Därför är jag pilgrim

text: magnus malmgren, pilgrimspräst för lunds stift

»Följ med och se!« Så besvaras lärjungarnas frågor när de erbjuds att följa Jesus i Johannesevangeliet. Dessa ord har blivit viktiga för mig. Jesus ger inga färdiga svar utan en möjlighet att slå följe med honom. Svaren formas genom att vi förvandlas i gemenskapen med honom. De formas när vi blir varandras medvandrare och Kristusrepresentanter.

Flash mob i Lyon

Inte minst har detta blivit tydligt för mig när jag vandrat med konfirmander, både i Sverige och i Spanien. Att vandra med ungdomar innebär att lära sig av dem vad det är att vara pilgrim, att med dem och genom dem upptäcka vad en pilgrimsvandring kan göra med oss, hur den kan öppna oss för världen och rota oss i en tillitsfull gemenskap.

Jag tänker på den grupp där ungdomarna vid början av konfirmandtiden var så blyga och osäkra inför varandra att de knappt svarade på tilltal. Vi åkte med dem till Spanien och vandrade under en vecka. De gavs uppgiften att själva tänka ut hur de skulle kunna ta med något hem för att visa vad de varit med om. Deras lösning blev att göra en »flash mob« utanför katedralen i Leon. Först gick en fram och ställde sig och började sjunga May the road rise to meet you, med tillhörande rörelser och allt. Sedan kom nästa och nästa och ställde sig bredvid, och snart anslöt andra pilgrimer som inte tillhörde konfirmandgruppen – »främlingar« som just där och då inte var främlingar utan en del av en gemenskap förenad i viljan att med varandra dela Guds välsignelse. Till sist var hela domkyrkoplatsen full av människor som sjöng.

Det var ett starkt ögonblick där utanför katedralen, och ett nästan lika starkt ögonblick när vi spelade upp filmen i kyrkan därhemma. Det handlade inte bara om att osäkerhet förbyttes i frimodighet. På något sätt fick vi också upptäcka och förmedla vad alltsammans – pilgrimsvandringen, den kristna tron, våra liv – handlar om. Det är sådana tillfällen som gjort mig till pilgrim.

Olika dimensioner av pilgrimsvandringen

Jag har i mitt arbete som pilgrispräst haft möjlighet att utforska olika dimensioner av pilgrimsvandringen. Vi kan se vandringen som en kroppens bön och överlåtelse, en inre vandring gestaltad i yttre rörelse, en läkandeprocess i sökandet efter andlig, existentiell hälsa, ett sätt att fläta in sin egen livsberättelse i frälsningshistorien. Den kan vara ett uttryck för vår vilja till omställning, omvändelse och botgöring. En solidaritetshandling med skapelsen, ett sätt att söka en djupare gemenskap med andra människor, en möjlighet att stiga ur vår egen bubbla för att söka en djupare samhörighet med dem som lever under andra villkor. Vi kan se den som ett sätt att vara kyrka, ett Guds vandringsfolk i världen. Dessa olika sätt att förstå och gestalta pilgrimskap hämtar näring ur djupa traditioner. De kan inspirera oss till att själva bryta upp på pilgrimsfärd. De kan också ge upphov till nya uttryck och tillämpningar, nya sätt att vara pilgrim. I den brokiga, samtida pilgrimsrörelsen bär det frukt i en rik mångfald. Själv har jag varit med om att skapa livsmodsvandringar för andlig hälsa, tysta vandringar i bön och stillhet, vandringar som lyfter fram historiens vittnesbörd, vandringar i Jesu fotspår och i solidaritet med de levande stenarna i Palestina, vandringar i solidaritet med flyktingar och till minne av krigets offer, interreligiösa vandringar och vandringar för klimatet, pilgrimskatekumenat och medvandrarskap.

I denna mångfald finns det något som förenar: Vi får upptäcka något nytt! Vi får följa med och se! Pilgrimsvandringen är ett uttryck för uppbrott och förvandling, för vår önskan att lyfta blicken bortom nuets begränsningar. Pilgrimsvandringen är ett sätt att förhålla oss till insikten att vår bestämmelse ligger i det som är större, det möjliga, det vardande, att det som gör oss till dem vi ska vara är att leva i gensvar inför Gud, som i sig inrymmer allt.

Hela skapelsen är i rörelse

Pilgrimslivet bygger på gästfrihet och omsorg gentemot medmänniskan, men det visar också på den samhörighet med skapelsen som naturen lär oss. Den samhörigheten har varit viktig för mig ända sedan jag var barn.

Vi är inte ensamma om att vara pilgrimer. Naturen färdas genom årstidernas och dygnets växlingar. Flyttfåglarna på himlen