INLEDNING

Det är verkligen inte lätt med livet. Det kan vara vackert och fyllt av glädje, men det kan också vara tungt och svårt. Möjligen har det alltid sett ut så här – att vi som människor ibland kämpar med livet, och vissa av oss rätt ofta. Ändå dröjer sig frågan kvar hur det kan komma sig att det skaver, trots att vi på samma gång har det så bra i vårt hörn av världen.

När vi som själavårdare har lyssnat till olika människors livsberättelser återkommer ibland en mening hos den som berättar: Det var ju inte så här det skulle bli. Och även om den som berättar kan ha svårt att beskriva hur det i stället borde ha varit, så finns en tydlig upplevelse av att det som är på något sätt är fel, eller i alla fall inte tillräckligt.

I vår förra bok, Rum för livet – att hitta språk för verkligheten, skrev vi om det existentiella skavet. Precis som sorg är en frisk reaktion på en förlust finns det ett existentiellt skav som är en frisk reaktion på

att människan genom hela livet utvecklas och fördjupas. När vi inte längre känner att vi får plats i våra liv eller i oss själva upplever vi ett skav som gör att vi mår dåligt. Det kan vara jobbigt och göra ont men är ändå ett viktigt svar på att något behöver förändras, bearbetas eller få mer plats att växa.

I den här boken vill vi utforska om det existentiella skavet också skulle kunna ha något med tröst att göra. Eller rättare sagt: om en del av det som är jobbigt och gör ont handlar om att vi inte riktigt förstår att vi skulle behöva tröst. Kanske är vi redan så övertygade om vad tröst är att vi aldrig på djupet reflekterat över vad det skulle kunna vara, eller på vilket sätt det skulle kunna vara viktigt. Kanske betraktar somliga av oss tröst som en dålig ursäkt för att inte ta tag i livet och de svårigheter som är. Kanske tänker andra att tröst bara är för små barn som ramlat och slagit sig lite. Men skulle det också kunna vara bristen på tröst i våra liv som gör att skavet och ledsenheten blir så svåra att hantera?

Det här är vår fjärde bok och en fortsättning på vår gemensamma reflektion över uppdraget som själavårdare. Boken vänder sig till alla som har som uppdrag att möta människor i svåra livssituationer, men boken

kan förstås läsas av var och en som är intresserad av samtal och möten i livet. Exemplen i boken är hämtade från vår erfarenhet men är återgivna på ett sådant sätt att personer inte går att identifiera.

Uppsala 26 april 2021 – med pandemi, vitsippor och kyla

Kerstin Dillmar & Lars Björklund