi alla ett tillfälle att arbeta med våra medlemsländers problem strukturerat, på nationell nivå. Och det är bråttom. Vi måste tänka om – vetet, solrosoljan och konstgödseln är ju bara symptom. Var är vi sårbara som länder, som kyrkor, som samhällen? för framtiden

Den gästfrihet som så många har fått uppleva vid besök i Östafrika finns kvar, försäkrar han. – Kanske är det lite mindre så i städerna nu, men på landsbygden har kulturen inte förändrats. Det är vad som står på bordet som kan vara annorlunda. Vi bjuder in varandra, men det är kanske mindre kött, vi har inte lika mycket importerade drycker. På familjenivån skulle jag säga att det inte har blivit mindre portioner men att många är tvungna att hoppa över en måltid om dagen. Därför är det bra när alla barn får skollunch.

Och det är där, på det han kallar gräsrotsnivån, som de långsiktiga förbättringarna kan börja: – Det kan bli katastrof om vi inte tar itu med matförsörjningsproblemen på riktigt, men jag tror att om vanliga människor får se att de kan påverka utvecklingen kan det ge ny kraft åt vårt samhällsliv. Det är något som vi måste arbeta med nu, men det är något vi gör för vår framtid också. n