2. Grundtankar

2

Grundtankar

Fyra tankar kan sägas vara ett slags grund för denna bok, men de kan också tjäna som grund i ett församlingsarbete med att utställningsanpassa kyrkan.

Den andres tolkning

Tre större vandringsutställningar med konst från våra partner i den världsvida kyrkan har tagit plats i många kyrkorum runt om i Sverige under de senaste tjugo åren. Dessa utställningar, med Världens Kristus som den första, är exempel på att låta »den andres« röst och tolkning ta plats i våra kyrkorum, i vår kyrkotradition. Konstnärer från andra traditioner inbjöds att visa sina bilder av Jesus i svenska kyrkor. Det provocerade en del. »Provocera« betyder ungefär framkalla, reta, utmana. Så om någon människa blev lite provocerad av konst som uttryckte kristen tro i ett bildspråk som vi i höga nord kände oss lite omtumlande inför, så var det bara bra – det var själva syftet.

Att låta den andres tolkning och tänkande få ta plats och utrymme är en viktig del av att inbjuda konstnärer att ställa ut sina bilder i kyrkans rum. Konstnären behöver inte komma från

19

Indonesien, Etiopien eller Peru, som var fallet när det gällde utställningen Världens Kristus. Konstnären med det berikande andra perspektivet kan bo granne med församlingens kyrka. Att öppna upp för andra röster, andra perspektiv och andra traditioner är något som vi i vår kyrka behöver bli bättre på. Att låta andra än prästen ta till orda i kyrkorummet, att låta konstnärer som inte är bekännande kristna få ta ton är en av kyrkans stora utmaningar.

En historisk religion

Ibland presenteras kristendomen som en historisk religion. Med det vill man säga att tron yttrar sig i historien. Jesus är en historisk person, precis som lärjungarna, Augustinus, Heliga Birgitta, Nathan Söderblom, helgon och kristna i alla tider. De har delat denna jord med resten av mänskligheten. Tron tar sig uttryck i den mänskliga historien. Och det är vackert. I alla fall om man tolkar ordet »historisk« på detta sätt. Men det finns en risk att man gör en helt annan tolkning av begreppet »historisk religion«, att man förstår det som något som varit, en företeelse som var aktuell för många hundra år sedan, kanske när bygdens kyrka tog form. Då blir kristen tro lika passé som dinosaurier och Gustav Vasa, lika relevant för dagens människa som vikingagravfält och slaget vid Lützen den 6 november 1632. En historisk kyrka i den betydelsen blir lätt statisk och orörlig, som ett monument över en svunnen tid. Detta är inget som attraherar dagens människor.

20

Församlingen behöver arbeta med vad det betyder att vara ett uttryck för en historisk religion, vad det kan innebära att tron är relevant i varje historisk tid. Kristus kommer oss till mötes från framtiden, drabbar oss som lever nu, mitt i vår egen och mänsklighetens historia. I kyrkorummet får alla tider rum, också vår egen. Ett sätt att låta nutiden tydligt ta plats – och därmed berätta för dagens människor att kyrkan är relevant också i dag – är att ta hjälp av konstnären och hens skapande.

Kyrkans viktigaste tid

Vid visning av kyrkorum är det intressant att ställa frågan till den besökande skolklassen eller turistgruppen: Vet ni vilken som är denna kyrkas viktigaste tid?

Frågan väcker ofta en febril tankeverksamhet, och svaren låter inte vänta på sig: – När kyrkan byggdes. – När kungen var här. – När det är prästvigning.

Det rätta svaret är alltid: – Nu!

Varje kyrkas viktigaste tid är alltid nu. I varje tid, i varje nu fullföljer kyrkorummet sin mission från dess invigning: att tjäna människorna som en mötesplats mellan Gud och människa. Det handlar aldrig om då, det får heller aldrig bara handla om sedan, utan kyrkorummets mission fullbordas i varje nu!

21

Kyrkorummets viktigaste tid är när skolklassen står där på golvet och nyfiket blickar upp mot valven. Kyrkorummets viktigaste tid är när de två kära står vid altaret och växlar ringar och lovar varandra evig trohet. Kyrkorummets viktigaste tid är när vi i mässans mysterium delar bröd och vin. Kyrkorummets viktigaste tid är nu. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

Konsten kan fungera som en hjälp att hålla nuet aktuellt och levande i kyrkorummet. Den aktuella konsten är nurelaterad mer än det mesta i vår tid. Därför kan konstnären vara en ovärderlig vän till en församling med ett kyrkorum som har så många årsringar att nuet kan ha svårt att ta plats.

Kyrka för världen

Det som händer innanför kyrkans väggar ska handla om livet, det som levs utanför kyrkan. Gudstjänsten – predikan, sången, bönen och brödsbrytelsen – relaterar till varje människas liv. Om den kopplingen inte är tydlig, är det fara å färde. Kyrkans uppdrag finns alltid utanför henne själv. Kyrkan finns till för att världen ska leva, så har kyrkans kallelse sett ut i snart 2 000 år. Befrielseteologerna i Latinamerika betonar att det är samtiden och människorna som skriver kyrkans agenda. Den församlingsgemenskap som tar det på allvar är noga med öppenhet, inkluderande och allas lika värde. I den gemenskapen får sökande och tvivel rum. I den församlingen är dialogen med det omgivande samhället central.

22

En konstnär dokumenterar äldreomsorgen. Församlingen ställer ut bilderna i kyrkorummet och får på så sätt anledning att väcka frågor om hur samhället behandlar våra äldre. I samband med utställningen ordnas panelsamtal med de politiska partierna om äldreomsorgen i kommunen.

En grupp konstnärer har arbetat tillsammans med nyanlända flyktingar, någon konstnär är mycket engagerad för klimatet, några andra för freden …

Olika konstnärskap kan hjälpa församlingen att på ett tydligt sätt lyfta fram evangeliets frågor om alla människors lika värde, om skapelsens okränkbarhet. För den församling som vill öppna upp och släppa in samtiden och vara en aktör i det lokala samhället kan den aktuella bildkonsten spela en avgörande roll.

23