”Mycket omtanke och värme

Berätta något om vad du ser och vad du är med och gör – det var uppmaningen och inbjudan till en rad människor i Ukraina, i grannländer och i Sverige. Många tog sig tid att svara. Tack alla för att ni hjälper oss att förstå något av vad kriget innebär och vad god vilja kan vara!

n n n Vi i Help Ukraine Gothenburg arbetar på två områden, dels med att ta hand om ukrainare som har tagit sig till Sverige, dels med att hjälpa dem som är i Ukraina. Vi träffades på krigets andra dag, alla okända för varandra då, inom en vecka hade vi ordnat nio evakueringsbussar – och vi arbetar fortfarande tillsammans. Fram till och med december 2022 hade vi samlat in 3,2 miljoner kronor och sjukvårdsutrustning värd 5,5 miljoner, och vi hade kört 62 transporter. Vi kör varje vecka, på fredagen eller lördagen, direkt till Lviv eller Ternopil.

Civilbefolkningen i Ukraina behöver vatten, mat, hygienprodukter och varma kläder. Nu på vintern behövs det också generatorer och kaminer.

400 vedspisar har vi ordnat, en del har byggts här i Göteborg, en del på plats i Ukraina. För insamlade pengar har vi köpt 12 generatorer.

Sjukvården behöver nästintill allt. Mycket av det som vi har ordnat kommer direkt från sjukhus här.

Det som det är störst brist på nu är evakueringsfordon. Vi har kört ner elva ambulanser, en brandbil och ett mobilt sjukhus med sex bäddar i en buss.

Vi tar emot det som lämnas in till vårt lager, och ibland hämtar vi större mängder med lastbil. Alla möjliga, från tanten i huset bredvid till stora företag som Gina Tricot och Hard Rock Café, har stöttat vårt arbete. Verkligen alla! n

KATJA BLANK, GÖTEBORG

n n n Den 6 mars 2022 kom jag till Polen från Odessa. Jag var tvungen att fly från Ukraina och lämna mitt hem och mitt arbete för mina barns skull. I Ukraina arbetade jag på en statlig bank, men jag har också erfarenhet av arbeta med flyktingar, för jag hjälpte internflyktingar från Donbas efter 2014.

Mina barn har anpassat sig till livet i Polen, och jag skulle vilja stanna, bo och arbeta här. Jag är tacksam över mitt arbete på MPCA1 i Gdansk. Att få möjligheten att hjälpa andra och att känna att det jag gör är till nytta är viktigt för mig. Jag tror att jag eftersom jag själv är flykting kan förstå vad andra ukrainare behöver nu när de flyr undan kriget. Det här arbetet får mig att känna mig behövd – jag känner att människor behöver mig här.

Det jag är mest orolig över är om jag inte kommer att klara att försörja mina barn. Jag vill bara att de ska få ha ett normalt liv.

Den hjälp vi får här i Polen och från olika hjälporganisationer är helt avgörande för oss. n OLGA , ODESSA/GDANSK n n n Våren 2022 vädjade den ukrainska posten om hjälp med förnödenheter till det ukrainska folket från flera postoperatörer i Europa och andra delar av världen. Vi på PostNord tog beslutet att hjälpa till genom att erbjuda medborgare i Norden att kostnadsfritt skicka paket med varor utifrån en lista med de förnödenheter som är efterfrågade. Listan, som vi har fått från den ukrainska posten, publicerades på våra webbsidor. Sedan dess har medborgarna i Sverige, Danmark och Norge haft möjlighet att kostnadsfritt skicka förnödenheter till Ukraina. I Finland samarbetar vi med ukrainska föreningen i Finland. Listan med vad som behövs uppdateras så snart vi får ny information från ukrainska posten.

Gensvaret bland medborgare i Norden har varit stort. Under 2022 transporterade PostNord 74 000 paket med förnödenheter till Ukraina. De sorteras på en sorteringsanläggning i Polen, och därifrån kan ukrainska myndigheter göra beställningar. Den ukrainska posten levererar dem in i Ukraina. De bekräftar med jämna mellanrum att hjälpsändningarna från PostNord kommer fram och att de är till stor nytta.

JÖRGEN SONDRUP, INTERNATIONAL OPERATIONS MANAGER PÅ n n n Barnmissionen i Malmö har arbetat i Ukraina i 30 år. Vi har personal på plats på Barnmissionens kontor och lager utanför Lutsk i västra Ukraina.

Sedan kriget startade har vårt arbete med humanitär hjälp intensifierats, och vi har skickat bland annat mat, vatten, ”vegomjölk”, kläder, sängar, sjukhusutrustning och rehabiliteringshjälpmedel. Hittills har 40 hjälpsändningar skickats iväg – de senaste med hjälp av elever från Praktiska gymnasiet i Malmö – och Bo Wallenberg, vår generalsekreterare, säger att vi kommer att fortsätta skicka hjälp så länge det behövs.

Varje lastbil rymmer 90 kubikmeter och kan lastas med 20 ton humanitär hjälp. Det innebär att vi sedan kriget började har skickat 780 ton och 3 500 kubikmeter hjälp till Ukraina. En del av den delas ut till internflyktingar och andra behövande i västra Ukraina, och en del skickas via myndigheternas försorg vidare till behövande i krigszonerna. n

EVA RUDERSTAM, BARNMISSIONEN n n n Det är fint att bo på en plats där man kan känna sig trygg.

I Ukraina arbetade jag med psykoterapi, och här på MPCA:s center i Gdansk arbetar jag som psykolog. När jag och min man kom hit till Polen fick vi bo hos en polsk familj som hjälpte oss att hitta arbete.

Tack vare mitt arbete på centret mår jag mycket bättre nu. Jag vet att mina chanser att hitta ett bra arbete är små eftersom jag inte talar polska.

Språket är nog det största hindret för ukrainare som har kommit till Polen, och det gör också att deras ekonomi blir osäker. Därför har många återvänt till Ukraina trots att det fortfarande är farligt att vistas i deras hemstäder.

Psykologiskt stöd till flyktingar är viktigt. Utan det kan vi känna att vi hänger i luften mellan våra hem i Ukraina och våra nya hem i Polen. Många ukrainare har högre utbildning och arbetslivserfarenhet och kan inte få arbete inom sitt område. Förlusten av stabilitet, hem och stadig inkomst får vår självkänsla att sjunka. Vi kan inte bara låta den mänskliga potential som de ukrainska flyktingarna har gå förlorad här.

Om vi kunde ordna så att flyktingar får träffa psykolog i grupp, arbeta med självskattning i grupp och ha gruppsamtal tror jag att många skulle komma på fötter snabbare och hitta arbete. n n n n Före krigsutbrottet hade det kommit en del ukrainare till Linköping, människor som kände på sig att det skulle hända något, och jag har blivit nära vän med en av dem. Ändå blev det en chock för oss när kriget bröt ut. också kunna betala två kronor om det är det man har.

Jag är vaktmästare i Linköpings domkyrka, och det blir mycket ljusstumpar här. Jag började gjuta ljus hemma på kvällarna. Ganska snabbt kom jag fram till att jag kunde göra sexton i taget, i aluminiumburkar och med en mutter i botten för att fästa veken. Mina barn blev lite förvånade att jag köpte så mycket energidryck till dem! Jag färgar ljusen blå och gula med kritor.

Under våren var jag deltidssjukskriven för post-covid, och ljusen var en bra sysselsättning när jag var hjärntrött och hade det svårt med närminnet. Det kändes som om jag kunde göra något. Ett ljus symboliserar så mycket! Men det blev lite stressigt också – när jag hade ställt 16 nya ljus på bordet på morgonen var de slut samma eftermiddag, och jag tror att det blev ungefär 1 000 ljus sammanlagt innan jag tog en paus. Nu hoppas jag att jag kan börja snart igen.

Vi har verksamhet för hörselskadade i församlingen, och det har visat sig att en grupp hörselskadade ukrainare kan vara med, för teckenspråken är så pass lika att de förstår varandra. I vår barnhörna sitter det många teckningar med Ukraina-flaggor. n

LINA,

ANSTÄLLD VID MPCACENTRET I GDANSK

Ljusen ställde jag i kyrkan tillsammans med en skylt från Act Svenska kyrkan och en QR-kod så att man kan swisha så mycket man vill. Jag har hört att många ”betalar” 200 eller 300 kronor för ett ljus, men man ska

KIRA ENGHOLM, LINKÖPINGS

DOMKYRKOFÖRSAMLING n n n Jag flydde från Ukraina tillsammans med mina barn och min mamma den 6 mars 2022. När kriget började hoppades jag att det snart skulle ta slut, men jag insåg snabbt att situationen bara blev värre och blev rädd att gränserna skulle stängas. Polen valde jag eftersom det är ett EU-land och eftersom vi skulle kunna återvända snabbt till Ukraina härifrån om det blev nödvändigt.

Vi är helt beroende av det ekonomiska stöd vi får från Lutherska världsförbundet, och vi förstår att situationen är komplicerad och att det är många som har samma behov som vi. Empati och tålamod är så viktigt nu. I Ukraina arbetade jag som HR-chef före kriget. Nu måste jag lära mig polska för att kunna få ett arbete här.

Vi bor hos en polsk familj som tar hand om oss, och vi har acklimatiserat oss här i Polen, och om vi stannar eller inte när kriget tar slut beror på hur mina barn har det här – de är det viktigaste för mig. Det ligger en polsk militärbas nära den lilla staden där vi bor, och i början när vi inte visste det och plötsligt hörde flygplanen ville vi bara springa vår väg. Mina barn förstår inte varför vi inte kan resa hem, och jag försöker undvika att skapa hat mot ryssarna, så jag har inte sagt rakt ut vem det var som attackerade Ukraina, jag har bara sagt att dumma människor kom till vårt land. n

ANASTASIA n n n Ukraina har varit en betydande marknad för Väderstad i många år. Vaderstad Ukraine finns ungefär 20 mil söder om Kiev och har en hängiven skara medarbetare som före kriget marknadsförde Väderstads maskiner och delar. Medarbetarna finns överallt i landet med undantag för ockuperade områden.

En av Väderstads ingenjörer tog ett eget initiativ och konstruerade en enkel spis för matlagning utomhus. Den är i första hand tänkt som nödhjälp till människor som fått sina hus och lägenheter bombade och strömmen avskuren. Olika grupper, mest ingenjörer men också andra yrkesgrupper, svetsar dem på kvällstid. Hittills har över 100 personer varit med och tillverkat ungefär 750 spisar av material som är skänkt av Väderstads leverantörer. Vi har åtagit oss att sköta transporten till Ukraina, och Vaderstad Ukraine distribuerar dem. De har blivit en viktig del av vardagen för hårt drabbade ukrainare, och efterfrågan är mycket stor. Vi delar gärna med oss av ritningarna och skärfilerna till andra företag, och nu tillverkas samma kaminer av flera företag i Sverige och i utlandet.

I takt med att Ryssland har slagit sönder Ukrainas elnät och infrastruktur har nöden blivit mycket svår, och människor fryser ihjäl. Bristen på reservkraft är enorm. Från flera håll togs ett initiativ nästan samma dag. En lantbrukare, LarsHåkan Jonsson nära Örebro, tog kontakt med oss och erbjöd sig att skänka ett stort reservelverk om vi kunde ordna transport och se till att det kom fram till en plats där det behövdes. Leif Karlsson i Örebro hörde av sig och ville bidra om vi kunde hjälpa till att få ut reservkraft till några av de mest behövande i Ukraina. Våra egna funderingar hade gått i samma riktning. Vi frågade andra företag och privatpersoner, och i stort sett alla sa ja. På ett par veckor fick vi ihop elverk i olika storlekar för att fylla kanske tre–fyra långtradare eller trailers. Det första aggregatet är inkopplat vid ett sjukhus i en stad med ungefär 200 000 invånare och med svårt sargat elnät. Den här resan fortsätter, och vi får dagligen kontakt med människor, både bönder och andra, som vill skänka elverk i olika storlekar. Vi kontrollerar vilka vi kan använda, och det är de flesta. Vi levererar många den här veckan, och fler är på gång. n CRISTER STARK, VÄDERSTAD AB n n n Vårt team här i Ukraina har 50 anställda, och vi arbetar med service, reservdelar och konsultationer hos våra kunder och återförsäljare. På det sättet har vi som företag redan lagt upp ett slags krigföring. I december 2021 förberedde vi oss och gjorde två kontor så motståndskraftiga som möjligt, men den ryska invasionens omfattning var en chock. Jag sov på kontorsgolvet i ett par månader medan vi anpassade arbetet till den nya situationen. Den 11 mars 2022 kunde vi börja leverera maskiner till kunder igen, och sedan dess har vi arbetat för fullt.

Vår huvuduppgift som dotterbolag till Väderstad är att stötta nyckelfunktionerna i matsäkerhetskedjan.

Våra kontor är förberedda för det vi måste kunna göra: dieselgeneratorer, medicinförråd, en annan uppkopplingslösning. Vår personal ute i regionerna har fått mobila elverk, och vi har haft genomgångar på videolänk med säljare och med kundernas tekniker.

Lite i taget har vi kunnat bygga upp logistiken för att kunna samarbeta med biståndsfonder, volontärer och militär.

När Morgan Collin tog initiativet till ”Swedish stove” började vi importera dem och leverera dem tillsammans med Swedish Business Association in Ukraine. Spisens utformning är nästan perfekt – den är hållbar, den går att flytta, och den har flera funktioner.

I december levererade vi spisar till och med till den ukrainska underrättelsetjänstens huvudkontor, 100 stycken, och de har höga kvalitetskrav. Vi har fått veta att många fler svenska företag är med och tillverkar spisarna nu, och vi ber dem att öka produktionstakten i vår och i sommar, för de befriade områdena ligger i ruiner, och det kommer att behövas spisar vintern 2024 också.

En annan sak som vi gör är att importera elverk från Sverige till sjukhus och militära enheter. Kapaciteten varierar, det är upp till 420 Kwt. Vi har redan levererat 30 enheter, och fler är på gång. n

VITALYI FILATOV, VADERSTAD UKRAINE

n n n Hanna och Olga kom med sina barn till Polen den 5 april 2022. Hanna är koreograf och Olga är barnpsykolog och arbetade som biträdande rektor på en skola. Nu undervisar Olga på distans, men Hanna har inte kunnat arbeta sedan de flydde.

– Vi tackar Gud för att vi har någonstans att bo och något att äta, men vi måste lämna lägenheten där vi bor nu på söndag, och vi vet inte vart vi ska ta vägen, säger Hanna. Vi skulle vilja hitta lite stabilitet i våra liv. Nu lever vi med stora känslosvängningar konstant. Vi vet inte vad som kommer att hända när det ekonomiska stödet från Lutherska världsförbundet tar slut.

De säger att det är svårt för dem utan barnens pappor. Barnen saknar dem mycket och frågar hela tiden när det går att resa hem. De ber släktingar i Ukraina att skicka bilder av platser där de lekte före kriget.

– Jag har en allvarlig sjukdom, men det är svårt att få rätt vård här, säger Hanna.

– Om det inte hade varit krig skulle vi ha förberett min mans födelsedagskalas nu, säger Olga. Han är kvar i Ukraina och riskerar livet varje dag.n n n n Det började med krögaren Take Aanstoot i Linköping som hade en gammal lastbil stående när kriget bröt ut. Han bad vänner och bekanta på Facebook om hjälp med gratis eller billig reparation av den och om utrustning att fylla den med. Hans nätverk lyckades hitta lösningar på alla utmaningar, och lastbilen fylldes snabbt med donerad och nyinköpt utrustning.

– När jag överlämnade den trodde jag att min hjälpinsats var klar, säger han. Jag trodde inte att det skulle bli så här stort.

Men fordon är en enorm bristvara i Ukraina, och det är ofta bristen på just lastbilar som är flaskhalsen i distribution av ammunition och utrustning till soldater och av mat, mediciner och förnödenheter till civilbefolkningen i de drabbade områdena. Det behövs också fyrhjulsdrivna pickup-bilar eftersom de bland annat används för att hämta sårade soldater på slagfältet.

Så när Take kom tillbaka från Ukraina köpte han in ytterligare tre lastbilar. Samtidigt ville många stödja arbetet, och kontaktnätet utökades snabbt med en rad olika kompetenser. Blågula Bilarna har blivit en mindre folkrörelse och en organisation – nu är det långt över 50 volontärer som hjälper till med att samla in medel och material, med administration och ekonomi, med hämtning av last inom Sverige och med leveranser av fordon och material direkt till Ukraina i stort sett varje vecka.

I januari (när detta skrivs, red:s anm) levereras mer än 20 fordon, och allt är finansierat med gåvor från privatpersoner och företag. Take har själv varit i Ukraina tio gånger och kör snart igen. n

KLAS ANDERSSON, BLÅGULA BILARNA

n n n Nordisk Östmission grundades 1956 för att sprida evangeliet i Östeuropa. Efter Sovjets fall började vi stötta församlingsbyggnad i Charkiv. Idag samarbetar vi med två små lutherska kyrkor, DELKU och SELKU, med församlingar i hela Ukraina. Våra kontakter i DELKU är biskop Sjvarts i Charkiv och pastor Gross i Petrodolynske. I Charkiv stöder vi ett barnhem för funktionshindrade samt tryckning av kristen litteratur. I Petrodolynske har vi hjälpt till att bygga en lekplats som används vid barnsamlingar.

I SELKU har vi kontakt med pastor Schewtschenko i Odessa, pastor Bevs i Dnipro och familjen Miller i Mykolajiv. Vi har bidragit med löner och gett pengar för inköp av en minibuss. Församlingen i Dnipro har fått stöd till ombyggnad av kyrkolokal, i Mykolajiv har vi finansierat brunnsborrning, och vi har gett ekonomiskt stöd för inköp av mat. Från vårt lager i Solberga skickade vi i augusti en last till DELKU:s församling i Ivano-Frankivsk och i början av det här året en last till Mykolajiv. Ukrainska ungdomar från de här kyrkorna har också fått möjlighet att delta i ungdomskonferensen Corpus Christi i Göteborg. n

MARTIN WIHLBORG, NORDISK ÖSTMISSION

n n n Raggsockor för Ukraina började som Raggsockor för Syrien i januari 2014. Tiotusentals plagg stickade av människor från hela landet kom till de syriska flyktingarna i Jordanien. 2018 gick sista lasset, och sedan har gruppen varit vilande – tills nu när ett nytt krig, nya behov och kyla har drabbat ett nytt land. Då blev gruppen Raggsockor för Ukraina. Nya medlemmar och stickerskor har kommit till, och tidigare stickerskor har fått ny glöd. Så nu är insamlingen i gång igen.

Sedan slutet av november har det kommit hundratals stickade plagg som har transporterats till Ukraina via privata kontakter. Första transporten gick till Cherson, och den andra gick till ett sjukhus i Ternopil.

Så gott som alla plagg kommer hem till mig för att packas om och tas till den som transporterar dem vidare. Behovet är stort – alla storlekar och allt slags stickat. Ju varmare garn desto bättre. Ett specifikt behov kom upp häromdagen, något soldaterna i Ukraina har frågat efter: buffar (en sorts halsdukar) i svart och grönt.

Ett stort tack till alla som stickar runtom i Sverige, till alla som lägger ner själ och hjärta och mycket kärlek i varje plagg! n

ANNE COLLÉN, VÄSTERÅS n n n Skånegruppen är en ideell handarbetsgrupp som sedan sju år arbetar projektinriktat och hjälper med vad vi kan där det behövs. Vi utgår från Dalby men ses också i vår Facebook-grupp där vi är ungefär 300 medlemmar varav ungefär 100 aktivt handarbetande. Just nu bistår vi bland annat Ukrainahjälpen i Hörby med våra alster.

Det blir mycket stickat, virkat och sytt till folket och soldaterna där. Högt upp på soldaternas önskelista stod kragar och halstuber, och det var klart att vi ställde upp. Utöver detta tillverkar vi också många filtar och småvarmt som Ukrainahjälpen sedan delar ut där de mest behövs, bland annat till barnhem och sjukhus. Eftersom vi är en grupp som är van att med kort varsel ställa om och rikta våra insatser efter behov och efterfrågan så har vi byggt upp ett brett och flexibelt hantverkskunnande. Engagemanget är stort och intensivt med mycket omtanke och värme bakom varje alster. n n n n Wiktoria, Oksana och Serafina arbetar tillsammans på MPCA:s center i Ostróda i Polen. De registrerar flyktingar som behöver ekonomiskt stöd.

– Det är ett svårt arbete, mest på det känslomässiga planet, säger Wiktoria. Det är inte bara det att vi själva överlevde krigets helvete, utan varje dag hör vi om nya tragedier när människor berättar för oss om flykten hit till Polen.

Wiktoria kom till Ostróda med sin son och sin dotter, och de har också starka minnen av kriget.

– När de hör att ett flygplan kommer vill de gömma sig under sängen, säger Wiktoria. Det är bättre nu. Men jag kommer aldrig att glömma ljudet av raketerna.

Redan före kriget hade hon några ukrainska vänner i Ostróda, och de hjälpte henne att hitta en lägenhet.

– Polen är vackert, men hemma är alltid bäst. Det jag skulle vilja ta med mig härifrån är den lugna himlen och en dag utan sirener. Vi gömde oss i källaren i mer än två veckor för att ryssarna fällde bomber. När vi kom upp var många av byggnaderna borta.n n n n I december hade jag förmånen att åka till Ukraina och jobba som volontär för Operation Aid. Det blev en tid som jag aldrig kommer att glömma.

Bristen på el och värme, flyganfallen, och de långa körningarna genom ett nedsläckt land – men det som gjorde starkast intryck var mötena med människorna. Människor som riskerar livet varje dag, vars familjer har splittrats, och vars tillvaro vänts upp och ner, men som okuvligt fortsätter att kämpa för sitt land och sin frihet.

Vårt uppdrag bestod i att leverera humanitär hjälp i form av mat, varma kläder, ved, hygienartiklar, sjukhusutrustning med mera från uppsamlingsplatser i västra Ukraina till platser i öster och söder där behoven är som störst. Utan mellanhänder och svinn på vägen. Det är en konkret och praktisk hjälp, som har en psykologisk dimension: det visar att vi i omvärlden bryr oss – och det hjälper till att hålla hoppet uppe. Det här kriget är närmare oss än vi tror, både geografiskt och säkerhetspolitisk, och det som var och en av oss gör nu har betydelse för framtiden. Inte bara för Ukrainas folk utan för oss alla. n n ANNIKA BERTILSSON, PASTOR I CENTRUMKYRKAN I VALLENTUNA n n n När jag fick veta att det är krig i mitt hemland började jag tänka på hur jag skulle kunna hjälpa mitt folk som bor kvar där. Jag är språklärare till yrket men stickar mycket kläder. Min första tanke var att sticka till barn som bor på barnhem i den stad där jag föddes och växte upp, Berdichev. Jag frågade min granne och några vänner om de ville hjälpa mig, och vi började samla pengar och garn och letade upp fler som ville vara med och sticka tillsammans. En av oss frågade i en lokal Facebook-grupp, och jag blev tipsad om en grupp som heter ”Handarbeta för välgörenhet” och frågade där. Så småningom började vi samla stickade tröjor, sockor, mössor, vantar och halsdukar och många virkade djur och barnfiltar. I mitten av september skickade vi 15 kilo med posten till min mamma, och paketen kom fram i början av oktober.

Centrumkyrkan i Vallentuna. n n n Vi i Centrumkyrkan i Vallentuna har sedan nio år en vänförsamling i Zjytomyr i norra Ukraina. Församlingens pastor, Pasha Yakobenko, har tillsammans med sin familj besökt oss flera gånger, och några av våra medlemmar har också varit i Ukraina.

När kriget bröt ut var det helt naturligt för oss att ta emot våra vänner. Vi har haft flyktingar boende i kyrkan, i familjer – bland våra medlemmar – men framför allt bland ortsbor som velat hjälpa till.

Genom våra ukrainska vänner har vi arrangerat hjälpsändningar både på eget initiativ och tillsammans med hjälporganisationer. I julas samlade vi in pengar till kaminer som tillverkas i Ukraina. Våra ukrainska vänner stod tillsammans med oss på julmarknaden i centrum. Vi fick in 167 000 kronor som kunde skickas ner till Ukraina omgående.

En kamin kostar 1 500 kronor att tillverka. Det blev alltså 110 kaminer. Vi har också haft en basar med ukrainskt och svenskt hantverk som har inbringat 46 000 kronor.

Just nu (i mitten av januari 2023, red:s anm) inviger vi tre uthyrningsrum med gemensamt kök, tvättstuga och badrum i vår kyrka. Det är en ombyggnation som vi har satsat på för att ge en mer hållbar bostadssituation för våra flyktingar.

Församlingens engagemang har gjort att vi fått ett helt nytt renommé på orten, och de ukrainska ungdomarna har snabbt blivit en del av vårt eget ungdomsgäng.

Min mamma berättade för mig att mer än 2 000 personer hade kommit som flyktingar till Berdichev på grund av kriget. ”Naturligtvis behöver de varma kläder till vintern”, tänkte jag och fortsatte med projektet. Vi skickade två paket till i oktober, men när de kom fram blev min mamma tvungen att betala motsvarande 1 000 kronor för att hämta ut dem. Hennes pension är låg. Jag hörde av mina ukrainska släktingar som har flytt från kriget till Sverige att det finns en man som åker till Ukraina ofta. Nu har han lovat att ta våra paket med sig i fortsättningen.

Jag är jättetacksam över alla som har hjälpt mig med att sticka kläder till både barn och vuxna, alla som har virkat djur och filtar, alla som har gett oss pengar och garn! Jag tackar Gud för den här möjligheten att hjälpa andra.

TETIANA LANG, SKARA

n n n Våra [ukrainska] styrkor har steg för steg befriat städer och byar i landets södra och östra delar. Vi har gjort många resor till de befriade städerna och byarna i Donetsk- och Charkiv-regionerna. Normalt finns det ingen elektricitet, gas eller mobilkommunikation och naturligtvis inget internet. Det finns inte heller några apotek eller livsmedelsbutiker. Vi har därför med oss mat, mediciner och mycket annat viktigt.

Vi fortsätter också att hjälpa flyktingar som nu befinner sig i

Dnipro. Under kriget har vi hjälpt tiotusentals människor. Nya flyktingar från de befriade städerna och byarna kommer hela tiden in till vår stad. De har lämnat sina hem för att de inte längre har möjlighet att värma dem. Varje dag har vi gudstjänster eller gudstjänstförberedelser. Vi arbetar också ständigt med att ta emot människor och resa till andra församlingar. Varje söndag efter högmässan fördelas hjälp till de behövande, både stadens invånare och flyktingar. n

SERGEJ BEVS, PASTOR I DNIPRO (HÄLSNING FÖRMEDLAD GENOM NORDISK ÖSTMISSION OCH ÖVERSATT FRÅN ENGELSKA AV MARTIN WIHLBORG) n n n Från och med krigets första dag gick våra församlingsmedlemmar ut till vägarna nära den ungerska gränsen och stöttade de människor som var på väg bort från kriget – de gav dem dricksvatten, de gav dem mat från sina egna hem, de skjutsade dem från järnvägsstationen till gränsen. Det hände spontant, för de vet att vi är kallade till barmhärtighet och gästfrihet, till att hjälpa dem som har det värre än vi, dem som kommer från östra Ukraina.

Transkarpatien är den enda region i Ukraina där det inte har varit strider (detta uttalande gjordes i september 2022, red:s anm), så många ukrainare har kommit, och vår kyrkas sätt att hantera det var avgörande för de internflyktingarna – de har fått mat, tak över huvudet, medicinsk hjälp och annat som de behöver. Kyrkan driver fyra skolor i regionen, och undervisningen tog paus för att skolorna skulle kunna förvandlas till flyktingboenden. Församlingarna har snabbt byggt ut sitt diakonala arbete och fraktar bröd till andra delar av landet eftersom det är matbrist där. Vår kyrka har tagit på sig ansvar som regeringen borde ha tagit.

Vi använder våra befintliga ekumeniska kontaktvägar i regionen för att säkerställa att mat och hygienartiklar kommer fram till konfliktområdena i öst. Vi ber våra vänner om hjälp – ungrare, ukrainare, protestanter, ortodoxa – och ser till att det vi får av dem kommer fram till de människor som behöver det. Vi ber tillsammans varje gång vi skickar en transport österut, och vi ber tillsammans för fred i området.

SÁNDOR ZÁN FÁBIÁN, BISKOP I DEN REFORMERTA KYRKAN I TRANSKARPATIEN OCH UKRAINA, I ETT ANFÖRANDE UNDER KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS

GENERALFÖRSAMLING I KARLSRUHE HÖSTEN 2022 n n n I mitten av december skickade Tele2 sju mobila elverk till Ukraina i samarbete med Hjärta till Hjärta och med stöd av deras samarbetspartners. Elverken kommer att användas till att stötta mobilnät, sjukhus och annan samhällsviktig infrastruktur där elen har slagits ut.

Efter bombningarna av infrastruktur har den bristande tillgången till el i Ukraina blivit ett omfattande problem. Flera ukrainska städer och livsviktiga samhällsfunktioner står utan elförsörjning. Därför valde vi ut sju av våra mobila elverk som inte längre var i bruk. Initiativet togs av en av våra medarbetare.

– Behoven av el i Ukraina är enorma. Med elverken kan vi bidra konkret på plats till att få igång mobilnät och annan viktig infrastruktur, säger Henric Sehlin som är fältservicetekniker på Tele2. n

FREDRIK HALLSTAN, TELE 2 n n n Sam-Hjälp startade inom Svenska Alliansmissionen för 32 år sedan och är numera en fristående biståndsorganisation. Vårt huvudfokus och vår målsättning är humanitär hjälp på kristen värdegrund till Östeuropa. Den består av hjälpsändningar samt ekonomiska medel till stöd för olika projekt och insatser, bland annat utbildningsprojekt.

Sedan slutet av 1990-talet har vi skickat hjälp och stöd till Ukraina. Den kontakt vi har idag, en organisation 20 mil väster om Kiev, har funnits sedan 2008.

När det fullskaliga kriget bröt ut i februari hade vi ingen startsträcka. Den första långtradaren kunde lämna Jönköping redan den 25:e februari. Sedan dess har vi kört 24 transporter med katastrofhjälp. En del långtradare har vi kört till Rumänien och Polen där lasten har lastats om till andra fordon för att sedan spridas till flera delar i Ukraina, men de flesta har gått rakt till vår mottagare som sedan har distribuerat lasten vidare. Vi vet att materialet har nått 60 platser. De flesta ligger i östra Ukraina, och det fungerar tack vare det kontaktnät vår mottagare har.

Vi har upplevt enorma välsignelser i engagemanget från privatpersoner, församlingar och företag med materiella och finansiella gåvor. Tack vare ett stort antal volontärer som sorterar, packar och lastar allt kan vi se till att det förvaltas på bästa sätt. n

MAGDALENA LILJEMARK, SAM-HJÄLP n n n Under krigets första dagar flydde min fru och våra två barn från Cherson till min svärmors hem i västra Ukraina. Men efter några veckor hyste hon 17 personer, och det fanns flera miljoner flyktingar i den delen av landet, så min fru och våra barn reste vidare till Norge där jag studerade på 1990-talet.

Jag lämnade vår lägenhet när bombningarna började. I 58 dagar arbetade, åt och sov jag i bibelsällskapets lokaler. Vi har en källare där man kan söka skydd och där vi kunde ge andra skydd.

När de ryska trupperna gick in i Cherson kastade de ut oss. I november drog de sig tillbaka, men då var lokalerna förstörda och väggarna fulla med kulhål.

Under året har vi, bibelsällskapets anställda och volontärer, delat ut hundratusentals bröd och biblar, evakuerat människor från krigszoner, kört ut bland annat mediciner, livsmedel, vatten och elgeneratorer, hållit kurser i biblisk själavård för präster, lekmän, unga som gamla – och haft otaliga samtal med våra landsmän.

Vi upplever ett så stort behov av både fysisk och andlig hjälp, en öppenhet för Bibelns ord och en längtan efter att få höra om Gud. Och vi är så tacksamma för all hjälp vi själva får, både humanitärt och andligt. n

ANATOLIY RAYCHYNETS, BITRÄDANDE GENERAL SEKRETERARE FÖR BIBELSÄLLSKAPET I UKRAINA

n n n I våras, direkt efter det ryska angreppet mot Butja, skickade vi in vår ansökan om medlemskap i Kyrkornas världsråd, och igår (i början av september, red:s anm) lämnade jag in vår ansökan om medlemskap i Conference of European Churches. Det är omöjligt att fortsätta på ett så underligt sätt som de två senaste decennierna när det har talats om Ukraina utan att representanter för Ukraina har varit med. Vi har varit kristna i mer än 1 000 år och har miljontals troende.

Så till frågan om stöd till Ukraina eftersom kriget fortsätter: Vi lever i ett land som lider under ryska grymheter varje dag, varje timme och till och med varje minut. Det har ett mycket högt pris – varje timme kostar människoliv. Jag vet det av egen erfarenhet eftersom Chernihiv var i ryssarnas händer i 38 dagar. Vi bombades varje dag, det kom missiler. Under mars dog 700 människor i anfallen. Många byggnader och bostäder förstördes. Jag ser konsekvenserna av kriget varje dag. Jag vill be er alla att göra så mycket ni kan, på olika sätt, för att hjälpa

Ukraina och ukrainarna att nå fram till en rättvis och verklig fred och att med denna fred få slut på kriget. n ÄRKEBISKOP YEVSTRATIY AV CHERNIHIV OCH NIZHYN VID EN PRESSKONFERENS UNDER KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS GENERALFÖRSAMLING I KARLSRUHE I TYSKLAND I SEPTEMBER 2022 n n n Under det senaste halvåret har vi i Bibelsällskapet i Ukraina utbildat över tusen traumaterapeuter i ett behandlingsprogram som bygger på psykologisk, pedagogisk kunskap. Vi använder bibelberättelser som inspirerar till hopp och nytt livsmod – eller som sätter ord på de inre sår många bär.

Barnen i östra Ukraina har upplevt bombregn och sett hur kriget dödar, de har mött ryska soldater i de ockuperade områdena, och allt har varit extrema upplevelser för dem.

Barnen äger framtiden i det krigshärjade landet. Jag ser fram emot att kriget får ett slut och att återuppbyggnaden av Ukraina kan få påbörjas. Men man kan inte bygga upp ett land igen utan att samtidigt läka trasiga barnahjärtan.

Väldigt ofta försöker vi skydda barn från vad som händer omkring dem och hoppas att ju mindre de vet, desto lättare är det för dem att överleva. Men till största delen ser, känner och förstår barn så mycket mer än vi inser. De känner smärta och rädsla precis som vi vuxna, och kanske mycket djupare.

Vi har ett stort ansvar att lära barn att förstå och särskilja sina olika känslor och hantera dem. När vuxna ”gömmer sig”, eller inte diskuterar omständigheterna, inte frågar hur barn mår, då är det mycket svårare för barnen att övervinna krigets konsekvenser. De har en förmåga att begrava sina trauman så att omgivningen inte märker dem, men erfarenheten är att de efter en kort tid vill prata om de hemska saker de har varit med om. Därför är traumabehandling av största vikt. De ukrainska myndigheterna har också lyft fram vårt initiativ som en av de viktigaste insatserna kring traumabehandling.

Det finns inget mer hoppfullt än att se ljuset och glädjen återvända till ett par barns ögon. n

VICTORIA RAYCHYNETS , ANSVARIG

FÖR DET UKRAINSKA BIBELSÄLLSKAPETS

TRAUMAARBETE BLAND BARN I ÖSTRA

UKRAINA, INTERVJUAD AV THOMAS GODSK LARSEN OCH LOTTA RING