Kulturmagasin 60°, nr 3 by arenanfalun

KULTURMAGASIN 60

JUNI 2014

NUMMER 3

L채

ge rs

! t s e t a ik

f t r Sto

tr r 책 V

r e d en

om m

INNEHÅLL

Kulturmagasin 60°, nr 3, juni 2014 Nästa nummer utkommer i september 2014

Redaktionen tipsar

Fika fint i Falun

4-7 Stort fikatest! 8 Frågor på stan

9-10

Vårtrender

11 Lägersommar 12 DebattartikelPolyamorösa äktenskap

13-14 Konstsidor 16

15 Sommaraktiviteter

Dalarnas museum

17-22 Into another world, kap 2

Instagramtävling

25 Krönika

Filmrecension

REDAKTIONEN TIPSAR I det här numret tipsar vi bland annat om Dalarnas Museum, men det finns ju sjukt många museer runt om i världen. Så vi i redaktionen ställde oss frågan: ”Vilket museum vill jag besöka i sommar, och varför?”

Maja Jonsson I sommar vill jag åka till Fotografiska museet i Stockholm, det var längesedan jag var där nu. De brukar ha väldigt bra utställningar! Mathilde Maycraft Kall Naturhistoriska riksmuseet skulle vara kul att besöka. Cecilia Larsson Jag har tänkt hur länge som helst att jag ska åka till Zornmuseet i Mora, men trots att det inte är speciellt långt dit har det aldrig blivit av. Men i sommar är det dags! Ronnie Svenblad Jag ska besöka ”Harry Potter: The Exhibition” i Norrköping i sommar, det blir magiskt! Frida Karlsson Jag skulle vilja besöka Mårbacka, Selma Lagerlöfs barndomshem.

Edvin Björklund Jag är intresserad av kriminologi, så jag är sugen på att åka till Gävle Fängelse i sommar! Elias Ullberg Jag tänkte ta mig med Mathilde och åka ner till Norrköping och gå på ”Harry Potter: The Exhibition”.

Jennie Jacobs Jag vill besöka Carl Larssongården i sommar. Min mamma har jobbat i samarbete med dem sedan jag var liten men jag har aldrig själv varit inne där.

Fika fint i Falun! Det är väl ingen som behöver bestämma vad som passar eller inte passar i en tidning? Det är väl egentligen ingenting som säger att man måste hålla sig till ett särskilt tema? I vår kulturtidning bestämmer var och en vad texterna ska handla om. Och så passar vi på att göra något roligt tillsammans. I det här numret är det fikatestet som är det centrala – under våren har vi nämligen testat fem olika caféer i Falun. I det här numret får ni bland annat veta vilket café som är mest prisvärt, vilket café som har bäst vegetariskt och ekologiskt utbud och vilket café som har mysigast stämning! Men visst finns det väl mer än bara fikatest i tidningen? Ja, självklart! Här finns en debattartikel om polyamorösa förhållanden, här finns sommartips, filmrecensioner, vårtrender, konstsidor och mycket mer! Det har varit en stressig period för många, och det har märkts även i vår redaktion. ”Jag har två prov imorgon”, ”uppsatsen ska vara klar på fredag”, ”uppkörning på onsdag” och ja, det har helt enkelt varit väldigt mycket! Och för oss som jobbar på Arenan likaså - vi är helt värdelösa på deadlines. Tidningen har blivit någon vecka försenad varje gång hittills. Men det är sånt som händer. Nu pustar vi ut, tar sommarlov, njuter av strandhäng, varma sommarkvällar, jordgubbar och glass så länge vi bara kan! Till hösten är vi tillbaka med ny energi, deadlines hårda som sten och förhoppningsvis med ett par nya medarbetare till tidningen! Är du sugen på att skriva något för kulturtidningen 60° ? Vill du träffa nya människor och göra en massa roliga saker? Skicka iväg ett mejl till oss på 60graderkultur@gmail.com så ses vi till hösten!

FIKATEST Webbtidningen 60° testar caféer i centrala Falun!

Bryggcaféet Fikautbud: Det finns inte supermycket att välja på men det som finns verkar gott och bra! Gött med glass och bra att det finns flera val: kulglass, mjukglass och sorbet. Ett minus för de inte bakar något själva utan beställer allt fika, samt att det inte finns information och priser framme. Det är ändå förhållandevis billigt, man skulle kunna tro att ett fik vid ån inne i stan skulle vara dyrare! Allergier/vegetariskt/veganskt utbud: Det finns många bra glutenfria alternativ, och det finns även laktosfritt. För laktosintoleranta finns lite fika och sorbetglass! Det finns ett ganska bra vegetariskt utbud men det veganska verkar personalen inte ha någon koll på. Det finns fika utan nötter – om man vågar chansa – för det mesta kan innehålla ”spår av nötter”. Bemötande: Sådär lagom trevligt och normalt bemötande. Bra kundfokus. Smak: Väldigt gott! ”Ganska okej, lite smaklöst”, tycker någon. Överhängande bra, ändå! Målgrupp: Hit känns alla välkomna. Det är ett café som passar de flesta! Det känns som en plats där turister kan sitta och mysa på sommareftermiddagar. Miljö: Bra miljö, det finns både soffor för skönt häng och variation på bordsstorlek. Det känns som att man sitter ostört och lugnt här, trots närheten till stan och att bilvägen är alldeles i närheten. Mysfaktor: Inte mysigt, men trevligt. Det är sommaren och värmen som gör det mysigt! Ganska färglöst och mörka möbler. Det ”lilla extra” finns inte riktigt här! Öppettider: Oklart. Det verkar som att det beror på hur många kunder som är där och hur vädret är! Atmosfären och kunderna: Alla sitter liksom lite för sig själva, och möbleringen (borden står en bit ifrån varandra) uppmanar inte till spontana möten.

FOCUS Fikautbud: Focus är ju känt för sina bakverk, kanske framför allt semlorna, och vi vet att utbudet brukar vara bra. Den dagen vi besöker Focus är det dock lite halvdåligt sortiment, det finns tre mackor kvar och nästan en hel kylmonter står tom. Priset är helt … normalt! Allergier/vegetariskt/veganskt utbud: Glutenfritt och mjölkfritt är inga problem, berättar personalen. Vegetariska mackor fixas lätt, dock är det svårare med det veganska. Det verkar inte som att man jobbar aktivt för att göra Focus veganvänligt. Bemötande: Lagom trevligt, helt enkelt! Smak: Vi beställde in kanelbulle med mandelflarn, parisare, kaffe, glass och läsk. En riktig lyxfika! Fikabrödet var färskt och vi var båda väldigt nöjda med fikat. Kaffet var gott och hade inte stått för länge på plattan. Ett plus för att de säljer läsk från Mora bryggeri, deras ananasläsk är gudomlig! Målgrupp: Känns som att man riktar sig mot en äldre målgrupp, många äldre verkar använda caféet som en samlingsplats där man träffas och fikar, pratar och läser tidningar. Miljö: Focus är inget hippt café. Inredningen är ganska färglös och tråkig och tavlorna är inte direkt … snygga, om vi får vara lite subjektiva! Det är lite som att gå in i ett bibliotek, det känns lite dammigt, tyst och lugnt. Och det menar vi inte på ett direkt dåligt sätt, det kan vara väldigt avslappnande! Mysfaktor: Inte speciellt mysigt, men vill man ha det lugnt och tyst är Focus ett bra alternativ! Öppettider: Mån- fre: 08-19, lör: 09-17, sön: 11-16 Atmosfären och kunderna: Vi märker att personalen och många kunder känner varandra. De hälsar med smeknamn och småpratar vid kassan. Många kommer in för att beställa något eller för att hämta en beställning. Det känns trevligt att vara på Focus, även om det varken är speciellt mysigt eller hippt. Men vi tycker å andra sidan inte att allt behöver vara ungdomligt eller så himla snyggt hela tiden, heller. Gott fika till okej priser räcker långt!

Arenans café Fikautbud: Bra utbud. En blandning av ”stort och smått” - mackor och kakor. Billigt! Allergier/vegetariskt/veganskt utbud: Varierande, beror på vem som jobbar i caféet och i köket. Bemötande: Trevligt bemötande från personalen! Smak: Väldigt gott! Det känns att det är hembakat. Målgrupp: I första hand ungdomar, men det är ändå väldigt blandat. Miljö: Trevlig miljö! Ibland är det musik, liveuppträdanden och aktiviteter runt omkring. Mysfaktor: Härlig stämning. Öppettider: Mån: 09-19. Tis-tors: 09-21. Fre: 09-23. Bra med kvällsöppet! Atmosfären och kunderna: Atmosfären är avslappnad, här pratar kunderna med varandra!

ÅSGATANS BRÖD Fikautbud: Själva fikat är bra. De bakar sitt eget bröd vilket gör caféet mer mysigt. En sak som de skulle kunna göra bättre är att ha mer variation på fikat. Det känns ganska enformigt. Allergier/vegetariskt/veganskt utbud: Pga trevlig fikastund glömdes frågan om allergier och vegetariska alternativ tyvärr bort! Bemötande: Det är väldigt mysigt och bemötandet av personalen är trevligt! Smak: Caféets bröd är fantastiskt, och själva fikat är bra. Målgrupp: Blandat. Åldrarna varierar från unga barn till äldre kvinnor och män. Miljö: Inredningen på Åsgatans Bröd är fin och ger en bra stämning. Det finns både soffor och stolar, och det finns även möjlighet att sitta ute och fika. Något som man tycker borde finnas på ett café är toaletter, men här finns det inga. Mysfaktor: Mysig stämning. Åsgatans Bröd ett bra café och definitivt värt ett besök. Öppettider: mån-fre: 10:00-18:00, lör: 10:00-15:00, och på söndagar är det stängt. Atmosfären och kunderna: Det är ganska högljutt, men ingen musik spelas när vi är där. Om det hade spelats musik skulle kunderna nog varit tystare och lyssnat på musiken istället. På så sätt skulle stämningen ha blivit ännu mer mysig.

Rosenkoppen Fikautbud: Småskaligt fik, men med ett relativt varierat utbud ändå. Bra pris! Vi handlade tillsammans för 65 kr. Allergier/vegetariskt/veganskt utbud: Bra utbud för allergiker. Det finns bland annat mjölkfria och glutenfria alternativ. Möjligheten finns att få veganska småkakor. Bemötande: Väldigt trevlig och hjälpsam personal som gärna berättar mer om utbudet, och verksamheten, och verkar satsa på ekologiskt fika som också passar allergiker. Smak: Vi beställde morotskaka, ananaskaka med kokos, plus te och kaffe. Vi var båda överens om att det var väldigt gott fikabröd, det kändes tydligt att det var hembakat. Ett plus var att kaffet kom från te- och kaffehandeln på andra sidan gatan och att bara ett kilo köps in per tillfälle för att garantera färskmalet kaffe. Dock var kaffet något svagt för min smak. Målgrupp: Relativt nyöppnat, vi vet inte om ryktet har nått så många än. Drivs i anslutning med butiken “Stilrent” vars målgrupp kan tänkas vara något äldre. Det hållbara konceptet tror vi dock kan attrahera många, både äldre och yngre. Miljö: Lantlig och ljus inredning. Väldigt lugnt när vi var där. Hade eventuellt varit trevligt med lite bakgrundsmusik på låg volym. Mysfaktor: Mer trevligt än mysigt. Vi skulle kunna tänka oss att det vore ännu mysigare på vintern när det är mörkt ute och med tända ljus i lokalen. Öppettider: Måndag - fredag: 10-18, lördag: 10-15. Atmosfären och kunderna: Trevlig stämning! En dam som var kund i butiken tog kontakt med oss och frågade om råd angående en jacka som hon provade. Känns trevligt och välkomnande och som att det vore naturligt att börja prata med andra besökare.

Vilket är ditt favoritcafé?

”Det finns inget jättebra café i Falun!”

Mikaela ”Kopparhatten … det är mest en gammal vana. ”

Pertti ”Jag gillar Café Vi 3, för de har den bästa chailatten i stan!”

Johan 8

90-talet är relevant på nytt Jag har en blandad relation till det här med mode, men väldigt kortfattat kan vi väl säga att jo, på många sätt tycker jag att det är väldigt roligt, och för mig en viktig möjlighet till uttrycksfullhet. Jag skulle inte kalla mig själv för utpräglad trendföljare, men något som jag ändå tycker är rätt spännande är att jag kan se att en hel del kläder, accessoarer och trender som går att finna i 90-talsmodet återigen har gjort entré. Vi pratar om platåskor, chokerhalsband, snickarbyxor, grunge, magtröjor och korta luggar - för att bara nämna

Spice Girls influerar igen. (Källa: photobucket.com)

några saker.

Något av det allra bästa med den här lilla 90-talsvågen

Klänning med tusenskönor i 90talsstil från H&M, 149 kr.

Gwen Stefani med de typiska “bollarna” (Källa: http://bzzn.net/14r8h0K)

är att det finns ett så himla stort utbud i second hand-affärerna, till ett väldigt överkomligt pris. Kläder som räknas som ”vintage” kan lätt bli dyra, även på second hand-marknaden, just eftersom det kan vara svårt att komma över plagg i bra skick, och eftersom det överlag finns så få plagg kvar. Kläder som bara är 15-25 år gamla finns det å andra sidan ofta väldigt gott om. Det är också möjligt att rota fram någonting ur garderoben hemma som till exempel har tillhört något äldre syskon eller en förälder.

Grungestilen gör comeback med kängor, flanellskjortor knutna i midjan och slitna jeansjackor (via Monique Moldova Pinterest)

Somliga kanske finner det svårt att uppskatta 90-talsinslagen då de känner att de inte hunnit få tillräckligt med distans än. Min första tanke när 90-talsinfluenserna började dyka upp i en del bloggar och i andra medier var i alla fall: “Men va, redan? ” för det kändes som om för kort tid hade hunnit passera för att 90-talet skulle kunna göra comeback.

”Vi pratar om platåskor, choker-

Nättröja

(via Rhiannon Martinez Pinterest)

halsband, snickarbyxor, grunge, magtröjor och korta luggar - för att bara nämna några saker.” Kanske beror det på att det här också är första gången som jag själv har minnen från en tid vars mode på nytt hinner bli relevant. För så nyligen

Platåsandaler från Vagabond, 850 kr

var det ju faktiskt inte, även om jag själv försöker förneka att jag är en dag över 16, och att det omöjligen kan ha gått mer än runt tio år sedan 1990-någonting.

Frida Karlsson

Drew Barrymore med en kort lugg á la 90-talet. (via Jane Macmanus Pinterest)

LÄGERSOMMAR Snart är den efterlängtade sommaren här med allt vad den innebär. Långa kvällar, jordgubbar, kvällsdopp och förhoppningsvis en och annan timme i solen. Men så är sommarlovet också ett perfekt tillfälle att ägna sig åt saker man älskar, träffa nya vänner och lära sig nya saker på ett sätt man gillar. Varför inte anmäla sig till ett läger för att få allt uppleva allt detta? Här nedanför presenterar vi tre läger som kommer att hållas på Arenan i Falun! Drömmer du om att delta i ett eget band, skriva musik, spela ett insutrument och träffa nya människor under några dagar på sommarlovet? Då borde du titta hit! Popkollo är ett läger för unga musikintresserade som i sommar ordnas på Arenan i Falun för andra året i rad. Lägret är uppdelat i två perioder, den första är för dig mellan 11-14 och den andra för dig mellan 14-18. Var? Arenan, mormorsgatan 7 Falun När? 21-25 Juli samt 28 Juli -1 Aug (fortsättning) Mer info? www.popkollo.se Frågor och funderingar? Amanda Hollingby Matsson 073-7570136, amanda.hollingby@popkollo.se

Är du tjej från 13 år och uppåt, sugen på att åka skateboard och longboard, lära dig nya saker och hänga tillsammans med andra peppande tjejer under en helg i sommar? Läs vidare här! Girls Skate and Longboardcamp är ett läger som gick av stapeln första gången förra året, och som i sommar ordnas igen. Det är ett läger riktat mot tjejer, för att få duktiga åkare som håller workshops och inspirerar till att våga mer. Nybörjare som proffs är välkomna! Var? Arenan, mormorsgatan 7 Falun När? 26-29 juni (OBS! Senaste anmälningsdag 5 juni. Om du missar datumet men är intresserad, hör av dig till oss. ) Vad krävs? Du ska ta med longboard och hjälm. Skaingen longboard, hör av dig till oss så löser vi det! Mer info? Gå med i eventet GIRLS SKATE AND LONGBOARD CAMP 2014 på Facebook, där uppdateras det med information och nyheter under tidens gång. Frågor, funderingar och anmälan? Skicka iväg ett mail till glcrew.dalarna@gmail.com

Polyamorösa äktenskap i Sverige – Rätt eller fel? När man hör ordet ”Polyamori”, tänker de flesta på de länder i Mellanöstern, där männen får ha mer än en fru. Många tycker att detta är fel för att männen kan ha så många fruar, men kvinnorna inte får ha flera män. Det finns också folk som tycker att det är fel på grund av de gamla lagresterna som finns kvar från när Sverige styrdes av kyrkan. Folk säger att det är konstigt. Det finns ingen anledning att vara i ett förhållande med två eller flera personer. Jag kan hålla med om att det kan vara problematisk i Mellanöstern, men jag tror att det beror på mer kvinnans brist på rättigheter, inte faktumet att man får gifta sig med flera personer. Om man skulle införa lagar här i Sverige om polyamorös äktenskap skulle det inte bli lika stora problem som i andra, mindre jämställda länder. Kvinnor i Sverige har det lättare att säga ifrån än vad kvinnor i andra länder, som kanske inte har lika många jämställdhetslagar, har. Sverige är ett av de mest jämställda länderna i hela världen, och jag anser att Sverige är ett av de länder som klarar av att genomföra lagar för polyamorös äktenskap. Det finns redan förslag om att genomföra lagar från olika politiska partier. MPs Grön Ungdom föreslog till MP att de skulle lägga till polyamorös äktenskap som en del av deras politik år 20021. Tyvärr röstades det ner, men om den nya generationen har börjat vilja ha polyamorös äktenskap, kanske det börjar bli dags? När det kommer till de religiösa själarna måste man tänka att det är inte bara kristendomen som finns i Sverige längre. Det finns andra religioner i Sverige nu för tiden. Det finns Judar, Muslimer, Buddhister, osv. Sedan finns det också personer som inte har någon religion alls och är det rätt att straffa deras rättigheter bara för att andra inte vill att det ska finns? Hur påverkar andras kärlek dig egentligen? Ja, man kan tänka sig att giftermål skulle kunna vara något bara för dem som är religiösa, men i dagens samhälle finns det många fördelar med att vara gift. Som att om man skulle dö, skulle allt man ägde gå till den man var gift med. Om man är sambo, går sakerna till ens familj istället, förutom om man säger något annat. Det var det som hände med Stig Larsson. Han var samboende med en tjej när han skrev sina böcker. Han dog innan böckerna publicerades, och när de blev publicerade skulle alla pengar gå till hans familj som han hade inte ens pratat med på flera år.2 En till anledning till varför månggifte borde vara lagligt är att man ska kunna välja vem man älskar utan att någon säger emot det. Det var inte så länge sedan som homosexuella äktenskap var förbjudna. De flesta nu för tiden tycker inte att det är fel längre. Det är därför jag anser att man ska börja se framåt istället för på lagarna som ställdes tusentals år sedan. Nu för tiden ska vi se framåt, mot till en ljusare framtid där människor ska kunna välja själva hur de ska leva sina liv, och där folk ska kunna leva med sina val utan att utomstående lägger sig i. Polyamorösa förhållanden är redan svårt nog; jag tror inte att fler människor ska behöva lägga sig i och göra det svårare.

Mathilde Maycraft Kall 1) Dagens Nyheter, 2004 2) Daily Mail, 2010

KONSTSIDORNA Isac Sahlander, 17 år "Jag skulle beskriva min konst som ett sätt att kommunicera med mig själv på. Jag kan vara förvirrad och det jag målar då hjälper mig att veta exakt hur jag känner. Konsten är också ett sätt att ta fram känslor som betyder olika för alla och jag hoppas att mina tavlor får människor att känna någonting."

KONSTSIDORNA Isac Sahlander, 17 책r

Sommaraktiviteter Solen, värmen, semestern och sommarlovet närmar sig! Och man behöver ju faktiskt inte ta tåget till Stockholm eller ett flyg till Berlin för att hitta roliga saker att göra, särskilt inte på sommaren. Här kommer några tips på sommaraktiviteter i Dalarna! Ta bussen till Rättvik och åk sommarrodelbana! Det är ett galet äventyr på 725 meter, och en och annan adrenalinkick utlovas. Rodelbanan är öppen från den 26 maj till den 2 september. Gå på museum! Visste ni att det finns 300 museer runt om i Dalarna? Några av dem är Zornmuseet i Mora, Verket i Avesta, Greenverket i Tällberg, Meken i Smedjebacken, Geologiska museet i Borlänge, Gruvmuseet i Falun, Lokmuseet i Grängesberg och Holstmuseet i Dala-Järna. Det finns museer som passar de flesta – ingen behöver gå kunskapslös eller uttråkad i sommar! Ta cykeln till Slussen och spela minigolf och ät glass. Från Slussen kan man även ta Slussbruden ut på Runn och götta sig med en räk- eller tacokryssning! Besök en gård och hälsa på djur! Vad sägs om Bäversafari eller Älgsafari i Smedjebacken eller kanske Gäddsafari i Borlänge? I Borlänge finns en strutspark, i Avesta finns en park med visenter (en utrotningshotad bisonart) och i Orsa kan man kolla in björnar. Gå på festival eller folkfest! Skanka Loss, DaFlo-festivalen, Peace & Love, Falu Folkfest, Granny Goes Street och Ludvikafesten är några exempel! Gå på café! Det finns en massa trevliga caféer runt om i Dalarna. På Alice's café i Hedemora kan man avnjuta gammeldags afternoon tea. Thunströmska, Carl Larsson-gården och Skyttepaviljongen är mysiga caféer i Falun, och i Borlänge är Almas och Peace&Love-caféet bra tips! Bada! Leksand Sommarland och Aqua Nova är större ”vattenland”, men det finns gott om fina badplatser runt om i Dalarna som är helt gratis att besöka! Bra exempel är Siljansbadet i Rättvik, Roxnäs udde i Falun och Orsa Camping, som inte för inte har fått smeknamnet ”Dalarnas riviera”. Gör något otippat! Gå på motionsbingo, ta en söndagskurs i bugg, gå på logdans, käka bondfrukost i Gagnef, gå på stadsvandring, orgelkonsert, stickcafé, berättarkvällar, målarkurs eller varför inte spendera en solig dag med att vaska guld?

Läs mer på visitsodradalarna.se!

Dalarnas museum just nu

Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort alla

Dalarnas museum

På Dalarnas museum ordnas allt från krokimålning, spännande utställningar till föreläsningar och konserter. Håll koll på hemsidan för att hitta något du är intresserad av, eller kika in och gör ett spontanbesök

Var? Stigaregatan 2-4 Falun Öppet? Lördag-måndag 12-17 Tisdag-fredag 10-17 Hemsida? www.dalarnasmusem.se

Kanske vill du hälsa på i Selma Lagerlöfs arbetsrum, ta en titt på utställningen om gruvan eller den aktuella utsällningen MOVES som jag besökte här om veckan. Sommarschemat kommer snart komma ut och hemsidan uppdateras regelbundet med vad som händer!

Moves - en utställning om migration. Vem är invandrare och vem är utvandrare? Vad tycker människor från andra länder om

till ett nytt land för att starta upp ett bättre liv, något som människor gjort i alla tider. Med text, bilder och uppbyggda scener får man en bild av migrerande människors tankar, kulturkrockar, svårigheter och möjligheter. Helt klart sevärd! Utställningen är öppen fram till 31 augusti 2014

Into Another World

Chapter Two – A New Flatmate Mathilde Maycraft Kall

When Mao arrived at the recording studio Aki, Yuuya and Takanori were already there and waiting for him. They were Mao’s band mates. The four of them had been creating music all together for about a year now. “Hey Mao, what’s up?” Aki asked as Mao walked in through the door. “Nothing much,” Mao replied. Aki had been Mao’s best friend for as long as Mao could remember. Over the years, Aki had developed a special skill which allowed him to know whenever Mao was lying, hiding something or if something was wrong. Right now it was all of the above. Mao gave Aki a quick look which clearly said ‘later’ and then he turned to greet the others. Even though Aki didn’t know Mao’s reasons, he trusted his friend and decided to wait before prying into Mao’s troubles. “Due Course are so awesome. We so~ rock the music industry,” Takanori exclaimed. Takanori was the guitarist in the band. He was also the newest, and most enthusiastic, member of the band. Right now they were going to record their first album with Takanori as their lead guitarist. Takanori had taken the part as the guitarist because the previous one had left due to personal reasons. The band had been practicing all of the songs that were going to feature on the album intensely. They had been practicing them for the past few months so that they could play them perfectly. Today was the day all their hard work was going to pay off because today was the day that they were going to start recording the album. Yuuya started off the recording by playing his part on the drums first so that they could get the beat of the song recorded first. After Yuuya had finished, it was Aki’s turn to record the bass player’s part of the song. When Aki was done with his part of the recording, Takanori went into the recording booth to record his part of the song. Even though Takanori was overly enthusiastic, he somehow managed to nail his part on the first try. It wasn’t long before it was Mao’s turn. Mao went into the recording booth and shut the door behind himself. All the music that had just been recorded played through the headphones which Mao was wearing. Mao’s queue came... and past without him starting to sing. The music stopped with Mao looking completely indifferent from before. Aki went into the recording booth. Mao didn’t even look up as Aki moved to stand next to him. “Mao? What’s the matter?” Aki asked Mao softly. Aki’s words seemed to jolt Mao back into reality. Mao’s eyes widened slightly and then he looked up at Aki expectantly. “What is it?” Mao asked Aki, looking his friend directly in the eyes. Aki could see that Mao wasn’t fully there. It looked like Mao was staring right through him and into space. Aki stared worriedly back at Mao. “Come with me, Mao,” Aki said, taking Mao by his arm and leading him out of the booth. “Are you alright Mao?” Yuuya asked as both Aki and Mao appeared out of the booth. Mao didn’t say anything so Aki answered for him. “Mao’s not feeling well, so today’s recording session is cancelled. Feel free to go home.” “What about the producers?” Takanori asked; a finger on his lip and his stare directed at the ceiling. He was clearly deep in thought. Aki’s eyes widened in realization that they had actually had real producers in the studio to record their music. He had completely forgotten about the producers. He would have to go and talk to them first so that they knew the band were going to go home early today before he took Mao home to sort out the problem with him. “I’ll go, talk to them,” Yuuya said; walking off, towards the usual place where you could find the producers; in the coffee room, drinking coffee and eating biscuits. “Thanks,” Aki called out to Yuuya who was walking down the hallway towards the coffee room.

Yuuya lightly waved his hand to Aki, not even bothering to turn around, as his response. Takanori was left there, standing awkwardly with Mao and Aki who clearly wanted to speak to each other alone. “I’ll... I’ll go and help Yuuya!” Takanori said just before he set off charging down the hallway after Yuuya. Aki turned to face Mao. “Mao? Can you please tell me what the matter is?” Aki asked in a calm and gentle voice. Mao gave him a weak smile, “It’s nothing.” Aki gave him a look, clearly saying that he didn’t believe him. “I’ve known you long enough to tell when there’s something wrong and when you’re lying. Please Mao, just tell me the truth.” Mao bit his lip and looked down at the floor in thought. Then he mumbled something incoherently. “Sorry? I didn’t quite catch that,” Aki said as he leaned closer to his friend so as to hear his words this time. “I said that I’ve found a girl,” Mao said in a quiet voice. It was lucky that Aki had been leaning towards his friend; otherwise he wouldn’t have heard what his friend said for a second time. Aki looked taken aback. ‘Why does Mao look so upset if he’s found a girlfriend?’ It just didn’t make any sense to Aki. “But... that’s good, isn’t it? You’ve found someone you like and who makes you happy. Why are you so upset?” Mao looked up at Aki as if he had just said the most stupid thing in the world. “What?” Aki asked; confused by the look that Mao was giving him. “It’s not like that,” Mao said, redirecting his gaze back down at the floor. “Then, what is it?” Aki asked yet again. Mao was still quiet. Just when Aki was going to repeat his question for the third time Mao spoke. “Come with me, Aki,” Mao said, grabbing Aki’s hand and dragging him out of the studio and towards his own flat. Aki had no choice but to be dragged along by Mao to his friend’s flat. When they got to the front door Mao quickly unlocked it before shoving Aki into his apartment. “Mao, what’s gotten into you?” Aki said as he was pushed into Mao’s apartment. When both of them were inside Mao’s apartment Mao seemed to calm down. He carefully shut the front door behind himself and made his way to the spare bedroom. When they were both inside the spare bedroom, Aki saw why Mao was as worried as he was. There was an injured teenager lying motionless on his bed in his house. “What happened to her?” Aki asked, unable to take his eyes off of the girl lying before him. “I’m not quite sure,” Mao replied. He was also staring at the girl who had yet to regain consciousness. An awkward yet peaceful silence engulfed them both. A few minutes passed before Aki broke the silence. “How about I go and get us both some tea?” Aki proposed. Mao nodded, not for one second removing his eyes from the girl who lay still on the bed. “Yes, that would be nice,” Mao agreed. Aki left for the kitchen to make Mao and himself a cup of tea. Mao pulled out a nearby chair and sat on it next to the bed that the teenager lay on. She was completely motionless apart from the slow rise and fall of her chest. ‘Why can’t you just wake up?’ Mao thought to himself. Just then, Aki walked in with the two cups of steaming hot tea in his hands. He handed one of them over to Mao who thanked Aki for going to get the tea..

Mao took one sip of the tea as he continued to observe the teen laying before him. Aki pulled up another chair, sat down next to Mao and also started to drink the tea that he had made. They both stared at the girl, expecting something to happen; and something did happen. The girl’s eyes started to flicker under her eyelids, her breathing got heavier and her rest became uneasy. She was clearly having a nightmare. Mao got up and lightly shook the girl’s shoulders in an attempt to wake her up. “Hey. Hey, wake up,” Mao repeated as he tried to raise the teenager from her uneasy rest. The girl’s eyes shot open. Her breathing was still laboured and her body was shaking ever so slightly. The girl’s eyes were filled with fear as they stared into Mao’s. Mao was so stunned by the sudden change of atmosphere that he couldn’t get his voice to make a noise. “Are you alright?” Aki asked, seeing that Mao wouldn’t be able to say anything at that exact moment. The girl turned her head so that her stare was now directed at Aki with all traces of the fear that had been there before gone. Aki didn’t say anything at first (the teen’s unwavering stare was extremely discomforting), but after a moment Aki cleared his throat and repeated his question. “Are you alright?” Aki repeated; his eyes taking on a calmer look than before. The girl turned her gaze from staring intently to calmly observing. “I’m fine, thanks.” The girl turned to look at Mao again. “Now, if you don’t mind, I think it would be best if I justAh!” Whilst the girl had been talking, she had also been getting up and out of bed. As she had been standing up, her left foot had been unable to support her weight and it gave out from underneath her. Mao was up in a flash and caught the teen before she fell to the floor and had a chance to injure herself further. The girl had her eyes tightly shut, expecting to hit the ground at any moment. When she realized that she wasn’t going to hit the ground, she opened her eyes and saw Mao looking at her with a worried expression on his face. “Are you alright?” Mao asked, his worried look never faltering. The teenager in Mao’s arms just stared at him for a moment before answering. “I’m fine, just let go of me already,” the teen said, giving Mao a slight push to signify that she could stand up without him helping her. Mao removed his arms from around the girl’s waist and then let go of her. The teenager in front of Mao and Aki shifted her weight onto her right foot, leaving her left one taking no weight at all. When the teen was standing comfortably on her right foot she looked up at Mao, a serious expression on her face. “Who are you?” the girl asked; her tone of voice dead serious. Mao was completely taken aback by the teen’s sudden change in attitude. “Wha- oh... uh... did you mean me?” Mao stuttered. The teen looked at Mao as if she believed that he was a complete and utter idiot (which she probably did) and replied “Yes,” in a slow voice whilst nodding her head. Mao then made a hasty attempt to regain his composure before answering the teen’s question. “Nishikawa. My name’s Nishikawa Masao. Just call me Mao.” The girl nodded once and then turned towards Aki, an expectant look on her face. “Yamaguchi Akira. However, everyone calls me Aki so you can just do that.” The teen who stood before Aki and Mao sat down slowly on the bed. “Are you hungry?” Mao asked when the teen was seated yet again on the bed. The girl looked up at Mao; surprise written across the features of her face. She nodded slowly.

“I’ll go and get you something then.” Mao rose from his seat to go and get something for the teenager to eat from the kitchen, but was stopped by Aki. “Allow me,” Aki said as he made his way towards the kitchen. “Thanks Aki,” Mao called towards the kitchen, after Aki. “No prob,” Came the response from the kitchen. Mao sat down once again on his seat next to the girl. “What happened to you?” Mao asked in a calm and gentle voice. At first she seemed hesitant to answer; however, she did answer the question Mao had posed. “I was attacked,” she answered in an emotionless voice. Mao knew there was more to the story, yet he also knew it was best not to pry too much and make the girl feel uncomfortable. If that happened there was a chance the teen would never open up to him. They sat together in an uncomfortable silence until Aki came back with the food. It was nothing fancy; a simple chicken soup with some bread on the side. Aki put the tray down on the bedside table and then stood up straight. “Well, I better be off now. I have a date with Yuuya in about thirty minutes and you know how he can get if you’re late.” And with that said, Aki left. This was something only Aki’s and Yuuya’s closest friends and family knew; Aki and Yuuya were a couple. They kept it a secret because if the media found out it would result in a lot of unwanted publicity. The two of them had been dating for about three months now. They had got together when Yuuya had told Aki how he really felt. Well, he hadn’t said it. It was more like he had yelled it in Aki’s face. It had happened one day, when Aki had been practicing his part on the bass for a new song they were learning. Yuuya hadn’t turned up on time and Aki wasn’t the sort of person to sit around and do nothing for a long period of time. When Yuuya had finally turned up he had headed straight over to Aki. At first Aki didn’t seem to notice. Yuuya mumbled something incoherently. Aki couldn’t make out the words that were said to him; however, it did attract his attention. “Sorry, didn’t quite catch that,” Aki said, lowering his bass. Yuuya looked down at his feet when he repeated himself. “I... I... I LOVE YOU!” Yuuya had yelled in Aki’s face; his own as red as a tomato. When a few seconds of complete silence passed, Yuuya seemed to realize he had all but screamed his love confession in Aki’s face, and all of his band members to boot. His face, if possible, turned even redder. Yuuya made a mad dash towards the door, flung it open and ran towards the nearest bathroom to hide his face away from the others. Yuuya hadn’t even bothered to shut the door in his mad dash for the bathroom. At first, Aki had been too stunned by Yuuya’s sudden outburst to actually move. However, it didn’t take Aki that long to take in all the information of the recently passed event. Aki got up and went after Yuuya; shutting the door to the recording studio behind himself. Before Aki had left Mao could have sworn he saw a triumphant smirk spread its way across Aki’s face as he went by. When Aki and Yuuya had returned, the two of them were holding hands and across Yuuya’s face was a happy smile. Ever since that day Yuuya and Aki had been together. Mao picked up the tray with the bread and soup on it. He took a piece of the bread and dunked it into the soup. “Here,” he offered the girl. She looked hesitant at first. However, after a few seconds she reached out and accepted the bread from Mao. The girl started to cautiously nibble the bread. “Don’t worry, I’m not going to kill you,” Mao said with a friendly smile on his face. The girl eyed Mao with a look of uncertainty. Just then the girl’s tummy rumbled.

“Here, it sounds like you need the food,” Mao told the girl as he handed the tray over to the girl. The girl happily accepted the tray and started to eat the food on it furiously. When the soup and bread was gone, Mao took the tray to the kitchen and put all the things, that needed washing, into the dishwasher. When he had done that, he looked at the clock that hung on the wall. It read 13:04. After all of the stressing and taking care of the girl, Mao had forgotten to take care of himself. Mao quickly made himself a sandwich for the second time that day and then made his way to the living room which was situated right next to the spare bedroom. He sat down at the desk, took up a piece of paper and then started to write. When he had finished writing he studied the words and made slight changes to the text. As he was editing the text, the girl carefully walked in. “What are you doing?” She asked curiously. Mao turned around and saw the girl leaning heavily on the doorframe. “Why are you up? You should be resting in bed,” Mao said as he walked over to the door. He helped the girl walk across the floor and over to the sofa without the aid of the wall. He sat her down on the sofa which was next to the desk and in front of the TV. “I was, but resting in bed is so~ boring. There’s nothing to do,” The teenager on the sofa complained. Mao sighed in defeat. He knew how boring it was to rest in bed with nothing to do all. He had once tripped off of the stage his band had been playing on and broken his leg. It was early days back then. “I suppose you can stay in here with me whilst I work,” Mao said. He sat down on the sofa with his papers and then started to concentrate on his work again. However, the girl was restless and kept trying to sneak glances at what Mao was working on. Mao noticed this. “What do you want?” Mao said in an exasperated voice when the teen’s head reappeared in front of his work again. “What are you writing?” The teen asked, completely ignoring the question Mao had just posed. “What does it matter to you?” Mao questioned. “It doesn’t,” The teenager said just before she snatched the paper away from Mao. Mao made a move to snatch it back from the girl, but he missed. “What’s this? ‘My heart yearns for your touch, oh so very much. Day in and day out, you are the one I cannot live without?!” Mao finally managed to get a hold of the paper and snatch it back. “It’s a work in progress,” Mao said defensively. “Do you write songs for a living?” the teenager asked inquisitively. “No, I don’t write them, I sing them,” Mao answered. “So, you’re a singer?” The teen asked, clearly surprised. “I’m the vocalist in the band SizettE,” Mao replied proudly. “Never heard of them,” The teen said, focusing her gaze on the wall in front of her, seeing that as more interesting than Mao. Mao was just about to go back to his writing when the teen asked another question. “Does your band ever play any of the songs you write?” Mao was slightly surprised by the question. A second ago she had seemed completely uninterested in the band and now she was asking questions? It just didn’t make any sense to Mao. When Mao had gotten over the initial surprise of the question, his expression turned to a mixture of sadness and disappointment as he looked down to the floor. “No. No, we don’t…” The teen next to Mao raised her eyebrows slightly at this. “How come?” She asked.

“Apparently they’re not good enough,” Mao said to the girl, “I really do try to make them good, but I never quite manage.” “Here, let me have a look,” the girl said, stretching her hand out to accept the song lyrics written on it from Mao. Mao, seeing no harm in letting her look, handed the paper over to the teen. She accepted the sheet of paper and looked through it. She studied the lyrics thoroughly and thought of ways to improve them. “Ah, I see your problem,” The teen said. Mao leaned over to get a better look as the girl started to explain. “In some places you use way too many syllables and so it doesn’t fit in with the line above which has fewer syllables. Plus, the lyrics are way too cheesy. Rephrase them and it should sound better.” Mao nodded in silence. The girl turned to see Mao staring intently at the lyrics. It really showed that he wanted to do better with his lyric-writing. “What inspires you to write music?” the girl asked. Mao came out of his staring competition with the paper and turned to look at the teen beside him. “Well, I suppose I’m inspired by my surroundings and the things that happen in real life.” The girl smiled. It was the first time he had seen her smile. Even though it was a small smile, it still made him happy. Mao smiled back at her. “Well then, let’s get back to editing the lyrics,” the teen said enthusiastically. Mao nodded and turned back to the lyrics he was editing. They edited the lyrics until it was getting dark outside. When Mao realized how late it was getting, he got up and helped the girl to bed. He was just shutting the door to the teen’s room, when he heard her say something in a faint voice. “I’m sorry, I didn’t quite catch that,” Mao said, wanting to know what the girl had just told him. The teen smiled for the second time that day. “I never told you my name. It’s Jessica, but you can just call me Jess.” Mao returned the smile. “Thank you,” he said quietly to Jess just before he shut the door. So, he was finally getting somewhere with his new housemate.

Instagram

tävling

Hashtagga din bästa sommarfika med #Kultur60 och var med och tävla om fina priser! Vinnarbilden kommer även att pryda omslaget på nästa nummer av Kulturmagasinet 60 °

Vinnaren kontaktas senast den sista augusti

#Kultur60

FILMRECENSION FRIDA KARLSSON RECENCESRAR ”THE GRAND BUDAPEST HOTEL”

Regissören Wes Anderson är bioaktuell med en ny film. Den här gången kretsar handlingen kring ett välkänt alphotell i Jugend-stil där conciergen Gustave H styr verksamheten med både kärlek och kompromisslös precision. Det är mellankrigstid och den unge Zero Moustafa anställs som hisspojke på hotellet. De två männen blir oskiljaktiga vänner, om än något otippat, bland annat eftersom Gustave H är charmig och dramatisk, samt har flertalet äldre och förmögna damer virade runt sitt lillfinger, medan Zero är fåordig och tafatt, men samtidigt ärlig och lojal. Filmen är strukturerad som en historia ur en roman, vilken läses i nutid, skriven av en författare som på 80-talet dokumenterade sin upplevelse från när han gästade ett alphotell på 60-talet. Under vistelsen fick han berättat för sig om intrigerna som ägde rum på samma hotell på 30-talet, och det är under den tiden som den allra största delen av handlingen utspelar sig. En berättelse i en berättelse i en berättelse i en berättelse i en berättelse alltså... Det hela börjar egentligen med att en av de gamla kvinnorna (som spelas av Tilda Swinton) som Gustave H har en affär med, avlider. Detta leder sedan till en stöld av ett ovärderligt konstverk och det hela tar sig stundvis uttryck i något som påminner om intrigen i gamla James Bond-filmer med superskurkar, fängelserymningar och dramatiska jakter på skidor. Otäckast är nog Willem Dafoes klassiska antagonistkaraktär som iklädd läderrock och med huggtänder ständigt är huvudpersonerna hack i häl. Liksom Andersons andra filmer är “The Grand Budapest Hotel” ett estetiskt mästerverk när det kommer till den pedantiska kulissuppbyggnaden och detaljkänslan. Helheten blir en slags pittoresk dockhuskänsla med karaktärer som också de är tillrättalagda med största noggrannhet. Hotellets romantiska inredning och aura under mellankrigstiden, i förhållande till 80-talets bruna, förstatligade hotell under dekandens skapar en effektfull kontrast. Det som jag anser skiljer “The Grand Budapest Hotel från Andersons andra verk är bland annat att den här filmen tar upp politiska ämnen, vilket jag kan sakna i många av hans andra projekt. Till exempel tas rasismen upp, och nazismens intåg i Europa skildras. För att sammanfatta tycker jag att “The Grand Budapest Hotel” innehåller många skilda element som tillsammans skapar en fungerande helhet, och som samtidigt är en typisk Wes Anderson-film. Den är helt klart värd att se.

Fast i Limbo BAKSIDAN

Anna-Malin Liss

Jag har en funktionsdifferens, eller handikapp som vissa hellre vill kalla det, som inte syns på mig, men som gör att jag inte kan jobba var eller hur som helst. Därför har jag en specialanställning som gör att jag bara får anställning ett halvår i taget, och om en vecka ska jag få veta om jag får förlängt efter april eller inte... ...och en liten del av mig nog hoppas jag får ett nej… Det känns så hemskt att tänka så, jag älskar min arbetsplats, fastän den har sina problem. Det är en flexibel och utmanande miljö som jag är väldigt välbekant i. Men det är som att jag är fast i limbo. Jag lyckas inte få in rutiner eftersom framtiden känns så osäker. Att vara tillbaka på arbetsförmedlingen gör mig sjuk av oro och att kastas in i ett nytt jobb känns inte så mycket bättre det heller. Jag vill så mycket men all denna osäkerhet får mig gång på gång att vilja ge upp. Jag känner mig ibland skrämmande nära kanten till utbrändhet och jag vill verkligen inte hamna där. Men vissa dagar vill jag inte kliva upp ur sängen, vill inte träffa nån, vill inte göra nånting alls med mitt liv. Missförstå mig rätt, jag är grymt tacksam för att det finns en specialanställning som ger mig denna chans. Men jag önskar att det lades pengar på att kunna ge folk fast anställning också. Jag tycker att jag är bra för min arbetsplats, men jag tror också att jag skulle vara ännu bättre om jag fick tid att göra det jag är bra på, fick in rutiner, kände mig tryggare och kände mig mer önskad.

Om Anna-Malin Anna-Malin har högfungerande autism, vilket betyder att hon klarar av att fungera normalt i diverse sammanhang, men ändock har autism. Att ha autism innebär att man har en mindre språkförsening, och att man kan ha litet svårt i vissa sociala situationer och snabbare blir uttmattad av att ha mycket folk i närheten. Människor med autism är i regel bra på att organisera och att planera.

Jag hoppas min eller nån annans liknande historia en dag når fram till politiker och att de får en funderare över vad man ska lägga pengar på i arbetsförmedlingen. Att tvinga folk att gå kurser i “positivt tänkande” med okända människor är rent av skadligt för vissa. Istället kan man satsa på ett kulturhus, där alla kan mötas oavsett livssituation. Att ta bort tvånget och istället stödja ett erbjudande där folk kan växa på sina villkor och umgås med vilka de vill.

Anna-Malin jobbar på Arenan i caféet, är stöd till teatergruppen och jobbar med en del av den grafiska marknadsföringen.

När ni läser det här ska jag ha fått svar, och då har jag antagligen fått förlängt ett halvår till, eller inte alls. Jag vet inte vad som är värst.

Hon gillar inte att bli särbehandlad men vet att hon inte klarar vissa saker lika bra som andra och jobbar ständigt att hitta strategier för att kunna jobba med det hon är bra på.

Anna-Malin Liss, 2 april 2014 Uppdatering: Jag fick förlängt till sista oktober, vilket faktiskt känns otroligt skönt för stunden. Jag ska jobba för att få in mer rutiner och jobba smartare. Visa framfötterna mer och satsa mer på det jag vet att jag är bra på så att folk ser min kompetens och kanske förstår vad det är jag ska syssla med. Kanske ordnar det sig på ett eller annat sätt i framtiden. Kanske hittar jag en annan väg till ett fast jobb och trygghet. Just nu tänker jag tänka positivt. Men jag hoppas denna text ger folk en tankeställare och att fler förstår att kultur och kulturjobb behövs.

SOMMARENS SISTA FESTIVAL

FOLKETS HUS PARKERINGEN / PARKEN FALUN

LÖRDAG 6 SEPTEMBER 2014

KL: 10.30-24.00

DOUG SEEGERS LINDA PIRA STOR (US)

SALAZAR BROTHERS STOCKHOLM SYNDROME

MEDINA PANETOZ

SEAN BANAN + mycket mycket mer!

facebook.com/GrannyGoesStreet

FRI ENTRÉ

BAKSIDAN Muffins med hallon & vit choklad Himmelska muffins som du bara måste baka! 12 st 2 dl socker 3 ägg 1 tsk bakpulver 1 tsk vaniljsocker 2 1/2 dl vetemjöl 100 g smält smör 75 g hackad vit choklad Ett gäng hallon Smält smöret och låt det svalna.Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker väl i en annan bunke.Rör ner smöret i äggsmeten och vispa sist i de torra ingredienserna. Fördela i smeten i formar. Tryck ner ett par hallon i varje muffins och strö över lite hackad choklad. Källa: Karins kök http://karins-kok.blogspot.se/2013/09/muffins-med-hallon-vit-choklad.html

Fläderblomssaft Så här gör du: Skölj blomklasarna noga i ljummet vatten och låt rinna av. Skölj citronen noga i ljummet vatten. Skär den i skivor. Varva blomklasar, citron, socker och citronsyra i en bunke eller hink. Koka upp vattnet och häll det kokande över blommorna. Låt stå i rumstemperatur i 2 dygn och sedan i kylskåpet i ca 2 dygn. Sila upp saften i flaskor. Förvara kallt. Tips: Saften går mycket bra att frysa, Den blir inte helt frusen utan det går lätt att krafsa ur lagom mängd ur för packningen med en sked.

Källa: ICA http://www.ica.se/recept/fladerblomssaft-426499/

Ingredienser Liten sats ca 5 dl 10 stora fläderblomsklasar 1 liten citron 5 dl socker 1 tsk citronsyra 4 dl vatten