1.
Rädsla ocb tvekan inlör revolulionen.
De proletariska revolutionerna - säger Marxkritisera ständig t sig själv. Vi deltagare äro skyld iga att medvetet unde rlätta denna revolutionens s jälvkritik, ut an att därför söka undgå det historiska ansvaret för vår tidigare verksamhet.
. Den finska revolutionen började i januari detta år . Dess felsteg började redan föregående å r. Liksom kriget överraskade de stora europeiska ländernas flesta sodalistpartier och blottade huru {öga de
I voro vuxna sin historiska uppgift, överraskade den ryska revolutionen våren 1911 finlands socialdemok rati. Den vårliga fri het en tillföll oss so m en gåva från himmelen och värt parti överväldigades av mars mån ads berusande safter. Partiets officiella ståndpunkt ,hade varit den »självständiga kla.sskampens » ständpunkt, densamma sam t. ex. den tyska soda ld emokratin represe nt erat före kriget. Under reakt ion sperioden hade denna ståndpunkt varit lätt att bevara; den rAkade icke då ut för allvarligare prövning och de medvetet högers inn ade socialisternas motstånd kunde icke då fA luft under vingarna. I mars råkade partiets proletära sedlighet ut för frestelsen och syndafallet. Vår socialdemokrati förföll faktiskt tili skör levnad sAväl med finlands borgare som tili en början också med Ryss· borgare (som frestare uppträdde även RyssJands men cheviker). finlands koali tionsrege ring var detla osedliga samlivs bädd. Då den bildades i mars var lIngefär hälften av partirådets (representantskapets) med-
\ lemmar däremot, och endast högersocialisterna ingingo i regeringen. Värt, de övrigas, motstånd var dock så passivt, att det icke föt en dag störde vårt samarbete med de socialister, som närmast sysslade med de finska och ryska herrarna. Och mycket betecknande är. att vid värt partimöte i juni - (där vi även i förbigående anslöto oss till Zimmervald-intemationalen!)inte en enda röst- fordrade boskillnacHrån soCialistema i koalitionsreg eringe n. Vad som framför allt förvillade 055, var den parlamentariska demokratins fåfängliga vanbild. Hade vi icke haft enkammarlantdag, proportione1!a vai och relativt vidsträckt rö strätt, och om icke partiet vid valen (sommaren 1916) fätt majoritet i lantdagen, så hade det möjligen varit för oss lättare att vid den värliga freste lsen se oss för. Men nu tycktes den parlamentariska demo· kratins väg oväntat slät och bred öppnas för vår arbetarrörelse. Våra borgare hade ' icke militär, icke ens en tillförlitlig polis och kund e icke fa en sAdan pa laglig väg, då därtill hade erfordrats soeialdemokratemas bifall i lantdagen. Socialdemokratin tycktes hava alla skäl för att hålla sig pA' den parlamentariska laglighete n s väg; pä den vägen tycktes den kUJlna avpressa borgarna den ena segern efter den andrcr. För att den parlamentariska demokratin skuHe kunna slå ut isin fulla blomning, äterstod blott att den ryska interimsregeringens redan svaga hand drags bort. Efter denna grepo de finska borgarna som den drunknande eHer halmstrået. Socialdemokraterna ville stöta bart den eiler åtminstone lugränsa dess inblandnings· möjligheter inom lagbestämda gränser, så att den ei kunde störa lalldets , inre angelägenheteu, det vili säga skydda de finska borgarnes intressen. På detta sätt tycktes trära ansträngningar för finlands självständighet, ' var foster länd skhet, vara på det vackraste säU motiverade: det var ju en direkt kamp för demokratisk frihet, en organisk del av vår proletariska klasskamp. De lagstiftnings re sultat, som uppnåddes i lantdagen under sommaren, gjorde ännu sitt tili för att fullkomligt invagga oss i parlamentarismens iIIusioner.
5
Lagen om åttatimmars normalarbetsdag, viJken arbetarmassoma redan tidigt på vären i de nesta yrken genomd rivit, stiftades; näppeligen har i något- parlament en längre gående lag i detta ämne antagits. för kommunalförvaltningens demokratisering genomdrevs Iikaledes en reform som betydde en övergång fTä" kapitalistcrnas fullkomliga monopolvälde tili den allmänna rÖsträttens plattform - även detta ett steg större än nä gon tidigare lagstift ni ng känoer tili. Väl sågo vi, aft dessa iagars emående ingalunda varit fruktcn enbart av det parlament ariska 5{Ö' ket utan att en utanför blAsande stormil hjälpte dem, lättare äri vanligt, frän parlamentarismens blind· skär. Denna stofmil framträdde som en lantdagens plenum kraftigt ackompagnerande massdemonstratiol1 i vilken kändes en mer än vanligt våldsam ande, framförallt på grund av de ryska soldatka mraterna s deltagande. För oss själva var detta icke något nytt; så hade vi ju alltid förut förklarat parlamentarismen, att den brin ga r de bästa resultat en dä fo lket utan för utövar påtryckning.
Ett sämre teeken på den parlamentariska demo· kratins förmåga att emä resultat, var oförmågan att stävja det på livsmedelsomlådet rådande skinner iet. DeUa exempe l var ägnat att anthda det även de ovanrtämnda parlamerttariska resultaten enbart voro pappersre sultat. Ty även den för begränsnin g av livs-' medelsjobberiet erforderliga lage n bley skriven' oeh antagen, men därvid sta nnade begränsningen. Koalitionsregeringen gjorde över huvud taget ingenting. Den var som en lat oxe vii ken socialisterna syntes draga i hornen oeh borgarne frän svan sen, så att den icke rörde s.ig frän fläckcn. Jobb e riet fick "orera i fred. De hun g rande arbetarmassoma förlorade snart fullkomligt förtroendet tili koalitionsrcgeringen oeh där jämte synbarligen även delvis tili det socialdemokratiska partiets ledning. I Helsingfors strävade förbitfrade arbetannassor tili att själv inventera oeh fördela smörförråden, på sensommaren utbröt redan i huvudstaden rent automatiskt en generalstrejk, som varad e två da-
gar, tills det organiserade proletariatet avslutade den. lufttrycket steg i störande grad för vår parlamentarism. Det var demokratins verklighet: klasskampens lria tillskärpning. Men vi socialdemokratiska representanter sågo icke demokratins verklighet utan hade dess hägrande bild för ögonen. Denna för vära ögon skimrallde hägring fick sin första knäck från Kerenskis Interimsregerings hand. lantdagen hade oaktat den borgerliga mino ritetens häftiga mots1ånd godkänt ett grundlagsstadgande om Finlands inre demokratiska frihet och l antdagen s Tält att ionehava högsta statsmakten i landet, vilket stadgande avfattats i enlighet med al1ry ska arbetar- och soldatrådens representantmötes beslut. ,Från Petrograd ankom en halvofficiell menshevik-deputation (Tscheidse, Lieber, Dan) för att förh in dra den k. :. maktlagens > anta- . gande, men för sent. Dä, i slutet av juB mänad, upplöste Rysslands Interimsregering lantdagen och förordnade om förrättande ay nyval. Vär socialdemokratiska lantdagsgrupp försökte tvä gånger Jå den upplösta lantdagen tili pienum. Den första gängen stodo av Ke renski sända husarer för lantdagshusets dörrar. Den a ndra gängen fanns där endast »Kerenskis sigill :t ; lant dagens talman kamrat Manner Iät öppna dörrarna och p lenum hölls, men däri deltog endast socialdemokratiska gruppens medlemmar. Värt parti vägrade ej att deltaga i nyvalen som förrättades i början av oktober. Vid dessa förlorade vä ri parti, oaktat antalet soc.-de m. röstandes avsevärda tiJIvåxt, sin majoritetsställning i lan tdagen. Borgarpar . tiernas huvudsakliga hjälp vid dessa vai var uppenbarlige n valfusket. Omedelbart eHer valen berättades i tidningspressen om hur i sädana röstningsomräden, där valnämnden bestod av enbart borgare, de borgerliga partierna fätt flere röster än hela antalet röstbe rättigade i norra omrädet. Senare, under revolutionell, fann man här och där frä n valnämnd sordföra nden s göm mor massvis socia ld emokrat iska, felfritt ifyllda valsedlar. Genom ömsesidiga va1förbund vid valen vunn o de bOfe-erliga även några mandat. Mea även oaktat
detla är det min åsikt att den bland proletariatets mas · spr redan begynnande ledsnaden vid parlamentarismen bidrog tili valets resultat. l antdagens maktJöshet, osäkerheten av lantdagsarbetets resultat, dröjsmålen och förslappningen samt socialdemokratins poliliska verksamhets avmattning i koalitionsregeringens kölvaUell _ inverkade otvivelakt igt därhän att valentusiasmen bland proletariatet icke pä längt när var så stor, sam mao på grund av den rådande politiska högspänningen hade kunnat vänta. Denna andra slöt fick synbarl igen vår parlamentariska demokratis sköna ilIusian, icke numera enbart genom ulifr An kommande orsaker, ulan tili en del tili följd av vår inre svag het o.ch vAra felsteg. Nu löpte historiens ström med rykande fart mot sin först a skummande virvelpunkt. Bourgeoisin för· sökte , såsom genast kunde förutse s, använda det vid valet erhål1na försprånget tili att bemäktiga sig diktaturmakten och degradera lantdagen tili blott och bart ett fikonalöv för denna diktatur. Arbetarklassen åter hade förlorat alH omedelbart hopp om hjälp från lantdagen och strävade medvetet eiler omedvetet tili revolutionen. Koalitionsregeringen hade redan före valen upplösts. Klasskampens tillskärpning kunde intet för · hindra.
ytterligare kändes tili och med redan i Finland att R,vss/and snabbt gick mot en ny, djupare revolvtion, va rs utbroU kunde väntas inom en kort tid . Kerenskis Interirn sregering darrade som en murken asp för stormen. Bolschevikernas styrka växte som ett lsk · moln.
Vår soc ialdemokrati, som vid denna situation hade bort använda hela sin styrka att förbereda revolutionen, inväntade i största lugn - Iantdagens ,sammanträden. De borgerliga gruppernas förbund Iät i början på november i lantdagen beslut faUas om att aoförtro landets inre högsta makt - monarkens förra vidsträkta myndighet - åt ett tremannadir.ektorum, men vågade icke sätta dett'a beslut i verkställighet. Samtidigt köpslog det om fördelning av makten med den ryska Interimsregeringen. Den kerenskianske general-
gtlvemören Nekrasov reste redall med äverenskom mel · seförslaget i fickan tili Petrograd för underskrift.
. Men han återvånde icke mera tili Helsingfors. Rysslands proletariat hade i dessa dagar, under ledning av si tt bolschevikparti, störtat borgarne och deras hejdukar frän rnakten och själv tagit hand om tyglarna.
I'I.ven hos oss gick då revoltens genius över "Iandet, Men vi stego icke på hennes vingar utan böjde våra huvuden och läto henne flyga över 055. För OSS blev så november en kapitulationens åminnelsefest. Hade revolution e n då kunnat leda tili olgan sejger i . finland? Det är e n annan fräga än den om pro letariatets revolution kunnat direkt segra såsom i Ryssland? Det förra synes mig nu efterät san nolikt, det sena re, såsom även dä , osannolikt . De allmän na förutsättningarna för revolutionen voro ingalunda hopplösa. Proletariatets iver och kamplust var i allmänhet hög. Bourgeoisin var relativt däligt rustadj den led stor brist pä vapen, om den ockiä redan börjat anskaffa sådana frän Tyskland. Väl var också proletariatet utan vapen. Några hl,mdra gevär fingo vi Jåna av ryska soldatgrupper i Helsingfors - det var egentligen allt som kunde nämnas om vapen på den tiden. Otvivelaktigt hade dock red an dä av de ryska kamratema vid trängande behov kunnat erhållas mera, ätminstode i någon män. Och vad som måhända var mycket viktigare: de ryska soldaterna hade då förmått giva den finska revolutionen en mycket effektiva re direkt militärisk hjälp än senare på vi ntern, dA upplösningen i den ryska armen och flotian nädde sin kulmen. I vårt land fanns nog då även sådan rysk rriilitär ..()m vilken man kunde frukta att den hellre ätIydde sina svartsotn ieofficerares komm ando än den proletäriska bud; men näppeligen hade irån iletta elements sida ändå under 'revolutionsstormen ut vecklats något nämnvärt aktivt motstånd. _ (nför dessa teeken vacklade nu vi »på klasskampens grund ståen de socialdemokrater », åt den ena och 2I.ndra sidan, vacklade först i början kraftigt åt revolutionens sida - tili dess vi ryggade tiIIbaka. De egent-
9 liga högersocialisterna, so m in om partiet ute-iorde ungefär hälften, delade sig i två grupper, av vilka den ena k lart motsatte sig revolutionen, den andra ford rade den. 1 den soc ialdemok ratiska lantdagsgruppen var uppenbart majoritete n sä fi en tJigt sinnad mot revolutionära strömningar aU man kunde säga den hällre vara med borgarne än med proletariatet. Landsorganisationens högersocialistiska ledning åter önskade gå tili någon slags revolution, något slags revolutio när strejkkamp, vars praktiska och egentligen cnda mäl dem sy o tes vara att erhålla majoriteten i regeringen, senate n . TiIIsammans med dem b ildade vår partistyrelse (arbetsutskoit) det :trevolutionära centralrådeb sam, isynnethet sedan däri ingått representanter för soc.·dem. tantvitka början vo ro i k ta r opposition mot revo lut ionan, dugde tili att bruka mun om revotu tio nen, men itke tili verklig revolutjonä r verksamhet. Denna vår k omm i tte bEislöt tili en början understöda - proklamerandet av storstrejk. Vid elt dä som bäst samm anträdande landsorganisationens rep resentan tmöt e en hela lan de t omfattande storstrejk. Betydde detla revolution eiler enbart de mon strat ion fö r de i , storstrejksmanifestet fram ställda fordringarna, därom kund e var och en tänka vad han v ill e. Be slut därom fattades ej - ·ty härom voro vi oeniga. Slorstrejken .ulbredde sig över hela landet. Värt diskuterade: fortsätta längre eiler ej. , V i, som man utan skä l kallat ville icke gä län gre. Ulan oss ville äterige n Land so rganisationens dåvarande »revolulionärer « icke fort sätla. Att v i center-socialdemokrater icke g ingo tili revoIuli on, däri förblevo vi på sä tt och vis kon sekventa tili vä r egen under mängäri g verksamhel inwodda ständ· punkt. Vi voro ju sodalåemokrater och Icke marx i ster. Vär socialde mokratiska ständpunkt var: 1) en fredlig och succesiv men icke revolutionär klasskampsständ punkt, men pä samma gä ng 2) sjä lVständig klas skampsständpunkt utan strävande tili förbund med de borgerliga. Båda dessa sidor tillsammans bestämde vår taktik.
1) Vi VQro utan tro på revolutionenj vi litade itke
på den oeh strävade icke tili den. DeUa är överhuvu d för socialdemo krat in. Socia ldemokrat in är ju tili si tt grundväsen just en 5Man arbetarrörelse sam orga ni serar oen utbildar betarne för d en borge rli gt-tagliga (parlam entariska) klassknmpen. I dess progra m ingår nog sodalismen sam slutmäl oeh i nägon män bestänuner det också sociald emokra tin s verkliga eiler s. k. :t n,ärmastc :t progra ms riktn ing. Men i huvudsak in gå r den i dess program endast sa m en utopistisk prydnad, SOtt) en fö ljd därav att man icke e n s kan tänka s ig socialismen förve rkli gad inom det borgerliga sam häll et, inom vars ram 50ciaidemokratins praktiska verksamhet dock avpassats. Den hi stori skt oun dvi kliga vägen fär övergång cn frä n den borgerliga sta t en tili det socialistiska samhäll"et, den proletariska beväpnade revo lutionen s och diktatu ren s vag, den befinner sig helt och hället utom social demokratin s rn edve tna oc h praktiska verksam hetsfältj den börjar Jörst där varest socialdemokratins egentliga ve rksamhet slu tar.
En konsekvent socialde mokratis f örhällande ti li r evolut ionen är på si n höjd lika p ass ivt som en tole ran! hi storikers för hållan de tili .gå ngna tiders revolutionärer. :> Revolutionen födes, den gör es ej :> är .socialdemokratin s älsklingsuttryck, ty den an ser icke det vara de ss sak att nrlJeta tili revolutionens förm än Snarare är den av sin nat ur fallen tili att bromsa revolutionens ut· brott (likasom storstrejker oc h andra h alft revolutionära massrörelser). Detta är lätt att förstä, sett frän synpun k ten för socia ld emo k ra tin s egen tli ga praktiska sy ftemål : den revo lutionära rörelsen stör l ätt dess sy fl emål och hotar att avbryta det samm a. Dä man i fråga om revolut i on med absol ut säkerhet k an avgöra huruv id a den redan vid det fö rsta försöket leder tili seger och ej tili nederlag tycke s a1l1id möjligt att vid revoluti o nen fara hotar soc i alde mokrati n s organisationsverksamhets och politi ska vinningar, organisationer, hus, bibliotek, tidningar, reformlagar, demokratiska institutioner och rättigheter o. s. v. På dessas grundva l är hela Siocia ld emoktratin s praktiska verksamhet fotad. Del s
ha de övergått tili dess Jivs självändamål; tili s in vik· tigaste del åro de oumbärliga för dess framtids utveckJing och fortbestånd pä borgerligt la glig grund. Därför strävar socialdemokratin pä alla sätt att skydda och uppehålla sina vinningar, även om faran hof,a r frä" de n proletariska revolutionens sida. Visserligen förkJaras i socialdemokratins doktriner, under åberopande av Marx, organisationsverksamhetens ' vinningar, deras ökande och bevarande, säso m behövtiga även och frärnst för den proletariska och för dess befrämjande. O ch otvivelaktigt bli de ävell slutlige n tili nytta för denna ravoluti on. Men detta sker icke vare sociald emokrati n, utan trois socialdemokrati n . (Av!'o den borgerliga sta tens militära organisation kommer otvivelaktigt att vara tili stor nytta för den prolctariska revolntionen, om ocksä emot den militära organisationens ändamål). Orq socialdemokratin alltid eHer behag kunde leda arbernr rri assornas verksamhet, komme arbetarklassen med si na organi sationer knappast aldrig in i ett så vågat förelag som en revo1ution och därför aldrig heller tilI socialismens s lut ändamål. Atminstone om icke borgarklassen med vapen i hand provocerade arbetarne tili revolution. I deUa enda fa l1 går följdriktigt även soc ialdemokratin - säkert är detta dock icke - tili revolutio när kamp iör skyddandet av sina vinningar och framtida" bestånd. Såsom VI gjorde i slutet av januari. ... I november däremot beslöto vi undvika den revolutionära kampcn, delvis för att skydda våra demokraliska vinningar, delvis även för det vi hoppades om att medels parlamentariska mede l kanske kunna krin gg å historiens virvelströmmar, kanske även fatalistiskt tän kande: om revolutionen kommer. nu cl1ersena re, kommer den värt motständ oaktat och då visar den 1ust s in fulla kraft . . . Vad var resultatet av deUa histori s ka misstag? Kund e vi undvi ka den väpnade sammanstötningen? Nej. Den blev endast uppskjuten - tili en tid då borgarne redan voro bättre beredda än i november. 80rgarne få alltid en m ed arbetarnt l iU
stånd. naf den &t ön s kar. för kam p är en end as t en fara, om borgarne fA pestämma t id punkt c n för revo l utio n cns börj atl. N är arb el?rne börja r revol utione n iiro borgarne ännu övera llt ic ke be re dda därför) utan kunna delvis bli överras kad e ; särsk ilt om en r eak t ionär stat smak t u nder längre t id gjort sig h a tåd i vAr a vida lager av befolkningen, kao den av a rb e tarne påbörjade revo lution en dra ga med, sig missn öjda mellanlager eiler ätminstonc driva isär och n ed· 51! madet .bland statsmaktens a nh ängare. Särskilt i sä· d a na fall sam t. ex. I1U i de kri gförande län derna, då pr ol etiirmassorna ännu äro i b es ittnin g av vapctl, är d et av största I viki att klasskriget icke fAf vidtaga på regeringens initia t iv, c meda i1 en reger in g allt\d, även eHer e n kori fris!, har maki 30tt avväpn a massoma, kan h äk i a re volutionens fö rkämp a r, metodiskt p låcera p ålit· li ga tru pper f ör anfal1 och defe nsiv mot inre fi sa mt ö v erhuvud· sam la all a sina krafter för ak· ti vt e il er passiv t kontrarevolut io närt motstå nd . D css· utom kan mao vara övertygad om aU regeringe n vid ti dpunk ten för kla ssk riget s utbrott har sö kt ord n a de n utri kespolitiska situa tionen så ..E)' n nsam t so m möjligt fö r sina beilov, fö rsäkra sig o m möjl ig utländ sk hjälp . eil er ålminsto ne skydda s in rygg O)ot hugg bakom grä n· s en. I n ove m ber hade den finska ' borgarklassen ha ft svårare att få hjälp av d en ty ska rege ring en, än o m vint ern, då de Iyska trupperna blevo b efriadet frän ry· sk a fronten dctta var dock fö r oss s vAri att föru ts e i n ove mber eller ens j januari.
2) Vi centersocialdemokrater ville icke b ilda n ågot bl ock med de b orgerligt >frisi nn ade .. , eh"unl h öge rsoci al d emok rate rn a, såväl de so m voro fÖT , · li ksom oc k d e, v il ka voro em ot revolu tio n, yns åg o det öns kvärt. U1tn e n dylik öve re n skommelse kund e. man k napp as t tän ka sig nåendet av det må J som hägrade· fär d e re· v o lut ionära hö gersociald e mokratemas d. v. s. åstadko mmandet av en fri si n nad rege rin g , av vars med · lemmar ä tm ins t one e n stor del vo·re social is ter och vars program vore lindrandet aV i livsmedels nöden sa m t e n del re formers ås t adkommande på parlamentari s k väg
Att tili den på revolutionär väg ästadkomna Hö da l> naten ,komme att höra ätminstone nägra agrarer som ett slags förstärkning. ansågs av dessa högerdemokrater som en välbehövlig för stärkning. Med detta för ögonen ' }tade den soc.-dem. lantdag sfraktion en under storstrejksvec kan med agrarpartiet o ch sannolikt äve n med vissa andra fris innade grupper och " kam rah- Tokoi gjorde sig underkunnig om senaten s tj änstemän komme att bliva kva r i sina tjänster under " den röda senaten "l . .. AlItsä. de :r. revolutionära > s o· cialdem ok raternas revolutionära mål var egenUigen äte ruppv äc kandet av värens koal itionssenat i ännu.... helare form ä n förr. d. v. s. med en socialdemokratisk majoritet samt mö jligen . de värsta re aktion ärerna. ' •
Detta result at > skulle även i bästa fall vunnits genom n ovemberrevolutionen. Icke mera. Mera kun de itke de n .finska ', socia ldemokratin ännu ej ernå. En del av de organ iserade arbeta ' ne hade otvivelaktjg1 nog genast fo rdrat !ängre gäende ätgärde r, men denna tor... " dran och proletq.riatets verkliga revolutionära rö s t skulle \ värt arbetarpartis majorite t, som nöjde sig me d sä litet, dä kunnat nedtystn , i det den sedan om den fätt sin ford ran uppfylld, vä nt s ig emot alla revo luti onära diktaturfordri ngar. Sitt eget· m"å l. åtminstone tili största de;r len, hade ' den dA ernätt . Nu efterät tyckes detta t, o . .... I m. antagl igare än d1\:. Sä mycket hade åtminstone den finska borgarklassen sannolikl, åtm in stone för tillfället varit tvung en alt giva efter för re vol utionsrörelsen för att desto bättre kunna skydda' si na huvudintre ssen, vilka icke hotades av högerso cialde mokraternas revotutionsröre! se. D en finska november re volutionen hade \ således efter all ' sa nnolikhet blivit en borgerlig revolu tion i frisinnad riktning. Bland de organiserade a rbetarne hade då resu ltatet varit en delning: högerfraktionen hade anslutit s ig tili den :>s amhällsbevarande, fro nten med borgarne, vänsterfraktionen åte r varit den te· volutlonära socjalismens eiler kommunismens egenftiga bärare och . den so m fortfarande sku lle angripi'i . borgeriga staten, des s mak tinneh avare och anhäng31le .
(
Ungefär pä detta sätt, om också icke fullt klart, föreställde v i oss s. k. »marxist er » inom partistyrelsen redan under sto rstrejksveckan i november res ult aten av en då fullföljd revolution. Men just dä rf ör hade vi två vä g ande' skä l tili alt rno'tsätta oss revolutionen: ' 1) vi ville icke förhjälpa högersoaialisternas och de borgerligas fö.renande och 2) vi ville undv ika en delning av socialdemokratin i tvä mot varandra str idande Jäger. rtv en i detta avsecnde gingo vAra tankar i för socia ldemokratin, icke marxi smen betecknande gängor. faktis kt bromsade vi den Ilistoriska utvecklingen genom att hindra uppde ln inget:J av arbetarrörels en, ehur u för· ut säHningarna för en dylik 'delning redati varo ett nöd· vändigt vil1kor fÖ Ij aU. arbetarrörelsen ginge framät mot ett medvetet revQlutionärt mä\. • Genom att på konstla! sätt hAlla ih op mo t varandra -stridande fraktioner blev rö rel sen totalt oduglig tili aktion. En del ning kundc vara tili skada för den sodaldemokratisk a verksa mh eten, d. v. s. för fra mgång . i det parlamentariska .(oc h fackliga) arbetet. Förhoppningarna om valsegrar d äremot kunde bli sämre. M-en för arbelarröre lsens verk lig a framätskridande och för slärkandet av arbeta r nas kl asskamp h ade denna inre brislning endast kunnat va ra tili nytla . D et hade ju betytt den egentliga arbetarfrontens befriam:le frAn skadliga och jördunklarzde (tvetydiga) element, vilka placerade å den bor· \ gerliga sida n varit mindre tili skada för arbetarnas revo- ./'" lu tio nära klasskamp än inom arbetarnes egna [ed. Visserligen, revolutionens o medelbara vi nnin gar hade vi sannolikt icke, oak la t de mest intensiva a l1 s t rängn ingar kunnat dikt era . fram. Det l hade hi stor ien själv I skött om. Men vi hade bort försöka, bort strida och anfa ll a - för att såv ilt möjligt komma det historiska framätskridandet tili hjälp. Inte ens h istorien kunde ar· beta med tamma handskar - den behöver stridande Iländer. Och även om den stora islossningen i Finlands klasskamps hi storia då ej ännu s kulle kun nat ske, u ta n med all sannolikhet begrlj.nsats tili spräng ning av det .borgerligt fri s in nade blocket, sä hade äve n denna spra ng nin g va rit ett framsteg. Isskor pa ns motstånds- .
15 kraft hade rörsvagats; den frambrytande .slrömmens tryck hade icke mera brutit sig mot eli enhe tli g t istak, utan kunnat k o ncentre ra ali sin mäktig a styrka för att prässa I?ä stockni n gspunkten, liIls d en na komm e att brista . De11 a är ju den n aturli gaste o eh pr ocessen vid is lo ss nin g. Sä g ick det även tili i Ryssland. Pä sä sätt går det Jätlast att kom m a i god börj an. 80rgarstaten s mo tstå nd skraft sätles h ärigenom tili st ar d el ur akti on vid 'de t avgö rand e ö go nbli cket. Där emot kan islos s niftgen dröja ve c kor över s in tid , om iss kor pa n är jäm ns tark ända tili 5Iufe!, om icke här oeh där virvlar oeh revar uppstå före d en slutriga bri stnin gen . Vi hindrade vi r vl arn as up pko mst ge nom storstrejke ns avb lä sa nd e cfter e n vecka sa mt överlämnand et av revolutions beslu tet til) partikongressen! Mi ssnö je, ja re n förbiUrin g var tili föl jd därav a llmä n inom a rb etarmassoma. Mi ss nöj e t gick icke tili re n revoll mot partilednin g en, m t;: n verkade på e tt sätt, sam ka ns ke var I än farli ga rd för arbet arnas fra mtid a klas s kamp: rörtro · en d et tili de ledande inom partiet gick dä rig eno m tili s in bä s ta d el förlo rad . Lednin ge n, so m hade be hövt full fyr mot den allt me r s tärkta fiend e n, stannade vid a11 blå sa på mi ss tänk sa m he tens ka il a glöd. D en vä ckta misstänksamh ete n och avo ghe ten kändes sedermera so m en mara und er he la revol u li onstide n. I november såddes sålu nd a tili upplösningcn i apri!. - Partimötet, vil ket sammanfrääde någ ra vecko r etter s torst rejke n, känd e redan a tl den hö gs ta rev o llltionära vågkamme n hä ll på atf dala inför de olika kor s vindarnc. I?ar!imö tet s repres enta nle r vo ro va lda reda n undc r våre n, i andra förh å ll an d en. Cirka h älften av dem ty cktes vara mer eiler mi ndre på d et kl ara f ör d en revo luti o nära väge n; den andra hälft en emo!. Vi inom cenlern v ille fr amförallt håll a partiet enig t och vi :t ly ckades .. däq.lti. I den sa mlan de re solut ionen utlalades icke e tl klart o rd för eil er e mo! revol uti onen, däremot fr amlyste den fÖTra s jälvständiga kla ss kampen s a nda; därtiJl e n massa fromma refor mf ordringar ei! borgarne, sa mt At arbetarne e n uppmaning tili beväpning icke för en re vo lutionär offensiv, men för n ödvändigt s jä lfförsw r .
Behovet av själfförsvar syntes nu bliva s tunden s viktigaste uppgift. Ty bourgeoi s m , som denna gång såg sig ha undgått revolutionsfaran, beredde sig nu t ili medvetet aofal !. un derhöllo borgarti dni rlgarna : en vi ld hetsjakt mot sodaldemokratin och m era i s!cYmundan beredde den sig tili krig , anskaff ad e vape n, ordnade oeh inövade s,lak t ararmen . samt.,utsände age nter i brådskande ä re nden tili ,utlanaet. Aven arbetaregarde t inövades, t. o. m. parti styre lsen tpg del i detta arb ete. Men arbetet gick t rögt, utan nödig 'igtens itet och mAlmedvetenh'et. Automatiskt hotade hä r oeh där .Iakala revolutionsungar med sina anark i stiska si doinflytanden; ' i Åbo kom e n dy li k till utbroU : Det parlamentariska arbetet var oeh ,ku nde n umera icke vara tili annat än s kad a för a r betarräre lsen. I on5dan b and det endast våra kraft er, vilka alla hade beh öfts i . färberedelserna fär den revolutionära kampe n. D et endast be drog oc h bidrog tili att undanskymma det som komma skulle, vad borgarne förbe re dde och vad arbetarne bort förbereda. När r:evo lutione n hotade i november h ade i lantd n ge n få tts tili stå nd ett demokratiskt att lantdagen - icke något regeringsblock - tillsvidare v ore innehavare av hö gst a mak ten .i iandet. D ett a säg redan ut som ett verkligt om ock svagt steg mot den rena dem ok ratin. I gr undlagsutskottet utritade vi redan gr undlinj er för delta häg- '" rande vackra s tats skicket samt beslöts utlysa tä v lan för det projektet tili fana ä F,i nland s demokratiska stats tmnar... ..:
'Då "hördes ur hr Svinhufvud s mun kapitalet s sta ts· fö rfatt ning , sam. inneh.öll enda s t en paragraf: .En s tark ordningsmakt! .
Det var en svinaktig och blodtörstig statsförfatt· niog. Men den aoslöt sig tili klasSkampens historiska ve rklighet, mas svåld et, allt und er det mången socialdemokrat ilnnu drämde om en genQm 'valsegrar upp· stånden demokratisk statsförfattning.
.
För demokratin .
Under den revo lution, som senaste vinler övergick P'i nland, strävade d en fin lä ndska sociald emokr atin icke ui över gränserna för de n all männ a fQlkre p re sen tatio ns ordnin gen . T värtom s ö kt e den att i gö rli gast e mä n ! up p bära en ,allmän a tt skapa en i hö gsl a grad demok ralisk statsform . I dcnna riktn ing sik ta de folkkommissariatets förslag til t stt\fsförfattn ing, vilket redan Hdi gt på vår en var avsedd aU gcn O!il folko mröslning"" god kännas. En ligt det samma' skulle demokraliskt va ld a lan tda gen 1,l tgöra högsta lJ]akten; re ge ringen skulle utg öra blo U dess vcrk st;i!land e utskolt; en prcsident u tan rät i lilI självständig verksa mh ei, underkas tad lantdage'ns re gelbu ndna och direk ta kon tr olI; folkets init iat i vrätt sk uHe vara synnerligc n omfattande, refercndum blotl i frågor gäUandc stalsordnin gen; ämbetsrnän n en skullc liIIsätlas för bcslämd a terminer, de högsla skulle ul scs av lantdagen . Naturllgtvis var denna stalsfo nn ej för folkko mmi ssariatet etl slutmål, ul an endast et! slatligt m e del i ör förv erkli gande av social ek ono mi ska strävanden . Ge nom detstlmrna ville man fra mskapa beli ngel scr för v idare utveckling i riklnin g mo t s oc ialis m en, gf!"nO mdriva . refarmer, ur vilka ·sist det socialis li ska sa m hä ll et skulle . uppkomma. . .
Denna ide syntes ganska n at urlig u nde r de rådande förhållandena i F inlan d. En d e mokr at isk stat s o rdning hade 1 synbarligen i Finl an<;l garanterat folkre presentatione ll ' en majoritel, va ra v en stai" d el dire k t fra mstäHI krav på en socia listis k o r dn i n g, och sannolik t had e icke heller den återstående delcn lIlolsatt sig i denna riktning gående, stegvis r och försikl igt genom förda reformer. Sociali smens motstå ndar e hade i lanlda gen avgjort suttit Ii minorit e l och sam sådan var it ma ktlösa oc h lamslagna. Så Irodde man, I betraktande av !.Finlands , ekonomiska liv föreföll en sådan tankegång långtifrån amöjlig, där-
av att den kapit",lisliska utvecklingen icke framskridit långt i vore det synncr ii gen lätt på grund av produktionsförhållandenas enkla sfruktur att åtminstone statligt störsla delen av dem,lätta re än i månget land mcd längre ulvecklad folkhushållning. Trävaru- oell pappersindustrin behärska mcd hänsyn tili pr oduklionsvärdet Finlands kapitalistiska induslrL . En förhållandcvis stor del (ung efär två Iredjcdelar) av skogarua tillilör redan ·s.talen . Pappcrsinduslrin , är tämliden ce ntr ali s erad; bcslagtagandet av ett iiolal av de största f öretagcn VOTe uppenbarligen liklydlgl med aU övertaga näs la ll hela dcnna illduslri. Ock så inom sågin d u strin den · störsla delcn av produktionen i hä nderna pa ctt tämligen begrä nsat fålal större bolag, vilka dessu.toJIl belraktadcs IIlcd tämligen oblida blicka r av de jordägande böndcrna. Med fulll skäl skulle ett beslaglagallde av sammalllagt clt par hu ndra firmor ha förskaffat slaten fullsländig övervikt på dcssa 0111råden och därigenom indirekt clt omfatt:mde inflytande p å kapitalismens övriga områden. Dcssutom hade statsb ankens u tvidgning tilI enda, eiler ålminstone förhärskande affär s bank, saml ulrikeshandelns centralisering f statens ha nd , vilkct allt hade varit Iäti alt genomföra på basen av d e förhållanden som kristiden tiJ!skapat, på ett avgörande sält bidragit alt göra staten tili de n bestämmande faktorn på folkhushållningens område. På så sätl hade staten blivit den härskande kapitalisten, men ieke mera såsom en siat, styrd av privalkapitalet oeh . bourgcoisicn, ieke Som deras klassapparat, ulan Sam "folk s tat", i vilken ae sellare som minoritet ej mera innchaft den beslämmand,e maklen. · Avgörand et hade h clt ·kommit i händcrna på den arbctande fo lkmajoritctcn; som tili sin cgcn fördcl hadc använt del samma för alt ändra s lalens ekonomiska vcrksamhel så atl det kommit aft alltmera lillgodose dess intressen oeh på della v is småningom förvandlat staten tili elt socialisliskt samhällc. En soeialpolitik enligt dessa riktlinjer var tydligen det fin.,län dska folkkomllli ssariatels avsikt att förvcrk Ii&;a
,
. Atmins ton e en del av dess medlemmar väntade
19
att den demok ra tiska lantd agens maj orile l sk ulle go dkänna s tats beslag a v de sl ö rre Irä oc h p appcrsfa brikerna j den om fallning s om ov an a n lylt s , l ik s o m äve n utri ke s ha nd e lns slällande und er slatens uppsik t, v il ket naturii g lvi s haft t ili följ d a lt stalsbanke ns ställuing b livii en a A·n an än t id igare. S vårt och för övrigt lönlös l ä r d e t aU o u u Uala s ig om , vad som s kulle ha s ke tt , ifall d en tys ka impcrialismen icke hadc kommit Fi nland s ka p italisler t il i hj äl p , u lan arbctarna hade h cm b urit segcr i s t ridcn . Me n u ta n aft hä nge sig t ili dy , lik a osä kra s p ekulation er, ka n mall i alla fall reda n s e, aU d e n av folkkommissariatct u.p p burna stalside n var hi s/oriskt ori kLig .
D e n vill e bygga e n b ro, hilda öve rgången mell a n ' kapita lism och socialism . Men demokrali n är ofö r mögen a lt uppbä ra en sådan u ppgift.
De ss h islorisk a ka rak tär gjord e sig fö rni mbar rr· dan und e r re vo luti o nc ns gång . Den l il1fredsställ de va r ken borgarn a e iler ar b elarn a Illa n k ii nd e d el, ehur u in gendera yttr ade s ig e mo ! d cnsamma. Borgarna ansåg del inte fÖ T klok t alt u ppträda m ot demokrati n, och ar bela rn a åter, samma arbetare, so m åren 1904, 1905 oc h 1906 med b r in nan de hänförc lse hade kämpat fÖT d c mo k ra t in , för höll s ig IIn lämligen likgiltigt ge nte mo! dcn s amma. Fö r vard e ra p a rien d ug d e n u bl ott dik t aLur, för bor garna d e n vit a, fö r a rb e !arna den rö da , Va rdera lorde ha kä nt för sig själv, a tl d et d e mokra:" . li ska försla g el i sj ä lva v e r ke t va r blo U e tt kompro miss förslag. Men i ngen d e ra ville ko mpro mi ss, e ile r f ö rs oning. Egen. makt sy nte s va r d e ra bäUre ä n all folkmakl eiler dem ok ra t i. ,
' De mo kr alin va r d el !öregående drt/s sl a lsf orm i Finland. De n ry ska bo rgerlig a re vo lutio nc n i mar s hade begävat väri la nd d l1r med. De n fa nn s i nl e pä papp eTel, id: e s äs om all m ll nt er kä uq g rund lag, me n fa k ti sk i fO ref a n ns d e n i all a fa l!. D et va r pä inl e l vis en full sHl ndig d e mok r a li icke pä lä ngl n il. r e ns s å god som senare fol kkomm iss ar ia t e ts fOrs Jag me ll den va r så fOrträfflig, som de mokra t in Ov er hu vud t a get ka o va ra i en borgerlig siat. Ali kOl]1ma vidare framåt på dE'.n
• demo kratiska vttgen , med andra o rd via -f redlig· klasskamp , ul an anlitande av väldsamma medel, vaf bi stori skt om öjligt.
Nu eHerät af det läU aU go ra d enna viktiga upptack !. Me n det vaf åtSk ill ig t att k Ull na gO ra den ; F in la nd lInd er det sistförflut na å re t. De n fin'Iändska bourg,€oisiens relati va svaghet, gess orörmåg'a" att röra pa rlam ent ar isk ka mp o eh -det fal<lum att den stod li ian m ililär, v:lt beti ngelse r, som predestinerade oss -socialde mo krakr tilI en demokratisk sy n villa , i det vi ville nå fram tili socia li smen genom kamp i lantdagen, g enom en demokratisk folkrepre:ienlation . . D et vaf att ge sig io p'å eli v.1lg, som icke kunde Overensslämma med his l oriens verkI.ga keav - aft (ö rsOk a u ndvika en SO Lialislis k revolutioll , alt söka kringgå bryggan m e Ila n kapitalism o c lt socialis m, proldariatets diklat ur. som är en historisk il(fdvändighel. för oss tedde sig de t förfhllna äre'ts d e m ok rati icke blott som en gången tids, utan även 50/11 fra mt idens r iktiga pro gram. Den visade sig blott a Hlfö r bristjälfig och sl'ag fÖf aU k un na u tgöra g fun dv lI l fö r e n 50. cialistiskt sa m hä ltsb ygge . Därför bo rd e den ful1 stå ndj.. (j g as o clt stärkas. - Den var sv a g , oerhört s v ag. V i m ärkte icke. att den var sd svag. aft d et va! omöjligt a tt förstärka dem. a mm a . Svaghet var d e.;s frä m sta e ( gen skap, svaghet vartill demokra tin nödvändigtvis ar d'ö md i var je bOFger!igt samhälle. Den vat i san n i ng tili och m \!d svag såsom stM fÖf bourgeoisien, men ännu svagare ett tJjälpmedel i a rbe tark lassens . k alUp . Dess enda vär de'fulla, histprisk a fördel e n förd el fOr vard e ra parte n o ch så ledes be främjan d e st ri· di ga ilLlresse n - var d e ns amma, som a Utid käll n etec k· na t demo k rati n, näm li ge n att ....de n t illa ! klasskamp e n att u tveckla sig tam lige n fritt. Den tillat denn3 u tve ckla sig till det stadlum, a vgörande måste s ke med va· pen. S å blev denna demo kra ti s 'his tor iska up pg ift a tt s j älv till ·först falla tili m a r ken , s ås om onödig, efte r aU ha fyllt sitt värv att ulgöra en fö räldrad mur ken vaU mellan d e tv ä sammandrabba nde fronterna.
NI.
Med ett natlvardsprog r a m i revolu tions-
. kamp.
,
När den fin s ka bourgeoisien i slutet av januari kommenderade sina slaktare att gl till anfall, vart socialdemokratin uppbragt ·.- f ör dem ok ratins skull. Borgerskapet vå.ldför och ropades > det från socialdemokratiskt håll: e1ded',ar los, d e mokra:. tin j livs fara! Så va r de t också. Bo rgarna ville en gång för alla komma ur sitt 'svag het stillstånd, befr ia sig från alla detT)okratins skrankor, som för c1em utgjorde åtminstone ett hinder, om oc k icke någon fara. De vill e upprätta ett ohöljt klassvälde, en fri roHarmakt, en Js tark ordningsmakt» som det sades, en slaktarre. publik , eller s om vi " .u ser en slaktarmonarkL Detta ville , bourgeoisien. Soci al d emokra t in, gav sitt svar i rev o lu tio n . Men under v ilk en lösen? För ar be ta rnas makt? Nej, utan Jör demokratin, för en demok rat i, som ej kunde våldföras. Denna vå r ställning var icke socia li s tiskt klar , och hi sto riskt ' sett ut gjorde den en u to pi. En slik d emo· kr ati, so m inte k unde våldföras var på sin höjd möjlig att skapa på p ap pret. Någo nting dyl ikt har aldrig ex iste rat i klass amhället o ch kan ald rig uppkomma det sa mma. Inom d emokratin har alltid en roffarklass rö va t makten av folk e t. Om nu framdele s det kapitalisti s ka utsugar s ys le met sk ulle fö rb li g ällande på det ekonomi ska om råde t, så var en sådan demokrati omöjlig, inom vilken hade utgjor t den i staten härskande kla sse n o ch via statsmakten sö kt komma åt den kapitalistiska ut s ug ningens urkrafter . Om åter kapitali s men s ekonorpi ska system redan var moget att störtas, så var demokratin onödig för det arbetet, oduglig och omöjlig. I förra falle! hade d en demokratiska statsformen, om den i a lla fall kommit iii) stånd på papperet, blivit ett skY!1ke för ett borgerligt klas svälde och på siA höjd kanske varit densamma till ett visst fe::.-•
"-n g och hind,er. I s enare fall et hade den bilda! ctt skynkc och ett h ind e r för a r b eta rnas kl,ass välde. E n ver klig demokrali hade i in ge n de ra f all et kunnat upp st å. Inom kla s samhäll e i kan blott tven n e s lag a v kr aftför hål1an de n mell an kl asse rna fö reko mm a : det ena ä r e lt j örlryck s ti/ls l d n d , s am upp rä tt hå lle s med vål d (vape n , la gar. dom sto lar o . s. v.), va rv id d e un de rt ryc k la kl asscr na s bef r iel se ka mp är hän vjsad t ili tämli g en ·f r. edliga medel (und erj ordj sk a eil er off cntliga, anar ki ska, parlamentari s ka eil e r fackV ga o. s. v. ), meda n d e t andra ä r ett lillstå nd av ö p p e n kamp m ellan klasse rna, revolu tionen, v arvid ge n o m en v åld s3 m kraft mä l ning av göres vilken kl ass ••s om fra md eles ska ll vara d en fö rtrycka n de, vilk e n d en fö r lryckt a. Då Finland s b org er s kap utm anade ar be ta ma tili ö p p e n kamp om kl assöV e rväld et, sä maste ar b eta rp arlie t välja anlingen d e n e na "eHer d e n an d ra k lara s tå ndpu n k ten : antingen att antaga utmani"n ge n o c h resa s ig tili revolutionär kamp fö r arb et a rnas kla ss llälde, eil e r att ulan s lrid und e rkas la s ig b o urgeoi s ill , er kä nn a n d e si n s vag h el o c h s vika nd e s in kla s.s' sak. Fin la nd s arb eta rparti s tällde sig på in ge nd era av d ess a s t å ndp u nk le r. D e n fyl1d e sin pli k! atl g å ui tili s tr id , d e t "rest e sig tili kamp, men tili Jörs lla rskam p, icke tili med vet e n revolutionär st r id . Ma n ta lade no g 0 111 revo lution o c h i verkli g heten to g ma n del i en san n revolutionär ka mp, me n med slutll a ögon, ul a n aU vara medve te n om d e n na s o ci al a revolul ions innebörd. M a n la la de näml ig en i s amma and ed rag ä ve n o m de mokra ti , o m en d em o krali, s om o villkorligcn illn e b ar, a ft e n väpll ad soci al revoluti o n mäsle un d vi k a s . Sdlrd rs htJjdes nens Jana - Jör att undv i ka rellofu tio nen! D etta var et! o e rhört organi s k t fe l i .vå r s tåndpunkt. Nu dä vi lärt os s Jn s e detta , bör vi även öppel erk a nna del s amma , äv e n om vi icke i tid ko mmi! tili ln s ikl därom . Vi fatta de icke, att jäm väl a rb e la rna, när re volulionen ulbröt , med II dld IIr äkl e demokratin dt sida" . strök den sam en värd elös a c h h indran de punk! b a rt frAn sitt pragram . Om Finlands arb et are icke hade antagll borgarnas .utmaning, ulan med uppgivande avallt
motstånd lätit sig kuvas, fängslas och slaktas, sku l1e fö rv isso ett demokrati skt skyddsprogra m varit på si n ·p lats. Men på · d e n jan u aridag, n af arbetare n höjde si n hand mot sin dödsfiende, s'ä 51et denna hand bart d e d.emokratins trasor, SO Ill stod i vägen. Efter den dagcn betydde hävd an dct av ett dem ok ratiskt program ett historiskt bak steg; och sam ma var fÖ:\!lå!1andet med , en dylik .rör arbe.tarna fördelaktig :a demokrati , som folkkommi ssariatels fö rs lag tili statsförfattning inne bar.
Den omsländig h c ten, a1l nä gon klass' representa ntcr i revolulioncn, eil er i annan kla s skam p , icke är medvetna om kampcns vcrkliga syfte, det belyder ingalunda annu 311 karnpen bör uppges, cHer att det hela slutaf med skeppsbrofl; ar alls icke li htydig t med att bekämpa si n egen kla ss, eiler med mcdvelet eile r omed- . velet bedräger i. Kampen i sig sj ä lv är ett histori sk t faktum, den är hu vudsa ken, som avgör och bestämmer det verkliga resultatet, och var och en som eHer ' si n förm äga (a r del i d e n sig uppr esande.klassens revoluund erslöd e r därnred d e nna kl ass, om han också på sina läppar eiler 1 sina tankar bär vilka ohistariska fantasier som helst. Så uppbar i själva verket Finlands socialdemokrati, dä. den fyllde sin plikt alt kämpa, och icke genom stridsvägran bedrog sin klass, ju st gcno m denna s in kamp den socialisliska revolutionens progra m , även om den liU fana hade den ga m la, u tslitna demokratin s program. Det var lnle första gän ge n i världshlslorien som n ägonting dylikt skcdde, att den stridande klassens fr ämsta kämpar formade en . lösen, som icke det ringasle mol sva rade dera s kamps verkliga, hisloriska innebörd, Tvärtom , oklara lösenord har i regel uppburils av d e gängna seklernas revolutioner, emedan man sakn aI social m edvelenhet. Oft as l har de revolulionära lösenorden funnit sin uppkomsl ur rena tillfäl1igheler, eiler bestätt av ylliga, kortsynta politiska slagord, tili vilka ofta räkat foga sig besynnerli ga utlryck för en förvriden , symboilk. Vi erinr?,r oss t. ex. shers iterrörelsen i Böhm e n , sam i verkligheten utgjorde en kamp om de pålagligaste, ekonom iska klassfördelar, men i
träm sta rumm et stäl1 d e en teologi sk tvist om - huruvid a vid nattv ar d en, uto m ho stia n, äve n vinet skull e av alla . förtäras. Under den finska rev olu tlo nen var det demokrat iska pro g rammet fö r Fin land s sociaide mokrat er deras - nattvardsvin. D eUa program hindrade icke soc ialde mokrati n att delta i de n revo lut ionära stri den, me o det gag ri ade icke he lle r so m program själva ka m p en . Om en o k un ni g sjöm an 5tyr orätt kurs, sam för honom tilI undergång eiler fj ärran f rå n hans destinatlon soft, men en bi stl:;f s tOfm omärkligt kasta r hon om in i den rätt a kur se n igen, så är utgån ge n sannerligen itk e sjöma n nens, ut a n sto rmen s för tjän st . Låt vara att sjömanne n u nder resan fyllt si n plik t frimod igt oc h träget, men han begrcp sig itke J1l de sjökort oeh ko m.pa sse r, som man giv it honom för att han skulle ku nna h Alla den rätta ku rse n . Det mod er na s oe ialdemok raiis ka arbelar partie t, vars politi s ka verksamhet borde ha ' fotats på ma rxistisk sålede s vetensknplig -. sko lnin g, har minst av a ll'l orsa k e ll er ära att bära fra m tili barrikad en so m he ls t nattvar d sv in sy mboler. Ty vad värre är.: detta bl ev o ss tili h inder oeh svaghet i ka mp en. Medve tan det om att kä m pa fö r ett klart mä l är red an i oeh för sig ägnat att stegra kri ga rnas kra(t oe h ul hAlIig hetay sakn ade n av etl dy likt framk alla r däremot osäkerhet, vankelm od o e h svag het. Sä var fall et und er revol u tio ue n i Finland. V i upp rätthöll icke en tillräc kli g t kraf· ' I ti g ordning. Så läm nade vi t. eJ. i H elsi n gfo rs a lltfö r fr ia Iy g lar ät borgarna, vil ket tilfät dem att driva moi o ss riktad konsp irativ pol it ik. Hu s und ersö knin ga r oc h d e skyld iga s fängslande verkställd es icke med tillrä ck· fi g energi. Överbevisade, skyldiga motrevolut ionä rer be straffades a!ltfö r mil1. . Arbet s plikt infördes icke tillrä ckli gt tidigt för de syss lolösa .her rarn a. Mer målmedvetet hade man helt vi s s t gått tili väga, om vi gen as t i börja n ställ1 so m revo lutio nen s uppenbara mäl: arbetskiassens diktatur. Oå sä icke gjorts, blev fö lj de n den att vår verksamhet slog in på en farlig tn edelväg, vilket fak tum va r ' äg na t alt göra borgam a djärvare i sM1a Hi nk er, o eh samtidi2"t å andra s id an upp mu nlrade
-
25 de anarkisti ska element, sam inniistlat sig i röda gar· del, at1 på egen hand verkslälla enskilda blodsdåd, pl undringar oel! m era dylikt, vilken bris( pä discipliR förv irring i revolutionsfolkets egna leder. D en finska revo[u ti onen's utgäng kom dock icke att bero dcssa onl ständigheter. Det var omöjligt aft undgå nederlaget, när den tyska rege ringe n s löt upp vid sidan av de öyriga bödlarna. Me n om den tyska rege ringen sig i leken, va d hade då intr äffat ? D et kan vi icke \lela med säkcrhet, men det är mycket möjligt iltI·j sä fall stridcns utgång Ilade kom mil alt bero p å, huruvida den revoluttonära ord J nin gen skulJe ha upp rätthåll'its strängt och u nder en
... längre lid som av sik tlig qiktatur, eiler bJolt kommit aft u tgöra t!n human elapp .pä vä ge n lillllärmasle demokra tiska rredshamn. Alminstone indirekt hade del i så fall berott på, vilken fana eiler symbol , so m hissats av d e n socialdemokratiska ledningen . I va rje fa).1 hade doek frå ga n om seger eiler ne deflag varil ovi ss. En sak, som i v iss män bidrog tili al! ge karaklär åt folkkommi ssariatets oeh den fi n ska socialdemokratins verksamh e t och program, var ulan lvi vei de n hän sy n , man ansåg sig böra ta tili de arbctarna n ä rstående folkskikl, som utgjordes av småborga re oeh bönd e r, så atf man icke jagade dem åt sidan ge n o m aU sk räm ma dem med socia lism oel! prolelarialets diktalu r, uta n lugnade cern med demokrati oen human beh a n dling. Detta var parlamenlariskt valfiske, men icke revo rut ionär taktik. Under revolutioneri vi s ade sig denn a klokskap var;t et! farli gt mi ssgrepp. De småborge rli ga elernenlens lu g n eiler osäkra sympat i h ade ieke oeh ieke. ha någon nämn värd inverkan på sl ridens gång. Kampens kraft berodde oeh hället på arpä deras hlinförelse, energt oel1 djärvhet saI nt 'på deras förlroende för den revolutionära ledni ngen. M en de demokrati s ka formlerna s na ra re nedslog än h Ojde a rb etarnas hänföre lse. Otvivelaktigt belraktade d e desamma mera so m en mis sräkning , än sC'm det s.lutmå.l för vars up p näe nde arbetaren med gläd je offrade, där d et så gällde, sitt liv. Klassdiktaturens oe h , -
I
sodalismens k la ra signa ler h ad e på ett a lJd eles a n na t s ätt kunna t e lda arbetarna. D å hade de k\a rt k unnat känna, aft slriden i verklighet fö rde de m jramdt, r akt mot förverkligandet av d eras slörs la histor iska idea L O ch när de skulle ha sett, aU rcyolutione n s l edning h ade beh:lI1d lat b ourgcoisien med sådan strä ng h e t, varm ed man under ett blodig t bör behandla fiender o ch förtryckarc , som fQrljänat att isi n tur bli dertryck t a, ' skul1e illom arbetararm e n o villk orlige n ha b efästs en öppen tilli! tiU de kamrater, som sto d i spetse n. .
För varje arbefarparti, so m leder e n revo luti on, är arbetarn as hän förda dy rbarare ä n a il i a nnat. D et får icke i r ing as te män p oliti seras ba rt , o m man viii se rcvo lutio n e n segra och icke gå u nd e r."
. ( Stormens logik.
P roletaria t et s revolution är framföra llt ett s t ort or ga n isalionsarbete . D e n styrande makten bö r ar ga ni s e ra s sa m de n p rol elära klassmaktens maskineri; prolet ärarm e n bör organi seras s a m makte n s säkra stöd oc h k lasskriget ord nas på socia list is k grund.
M ä nga erfarenheter, som ernåddes un der den fin ska re volutionen vid utförandet av dessa orgatiisati on sarbete n, larva sin specia lbeha n dling, på vilken h är ei, ä r avsikt alt ingA. liär är endast avsikten a tt be t o na de riktlinjer, vilka er fare nheten visade oss b öra in stA vid organiserandet av revo lu tio ne n . 1, Vid det praktiska ord na ndet av styre lse n ko mmo vi på rätt väg främ st genom den allmänna tjä n ste mann as t rejken. Oaktat all vär frisinnade villo me n ing kom h e la statens oc h kortl m une rn as styrelse i h ä nd e rna p' å d e o rga ni serade arbetarne, dA tjä n ste männe n en hä Hi b
förklararle strejk .. På vissa häll kvarstodo en del i sina tjänster, men i allmänhet endast i saboter in gssyfle eIler för att i hemlighet hjälpa slaktarna i krigföringen, 1. ex. vid järnvägen, pasten e iler telegrafväsendet. Vid det sistnämnda 'verket hade det kanske varit rejälast att fösa bart alla sorp borgerljgt kända funktionärer, även om det haft tili följd störing och inskränkning av trafiken och t. ex. telegrafen til1svidare nästan helt och . hållet avstannat. Alminstone så länge det egentliga frontkriget rä cker, är det farligt att låta övc rlöpare och motståndare stå kvar i tjän st vid järnvägen ocll telegrafen j fri telefonering kan av den bakom frontens rygg ståe nde borgarklassen begagnas tili militärt sp ion eri, varför dess brukande under den öppna kampens tid borde in skränkas tili det möjligast minsta, emedan en fullt effektiv kontroll ändock icke kan fås tili ständ.
Vid produktionens anordnande övergick, likaledes genom arbetsledningens och teknikernas allmänna strejk, produktionen delvis i den av arbetarne önska'de riktningen, moi socialiseringen, mycket snabbare och längre än vår socialdemokrati annars varit färdig att övertaga. Främst kommo naturligtvis statens och de kommunala affärsföretagen i de organiserade arbeta m es händer, men snart även flere storkapitalistiska företag, bland dem landets största kapitalistiska företag Kymmene aktiebolags pappersbruk och I allmänhet beredde av de av kapitalisterna st oppade fabrikerna för arbetarna inga oövervinneliga svårigheter. Vi sserligen hade bristen på tekniskt skolade l edare inom industrin sena re gjort sig ännu kännbarare än i början; men hur bristfäijiga i deUa avseende de tili arbetames disposition varande krajtema än voro, utvisade erfarenheten dock gläd j ande klarl att Finlands arbetare skulle gätt i land med produktionens ordnande. Inom de fle sta av på arbetarmaktens iniliati v igångsatta indu striema rapport erades snart om lramgäng i större män än man kunnat vänta sig. Därem ot förekommo i sjä lva klasskriget och ordaandet av den röda armen fel, oegentligheter och brister, tili star del visserligen beroende pä brist averfa-
renhet och teknisk skicklighet, men liven tili f61jd där· av att vid organiserandet av själva striden ej fästes tillbörligt avseende. förberedelsema före kampens upptagande varo ej omsorgsfulla, genomtänkta samt saknad'e energi, Icke ens häktandet av de borgerliga ledarna hade på förhand förb eretts, oeh under klas skriget vanns icke ens nägon planmässighet härutinnan. Den röda armen rekrylerades tili en början enbart av frivilliga organiserade arbetare, s edan 3J}togs även OOT ganiseracte, på sina ställen beordrades d e tili armen, på vissa orter åter förverkli g ades den allmänna värnplikten, med sändande av även borgare med gevär i hand, tili fronteo. Det ändamålsenligaste hade synbarligen varit ett allmänt genomförande av värnplikten inom arbetarklass en med inkallande av alla vapenföra eiler tili vissa årskl asser hörande vapenföra män. Lönen i armen, som uppgick tilI ungefär samma belopp som för en bättre avlönad arbetares, hade icke behävt vara sä hög. (Alimänna arbe ten hade i al1mänhet icke behävt anordnas s1\ länge det röda gardet behövde folk.) Arm ens pro,viantering torde varit nöjaktigt ordnad, dock var behovet av skodon stort, delvis även i fräga om kläder. forslingen och lagrandet av ammunition så att den vid behov fanns tili hands var i början däligt ordnad och ·hann . aldrig bli ordnad pä ett tiilfredsstäl1ande sätt. Sämst lär det militära kunskaparväsendet varit ordnat. Orundandet av spanareavdelningar bakom armens rygg var däremot ett felgrepp -ei dessa avdc lni ngars verksamhet var endast tili skada och fara för krigsoperationerAtt icke inom själva armen v id fronterna kunde fAs tili stAnd ens de mAttligaste fordringar motsvarande spanareavdelningar, sammanhängde väl med 1Iet näst största felet varav den röda armen led, nämligen bristen pä dugande, tillförlitliga, punktliga och sko lad e officerare. Tidigare skolade krafter fanns ej att tillgA, emedan landet redån en längre tid varit utan militär; endast en minfl re del gamla und erofficerare stod arbetame tili buds. Aven den underhaltigaste föregäende offi· cerskunskap hade säkert varit tili stor nytta, men fanns ei att tillgå och förbl ev oordnad under revolutionstiden.
Det var i rent betänklig grad beroende' på slump, ve m sam kom att övertaga den ena eiler andra c hef sposten. Delvis varo männen på sin plats, flere alldeles utmärkta, vilka inom kori tid genom samlad erfarenhet höjde sig tili jämnbredd med 5in uppgift och utbildade sina 501dater tili mönstertrupper. Men det inkom även många olä01pliga och oskickliga c leme nt i befälskåren och j staberna, knappast mänga bedragare, me" i stället stora skrävlare, vilka aldrig tidigare gAtt i laod med något dugligt organisationsarbete eiler en ledadde post och . i cke helJer Inu därtill, ehuru de i den allmänna uppbrusningen stego tili ytan. Om dc i arhela rrörel · se u skolade prövade organisatörerna allmänna re och vii · ligare sökt inträda i den 'Inilitära led ni ngen och organisationsarbetet och icke dragit sig undan såsom ofta var fallet, hade otvivelaktigt klasskrigets ledning å vrusida ojämförligt förbättrats. Då h ade även det provokatoriska uppviglingsarbetet mot vår mili lära ledning, som inom våra led er bedrevs av borgarnas avlönade redskap, burit m.indre frukt. Ett dylikt mullvadsarbete är i ett klasskrig ett av borgarnas bedrägligaste och farligaste motdrag och ju mer det finnes under Sj'älva revol utionen tili ytan uppflutna element med okänt öregående, desto lättare uppstår vid fall av motgångar tvi · vei mot ledarnas renhårighet. Den allmänna ledningen av klasstriden å vår sida lamnar även mycket rum fOr kritik. Orsaken tili alt en mera energisk och längre utford offensiv i bOrjait ej kom tili stånd, berodde väsentligen på vapenbrist, dock endasl delvis. Sedan vapen anskaffats var det brist på Ovat folk; de gångna veckorna hade icke ene[g iskt utnyftjats fOr utbildandet och inOvandet av nya trupper enär man icke i början tänkt sig ett längre, f1ere månader r äckande klasskrig. En ordnad arbetsfOrdelning mellan trupperna ficks icke tili stånd. Tili stOrsta delen stredo vAra trupper hela tiden utan . rese rver, vilket 50art nog blev ytter5t betungande och farligt . Visse rligen motstod vår front i allmånhet fiendelY:i anfall, men i brist på reserver och särskilda anfallsbataljoner voro vi ur stånd att företaga kraftigare anfaUs-
30 stötar. Oå vlle framryckning på den norra fronten under en !öngre tid fortsattes, hade detta tili följd 3tt nOCT om Tammerfors uppstod en större farlig bukt, va rs flanker voro nastan helt och hället oskyddade. Denna bukt fordrade 5 a 6 gånger mer folk än en utrAtad st:uk defensivfront nocr om Tammerfors hade erfordrat. S03ft hamnade sig detta taktiska fe lgrepp. De vitas flankangrepp åstadkom förvirring ioam de i bukten V3rande, uttröttade trupperna tili en reträtt i en sMan oo rdnin g, att fienden med lätthet i tiIHalle att om· ringa Tammerfors och fOrflytla sin Jront söder om staden. Otvivelaktigt varo sinnena inom våra trupper redan nedstämda genom k!lnnedomen om att Tysklancts rege rin g uUovat hjälp åt borgarna, tili en början genom avsändandet av en flottexpedition tili Åland i och för unde rlä ltandet av vapen- ocb trupptransporter tili Finland, På Åland plane rades även ty skarnes och slakta rtruppernas l andstign in g i Hangö, i ryggen pä 055. De ryska officerarna hade å sin sida sörjt för att vid de yttre befästningarna utanför H angö - lik a Iitet som å Åland - ae anryckande ej möttes av något mot· stånd. De ryska försvararna hade avlägsnats, men be· fitstningarna hade ej överl.1l.mnats tili de revolut ionära finska trupperna. Landstigningen i Hangö, tilI vars fö rhindran de vi icke mera h ade trupper, hotade omedelbart huvudstaden samt gjorde försva ret av bela sydv.1l.slra Finland hopplöst. Utrymmandet av sydväStra Finland vidtog genast i avsikt att retirera HU östra Finland , 1. ex, Kymmene älvdalens Hnje, Men nu visade det sig att frän orter, där fienden icke anfallit, va r det s värt att fA vAra trupper tillbakactragna. Medan vår evakuering och reträtt dröjde, samlade fienden i östra Finland starka anfallsstyrkor för att omintetgOra vär retratt tili Ryssland. Dessa i nternatione Ila slaktarstyrkors anfall blev i slutet av aprit IOr OSS omöjligt att mot· stA, Och n.1l.r vär front i Karelen genombrots, var stör$ta deJen av vAr arme kringrånd. Enda st fyra eile r fem tusen man av vära rev olutionära trupper torde ha Iycka ts tränga fram tili Ryssland, Pinlands regering hade tilI en bOrjan begärt den
3\ sven ska regeringens bjälp. FrAn Sverge anlände äveil hela tiden vapen och ammunition, men ifråga om direki mililär inb landning förde icke underhandlingarna tili res ultat, av en eiler annan orsak. Däremot sökte den svenska regeringen undeT revolutionstiden Ulgga embargo pä Åland, vilket tillhOrde Finland. Dl reVQlutionsarmens undergång red a n, även frAn Sverge set!, k und e anses given och endast det egentliga bOdels· görat återstod, sände Sverge sin "sva Tla tili Tammerfors fOr att dricka de revolutionära arbetarnas blod. Vilken omständighet icke det ringaste hind rat de svenska regeringssocialdemokrate rna att fOrbliva sin regerings och s ina borgarepartiers trogna lakejer. FOr e den $vaTla brigadens ankoOlst anlände tili Helsingfors de svenska hOgersocialisternas hallt officiella deleg ction, å vars vägnar partisekreterare MOller fOrklarade, att den finska revolutionens vinst skulle vara tili stor skada rör den internationeIla demokratins sak . .. D e intern ationeUa social istbedragarna voro alltså reda n rädda för vår revolution, de fruktade fOr att den skulle sprida vidare den löpeld, som hotade bränna dunen i deras av borgarna tillredda bädd . För oss synes nu e fter åt däremot fruktansvärt den möjlighet att vår revol ution med sitt demokratiska program avgå.tt med seger, och sålunda tili en bOrjan sk ulle kunn at förvirra grannländernas arbetares uppfattning av"l;ien proletariska revolulionens stora uppgift. Men segern tillföll även denna gång det kapit;."\ Iistiska vAIdet. Den tyska imperialismen hörde vår:l I borgares båner och var färdig att sluka deras lands nyvunna självständighet, aom pA de finska socialdemokraternas yrkan kort förut hade fåtts som gAva av R}'S5 lallds soci alistiska rådsrepublik. De finska borgarna s nati onalkänsla led därvid icke det ringaste och det främmande imperialistiska oket skrämde dem ej nu, d ll. deras fädernesland var pA väg att bliva det arbetande folkets fadernesland. Hellre HUo de allt folket tili ofter M den tyska storrövaren. bloU de själva !ingo den blygsamma platsen sam slavfogdar. De fingo platsen och piskan i band. Dd. alckig
i väriden hac den blodiga slavpiskan blivit svängd sä djuriskt bestialiskt än under Svh.huvuds fogdeskap i Finland utao avbrott, frän dag tili dag under sju mä· f1aders tid. De finska borgarnas hämdJystnad har efter revolutionen fordrat mångfalt flere död'ioffer bland de försva rslösa fänslade än klasskriget under tre mä· naders lid kostade Finlands arbeJarklass. Genom systematiskt fortsatt masslaktning av vära kamrater har den vita finska ;;laktarernakten liksom velat med en nervskakande tydllgbet visa alla lands arbetare, ' vilken tygellös hämnd de kuona råka ut för, om de icke genast vid tilltradet tili makten pressa sitt lands borga re under en järnhård diktatur, utao gentemot såväl fångna sam fria klassmotståndare besjälas av lika omsint mAnsklighetskä.nsla, som den revolutionära makten i Finland iakttog. Vid sidan av massarkebuseringarna företogo sig bor{arna också genast att hilmnas genom att döda fAng\{na i svält Tydligen ilr detta det väUustigaste lorm av masshäind: när ar betarna, vilka med stolthet kant sig vara skapa ren av all rikedom och dess ratia ägare, nu i fAngenskap och av hunger pinade vrida sig, blAna tili ocb de n ena elter den andra IAta sina liv, då njuter den tina aktionären vid åsynen därav desto mer, stimulera r därvid sin aptit och känneT sin övermänskliga makt. Njuter t. o. m. fOr mycket, så att ban nästan glOmmer såsom alla skojare - att levande arbetskraft alls ä f nödvändig, tills någon enskild kapitalist, säsom friherre Linder, vaknar från ruset viä åsynen av de folktomma egendomarna och fab,rikerna och uttalar i bakruset sanningen: är skamligt", samt uppmanar silta svinhuvudska yrkesbrOder att nOja sig med större måttlighet i hämdfOrlustelsen. Kapitalismens paradis i Finlaod var ou något sä när fullständigt. Blott den gyllene kronan faUades . .,.Men den rekvirerades. Vanligt tyskt arbete ... frän Hohenzollerns filia l i Hessen, efter mäster Wilhelms rit ningar. - Dagelt inn an sJaktarnas lantdag skulle välja sin kung, lyfte historiens nemesis varnande sitt fjn ge r - i Bulgarien och vid deh franska fronten kläm·
33 tade fOr den tyska imperialismen olycksbådande kloc· kOT. Finlands berrstollar fOrstodo ännu icke vikten av ett l'IterUg. De ' ville springa sitt huvud i väggen. få vi väl se dem ligga på magtn fOr den engel· ska imperialismen. Tms arbetarna kör bort även den engelska rövarell. Då falla de finska !lerrarna på sin baJr.'J
Den finska arbetarrörelsen splittrades i vAras oCh kommer aU uppstå isin förra skepnad. Den 51ö· vordna yxan kastades i historiens assja tor 3U omsmäl · , tas och 011 se vi därav urpstå ett klart kommunistiskt stå!. Rost och slagg simm3f på ylan såväl j Finland sam i Ryssland. I Finland ha socialistbedragarnas hop uoder ledning av f. d. senator Tanner visat sig å scenen IOr att ofOrblommerat bjuda ut Sill3 slitna ideal tili det "framåtskridande w borgerskapets förnöjelse. wKamrat w Tokoi har i sällskap med skådespelaren Orjatsalo . oeh en del andra flyttat till marknaden i Arkangel, varest denna turne nu uppför en sorglustig fars för att kvarhA11a den vilsefOrda finska legionen i den engelska imperialismens led. Med tjilnstemännen i den gamla landsorganisationen gjorde vi slutlig vidräkning vid mötet i Moskva i slutel av augusti, varvid Finlands kommunistiska parti grundades på fOljande principiella grunder:
1. Arbetark l assen bör energiskt bereda sig fOr en beväpnad revolution oeh ieke sträva tillbaka tilI den gamla ståndpunkten med parlament, faekliga oel! . kooperativa föreningar.
2. Endast en sAdan arbetarrörelse, som ve rk.n för kommunismens ulbredande oeh den kommande soeia)istiska revolutionens fr3mgång, bör godkannas oeb ' understödjas, a11 annan verksamhet bör avgjorl fOrdömas, avslöjas oeh motarbetas .
3. Genom revolutionen Mr arbetarklassen övertaga all makl oeh grundlägga en jarnhård arbetardiktatur, strllvandet bOr alltså gå ui på avskaffande av den
34
borgerliga staten ocb icke att grunda en demokrali, varken fOre eller eltd revolutionen.
-4. Genom arbelarnas diktatoriska makt bör den kommunistiska samhällsordningen skapas genom expropriation av all jord och kapitaltstisk egendom och genom produkti.onens och fOrde l ningens I'll1händertagande av de organiserade arbetarna. Alltså bör varken fOre eiler genom revolutionen sådana Algarder vidtagas, vilka endast aro ägnacte aU göra det kapitalistiska expropriationssystemet drägligare.
5. Utbrottet av proletariatets internationella revolution och dess seger Mr så energiskt som mOjligt be fardras, och det ryska proletariatets socialistiska rådsrepublik Mr på alla sätt understödjas.
Detta äf de Ia.rdom:u, vilka vi erbållit genom vår egen härda. kamp oeh av det ryska proletariatets stora exempeJ. Vi fatta nu, att den marxistiska taktikens huvuaregel är: Först en riktig uppskattning av den hi -, st..:>riska situationen oeh sedan ett energiskt framstormande sä långt sam möjligt inom de av utveeklin· gen givna grunderna.
Under en tid, dä historiska ieke Iinnas, ilr utbrottet av en revolution emot den marxist iska up pfattningen. Särskilt ha flyktingar efter en misslyekad revolution ofta Jallit för frestelsen aU med ögonen slutna tillställa nya revolutionara anslag å tider, då historien slopat förutsättningar därför I Dylika revolut ionsimprovisatörer oeh dylikt revolutionsfåneri brännmärkles av Marx på det skarpaste . Men åter, n ä r historien räkat 1 en revolutionär period, när förulsättningar för en revolutiolls utbrytande synes vara fö r handen, nar den synes "n!lrma" sig - säsom nu i Europa ar fallet '- då bör overksamhet eiler bromsning
gentcmot den kommande tevolutionen frän marxistisk \ ståndpunkt på det skarpaste fördöm as. Dä bö r arbe· tarrörelsen sträva tili revolution, aJlvarligt bereda sig därtilJ oeh avstå frän att med annan verksamhet söka undvika densamma. f denna anda vilja vi uu verka såväl i Finland sam Ryssland oeh öve raUt där vAra unga krafter kun ·
.. vara behövliga tor den proleta:iska j·:terndtionella revolutionen. I Ryssland det fOr värt paTti nArmast att "organisera och på bästa siitt inöva tiJIförlitliga avdelningar av röda gardet. 1 deUa avseende aro vAra gossar redan i fullt arbete . 1 ett tili kamrat Lenin adresserat öppet brev befitllmä ktigade värt partimöte , honom att tili de ryska partivännerna framföra: "också de finska .. kommunisterna gå med glädje i elden vi vil/'a vara med då mao går tili storms mot kapitalismens ästen och jämnar dem med jorden.de fiuska kommunisterna bli icke bakom fronten. dl proletärerna i alla länder erövra världen·.
TYÖVÄENLIIKKEEN
Torsgatan 10, nedsatta pris:
Vi k to r Larssons skrifter
P R I $ KR. 2:25.
Viktor Larsson , Hallandsposkns frejdade redaklör, som JOr 10 Af sedan gick ur Uden, var en :IV den svenska dCllIokratlcns basta och tappra stc förkllmpar. frams förlag utgav på sin tld hans yppersIa artiklar i poliliska och soclala !lmnen Jamte hans fAngslande liller!lra uppsalser och briljanta kAserier i eli stone arbelc, betitlat
Viktor Larssons $krlfler, inledda av en levnadsieckning av Z. HOgl und saml mirmcsruna av Bengt Lidfors. Detta ar· bele, $Om ulgor en prydnad fOr varjc arbetares bibliotck, omfaltar 512 sido saml kosladc dA del Mrs! ulkom 4 kronor. FOrlaget innehar en rcstupplaga, $Om det nu slutsäljer fOr kr . 2: 25, elt i lörtili Ilrhclcls vardc ocrhOrl bi11igt pris. Vld kOp av mlns t 5 ex, lämnas d c tili kommission!lreroa fOr kr. 1: 75 fraklfri tt , när mins! JO eJ. tages.
"1 kampcn fOr folkets frihel forde V. L. en klinga. smidd av unkens adlasle malm och sklmrande av ordkons!ens vackraste slingor, eli bart huggande sv3rd. som gjorde bono m batad och friJklad och fOrbannad, me n också tlskad och saknad som tA. '
Ben g t Lldforss.
FrAn FR A MS F6R LA O, Stockb o lm , säljes tili