»Vi behöver bejaka vårt inre liv«

text: therése alhult, redaktör och journalist

Ted Harris är alltid på väg – åtminstone inombords. Paradoxalt nog är det genom stillhet han gjort de viktigaste resorna.

– För att nå de vackra platserna i vårt inre behöver vi stanna upp, säger han.

Prästen Ted Harris har ägnat de senaste 15 åren åt konsten att leva innerligt. Han har till och med skrivit en bok på temat: Konsten att leva innerligt – existentialism för den moderna människan, där han tillsammans med journalisten Ann Lagerström utforskar frågor om meningen med livet, vägval och sökandet efter ro i själen.

När han sommaren 2010 fick äran att sommarprata i P1 ägnade han hela sitt program åt inre resor. 71 år fyllda brinner Ted Harris fortfarande för existentiella frågor och leder regelbundet retreater och workshops utifrån teman som »Innerlighetens väg« och »Kontemplationens väg«. Den kontemplativa livshållning som Ted Harris förespråkar har sin grund i mötet med teologen och filosofen Sören Kierkegaards filosofi som har varit vägledande för Ted Harris ända sedan han kom i kontakt med Kierkegaards tankegångar under åren som student i Köpenhamn på 1970-talet.

– Kierkegaard menade att människan är alltför intresserad av den yttre världen och sådant som är mätbart, till exempel vetenskap. Han hävdade att vi har glömt bort det inre och pekade på att människan är mer än bara en kropp. Vi har också en inre dimension – det vi kallar innerlighet, säger Ted Harris när vi träffas i S:t Eriks kapell på Kungsholmen i Stockholm. Innanför kyrkväggarna råder tystnad och stillhet till skillnad från bullret på myllrande Fleminggatan, bara ett stenkast bort.

Här i det lilla kapellet leder Ted Harris varje onsdagsmorgon en morgonbön i Franciskus anda. Under 26 år var Ted Harris präst i Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm och har sedan han slutade där 2014 fortsatt att arbeta deltid, bland annat med vuxenundervisning i Farsta församling. Sedan juni 2023 är han pensionär på heltid. Engagemanget för människors existentiella och andliga utveckling är dock oförminskat. Han upplever att det hos många i dag finns ett stort behov av att hitta verktyg för att komma i kontakt med sitt inre. Den utbredda psykiska ohälsan och sjukskrivningstalen – inte minst när det gäller olika former av utmattning – talar sitt tydliga språk.

– Alltför många i vår tid har slutat att lyssna till den egna rösten. Det har lett till ett dysfunktionellt samhälle där många människor mår väldigt dåligt, särskilt unga flickor som äter antidepressiva mediciner. Vi har skapat ett prestationssamhälle där vi beter oss som de här nya Chat GTP-robotarna – vi är i gång hela tiden, dygnet runt. Trots att vi är jättetrötta fortsätter vi att inte lyssna till kroppen. Vi beter oss som om vi vore maskiner, säger han.

»Känn dig själv«

Att leva innerligt handlar enligt Ted Harris om förmågan att lyssna till sig själv, sin kropp, sitt samvete och sin kraft »så att man är i harmoni med sig själv«. Han refererar åter till Kierkegaard och hans uppmaning om att leva autentiskt, alltså att vara sann mot sig själv, men också till Sokrates kända uttryck: »Känn dig själv«.

– Att leva autentiskt betyder att jag väljer. Jag är inte styrd av min omgivning eller av samhället utan lyssnar till min inre röst – den där rösten, djupt inom mig själv, säger Ted Harris. Förutsättningen för att komma i kontakt med den inre rösten är stillhet.

– Man behöver stanna upp och landa i sig själv och känna att man är närvarande.

– Vad är en inre resa, per definition?

Han tänker länge. Sedan svarar han, eftertänksamt:

– En inre resa är en förnimmelse av att jag är i kontakt med mitt »viljande«, om man ska använda Kierkegaards uttryck. Jag vill det goda. Det är en djup inre rörelse, som en insikt. Den kommer inte utifrån, det är inte någon som har sagt något till dig och det är inte heller en lösning, som på ett matematiskt problem. Det är visdom, en aha-upplevelse. Plötsligt förnimmer man något, som att mitt liv är meningsfullt och att jag vill det goda. För att förtydliga vad han menar ger han två exempel. Först berättar han om den unge Franciskus av Assisi, som var mycket vilsen och inte visste vad han skulle göra med sitt liv.

– En dag, när han var 24 år, gick han till ett litet kapell utanför Assisi och knäböjde framför krucifixet. Där, i stillheten och tystnaden, hörde han en röst som sa: »Bygg upp min kyrka.« Plötsligt fick han en insikt, en förnimmelse. Det blev startskottet på hela den Franciskanska rörelsen som fortfarande pågår, 800 år senare. Det är en inre resa, säger Ted.

Han fortsätter med ett annat exempel, denna gång från Gamla testamentet där Mose under sin vandring i öknen fick syn på en brinnande buske och hörde Guds röst.

– Då kom Mose i kontakt med sig själv och med livets grund.

Han förstod att det fanns en uppgift för honom: att han skulle vända om till Egypten. Båda dessa exempel är bilder av inre resor.

Tågluffade med konfirmander

Själv har Ted Harris gjort flera inre resor, på olika sätt och vid skilda tidpunkter i livet. En viktig sådan var när han 1993 fick en ingivelse att anordna konfirmationsresor till Assisi och Taizé och ungdomsresor till Egypten.

– Jag hade jobbat länge med konfirmander men upplevde att undervisningen inte gick riktigt på djupet. Det blev för mycket teori. Jag ville att de verkligen skulle förstå att de är burna av Gud. En dag fick jag plötsligt en insikt: »Gör en inre resa med hjälp av det yttre.«

Resultatet blev en tågluff med 30 konfirmander runt om i Europa.

– Det händer något i en grupp under en sådan resa. Efter 40 timmar tillsammans på ett tåg från Stockholm till Assisi kommer man varandra ganska nära. Det skapas en vi-känsla. Det här yttre gör någonting med människors inre.

»De yttre krafterna är extremt starka«

På senare år har hans egna inre resor handlat mycket om kontemplation och att göra medvetna val, om alltifrån konsumtion till hur man använder sin tid.

Ett exempel är att jag nästan helt har slutat att titta på tv, bortsett från nyheterna. Jag behöver inte bli underhållen. Jag måste bli extremt trött för att vilja sätta mig framför tv:n. Jag lägger hellre tiden på att samtala med vänner om hur det är att leva.

Han konstaterar att det inte är så lätt att hitta tillfällen till stillhet och eftertanke.

– Pandemin gjorde att vi stannade upp lite grann, men vi var snabbt tillbaka i gamla vanor. Samhället uppmuntrar inte till inre resor – snarare tvärtom. Allting går jättefort och vi blir matade med värderingar som att man ska ha ett stort hus, köra Tesla och resa utomlands flera gånger om året. De yttre krafterna är extremt starka.

Ted Harris konstaterar att det för många behövs en kris av något slag för att man ska komma i kontakt med sitt inre.

– Ofta är det först när man har blivit sjukskriven för utbrändhet eller råkar ut för något svårt som man börjar reflektera.

Ta hjälp av en vägvisare

I vårt uppskruvade tempo är det inte alltid så lätt att stilla sig och göra en inre resa. Teds råd är att ta hjälp av någon, ungefär som när man anlitar en guide på besök i ett nytt land eller i en okänd terräng.

– När man rör sig inåt kan man behöva en guide, kanske i form av en terapeut, psykolog eller en präst. Man kan behöva en vägvisare – i alla fall under en period. Så småningom lär man sig hur det inre livet ser ut och kan klara sig själv. En dag kanske man till och med kan hjälpa andra. Men man ska inte börja den inre resan helt ensam, säger han.

En anledning är att negativa och jobbiga känslor kan komma upp till ytan när man väl börjar lyssna till kroppen och själen.

Lyssna till ropet inifrån

Enligt Ted Harris har innerlighetens väg fem grunddrag: självreflektion, kreativitet, urskiljning, val och handling. Bland dessa fem drag lyfter han fram kreativiteten, eftersom det är i kreativiteten som vi kan nå nya insikter.

– Jag tror att många lever sina liv som om de vore iklädda en tvångströja. Människor känner sig bundna, likt patienter på ett mentalsjukhus, och blomstrar inte. Men i kreativiteten har man ingen tvångströja. Då kan man resa sig och gå på upptäcktsfärd. Det är som när blommorna på våren öppnar sig. I engelskan kallar vi det »to unfold«.

Ted Harris menar att vi ofta sätter tvångströjor på varandra. Att bli av med olika sorts »tvångströjor«, exempelvis andras förväntningar, kräver både mod och risktagande.

– För det första måste man lyssna till ropet inifrån. Du måste själv ha en längtan efter att komma loss och bejaka den. Det är en inre rörelse. Ingen kan säga: »Du ska blomma!« Förhoppningsvis kan man hitta stöd av någon annan så att man vågar språnget.

Hur gör man för att fortsätta att utvecklas, hela livet, och skapa utrymme för inre resor?

– Vi har en inneboende kraft inom oss. Jag tror att det här utforskandet, den ständiga existentiella rörelsen, är nedlagd av Gud själv. Bejaka den rörelsen! Skapelsen är i sitt väsen under utveckling. Det som utmärker livet är att liv vill mer liv. Till och med en amöba söker efter näring! Vi vill liv. Det är det som den inre resan handlar om. Vi är inte bara biologiska utan även andliga varelser och vi behöver andlig näring. Men det gäller att söka i rätt källor.

Han återkommer till frågan huruvida vi människor enbart är maskiner och den aktuella diskussionen om artificiell intelligens, AI. Ted Harris ser stora risker med ett samhälle där människan reduceras till elektrokemiska processer vars existens bygger på olika algoritmer. För att stävja en sådan utveckling är det viktigt att fundera över vart vi är på väg, menar han.

– Vi behöver bejaka och bevara vårt inre liv. Vi behöver förfina och förädla vår innerlighet och vår andlighet. Om vi inte gör det tror jag att det kommer gå för oss som för det romerska riket. Rom gick under av många olika anledningar, men en orsak var att man hade tappat den andliga och moraliska sensitiviteten. Allt handlade bara om njutning. Det vore sorgligt om vi inte har lärt oss av de misstagen, säger Ted Harris. ■

Fakta

om Ted Harris

Ålder: 71 år.

Gör: Teologie doktor och präst. Arbetade under åren 1988–2014 i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Numera pensionär men leder regelbundet retreater och håller föreläsningar.

Bor: I centrala Stockholm.

Familj: Hustrun Margareth och två barn: Christopher och Marielle.

Böcker i urval: Konsten att leva innerligt (2014) tillsammans med Ann Lagerström.

Att leva helhjärtat (2013) med Carolina Johansson.

Bakgrund: Född på Barbados och flyttade som tonåring till London. Kom senare till Köpenhamn för att arbeta och studera. Där träffade han sin blivande fru. De bor sedan 1977 i Stockholm.