3. Kyrkan möter framtiden — öppen för det som kommer

3

Kyrkan möter framtiden — öppen för det som kommer

Nedåtgående statistik är ingen naturlag

Det sägs ibland att summan av andliga behov är konstant hos människor. Att människor inte går i kyrkans gudstjänst i samma utsträckning nu som på farmors tid ska inte tolkas som att dagens människa är mindre troende, mindre andlig, mindre nyfiken på mysteriet. Men kyrkan och församlingens gudstjänst har i allt mindre grad blivit den plats som människor tycker svarar mot deras andliga behov. Varför det blivit så kan man ha olika teorier om. Kanske känns gudstjänsten för högtidlig, kanske upplevs det historiska arvet i rummet för tungt, kanske tror människor att de måste bejaka ett dogmpaket för att kunna vara med, kanske tycker de att det är för mycket bråk i kyrkan, eller så känner de sig inte inkluderade i gemenskapen, inte inbjudna till delaktighet. Både när det gäller gudstjänstbesökare och medlemssiffror är statistiken i många församlingar negativ, men statistiska nedgångar är inte någon naturlag. Det behöver inte vara så att kyrkan förlorar i relevans för människor, mer och

24

mer för varje år. Trender går att bryta. Om man vill – och satsar. Hur det ska bli med kyrkan och trons folkförankring i framtiden avgörs till stor del av den lokala församlingen.

Modernt sökande

Trots att en del statistik pekar nedåt lever tron vidare i folkdjupet. Människor i dag är lika nyfikna som tidigare. I folksjälen ljuder fortfarande: »Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt«, som Dan Andersson uttrycker det. Andliga längtan, sökande efter mål och mening, tar sig andra vägar och passerar alltmer sällan kyrkans rum. Den moderna människans sökande tar sig hela tiden nya uttryck: new age, mindfulness, yoga … Detta sökande bör kyrkan i större utsträckning bejaka och ta till sig som ett uttryck för tro, eller i alla fall se som ett genuint uttryck för vilja till tro. Även om detta sökande inte uttrycks i traditionella, kyrkliga termer och former, måste församlingen vara öppen för dessa människor. Det är människor som söker och längtar, precis som de som firar gudstjänst i kyrkan på söndagar.

Naturen kan vara en väg

Det finns ett växande intresse för något annat än det man kan ta på, räkna och mäta. Materialismen är avklädd, och många längtar efter andlighet, efter något som de upplever som mer äkta och genuint. Sökande efter harmoni och balans gör att

25

människor tar sig tillbaka till de klassiska platser där vi i Norden alltid sökt efter lugn. Det är tydligt hur strömmar av sökande människor nu tar sig ut i naturen, promenerar i skogen, vandrar över kalfjället, sitter och tittar ut över sjön. Man söker sig själv, sammanhang och mening. Många församlingar har inför denna längtan i folkdjupet letat i kyrkans historia och hittat pilgrimsvandringen, ett tusenårigt förhållningssätt till själ, kropp och miljö som i vår tid åter passar som hand i handske. Även ett medvetet arbete med konst kan vara ett sätt för församlingen att ge större plats för människors längtan och andliga sökande.

Relevant församling — ständig reformation

Parallellt med ett växande intresse för andlighet kan man se hur församlingar runt om i landet famlar efter nya förhållningssätt. Församlingen ser det ökande andliga intresset hos människor och trevar efter former att möta det. På många håll vill församlingen vara en relevant gemenskap för människors sökande i dag. Häri ligger kanske kyrkans stora utmaning i vår tid – och stora möjlighet.

Man kan säga att detta är en särskilt stor uppgift just i vår tid. Men samtidigt har detta varit kyrkans uppdrag i alla tider. I 2 000 år har kyrkan levt sitt uppdrag att göra det tidlösa evangeliet om befrielse tillgängligt för varje människa. Envist, uthålligt, troget har trons människor sedan Jesu tid arbetat med att tolka och förstå sina liv och sina uppdrag i evangeliernas ljus. Alla

26

27

människor som har uppdrag i kyrka och församling har att verka i denna tradition, att arbeta för att ständigt ompröva och söka uttryck som kan vara evangeliets bärare i den tid som är vår.

Reformationen hör inte 1500-talet till. Inte exklusivt. Reformationen började vid Gennesarets sjö och fortsätter varje dag i världens olika församlingar. Den handlar om att församlingen ska klara av att uttrycka och kommunicera tro på ett sätt som attraherar och samlar människor, så att befrielsen äger rum i människors liv och vardag. Trons uttryck får gärna ha ett rikt rotsystem, men relevansen i dag är central. Att möta det växande andliga intresset hos dagens människor så att det upplevs som attraktivt och relevant betyder inte att kyrkan säljer ut sig eller sitt budskap. Att söka uttryck som stämmer med tiden ska inte misstolkas som att kyrkan är populistisk eller att kyrkan vill tona ner eller anpassa det kristna budskapet. Tvärtom, genom att söka nya former och uttryck är kyrkan trogen sitt reformatoriska arv.

Söndagens gudstjänst

På söndag förmiddag är församlingen rustad för att tillsammans fira gudstjänst. Många medarbetare – både anställda och ideella medarbetare – står beredda att välkomna dem som kommer. Under veckan har de övat in musikstycken, formulerat böner och skrivit predikan, skurat golv och putsat på kyrksilvret. Flera av kyrkans anställda medarbetare har tjänster som hela veckan tydligt riktar sig mot gudstjänsten i församlingskyrkan på söndag

28

förmiddag. Men de stora strömmarna av besökare uteblir ofta. Det är få människor i dagens Sverige som känner sig hemma i gudstjänsten. Det är inget revolutionerande konstaterande att det råder en obalans mellan medarbetarnas fokus på gudstjänsten vid veckans slut och församlingsmedlemmarnas ointresse för samma gudstjänst.

Om vi utgår från den genomsnittliga människan i Sverige, kan vi se att många känner en dragning till kyrkans rum men samtidigt är rätt ljumma inför kyrkans gudstjänst. En församling kan aldrig ge upp sin gudstjänst. I varje församling måste det finnas ett ständigt pågående reflekterande över gudstjänsten och dess relevans för människorna som lever sina liv i rummets omedelbara närhet. Det arbetet får aldrig ges upp!

Lite förenklat kan man säga att det sedan flera årtionden finns ett förnyelsearbete inom kyrkan som rör sig utefter två linjer. Den ena söker sig tillbaka till kyrkans historia och ursprung. Man hittar spännande saker i kyrkans rika tradition som man dammar av och återanvänder. Den andra linjen riktar sig mer mot sin samtid, blickar framåt och letar nya uttrycksformer för att kommunicera och vara relevant för den moderna människan. Båda typerna av förnyelse – den som söker i det rika rotsystemet och den som öppnar upp sig för samtiden – behövs. De står inte i motsats till varandra. Tvärtom kompletterar de varandra. Det finns ingen motsättning mellan kyrkans gudstjänst och att visa konst i kyrkorummet.

29