Den kapitalistiska världen och Kommunistiska Internationalen.

Inledning.

När Hll5 soc ialister från skilda länd er av olika schatteringar och riktningar, men alla med vilja ntt föra kamp mot det ohyggliga kriget och för den in · ternationella socialis men , samlades ti ll rådslag nere i den lilla schweiziska byn Zimmervald och därifr ån uts ände paroller t ill hela världens undcrtrycktp. och be{lragna proletariat om kamp föl' fr ed e n ta lad e Hj. Branting och hans social patrioti ska meningsfränder hånfullt om Zimmerva.ldröre lsen "som en liten övergåe nde episod utan någon som helst b etyde lse". Vilken kortsynth et! Zimmcrvaldmanifestct blev en tändan d e gnista, som slog ner i miljoner proletärers brö s t, som väckte d em ur krigspsykosens mardrömmar, som samlade och egga de dem till kamp för freden och socialismen. Oeh Zimmel'vnld , som sedan utbyggdes me d konfe r ense rn a i Kienthal oeh Stockholm, blev p l attformen för all oppositi on mot kriget. Liebkncchts oc h hans skarors stolta kamp mot den tyska militaris me n , de franska defaiti ste rnas sega strid mot Clemenceaus revanschpolitik, Mae Lea ns oc h de e ngel ska arbetarnas ihärdiga propaga nda , det ital i enska socialdemokratisk !\. partiets kraf tiga aktioner, de ryska r evo-

lutioll ä rern as mödo sa mm a men al dri g tröttnande kamp mot za ri s men, de t sve ns k a Un gdo ms f örbundets kamp sä rskilt vid tiden för fre dsko ngre ssen, all an n an s oci a. l is ti sk pr opaga nda i olika. länd e r att förtiga - all de nna ve rk sa mh et i respektive l an d h ar 80m in te rn a· tione ll bak gr und Zimmervaldröre l se n . O r g a Il i s a· t o r i s k t betydde dcn ju ytterst lite, men den var en In o r a l i s k r yggrA d av oerhörd betydelse för all 'vär l dens soci a lister.

När 1919 p å våre n revo lu t ionä r a. socia li ster från ett tjugotal l än d er sa mlades i re vo lu t i one n s Mo sk va oc h d är ko nstit u erade lIT. I nternf\.tionalen, Zimm erva ld s arv t aga r e i kampen för vä rld sfre den och de n r evol uti on ä ra s ociali s me n , ta l ades det föraktfullt i några sve ns ka vänstersocia li stiska tidningar om "e n obe ty dlig l iten ju nta av pri vatp ers oner ". Vi lke n kortsy nth et! Någ r a. må na der se nare var III. In te rnational e n i var mans mun och und e r de n tid, som förflutit sed an dess första kon gress, har den varit huvudtemat inom all inte rn atione ll arbetarrö r el se , li kso m de n intern at io ne l la bourgeoi s in insett, att de nsam ma just i denna organisation har sin hu vudfie nd e. Därför riktar de n på de nn a punkt a lldele s eniga inte rn atione ll a kapitalismell all sin k raft och a nvänder alla s i na mede l för att kros sa d en och dess mera fram t rädande rep re se nt a nt e r i olika län der. Om man k an tala om handling oc h or d i rä ttan t id så är det just här fallet. Sällan har en or· ga ni sa tion bild ats jus t så. i r ätta n t id s om den lIT. Tn ternationale n , vars sj äl va bild a n de var e n handling av vä rld s hi storisk och revolutionär betyde l se . Al dr ig sed a n 184 8, d å Europas unga pro le tariat me d g länsande ögon !li s te Karl }farx ' Kommuni stiska lfan ifest,

5 vilket för dem öppnade dittills oanade samhällel ig a vidder och horisonter, har väl världens proletarcr och revolutionärer med sådant levande intresse, med så stor sympati och känsla av just rätt ord på rätt plats tagit del av Alars-kongressens manifest och riktlinje r. Det var parollen som tände på nytt hoppets eld i mil· joner uttröttade, förtviv l ade proletärers ögon, det var lösenord som på nytt kallade till samling, till kamp och till strid.

Det var paroller och lösenord s o m f ö l j d c s! Överallt mottogs i de revolutionära socialistiska partierna meddelandet om III. Internationalens bildande med oerhörd entusiasm. På förstkommande kongress gjordes och fullbordades den formella ans lutningen. Men inte bara inom de redan målmedvetet revolutionära kretsarna sträckte Internationalens inflytande sig. Även bland de djupa leden i de partier, som ännu stodo kvar i den under augustidagarna 1914 alldeles förolyckade, nu synnerligen nödtorftigt hoplappade II. Internationalen, gingo sympatierna i stor utsträckning mot IIT. Internationalen. Detta faktum har också uuder det gångna året framtvingat en mängd partiers utträde ur herrar Thomas', Noskes och Brantillgs International. Afa.ssol'nas tryck har varit så starkt att ledarna. va.rs själar och hjärtan hört det gamla och förgångna till , tvungits att ge vika . Detta åter skapade cn grupp partier, vilkas djupa led och stora massor känna och tänka revolutionärt, mell vilkas ledare sabotera alla försök till handling och till klart revolutionärt ståndpunktstagande för III . Internationalen. T flera fall drevos ledarna emellertid ända dithän, att de förklarat sig villiga medverka till att de ras resp.

pu rtier illtriida i III. Internationalen, mon, men ... oc h så följer e n ser ie av förbehåll, från ytte r st betycleIsefulla oc h avgöra nd e i viktiga principiella oc h Ofganis atori ska frågor till de minsta. små bagat ell e r , al lt hopsamla t i en praktfull reservati ons bukett.

De tta s kapad e e n sit uation, som f ullständigt hotade att urvattna JU. Internationalen, att förtag a den d ess karaktär av revo lutionär handlings-internation al. D et var därför e n tvingand e nödvändighet för III. Internationalen s cx ekutivkommitte att hUa and r a kongresse n i ng åen de syssla speciellt med riktli nj e rn a för Internationalens ve rksamhet , dess s tadgar och aktions pr ogr am , m. a. o. skapa e n fast, s tabil organi sa tion , fast oc h stabil int e endast i tOPIJell utan ända Iler till varje anslutet partis minsta lilla underavdelning , s kapa en världsrevolutionens ce ntrala ledning och kn yta delllJa intimt samman med d ess s tormtrupper i varje l and. K ommunistiska In te rn ationalen andra kongress ÖP IJll ud es i P ehog rad den 17 juli 1920 under s tora högtid li g he ter. Dess egentliga a r bete pågick under tideu 23 juli 7 aug u si i zar ernas gamla K reml i Mo s kva. Icke mindr e än 35 ländcr voro r e presenterade. H e la världen s r evo lu t ionära arbetarrörelse had e. trots föl" bud, passko n troll och tu se nde svår igh eter. s kyudat att ditsända si na d elegater , så fo rt inbjudan ti ll kongress utfär dats. Kongressens r esu ltat i fråga om manifest, riktl i njer oc h teser i olika för den int ernatio nella revo lutionär a rörelsen bety d el se full a frågor föreligg er s amlade i denn a b ok. Senare kommer om möjligt även ett s ten og r afi skt protokoll över förhandlinga rn a at t ut ges. Mången vec k a ef ter d et de fattade besluten blivit

kijnda i Väst-EurolJa hade ej rUllnit bort, förrän di sku ss ionen VR T i full gållg . Bourgcoisi-p rcssen hotade, bad och tig gde. I krigisk a. ordalag hotade den Sovjetrepubliken med död oeh u ndergång, ty det var naturligtvis d ess r ege ring, som e n bart för sina syften arrang erat hela kongressen, ja s kapa t lII. I nternationalen. Den bad och t i ggde sina egna länders arbetarklass att i cke lyssna t.ill s ir entonerna från lIo skwlt, ' sökte påvisa, stö dd givetvis p ä lögner oe h förtal , huru bra det egna l andets arbetarklass hade d et i jämförel se med den r yska och huru illa det sku lle vara om arbetarklassen sku lle göra revolution, ty därunder sk ull e den sjä lv lida me st. Och mot II I. l :s folk började en regeringarnas, polisens och de r eaktio nära ligornas klappjakt , till vilken vii rid en al dri g förr skådat maken. D en socialpatriotiska och h ögersoc ialisti ska pressen var orta. nästan ännu värre än borgarnas tidningar. Där s k y dde man i cke de me st grova förvrä n gningar, de mest f ulländade förfalskningar av va d so m förhandlats IJå kongressen för att invagga sina än nu trogna skaror i trOll, att man här hade att göra med något. förfädigt, ryskt ty r ann i , med Moskvadiktatur , med en ny art av rysk za ri sm. som hotade att eröv r a hela ,'ädden oc h särskilt h ela vä rld ens arbetarrörelse. Kongr essens bes lu t framkallade eme llertid icke ba rt' hos borgare och s ocia l patrioter livlig rörelse. Aven inom d c till TIT . I nternationalen reda n a ns lutna partierna och, naturligtv i s alldeles sä rsk ilt , inom de pa rtier , som utträtt ur II. Internationalen och före kongressen förklarat s ig för anslutning till Kommunistiska Tnt e rnational e n på vissa villkor och under sä rskilda förhållanden, framkallade kongressbesluten ,

särskilt d c s. k. 21 anslutnillgsviJlkorell, en livlig d ebatt, som bl ev början till den kris, den process fram till klarhet i uppfattning och enhet i uppträdande, vilken alla <l essa partier i skri\>nnde stund genomgå.

För att rik tigt förstå och bedöma d e bes lu t som fattats på Moskvakongresscll, är det nödvändigt att lära känn a den allmänna ekonomiska och politiskn sit uation en i värl den, vilken ju utgör bakgrunden föl' dem, utgör d eras inre och djupare motivering. Innan jag övergår till att granska vårt partis ställning till kongressen , tor de det därför vara på sin plats att korta ordalag sk i ssera upp den nuvarande internationella sit u at ion en.

•

Kapitali sme ns upp l ösning fortgår över hela världen med en rasande fart. Andligt, socialt, men först och främst ekonomiskt genom l ever den kapitalistiska \"ärlden en sönd rin gs- och förvittringsprocesil'. vars kraft är olika stor i skildll länder, men vars tendens överallt är densamma. Und er decennierna före vä rldskriget utvecklades kapitalismen till s in högsta fulländning.flfonopolen efte rträdd e den fria konkurrensen. I händerna på några få personer, sammanslutna i truster , karteller etc. samlades hela industr igrenar, j", även inter nationellt monopoliserades på detta sätt stonL markliader. Vi genomlevde en period av det internationella finanskapitalots oinskränkta herl"avälde. Varje la nd behärskades ekonomiskt - och därmed naturligtvis även politiskt - av tre-fyra storbanker. Det är sallnerligen ej bara skämt, när vi här hemma i Sverge ta la om "den osynlige ständiga finansm ini stern"!

Krig et kom som den naturliga utlösningen av alla dc motsättningar och intressekonflikter som de kapitalist i ska stormakte rn a under sill s tändiga, för sill ut veck lin g absolut behövliga k a mp om värl dsma rkn aden och kolonierna, framkallat. Kriget åte r bl ev början till den kapitalismens upplösningsprocess, s om vi sedan några Ar bevit t n a . Kriget ko stade 20-25 miljo n er döda och lemlästade , kriget märkte med död e ns Iwrs llä stan varje stuga oc h varje våning i Väst-, Mella n- och öst-Europa . Kriget slet obarml1ärtigt sönder alla de inter nat ion ella förbindelser, politiska, kulture lla och främst ekollomi!:lka, som under kapitalismen oc h tack vare kapitali s men knutits. K ri get ka stade om va rj e nations pr odu ktionsliv från att vara. inriktat i den fredliga utv ecklingens tjänst till att bli nära nog e nb art ett verktyg i krigsmaskineriets hand och ti ll dess tjä n st. D etta. krig , till vil ke t alla <l e däri deltagande l ä n derna gingo me d tm pa. segel' oeh h opp om e u lyckligare framtid , en "plats i so len", har för dem alla, segra re och besegra re, vän ne r oc h fiender, e ndast r esulterat i eländ e oc h nöd, i ekonomiska kl'ise" och svindlan d e s kulder.

Den samlade produktion e n i Europa hal' und er å r e n 1914- 19 sjunkit med över 40 procent, i Amerika mod 25 procent - d et är tvä n lle e nk l a siff ror , som s äger mOl' OlD världskrisen än långa argu mentationer. Och arbetarklasse ns produktionskraf t ko mm er icke att ökas under fo r tsa.tt kapitalistisk regim. - Stora skulder trycker nu även d e seg rande lände rna, utom A merika . I England oeh Frankrike ullpgå skul de rn a t ill mer ä n 50 procent av nationalförmögenheten: i Italien till 60-70 procent, i T ysk l an d till c:a 80 proce nt.

'rvå år h a gått sedan världskriget slutade. Up plösningen har för varje månad tillt ag it. Och vä rldens sto ra. ka. pitalistiska state r , so m hölla ih op d å det gällde krossa T ys kland och so m med förenade krafter söka slå ncr den ryska sovjet-re publiken , föra nu i nbör<l es en vild kamp om de stora expansionsområdena. om rätt en och möjlighete n att ut s uga P crsic ns, Mesa)loLamicns, Kinas och fo lk och land. D et är nödv ändig t för de kapitalist i ska staternas ex i ste n s p.t t få fast hand om dessa stora avsättnings- och ut· pl lll\ d rill gsområde ll. Med a ll a kr afte r ar beta kapitalismens folk på att skalla "ordning och arbets r o" på nytt. D o h a f ått god hjäl p i de nn a S i ll ve rk sa mh et f1V social patrioterna oc h d e n gamla f ackfören in gs b y r åkmtien, vilkas förnämsta dikt a n och t raktan går u t på att förh i ndra st r ejke r och a rb ets n edlä gge l ser oeh att öka produktionen.

Ett bel ysa nde exempe l p å. hur man frll.n kapitalis j iskt håll t änker sig "reorganise ringen" ha vi i d e n plan som d e n kände tyske borge r l i ge soc i a l ekono m en H. i c 11 a r d C a 1 w e r fr amlagt i den tyska presse n helt nyli gen. Ha n erkänner förs t mycket ri kt i gt att "en parlamcntaris k r ege rin g ej k an rädd a. det tyska folket ut ur d et allt m era. väXllnde kao sti ll stå n det. Därtill be höves en e nh etl i g och beslutsa m vilja , som blott kan åstad komma s genom diktatur". Antingen en e ll er en prol eta riatets diktatur! o c h s jäl v ser förf. mycket mörkt på m öjligheten f ö r ell bourgeoisiens di ktat ur. D ock, e n möjli g h et finns , om ma n re ali se rar h a ns " positiv a pro g ram för d et k (\.pihlIistiska åte ruppb ygga nd et". Detta. innehll.lIer en· mängd punk ter. ur vilk a m å anföras följa nd e: 50 pro-

]J

cents ncr s tittnillg av lÖIJarn a åt alla s tats- och kommunala, funk tionärer, avsked it alla ö,'erflödiga element i statstjänst, höjning av järnvägsfrnkterna med 50 procent , upphävande av arbetslöshetsunderstöden, förliln gning flV arbetst id en från 8 till 11 timmar, in förandet av arbetstvång. Sådana te sig kapitalismens reo rga ni serings planer. I Englan d ha r man ju också red a n hunnit så långt att arbetstvånget de facto är genomfört i och med antagandet av lagen om rätt för regeringen att vid strejkfara proklamera indu striolIt belägringsti llstånd. Kapitalist k lassen sp änn er va r je muskel f ör att skapa "ordn ing", för att få tillbaka de gaml a goda tider na, då profiten so m himme l sk manna rnmJade Iler i d ess sk öte. Ta c k vare den in bördes kampen, den allmi.bllla kr i sen och dC ll växan d e nat ionellt-revo lutionära rörelsen i d e undertryckta l ände rn a. samt taek va r e den europe i ska arbetarklasse ns allt ty d ligare manifesterade be s lu t att ej l åta kapitali s men pd nytt sätta sig fast i sa d el n , a llt fastarc revolutionära kampvilja , kommer detta tydligen ej att ske.

Det är emellerti d ori kti gt hysa en fatalistisk tro på att kapitalismen, oberoende av arbetark lass ens görallnen, gdr s in snabba undergång till mötes . Förut. s ättningarna d ärför existera. Det heror på arbctarklassen självt om den v ill utnyttja dessa förutsättnintill sin fö r del, till hela män s kligh e tens gagn, ti ll genomförandet av det kommunistiska samhällssystemet. Godvilligt avstår ka pitali smen ingen tin g . I re, roIutionär ka.mp måste arbeta rkl assen erövra sina rät righeter. Denna kamp må ste, för att l ända till seger. ske efter v issa ge nom teorier och llraktiska e r faren-

hetor uppdragua allmänna linjer. Det är detta som skett på Kommunistiska Internatio nalen s H. kongress .

Sedan det Kommunistiska Manifestet utkom har det ej förelagts världens revolutionära sociali stcl' n ågot mera bet.ydelsefullt d okument än de ssa manifest och teser från Kommunistiska Internati onalens II. kongress. De hop s umm era d et internationella läget, soc ialt, nati one llt och ekonomiskt, de öppna för våra ögon bilden av den kapitalistiska världen i dödsrycknipgarna. de teckna i få satsel' men gnistra nd e klart arbetarrörelsens hittillsvarande utveckling och de dra ga på grundvalen av decenniers marxistisk teori oc h krigsårens revolutionära llraxis upp linjerna för don royolutionära arbetarrörelsells nutida kamp.

Krigftt rubbade dc gamla cirkl arna för alla och envar. KalJitalismen drev s fram till sin nuvarand e kaos- oc h rö rfallsperiod och den internationella arbet.arriirelscn s lungades, i saknad av fast led stjärna, so m ett vrakbrutet skepp på storm fyllt ha v mot de n ena förrädiska klippan efter del} andra. Otaliga äro d e fel och mis stag som socialdemokratisk arbeta rrör el se begått und e r och efter kriget för att nu ej tala om alla de r e ll a förbryt el ser som 5. k. socialde mokrater i socia ldemokratien;: och des s internationella arbetarrö r elses namn g j ort sig skyldiga till! Dessa fel och missI.ag ha oftast bottnat däri att vederbörande ej kunnat hålla rak kurs, saknat d e n kOffivass som s kulle visa vartåt färden bar. Liksom K omm unistiska Manifestet blev fÖrl"a å rhundradet s arbetarröre l ses fasta punkt. kring vilken den samlad e, organiserade och skolade

13

pr olet.ariate t. så skall 11. kongresse ns tes e r oc h mani · fest bl i d e n ledstjärna , som lysel' vägen f ramö ver för nntia ens st r idande och kämpand e pr ol etärskaror.

D e ll UL Tnternationalen s alla motståndare oc h ljumm a vä nner ha. för e n ade i e n 11Cl li g a llian s, up phä vt v ilda krigsrop mot dessa teser. Och a lldeles sär skilt h al' attacke n riktat s i g mot de s . k. 21 anslut· nin gsvillko r en. Rär ovan IHL r j u redan s kälen för dcra s t ill komst klarlagt s. n et återstå r dä rför endast att i k orth et något mo t ivera dc ol ika. pu nkte rn a oc h bemöta de n kri t ik , so m r iktnt s mot dem.

Först må e meller ti d ett par frågor, som kommit UPl) und nl' disku ss io n e ns lopp, k larläggas . D et gäller l cdlll·cvä l dct. och fllnkti onari s me n s amt frågan om parti ot s s tällning till klassen.

Så l änge v i bildade e n op p osition inom d et gamla hö gersoeia li stiska. parti et spe lade fråga n om l edareoch fu nkt io n ärsväl det en stor roll i vår agitation. Vi kämpade med a ll kraft mot d etsa mm a v id all a ti llfäll e n. D e t är denn a vår gam l a kamp , so m g e r e n viss re son an sb otte n rör vå r nuvaran de s. k. oppo s ition s tal OlD a tt e n centralisat ion s k all fö ra t ill ett nytt lildare vä ld e . D etta är emellertid ett full stä ndigt fal skt res oncmang. l det gamla p a r t i e t , där reformism här s!<:ul e, där 1.1'0 11 på s oci alis me ns "fredliga inväxande" där s pelad e l ed a r e fr åga n e n oerhö rt stOl' r oll. 'f y för dc ma sso r , som hade d ellna reformistiska tr.). tick led arna en väl di g betydelse. D et va r de och i myc k et mindre gra d masso rn a som vunno segrarna. Vid d e fr edli ga förhandlin g arna var d et l eda rn a, so m , alltid i d et län gs t a und vikand e st rejkvapnet, förh a nd l ad e fram "segern". I parlamentet oc h de kommunal a

institutionerna var det likaledes led a rn a som genomkämpa de "förbättri ng ar na" oc h " reformerna". Massan vllr endast dera s staffage, en kuliss, so m man vid behov fatta d e stöd mot. Mot detta l ednrevälde oe h hel a lien ås k ådning so m dikterade detsamma satte v i vänvli.r r e vol u t i o n ä r a ås kådning: en· !last i revolutionär kamp kan prol etariatet v inn a sto ra , bestående fördelar, e nd nst genom arbeta rmassomas eget, själ vstä ndiga, målm edv et na uppträdande på seenel! kan kamp en skä rpa s och f öra s fram till ett avgörande. D en na IlrincipielJa åskådni ng medförd e givet.vis Ullder de förhalIdva r ande omständighete rn a kamp mot ledareväl d et, e n kamp för ma ssorn as sjä l vstän dighet, en kamp för decentralisatio n. ],( en r edan rJ[t förfäkta d e vi bredvid dec elltralisationsidcen he lt centralisti ska t anka r. Våra försö k att på partikongresse l"l la genomd riva vissa re sol utioner som sedan partistyri"Jlse oell r iksdagsgrupp hade att vaka över o('h efterleva ex emp elvi s Vcnnerst r öms berömda: '·fn vällningen är d et principiella, s om med all kraft mns t e e ft ersträvas - voro sådana aktioner i cent ra · li s tisk riktning.

N u ä r läget ett helt a n nat. Kapitalismen s fredliga e pok ä;' till ända. V i leva under trycket ave n internutiollell imperialistisk di ktat u r. Et.t sjä lvs tändig t revolutionärt parti har uppstått, ett parti , vars främ sta programpunkt just be stå r i kravet Jlå, m a s s o rn n s eget handlande, p å den direkta aktionen. Att kalla mUSSQrna ti l! p l a nl ösa, oförberedd a, då l igt ell e r öve r h uvud ieke all s ledda aktiollCl', vore ej ett fel ut a n en förbrytelse. En enhetlig ledning är i denna avgö r a nd e ka mpp e riod av nöden. D en na ledning bild ar varje

lands komm. parti, som inom sig hyser den mest målmedvetna, skolade och revolutionära delen av proletariatet. Inom detta parti måste kampen organiseras odl förberedas, och inom partiets ledning, som i hela sitt arbete stöder sig p å partiets förtroende, måste b:ld a och hela den stora kampen systematiseras. Den som däri ser något principiellt brott mot \'lira forna krav på självständighet hos parti folket och på d emokrati inom rörelsen förgäter helt , dels att vi nn befinner oss i en helt aOllan epok av kapitalismens hi storia än före kriget, dels att d et s . k. " l edareväldet " inom ett kommunistiskt parti aldrig blir ett ledare\'iilde ö v e r massan men väl ett nödvändigt organisatoriskt arbete, baserat på av kongressen fastställda. principer och riktlinjer, f ö r oc h g e n o ro massan. SIwlie vi av rädsla. för misstolkningar och förvriingningar ej våga ställa oss på denna. ståndpunkt, ja då kommer inom partiet att inträffa icke en utan hundr atals händelser årligen så dan a som under valrörelsen i år, då exempelvis ett distrikt pr oklame r ade va l st r ejk oc h ett annat gav sig till att samarbeta med högersocial ister n a, a llt ledande till inre org"an isatorisk oeh andlig upplösning.

D en andra punkten gäller p a r t i e t s förhållande t.ill k l a s s e n. Det har under diskussionen framhållits ntt det ej gäller draga gränsen mellan arbetare och llfbetnre utan mellan arbetarklass och bo rgarklass. Med andra ord: vårt program bör utformas så, att detsamma. kan samla den stora. massan av arbetare inom vår partiorgarusation. Denna ståndpunkt är ur marxistisk synp unkt alldeles falsk. Partiet kan icke forma sitt !Jrogram med h änsyn till den stån dpunkt

prolelal'iatet i rd lmänhet intager. Partiet har inga andra intressen än den stora massans: störtandet av' kapitalismen, införandet av ett socialistiskt samhällssystem . Men part i et kan ej låta s itt program för att nå. delta mål dikteras av prolcta.riatets stora massa, utan enbart av de erfarenheter och rön, s om den skolade, målmedvetna och revolutionära d elen av klassen hiimbt under redan gångna strider . Partiet kan ej Ullderordna sig de stora, ofta oskolade arbetarmassorna. Det måste alltid ha fria händer till propaganda och "unan verksamhet . Ja, det kan tvärtom ofta inträffa den situationen, att partiet direkt och posit i vt måste uppträda ffi o t arhctarklassens s tora massa, då denna av slöhet , okunnighet eller förledd av socia lpatrioternn är på att förråon klnssens ve r k l i g a intre sse n . Marx uttryckte detta kll'lrt redan i Kommunistiska Manifestet", när han flkre\": JV:,mmunisierna skiljer sig Irll n de övriga Jll"oletäriska partierna 'bl>ott därigenom, utt de i jlroletnriatets olika Ilutiou(lUa strider framhäver de av nationaliteten oavhängiga intressell, som hda proleUlI·ia·tet har, och försöker göra dessa gällande, och lI. andra sida n därigenom, att d-o under de olika u t ve cklingsgrad-or , so m kampen mellan ]lroletariawt.och bourgooisi genomgår, städse företräder hela rörelsens intressen.

Kommuniste rna är alltså i den praktiska kampen den alltid plldrivand-e delen av arbeta rpartiemn i allft Hinder, och teoretiskt har d-o före den övriga massan av jlroletariatet kommit till jn.sikt om betingelserna, gången och dc allmänJl(1. resultaten för d-on pl'Oletärn. rörelsen.

Kommunlslemas närmasw mål äl" det sanuna som alla ÖI"riga proletära partiers: prolet a riatets organieering till klass, stö rtandet av bourgooisin.s herravälde, e rövringen av den politis ka makten ,genom proletariatet.

Kommunisternas t eor-otis k a satse r vilal" ingalunda på

17 idoor och principer, som uppfunnits eller upptäckta av den eller den vörlds[öI'biittraren.

Det är blott allmtiJJ.na uttry ck för de faktiska iörbållan· dena inom en pågående kla&lknmp , tn inför våra ögon försiggående historisk rörelse.

Att s träva efter "arbetarenighet" innan den stora massan blivit upplyst, innan den berövats de borgerligt-demokratiska och socialpa.triotiska illusioner, som den ännu hyser ja, det är verkligen att hysa illusi.oner, som skändligen komma att grusas.

Nu till de 21 punkterna:

Dc skilda punkter som handla om p r o p a g a ud a Il propagandan inom partiet, inom den stora massan av arbetarklassen, i fackföreni ngarn a, b l and militärer, bland småbönd er och lantarbetare etc . kräva att denna skall ha en kommunistisk prägel och motsvara. den III. Internationalens beslut och program. En rimligare fordran kan väl knappast uppställas av uågon organisation? Det förefaller som om alla des sa punkter redan från början kunde bortelimineras från diskussionen, om man verkligen menar allvar med bekännelsen att ma,n står principiellt på III. Internationalens grundval. Kraven i punkterna 1, 4, 5, 6 och 9 äro sjäh'klara och odisputabla.

De värsta stötestenarna för vissa av vårt partis medlemmar äro punkterna om f a c k f ö r e n i n g sr ö r e l s e n, d e n d e m o k r a t i s k a c e nt r a. l i s c r j Il g e n, u t e s l u t n i n g e n och i viss mån llartiets namn.

Punkterna om fackföreningsrörelsen äro beklagligt vis ej skrivna med den skärpa i uttryckssättet, att ej. (l m man hal· viljan därtill, förtolkningar och för,. -

vrängningar kunna göras. Tydligt framg å r eme ll e rtid både av punkt 10 i anslutningsvill koren och i s jälva teserna om fackföreningsrörelsen att någon s p r ä Il g_ Il i Il g av fackföreningsrörelsen oc h d e fackliga organisationerna ej krävs eller åsyftas . Tvärtom! Det markeras k ra ft i gt att d et gäll er för kommunisterna att inom d e b e s t å e Il d e or ganisationernas ram verka för sina ideer, att föra en oavbr u ten kamp mot dc l:; oci dpahiotiska, arbeta r nas ve rkli ga intressen sv ikande ledningarna, att revolutionera o r ganisatione rna och söka f å ledningen i sina hä nder . Det är Int e rnationa l ens principiella agitatiol1sli nj e som går igen även i J enna fråga. Detta und erströks y tterl igare på den fack. liga konferens som hölls i Moskva i samband med III. Intern ationalens an dra kongress. P å d enna konfe rens beslöts d et upprätt a en in ternat ion e ll byrå, s i d o O r dn a d med III. I nter n atio na l ens exekutivkommitte, som skulle h a hand om propagandan för att revo l utionera fackföreningarna . Med andra or d, II I. International en ha r i fackföreningsfrågall internationellt följt precis samma linj e som Fackliga Prop aga ndaförbundet i Sverge och de n så kallade F'agoppositionen (med Tranrorel i spetsen) i No r ge gjort sig t ill ta l esmä n för.

Den demokratiska centralise rin gen h a r redan här ovan principiell t berörts i samband med skildring av vår kamp mot det gamla le d a r eväl d et före kriget. Vi ha från de gångna åren inom vårt parti så många so r gl ig a exem pel på var t den mångomta l a de decentralisat ionen och ':rörelsef riheten " lett att man me d glädj e bör häl sa den möjlighet ti ll att få partiet stä llt både politi sk t oc h eko nom iskt på solida fötter, som ligger i en förnuftig, på me dlemm ar n as stän diga förtroende

19 och kontroll baserad demokratisk centra.lisation. Det tala s i detta sam man h ang även om att partiet, om punk ten om centralisation antages, skltll fullständigt förlor a si n a ut onom i , bli ett f ullständi gt viljelös t red · skap i d en frukta de exe ku tivkommittens händ e r , kunna kommender as ut i kr i g etc. P å den ti den Karl Kaut sky ännu vor ma rxis t, s krev han just om detta p robl em fö ljand e :

"Redan nu må ste vi vara nKl(l\-clna om, att vår inte r national ej endast betyde r en särskild art nationalism, 80m blott skil jer sig :frAn don borgerliga därigenom all den ej är ngross i v 80m denna, utan ·ger varje nation samma rätt, som den tager i nlLSprAk {ör sin egen n atio n, och därvid tillerkänner åt e nva r full tl uycrä ni tet. Denna ståndp u nkt , 80m överfö r anar.k ismens ståndp unkt från illdividen till staten mOU\'arllr ej dot nä.ra kuJtur8ll.mbund , 80m existerar mellan den moderna kul, tureIli:l s t al.cr Deaaa. bilda Jaktiskt eko n omiskt och kul turellt en -enda anmhällsk ro pp , vars vAlmAonOO be r or \l A ett .harmo, niskt samarbe te mellan dess olika lemmar. Detta uppnås en, (last om vnl' och on underordnar sig det hela. Den socialistis ka lIll ernationale n bildar ej ett konglomilro.t nv s u veräna Wltioner, nv vilka var och -en kan göra var den OOhngar, l örutsatt att de n ej kränker andras likabe rättig ande nej, den socialistiska. Intern ationalen bildlIr en {Jrgaui8lll, som f un ktioMrar so. mycket mor3, fullkomligt ju liitlnre d oss delar kom mIl överelIs och ha.ndla eller .samma pinner. "

Kau lskys stån dpunk t av 1908 sam ma nf a ll e r just med K om muni s ti ska Int ernationale n s av 19201 D et är inte me ningen att beröva d e n atio nell a parti erna dera s "s jälvstän digh et", men det kräve s att de ej enbart skola k ä nna sig som n a t i o n e I l Il. partie r utan som en d e l ave n h an dling skraftig Int er natio nal med de dc både rättighet er oc h förpliktelser, so m dära v fö l ja. D etta har även u nd er de senaste mån aderna gång p å

20 gäng kraftigt betonats av Internationalens exekutivkommitte.

D en bila som oppositionen inom vårt parti påstår sig känna sväva över sitt samfällda huvud är uteslut nin gspunktelI. Det har fr å n III. Internationalens kongress och senare av dess exekutivkommitte uttryckligen betonats, uteslutningsparagrafen riktar sig mot bestämda ideer och principer, ej mot ensk ilda perso n er. Då på något ställe vissa personer nämnas, sA. är det endast för att därig e n om markera de ideer 80m åsyftas oc h vars främs ta bärare ifråga varan de personer äro. Bland dessa sto rh ete r åte rfinnas icke någon av vår oppositions ledallde. Och att dessa hysa samma åsikter som Kautsky, Hilfcrding, Turati, Ma e Donald, etc. har ej framgått av der as hittillsvo,ra,nde offentlig a verksamhet sina hjärtan oeh njurar kunna de endast själva rannsaka! Från partimajoritetens s id a har framhåll it s, att iuga skä l för uteslutning vare sig av oppositionen samfällt ell er enski lda dess uppv iglare och ledare f. u. föreligga. Fortfarande, trots dessa försäkringar från majoritetens si da , förklarar sig oppositionen vänta en uteslutning och mot pl ane rn a på de nn a kämpar man med förtvivlans raseri och med en energ i , som aldrig tidigare d å det gällt arbete f ör partiet utvecklats. Don Quij otes strid med väderkvarnarna!

Även n amllfråga.n stöter, trots att den för ögonblicket inte är så aktuell inom vårt parti. Det vore s käl eri nra om, att Marx och Engels redan 1848 utgåvo inte det Kommuni s ti ska Manifestet, so m det i dagligt tal heter , utan Det Kommuni st is-

ka Partiets Manif est. Änuu så sent 80m 1890 motive rad e Engels detta med följande ord:

"$Qcia li sm betydde 1847 en bourgeois,rlirelse, kommunism en arbetarrörelse. Soc ialismen var, å tminstone på kontinenten , sa.longam llssig, kommunismen I'ar moteatsen. Och d å vi rooall d A. avgjol·t V'fl.r av den uppfattningen , ntt "a r betarnas frigörelse måste vara arbetar kht ssens eget verk", sA. .kunde vi i cke ett ögonblick varu. i tvh'el om vilketdero. na mnet v.i skulle välja. Teke hellel' 6ennro IUl r det fallit 088 iII ntt tillbakavi sa del"

H a vi icke i dag s anuna s itua t ion som 18477

Sociali s men är e n bor garrörelse, ett parti so m alla a ndr a parti er in om det kapitali s ti ska sa mhällets ram, ett par t i me d stals· och krig sm ini s tr ar, e tt parti som ej bara allts å är sal ongs mä ss igt ut a n till och med hovfähi gt.

Kommuni s me n är en a rbet a rrör el se, värl de ns enda revolutionära r ör else. Skulle vi tve k a a tt ändra namn, att taga upp p å nytt d en b e nämning Marx och Engels voro så stolta övc " att bär a?! •

Vi ge noml eva nu e n period som ställ e r större krav på hela arbetarklassen, men främs t p å. arbeta rkl assens ledand e partier , än n ågonsin tillförne.

Kapit al i smen s kak a r i si na grundvalar. Dess pro· duktion sprocess iir i oordning, d ess världshan del löper ej sina jämna. ut s takade vägar, de ss utsugningsmöj· ligh e ter av främmande land oc h folk avtaga, taek va r e de vä x a nde nationellt·revolutio nära rörels e rna - allt är förf a ll , upplö sn ing, kao s.

Med förtvivlan s krafter a rb etas d et på att ånyo s kapa "o rdnin g", börja "återuppby g g andet" , länka

världen III i de gamla kapitalistiska gängorna igen. God hjälp ge där vid i alla länder, som und ers tödj a de kapitalistiska regeringarna , som mana a r beta rn a t ill fördragsamhet och b\lmod, 8 0m söka hindra strejke r oc h arbetsavbrott , 80m agite r a för höjd produktion och min ska de l öne r.

P å arbeta rkl assen, pA dess vilja och mod, dess haft och styr k a, dess revolutionära an da och outtröttliga kamplust beror dct om äter dece nnium s k a ll läg. gas till dece nnium med folkmasso rn a suckande under ny tt kapitalisti s kt ok ell er om den ga ml a vä rld en derini tivt ska ll fa ll a sö nd e r och ur dess ruin er kommullismclls sa mhäll e så småningom r esa s ig.

Ett ä r säke r t: arbeta rk l assen kall endas t utgå som segrare ur den st rid e n om d e n lär av errarenheterna , om den or gan i serar sig till k a mpen p å sa mma s ätt som den internation e lla kapitalismen , om den sa mlar hela s in sty rka. och upp bjud e r all a s in a med el rör a t t krossa motståndarna.

Endast genom eg e n s amling i sta rk a v älor ga nise r a d e . r evo luti onära partier oc h d essas in te rnationell a s amling i en lika så viiIorganiserad och r evolutionär In ternat io nal är d et möj ligt fö r arbetareklasseJls f ört rupp , de målmedvetna, uppl ysta oc h revolutionär t skolad e soc iali ste rna , att bli ideells ban er förare och kampe n s l ed are fra m t ill seger. Rtockholm 30 Nov. 1920.

Otto G l"im l llJul .

Den Kapitalistiska Världen och Kommunistiska Internationalen

fr ån Kommunistiska Internationalens

Kongress

Hela vär l de n s boul'geoisi tänker bedrövad p å d e gångna dagarna . ålla grundvalar för de utrik es oc h inrik espo li t iska förbindel serna äro kullkastade ell e r rubbad e. " I morgon" svävar so m ett h ota nd e sva rt mo l n öv e r utsugarnas värld. Det imp er ia li stiska kriget för störd e s l ut gilt ig t det gamla sys t e met med förbund oc h ömses id iga säke rh ete r , v i lket låg till gr und för dell internationella jämvikten oc h den väpna de freden. Ve r sa ille s fl' ed c ll gav ing en ny jämv ikt som e r sättning.

Först mås te Ryssland , d ärefter ö ster rik e- Ungern och Tyskland avtr Uda som h an dland e personer f r ån vä rld steatern. D e mäktigaste län d erna, vilk a intago främsta p l atsen i vä rld sför de lllin gssystemet, b l evo nu själva tjuvarnes oc h rövarnas byte. För ententens segerrika kapitali s m öPJlnad e s ig nu ett nytt oöve rs kådli gt fält för kapitali sti sk ut s ugnin g, ett fält som hö rj ar omedelbart bako m Rh en, omfatta r h ela Ce ll -

I. De internationella förhållandena efter Versaillesfreden .

tral- och Ost-Europa och breder sig vidare över ti l Stilla Oceanen. Kan väl Syrien eIler Kongo, Egypte D eller Mexico uthärda någon som helst jämförelse med Ryssl an ds step per , skogar och berg och Tysklands kvalific e r ade arbetsk r aft? Segrarnas nya kolonial. program bestämde si g själ v: krossa arbetarrepubliken i Ryssland , röva de ryska r åva rorna, tvinga tyska 11rbctnrc att med hjälp av tyskt kol bearbeta dem, använda dc beväpnade tyska företagarna som kontrollörer för att till sitt förfogande få den färdiga produkten oc h med denna I"-ofiten. Programmet att organise r a "E uropa" , som framkastades av den tyska imperiali s men i dess högsta miliUira utvecklings ögonblick, övergick på efte rträdar en på den segerr ika. ententen, Om, ententens ledand e sä tta det tyska rikets besegrade ballditer på de anklagades bänk, så stå de i s anning inför en domstol av likadana förbr yta r e,

Aren även i själva, segrarnas läger finns det be segra de. Berusad av s in chauvinism och sin seger, s om den vanll för and ra, känner sig Frankrikes bourgeoisi som Europas besegrare. I själva verket har 'Frankri ke aldrig ulldcr h ela sina existens befunnit sig i sA. sla\·iskt bero en de av starkare sta t er (Engla nd och ),To rd-Amerika) s om just nu. Frankrike föreskriver Belgien ett bes tämt eko nomi skt och militär t program, förvandlar den sv agare förbundne till eu undertryckt provins, men gentemot England spe lar F r ankrike själ v Belgien s roll, blott i en något större skal a.

De enge l ska imperialisterna tillåta tid efter annan de franska ockrarna att själva styra inom de dem anvisade gränserna av kontinenten. De kasta på detta sätt kon stlat den skarpaste förtrytelsen från de fube-

iande massorna i Europa och ä.VCll i England från sig över på Frankrike. Det förblödda och förödda Frankrik es makt är aven bedräglig , ja nära nog löjl i g karaktär, vi l ket också för varje dag som går börjar klarna i de franska soc ial -patrioternas hjärnor.

Ännu mer fö ll Italiens världs betyd el se. Utan kol , ut an bröd, utan r åv aror , genom krig et fullständigt kastad ur de n inre jämvikten, är Ita l iens bourgeoisi , bortsett från all personlig ond vilja.• oduglig att fullt genomföra sill rätt till stö ld och våldförande t. Q. m. i de koloniala småbitar, som t.illförts dell av England.

Japan , sön der ri vet av feodalt beslöjade kapitali stiska mot sät tningar, står inför d en djup aste ekonomiska kris, som redan förstör dess imperialisti s ka alllopp , trots de goda in te rn ationella förut s ättningarna därför.

Det kvar stå r allt så blott två verk lig a. värl d sstatcr. dct är England och Förenta staterna.

Den e ngelska imperialismen befl'iade si g från Z!1l'i sme n s asiatiska medUivlarskap och fr ån Tysklands fruktansvärt hota nde k on kurren s. Sto rbrittani ens sjömakt nådde zenith. Den omfattar kontinenten ge n om dc den samma underkastade folken. '[ det Storbrittani(m läg ge r sin h and på Finland, Estland och Li tallen, tager det från Sverge och Norge de n sis ta resten av självstä ndighet och förvandla r Östersjön till ett eugelskt vatten. Ingentin g åte rstår fÖ l' det i Nordsjön. Över K ap l a nd et, Egypten, Indien, Per sie n, Afgani sta n förvandlar det Indiska oceanen till ett engelskt hav. I d et England behärskar oceanc n , kontrollerar det fast· landet. Dess vär ldsomfattande roll begränsas av den

amerikanska dollarrepublik e n och den ryska rådsrepu bliken. { ,

Värld skri get k asta de slu tg ilti g t Förenta Staterna ur der as k ontinentala ko n servatis m. D en nationella kapita li smens mest utpr ägla d e flygel s program "Amerika åt ame rik anerna" ( Mon roe d oktri nen), av l östes av imperiali sme n s pro gram: "he la världen åt ame rikanarna", Från h a nd els-, industri- och börsförtjänster på kriget, fr å n de n neutrala profitj a kt e n på b ek ost nad av det euro p ei ska blodet, övergick Amer ik a till att inb la nd a sig i kri get, s pelade en avgöran d e roll v id krossa ndet av T ysk l an d oc h stack s i oa fingrar in i all a d e n e ur opeiska och vär ld spol i t i ke ns fr ågor.

Und e r flaggan " F ol kförb und et" gjorde Förenta Staterna försöket, utnyttj ande si na erfarenheter fr ån andra si d an ocea n en med d et federativa f ören an det av oli k a stamma r s stora befolkningsmassor , att ocks å spän n a Europas och a nd ra värl d sde l a r s fo lk för sin gyllene tri umf vagn och präs sa den in und er W as hingt onregerin ge n s tryck. F olk förh u n det skulle ege ntligen bli en världsmonopolfirma "Yanke and Co.".

Fören ta staternas preside nt , den sto re profeten med de innehållslösa fraserna, steg ne r från berget Sinai med sina 14 punkter i händern a för att erövra Europa. Bourgeois ie ns börs män , mini strar och affä r s män blevo ej en e nda minut v il se l ed d a över den nya uppfinninge ns be tydelse, d äre mo t föllo de euro p eisk a " soci a liste rna" i et t tillstånd av religiös hänr yc kning och dansan de som kung D avid k rin g W i l sons hejiga för bund sark.

När man öve rgick t ill de praktiska frågo rn a. blev det klaTt för den amerikanske aposte ln , att trots d en

29

utmärkta dollarkursen den första platsen på de alla folk förenande och sk iljande sjövägar na precis som tio digare tillhör Storbrittanien, ty det har en starkare flotta, en längre kabel och äldre erfarenhet i världsut· plundring. Dessutom stötte Wilson pä. si n väg på sovjetrepublik e n och p å kommunismen. Den krä.nkte amerikanske Messias tog farväl av FolkCörbundet, 80m England förvandlade till ett av sina diplomatiska kanslier, och , ' ände Europa ryggen.

De t vore dock barnsligt att a ntag a, att den av England vid det först a. angrepIJct tillbakaslagna amerikanska imperialismen, s kall inkapsla sig i Mon eo doktrinens skal. Nej, Förenta state rn a, vilka f ortsätta. att alltmera. våldsamt underka sta sig den amerikanska kon{;:inenten , som förvandla Cent ral- oeh Syd-Amerikas länder till kolonier, ha för avsikt att genom bägge sina ledande parti er , demokraterna och republikan erna som motvikt till det engelska Folkförbundet bilda sitt eget förbund, d. v. s. ett förbund med Nordamerika som världssystemets ce ntrum. För att börja med saken pA. det rätta sä ttet , h a de för avsikt att und er l oppet av de närma ste 3-5 åre n utbygga sin flotta till att bli mäktigare än den engelska. Därmed ställes det imperialistiska England inför frågan: Vara eller icke vara. Parallell med de ssa bägge giganters va.nsinniga konkurrens på skeppsbyggnadsområdet löper den ej mindre tokiga kampen om petroleum. Frankrike, som hade trott sig f A. spela rollen av skiljedomare mellan Eng l and och Förenta staterna, såg sig indragen som en andra rangs drabant i den atorbrittaniska. planetbanan, fann i Folkförbundet en outhärdlig tyge l och hoppas nu finna c n utväg genom

RO

utvecklingen av antagonismen me ll an Eng l and oc h Nordamerika.

Så arbeta väldiga krafter på förberedelserna till e n ny världstvekamp.

Det under kriget uppställda programmet om befriandct av dc små folken ledde till ett f u llstän dig t krossande och förslavande av de segerrika. likasåväl som de besegrade b a.l kanfolken och till balkanise r ing aven betydande del av Europa. De imperial istiska. in t r essena prässado segrarna till att avskilja enskild a små nationalstater av de av de besegrade stormakterna s områden. Här är ej ellS i avlägsnaste män tal om den så kallade nati onella princip en: Imperi al i s men består i att övervinna de nationella skrankorna, t. o. ffi. stormakternas. De nya borgerliga småstaterna är b lott imperialismens biprodukter. Imperialismen visade sig som ett tillfälligt stöd åt en räcka små nationalstater, som öppet undertryckes eller officiellt protogeras, men i verkligheten äro vasaller: Qsterrike, Ungern, Po l en, Syds l avien, Bö h men, Finland, Estlan d , Lettland, L itauen, Armenien, Grusien oeh andra. Den härskar över de n med banke rnas , järnvägarnas och ko l monopolens tillhjälp och dömer den t ill outhärdliga ekonomiska och materiella svårigheter, ändlösa konflikter och blod i ga tv i ster.

Vilken underbar historiens ironi är ej det fakt u m, att P ol e ns återupprättande, so m hört till den revolutionära d e mokratien s program och till den internationella arbetarrörelsens första uppträdande, förverkligades av imperialismen, för att motarbeta revo l utionen, och att detta "demokratiska Pol e n", vars förkämpar dogo pA. alla barrikader i Europa, nu spelar rollen av

3J

det mest smutsiga och blodiga verktyg i det engelskfranska bandets rövarhänder mot proletariatets första. republik.

Vid sidan om Polen lämnar det " demokratiska" 'rjecko-Slovakien, som har sålt sig åt det franska kapitalet, vitgardistiska avdelningar mot Sovjet-Ryssland och Sovjet-Ungern.

Det unger ska proletariatets hjältemodiga försök att ur Mellan-E uropas statliga och ekonom iska kaos bana "äg för Sovjet-federationen - den en da vägen till räddning slogs ncr av den förenade kapitalistiska reaktionen vid en tidpunkt, då det av sina. partier bedragna proletariatet i Europas sta rkast e stater även visade ur kraft att fyll a sin plikt mot det socialistiska Ungern och mot sig självt.

Budapestsovjetregeringe n störtades under medverkan n.v socialförrädarna, vilka å sin sida efter att ha haf t makten tre och en halv dag, kastades åt sidan av de tygf\llösa kontrarevolutionära banden, vars blodiga förbrytelser överträffa ti ll och med Koltjaks, _ Dellildns, "-Trangels och andra ententens agenters. MCll även det för en tid und ertryckta Sovjet-Ungern lyser Mellan-Europas slavar som en fyrbåk.

Det turkiska folk et vill ej foga sig i den sk urkaktiga fred som förtryckarna i London utarb etat. För att förverkliga villkoren har England beväpnat Grekland och hetsat det mot Turkiet. Därmed överlämnas Bal . kanhalvöarna och Främre Asien, turkar såväl som greker, till fullständig förstörelse och ömsesidig tillintetgörelse.

I ententens kamp mot Turkiet spelade Armenien samma programroll so m Belgien i kampen mot Tysk-

land , so m Serbi e n i kampen mot Öst err ik e-Un g ern. Efter d et att Armenien up prä ttats - utan gränse r och ut an ex i s tensmöjligh ete r - gav Wil so n a vka ll på överhögheten ( mandatä r s kapet) öve r Armenien, 80m Folkförbundet bjöd honom: D ess jord ger va rk e n p etroleum e ller pl ati na. D et "be friade" Arm c n i en iir nu mindre sky dd at ä n ti di ga r e.

Nä s t a n envar av de nu b ild ade natio n ella. sta t e rn a h ar s i n irri d en ta, d. s. sina inre n atio n e ll a motsättningar.

Samtidigt nå dde den nation ell a kampen inom d e segran d e lä n dernas bes ittni ngar si n h ögsta s pä nning.

D en e n gelska hourg eoisin , som vi ll spela förmyn dare fö r fo l ken från fyra värl d sde l ar , vi s ar sig odug lig att lösa d en in p å n äsan li gg ande il'lä ndska frågan.

Ännu mem hotande står na t ionalitetsf r åg an i kolonie rn a: Egypte n , Indien oc h Persie n s kaka a v uppmJ". Av Amer ik a och E uropas l eda nd e proletäre r tillägna sig kolonierna s a r betare lö se n om Sovjetfederatio n.

D et officiell a, stat liga , natio ne lla , civili se rade , bo r gerliga Enro pa liknar i d et tillstån d , i v ilk et det framg ått ur krig et och Versa ill es-frede n , ett dårhus. Dc kon s tlat sp li ttrad e s må staterna, s om ekon omiskt kvävas av si na grän se r , sönde r s lita va r a ndr a och föra krig oro h amnar , prov i nser och vär d elösa smås täder. Dc sö ka p rotekt i on h os sto rmakt e rn a, va.rs motsättninga r växa d ag fr å n dag. Ita li e n stå r fie ntligt s täm t mot Frankri ke oc h är böjt för att und erstödj a. T ys kla nd mot Frankrik e, om T ysk l an d vore i stå nd till a tt höja huvud et. är fö r giftat av av und sjuk a på En g l an d och 1\r berett , för att e rhålla s ina r Ant or ,

öö att på nytt antända Europa i alla fy r a hörnen. England h å ll er med Frankrikes tillhjälp Europa i ett tillstånd av kaotisk kraftförlust och f å r därigenom hand · lingsfrihet till världsO Ilcrationer, som äro riktade mot Amerika. Förenta stater na. tillåter Japan a tt bita sig fast i Os t-S ib irien, för att till samma tid till år 1925 försäkra sig om öve r vikte n över d en engelska flottan , om nämligen icke England beslutar sig för att dessförinnan mäta s ino. krafter med dem.

Den franska bourgeoisiens militärorakel, general Foch, omtalar att d et komma nde kriget bö rjar med de lekniska medel med v i lka de förgångna s lu ta de, d. v. !:I. med aero plan oc h tanks, med maskingevär och automatiska gevär i stället för handv a pen, med g r anater i stället för bajonetter ett uttalande som ligger helt på linje med den bild av världsförhållandena som ovan gh'its.

Europas, Amer ika s , Asiens, Afr i kas oc h Australien>! arbetare och bönder! Ni ha. off rat JO millioner i Jöda, 20 million er i sAra de oc h krymplingar! Nu veta Ni åtminstone vad Ni fått för d essa offer!

II. Dd eko nomisk a läg et.

Under tiden fortsätter mänskligheten s ödeläggelse.

](riget förstörde de världsekonomiska förbinde l ser, vars utveckling var en kapitalismens viktigaste vin· der . Från 1914 voro England, Frankrike och Italien avskurna från Central-Europa och d en närmaste Östern, frAn 1917 från Ryss l and. Under loppet av några krigsår förstördes allt det "o m s kapats Ilnd e l' ('n följ d nv gCIl('rAtione r, ocl1 allt det ,. -

mänskliga arbetet; s om tidigare uträttats på dessa områden, minskades till ett minimum. Där det hade varit nödvändigt att ge de förha ndenvarande förråden av råvaror formen av färdiga varor, förvandlades dessa i stället huvudsakligen i vapen och föstörelscmedel. På de viktiga ekonomiska områden, där människan går till omedelbar kamp mot naturens karghet och motstånd, där den avtvingar jord ens inre råmaterial och olika brännstoff, har arbetet efter hand minskats alltmer. Ententens seger och Versaillesfreden ha ej stoppat det ekonom i ska. förfallet och den ekonomiska förstörelsen, utan blott ändrat det yttre av dess former och vägar. Sovjet-Rysslands blockad och borgarekrigets konstlade uppflammande i dess fruktbara randgebit har tillfogat och tillfogar fortfarande hela mänsklighetens välstånd oerhörda skador . Med minsta tek niska understöd kunde Ryssla,nd, vilket In ter natio nalen understryker inför hela världen, tack vare samhällshushållningens rådsform, lämna Europa två eller tre gånger så mycket näringsmedel och råmaterial som det tsaristiska systemet gjorde . I stä ll et tvi ngar den fransk-engelska imperialismen arbetarrepublike n att använda a lla krafter för sitt försvar. Föl' att beröva d(' ryska bönderna petroleum höll England Baku i sina klor, ehuru det för sitt eget behov blott kan ut· föra en försvinnande liten del av vad som utvinne s. Det rika stenkolsområdct vid Don förstördes samt idigt av ententens v itga rd is t iska band. De franska instruktörerna och sappörerna ha ej uträttat litet föl' att för · störa ryska broar oe h järnvägar. Japan utplundrar och ödelägger för närvarande Ost-Sibirien. V e rknin garna flV d e n t ys ka tc lm i ].: e n och av d et

35 tyska arbetets höga produktivitet, dessa viktiga faktorer vid världshushållningens förnyelse, upphäva s ännu mer efter Versailles-freden än luigstiden. Ententen står i nför olösliga motsättningar. För att framtvinga be ta lningar, måste man skaffa arbetsmöjlighet , vilket åter förutsätter existensmöjlighet. Att skaffa det krossade, sönderstyckade, utarmade Tyskland existensmöjligh et det är emellertid lik tydi gt med att ge det möjlighet ti ll motstånd. Fochs politik dikterad av ångesten för den tyska revanschen: det militär a skruvstädets oup phörliga tillsk ruvande för a tt hindra Tysklands pån ytt föd el se. Öv erallt är behov, överallt ä r brist. Ej blott den tyska utan även den franska och engelska. h a nde lsba lan se n visar en starkt. passiv karaktär. Den franska statsskulden har stigit till 300 milliarder francs, varvi d, enligt bekräftelse av den reaktionäre franske senatorn Ga,udin de ViIlaine, två tredjedelar av denn a s urorna äro a tt hänföra till ödeläggelse, tjuverier och roffer i er. De i Frankrike fö r återställandet av de genom kriget förstörda områ dena gjorda arbetena är som dr oppar i förödelsens hav. Bristen på bränsle, råmater i al och arbetskraft bilda oöverstigliga hind e r. Frankrike be höver guld, det behöver kol. Pekand e på militärkyrkog å rdarna s otaliga offer kräv e r d on franska bourgeoisin sina. procent. 'ryskiand skall betala. General Foch har änllu svartingar nog att besät. ta. tyska städer. Ryssland s kall betala. För att tvinga det l'ysh folht till att be tala, utger den franska regeringen till Rysslands ödeläggelse milliader , som sa mlats för att återuppbygga Frankrike. Den iniernationclla fillansöyel'cnskommelsc , som

skulle lätta på Frankrikes skattebördor genom ett mer eller mindre fullständigt an ullcrande av krigsskulderna, ingicks aldrig: Förenta Staterna visade ej den ringaste lust att skänka Europa 10 milliarder Pund St. Tryckningen av pappermynt antar ett allt större omfång. Vid samma tidpunkt, då i Ryssland pappersmyntens ökning och värdeminskning genom den samtida utv ec klingen av produkternas allmänna, planmässiga fördelning och den oavbrutet växande natu r alisation e n av arbetslönen blott betyder penninghandels hushållningens utdöend e, VIsar an hopningen av de väldiga massorna tryckta pappersmynt i de kap i ta listiska staterna på en fördjupning av deras samhälls-ekonomiska kaos och deras oundvikliga sammanbrott.

Ententens konferens reser från en plats till en aunan, söker kraf t i alla europe i ska kurorter. Alla kräva det utgju t na blode ts räntor. Denna vallfärdande börs av lik, som var 14 dag på nytt löser frågan, om Frankrike skall ha 50 eller 55 procent av den kontribution, som Tyskland . ej kan betala, bildar kronan på den utlovade "Europas organisering".

Kriget har drivit kapitalismens utveckling till sin spets. Det regelbundna utprässandet av mervärdet i produktionsp roce ssen, grundvalen för den ekonomiska profiten, synes vara den allernödvälldigaste sysselsätt ningen för herrar borga r e, vi llm vant sig vid att på ett Ilar dagar genom spekulation, internationellt röveri fördubbla, ja tiodubbla sitt kapitaL

Herr Bourgeois har lcastat hort några fördomar, som voro honom till hind er, oeh förvärvat några färdighet e r, som han int e hade. Kriget lärde honom llUn-

37 gerblockaden mot hela länd er, lurtbombbardemungell och nerbrännandet av städer och byar, ett ändamålsenligt utbredande av kolembaciller, sändandet av dynamit i diplomatkoffertar, efterapandet av motståndarnas sedlar, besti ckelse r, spioneri och smugg lerier i en dittills okänd omfattning. Det i kriget antagna sederna blevo även efte r fredsslutet gällande för handeln. De stora handelsoperationerna flyta för närvarall/le tillsammans med staternas verksamhet, och dessa uppträda som världsrövareband, utrustade med alla våldsmedel.

.Tu mera produktionen utv ecklar sig i världsskala. desto vildare och vansinnigare bli metoderna för att tillägna s i g me rvärd et. Röva! Det är den kapitalistiska politikens sista ord, som avlöst talet om frihandel och tullskydd. De rumäniska ödeläggarnas överfall på Ungern, varifrån de bortförde lokomotiv och ädelstenar, är sym bol en för Lloyd Goerges och Millcrands ekonomiska filosofi . I sin inre samhällshushållnillgspolitik svänger bour geoisin mellan ett program om vittgående nationaliseringar, r egul erillgar och kontroll å ena sidan och protesterna. mot det under kriget uppkomna statliga ingripalldet å den andra. Det franska parlamentet är förtjust i cirkelns kvadraur: bildandet av det "enhetliga kommandot" för republikens järnvägslilljer, utan att kränka järnvägsbolagens privatkapitalistiska intressen. Samtidigt för Frankrikes kaJlitalistiska press en väldig kamp mot den allt uppsinkande staten, som förkväver det privata initiativet. De genom staten und er kriget ruinerade järnvägarna i Amerika visade bilden av ett ännu tröstlösare tillstånd sedan den statliga kontrollen bort-

tagits. 'rrot s detta lovar i detta ögonblick det republikanska. partiet i sitt valprogram, att befria det ekonomiska liv et från .statens inblandning i d etsam ma. l iedaren för de ameri kan ska trade-unionisterna, Samuel Gompers, kapitalets gamle bandhund, leder kampen mot nationaliseringen av järnvägarna , som reformismens dumm erjönsar och charlataner i Amerika , Frankrike och andra länder kräva som något universalläkemedel. I själva verket arbeta dessa statens små våldsamma ingrepp i d et ekonomiska livet blott i spekulationens intresse och med föra ännu större kaos i den kapitalistiska husbållningens förfalJsepok. Överlämnandet av produktionens och transports väsendets viktigaste grenar från de cnsk ilda trust e rnas händer t ill "nationen", d . v. s . den borgerliga staten, den mäktigast e och mest rovriddaraktiga av alla truster, bety der ej att avlägsna d et onda utan att göra det mer allmänt. Pri sfallet och valutans förbättring äro blot t y tliga och övergående företee lser som ej avlägslle ödeläggelsen . Prisfluktuationerna upphäva ej de grundläggande fakta: b rist på råvaror och arbets produktivitetens sänkning. De det förfärliga kriget överlevande arbetaremassorna är ur stånd att arbeta i det tidigare tempot under de tidigare betingelserna. Den på f å timmar fullföljda tillintetgörelsen av så stora värden, som det kostat år att skapa, det fräcka spelet med milliarder i händerna på en liten finansklick, som alltjämt högre på ruinerna och spillrorna dessa historiens objektiva lärdomar äro litet ägnade att upprätthålla hos al'betarklassen tönearbetets automatiska di sciplin. B orgerliga samhällsteoretici och publicister tala om en "våg av lättj a", som går till

Europa och förstör den ekonom iska framtiden. För etagarna söka a,vbjälpa den, i det de ge de kvalificerade arb eta rna vissa. privilegier. Fåfängt kärl eksbevis! För arbctsp r oduktiviteten på.nytifödelse oc h vidare höj ande måste a rb eta rkla ssen ha. visshet, att varje hammarslag höjer dess eget välstånd och bildningsnivå och ej mer utsätte r den för faran av ett nytt l öncs !nveri: Denn a visshet kan b lott den s ociala revolutionen ge.

Livsmed elsprisernas stegring visar sig vara den mäktigaste fa ktorn att väcka. den revolutionära rörelsell i alla l and. Frankrikes, Italiens, Tysklands oc h a ndra länders bo urg c oisi för sö ker genom små a llm osor att lindra dyrt id ens nö d oc h förhindra st r ejkernas till· växt. För att utbetala till agrarerna en del av d en vin st arb etskraften ger, ge r sig d en s kuldsatta staten in i direkta s pekulation er; den besjäl sig själv för att uppskjuta upplösnin ge ns timma. Åv e n om vissa delar av arbetarklassen l ever bättre nu än före kriget, så står d etta ej i något som h elst samman hang med d et verkliga e!tO nomiska t ill ståndet i de kapitali sti ska länderna. Detta öve rg åen de re s ultat uppnås genom dragandet av samvetslösa lån på framt iden , som med alla si n a katastrofala bri s ter och umbäranden närm ar sig.

Men F örenta Staterna? "Amerika är människos läktets förhoppning" ge nom herr Millerands mun II. teruppreJlar franska bourgeoisin Turgots fras i hopp om att befrias från sina skulder, so m den emellertid själv ej befriar någon fr ä n. Men F örenta staterna äro ej i stån d att leda Europ a ur den ekonomiska åter-

välldsgrällden. Under de sista sex åren ha oc kså dc uttömt si na råvaruförråd.

D e n amer ikan ska kapitalismens anpassning efter världskrig e t s a n sp r åk förminskad e dess indust riella g rund val. Utva ndring e n frå n Europa avsta nnade och ur den am erikans k a in du strin flöt bort fl era hundra tusen d en t ys kar , ita li enare, pola ck er , ser be r . s om del s mobiliserade s, del s genom chimärel} av ett åter tillgän gli gt fiid e l'll es land dro gas över ti ll Europa. Briste n på råvaror och arbet s kraft framkallar i U. S. A. en svår eko nomi sk kri s, so m å si n si da ge r möjlighet för att dct amerikans k a llroletariatet inträder i ett nytt revolutionärt s k ede. A me rik a "e uro peiseras"

F rån följderna av det s i s ta higet och blockaclcll skollacl es icke ens de llcutrala lällclerna: lik so m en \"ötska i sa m man hängande rör stå r lika hög t, så står sa mhäll s h ushållningen i d c med varandra förb undna staterna, d c stora och små, st ridand c och neutr a l a, seg rande oc h besegrade på e n oc h s amma höjd nödens, hun ge rn s oc h utdöend e t s.

Sc hw eiz lever ur h and i mun oc h varje o förutsedd händel se hot ar att bri nga det ur j äm v ikten. I Skandill8 y i cn löser ej d en vä ld iga gllIdti ll st r öm ninge n Ii vsmedelsproblemet. Kol måste med h atten i h a nd tiggas styckvis från En g land. Europa s hunger genom l ever fiskeriet e n hitti lls okiin d his.

B ou rg coisi n räknar fast 1> :1 lnntbr uk et. D ess s alllhällsteoret i ci konstate r a, att bondeklasse n s vä l stå nd ökats utom ord en tli gt . Detta är e n ill u sio n. Mycke t r iktigt bönderna, so m för d e si na produkte r tilI to r-

41 gen, hade i alla l änd er und er krigstiden mer eller minde goda dagar. De sålde sina llrodukter till höga priser och betalade med b illiga Jlcngar si n a skulder, som de h ade åsamkat sig i t i de r , då pengarna voro dyra. Däri består deras v inst. Men dera s egendomar har under kriget gt'ttt tillbaka. och utblottat s. Det fattas dem industriella produkter och dessa stega i sa mma • Plan som pengarna blevo billi gare. Statens krav (med skatter etc.) blevo allt stö rre och hotade att {öra bOllden b ort från b åde ]Jrodukterna och gården. Så rakade småbönderna efter e n period av höjt vä l stånd i iinnll olidligare svå.rig h ctcr. Dera s otillf r ed ss tällel se med krigets händel ser kommer alltmer att växa och, som st;.\cn de här , rö rber ed er de åt bourgeoisin i cke rå oangenäma överraskningar.

Europa s ekonomiska. åte ruppbyggande , som dess minist.r nr tnla om, är en lögn. Europa går under och med det hela världen.

P å kapitalismens grundval ges in gen rUddning. Imperialismens politik för ej till nöden s avlägs n ande UbUl till d ess skä rpande genom utplundringen av de existe rande förråden.

Bl'änsle- och råmaterialsfråg or ua äro in tel'unt io nella fnlgor, som blott kunna lö sas på. grundva l aven lllanmässig, allmän socia listi sk produktion.

Man måste annulera statsskulde rna , man måste befria aruetet och dess frukter från de oe rhörd a skatterna till världsplutokratien. Man måste stö rta plutokratieIl. Man måste av l ägsna staternas gränser, Ententeimpe r iali sme ns högsta ekonomiska råd måste lämna plats åt vä rldsproletariat ets översta ekollo'miska

råd för centraliserat utnyttjande av alla eko nomiska källor.

Man måste död a imperialismen , så att människaslaktet kan fortleva.

III. Den borgerliga samhällsordningen efter kriget.

Dc besuttna klasserna koncentrera alla sina kraft('f på två frågor: att försvara, sin plats i den internat:ioJlella kampen och att hindra proletariatet att bli herre i landet. I dessa uppgifter ha bourgeoisins gamla politiska grupperingar förbrukat sina krafter. Icke blott i Ryssland, där alla de härskande i den avgörnndc stridsperioden gjorde kadettpartiets fana till sin i !{ampen mot arbetarnas och bönclernas revolution, utan även i länd er med en äldre och hög r e politisk kultur ha de gam l a programmen, som skil de de olika skikten inom bourgeoisien, redan före proletariatets revolutionära anfall, spårlöst försvunnit.

Hoyd George uppträder som härold för en sammanslutni ng mellan kOllservativa, uni onister och libera l er till gemensam stri d mot arbetarklassens uppåtsträvande makt. Öv erst i toppen ställer d en gamle demagogen kyrkans vä l signelse såsom den elektriska centralstation som med sin st röm likformigt förser samtliga partier inom de besuttna k l asserna.

I Frankrike betraktas antiklerikalismens för icke så länge sed a n ännu mycket livaktiga epok som ett spöke från tiden före syndafloden. Radikalerna, rojalisterna och katolikerna bilda nu ett den nationella ordningens block mot pro letaria.tets resning. Franska ,

-J3 regeringell räckor hela hunden åt reaktio n en samtidigt som d Oll &W ,-l jer 'Vrangel och återupptager de dipl omatiska förbinde l se rn a med Vatikfllloll.

Neutralitctsanhängurcn och tyskvänne n Giolitti övertager regeringen i Italien i egenskap a" gemensa m ledare föl' in t erventions- och ncntralitetsivrarllll , kler ik alerna och mnzzi llisterna . Han är redo att efter i utrike s- och inrikespolitiska fr ågor av und or Ot'dnad betydel se för a tt kuuna rikta ett så mycket slwn ingslösR l' c dråpslag mot de revolutionära proletärernas angrepp i städerna oc h på l andsbyg den . ?!.fed räHa betraktar si g Giolittis regering so m d en italienska bo urgeoi sins sista ve rkli ga stöd.

Alla tyska r egel' in gars och re ger in gs partiers politik alltse dan hohenzollrnrnas stört an de h ar gått ut p å att tillsamma ns med dc härska nde klasserna inom e ntenten skapa en h atets utmosfär mot boljsevismen, d. v . s. mot den socia l n r evolutionen.

Under det d on enge l sk -franske Shyloc k i allt v i dare raseri st r yper d et tyska folket, tigger den tyska bomgeoisien utan pa rti åtski llllad sin fiende om att släppa efter p å snara n så mycket, att den med egna händer kan få strY ll R det tyska pro l et ar i atets främst marscheran d e klimpar. Däri kulminera de då och då för eko mmand e överläggningarna och konventionerna om avrustningen.

T Amerika har g räns en mellun r epu blikaner oc h rl e mokrfLter fullständigt l1tplåulltS. De ssa mäktiga po litisk a organisation er av exploatörer. vilka hittill s haft sin synvidd begrän sad till de amerikanska förhå ll andena s krets, l ade i d agen sin fullkomliga i nkompe-

tons så snart dOll amerikanska bourgeoisien trädde fram på arenan för rofferiet i världsomfattande skal a. Aldrig hittills ha enstaka ledares oeh klickars intriger såväl inom oppositionen som inom regeringarna utmärkt sig för så cyn isk öppenhet som nu. Men samtidigt bilda alla ledare, klickar och borgerliga partier en gemensam front mot det re,'olutionära proleta r iatet.

Under det dc socialistiska dumbommarna fortsätta med att framställa demokratiens väg i motsats till diktaturens vå,ldsväg, nedtrampas och tillintetgöras demokraiens sista re ste r i världens alla stater.

Efter kriget, i vilket folkrepresentationerna spelat rollen av maktlösa men larmande patriotiska underlag för dc härskande imperialistiska klickarna , sjönko parlamenten ned i ett tillstånd av fullständig makt l ös het. Alla allvarliga frågor avgöras utanför parlamenten. Däri ändras intet genom den iögonenfallande utvidgnillg av parlamentens rättigheter, som de imperiaIistisIm jonglörerna så högtidligt proklamerat i Italien och alldra länder. Dc faktiska härskarna och ledarna av staternas öden - sådana som lord Rothschild och lord White, Morgan och Rockefeller, Snyder och Dusbe r , Hugo Stinnes och Felix Deutsch, Rizello och Aguclli, guld-, kol-, pctroleum- och metallkungarna äro i verksamhet bakom kuliss erna ocll sända om bud av an dra klass in i parlamenten för att främja d eras str ävanden. Det franska parlamentet, som är värst vanryktat för s in lögnaktiga retorik och cyniska besticklighet, får, sedan d et roat sig med procedureli att i upprepade läsningar antaga betydelselö sa lagförslag, plöts ligt erfara att en summa på fyra milliarder,

45

som det hade avsett för dc ödelagda områdena. i lfrankrik e, av Clemenceau förbrukats för helt andra ändamål, huvudsakligen t ill att ytterligare ödelägga ryska områden.

Det övervä ld igande flertalet medlemmar av det skenbart allsmäktiga engelska parlamentet veta. icke my cket mera om Lloyd Georges och Curzons verkliga avsikter beträffande Sovjetryssland och till och med lfrankrike än vilken gammal ind i sk kvinna so m helst i någon av Bougalens byar.

l Förenta staterna är parlamentet en ki!r, som lyder presidenten ell er sorlar sitt bifall mot honom, som i sin ordning endast är en valma s kinens hävst å ng, d. v. s. trusternas politiska a pp arat och det till och med i ojämförligt h ög re grad nu efte r kriget än förut.

Den senkomna tyska. parlamentarismen, som för tidi gt framföddes av den borgerliga revolutionen, vilken å sin si da är ett för tidigt barn av historien, lider redan i sitt spädaste stadium av å ld e rdomssvaghetens alla symtom. Den Ebertska republikens rik sdag, "den mest demokratiska riksdag i världen", är icke blott maktlös inför en röre l se av marskalk Foehs hand utan ilven inför de börsmanövrer, som igångsättas av dess magnater av Stinnes' kategori och s lutligen även inför officersklickarnas militära. samman s värjningar. Dell tyska parlamentariska demokratien ä r ett t o mrum me llan två diktaturer.

I själva. bourgeoisiens sammansättning försiggingo linder kriget djupt ingri}lande förändringar. P å grundvalen av det nödläge, i vilket hela världen råkat, tog kapita l ets koncentration med ens ett stort steg framå t. I förgrunden träda handelshus, som förut avgjort

slått i skuggan. Solidaritet och säkerhet, böjelse för "förståndiga" kompromisser samt iakttagandet aven viss yttre anständighet shtil vid exp l oaterandct som vid njutandet av dess frukter allt detta bortspo lades av den imperialistiska öve r svä mning ens vågor.

Nya förmögna personer trängde sig i förgrunden: krigs l eve r a nt örer, vidriga spek ul anter, uppkomlingar, internationella äventyrare, sm ugg lare och förbrytare i biljanter, och allsköns praktälskande s lödder, som äro redo t ill d e grövsta handli ngar mo't proletärrevoluiionen, som i cke kan ge de m själva a nlla t än den st rypand e snaraD.

Den nu rådande or dning en såsom de rikas herravalde stål' i all si n nakenhet framför mas so rna. I Amer ik a, F ro. llkrike och England är man förslöad genom lyxen efter kriget. Det av i nternatione ll a patriotiska parasite r överfu lla Paris liknar en li gt hdningen Le rr em ps' ord ett Babylon före katastrofen.

Efter denna borgarklass an pa ssar sig politiken, rättskipningen, pressen, kon ste n oeh kyrkan. Alla hämmande skrankor äro nedbrutna. Wilson, Cleme nceau, Milleralld, Lloyd George, Ch urchill ingen rygga r tillbaka ens fö r det fräckaste bedrägeri, d e n grövsta lögn. Lugnt sk rida d c till nya förbrytar dåd , när dc öw rbe visas om sin ärelöshet. De klassiska reglerna i den gamle Maechiavellis politiska ränkspel äro osky ldiga aforismer fLV en dumbom från landet i jämförelse med do grundsatser, som de nu sittande borgerliga regeringarna låta leda sig av. Rättskipningen, so m förr av demokratien övertäckt e=" me d glitterguld för att dess borgerliga karaktär

4i skulle döljas, har nu öppet blivit ett organ för andra. klassers smädande och för kontrarevolutionär provoka. tiOll. Den tredje republikens domare frikände Ja.ul'es ' mördare uta.n att blinka. Domstolarna i Tyskland, detta land som utropat sig till en " socialistisk republik", ha uppmuntrat Liebknechts, Uosa Luxemburgs och andra proletärmartyrers mördare till fortsatta dåd. Den borgerliga demokratiens tribunaler ha förvandlat Ijig till organ fÖl' det högtidliga legaliserandet av don vita terrorns alla förbrytelser.

Den borgerliga pressen bär öppet falhetens stä.mpel 80m ett fabriksmärke pl sin panna. Världsbourgeoisiua ledande tidningar äro väldiga fabriker för lögn, rörtal och andlig förgiftning.

Bourgeoisiens stämningar ,vä::da lika nervöst som marknadspriserna. Under . de första må.naderna efter krigets slut gick den internationella bourgeoisien, särskilt den franska, omkring i feberaktig rädsla för den fram .trängande kommunismen. Den överhängande farans vidd mätte den efter omfattningen av de förbrytelser, den begå.tt . Det första anloppet lyckades den emellertid uthärda . Den Andra Internationalens socialistpartier och fackförbund, vilka -voro fastkedjade vid bourgeoisien g enom gemen sam s kuld, gjorde den den sista tjänsten genom att taga e mot de arbetande massornas första ra sande slag. För priset av den Andra Internationalens fullständiga sammanstörtande fick bourgeoisien ett uppskov . De av Clemenceau genomförda kontrarevolutionära parlamentsvalen, n ågra må nader av osäker jumvikt samt s lutligen motgångarna för majstrejk en voro nog för att i den franska bourg: ('OI S IC ll i ngjuta troll på orubbli g h ele n a v dess vi ilil c _

D ess klas s högfärd blev lika stor som d ess fruktan förut varit.

Hotelsen har blivit bourgeoisiens e nda argument. Den tror icke p å fraser utan ford r a r häktningar, utvi s ningar, konfiskeringa r och arkebuser i ngar. Dc borgerliga ministrarna. och parlamentarikerna söka imponera genom att spela järnhårda. Lloyd George råder helt torrt de t.yska mini st rarna att efte r Frankrikes exempel från 1871 helt enkelt sk juta ned kommunisterna. V ilk e n tredje klass ämbets man som helst kan rä.kna på kammarens storma nde bifall om hans torftiga fra mställning slutar med ett hot mot a rb eta rna.

r en tid d å dell officiella statsa pparaen allt mera öp pet ombildar sig till en organi s ation för de arbeta nd e klassernas blodig a undertry ckan de, bildas samtidigt och handla. pli dess befa.lIning och efter dess vilja ett flertal motrevol utionära organisa.ti one r av privat natur, so m äro avsedda för d et vIi Idsa mma sprängan det av strejker, för provoce r ande handl inga r, spionbe rättelser, tillintetgörandet av revolntionära orgallisatioller, upplö sa ndet av kommunistiska. möten, pogromer och mordbrand sa nläggningar, mord på re vo lutionära ledare och andra liknande åtg ärder till privatege ndomens och d e mokr at ien s s k yd d_ Stor godsägarnas och sto rb ol'garn as avkomlingar , s må.bo rgare som kommit p å villospår samt alla möj liga dekla sse rade element, d äribland frumst de borgerliga och adliga emigranterna från SQv j ehyssland, utgöra de outtömliga reserverna för kontrarevolutionens frivilliga avdelningar. I s})etsell för dem stå r de n ur d et imperialistiska krigets skola, framgångn fl

officerskå.ren. Omkring 20,000 yrkesoffice rar e ur Hohenzollr arnas arme har, sä rskilt efter Kapps och Luttwitz' kupp, bildat en fast motrevolutionär kärna, som den tyska demokratien ioke har kraft att upplösa utan som on da st kan kro ssas av prole tlir dik taturens hammare. Denna ce n tra li se rad e organisation av d en gamla regimens t err ori ster k ompletteras av stora frikå.r er Pli. junkrarnas go d s.

I Förenta Staterna bilda så dana sammansl utningar som Förbundet för nat ionens säkerhet (National Seeurity League ) oc h Frih et s riddarn a. (Knights of Liberty ) kapitalet s s tormbatalj on er , i vilk as yttersta flank äkta rövarband opere ra i f orm av spi onageagent urer (Deteo· tive agencies).

I Frankrike repre se n terar Medborgarligan (Ligue civique) en anse dd organisation a v st rejkbrytare , und er det samtidigt de n ref ormi stisk a l andsorgan i sati onen fö rklara ts f åge lfri.

Det vita Ung ern s officershorder, som bestå vid sidan av den av England understödda r egeringen av kontrarevolutioniira bödlar, b ar visat hela världens proletariat hur d en civi l isation oc h den humanitet se ut, som av Wil son och Llo y d George uppställt s mot sovjetmakten oc h det revolutionära vii i det. Finlands, Gru si en s, E s tland s och Lettlands " demokratiska" regeringar uttömma sina krafter under försöken att efterhärma det l ysande ungerska exemplet. I Barcel ona ha r polisen ett hemligt mördarband till sitt förfogand e . Och så är det överallt, så fortgår det allestädes. Även i det tillin tetg jorda och ödelagda Rulg arien ha officerarna bildat hemliga fö rbund , som

-

öO

bereda. sig på att . vid första. bästa tillfälle bevisa. sin patriotism på de bul gar iska arbetarnas led are.

Programmet om motsatsernas utjämnande, klassernas a rb etsgem enskap, de parlam e ntariska reformerna, den successiva socialis eringen och den nationella enheten är ett vilseförande narrspel, som uppfunnits i den borgerliga ordningens värld , s ådan den framgätt ur vä rld sk riget.

Bourgeoisi en har beslutsa mt avsagt s ig en försoning med proletariatet genom reformer. Den har mutat det försvinnand e lilla övre lagret med smågåvor och tvingar den s tora. massan till lydnad med järn och bl od.

Det finns icke cn enda allvarlig fråga som nu kan a.vgöras med omröstning. Reformi s terna ha intet annat kvar av demokratien än dess minne. Den statl ig a organisme n utv ecklar sig baklänges, och den förva ndl as alltmer till en avdelning beväpnad e IJersoner. Bourgeoisien räknar icke längr e röster, d e n räknar enda st antalet gevär, ku l sprutor och kanon e r , s om den kommer at t h a till sitt förfogande då makt· och egendomsfrågan en dag stå r p å dag ordn ingen.

Det finns ingen arbetsgemenskap , ingen medling. För att rädda s ig måste man störta bourgeoisien. Det kan emellertid endast ske genom prol eta ri atets resning.

IV. Sovjet-Ry ssla nd _

Mitt ibland chauvinismens, vinstbegä.rets och föröd elsens tygellösa element är d et endast kommunismens prineip som visa r hög Iivs- oc h skaparkra ft .

Ehuru sovjetmakten först befästade sin ställning i det land i Europa, som var som mest efterblivet och ruinerat och dessutom omringat av många mäktiga fiender, har sovjetrnakten icke blott hävd at sin ställning i striden mot oerhörda, enastående hind er, utan i det pra.ktiska. livet framv isat de stora utv eck lingsm öjligheter, som ligga förborgade i kommunismen. Den ryska sovj etmaktens utveckling och befästa nde framträ der som det viktigaste historiska faktum a lltsedan den kommuni stiska In ternat ional en gr undade s.

I skapan det aven här brukade det i klasser upptimrade samh äll et se den starkaste pröv ostenen på dess ekonomiska och statliga konstruktion. Efter armens kraft eller svaghet bedömer mall hushållningens och statens kraft eller svaghet.

Mitt under st riden upprätt ade sovjetmak ten en stor väpnad styrka. D en Röda arm e n åd agala de sin obestridliga över lägsenhet såväl i stri den mot d et gamla borgerligo. ol3h monark is tisko. Ryssland , vilket med hjälp av Koltsjaks, Denikins, Judenibjs, \Vrangels m. fl. vita armcer sökte återställa imperi ali smen, som också i striden mot nationalarmeerna i de " d emokratier", som världsimperialismen uppställt till sitt bruk (Finland, Estland, Lettland, P olen ).

På. det ekonomiska området har sovjetmaktell åstadkommit de stö r sta und e rverk redan däri genom att den vred ut s ugllingsverktygen ur bourgeoisiens händer och förvandlade dem till medel för en planm ässig hush å.lI ning. Mitt under st rid sbullret pA. oändli gt l å nga fronter förlorade sovjetmakten icke ur sikte ell enda möjlighet till ekonomiskt och kulturellt återuppbyggande. Under tiden mellan Denikin s besegra n

de ocb Polens rövarangrepp skred sovjetregeringen till cn omfattande organisati on av arbetsplikten, ett omsorgsfullt tillgodogörande och en bättre användning av produktionskrafterna och produktionsmedlen, till ett utnyttjande av vissa delar armen för ekonomiskt arbete samt framför allt till transportväsendets återupprättande.

Industriens och transportväsendets centralisation i i statens händer l eder till en förenkling, en stan dardisering av själva tekniken, nämlig en på så sä.tt, att eDstaka modeller göras till norm för hela produktionen. Fastställandet av ett minimiantal av lokomotiv-, vagns-, och fartygstyper, vilka UIJptagas till ny ti llverkning och roparation, och dc maskinella anordni ngarnas tid efte r annan företagna omändring för massproduktion av standardtyper äro en d ast möjliga pA. socialistisk grundval. De erbjuda oskattbara fördelar, då det gäller att göra fortsatta ekono miska framsteg i IJroduktivt hänseende. För indust riens 'vete nskapliga organisation och Användning av Taylorsystemets metoder utan dess kapitalistiska, på arbetarnas utsugning syftande detaljer möta i Ry ss land icke längre några a ndra hinder än de so m uppkomma genom det imperialistiska vå ld et utifrån.

Under en tid då de nationclla intressena korsa sig med imperialismens oförskämda planer och i hela värl· den bilda en källa till oavbrutna konflikter, uppror oc h krig, har det socialistiska Ry ss land visat, att arbetarstaten är i stånd att smärtf ritt förena do natione ll a behoven med d e ekonomiska, i det den rensar dc förra från chauvi nism oeh de se nare från imperiaI: s m. S OC'lnli s m!'n vill förena nib. områden, alla kret-

• 53 sar, a lla nationaliteter i en en h etl i g h u s h å.Jlll ings plall. Men den ekonomis ka centrali smen, som befriar såväl den ella klassen från exploatering' genom den andra 80m en nations utsugning gellom en annan, och därför är lika fördelaktig för alla, hämmar på intet vis folkhushållningens fria utveckling.

ncnom Sovjetrysslands erf arenheter h a. folken i Mellan-Europa, p å sydöstra Balkan , i de engelska. besJt,tuingarna, alla undertryckta n at i oner och stammar såsom egyptetr och t.urkar, indier och perser, irländare och bulgarer övertygat sig om att den kamratliga arbetsgeme nskapen mellan alla nationella delar av mänskligheten icke kan förverkligas anllat än genom et.t Hovjetrepublikernas förbun d.

Hev oll1tionen har av skapat den f örsta proleiärstat en. Under de tre för s ta åre n av dess exi",tens förändrades d ess gränser oavbrutet. De krympte flaJllman under viirIdsimperialismens yttre militära hyt'k. D e utvidgades då try ck et b l cv svagare. Striden för Sovjetry sslan d är liktydig med striden mot \'ilrldslmpitalismen. Frågan "Sovjetryssland" har blivit e n p rövosten för alla organi s ation er inom arbetarklu sse n. De tyska s ocialdemokraternas andra skam li ga rörräderi efter d. 4. aug. 1914 bestod i att d e stående i s Jleb::en för s t aten sökte skyd d hos västerlandets i mperialism i stället för att strä.va efter ett förbund med revolutionen i öster . Sovjettyskland i förbund med Sovjetryssland hade va rit starkare än all a k apitalistiska state r tillsamman.

Den Kommuni stiska I nterna.tionalen har gjort Sovjntr,vss l and sak till si ll. Det inte rnationella proletari a.·

tet skall icke lägga ifrån sig svärdet förrän Sovjetryssland blivit e n medlem j f örbu nd et av h ela världens l,u dsrepub liker.

V. Proletärrevolutionen och den Kommunistiska Internationalen .

lnbördeskriget står på dagordningen i hela världCJl. Dess fann är sovjetmaktelI.

I<,uIlitalismen har gjort oerhörda ma sso r av männisltOr till Ill'olcHire r. I mperia li s men bringar dessa mas!!or Itl' jämvikten och säUer dem i revolutionär rö· r eh:c . Själva begreppet "massorna" har förändrats de scnu!:'le :hen . Det som på parlamentarismens oc h fackfijreningarnas tid räknades till massorna har nu komlUil' upp p :'t ytan. 'Millioner och åte r millioner, som flirr sta do utanför det politiska liv et, ha nu förvandInts t ill en revolutionär massa. Kriget har satt alla på benen , väckt t ill ocl l med de mest efterblivna lagroms politiska uppmärksamh e t till liv , lagt n ed fröe t till illusioner oc h förhoppning a r h os dem och bedradem. Arbetets s kr å mäs s iga i so lering och de nätt och jämt drägliga existensmöjligheterna bland proletariatets övre lag er samt å andra sidan den slöa och ointres se rade hopplö s h eten i de undre lag r en, dessa sociala grundvalar för den gamla formen a v arbetarrör el se tillhöra oåterkalle li ge n det förflutna. Nya mil lioner drages in i stride n. Kvinnorn a, som förlorat sin fäder och makar och blevo tvungna att ersätta dem i arbetet, flöto som en bred ström in i rörel se n. Den arb etande ungdomen , so m födde s och fostrades under

55 världskrigets åsko r , känn er i revolutionen sitt rätta el ement.

Striden har i olika länder passerat olika stadier. Men det är den sista striden. Rörelsens böljeslag sköl· ja icke sällan in i utlevade organisationsformer, som den tillfälligt ger nytt liv åt. Gamla s lagord och halvt bortglömda löscnsord flyta då och då upp p å ström· mens yta. Många misstag, oklara föreställningar, fördomar och illusioner sitta ännu kvar i hjärnorna. Men rö relsen som helhet liar dock en djup, l'cvolutionär karaktär. Den är alltomfattande och ohej dbar. Den breder ut sig, tage r mark, enar sig och skö ljer bort det gam l a skräpet. Den avstannar icke förrän världsproletariatet kommit till makten.

Grundformen för denna rörelse är strejken. Dess enklaste men kraftigaste verkande orsak är prisstegingen pii. d et dagliga liv ets förnöden heter. Strejken uppstår icke sällan ur särskilda lokala konflikter. Den utbryter som ett massornas otaliga eko av socialisternas dispyter i parlam ente n. D en blandar samman ekonomiska lösningar med politiska. Den födes ur solidaritetskänslan med de förtryckta hemma oeh i utlandet. Den innehåller icke sällan fragment av reformism med lösensord ur de t soeialrevolutionära programmet. Den stillas, bilägges, födes Vit nytt, stur produktionen, lulller statsmaskineriet i spänning, bringar bourgeoisien ur fattningen, och begagnar sig av "mrje anledning att sända Sovjetrysslalld si u hälsnillg . Och exploatörerna ta icke fel i sina anillgar. j,aotiska strejker utgöra i själva verket elHl:.!st eJ) (lciaIrevolutionär appell och en mob-iJiscrill g' a'.' t!"t ternationella prol etariatet.

Det ena land ets stora ber oc udc av det andr a, vil ken på ett så kata strofartat sätt framtrtidde und er kriget. giver särs kild betyde l se åt dc a rb e t s bran sche r , s om förena det ena l a nd et med det and r a , och s k j u te r järnvägsmännen, ell er över huvud taget tran s portarbetarna fram i första l edet. Tr ansportarbetet!! proletärer h o. haft tillfälle att visa en d el av s in kraft i bojkotten a v det vita Ungern oc h Vit -Pol en. Strejken och bojkotten , dessa. metod e r 8 0m tillämpa des av arbetarklassen vid första gryningen av des s fackliga kamp , d. v. s. r edan innan den började utn y ttja parlame ntari s me n , ha nu f ätt e tt oerhört sp elrum och en ny hotfull b etydelse, lik so m artilleriförb e red eJs e n före s tormanfallet.

D en enskild es hela stigande hjälplöshet inför de historiska häud else rna s blinda sJlel r yc ker i cke blott nya lager av arbetare och a rb eterskor med sig utan driver även tjänst e män, ämbetsmän oc h d en s måborgerliga intelligensen in i yrkesorga ni sationeIl s leder. Iuu an proletärrev olutiollCIl S lItveckling framtvingar uppl'iitt a ndc a v sovje t er, vilka genas t stå över alla de ga ml a arb etarorga ni sati one r na, s aml a. s i g de arb eta nd e i fackliga organisationc,' , och tolerera till en tid d essas ga mla forme r , offici ell a vrogram oc h ledandc s pe tsar; m ell i dessa org a ni sation e r in gj uta dc massorIla s e n ergi, vil k en förut icke va knat.

De u ndersta l agren - jord b r uk ets prol e tärer, lantarbetama ha rest s itt hu vud. I Itali en, T ys kland oc h andra länder kan mall iakttaga en storartad till växt nv j ordbruk s arb eta rn as revolutionära rörelse och d er II S br ode rli ga närman d e till st Mernas pro l eta riat .

D e f attigaste bon de kl assemas för h å lland e till 80-

ciaIismen har ändrat sig . Medan parlamclltsreformisternas kurtis med bondens på den pri vata äganderätten inriktade fördomar icke hade något resultat, så kasfar däremot proletariatets verkligt revolutionära rörelse, dess oförsonliga kamp mot förtryckarna en strå le av hopp in i den allra efterblivnaste, till marken slagne och vid jorden fastkedjade bonde.

Den mänskliga nödens och det andliga mörkrets hav är b ottenlöst. Und er varje lager som töjer sig framträder ett nytt, som just är i färd med att höja sig . Men avantgardet får icke vänta på en st Ol' anhängareskara för att gå ut i striden . Väcke1searbetet, höjandet och UIJpfostran a v de efte rb1i vnaste la gren inom arbetarklassen kan man icke genomföra förrän man fått makten i sin hand. Arbetarna i de koloniala och halvkoloniala länderna ha vaknat. Inom de omätliga landområdena i Indien, Egypten och Persien, viI· ko. de n enge l ska imperialismens gigantiska polyp hål ler i sina armar, i detta omätliga hav av människor försiggår ett oavbrutet inre arbet e, som rör upp väldiga vågor och sätter oro i citymänn e ns aktier och hjärtan.

T kolonialfolkell s rörelse förbinder sig det sociala ()lementet i mycket växlande former med det llationella, men båda äro riktade mot imperialismen . Vägen från dc första barnstegen till stridens fullmogna formel" tillryggalägges i kolonierna och de efterblivna liinderIla. i allmänhet under trycket av den moderna imperialismen och nnder det revolutionära proletariatets ledning i forcerad marsch.

Det lovande llärmalldet mellan de muhammedanska och d e icke-muhammedanska folken , vilka i allmän,

het äro fastsmidda. vid varandra genom det brittiska och utländska väldets gemens amma bojor; den inre reningsprocessen inom rörelsen, upphävandet av det an dlig a ståndets och den chauvinistiska reaktionens inflytande, och d en samtidigt förda kampen mot de främmande förtryckarna och det egna landets maktinnehavare, de feodala prästerna oc h ockrarna, förvandla kol onialu pp rorens växande a rmeer till en väldig histor i sk kraft , en väldig reserv för världsp rol etariatet. Parias rosa sig, deras upprörda själ drager dem med mäktig län gtan till Sovjetryssland, till barrikadstriderna på de tyska städernas gator, t ill den upplågande kampen i Storbritannien , till den Kommunistiska Internationalen. Socialisten, som direkt eller indirekt understödjer den ena nationens previlegierade ställning i förhållande till den andra, som försonar sig med slaveriet i kolonierna, som gör rättslig skillnad på folk av olika raser och hudfärg och som hjälper moderlandets bourgeoisi att bevara sitt herravälde över kolonierna i stället för att understödja det väpnade koloniala uppror ets sak, den storbritanniske socia1isten som icke med alla medel stödjer upproret mot Londonplutokratin, i Irland , Egypten och Indien , en sådan socialist förtjänar, om icke en kula, så dock ett skam. mens märke, men icke några uppclrag eller något förtroende från proletariatets sida. Dessutom stöter proletariatet vid s ina internationella revolutionära aktion er mindre på de t ill hälften förstörda taggtrådslinjer, som ännu stannat kvar i många länder sedan kriget, än på egoismen, konservatismen, halsstarrigheten och förräderiet från de gamla parti- och fackorganisationernas sida, bakom

vilkas breda ryggar d etta under en föregåen d e epok fått frodas .

D e gamla fackförbun d ens ledare motarbeta med alla me d el de arbetande massornas revolutionära strider, hejda d em, eller om intet annat är möjligt, gynna strejkrörelserIla för att sedan avbryta dem geno m l ömska. ränker.

Den internationella socialdemokratiens förräderi har icke sin like i historien om striden mot förtrycket. Detta har klarast oc h hemskast visat sig i Tyskland. Den tyska imperiali s me ns sammanstö r ta nde skedde samtidigt med det ekonomiska systemets uno dergång. Utanför proletariatet fanns det ingen k lass som kunde göra anspråk p å regeringsmakten. Te k ni· kens utveckling och den t yska arbetarklassens numerära styrka och höga kulturella ståndpunkt u tgjorde e u säker garanti för den sociala revolutionens framgång, Olyckligtvis ve k den tyska soc i aldemokratien bort från den i nslagna vägen, De inveck l ade manövl'erna, i vilka slug h et paras med slöhet, ha dragit proletariatets energi bort från det naturliga och nödvändiga målet , maktens erövring, Under tio år har socialdemokratien tillvunnit sig massornas förtroende för att sedan i det avgörande ögonb licket , då bourgeoisiens öde stod på spel, ställ a hela sin auktoritet till förtryckarnas förfogand e , Liberalismens förräderi och den borgerliga demokratiens undergång ha visat sig vara mindre viktiga episoder i jämförelse med de socialistiska partiernas förräderi, Till och med den roll som spelats av kyrka n , de konservativas elektriska kraftstation, som

Lloyd George kallar dOll, träder i bakgrunden för II . Internationalens a. nti sociali stiska roll.

Socialdemokratien motiverar sitt förräderi under kriget med nationalförsvarets slagord. Sin kOlltrarevolutionära politik efter fredsslutet dölj er den mod slagordet - demokrati. Den nationella demokratien är den triumferande formeln för proletariatets kapitulation för bourgeoisiens vilj a. ?lfon icke nog därmed! Dess politik, so m tjänar till den kapitalistiska ordningens skydd, leder mod nödvändighet socialdemokratien i bourgeoisiens följe till att o ff entli ge n stödja sig p å den "nationella chauvinismen" och "demokratien". Scheidemann oc h Eber t slicka den fransk a imperialismens händer; il e söka dess stöd mot rådsrevolutionen. Albert Thomas förvand l ar sig till en betald agent för rolkrörbundet, d enna smutsiga agentur rör imperialismen. Vandervelde , d enna vackert talande, förkroppsligade ytlighet hos Il . Intern atio nal en, vars huvud han var, är kunglig minist er, medhjä lpare till d en klerikale Delacroix, beskyddaren av Belgien s katolska sva rtrockar och försvara rn a av de kapitali stiska grym heterna mot Kongonegrerna. Hend erso n , som efterapar bourgeoisins stora män och än spelar kun g lig millister än han s majestäts aller underdånigaste arbetaropposition eller Tom Shaw , som av rMsregeringen fordrar bestämda bevis för att det är rövare, tjuvar oc h lögnare so m sitta i Londonregeringen vad äro dessa h er r ar annat än arbetarklassens avgjorda fiender?

Renner och Seitz, Nem etz oc h Tusar, Troelstra , Branting , Da szinsky och T sje id ze, alla försvara de var oc h en i sit t språ k Andra Int ernati onalens

1 nesliga skeppsbrott. Karl Kautsky slutligen, den för· utva.rand e marxi ste n och teoretikern i II. Internationalen, har förvandlat sig till en vacklande brännvi n sadvokat för den gula pressen i all a länder.

Under massornas tryck byta den gamla soc iali smens skick l igare element hud och yttre utseend e utan att förändra. sitt inr e väsen; de bryta. eller hota att bryta med II. Internationalen och rygga därvid tillbaka för varje revolutionär rörelse eller mas saktio ll och till och med för en allvarlig förbere d else till aktion.

För att karaktärisera och samtidigt brännmärka denna m askera d är det nog att pålleka att det polska socia.ldemokratiska partiet, vars ledare är Daszinsky , och patron u s Pilsudski, detta den s måborgerliga cynismens och den chauvinistiska. fano.tismeus parti, också har tillkännagivit sitt utt r äde ur II . Internationalen. Den le d ande parlamentsk liek en inom de t sociali stpa rtiet , vilket nu röstflr mot bud gete n och V ersaillesföredraget, utgör till s i tt väsen ett av den b orgerliga r e publikens stöd . De ss opportunistiska. gester gå ick e längre än nödigt är för att då oc h då tilt hälften återvi nna förtroendet inom prol etariatets mest konserva.tiva. lager .

I klasskampens gr undfrågor avtrubbar den franska parl am e nt ssocia li s men s om förut arbetarklassens vilja, i det den inb i llar arbetarna att det ögonbli cket ick e är lämpligt för ett övertagande av makten, då Frankrike är ytterligt utma t tat, liksom tidpunkt en var ol ämplig i går på g rund av kriget, under d et strax före kriget det industriell a. uppsvinge t o('h för o detta dl'n indnstril'lla kri so n \'arit llinrlersam·

ma o. s. v. I linje med den parlamenta r iska social ismen och icke e n tum högre står Jouhaux' och ha n s kumpaners sladde r aktig a och ljugande syn dikalism. Skapandet av ett starkt, andligen till en en h et sammansvetsat oc h disciplinerat kommunistiskt parti är för d et fr anska. proletariatet en fråga på liv och död.

I strejker och Ullplopp uppfostra s och stålsättes en ny generatio n av tyska arbetare. D et får betala siua erfarenheter med ju större offer d esto liingre 'ryskIands oav hän giga social i stparti upprätthåller de socialdemokratiska statsrii ddarna s inflytande, vilka. se sig om e fter socialdemok r at ien sådan den var på Bebel s tid och i cke förstå den inne varan de revolutionära epokens kynne , skjutn medbo r garkrigct och dcn revolutioniira. terrorn åt. sidan, bl ott seg la i händels ernas kölvatten och hoppas på undret , so m skall bringa. hjälp för d cs s osjii.lvständighet. Rosa Luxemburgs och Karl Liebkllecht s parti lär de tyska arbetarna att finna den rätta vägcn i stridens hetta. DCIl konservativa tc nd enscn h os den engelska arbeta rr öre l se ns spetsar är så sta rk, att man där icke ens känner nödvändighet e n aven omgruppering. Det brittiska arbetarpartiets ledare b emö da sig oav l åtligen att stanna kvar i Andra Int e rnational ens l ed.

Vid en tid då händelserns gång de senaste å ren kastat stel h eten i det e konomisk a liv et över än d a. ä.ven i det kon servativa Eng l and och gjort massorna. så mottagliga. för ett revo l utionärt pro g ram, som det över huvud taget är möjligt, kvarstannar den borge rliga nationens officiella apparat konungamakten, lordernas hus , underhus et, kyrkan, fackf öre nin gar na , arbe-

tarpnrLi et , _ Georg V, ärkebi s kopen av Canterbury och Hend er so n allt detta si tter orubbligt kvar som en kraftig hämsko p å all utv ec kling. Proletariatets undr e lag er mås te gentemot detta officie ll a. huvud upp ställa ett från rutin och sekterism lika frigjort, med ma sso rga ni sationerna intimt förbundet kommunistiskt p a rti.

I Italien, d är t ill och med bou rg eoi s in själv öpp et erkänner , att ny cklarn a ti ll land ets vidare öd e n ligga i det sociali stiska parti ets händer, består d en högr a, av Turati l edda flygelns politik i att le d a proletariat et s kr aftigt fr a må t s kr ida nd e revol uti on in i d e parla ment a ri ska re form ernas strö mf åra. Detta inre sabo tage utgör för ögonblicket den största faran. Italienska. proletärer, tänken p ä Ungern, vars exem pel hör historien till, Sa lU ett va rnand e exempel på att proletari atet b å de i str id e-n om makten och efter d ess erövring måste ställa sig bestämt p å eg na fött er ge nom at t utesluta alla utlevade och vackla.n de el ement oc h s koning slöst d öma alla försök till förräderi. D e stora krigen, vilka som f öl jdorsak läm nat efter s ig den svåra ek on omiska krisen, inl eda ett nytt ka pitel i arbetarrörelsen in om För enta state rna , liksom d e övriga länd e rna på den a merikan s k a kontinenten. Slutet på Wil so nismens glitter och osanningar är samtidigt slutet p å den ame r ika n ska socialismen, som utgör en bl a ndning av pacifisti ska illusioner och marknadsutropar e-i nställsa mhet oc h f redligt från vänster komplettera r h err Gomp er s t r ad e- uni oni sm. Den fa s tast e sa mman sve tsning av de revolutionära prole tära partierna och organisation erna på de n amerika nska konti· nenten frln halvön Alaska till Kap Horn, till en fa st

sammans luten amerikansk sektion av In ternatio nalen, det är en up pgi ft, som måste lösas och skall lösas, för a t t kampen mot dollarn och de av den mobiliserade krafterna skall kunna genomföras . R egeringssocialisterna och halv-regeringssocialisterna i de ol ika. länderna ha haft många s k äl att beskylla kommunisterna. för att dessa genom sin oförsonliga taktik framkallat motrcvolutionens fra m trädande, vilken de därigenom skulle hjä l pa att slu ta lederna f asta r e. Denna politiska beskyll nin g är in genting annat än en senko mm en pa r odi på liberalismens klagomåL Den senare i synne rh et påstod, att p roletariatets självständ iga kamp driver de besuttna över ' j reaktionens läger. Detta är otvivelaktigt riktigt. Om arbetarklassen icke försökte göra ingrepp i grundvalarna för bourgeoisiell s herravälde, behövde denna icke taga några repressa li er. Själva kontrarevolutionens begrepp skulle icke existera om historien icke kände revolutionen. Om proletariatets resningar oundv ikligen medföra bourgeoisiens sammans lutning ti ll sj älvförsvar ocb mota n fall, så bevisar detta faktum en d ast att revolutionen är en kamp mellan två oförsonliga klasser , vi l ken endast kan sluta med de finit iv seger för e n av dem . Med förakt förkastar kommunismen en politik, som ' leder därhän, att de tröga mass orn a hejdas, emedan man skrämmer dem med knutpiskan "kontrar evo lution". Mot den kapitalistiska vä rlden s sönderfallande och kaos, som med all kraft hotar a tt förinta den mänskliga kult ur en, uppställer den Kommunistiska; Internationalen det inte r natio n ell a proletariatets för('nane kamp, tillintetgörandet av all -privategendom

65 såsom produktionsmedel och nationalhushållningens omläggning på grun dv alen aven enhetlig huslu\llningsplan, som uppställes och utföres genom producenternas solidariska gemenskap. Under baneret med påskriften "Proletariatets diktatur, Råd srege ring ss'ystam" förenar De n Kommunistiska Internationalen milliontals arbetan d e i alla vä rld sdelar och utvidgar, rensar och for merar den i stridens eld si na egna led. Den Kommunistiska Internationalen är partiet för det internationella prol eta riat ets revolutionära re sning. Den ute s lut e r alla grupper och organisationer, som i öppen eller understucken form förlama, demoraliser a eller för svaga proletariatet; den driver det att icke böja sig för laglighetens, demokratien s, nationalförsvarets m. fl. avgudar, vilka äro cn mask (ör bourgeoi s iens dikt atur. Den Kommunistiska Interna t ionalen kan "idare ieke i sina led upptaga organisationer, som vissserIigen upptagit proletariatets diktatur p å sitt program, men det oaktat föra. e n poli tik, som räkIlar med fredlig lösning aven historisk kris. Blotta erkännandet av rMssystemet l öser inga l)roblem. RAd sregeringens organisation besitter ingen undergörande kraft. Den revolutionära kraften ligger i proletariatet sjä lvt_ D et är ovillko rligen nöd vändigt att det reser sig till uppror, för övertagande av makton, ty endast då kAn rådsorganisationen. visa sina fördelar som et t oförlikneligt va pen i proletariatets hand. Den Kommuni stis ka Internationalen utesluter ur sin a led allll. d e ledare inom arbetarröre l sen, som på dir ekt eller indirekt väg politiskt lämna bourgeoisien n ågot bistånd. Vi behöva l eda re , som icke gentemot bourgeois i en hysa n ågot unllat än ett dödlig t h!\t, som sa mmau-

kalla och föra. fram proletärerna i outtröttlig kamp, so m ä r o beredda. att föra en arme av upproriska i stri· den, som icke hejda. sig på. hal va väg en, oc h som, vad som än må hända, icke underlåta a t t sko ning s lö st be straf f a d em so m göra ett f örsök att h ejda d em. D e n K ommuni st i s ka In ternat i onal en är det inter nationella proletariatets oc h den proletära dikt at urens. Det h ar inga andra mål och uppgifter än he Ja de n arbetande kl asse n s.

Förmä.te nheten hos de s må. sekte rn a, bland vilka var och en v ill saliggöra ' arbetark la ssen på sitt sät t. är främmande för oc h fi en tlig mot d e n Kommunistiska In tern ati ona len s anda. De n kä n ner varke n till universa lläkem ede l eller besvärjelser, d en stö dj e r sig på afbetarklassens fredliga er f a r enhete r förr och nu, avlägsnar dessa e rf arenheters mi ss t ag oc h fel, fö rallmänligar erö vring ar na, samt erkänner och g ör till sina a ll e n ast dc revolutionsformler som framstå so m massakt i on ens fo rml er.

Yrkesorganisationer, eko nomi s im och politi s ka uppror, bojkotte r , parlaments - och kom munalva l , parlamentst ribuner, t ill åten och förbjude n a gitatio n , hemlig propaganda inom a rm e n, k ooperativt a rb ete , b ar rikadkamp inge n enda organisations- ell er kamp form till arbetarnas ga gn förkastar den Kommunistiska Internatio n alen, och "ingen en d a. form betraktas av den som ctt allena hjälpande uni versa ll ä k e med el.

Rådssystemet ä r ingen abstrakt princip, s om kommunisterna. up pställa mot parlam e ntari sme ns pr i ncip . Rdd ssystemet är en kl assapparat, som i st r iden och genom striden måste av lUgsna oc h ersätta p arla mentarimen. I det de n K ommuni sti ska J nternatio n ale n

G7 för en obarmhärtig strid mot reformismen inom fackföreningarna, mot kretini sm en och streberväsendet inom parlamenten, fördömer den Kommunistiska Internationalen å andra sidan den sekteristiska. fanatismen bos dem, som uppmana till att lämna. de mänga millioner arbetare omfattande fackförbundens led och vända ryggen åt parlamentariska. och kommunala instituti oner. Kommunisterna ski l ja sig på in tet sätt från de massor, som bedragas och förrådas av reformistern a och patrioterna, mell de föra en oförso nli g kamp mot dem inom massorganisationerna och inom dc institutioner, som s kapats av dct borgerliga sambi:i.llet, under kontroll och ledning av bourgeoisin, vars gerliga staten och upprätta. det kommunistiska sam· hället.

Vid den tid, då under Andra Internationalens skydd klassorganisationen och kla sst ridernas metode r näsan uteslutande voro lagliga, stodo do i sista hand under kontroll och ledning av bourgeoisien, vars reformistiska agenter tyglade den revolutionära kl as · se n. Den Kommunistiska Internationalen rycker tyg· larna ur händerna på bourgeoisin, erövrar alla organisationer, förenar dem under revolutionär ledning oeh stä ller genom dem proletariatet inför det enda målet: eröv rin gen av makt en för att tillintetgöra den bor· gerliga staten och upprätta det kommunistiska sam· hället.

I a ll t sitt arbete, såsom ledare av revolutionära uppror, såsom organisatör av hemligt arbetan de gru p· per, såsom fackföreningssekreterare, såsom agitat or p å massmöten eller såsom deputerad, som föreni ngman ell er som banikadkämpe, förblir kommunisten sig

s jälv, den disciplin erade medlemmen av sa mhället med dess ekonomiska grundvalar, dess statliga form, dess demokratiska ställning, dess religion och dess moral, han är den offervilligaste soldaten i proletärrevolutionen och den nya ordningens rastlöse aposteL Arbetare och arbeterskor! P å jorden finns det endast ett tecken som är värt att kämpa och dö und er : detta tecken är den K o ffi m u n i s t i s k n I nternationalcn!

Undertecknat av :

Ryssland: Lenin, Sinovjeff, Buch a l'in, 'fro tsk ij. Tyskland: Levi, Meyer, Walcher, Wolfsteiu. Österrike: Steinhardt, Tomann, Strömer . Erankrike: Rosmer, Sadoul, Guilbeaux. England: Quelch, Gallaeher, Pankhurst, Mae Laine. Amerika: Flin, Fraina, Williams, Heed.

Ital i en : Serrati, Bombacci, Gra7.iadei, Bordiga. Norge: Fries, Schefflo, ,Madsen. Sverige: Dahlström, Samuelsol1, \Vinberg. Danmark: Jörgensen, N ie lsen. Holland: Wynkop, Janson, Van-Leuwen. Belgien: Van -Ooverstraetten. Spanien: Pestana. Schweiz: Herzog, Humb ert Droz. Ungern: Rakoszy, Rudnjan sky, Varga. Galizien: Levitzky. Polen: Marchlewsky. Lettland: Stutschka, Krastin. Litauen: Mitzkewitsch-Mons ulow. Tjeckoslo vak ien: Wanek, Gula, Sapotetzky. Estland: 'Vakmann, Pögelmann.

Finland: Rahja, Lotonitzky, Manner.

Bulg a ri en: Kabaktsjijeff, Maksimoff, Sjablin.

Jug oslav i en: Milkitz.

Grusien: Liha-Zhakaja.

Armenien: Nasaritjan.

Turkiet: N i chad.

P ersien: Sultan-Sad e. •

Indi e n: Ats charia , Seheffik, M. N. Roy.

Ne{lerländska Ind icn: Maring.

Kin a: IJll.e u -S iu-'fschan.

Kor ea: Tak Dill-Se hun , Kill-'J'ulill.

Mexiko: R. Allen , F. Sea man.

Teser över den Kommunistiska Internationalens grunduppgifter _

l ) K araktäri;;tiskt för det nuvarande ögonblicket i den in te rnati onella kommunistiska r örelsens ut veckling är , att i alla Hinder lm de bästa rep r esentanterna för det revolutionära proletariatet- blivit fullk om ligt på det klara med grundvalarna för den komm uni stiska I nternationalen, på det k l ara med pr olcturiatets diktatur och sovjetmakten , och med den största hänförelse ställt s ig på den 'kommunistiska Int ernationalen s s ida. Ett tillnu viktigare och större fram steg ii.r, att icke (mdast illom sbl(ls pr olelariatets breda masso r , utan även bland l an tpro letari atets mera utveck lade del UPIJstätt den mest obet ingad e sy mpati för de ssa viktiga llrinciper.

A andra sidan Ila tv enne fel eller sva gheter vidlått de n så ovanligt snabbt växande internationella kommuni stiska r örelsen . Et t mycket allva rl.igt fel, som innebär eJl oerhörd fara för llroletari{ltets frigörelsekamp, be står i at t en del av de gamla ledarna och de gamla partierna inom Andr a Internati onal en de lvi s hal f t omedvet.et, i det de givit e fter för massornas ön skan 1'1-

ler tryck, dell'is me<hetet för att upprätthålla sin fo rll;1 roll som bourgeoisin s agenter och hjälpa re inom arbetarröre l sen - förk l arot sin villkorliga eller till och med ovillkorliga anslutning till H I Internationalen, me dan dc samtidigt i hela sin partiverksamhet och politiska verksamhet stå kvar på II I nte r nationalens nivå. D etto tiugens tillstånd tir ful l ständigt ohå. ll bart, emedan det förhindrar bildandet av ett sta rkt kommunistiskt parti, minskar nI Internationalens anseende och hotar 'l1ed åter upprepandet av ett liknande förräderi, som det d e ungerska socia l demokraterna gjorde sig sky ldiga till, då de helt hastigt gåvo sig s ken av att vara kommunister. Ett annat, mycket mindre betydelsefullt fel , sna rare eu sjukdom u nd er rör el sens uppväxt , består i dOll strävan efter "radikalism", som leder till en oriktig värdering liV 'partiets roll och u ppgifter med hänsyn till k l assM oc h massan ocll de revolutionära kommunisterna s plikt att arbeta i de borgerli ga p a rlam enten och i d<:! reaktionära fackfören i ngarna.

Det är kommunisterna s plikt att icke t iga med Sill rörelses svagheter utan ·att öppet kritisera dem för att desto hastigare och grundligare bli dem kvitt. ,I detta sy fte är det nödvändigt att först mera kon'k r et bestämma· innehå ll et i begreppen " proletariatets diktatur" och "sovjetmakten" , särskilt på grLlIldva l en 'av den prnktiska er farenheten; för det andra att klarlägga vari det, omedelba r a förberedelsearbotet för förve r kligandet av dessa paroller i alla l änder k an oc ll måste bestå; för tlet tr edje att .antyda vägen och medlen för att bota vAl' röre l se från dess svagheter.

2) Socilllismens sege r (som första steget till kommunism) övel' kapitalismen Ikriiver av lll'oletariatet som den enda verkligt revolutionära klassen förverkligandet av följande tre uppgifter: 1) fttt sWrb exploatörerna och först och främst deras ekonomiska oc h politiska huvudrepl'csentant, att helt och Mllet undertrycka deras mot stånd och omöjliggöra va r je försök från fl'(ll1 dcras sida att återupprätta ka ,pitalets och lön slave riets ok; 2) 1I.tt dra över Ilå Sill sida icke endast proletariatet eller de ss sto ra flertal, utan även hela. massan avarbetande 0011 {tv kapitalet exploaterade och föra de 'rn in uuder ledning av proletaria.tets revolutionära fö r truI1Jl, det kommullistiska pa.rtiet; att under d en oändligt ska rpa och skoning slösa. kampen mot exploatörerna upplysa, - organisera, tipp fostra och disciplinera dem; att' frigöra detta storn nertal av befolkningen i alla kapitalistiska länder fl'/l.u de ss beroende av bourgeoisin, a tt genom den praktisk:t erfarenheten inge dem förtroende till proletariatets l e dande roll och till dess revohttionära förtrupp_ Den tredje uppgiften best/l.r i ntt neuh-alisera och oskadliggöra den vac klan mellan bourgcoisill och proletariatet, mellan borgerlig demokrati OCJ1 sovjetmakt, som förerinnes inom småborgare- oc h småbondeklassen, vilken i alla, utvecklade länder änllu är nog -så talrik, även om den icke utgör flertalet av befolkningen, liksom att neutralisera den vacklan som finns hos de denna klass motsvarande grupperna. av intellektuella, tjänstemän ' o. s. v-

1'. Den proletära diktaturens och sovjetmaktens väs en .

D en första och andra uppgiften ä.ro av sjä lvständ ig natur och va r och en av dem kräver särskildn. aktio ner såväl gentemot exp l oatö r erna 80m d e exp lo atera de. D en tr edje uppgiften följer av de tvenne första och kräver endast en duglig , tidse nli g och el astisk komb ination av åtgärderna f ör den första. och an dra uppgiften, a llt efte r de k onk reta omständigheterna i va.r je särsk i lt fall av vack lan.

3) I betraktande ,av det konkreta , l äget, so m framkallats i IleIs världen och framf ör allt i de me3t avancerade, mÖ:kt igaste. mest upplysta k1lpitalistiska staterna på grund av militarismen , imperiali smen, U Dderhyckandet av koloniern a och de svagare l!lnd erna , det imperialistiska. världsmord et och "freden" i V er sa illes betyder varj e tanke p å k ap it ali ste rn as fr edli ga und erhstelse under dc exp loaterades majoritetsvilja , pA. en fredl ig , re f ormisti5k övergång till socialismen icke endast utom ord entl ig s petsb or gerlig korts y nt h et, utan ett direkt bedrä.geri mot a r betarna, ett förskönande av det kapitalistiska l öns laveriet , ett bemantla nd e av san nin gen, Denna sa nning består i att bourgeoisin, till och med den mest upp l ysta. och d emo'k ratiska , redan nu inte r yggar tillbaka för något 'bedrägeri ell er nA.gon förbrytelse, rör att ned sl akta mi ljoner arbetare och bönde r för att r ädda privatägande rätten till produ ktion sm ed len, Endast det våldsamma störtandet av bour geo isiu, beslagtagandet av de ss egendom, tillintetgörandet av hela den borg erliga s ta tsappa r aten fr ån ova n t ill nedan - d en parl amenf.ar isk a, rättsli ga., militära , byråkratiska, Rdmini st rativa , kommunala apparafen o. s. v. - inti ll fullständigt fördriva nd e ell er in terneran d e av de farligaste och mest hårdnackade exploatö r erna oc h st räng

75

bevakning av de m för at t bekämpa de oundvikliga försöken till mot.stånd och å t eruppr ä ttand e av det listiska slaveriet - endast dy lika å tgärder äro i st å nd att verkligt genomföra kapitali s tkla sse ns underkastel se .

Som en liknande v,aeker förfalskning av kapitalisme n oc h den borgerliga demokratin, s om ett liknande bedrägeri mot arbetarna måste å andra s idan den uppfattning betraktas, som är vanlig hos Andra, Internati o nalen s ga mla parti er och led are , att flertal et av de a rbetande oc h ex pl oa t e rad e s kull e va r a i stå nd a tt und er de kallit a li s ti s k a s lavförh å llallde na, under bo urge oisin s ok

so m ant a r oändligt olik a f orm e r oc h de s t o mer raffi nerad e oc h gr y mma och sk onin gs l ösa, ju mer kultiv e r at ifrågavarand e land är arb eta sig fram till en fullkom lig sociali s tisk klarhet , en fa s t sociali sti sk övertygels e OCJl karaktär. Det är i själ va verk et möjligt att uPIJlYIi /1. Ullpfo s tra och organi se ra. d e s t ora arbetand e och ut s ug na ma sso rna und e r prol etariat e t s inflyta nde och ledning , att befria d e n från e goi s men , fr å n s pli ttring e n , från all a. d e l as t e r och sva g h e t e r , so m privategendom e n framk a llat , a tt förvandla de m till e t t f ri t t förbund a v fria arbet a re för s t när p r oletaria te t s förtrupper , und e r stödda ON d e n enda revolutionära klassen eller d es s flertal, störta och Ibesegra ut s ugarna, befria de utsugna ur deras s lavtillstånd och omec1elbart på de avväpnad e kapitalisternas bekostnad, förbättra c1era s levnadsförhållanden , liksom under d e n allra skarpa s t e klas skampens egentliga förlopp.

4) För att s egr a öve r kapita li s me n ii r ett g ot t öm se s idigt förh å llande mell a n det k ommuni st isk a parH et som ledare , d en revoluti onär a kl asse n, prole ta riatet - och massan , d. v. s. alla arbetande oc h expl oat e rade som h el -

16 het, nödvändigt. Endast det kommunistiska parti, som verkligen är revolutionära klas sens förtrupp, vilket i sig inneslut.er alla d ess bästa repr esenta n ter, vilket består ,H" fullt medvetna och hängivna kommunister, vilket försfått att bincla. sig oupplösligt samman med sin klass' hela l iv och därigenom med hela massan av exploaterade och att vinna fullständigt förtroende hos denna massa, endast ett sådant parti är i stånd att leda proletariatet under d en hänsynslösa , avgörande sista kampen mot alla kapitali sme ns makter. A andra sidan är proletariatet endast Ullder ledning av ett sådant parti i ständ att utveckla hela styrkan i sin revolutionära framsiormning, att tillintetgöra likgiltigheten och mot s tåndet hos den lilla mi n oriteten av arbew.raristokrati, som blivit korrumperad a\' kapitalismen, de gamla fackförcnings- och kooperationsledarna att utveckla he l a sin makt, so m på grund av det ka.pitalistiska. samllä llcts ekonomiska strukiur är oändligt mycket större än detta proletariats del av lle] a befolkningssiffran. Vidare kan blott den massa, som i verkligheten redall är befriad fråll bourgeoisins och den borgerliga statsappa rat cns ok, sedan den fritt kunnat organisera s ig i sina sovjeter, för första gången i histo rien utveckla. all den energi och initiativ, so m Linns hos de miljoner människor, vilka varit undertryckta av kapitalismen. Först nät· sovjeterna blivit den enda statsapparaten, möjliggöres ett ve r kligt deltagande i förvaltllingen av hel a massan av cxp loaterade, denna massa, so m även under d en friaste demokra ti till 99 procent varit utestängd från deltagande i förvaltningen . Fördt i sovjeterna börjar massan av ex.ploaterade att lär a sig, icke genom böcker , utan genom sin egen praktiska

erfarenhet, hur man bör bedriva det socia listiska upp· byggningsarbetet, hur man kan skapa en ny disciplin, ett fritt förbund av arbetare.

5) Den nuvarande tidpunkten av den internaliollelln kommunist i ska rörelsens utv eckling kännetecknas dii rdl" att proletariatets förberedelse för förverkligandet av sin dikt atu r ännu icke är avsl u ta d i det övervägande flertalet kapitalistiska länder, ja,. på en del ställen icke elts systematis kt b örja d ännu. Där av fö l jer icke att d en proleWra revolutionen i deu nä.rmaste f r a m tide n är o m öjlig; den är fullt möjlig, ty he la den politiska och ekonomiska. situation en ur osedva nligt rik på brännbara äm. nen och tecken på des;8s plötsliga uppflamma nd e. En an nan förutsätt n ing för revo lu t ionen förutom proleta r iatets förberedelse, nämlige n det allmänna kr is till s t åndilt inom alla härskande och borgerl iga par ti er, är också för handen. Av det ta framgår att ögonblickets uppgift för de kommun i stiska partierna består i att påskynda revolutionen, utan att genom konstlade medel elle r oförberett sö ka pr ovoce ra fram densamma, samt att stär ka prol >:: tariatets bered skap. Å -nndra si dan nödvändiggö r ovanlläm nd a stii.Jlnin g inom flera socia listi s'ka part i er att mall räste r uppmärksamheten pä att "erkännan d et" av pro!!! t.ariatets diktatur icke får bli endast ett tomt ord. H uvuduppgiften för de kommunistiska partiern a f r ån den inte rn utionella proletära röre lsens synpunkt

II . Vari den omedelbara förberedel sen, som överallt bör genomföras, till den proletära diktaturen bör best å.

blir därför på den nuva.ra.nde tidpunkten att sam.la dil splittrade kommunistiska krafterna., att skapa ett enigt kommunistiskt parti i varje land (eller att stärka och förnya e tt redan existerande parti) för att mångd ubbla arbete på proleta riatets förberedelse till erövrandet av den statliga makten och därtill just erövrandet av mak· ten i form av proletariatets diktatur. D et vanliga socialistiska har hos de grupper och partier som erkä.nna proletariatets diktatur ick e på långt när blivit så reformerat och förnyat som det påkräves för att detta arbete skall kunna erkännas såsom kommunistiskt och mot sva rande de uppgifter so m föreligga. under den period so m går omedelbart före proletariatets diktatur.

6) Proletariatets erövring av den politiska. makt.en betyder icke något avbrott i kl asskampen mot bourgeois ien, utan gör tvärtom denna kamp ännu mera omfattande, bi tter och hänsynlös. Alla de grUl)per, pa rtier, ledare inom arbetarrörelsen, som helt eller delvis stå på reformismens, på centrums, sida, gå UDder kampens mest tillsllCtsade ögonblick ovillkorligen över antingen Ilå bourgeoisiens eller på de tveksamma" sida. eller - vad värre är - gå med bland det segrande pr.oletariatets opålitliga vänner. Därför kräver rörbered{lndet av lJroletariatets diktatur ej 'blott en skärpt 'kamp mot alla reformistiska och "centru ,n" tendenser, ut an också en förä.ndring av denna kamps karaktär. K am pen kan icke inskränka s till att klarlägga det felaktiga i dessa tendenser, utan måste obönhörligen och sko ningslöst avslöja varje person inom sen som röj er dylika tendenser, ty eljes kommer icke proletariatet att veta säkert med vem det går tillsamma 'IS

79

i den avgörande kampen mot bourgeoisien. Denna kamp är av den art att den varje ögonblick kan ersätta kritikens vapen med vapneDS kritik och även ersatt, som erfarenheten visat. Varje inkonsekv e ns eller svaghet i avslöjandet av dem som visa sig s1\.som reforlUister eller "centrum s '·'män betyder en direkt ökning av faran för att proletariateis maktställning kommer att störtas a,v bourgeoisien, som i morgon kommer att för kontrarevolutionen utnyttja det som i dag för trångsynta männi skor synes vara endast en "teoretisk mcning ssk iljaktigh et" .

7) I synnerhet får man icke inskränka sig till det vanliga principiella förkastandet -av varje samarbete mell an proletariatet och 'bourgeo i sien, varje "koa li tio n" . Det enkla. för svaret av "f rihet och jU.mlikhet" under upprätthålland et av privaoo. ega nderätten till produktio nsmedlen förv andlar sig under proletariat<!ts diktatur, vilken aldrig kan vara i stånd att med ett slag avskaffa all privategendom, till ett "samarbete" med bourgeoisien som direkt undergräver arbetarklassens makt. Ty proleta.riatets diktatur betyder ett befästande och skydd med sta tens hj ä lp - medelst hela statsmaktens apparat - av "exp loatörens ofrihet" att fortsätta si n förtryckare- ooh utsugareverk sam het, den besittan de s (d. v. s. den so m till 'S itt personliga bruk har indragit produktionsmedel som s k apats ge nom sa mhäll eligt 1lrbete). "icke-jämlikhet" med den egendomslöse. Det som före proletariatets seger ' endast syntes vara en tooretisk meningsskiljaktighet i fråga om "demokrati", betyder i m()rgon, efter segern, ou nd vik lige n en fråg,l som måste avgöras med vapnens makt. Följakt ligen blir en om också. blott provisorisk förberedelse av mOts-

SOflla till " förverkligandet av proletariatels diktatur omöjl ig utan en grundlig förändring i karaktä.ren 3V kampen mot "centrums -miinncn" och "demokrati.ls försvarare".

8) Proletariatets diktn.tur är den mest a.vgjorda. och revolutionära formen för proletar iate ts klasskamp mot bo ur geoisien. En sådan kamp kan end ast segra när proletariatets revolutionära förtrupp har bakom sig prl)letariatets övervägande flertal. För bc red andet av protariatets diktatur kräver därför ej blott ett klargöra ,nda av all reformisms borgerliga karaktär, och av den borgerliga karaktären hos varje försvar av demokratien under upprätthållandet av de n privata egendomsrätten till produktionsmedlcu; ej blott ett avslöjande av alla sådana tendenser so m i verkligheten bety da ett försvar för bourgeoisien inom arbetarrörelsen, nej, det kräver också att alla gamla ledar .:! ersättas med kommunister .i alla s lags proletära organisationer, ej blott de politiska. utan även i de rackliga, kooperativa, kulturella etc. J u varaktigare, golidare och fullständigare de n borgerliga de mokrat iens herravu.lde varit i ifrå.gavarande länder, i desto högre grad lyckades det bourgeoisien att besätta alla ledande poster med sådana l)erSOner som uppfo strats a.v den själ v, genomträngts av d ess egna åskåd niu gar och fördomar, och i många fall direkt e ller indirekt köpts av densamma. Det ät' nödvlindligt att hundra gånger kraftigare än förr avlägsna dessa repre senta nter för arbetararistokratien eller för dc förborgerligade s amt ersätta dem med om så vore oe rf arna arbetare, såv ida dessa bl ott äro solida ri ska med den exploaterade massan och åtnjuter {less förtroende, i kampen mot u ts ugarna. Proletaria-

81 tets diktatur kommer att nödvä.ndiggöra. utnämnande t av sådana ar,betare, vilka icke ha. någon erfarenhet tiil Qe mest ansvarsfulla poster i staten, i a nnat fall kommer arbetarregeringen att bli maktlös och icke stöd jas av arbetarna.

9) Prol etariatets diktat ur är det ·mest fullkomnade förverkligande aven ledning 'av 8.11a arbetare och ut· sugna -som blivit förtryckta, förtrampade, terroriserade, splittrade, bedragna av kapita.listklassen, en ledning av den enda klas s som genom hela kapitalismens historia är beredd att övertaga en sådan ledareroll. Därför måste man ofördröj ligen överallt börja förberedandet av proletariatets diktatur, bL 8.. genom följande medel:

Inom alla organisationer, förbund och föreningar, framför allt av den proletära men även dessutom av den icke-proletära ar-betande och exploaterade m-assan (pol itiska, fackliga, militära, .kooperativa, kulturella och idrottsföreningar o. s. v.), måste 'bildas grupper eller celler av kommunister, mestadels offentliga men också hemliga, det sista blir en nödvändighet överallt där man kan frukta förbud mot organisationerna eller häktande av deras medlemmar. Dessa celler måste vara nära förenade inbördes och med particentralen, de måste ut· växla erfarenheter, utföra agitationspropaganda och organisationsarbete, de måste anpassa si n verksamhet efter det offentliga livets alla olika om råden och a.lla de skilda kategorierna och grupperna inom arbetarmassor· na och genom denna mångsidiga verksamhetsystematiskt uppfostra och utbilda, både sig själva och partiet, klassen och massorna. Samtidigt är det av största vikt att praktiskt utar,. -

beta. de nödvändiga. utvecklingslinje rna fö r hela verksamheten, å ena sidan med hä.nsyn till ledarna och ansva ri ga. r epresentanterna, som ständi gt löpa f a r a. at t smittas av kälkborgerliga och imperiali sti ska (ördomar (dessa ledare måste obönhörligen avslöjas och utdrivas ur a r betar r örelsen); and ra sidan med hänsyn till massor na. som i $yn n erhet efter dct imperialistiska kri get är benägna att tillägna sig l äran om proletariatets he r radöme såsom enda utväg ur det kap ital i stiska s la veriet. Man m åste lär a sig att inför massorna UPlltriida med stö r sta tå l amod och försiktighet för att k u nna Cörstå egenarten, de särs kilda psykologiska dragen hos en var ava r betarkategori, varje fack o. s. v. inom denna massa.

10) Sä r skilt förtjänar en av de ss a gr up per eller celler av k omm uni ste r up pmärksamhet och om h u l d fr ä.n partiets sida, näml igen den llarlame ntariska fraktionen, d et vi ll säga den grupp av partimedl em mar som äro repr e se ntanter i borge r liga institutioner (fö r st och främ st d c statliga, m en också de loka l a, komm un a la o. s. v.). A ena si d an har just denna. tribun en stor betydelse för stor a. l ager av mere. efterblivna, med borgerliga. fördomar genomträngda arbetaremassor; d ärför måste k ommunisterna o'betingat just frAn denna. t alarstol göra agi tatio n s- och organisati onsarbete och förk l ara t ör ma s sor na v(lrför upplö sa ndet av det borgerliga. parlamentet i R yss land genom den a llm änna 9Ovjetko ngr esse n var la genligt (och i sin tid blir lag e nl igt i a lla land). A nndra s id an har hela den borgerliga demok ra tiens historia gjort parlamenttribuncll, särskilt i de m est utvecklade Hinderna, till det v i ktigaste elle r ett av d e viktiga-

83 ste medlen för ett oe rhör t skojeri, för ett finansiellt och politiskt ,bedragande av folket, för strebervälde och hyckleri, för förtryck och utsugning av de a,rbetande massorna. Därför är det g lödande hat mot parlamentet, som man finner hos många av det revolutionära proletariatets bästa representanter fullkomligt D ärför kräves det också från de ,kommunistiska partiernas si da, såväl som från alla till III -Internationalen ans lu tna part.iers sida - i synnerhet då d-essa. parti-er icb uppst ått genom klyvning av de gamla partierna och långvarig hårdnackad kamp mot dem, utan. genom C'l (ofta formell) övergång av gamla partier till nya politiska stä.lln ingar - en utomordentlig st räng hållning gentemot den parlamentariska fraktionen: dennas fullständiga underordnande under partistyrelsens kontroll och a nvisningar, upptagalldet av huvudsakligen revolutionära arbetare i denna fraktion, den uppmärksammaste analys från kommunistisk synpunkt på partimötena och i partipressen av parlamentsledamöternas tal; utkomm endering av parlamentsmedlemmarna till agit-ationsverksamhet bland massorna, uteslutande av alla dem ur dessa fraktioner -som visa tendenser i riktning mot II Internation alen, o. s. v.

11) En av d e huvudorsaker som försvå r a den revolutionära arbetarrörelsen i de utvecklade kapitalistiska länderna består däri att kapitalet lyckat.s genom kolonibesittningar och finanskapitalets merprofit utskilj a en arbetararistokrati som är relativt s tabil. Denna åtnjuter bättre lönevillkor och är för det mesta genomträngd .av trångbröstad skråanda och småborgerliga samt imperialistiska. förd omar. Den utgör det verkliga· sociala .stödet för reformisternas II. International och

"centrums-männen", och är i nuvarande ögon blick n ä.rA nog Ibo urgeoisie ns sociala huv ud s töd. Ing en ens provis orisk förberedelse av pro letariate t att stö r ta. bourgeoi sien ä r möjlig u tan en oupp hörlig systematisk oc h öppen kamp m ot d enna samhä.llsgrupp som utan tvive l - så · so m erfa renheten också. r edan vi sat - efter prole tariat et s sege r kommer 6tt lä mna ej så. få. ele men t till de borgerliga vita gardena. Alla partier som ansl u tit sig t ill ill . Internationalen m 1l.ste till v-a r je pr i s genomfö r a. parollelI: "djupare n ed i massorna", "j närmar e konta'kt med ma s so rna", i det man med ordet massor förstår a ll a arb etande och exploaterade, i synnerhet de då li gt orga ni serade oc h upplysta, de mest tört ryckta och minst org !ln ise rbar a.

Proletariatet blir blott revo lutionärt så vida det icke är inneslutet av snäva s krAgränser ,för så vid a. de t deltar på de offentliga livets alla om r åden som l edare av hel-a. det arbetande och e Xllloate r a de folket; och d et kan ej fö rv e rkliga sin dikta.tur om det ej är red o att göra de största offer f ör att uppnå seger öve r bourgeoi sien. S åvö l 'P r incipiell so m praktisk betydelse i detta avseende erfarenheten i Ryss l and, där proletaria tet icke kunnat genomföra sin diktatur och vinna hela ar· betar massans tillit och aktning om de t ej bI"agt da största offren och l i dit av hunger i högre grad än de andra g rupp e rn a. av de nna massa und er de svåraste ögonblicken av den in te rn ationella bourgeoisiens anfa ll , krig och blockad.

Det är i synne rhe t nödvän di gt för d et kommunisti ska partiet och hela det utvecklade llr oleta riat et att giva del; mest upp offran de stöd åt a ll a stö rr e ma sstrejkrörelser so m eruamma ä r o i stånd att under kapitalismens ok

85 väcka, resa, upplysa och organisera massorna och inge dem absolut tillit till det revolutionära proletariatets ledo.reparoll. Utan denna förberedelse är ingen dikta.tur av proletariatet möjlig, och män som i likhet med Kautsky i Tysland och Turati i Italien äro i stAnd ait uppträda. offentligt mot strejker, kunna under inga omständighet er tolereras inom partier som äro ansl utna till ID Int ernationalen! I ännu högre grad gäller detta naturligtvi s de fackliga oc h parlamentariska, arbetarledare, som ofta. förråda arbetarua. i det de medelst strejker' l ära dem reformism oc h icke revolution (såsom till ex JOllhaux i Frankrike, Gompers i Amerika och J. H. Th omas i England.)

12) I alla. l änder, äve n d e frias te , mest "legala" och "fredliga" så till vida. att kla ss kampen där är mindre skarp, är d en tidpunkt fullständigt mogen, då det är obetingat nödvändigt för varje kommunistiskt parti att förena det legala och dct illegala arbetet, legal och ill egal organ i sation, Ty även i de me st upplysta och fria3te länd er med den mest borgerliga demokrati, tillgripa nu regeringarna systematiskt tvärtemot sina hycklande och lögnaktiga förklaringar , den utvägen att föra hemliga listor över kommunister och begå. stän digt 'brott mot si na egna författningar, ge hemligt eller till hälfte n hemligt understöd åt vitgardister och åt mord pA kommunister, till hem liga förberedelser för arrest er ingen av kommunister, för insmugling av provokatörer in om kommunistern as led etc, Bl ott de reaktionära kälkborgarna med vilka. vackra "demokratiska" och pacifis · tiska fraser de än dölja sig kunna förneka detta faktuR I och 'd ess nödvändiga konsekvens: Ofördröj ligt bildand e av illegala organisationer inom alla kommunistisk n

pa r tiet för systematiskt illegalt arbete och för förbered else r till det ögon bli ck då de borgerliga. f örföljelse rna börja . Särskilt nödvänd i gt är det iI1 egalt arbetet in om hären , fl ottan och polisen . ty erter det stora im peri a.list iska krig et äro alla regeringar ängs li ga föl' folkhären , som s t år öppen för bönder .och .arbe t.a r e, och ha i hemligh et börjat til1gripn, alla. möjliga medel f ör ut val av trupp del ar som rekryteras frän bourgeoisi ens led oc h äro särs kilt utrustade med särsk ilt (u11ä nd ad teknik.

Å an dra sidan är det också nMvänd igt att i intet fall insk ränka sig till det illegala. a rb ete t , utan oc:ksll. utveckla dct lega l a och i det ta. avseende överv inn a a ll a svå righet er , grunda l egfl l a -pressorgan och l egal a organi sa tioner und er de mes t olika rta de och , om nM vän di gt, under orta sk iftande benämningar. Så arbet A. d o ill ega l a k omm uni stis ka parti erna i Fi nland, Un geni, P olen, Lettland , d elv is i T ysk la nd, etc. Så mås te också "V är ld en s industriarbetare" ( L W . W .) i Amer ika arbeta , !'å måste ana kommun i stiska partier ar be t a då stdsmyn digheterna blö rj a Cör f öl jelser på gr und nv K omm uni stis k a I nternat i ona l ens beslut.

D en ' absol u ta principiel1a nödvänd i gheten att det l eg ala OC'h d et ill ega la arbete t bestämmas icke b l ott av d en nuvara nd e periodens egendom li g a. kar aktär !lV aftonen före ])ro'letarlia.'tets 'dikt atur , ulfb ock så därför att det är n1Sdvänd igt att b ev isa för bourgeoisien att det i cke finn s och i cke kan finn1ls något omdd e ell er a r be ts Cält som kommu ni stern a icke erövra, och framför allt dä rrör att det fr am del es kommer a·tt fin nas breda lager av proletariatet oc h än nu mer av den i cke · l'ro l et ariska .a rbetande ()Ch expl oate rade ma ssa n , 80m lin·

8-j'

DU har tillit till dOll borgerliga demokratisk<tt legaliteiell och som det är en viktig plikt för oss öve rb evisa om motsatsen.

13 ) I .syn nerhet bevisar arbetarpressens ställning i d e me st fram åts kridna kapitalistiska lände r den mest upp enbara fal skhet i både friheten oc h ju.mlikheten under den borgerliga demokratien ocll nödvändigheten av en systematisk f ören ing {lV det la l1liga oc h arbe tet . B åde i det besegra de Tyskland och i det :seger rika Amerika a.nvändes hela 'bour gaoisins stat sapparat och alla fin ansk ungars knep för att fråntaga arb et arna , der as press; juridiska 'förföljelser och häkt ni nga r elier mord (me d hjä l p av lejda mördare) av d eras redaktörer, förbud för p ostbefo rdr an, vägran att leve r era papper o. s. v. D ess ut om befinner sig de t f ör en dag lig tidning nödvä ndig a nyhetsmaterialet i de 'borgerliga telegramby r åernas händer och de annonser utan vilka en stor tidn ing icke kan bära sig stå. till kapitalisternas " fria" förfogande. Följ aktligen tager b ourgeoi sien frå n det r ev olutionära prolet ariatet dess press ge nom bedrägeri och genom kapitalets och det b orgerli ga. h erraväldets tryck.

I kampen mot de tta måste de komm uni sti sk a. p a rtierna skapa. en ny typ av tidningspress till massp ridning bland arbet arn a. F örs t -och fr ämst l egal a publikP.* ti one r , vilka. måste l ära s ig att - utan att -k-all å sig kommuni s ti ska oc h utan att ta la om att d e tillhöra p artiet - utnyttja även den minsta le galitet såsom bolsjevikerna g j orde under tsarväldet efter å r 1905; d ärjämto illegala tidningar , om också. av min sta omfå n g oc h oregel bund et utkomm an d e, men so m i en mängd tryck er ier omtryckas av arbetarna (hem ligt., eller om Tör el -

sen är stark nog genom revolutionärt övertagande av tryckerierna) och som ger prolets,tjatet fria. revolutionära nyhctsm eddeJanden och r evo l utionära lösenord. Utan revolutionär kamp för den kommunist iska pressens frihet som drager massorna med är förbereda.mlet av proletariatets 'diktatur omöjligt.

14) Graden av proletariatets förberede l se i de (ur värld.sekonomiens och värl d spolitikens synpunkt) viktigaste länderna till förverkligandet a.v sin diktatur betecknas med största. objektivitet och noggrannhet d ärmed att II . -Internationalen s inflytelserika ste panier , Frankrikes soci a li stiska. arbetarparti, Tysklands Oav hängiga SocialdemokratiskA. parti, Engl ands Oavhängi ga Arbetarparti och Amerikas socialistiska parti ha utträtt ur den ga mla internationalen och beslutat ansluta sig till TT edje Int ernational en under vissa b et ingelser. Det bevisar att icke b l ott förtruppen utan också. majoriteten a.v det revoIution!i ,ra proletariatet, överbevisad genom händelsernas egen utveckling , börjat gå över på. vår sida. Huvudsaken är nu att man rörstår att göra denna övergång full stä ndig, att man skarfar sig garantier tör att det som uppnått 'blir varaktigt organ isatoriskt, så '8.tt man med minsta möjliga. dröj s mål kan gå fram åt över hela. linj en.

15) Hel a verksamheten inom nämnda partier (vartill

III. förbältrandet av den politiska linjen - delvis också av partiståndet inom de partier som Iro anslutna eller önska ansluta sig till Kommunistiska Internationalen_

89 också eventue llt kan läggas det schwe izi ska socialistiska partiet) bevisar och d essa partiers a lla perio di ska organ ås kådliggör, att d enoa ver k sam h et ick e är kommuni stis k och att den ej sällan dir ekt stri der mot III. Internationalens principer: erkä nnandet av proletariatet s diktatur och sovjetsystemet i stället föl' den borgerliga demo krati en.

Därför har Kommuni s tiska Int ernationale ns an dr a kongress beslutat, att den ej anser d et möjligt att genast upptaga dessa partier; att dOll bekräfta r dct svar som UI. International ens cxekutivkommitte gett dc tyska oavhängiga; att den är b eredd föra und erh andlingar med varje parti som utträder ur II, Intern ationalen och vill närma sig den III; att den ger d el ege ra de för sådana partier rådgivan de röst p å alla sina kong r esser och konferenser; att den uppställer följand e v illk or för Cull anslutning av dessa (och liknande) partier till kommunistiska International en:

1) Offentliggörande av alla beslut som fattat s av den kommunistiska Internationalens kongresser och dess exekutivkommitte i alla partiets periodiska program:

2) Dryftandet av dessa. beslut på särski l da möten av a lla sektioner och lokala gr upper av part iet;

3) J nkalIandet efte r d etta dryft a nde av en extraordinär partikongress med syfte att dr aga faciten av dessa diskussioner. D enna kongress måste avhällas så snart som möjligt och ej senare än 4 månader efter Kommunistiska I nternationalens II . kongress;

4) Utrensandet ur partiet av de element som fortsätta att handla i II . Internationalens anda;

5) Alla periodiska partiorgans överlämnan de ät ut eslutan de kommunistiska reaktioner;

6) Partier, som nu vilja inträda i III. Internationalen, meD som ej radikalt ha brutit med sin gamla. taktik , måste ge akt p å, att två tredjedel ar av medlemmarna i deras centralstyrel se och deras cent ra.l a. institutioner måst e bestå av partivänner, v ilka redan före II. kongressen offentligen uttalat sig för anslutningen till III. In ternationalen; undantag kunna b l ott göras med tillstånd av III. Inter natio nalens Exekutivkoroitte.

7) De partimedlemmar, 80m förkasta. de av kommunistiska. Intern ationa l en utarbetade tesorna och ansl utnin gsvillkoren måste utes lu tas. Detsamma gäller motsvarande delegater vid den cxtra kongressen.

III. Internationalens andra kongress ger Exekutivkomitten i uppdrag att formellt uppta nämnda och likJJande Ila rtier i m . InterJlation alen sedan den först undersökt att aHa dessa betingelser verkligen uPllfyllts och att partiverksamhetens karaktär blivi t ,kommunistisk. - ""T'Y;:

16 ) Med avs eende p å huru de kommuni st er, som nu äro i minoritet inom sina partier och .. itta i an svarsfulla ställningar där, skola förhålla sig, har III. Internationalens an dra kongress bestämt att i betraktande av de upp enbarlig en starkt växande uppriktiga sympati erna f ör kommunismen bland massorna, kom-

munisternas utträd e ur dem ej är önskvärt, sil länge det lir möjligt för dem att arbeta inom d em för erkännandet av proletariatets dik tatur och sovjetsystemet samt att öva kritik mot de i dessa partier befi ntliga opportun i sterna och centrumsmännen. Där den vänstra flyg eln har f ått tillräckligt sto r styrka kan d en bilda s itt eget parti.

Samtidigt uttalar Tredje Internationale ns andra kongress sig för att de kommunistiska eller med k ommunism en sympatis eran de grupperna och organi sationerna i Eng l and ansluta sig till "arbetarparti et" (Labour P arty) , ehuru detta tillhör II. I nternationalen. Ty så länge detta parti upprätthåller den nuvarande friheten f ör si na organisationer att öva kritik och frihet till propaganda-, agitations- och organisationsarbete för proletariteb dikttu r och 8ovjetsys temet , så länge detta parti bevarar karaktären av ett förbund för arbetarnas alla fackorganistiollcr måste kommunisterna taga alla steg och t. o. m. ingå p å visso. kompromisser för -att bevara möjligheten att påverka de breda arbetarmassorna och avslöja. -deras opportunistiska ledare från e u högre och för massan mera synlig tala r stol, att påskynda övergången -av d en politiska makten från bourgeoisiens direkta repr esentanter till "kallltalistklassens arbetar l öjtnanter" för at.t därigenom snarast möjligt b ota massorna frän deras sista illusioner i detta avseende.

17 ) Med. hänsyn till det italienska. socia list iska partiet erkä.nner den III. In ternationalens 'andra 'kongress rikti gheten av grundvalen för den kritik mot partiet och de praktiska förslag till partiets nationalråd vilka offe ntliggjorts av partiets sektion i Turin i tidsskriften

L'Ordine NUQva (Den nya Ordnillgen) för den 8 lUaJ 1920 och som fullkomligt stämmer överens med 'alla III. Internationalens grundprinciper.

IU. Internationalen" andra kongress anmodar därför det italienska. socialistiska. partiet att inkalla en extraordinär partikongress för att dryfta 'dessa förslag liksom alla andI"a förs lag (särskilt rörande arbetet inom fackföreningar), vilka antagits av Komm. Internationalens kongresser, för förbättrande av partilinjen och utrensning ur partiet och j synnerhet ur parlamentsfrakHanen av icke kommunistiska element.

1 8. ID. Internat iona lens andra kongress förklarar Mtt den anse r som felaktiga de uppfattninga ,r av partiets förhållande till klassen och massan och angående dc kommunistiska partiernas vägran att delroga i de borgerliga parlamenten och i reaktionära f ackföreningarna, vilka särskilt hävdats av "Tysklands Kommunistis ka Arbetarparti" (K. A. P. D.) såväl som delvis av "Schweiz Kommunistiska Parti" , av organet för Kommunistiska Internationalens östeuropeiska sekretariat "Der Kommunismus" i \Vien, av enskil da holländska kamrater, vidare aven del kommunistiska organisationer i England , till ex. "Socialistiska Arbetarfederationen" i Amerika och av Shop Stewards Committes i England o. s. v., men som alla ingående bemötts och vederlagts i II. kongressens olika beslut.

Trots detta anser III. Interna tiona len s andra kongress det för möjligt och önskvärt att dessa organisationer, vilka ännu ej anslu t it sig till HI. In ternat ion alen, nu göra det ta : ty i dessa fall, i synnerhet beträffande I. W. W. i Amerika och Australien och Shop Stewards Committes i England, har man att göra med

93

en djup proletär massrörelso som i ve rkligheten faktiskt står p å. grundva l av den kommunistiska interna tiona l ens väsen tliga principer. I sådana organisationer härröra. sig de falska meningarna om icke-deltagande i de borgerliga parlamenten i mindre grad från med· lemmar, som äro komna från bourgeoisien och som medföra sina egentliga s måborgerliga åskåd ningar vilka. oc k så ofta samma nfa lla med anarkisternas åskådningar - UD från den politiska oerfarenheten hos fullständigt revolutionära och med massan sa.mmanhörande proletärer.

m. In tornat ionalens andra kongress ber därför alla k ommunistiska- organisationer och grupper i de anglosaxiska l änderna att, även om det icke iir möjligt att I. W. och "Shop Stewa rd s" strax ansluta s ig, föra en politik av d en mest vänska.pliga kara,ktlir gentemot de s-,n org a.n isatio ner, att nänna s ig dem, att leda den med dem sympatiser ande ma ssan, och vänskap li gt klargöra f ör dem med hj älp a,v erfarenheterna från alla xevQlutioner och i synnerhet från de tre ry.ska revolutionerna i 20 seklet, de t felaktiga. i deras ovan ,anförda åskå dningar , oc h att icke förtröttas unde r försök att ss.mmansmälta dessa organisat ioner med oss till ett enhetli gt kommunistiskt parti.

19 ) I sammanhang härmed fäster kongressen .alla part ikamraters UPIJmärksamhct, sä rsk il t i de romanska och anglosaxiska länderna , på. att det b land anarkisterna i hela världen försiggår en andlig klyvning i frågan om ställningen till proletariatets dikta.tur och sovjetsy ste met . D ärvid gör sig just bland de prol etä ra el ement som ' f oftast drivi f's till ana.rkismen på grund av ett fnllt be- ,; rättigat hat till opportu ni sme n och reformismen ino m

TI. Interna t i on al ens pa r tier, en syn nerli gen riktig UPIJfattni ng av dessa principer märkbar. Denn a uppfattning utbred er sig desto mera allt efter -som erfare nhet erml. från Rys sland , Fin l and, Ungern, Lettland, Polen och Tys'kland bli Rända. Kongressen Bnser det därför so m en plik t för alla parti kamrater att efter måtte t av si na krafter understö dj a. all a. massproletariska el eme nts övergå ng irln narkismen till III. In ter nat i onal en. K ongressen förklarar a tt res ultat et av de verkligt kommunistiska partiernas arbete bland aOllat måste b edö mas e f ter i hur hög g rad d et l yc kat s dem att bringa all a mass proletri s ka el ement öve r på sin sida.

Kommunistiska Internationale ns statuter.

Ar 1864 grundades i London Int ernationella. Arbetarassociationen Första Internation a len. I denna. Internationella Arbetarassociati ons statuter hette dct:

"a. t t arbetark la ssens befrielse mäste vara dess eget verk, a t t kampen för arbetarklassens frigörelse icke innebär någon 'kamp för klassprivilegier och monopol, utan en !kamp {ör lika rättigheter och plikter samt avskafrandet av allt kl assväl d e,

a t t arbetarens ekonomiska underkastelse under monopolägarna t ill arbetsmedlen, d. v. s. produktionsmedlen, är den verkliga orsaken till slave riet i alla dess former, allt socialt elände, all andlig degeneratiOll och politisk osjä lv stä ndigh et,

a t t arbetarklassens eko n omiska frigörelse därför är det stora målet, för vilket varje politisk rörelse måste vara ett medel, a. t t alla. strävanden efter detta. stora. mål hittills misslyckats av brist på so lidaritet me ll an de mlingfal-

diga atbetsbrancherna i varje land och genom frånvaron av ett Ibroderligt enande band mellan arbetarklassen i olika l änder,

a t t frigörelsekampen varken är ett lokalt eller ett nationellt, utan ett socialt problem, vilket omfattar alla länder, där det moderna samhället existerar, och varvid en lö sning beror på de t teoretiska och praktiska samarbet et mellan de mest utvecklade länderna,

a t t arbetarröre l sens nuvarande samtidiga pånyttfödelse i Europas industriländer å. ena sidan väcker nya förhoppningar, å. aod ra sidan högtidligt varnar för återfall i de gamla misstagen och man ar till omedelbar förening av den hittills osamma nhäng ande rörelsen."

Andra In te rn atio nal en, som grundades i Paris 1869 , förpliktade sig att fortsätta. Första Internationalen s verk, Men år 1914 , då världsmördandet började, l ed den ett fullständigt sam man'brott, Undergrävd av opportunismen och knäckt genom ledarnas förräderi, vilka gingo över på 'bourgeoisi ns sida, störtade Andr a I nterna tionalen samma n, Tredje Kommuni stisi!:a Internati onalen , grundad i mars 1919, i Ry ska Federat iva Sovjetrepu'blikens huvudstad Moskva, förklarar högtidligt för hela världen a tt d en vill fort sätta och slutföra det stora verk som påbörjades av Första Internationella Arbetarassoc i anonen, '; Tredje K ommu nistiska Internationalen grundades vid avslutandet av det imperialistis'ka kriget 1914" 1918 , i vilket den imperialistiska bourgeoisin i oli'ka ';. länder offrade 20 milj, människor, r; "Kom ihåg det imperialisti ska kriget!" Det är den rörsta sa ts, varmed KommunistiSka Internationalen vän -

97 der sig till varje arbetande, i vilket land han än lever och vilket språk- han talar. Kom ihåg, att tack vare den kapitalistiska ordningens bestånd en liten klick imperialister hade möjligheten ·att i fyra långa år tvinga arbetarna i de olika länderna att mörda varandra! Kom ihåg,att bourgeoisins krig framkallade den för färligaste hungersnöd och det mest lasansfulla elände i Europa och över hela världen! Kom ihåg, att om icke kapitalismen -störtas, är eU upprepande av dylika rövftTkrig ej blott möjligt utan oundvikligt.

Kommunistiska Internationalen uppställer såsom mål: att med alla medel, också med vapen i hand, !kiLm- \ pa för bourgeoisins störtande över hela världen .och för skapandet aven internationell so vje trepu:blik såsom övergångsform till statens nullständiga tillint etgörelse. Kommunistiska Intern ationalen anser proletariatets dik· tatur såsom det enda medel vilket ger möjlighet att befria mänskligheten från kapitalismens onda. Och Kommunistiska Intern ational en an.ser 'S ovjetmakten som d en fö.r

c ' Itet kriget har särski lt mtlmt förenat det ena la ndets arbetares öden med alla andra länders arbetares öden. Det imperialistiska Ikriget har på nytt bekräftat vad som sades i Första Internationalen s generalstaiuter: Arbetarnas -fr igörel se är varken ett lokalt eller nationellt utan ett internationellt p r oblem.

Kommunistiska Internationale n bryter en -gång för alla med Andra Intern ationalens trad itionella uppfattning, lör vilken det i verkligheten endast existerar människor med vit hudfärg. Kommunistiska International en ställer som sin uppgift hela världens ar.betares frigörelse. I Kommunistiska Internationalens led förena sig ,.

broderligt milnniskor av vit, gul och sva.rt hudfärghela jorden s arbetand e f ol k.

Kommuni sti s-Ika Ill ternationalen understöd er fullt och helt den sto ra r yska proletärrevolutionens erövringar, denna. världshistoriens för sta sege rrik a. socialisti ska revolution , och uppmanar prole täre rna i :hela världen att ,beträda sa·mma vä g. Kommuni stis ka In ternationalen förpliktar s ig att understödja varje sovjetrepu'blik, var den än ska.pas.

Kommuni sti s ka Internati onale n vet, att för att has· tig are uppn å. sege r måste d en 'för kapital is men s kro ssa nde och för k ommu nism ens s k apande kämp ande a rb etarassociati onen äga en sta r k centrali se rad organi sa tion. Kommunistiska Int ernational en måste i själva verket utgöra ett enhetligt hela världen omfatta nd e kommunistiskt parti. Partierna, vilka arbeta i varje l and, bilda en dast dess en s kilda sek ti oner. Kommuni s ti s ka International ens organisatiollsapparat måste ge arbetarn a i varje l a nd möjlighete n att i varje givet ögonblick erhåll a största möjlig a bistå nd från öv riga l ä nders organi se rade proletärer.

För detta ändamål stadfäs ter K omm uni stis ka Int ernationa l en .följande st adg ar:

§ 1. D et nya in te rn at i onell a arbetarförbundet ha r ska pat s för att orga ni se ra gemensamma a'ktioner av proleWrerna i de olika länderna, vilka st r ä. va efter ett en da må l: kwpital is mens störtande, införandet av proletär diktatur och grundandet aven internationell sov jetr epublik för 'kl asse rn as 'fullständiga avska ffand e oc h socialis mens f ör verk ligande, så som det första stad iet av det k ommu ni stiska sam häll et.

99

§ 2. Det nya internationella arbetar.för bun dct bllar s ig "Komm unistisk a Int e rnational en",

§ 3. Alla till Kommuni stiSka Interna tionalen Mrand e partier bära namnet det eller d et land ets " Kom· muni st i ska. parti" (sektion av Kommunistiska Inter luttionalen ").

§ 4. Kommunistiska Int ernat i onal ens högsta instan s är vär ld sko ngre sse n för alla till densamma hörande lJartier och organisationer. ViirIdsk ongressen 'Sa m· man tr ä de r regelbundet en gång år ligen. Världskongr es se n e nsa m h a r rättighet ändra Kommunistiska] uternationalens program. Världskongressen rådgör och bes lutar om viktiga program- och takt ikf rågor, vilka sam· manhänga med Kommuni stiska Internationalens verk samhet. Antalet p å varje parti eller organisation falland e r öste r bestämmes genom ett siirskilt slut.

§ 5. VärJdskongr esse ll välje r e n exekutiv'kommitte. vil k en Ur Ko mm uni stiska I nter n ationalens led ande organ mellan vör ld skongresserna. Exekuti vkommitten är enda st aru;varig inför vär ld sko ngr esse n.

§ 6. K ommun i stiska. I nte rnati onal e ns exekutivkom· mittcs siLte bestä.mmes [ör varje gång pI\.. Kommunisti ska Int ernat ionalen s ' världikongress.

§ 7. En ex t.raordinarie världskongress för Kommunistiska Int ernationalen kan samm ankallas på exekutivtko mmitt clls beslut eller pI\.. begäran av halva antalet. partier, vilka. tillhörde K ommunistiska Internation alen vid tiden [ör den se na st föregående världskongresscn.

§ 8. Ex ekuLivk ommitt e ns å lig ger det lands parti, där exek llti vko mmitten enligt vä rJd s

100

kongrcs:scns beslut har sitt säte. Ifrligava-rande lands parti sänder fem representanter till cxekutivkomroit. t1n med beslutanderätt.

De ssutom sända. tio till tretton av de mest betydande kommunistiska partierna, vilka go dkännas av den ordinarie värl dskon gressc D, vardera. cn representant med 'bc::;lutande röst till exekutivkommitten . Övriga i Kommunisti ska Intern ationalen upptagna organi sationer och partier ha rä.tt att sända vardera en representant med rådgivande stämma till cxckutivkommittcn.

§ 9. ExekutivkommitMn leder Kommunistiska. Int erna tionalens hela arbete från det ena sammant rädet till det and ra, utger p å minst fyra språk Kommunistiska Internationalens centralorgan (tidskriften "Kommunistiska Internationalen"), utgiver erforderliga ul1llrop i Kommuni stis'ka Int ernationalens namn och anger dande riktlinjer för alla till Kommunistiska Internationalen hörande p artie r och organisationer. kommitten har rätt att av partier som tillhöra densamma fordra ute slutan det av personer eller grupper, vilka k r änka den internationella disciplinen, och likaså uteslutandet ur Kommunistiska Internationalen av de partier Go m bryta mot världskongrcssens .beslut . Dessa partier ha rätt att vädja till världskongressen. I trän: gande fall organiserar cxekutivkommitten i de olika län<lerna. -si ua tekniska och andra. hjälpbyråer, vilka äro fullständigt underordnade exekulivkommittcn. Exekutivkommitteens representa nt er utföra sina politiska uppgifter i intimaste kontakt med resp. particentraler. -

§ 10. Kommunistiska Internati onal ens erekutivkom-

101 miLle har rätt alt upptaga representanter med rådgivande röst från sHana. organisationer och partier. vilka vi&Serligen icke tillhöra. Kommunistiska Int erna tionalen , meD sympatisera med den och stå den nära

§ IL Organen för alla partier oell alla organisationer, vilka tiLlhöra Kommunistiska In ternationalen oå som räknas bIa od dc rör Kommunistiska I nternationalen sympatiserande, äro förpliktigade att låta trycka gJla officiella beslut av K omm unistiska. I nternat i onalen och de ss exekutivkommitte.

§ 12 . D et allmänna läget i hela Europ9. och Amerika tvingar kommunisterna i rhela världen till skapdDdet av illegala kommunistiska org an i satione r bredv i d dc leg ala. Ex ekut ivkoffi mitten muste sörja för att dettn överallt prakti skt f örverklig as.

§ 13. I regeln föra s de politiska förbindelserna mellan de enstaka tiH Kommunistiska In ternationalen anslutna partierna genom Kommuni-stiska Internati ona len s exekutivkommitte. I trängande fa.ll försiggår förbind el sen direkt, men sn<mt idigt göres meddelande därom till Kommuni stiska Internationalens exek utivkommitt e.

§ 14. D e på kommunism ens grund stående, i inte rnationell skala un der Kommunisti-ska Intern ationalens ledning sammanslutn a faekrörbundell 'bilda ell faoklig sektion av Kommunistiska Internationalen. Des sa fackföreningar sända r e presentanter till Kommunistiska I nternat-ionnlens världskongress genom resp. länd ers kommunistiska partier. Kommunistiska Internationalells fackliga sektion en representant till exekutivkommitten med beslutande röst. Kommunistiska InterIlationaIens exe kut.ivk ommi ttc har rätt att SälldR en re-

llresentallt med 'beslutande röst till KommUT,i st iska I nternationalens fackliga sektion.

§ 15. Kommunistiska Ungdomsinternationalen är som medl e m av Kommunistiska. Int e rn ationa l en, liksom alla de övriga, underordnad d ess exck ut ivkom miHe. I Kommuni st iska I nter na tionale ns exek uti vkommitte upptages en representant för Kommunistiska Ungdoms i nter nationalcllS exekutivkommitt6 med bes lutande Kommulli sli,ska In ternationalen har rätt att s ända en representant med beslutande röst till Kommuni st iska Ungd omsi nterna ti onalclI s vcrks t älla ud e utskott.

§ 16. K ommun istiska I nternationalens exeku tivkommitte stadfäste r utnämnandet av inter na tionell sek r eterare för den kommunistiska. kvinnorörelsen och organise rar Kommunistiska In ter na tionalens 'kvillllOs ektion .

§ 17. Vid överflyttning från ett land till eH allnat e rhåller en var medlem av K om mun ist i ska I nternat ionale n hrodc rli gt bistå nd av därvara nde mctllemmar av Tredje I lltcrllali oll nl cll.

, , I

Villkoren för anslutning till Kommunist iska Inte rn ationale n.

Kommunisti.ska Internationalens första 'konst i tu erande kongrQss utarbetade icke några fixerade bestämmelser om villkor för inträde i Tr edje Int ernationa1cn. I det ögonblick då dess första kongres s ägde rum f UIl1105 i de flesta lUnder endas t k{llumunistiska riktninguf' och y l 'upper.

Kommunistiska Internationalens andra kongres s sammanträder under helt andra förhållanden . I flertalet länder finnas numera icke blott kommunistiska riktningar och grupper utan kommunistiska partier och OTganisationer.

Nu mera vända sig ofta partier oc h grupper, vi l ka änn u fö r kort tid sedan tillhörde Andra I nternat i onale n mell som IIU önska ansluta sig till Komm u nistiska Internationalen, till densamma utan att därför ha blivit verk ligt kommunistiska . D en Andra I nterIlationalen är ohjälpligt krossad. Mellanpartierna oeJl eentrumgrupperna, som klart inse Andra Internation'J.lens fullständiga hopplös h et, bemöd a sig att söka stöd bos Kommunistiska Internationalen, .som fö r va r je dag

blir a ll t sta rkar e . D e h oppa s att därig enom få. behålla en "au to nomi" so m ger dem möjlighet att fort sätta sin " förra opport wristiska eller "centrum " politik. Kommunistiska In ternationalen ur i v iss mån på modet. Vissa ledande "centcr" -g ruppcr s önskan a tt ansl ut a s ig til! '!'redje In terna ti ona.l cn bekräftar för oss indi- (,I r ekt att Kommunistiska Int ernati on al en har förvlirvat sympatie r hos d en .s tora majo ri teten bla nd vär ld clls k la ssmedvetna. a rbet are och utgör en ma'kt so m vä xpt för varje da g .

Den K ommuni stiska I nternationalen hotas av I nrim att bli urvattnad av och va nkelmodiga. plement, som än nu i cke förmått bryta med Andra J r'! ,e rlla ti onalcll s ideologi.

Dessutom b evara v i ssa b ety dande partier (Italien , Sverge, Norge, Jugo s lavien m. fL) , 'vilkas majorit et, står ]lå d en kommunistiska ståndpu nkten , ännu in om sig talr ika r eform istiska och soc ial pat riotis'ka. element so m e ndast vänta på tillfälle att resa sitt hu vud , aktivt !labotera. d en proletära r evo luti onen oeh på så sä tt k omma bo urgeoi sin och Andra Interna tionalen till hjä ll).

I nge n kommunist får g l ömma den läxa d en unger · ska so vj et republiken gett oss. D e ungerska kommun i s h·rna s förening med de så kallade "vänste r"- soci a hlem ohaterna hr stått d et un ge rska proletariatet dyrt . D ärför anser den Kommunistigka In ternationalens an dr a. k ong r ess d et nö dvänd i gt att b estämt fixer a. vill koren för nya partiers in t r äde och på samma gång anv i sa de reda n anslut na partierna d e f örpliktelse r SOlD åli gga dem.

Kommunistisk a. Int erna.tiona.lens andra k ongr ess

105 uppställer fö l jande villkor för anslutning till Internati onale n:

1) All prolJaganda och agitation mftste ha en vork · ligt kommuni s ti sk prägel och motsvara den III. Int er n a tional ens b es lut och program. All a partitidningarna sk ola redigeras av säkra 'kommunister, s om bevisat sin hä.ngi vcnhet för proletariatets sak. Det iiI' icke lämpli gt att tala om proletariatets diktatur som en inlärd och stående formel u ta n propagandan därför bör bedrivas så a,tt de ss nödvändigh et står klar för varje enke l arbetare och arbeterska, varje sold at, varje bonde. Exem!l cl hör tagas ur det levande livet s dagliga. lländeJser, som noga böra ia-ktagas 0011 a.v pressen dag för dag u tnyttj as .

Den periodiska och tillfälliga pressen och alla Pilt'tiförlag må st.e, utan llänsYll till om partiet för tillfäJl::t är . legalt eller illegalt, helt underställas partistyrelse,!. Det bör icke t illå tas, att partirörlagen fä missbruka s in autonomi till att bedriva en politik so m i cke fullt motsva rar partiets intr essen.

I pressens spalter, på offentlig a möten , i fackföreningar, i kooperativa föreningar, övcra.1lt där TII. Internationalens anhängare h a tillträde, måste de sys t ematiskt och obarmhärtigt brännmärka ej b l ott bourgeoisin utan ockl9å dess medlljiiIpare, reformisterna av alla nyanser.

2) Varje organi sation som öns'kar anslu t a sig till Kommunistiska Intcrnational cn måste r ege lrätt och systematiskt avlögsna reformi ste rna och "centrumsmän· nen" från alla mer eller mindre ansvariga poster inolll arbetarrörelsen (partiorgaJlisationer, redaktion er för partitidningar, f ackf örening ar, parlamentfraktionec.

kooperativa föreningar, kommunala institutioner) och ersätta d em med be prö vade kommunister - utan fml.tau för att nödgas utb yta " erfa rn a." opportunister med män ur arbetarnas egna led.

3) I nästan alla europeiska. oeJl ame ri kanska stater öv erg år klasskampen till inbördeskrigets stadium. Und er sådana förhållanden kunna kommuni sterna ej lita på den borgerliga lagliglIeten. D et är deras p1i'kt aU överallt parallelt med den legala organisationen skapn e n illegal or gani sation >so m i det avgörande ögonblick!,j är i stAnd att uppfy lla. sin plikt mot revolutionen.

I alla länder där kommunist ern a. till följd av bl' läg ringstil1 stå nd eller undantagslag ar ej haft tillCälle att utveckla hela sin verksamhet l eg alt, är sa mverl{l\ll mellan den legala och illegala verksamheten ou ndgängligt nödvändig.

4) Plikten att utbreda kommunismens ideer inncbilr också en särskild plikt att bedriva en systematisk och ihärdig propaganda in om armen . D är denna agitat.ion hindras av undantagslagar , bör den bed ri vas illegalt. Att ge avkall på ett sådant arbete vore liktydigt med ett förräderi mot den revolutionära plikten och oförenligt med anslutning till Tredje In te rn ation a len.

5) En rationell och systematisk agitation på land!>bygden är nödvändig. Arb eta rklas se n kan ej seg ra om den ej bar land s bygdens proletariat och dtminstonn pn del av småbönderna bakom sig och vidar e genom siu politik bar säkrat s ig om neutralitet från den öVl'iga lantbefolkningen s si da. Den kommunistiska verksa!1lheten på landsbygden är just nu av ofant.1ig betydelse. Den bör huvudsakligen föras av de kom-

107 rounistiska arbetamu i städerna och på landet, vilka ha med landsbygden. Att avstå från att utöva denna verksamhet, eller anförtro d en åt tvetydiga halvreformi stiska. element är att avstå från den proletära revolutionen.

.

6) Varje parti som önskar tillhöra rrr edje Intern iltionalen är skyldigt att avslöja icke blott d en ohöljda. socialpatriotismen utan även den falska och hycklande socialpacifismen; det gäller att systematiskt be visa. för arbetarna att utan ett revolutionärt störtande av kapitalismen ingen internationell fredsdomstol, inga överenskommelser om minskade rustningar, ingen "demokratisk" reorganisering av Nationernas förbund kan förhindra nya imperialistiska krig.

7) Dc partier som öns'ka tillhöra Kommunistiska. Internationalen äro skyldiga att erkä.nna aven fullständig och definitiv brytning med reformismen och centerns politik och att i vidaste hetsar bland organisationernas massor propagera denna uppfattning. Utan detta är en konsekvent kommunistisk politik icke möjlig.

Kommunistiska Intern ationalen fordrar ovillkorligen och utan 'hänsyn denna brytning, vilken måste fullbordas fortast möjligt. Kommunistiska In ternationalen 1w.:1 icke finna s ig däri att not oriska reformister, som nu representeras av sådana män som Tur ati, Modigliani, Kautsky, Hilf er ding , Hillquit, L ongue t, Macdonald m. n. skola ha rätt att gå och gälla som tillhörande III. Interna t i onalen. Ett dylikt sakernas tillstånd skulle komma Tredje Intern ationalen att alltför mycket liki1l\ den omkomna Andra Intern ationalen.

8) I fråg-a om 'kolonierna och de undertryckta na·

108 tiona.litcterna måste partierna i d e länder, vars bourgeoisi äger kolonier eller förtrycker andra nationer, inta cn utpräglat klar och tydlig ställning. V a rj e 'Parti sem tillhör Tredje Internationalen är skyldigt att obnrmhti rtigt avslöja "sina" imperialisters "hjältebr agder" i kolonierna, och att stödja, icke i ord uta.n i handling va rje frihetssträvan de i dessa kolonier, att kräva. sina imperialisters utdrivande ur kolonierna, a.tt bland det egna landets arbetare uppväcka verkligt broderliga käns l or gentemot d en arbetande befolkningen i kolonierna samt att b l and det egna l andets trupper underhålla en ständig agitation mot allt förtryck av folken i kolonierna.

9) Varje parti .som önskar tillhöra Kommunistiska International en bör fullfölja en ihärdig och systematisk propaganda i nom fackföreningarna, drirtrAden, de kooperativa föreningarna. och (le arbetande masso rn as öv rig a. organi sat.io ner . Inom dessa organisatione r är det nölvändigt att bilda. kommunistiska. grupper, som g enom sit.t energiska och ihärdiga arbete "inner fackorgani. sat.jonerna o. s. v. för kommunismen. D eras plikt skall vara att vid varje tillfälle avslöja. socialpatriotern as förräderi och "centerns" vacklande hålln in g. Dessa kommunistiska grupper skola underordnas partiet i sin hp.ihet.

10) Varje parti som tillhör Kommunist.iska Int ernationalen är skyld i gt att med energi och fasthet bekämpa den i Amsterdam grundade gula nationalen. De måste på det eftertryckligaste agiterot bland de fackligt organiserade arbetarna för nödvändigheten aven brytning med den gu l a Amsterdam-Inter-

109 nationalen. Med alla medel bör de understödja. den UllPknmma nde i nternationella organisationen a.v röda rackorg an i sationer, som ansluter sig ti l l den Kommunistiska Internationalen.

11

) De parti er so m önska an sluta sig till Kommunistiska Internationalen ä r o skyldiga att undersök a sammansättningen av sina llarlamentsfraktioner, att dänfrän avlägsna tvetydiga element, att ej blott i ord utan genom handling underordna fraktionen under partiets central komite, krävande a.v va.rj e kommunistisk parlamentsledamot att han underordnar sin verksamh et den revolutionära propagandans och agitat ion ens sanna intressen.

12

) De partier so m tillhöra Kommuni stiska Int ernationalen böra vara. grund.ade på den dem okratiska cen tralisationens princip. Ullder den nuvarande perioden av tillspetsat borgarkrig k ommer clet ikommuni$ti ska partiet endast att vara i stAnd till a,tt fylla sin plikt om det är organiserat pa. ett effek t i vt centralistiskt sä t t, om en järnbärd disciplin härskar och partiledningen, uppburen av partimedlemmarnas förtroende, utrustas med den mest vittgående makt, auktoritet och befogenhet.

13 ) D e kommunistiska partierna i de länder där kommunisterna verka legalt böra tid efter anDan företaga nyregistreringar inom sina organisationer för att rensa partiet fr ån sig i d etsamma. insmygande småborgerliga element

14) D e partier som öns ka tillhöra Kommunistiska I nternntionalen måste utan förbehäll s t ödja varje sovjetrepublik i dess kamp mot kontrarevolutionen. De kommunistiska partierna mås te föra en otvetydig pro-

110 pngalltla för förhindrandet av transport av ammunition och (militlll') utrustning av till sovjetrep u blikefp3,!i fiender, samt bedriva propaganda, legalt eller illegalt, bland de truPllcr som utsändas mot sovjetre publikerna.

1 5) Par tie r som ännu bevara s ina gamla socialdemokratiska program äro skyldiga a tt utan dröjsmå l rcvidera dem och att utarbeta ett nytt kommunistiskt program avfattat i Kommunisti ska I nternationale ns besluts anda, meD anpassat efter de särsk il da förhå l landena i varje land. De till Kommunistiska Inter n a tionalen anslutna. partiernas program böra i reg el U D der ställas den internati on ella kongressen eller eXe'kutivkommitten. I rall denna senare sk ulle vägra sankti onera ett p art is program,har partiet rätt att vädja till Kommuni st iska Internationa.lens kongress.

16) Alla beslut av Kommunistiska 1:nternationalens kongress liksom även av exekutivkommitten äro bindande för aHa till Koromuni sti&'ka Internationalen an· sl u tna partier. D å. Kommunisti ska Internationalen är vorksam und er en period av förbittrat inbördeskrig, ·måste den vara mycket mer centmliserad än Andra Internationalen var. Därvi d måste självklart den Kommunistiska Internationalen och d ess exek utivkommitte i hela sin verksamhet tag a h änsyn till de olika förhå llanden, varunder de enskilda partierna måste arbeta och kä.mpa, och endast fatta beslut av allmängiltig nat ur i sådana frågor, där d etta är möj l igt.

17) I samband härmed måste aUa partier som önska lillhöra den Kommunistiska Internationalen och bibJhåUa det gamla namnet, rörändra detta. Bl..nlimningen måste vara

(landets namn) Komm u -

II I nisti ska P arti (sektion av den Kommunist i ska Internationalen). Denna namnfråga är ej endast forme ll ; den har också en avsevärd p oliti sk betydelse. Kommuni stiska I nternationalen har förklarat krig mot heja g am la borgerliga samhäJlet och mot alla gu l a socinl · patriotiska partier. Det ä-r av vi kt att skillnade n mellan de kommunistiska partierna och de gamla orriciellll. "soci aldemokratiska" eller "socialistiska" partierna, vilka f örrått arbetarklassens fana, klll r t och t.yd li gt framträder för va r je enkel arbeta r es ögon.

18) Alla ledande }lartio rgan i alla länder iLro förpliktade att publicera de viktigaste officiella. dokumenten från den In ter na tiona len s exek u tivkommitte.

19) Alla partier som ti llhöra den Kommunisti ska 1 11te rn atianeIla eller som a nf ållit om inträde äro f örpl iktade, att snarast möjligt, dock senast 4 månader efter den andra kongressens avslu tande , inkalla extra partikongress för b ehandl ing av dessa villkor. Därvid må.stc partiledningen sörja för att alla lokalavdelningar görl."s bekanta med besluten på. den Romrnuni.stiska I ntertHIt ionalens andra kongress.

20) De partier som nu önska inhäda i den Komm'lnistiska Int er nationalen, men ällnu icke företagit r adika l a förändringar i sin hittillsvarande taktik, måste före sitt inträde i Tredje Int ernationalen sörja för alt minst 2f3 av medlemmarna i partistyrelsen och andra viktiga institutioner utgöras av partivällller, som redan före Kommunistiska I nternationalens andra k ongre:! s otvetydig t uttalat sig för anslutning till Tredje I nternati onalen. Undantag lliirifr un måste godkännas av

112

'fr edje In ternationa.Icns exekutivkommitte. Exekutivkommitten äger också räLt att göra undantag för de i paragraf 7 nämnda representanterna för centrumsrikt· ningen.

21) De partimedlemmar som principiellt förkasta de av den Kommunistiska Internationalen antagu:! rikt· linjerna må uteslut.as ur partiet. Detsamma gäller särs kilt delegerade på den extraordin arie kongressen.

Teser över de kommuni stiska partiernas roll .i den proletära revolutionen.

VäIlJdsproletarialet står inf ör avgörande stride r. Det tidevarv i vilket vi lova är d et dir ekta inbördeskrigets tidevarv. D en avgörande stu nd e n na lka s . Nästan i alla. länd er "där det finns e n be tydand e a r beta rr örel spstår arbetarklassen inför cn serie förbittrade st rid e r med vapen i hand. Mer än någonsi n b ehöver arbetarklassen sträng organisation. Ou tt röttligt mås te arbetarklassen nu förber eda sig till de ssa st rider , utan att förlora. e n timma av den dyrbara tiden .

Hade arbetarklassen under P ariskommu nen 1871 hart ett starkt organiserat, om också litet, kommunistiskt parti,så hade de frans ka pr oletäre rnas förste. beroiska re s ning blivit mycket starkare ocll många mis,,tag och svagheter ha d e kunnat undvikas. De s trider som nu förestå pr oletariatet i en annan historisk situation komma att va r a mycket mera ödesdigra än år 1871.

Kommunistiska Interna t ionalen s >an dr a värl dskon..

gress gör dä rf ör de revol uti onä r aa r bet.a rna i hela världe n up pmä rk samma. på följand:

l ) K ommun istiska Parti et är den del a.v ar beta rklasse n, so m är den mest utvecklade, mest kla ss medvetna oc h diilrför d en mest lrevolutionära.. K ommnni&tiska 'Partiet skapas g enom naturligt urval av de bästa, mest klassmedvetn'a. offervilliga och vidsynta. arbeta rna. Kommunistisk a partiet har ing a intresse n so m avvika från a,rb etar nas stora ma sso r. Kommunistiska par t iet skiljer sig från den stora arbetarmassan därigeno m att de t har en överblick över '8 rbe ta rkl asse os hela historiska u t · vecklingslopp oc h striivar efter att på, alla stadier ay denna. utveckling försvara, i cke e nstaka gruppers e ll er en· staka yrkeskategoriers intresse n u tan hela arbetarklas sens intressen. Kom muni stiska partiet är den organisatoriska. och llOlitiska hiivst-ån g, med va rs hjä lp den mest framåtskridna delen av arbetarkJ>assen leder hela masga n av proletä.rer och halvp roJe täre r på den rätta vä.gen.

2) Ä nd a till d ess statsmakten har erövrats av proJe· tar iatet och detta en gäng för all a befästat si n maktställning och skaffat sig garantier mot en borgerlig restauration, ända till dess kommer kommunisti a::'a partiet i si na organ i serade led endast att räkna minoriteten av arbetarna. Före erövrandet 'll.V ma-kten och under övergångstiden förmär kom muni stiska pa rti et under gynnsamma omstä ndig heter ut öva ett odelat andligt och politiskt inflytande på a ll a proletära oc h halvprolet.ära. be f Olkni ng sl ager, men förmår !.icke förena dem organisatoriskt inom sina l ed. Först llr ole tariat ets diktatur r yckt så. inflytelserika maktmedel som pressen , skolan, parlamentet, kyrkan, förvalt-

115 ningsa'Pparaten o. s. v. ur bourgeoisins händer, för.st då den borgerliga samhäll sord ningen s .sl ut g iltiga ned erlag 'blir klart för alla, - först då börja. alla eller nä stan alla arbetare inträda i kommuni stiska 'Partiets led.

3) Begrepp en parti och klass måste hållas strängt åtskilda. Medl emmar na av de " kri stliga" och liberala fackorganisa.tionerna i rl'yskland, England och andra länder liro utan tvivel on del av arbetarklassen. D e mcr eller mindre betydande arbetarg ru pper som ännu stå bakom Scheldemann, Gompers et consartes ä.ro ubll tvivel också en d el av arbetarklassen. U nd er vissa histori ska förh å llanden är det mycket väl möjligt att i arbctarHnsseu li ro insprängda. myoket talrika. reaktionära grupper . KommUllismells uppgift består icke i att. pnssa -sig efter dessa efterb livna. grullper av arbetarklassen, utan i utt höja he l a .arbetarkla sse n i nivå med dess kommun i stiska rörtrupp. Fö r vä.x lin geu nv dessa. tv å begrepp par ti och klass kan leda till dc stö rsta mi ss· tag och förvirring. Så är det t. ex. kl u rt att arbetarparlie rn a, trots de stäm ningar och fördomar :som voro rUda.'}de inom en viss del av arbetark lassen, und er värl d skriget till varje pris borde ha uppt rätt mot dessa st-ämningar oc h rördomar , i det partie rna represe nterade tets histo r iska intressen, vilka krävde att ett proletärt parti sk ulle förkl-ara. krig 'lUot kriget.

Så åberopade sig t. ex . vid d et imperia listiska krigets börja n år 19 14 soc ialför rädarn as partier i alla l änder, i dct d e und erstödd e bourgeoisin i sitt "eget" land, alltid konsekvent på arbetark lassens motsvarande vilja. D e glömde därvid ett ä.ven om så vore, så måste det i en dylik situ ation va r a det proletära parliet·s uppgift

att uppt.rooa emot stämn ingarn a bland flertalet arbe tare och trots allt representera p r oletariatets historiskll. inressen. Så. förkastade i början av 20:de seklet den tidens ryske. mensj ev iker (d e s. k. ekollom i sterna.) den öppna politiska kampen mot tsarismelI med den motiveringen att ar betarklassen i sin helhet icke vore mogen att förstå. den politiska kam:pen.

Så åbe ropar sig alltjämt de ty.ska oavhängigas högra flygel i all sin halvhet på att "massorna önska det" uta ,n att förstå att partiet 'är till för att gå i spetsen f(jr' massorna och visa dem vägen.

4) Kommunistiska In ternationa l en fasthåller strängt vid den övertygelsen, a.t d e till Andra Intern ationalen härande gamla "sociald emokratiska" partiernas sammanbrott under ing a -omständigheter får framställas ,;:\som det proletära. partiväsendets sa.mmanbro tt överh uvudtag et. Perioden för den direkta kampen för proleta· ria.tets diktatur röder ett ny tt parti till världen: Kom· muni stiska. P:artiet.

5) Kommunistiska Internationalen förkastar på det bestämdaste den åsikte n, att proleta riatet skulle knnna utföra sin revolution utan att 'ha ett sjä.lvständigt politiskt parti. Varje klasskamp är en politisk kamp. Målet för denna kaml), vilken o undvikli gen förvandlar sig till ett inbördeskrig, är erövr in gea. av den politiska makten. D en politiska makten kan emellertid icke eröv ras , organi se ras och l edas annat än gen om ett politiskt parti. Blott i dc t fall då llroletariatet till ledare har ett orga niserat och prövat parti moo strängt utpräglade mäl och tydligt utarbetat p rogra m för si n a närma s te såväl på :inrikes- som p å utrike s politikens område, kom-

11 7 mer erövringeu av den politiska makten icke '3tt te såso m en tillfällig epi so d , ut a n k omme r att tjäna .'lo m utgån g spun kt för ett varakt igt uppbyggande av ett ko mmunistiskt sa mhäll e ge nom prol etui atet.

D enna samma klasskamp kräv er likaledes e ,mt,ral sa mling och gemensa m l edning a.v de olika. formerna för proletär r ör el se (fackföreningar, k oope r ativn före nin gar, drift-srå d , bildningsarhete, val o. s. v .)

E tt dylik t saml ande ' och ledande ce ntrum kan en dast ett poli t i skt parti utgöra ,. Att avstå fr ån aU s kapa och stärka ett så. da nt, att under ordna sig ett !;A.d ant, b etyder att avstå f rån e n enhetlig ledning för proletariatets en staka kamptruP1>e r vilka u ppt räd a på olikA. st rid sp la tser. Pr oletari atets klasskamp kräver en 1(00ce ntrera d ag itati on so m belyser stridens olika etap()er från en enhetlig stå ndpunkt och som i va r je givet ö,ll'onblick ri'ktar proletari atets uppm ärksam het på 'bestäm'tIa, för hela k l assen ge mensa mma uppgifter. Detta kan ;r-k e genomföras uta n en centrali sera'd po li tisk apparat, d. v. s. utan ett politi skt parti.

D en av revolutio när a sy ndikalister och an'hä.ngaro av r. \V. W. (Vä.rl de ns I ndustriarbetare) bed rivna propagand a n mot n ödvändigheten av ett sjä lv ständ igt ·'. r b ftarpart i 'har d är för i sak end ast bidragit oc h bidn :cr at t stödja 'bourgeois in och de 'kontr arevolutio nära "50ciaI demokraterna" , I ri n propagand a mot ett kommani sti skt p arti, vilket de vi lja ersätta utes lut ande me:1 fackförenin gar eller några sl ags formlö sa "allmänna" f\rhetarunioner, ha sy ndik ali ste rna och indu st riali sh::rna beröringspunkter med d e ohö lj da uppo rtun i sterna.

D e ry ska mensjevikerna ha. efter revolutiont'ns n('

derlag 1905 under några år predikat den s. k. arbet'lro kongressens ide, vilken kongress skulle ersätta arber.ar· k lassens politiska. parti; de "gula labouristelna" av :.Il la kategorier i England och Amerika predika för arbetsrr,a skapandet av formlösa arbetarerörbund eller tvetydiga , enba.rt parlamentariska organisationer i stället för det. politiska partiet och omsätta. samtidigt en alltigenom borgerlig politik i handling. De r ev olutionära. syndikalisterna och industrialisterna vilja kämpa mot bourgeoi· sillS diktatur, men veta ej hur. De mär.ka icke att atbetarklassen utan ett självständigt politiskt parti är eJl kropp utan huvud.

Revolutionär syndika.li sm och industria.\ism betyder ett steg fram i jämförelse med fl I nternationa lens gam l a ull'kna, kontrarwoluHonöra ideologi. Men i jämförelse med den revolutionära marxismen, d. v. s. med kommunismen, betyder syn dikalism och industrialism ett steg bakåt. Den förklaring som det "vänstra" K. A. P . D. (Tysklands K ommun i stiska Arbetarparti) avgav lJt\. si n först.a partidag i a pril , nämligen att man grundade ett parti men "intet parti i hävdvunnen mening", innebär en moralisk kapitulation inför syndikalismens och industrialismens reaktionära äskådningar.

Enbart medels generalstriijken, med de korslagda 0.\'. marnas taktik, .kan arbetarklassen icke vinna seger bourgeoisin. ProletaTiatet mdste gripa till väpnat UIJP ' ror. Den som förstår detta, måste också förstå att dir· till behövs ett organiserat politiskt parti och att formlö sa arbetarmassor icke äro t illräckliga.

De revolutionära syndi·kalist erna tala ofta om en beslutsam revolutionär mitloritet·s stora roll. Men .. n

119 verkligt beslutsam minoritet in.om arbetarklassen, en 'ni. noritet so m lir kommunisti sk, som vill handla, som har ett program, som vill organisera. massornas ka,mp, är just det kOtnttmnistiska partiet.

6) Ett verkligt kommunistiskt pa.rti s vikt.igaste upp ·· gift bestA-r i att alltid bibehålla en kontakt med proletärernas bred a lager. F ör att U'PpnA detta kunnn och -böra kommunisterna arbeta även in om sådana föreningar so m ej tillhöra pa.rt1et, men som omfatta stora proletärm assor. Sådana äro exempelvi s krigsinvalidernas organisationer i olika länder, "hands-orf-Russikommitten i England , proletära hyresgästföreningar o. $. v. Särskilt viktigt är d et ry ska exemplet på så kalla · de "partilösa" arbetar- och bondekonferenser. Dylika konferenser anordnas i nästal) varje stad, i varje arbetar· kvarter oeh på. l and sbygden. Vid va.Ien till dessa ,konferenser d eltaga. d e breda lagren av även efterblivna ar'beta re. På 'dagordningen uppställas dc mest brännande frågorna: näringsrrågan, bost-adsrrdgan, militärfrå!!l\ll. skolfråga,n, politiska upp gifte r Cör da gen o. s. v. Kommunisterna fr ämja på det ivriga ste d essa "partilösa" konCerenser - oc h med största fr amgång för partiet. Kommuni sterna betrakta. såsom sin viktigaste uppgift det systematiska organisatoriska uJlpfoshing sa rbetet inom dessa sto ra arbetarorganisationer men just {ör att göra delta arbete framgAngs-rikt, Cör att bindra motståndarn a. till det rev ol utionära proletariatet att mäktiga. sig dessa stora arbetarorgallisa.tioncr, måste de mera. intelligenta. 'kommun i stiska. arbetarna alltid bild a sitt eget självständi ga slutna kommunistiska parli som städse organiserat går i gpetsen och som är i stånd !1ft

120 vid varje situ'atioll och und er alla former av tillvarataga kommuni smens allmänna intressen.

7) Kommunisterna undvika arbe ta rl\ds med partiet ej överensstämmande nmssorganisationer, <l e sky ej ens 'att deltaga i och utnyttja dem då. dessa. MM en iltpriiglat reaktionär karaktä.r (gula organisationer, kristliga organisationer o. s. v.) K omm unistiska partiet bedriver ständigt sin verksamhet in om dessa organisationcr , och övertygar oförtru tet arbetarna o'm att partilöshet såsom princip må lm edvetet b efrämjas bland arbetarna a.v bourgeoisin och d essa hantlangare, för att draga proletärerna bort fr ll. n den organi se rade kampen för '30ciaIismen.

8) Den gamla "klassiska" ind elningen av arbeta r rörelsen i tre - }lnrti , fackföreninga ,r och IkOOllC rativa föreningar iir påtagligen för åldrad. Den prol etä ra revolutionen i Ry ss land har skap at grundform en .för proletariatets diktatur - r Adssys temet. Den nya ind elningen so m vi överallt gå till mötes är l ) parti , 2) so vj et, 3) produktion sförbund (fackföreningar). Men Kven arbebrr åden 'Hk som också dc produktion s rörbunden, måste stän digt och systemati skt ledas av prolet.ariatets parti, d. v .. s av det ' kommunistiska partiet. Arbeta'rkla sse ns organiserade fö r truppkommunistiska partiet vilket ' i sam ma grad le da a,rbetarklassens ' kamll pi det ekonomiska OCll politiska området såväl som på bildningsarbetet s område, mås t e utgöra. den levande anden sävä l inom produktion s förbunden och arbeta.rrAden so m ock så inom ' a ll a övriga form e r av proletära organi sation e r. Uppkomsten av -sovjet säsom historisk grundform

l21 för proletariatets diktatur min sk ar ingalunda det kommunistislrn. partiets led ande roll i den proletära revolutionen. Om Tyskla.nds "väost-erkommunister" (se deras upprop till det tyska. proletariatet 'av den 14 april 1920, undert ecknat "Tysklands Kommunistiska. Arbetarparti") förk l a.ra att "även parti et 'alltmer anpassar sig efter rådsiden och antager en proletär karaktär" (Kom. Arb. Zeit. N:o 54) så i1r detta ett förvirrat sätt att uttryck-a id en om att det kommunistiska. partiet måste upplösa sig i r åden, om att rådelt kundo er.sätta det -kommunistiska. pamet.

. Denna. ide ä r g rundfalsk och reaktionär.

r den ryska revolutionens historia. sågo vi en hel period då sovjeterna. gingo emot det proletära partiet och stöd de bourgeoisins agenter i ' deras politik. D etta v,ar även fallet i Tyskland . D et samma tir möjligt ä.ven i andra länder.

För att sovjeterna sko la. kunna lyckas i sina historiska llppgifter, är tvärtom tillvaron &v ett starkt ,kommunisti skt parti nödvändigt, .som ej len bart "aj)}passar" sig efter sovjeter na , utan är i stå nd att själv förml\. dessa att upphör a med att .an'Passa sig efter bourgeoisin och den vitgardistisk-a socialdemokratin, ett l)a rli som genom de kommunistiska (raktionerna i ,sovjeterna ställer dessa und e r det 'kom mu ni stiska. partiets inflytande.

D en som före s lår det kommunistiska partiet att "anpassa" si g efter sov jeterna, de n som i eu sådan anpas sning ser ett stärkande av partiets "p r oletära. karaktär" gör både partiet och sovjeterna en björntjänst, han begriper varken' partiets eller sov jeternas betydelse, "Sov-

jetiden" kommer att segra. så mycket fort-are, ju starkare det av oss i varje l-and ska'Pade partiet rkommer att vara. För "60vjetiden" uttala nu ä.ven många "oavhängiga" och till och med högersocialiste r en läpparnas bekän nel se. Att bindN!. d essa. element från att förstöra sovjetiden, bli vi först då i stånd till, när vi ha ett starkt kommunistiskt parti som okao vara utslagsgivande i sovjeternas politik och leda -d em i si n riktning.

9) Arbetarklasse n behöver det kommunistiska partiet ej 'blott till dess den erövrat makten, ej blott medan den erövrar makt en, utan också sedan makten övergått i arbetarklassens händer. Det snart tre dr vid makten sit· tande rys'k a. kommunisti ska partiets historia visar att Ilet, kommunisti ska pamets betydelse efter arbetarklassens erövring av makten icke minskats, utan tvärtom ökatE. i utomordentlig grad.

10) Den dag proletariatet erövrar mllkten förblir dess parti likväl efteråt som förut endast en del av arbetarkla ssen . Men det är just den del av arbetarklassen Jom organiserade segern; sedan två. årt ionden, shom i Ryssland, s edan flera är, som i Tyskland, för det kommunistiska -partiet sin .kamp ej blott mot bourgeoisin utan även mot de ".socialister" som repre· sentera bourgeoisins inflyt.ande -pä. proleta-riat et ; det har i si na led upptagit de ståndaktigaste, vidsyntaste och mest avancerade '8.v arbetarklasse ns förkämpar. Endast om en dylik sluten organisation av arbetarklassens elit för efinn es, är det möjligt att övervinna alla de svårigheter som ställa sig i vligen för arbetardiktaturen da gen efter segern.

Vid organiserendet aven ny proletärisk röd arme,

123 vid den 'borgerliga stabtapparatens faktiska tillintetgörand e, och dess el'Sättande med Ikärnan till en ny p r ol ctä.risk s tatsapparat, under kampen mot s'kråte nden 'l'Jt hos enstaka. arbetargrup'pcr, mot l oka l och provinspatri otis men, vid bansndet av vägar t ör ska pandet aven arbetsdisciplin - pA alla dessa områden tillhör det avgörande ord et Kommunistiska Par t i et; dess medlemmar måste genom sitt eget exempel entus i asmero arb etarklas sen och rycka den med sig.

11 ) Nödvändigheten av ett politi skt proletärparti försvinner f örst i och med k l assernas fullständiga tillintetgöre l se. P å vägen ti ll denna k om muni smens slutliga seger är det rnöJ1igt at t d en hi storiska b ety delsen av den nutida proletära organisationens tre grundformer (1)81'0, sovjet, pro duk tions f örhund) komm a att förändras och arbetarorganisationen s enh etliga typ s å småningom !kommer att utkr istalliseras. D et k om munistiska pa r ti et kommer emellertid f örs t då att Cull s tänd igt u pp lösa sigi arbetarklassen, 'd å. 'kommunism en upphör att va,ra ett kampobj ekt , och hela arbetarklassen blivit kommunistisk.

12) K ommuni stiska I nternationalens andra kongress bekru.ftar ej ·blott d et kommunistiska pa rtiets hist-ori skn. uppgifter överhuvud, utan säger det i nternationella prol etariate t, om ock så blott j -a llmänn a dlag , vad rör ett :JtornmunistiS"kt }larti vi ·behöv-a.

15) Kommuni stiska I nternationalen tir av den ås ikten n.tt det kommun istiska partiet i synnerhet under p roletärdiktatnrens tid måste uppbygga s på. gr undv alen aven järn hård proletär centra lism. F ör att med framgång leda arbet arklassen under d et utbrutna långvariga

12 ,j och hårda inbördeskriget, måste det kommunistiska partiet inom sina egna led skapa en järnhård militärisk disciplin. De erfarenheter som gjorts fiN det .kommunistiska. .pa r ti, so m under det ryska. inb ördeskrigets tre år stått i SIletsen för "arbetarklassen, ha visat att utan dEm strängaste disciplin, ut a n en fulländad centralism <ich ett fullt kamra.tligt ' rörtroende från alla partiorganisa,. tioners sida till partiets led ande ce ntrum, är arbetarna s seger omö jlig.

14) Det kommuni s tiska partiet måste uppbyggas på den demokratir"ka centralismens grund. Den demokratiska. centralismens huvudprincip ut-gör den övre particellens valbarhet genom dell lägre, den obetingade och oundgängliga förpliktelsen gentemot alla föreskrifter f rån över,ordnad instans för de underordnade samt tillvaro n av ett starkt pnrticelltrum, vars auktoritet är allmänt erkänd för alla ledande partikamrater under tiden från en partidag till en annan.

15) En mängd kommunistiska partier i Europa oeh Amerika ha till följd av det a,v bourgeoisien mot 'lwmmunisterna proklam erade belägri ngsti llståndet · tvingats att föra en illegal existens. M'8.1l måste !komma ihåg att det i en, dylik sit uation und er.stundom är nödvändigt att bortse från ett strängt genomförande av valbarhetens J1rinc ip och överlåta på d e ledande partinstitutionerna rätt en att komplettera. 'S ig -själva, ,såsom fallet på sin tid var i Ryssland. Under belägringstillståndet förmå,r det komm un istiska partiet i cke vid varje allWl-rlig frågn använda den dem ok rati ska. omr·östningen utan är tvunget att åt sitt led'ande centrum överlämna rätten att i det nödvändiga. ögonblicket f atta, viktiga 'beslut f ör alla partimedlemmarna.

16

) Propagerandet aven vidst räckt "a ut.ono mi " d e ensk ilda lokala Jlartior ganisationerna. försvagar fö r när va rande en da st kommunistiska. partiets led, undergräver dess handlingsförmåga. oc h gynnar de småbo rger liga" anarkistiska upplösa.nde tendenserna.

17) I de l än der där bourgeoisien ell er den koutraresoci ald em okratien ännu sitter vid makten måste de ko mmuni stiska partierna. lära sig att planmässigt 'kombinera den legala. ve rk samh ete n med den illeg a la. Därvid måste den legala verksamhete n allt id befinn a. s ig und er det illega la pa r tiets fa,ktiska kontrolL D c kommunistiska parla.mentsfunktiollerna, i riksdagen lik som ock i de lokala. (län s- och kommullal-) institutioll ern a., måste helt och hå ll et ,ställ as runder partiets kontroll e.llde les oav,sett huruvida. par ti et i sin helhet i d et givna ögonblicket är l egalt oller illegalt. D e neputerade so m i en eller annan form vägra. att underordna. s ig partiet måst e ntstöta s u r kommunisternas led. Den l egala. presse n (tidningar, för lag) må ste underordIlas llartiet och d ess centralko mmi tte.

18) Grundvalen för ko mmun istiska. partiets hela or ganisationsvel1ksamhet måste överallt vara att skapa, Il "cell", om också anta let proletärer .och halvlJr olctä rcr itr al drig så li tet, In om varje verkst.ad, varje tackfören illg, va rje koope ra,t i v förening, varj:! a r betsföretag och varj e hyresgästf örening, överallt när d et finns om också. endast tre personer som hålla. på kommuni s men , mAste en kommunistisk grupp genast bild as . End ast kommunisternas sam manslutning ger ar betarklassens fört rup p möjlighet att leda he l a a.rbetarklassen på s in vi:i.g. Alla .komm uni stiska particeller so m ve r ka

126 inom do partilösa. organisationerna äro obetingat underordnade partiorganisationen i sin helhet, alldeles oavsett om partiet för tillfället arbetar legalt eller illegalt De kommunisti ska cellerna av alla slag måste underordnas varandra på grundvalen aven sträng rangordning efter möjligast noggranna system.

19) D et kommuni s ti s ka partiet u ppstår nästan överallt so m et t s t adsinvltnar nas parti , ett parti av industri· arbetare, vilka huvud sakligen bo i städerna. För att t rygga en så lätt och 1l8stig seger som möjligt för arbetarna är det nödvändigt att det 'kommunistiska parf.et ej blott blir ett städer nas utan även ett landsbygdens parti. Det kommunistiska partie t mäste bedriva sin propaganda och sin organisatoriska verksamhe t bland tant· arbetårna och bland dc små och medelstora jordbrukens innehavare. Det kommunistiska partiet måste med särsk ild omsorg a r beta för organiserandet av kommunistiska celler på landsbygden .

Proletariatets internationella orga nisation kan endas t i det fall vara sta rk om ova nform ul erade åskå dning om kommunistiska partiets roll befästas i alla länder där kommunister leva och kämpa. Kommunistiska Internationalen har till sin kOllgress inbjudit varje fackförening, som erkänner UI Internationalen s principer och som är beredd att bryta med den gula In ternatio nalen. Kommunistiska Internationalen kommer ett organi sera. en internationell röd faekföreningssektion, som står pä. kommunismens grnnd. Kommunistiska Internationalen skall ej vägra -att samarbeta med varje icke partiansluten arbetarorganisation om denna vill föra en all-

varlig revolutionär kamp mot bourgeoisien. Men därvid kommer Kommunistiska. In te rnationalen att hänvisa hela vä.rldens proletärer till följande :

l) Kommuni s tiska Parti et är h uvud vapnet för arbetarklassens frigörelse. I varje land måste vi nu ha.va, icke grupper eller strömningar, u t an ett kommunistiskt parti.

2) I varje land skall det blott finnas ett enda enhetligt 'kommunistiskt parti.

3) Kommunisti ska ll nrt i et skall uppbyggas på principen om den -stränga ste centralisation och under inbördeskrigets tid skall det inom sina led upprätthålla cn militär disciplin.

4) överallt där det fiuns om också blott ett dussin proletärer ell er 'halvproletär er måste det kommunistiska partiet ha en organiserad cell.

5) I varje icke partia.nsluten institution måste en kommunistisk particelI finnas, som är underordnad part.iet i dess 'helhet.

6) I det Kommunistiska partiet fast och ståndaktigt be varar kommunismens program ooh revolutionära taktik, måste det vara på det intimaste förbundet med de stolla arbetarorganisationerna och undvika sektbildning i li. ka hög grad som principlöshe t .

Teser över de kommunistiska parti. erna och parlamentarismen.

I. Den nya tiden och den nya parlamentarismen .

De socialistiska partiernas ställning till parlamentarismen var till en börjal}, under Första Internationalens tid, att u tnyttja det ,borgerliga parlamentet för agitationsändamål. Deltagandet i parlamentsarbetet lades ur den sy npunkten att det utvecklade klas srne:Jvetandet, d. v. s. uppviickte klassfiend ska pen hos proletariatet mot den härskande klassen. Detta förhålla.lde iindrade sig icke under inflytandet av teorier, uta:J. UIl der inflytande a.v den politiska utvecklingen . G(>1l0ltl produktionskraftens oavbrutna .stegring och det bllltalistiska exploateringsområdets utvidgning vann kall;' talismClI och med den även de parlamentariska staternll mer och mer i fasthet och styrka.

Härav uppkom: anpassandet av de .<Jocialistiska partiernas parlamentariska taktik efter deL borgerliga pa r lamentets "org aniska" lagstiftande verksamhet och des s alltjämt växande betydelse för kampen om reform e r inom ramen av del kallitalistiska sa mhället, soc ialdemokratiens minimillrogram.s herravälde, maximiprogrammeh förvandling i en debattr orme l för ett ytte rst avo.

130

lägset " framtid smål" . P ä. denna grundval utv ecklad e sig sedan sådaoo företeelser so m: det pa rl ame ntari ska stebervii l det, korruptionen, öppet eller dolt förrii-dcri mot arbetarkla$sens elernentira intressen .

D en Tredje Internationalens ställni ng ti ll parlamentar ismen bestämmes icke aven ny doktrin uLm av själva förändringen i parlamentarismens r oll. Undo!' föregående period har parlamelltet såso m den i u tveckling stad da kapita li smens ve r ktyg uträ ttat ett i viss mån historiskt framstegsarbete. Under den ohejdade imper i alism som för närvarande råder har däre mot lHl.rJlI.mentet förvandlat s ig till ett l ögnens , våldets och bedrägeriets verktyg, till orga n för ott meningslöst fias ma"kori. G ente mot imperialismens ödeläggelser, pbndringa.r, våldsdåd, rov och för störe l se r förlora parla:uen tariska reformer, vilka. berövats system varaktighet och planmässighet, all praktisk betydelse föl' de massorna..

L iksom hela. d et borgerliga samhä llet, förlorar ocbå parlamentarismen sin fasthet. Den lllötsJjga övergången fr ä n den organ i ska till den kritiska pe rioden skallar .grundva l arna för en ny proletariatets t akt ik på parlamentarismens område. Så har det ry ska a rb et.upartiet ( bolsjev ikern a) utarbetat den revolutionära parlamentarismens väsen r edan i en föregående period, enär Ryssl and sedan 1905 bringa ts ur s in politi ska och sociala. jämvikt och inträtt i de politiska sto rm arnas och skakningarnas period.

Så. länge en del socialister, vilk a luta åt kommuni.smen, hänvisa på att ögonblick et för revolutionen i deras länder änn u ej kommit och vägra att lösslita sig fr åll d e par l amentariska opportunisterna, gå de - enligt

131 sakens natur ut från den medvetna uppfattningen av den föreståeude perioden ,såsom en period av relatn" stadga i det imperialistiska samhället och antaga, a L t på denna grundval i str iden om reformer en koalition med 'ruratis och Longuets meningsfränder ger praktiska resultat. D en teoreti",kt klara 'komm uni smen förstår däremot a.tt riktigt uppskatta den nuvilJ"ande veri oden s karaktär (kapitalismens kulmen, imperialistisk självförnekelse och självröl'störelse, inbörd esltrigel;s oavbr utna tilltagande etc.) I de olik,a. länderna ·kunna formorna för de politiska förhålland ena och grupperingarna var olika. D et väsentliga är överall t ett och samma; det gä.ller för oss en omedelbar politi sk oc h för beredelse av prol e taria tets resning för -sW rtandet flY cl(!u borgerliga. makten och upprättandet 'av den nya rro le 1ära makten. Parlamentet kan för närvarande absolut icke fiit' kommunist erna utgöra någon skådeplats för -kampen (lfil reformer och om förbättring av arbeia 'rklassen s läg e, såsom fallet var i vi ssa ögonblick av den tilländuJupn!.l perioden. 'l'yngdpunkten i de t politiska livet är för nkvarande förlagd helt och hållet och sl utgiltigt utanför parlamentets väggar. A andra s idan är bo urg eois i n endast i kraft av sitt förhållande till d e arbetande mll,;80rna utan också i kraft av s itt invecklade hållande in om de borgerliga klasserna tvungen att 11:1 ett eller annat 'sätt g eno mföra en del av s ina åtgiirdo.!l' i ll arlamentet, där de oHka intressegrupperna sc ha c kra om makten, uppenbara si na s tarka s idor OCll fÖrrA"l·.. sina svaga sidor, blottställa sig o. s. v. Det är därför arbetarldassens omedelbara his-cUl'lska uppgift. att rycka denna apparat ur den härsk!lnde kJa -, ·

sens llän der, att bryta sönder och ti ll intetgöra den uch i dess ställe skapa. nya pr oleWra maktorgan. Mel! solrotidigt äl' a.rbetarkla sse n djupt intre sse rad av att ha s ina företrädare in om hourgeoisins parlamenLlriska i nr ättningar, fö r att undedät ta denna uppg if t. H ärav framgår alltså ty dlig t grundskillnaden mella n kommunisterna s takt ik , vilka inträda i parhllllentet med revolutionii r a syfte n , och nen socialdemokratiska parlahlcn t smedlemmens taktik. Den se n a re ulg ur från fö r utsättn i ug e n om det he s tåend e systemets r elativa fasthet och obC'st ämd a varaktig het. H a n gör till sin up) Jg ift aU Il, er! all a. medel e rn å reform er och är inhess ernd av att allt vad mas so ma tillkämpa sig på ve d erbörligt sätt lIp j ' ska tta s s:'\som den socialistiska ]larlamelltarismens fö rtjii nst ('l.'urati, L Ollguet & C: o) .

I sHi lle t för den gamla flll] JflssningslJa rl flln ell tllri.mwlI b'lider den nya parlamentarismen såso m clt verk tyg fö:' ]la.r lamentarism ClIs tillintetgöre l se överh u\·udtaget. D e \'cdervärdiga fI 'ad i tioneru a f rå n de n gamla padamcllta· ri s ka taktiken stöta likv iiI en d el rev oluti onära. element över till dera,g läg e r som äro princilJiell a motsltllld Mv ti ll parlam entar i smen ( L W. W .), revo lutionära. syn dikaliste r (K. A. P. D .) . Andra k ongre ss en upphöjer di i l' för följande teser till besl u t.

II. Kommunismen. Kampen för proletariatets diktatur och ulnyttjandet av de borgerliga parlam enten.

I.

l ) P ar l amentarisme n så so m statssystem har bl i vit bourgeoisins "{lemokrati ska " reg erin g sform, ellU r hour-

133 gcoisin på fiit vi" st utvcf}kling>istadium hehöver illusionen aven folkrepresentation, vilken till det yttre 1,, 1' sig såsom en utanför klas:erna stående "folkviljas" or.'(un, men som väs e ntligen är ett organ för förtryck och underkuvande i det hUrskande kapit a.lets händer .

2) Parl amentar i sme n är en bestämd form av staLsordningen, oell kan därför absolut icke vara formen för ett kommunistiskt sa mhälle, vilket varken känner kla s. sel' eller klasskamp, icke heller någon so m helst statsmakt.

3) Parlam entarismen kan ej hell er varit någon form av proletari sk statsform under övergångstiden från bour geoisins diktatur till proletariatets -diktatur. Under tiden för d e n till spetsade klas ska mpen, inbördeskriget, måste proletariatet oundvikligen uppbygga. .gin sta tiiga organisation såsom kamporganisation, va,ri representanter för de fÖI'ut härskande klasserna. icke få tillträde. För proletariate t är på de tta sbadium varje skellform av "folkviljan" direk,t ska dli g. Proletariatet b ehiiver ingen parlamentarisk maktfördelning; den är ;;lro.di.ig för proletariatet. F o. rm en för d{lll proletära diktaturen är .sovjetrepubliken .

4) De borgerliga parl-amenten, eu av det borgc:rliga i'! lahma ski neriets viktigaste ap]lurater, kunna såsom sådana ick e i '!ängden erövras, liksom proletariatet överhuvud taget ej kan erövra den borgerliga staten. Pro letariatet-s nppgift består i att 'sprit.nga bourgeoisio.'l stats maskineri, för;;töra det tillika. med parlamen-bsin<ltituhonerna, vare sig de äro republikanska eller konstitutionellt monarkistiska .

5) På ,samma sätt förhåller det sig med bourgeoisill s kommunala institutioner, vilka det är teoretiskt

134

att ställa som motstålldare till sta t sorga ne n. I ve rklig · heten utg ör a d c l iknande apparater i bourgeoisins -statsmaskineri, vil k a av d et revolutionära prol eta riatet måste förinta 's och cr..s iittas g enom lo-k a ln so vjet av ar b etar ed eputerade.

6) Föl jak tlig e n fö rn eka r kommuni sfne n par!am enL" , · r ismen såsom form för d et fram1ida sa mhäll et, d en förnekar den samma som r OJ' ffi för p r oleta riatets ldassdik· tatur. D e n förnekar möj l.i glleten aven varaktig eröv" l'ing av padarnentet , oc h u ppställer -som si tt mål pa rl ame nt ets för störande . D ärfö r kOll d et blott vara (tu lom ett utnyt tja nd e av dc borge rlig a in s t itutionerna med syfte att förstöJ'a dem. I de nn a och icke någ on Jlllmlll betydelse .ka n de nna fruga uppställ ns.

II.

7) Varje k la ss kamp är e n po liti s k kamp, ty den är i gr unden eu strid om makt ell. Varje uppr or s rörels o som sp rider s ig över hela. landet, hotar den borgerliga staten och nnt age r därigeno m en politisk karaktär. Varje försök att störta bourgeoisin och förstö ra dess s ta t , det iir att föra e n politis k kamp. Att skapa en llro letär kla ssa,ppara t för förvaltningen och för att und e rtry cka den mots pä nstiga bo1;1 r geoisin av vilket s l ag de nna. -ap. parat än vore, d et är att er övra den pol itiska. maken.

8) F öljaktligen är fr ågan om d e n po li tiska k a mpe n allde les iek e id e ntisk me d frö.gal} om för h1l. 11and et til! IJa rlam e ntari s men. Den förra är en a llmän fr åga för p r oletära klasskampen, vil ken karaktäris eras av en ring av de smd och llftrtiella st rid er na till d en a llmänn A kampen för sWrtan d et av den k alJ i ta li sti ska Byer hlYu dtn get.

135

9) Prol etari atets viktigaste kamp metod mot b0llr geoi si n, d . v. s . mot dennas statsma.kt, är f ramf ör a ll t massaktionen. Massaktione rn a organiseras och led as fl \' pr oletariatets re vo lutionära massorgani<satioller (f ack för(minga,r, pa rt i er och r åd) und e r allmä.n ledn ing svett enhetligt, disciplinera.t, ce ntral i serat, kommuni stis kt parti. 'Inbörd eskr iget är ett krig; i detta krig mast;:! llrol eta riatet ha sin tappra po l itiska officerskår, sin starka p oli tiska generalstab , som leder alla opera tiolwr på. str idsfältet.

10) Ma ssaktionen är ett helt syste m av.sig utv eck l ande aktioner, vil ka skärpes i s in form oc h logi skt leda t ill u ppror mot den kapitalistiska staten. I denn a kamp , vil ken utvecklar sig till inbör d eskri g , måste det led ande proletära partiet befäst.a a lla legala -ställning ar oc h göra dem till stödjep unkter i si n re\'olut i onära sa mh et och 'und ero rdn a dem p la nen för få lttåget, för ma ss kamp en.

11 ) E n sådan stödjep unkt är det 'bor ge rli ga 1)ar1a, mentets t ribu n. Mo t deltagandet i d en parlamentariska ,kampen kan den motiveringen , att par lamentet ä r .:n borgerlig statsinsti tution, alls i cke anföras . K ommunis· tiska pa r tiet i ntränge r icke i dessa. in stit u tio n er för l it där prestera ett organiskt arb ete, u ta n f ör att i pa rl (\,· me ntet hjälpl'l- massorna. att med si n akti on -sjä 1. ,'a parlamentet (t. ex. Li ebknechts verksamhet i T yskland , bo l sjev i kernas i den tsaristiska dum a n, i den "demokratiska ]'åd,s för saml ingen" , i K ercnskijs "föq18r ldme n t", i kOllstituanten" , i s tads dum orna och slut:1igen de bulgari ska kommuni st e rnas verksamhet).

12) Denn a verksamhet i parlamentet, som huvud sa k · lig e n går ut p å revolutionär agitatio n fr ån

tribunen, motståndarnas avslöjande, en so l idarisk sa':"!l manslutning a .... massorna, vilka ännu alltjämt i synnerhet i efterblivna lunder, äro fångna i demokratiska illusioner och skåda upp tilllJarlamentstribunerna o. B. v.. ska ll helt och hållet underordna s masskampcns ma l och uppgifter 'Utanför parlamentet.

Deltagandet i valkampen oell den revolutionära prollllgun dan från llarlamentstribunen är av särskil d betydelse för d en po l iti ska skolning e n av de lager av arbetarmassorna, vilka hittill s i likh et med lalld5bygdens tare ståt t f jä rran fr ån den r evo l uti onära rörelsen i d'1t politiska livet.

13) Om kommuni ste rna ha majoriteten i kommunal:l inrättningar, böra de a) bedriva revolut ionär oppos ition mot det borgerliga statstvånget; b) gÖ I·a allt för att tjitna den fattiga befolkningen (ekonomiska åtgärder, genom förandet eller försö k till ge nomförande aven arbetarmilis o. 6. v.); c) vid varje t illfälle påvisa d e hinder som d en 'borgerliga s tatsmakten uppställer fÖl· verk ligt slora förändringar; d) ut veck la den ska rpast e revolutionitra propaganda på denn a grundval, utan att tr"uktn konflikter m ed statsmakten, e) uuder vissa. förMIlAn d en ersätta kom.m u nalförvAltningen etc. med loka l a arbet.nråd. K'Ommun i ster nas hela. verksamhet inom kommuna l förvaltningen må ste all!s1\. utgöra en d el av det all · männa arbetet för det kapitalistiska systemets avskafl'ande.

14- ) Va lkampen själv skall ej bedrivas såsom en kam l) för -stö rsta möjliga antal mMdat, u tan såsom en re volutionär mobilisering av massorna k r ing r evo lut ionen s paroll . Valkampan je n skall föra s av samtliga . pa rtime d lemmar och ej bl ott av eliten inom partiet. D et

137 är nödvä ndi gt att utn yttja a ll a massaktioner (upp lop p, d em on strationer, jäs ninga r bland 501 daterna och ma.tr o se rna o. s . v.), vil ka äga m ,m för tillfäll et, samt söka komm a i nära 'kontakt med dem. Användandet av a ll a proletä r a ma sso rgani sa t ione r f öl' aktiv verksamhet är nödvändigt.

15) Med iak ttaga nde av alla d ess a <såvä l som d e i en sä r sk ild ins t ruktion anförda fö r beh1illen är den \lar lumentari ska. verksamhete n den direkta mot-satSl"n till allt det pol itiska. kvacksalveri, so m de soc ial demokratiska Ilartierna i a lla länder bedriva, dessa socialdcHlO krater , som gå in i parlame nten för att lInc1Ci'Stödja de ssa " d em ok r at is k a" inrätt ni nga r elle r i bäs t a rall "erÖI'r3" dem. K o mmuni st i ska partiet kan onda st hå ll a på dd I'cvoluti o niira utn y ttj a ndet av parlam e n ta ri s men i Li ebknecht s och bolsjevi kerna s a nda.

III.

16 ) D e n princ ipi e lla "antiparlameutari,.men" i betyd e lsen av att abso lut oc h kategor i skt vägrande att ueltaga i valen och d en parlamentariska ve rk samhete n är så lede s e n naiv barnslig d oktri n, som står u nder all kl'itik , en politik, so m under stundom grundar sig på ell Slmd avsky f ör d e politis er ande pa rlamentarikerna. mell som int e d ä r jä.m te ser möj lighete n ave n r evo lu t i>Jnär parlamentarism. D ess u tom iir denua doktrill aHa fö r enad med en alld el es orik tig för e ställning om roll, d å den i det kommuni s ti ska pa r tiet i cke se l" a r betarn as ce ntrali sera d e sto rm trupp ulan ett deeenira l i-serat syste m -av lö st fören ade gr upp CI·.

17) A andra s id a n f ölje r av den lla rl amentari"k:3 ve rk samhetens principiella erkänna nd e allde le s icke det

absoluta erkännandet av nödvänd ig heten av konkreta val och konkret delt agande i llurlamenissammanhädenn und er alla omständigheter. Det beror på en hel set'lI' speci ella förhållanden. cn bestämd kombination av dessa omständigheter kan ett utträdand e ur parlamentet vara. nödviindigt. Detta gjorde oåsA bolsjev ikern a dh dn gingo UI' parlamentet för alt spränga det, frå.ntaga det dess k raft och -Sk-a Tpt ställa det i motsats till P eLrograds so vjet., vilket förberedde uppror. På samma '5ätt handlade de i den konstituerande för sa mlingen på dagen för upplö s ningen, i det de satte sovjeternas tredje ko ngr ess såsom mede lpunkt för de )lo litish."'U tilldragelserna. Rfter omständigheterna kfln en valstrejk och omedelbart avskaffande såväl av he la den borge rli ga statsapparaten som 'aven borgerlig parla.mentklick, eller också. Mltfjgandc i valen under det parlamentet självt bloc!{eras, etc. bli nödvändigt.

18) På detta sätt skall Kommunistiska partiet, erkänner som allmän regel nödvändigheten att deltf!.ga. i valen, såväl till de centrala parl amenten som till den lokala själv ... tyrelsens organ, li ksom även arbetet inom dessa institution e r, med utg åe nde från ett bedömande a\· de speciella. omständigheter som föreligga i varje enskilt fall, lösa frågan konkret. Bojk ott av valen ell er parlamentet, lik so m utträde ur det senare, är att tillråda. huvudsakli.gell i det i'all då betingelserna för en omedelbar övergång till väpnad kamp om makten redan li ro förhan den.

19) Därvid bör man ständigt hava för ögonen dennd frågas: r el ativa betydel selösh et. Då tyngdp unk t)ll ligger i en uto7ll1Xlr1a!!letllarisk kant110m makten i si'tten, så. är det självklart att frågan om proletariatets

39 diktatur och masskampen däl'för ej får jämställas med frågan om parlamentarismens utn yttjande.

20) Därför betonar Kommunistiska Internationalen med all :bestämdhet, att den anser varje splittring -::!IL'l' försök till splittring inom de kommunistiska partierna i d!mna riktning och av detta 'skäl för ett svårt fel. 1\:ong!c ss en uppmanar alla element, som äro för erkännandf' t av masskampen, för proletärdiktatur uud e r ledning av det revolutionära proletariatets centraliserade parti, vilket utövar sitt inflytande på alla arbetarnas ma':isorgaatt sträva efter full enighet bland de ikomm'lllistiska elementen, hots de eventuella mBningss1;:iljaktigheterna i frågan om utnyttjandet av de borgerliga parlamenten, , . ,

IV.

Den revolutionära parlamentarismen.

F Öl' att trygga den re vo lutionära parlamental'i s ka. taktikens verkliga genomförande iil' det nödvändig t !!tl:

1) Det Kommunistiska partiet i sin helhet och deci l; centralkommitt6 ,'edan i del förberedand e stadiet, d, v. s . före parlamentsvalen må ste sörja föl' fra.ktionsm edlemmarnas höga kvalitet, Det kommunistiska partiots centralkommitte måste vara ansvarig för den kommanistiska parlamentsfraktionens hela arbete. De t kommunistiska partiets centralkommitt6 måste ha «:ell obrstr idli ga rätten att göra .invändningar mot varje kandi, dat för vilken som helst organisation, när ingen garanti finnes för att denM kandidat, då han kommit in i parlamentet, kommer att följa c n verkligt kommunistisk politik.

Det kommunistiska padiet mdste bryta. med den ga mla social demokratiska kutymen aLt endast uppställtl s. k. "erfarna" pa rl amentar ik er, företräde s vis aclvokater och dyl. såso m kandidater. I regeln är det nödvändigt att uppställa arbetare som kandidater, uhm att stöta sig på at t de ssa mesta dels äro van li ga partimedlemmar utan större parlamentarisk e rfarenhet. De streberelement vilka sluta sig till det kommunist iska. parti et för aU f å komma in i parlamentet måste partiet hänsy n slöst brännmärka. D c kommunistiska centralkommitteel' bör endast tillstyrka sådana- llcraOllC l'ij kandidatur, vilka ge nom långvarig t arbete ha vi sat s in obetingade hängiv enhet för arbetarklasse n.

2) När valen äro över m åste organisat i on ligga llClt och Mllet i händerna på. det, kommun ist iska partiets centralk ommitte , alldeles oavsett om ]Jartiet i .s in helhet vid ifrågavarande tidpunkt är ell er ill egalt, Valet av den kommunistiska fraktionens ordförande och sty r else måste bekräftas av partiets eentralkOffimitte. Centralkommittcn mnste i parla ment sfraktiOllCn ha en sHindig representant med vetorätt och i alla viktiga polit is ka. fr ågo r må ste parlamentsfraktio ne lI i för\fäg begära för hå llningsorder av centralkommitten. Centralkommitton har rätt och sky ldigh et aU vid en före ståe nd e stor akt ion a\' kommun i sWrna i pa r lamentet utse talare (ör fraktionen , att krä.va av honom ntt han i förväg skall framlägg a principerna i bitt anförande e ller detta i sin he lh et i och för ce ntralkommi t tens go d kän nande. Varj e kand i dat so m st å r på ko mmuni sterna s försla gs lista m åste offici e llt avfor dras !>k riftlig t för p liktigande at t på. första u p pmalling av partiets centra l kommitte nedläg ga s itt ma ndat fin att hans ut-

14l triide ur parlam e ntet vid en gi ven kan ske utan svårighet.

3) I de Hinder där reformistiska, halvreIormistis;ttl. eller vanliga st reberelement lyckats nästla s ig in i den kommuni st i slt(\ fraktionen (så har redan skett i en dd länd er) äro de kom munistiska. !lnrtiernas celltralkomm i tteer förpliktigacb att företaga en grundlig renming bland rraktionCll S medlemmar, utgående fr å n den princi11cn att det för lIrbctarldasscn s sak iir mycket nyttigare att ha. e n liten men verk ligt. kommunistisk fraktion ä-n en stor fraktion uta,n konsekvent kommu ni stisk pol itik.

4) Den kommuui shsk,a. parlamentsledamoten iiI' p. ftcl' besl ut av centralkommitten fÖfllliktad att jämte lega! vC I'ksamhct även bedriva. illegal. I dc läuder, där dCH kommuni st isk a parlamentsledamoten åt n juter immunitet inför de borgerliga lagarna måste denna immu nit et utnyttjas för att bi stå partiet i de ss illegala orga nislltions och propagandaverksamlleL

5) Alla sina. parlamentariska aktioner måste do kommunisti ska dcputerade underordna und e r siht parti'$ ve rksa mh et utom parlamentet. D e t regelbundna inlämnandet av demonstrativa. lagförslag, vilka. icko äro av!lt'dda att antaga s av den borgerliga m ajo riteten utan för prOjlo.lganda-, agitations- och organisatiollsändamål, måste företagas cnligt partiets oc h de ss c entralkommittes allvisIllllg.

6) V id arbetarnas gatudem o nst rationer oc h dylika revolutionära aktiollCr har den kommunistiska par l;-. mentsl e damotcn skyldigheten att s täll a s ig i s pe t se n för arbetarmassorna pli den ledancle jllaLsen.

7

) De kommullistiska parlamentsleda mö ter na måste aHa sätt söka. (under llartiets kontroll) auknyt a sk ri ft.liga och andra förbi nd elser med r evolut i onära arbetare, bö nder oc h andra arbetande element; de få under inga omständ igheter Ilandla så som de social demokratiska parlam e ntle(lamöterna, vi lka efterst r ä.va a-f färsförbindelse r med s ina. valm än . D e mdsle alUid stå till de kOllmn",istiska ol'gatJisalimJc rtla8 förfogande fö ,- I:i/ket som helst pro lmgwldoarbete i l.a lldeJ. .

8) Varje kommun i stisk parlamen t sle damot komma ihåg att han icke är eu lag.stiftare, so m sö ker öv e renskommel se mod andra lagstiftare, utan en partiets agitator, som utsänts till fiendens läge r fö r att dur utföra partiets bes lut. Den kommunistiska IlHlamentsledamoten är ej ansvarig gentemot den lö sa massa n av valmun, utan iii för si lt legala eller illegala parti.

9 ) D en kommunistiska pa rl amentsledamote n måste i llarlamentet föra ett s pråk so m är beg ri pl igt för varje enkel arbetare, varje bonde, varje tvättgumma, va rje lantarbetare, så att partiet hal' möjlighet ntt offentliggöra. hans tal i fo rm a.v flygblad och spr i da dem till landets avlägsnaste vr å r.

10) Enkl a kommunist i ska -arbetare måste i de bor gerl iga parlamente n utan att avs t å rä tten åt de så kallade e rf a rn a parlamentsled amötern a - äv en i de fa ll, d å arbetarna. äro ny börjar e llå d et pal· lame ntar iska. området. I nödfall k u nna parlame n ts l edamöterna som komma. ur arbetarnas br eda l age r läsa u p p si na tal direkt frå n papperet, så att d essa ta l sed an kunna avtryckas i tidningarna och i fl y g bladen.

Il ) D c k ommuni sti ska pnrlamenislednmö1erna måsie

utnyttja parlamenUribunen för "avs löjande icke bloLt av bourgeoisien och dess öppna lakej er, utan också för a t L avslöja socialpatrioterna, reformi s terna, halvheten hO il cent.rumpolitikerna och andra motstånda re till kommll n ismen samt rör vidsträckt pr opaganila för Tredje Intel" nationalen s ide er.

12 ) De kommunistiska. parlamentsledamöterna måste t. Q. m. i de fall, då det blott finn s oU fåtn! i hela par la mentet, gen om hela sitt uppträdande u t mana men. Dc få. a ldr ig glömma att e nda st de n är värd aU kalla s kommunist, so m ej blott i orel utan även i Iland· hug är e n dödsfi e nd e ti ll det borge-rliga samhälle!. oell dess socia l patriot i ska hantlangare.

Teser över fackföreningsrörelsen, driftsråden och III Internationalen.

r.1) De av arbetarklassen u nder ka p italismens fre d liga. utvecklingsperiod skapade fackföreningarna vo r o flrbetar n as organisationer i kampen tör högre pris på a rbetskraften på arbet sma rknaden och för förbättrade vilikor vid de ss användande. D e r evo luti onära marxisterna strävade eft er att sa mmanbinda dem med llrolelariale h politiska parti , s oci a ldemokratin, ti ll gemensam 'kam! ) för socialismen. Av samma skä l so m den internationell.l socialdemokratin på få. undantag när ick e uppt r ädd e såsom ett verktyg för proletariatets rev olutio nära kam!) för störtandet av kapitalismen, ulan såsom en organi sation, vilke n i bourgeoi s in s intresse höll proletariat et ti ll baka fr å n revolutionen , visade s ig fackföreningaruH under kriget i de fl esta fall sAsom en del av bourg eo isi ns krigsa.pparat och hjälpte bourgeoisin a.tt a.vpressa. ar betarklassen den mesta möjliga svett i syf te att fra.mbringa den mest energiska krigf öring för kallilalistintresscn.1. F ackföreningarna, huvud'Sakligen omfattande k\'alifi· 10.

146 cel'ade, av industriidkarna bäst betalda arbeta r e, vilka klavbundits gen om si n fack li ga. trå.ngsynthet, bundit s genom den från masso rn a. avski ld a by r åk rati ska apparaten och vilseletts a v si na op po rtunistiska ledare, ha d är för förr ått icke end ast den sociala re· volutionens sa.k, ut an till och med kampen för förbätt· randet <av d e av dem organiserade arbeta rn as levnadsvill kor. D e ha. avvikt fr å n s tåndpunkten av facklig -str id med arbetsköparna och ,ha ersatt d en med ett program för fredlig övere nsko mmelse med kap i talisterna t ill varje llris . En dylik llOlitik ha icke e nda st de libe r ala förbun de n j England och Am er i ka fört , icke e nd ast d e så kallade "socia lis tiska" fria fackföreningarna i Tyskland och Öste rrik e, ut.an även de sy nd ikalistisk a förbunden i Fr ankrike.

2) De ekonomiska följderna a.v .kriget, värld se k ono mins full stän diga desorganise rin g, den va nsi nni ga pri sförhöjningen, det utsträckta användandet av kv innl ig a r betskraft oeh av ungdomen, d e föI'Siim r ade bostads förhållandella allt detta driver proletariatets bred aste! massor iu på väg e n t ill kaml> mot kapitalisme n . Denn a kamp är i enlighe t me d si n karaktär och d en ut bre dning den med va rje dflg antar, e n revo lu tio när kamp, so m objektivt förs tör gru n dva larna för den kapitalistisloa ordning e n. Den i dag a v e na eller andra a rbetarka tegorin g eno m eko nomisk kamp vun na förhöjningen av arbets lönen lir i morgon l'ed311 öve rll yg lad av pri ss te g ringe n. Pri serna måste stiga, enär kapi ta li stklasse n i de segra nde lä nd erna , medan de ödelägga Mellan- oc h Ost Eur opa ge nom si n exploat er iugspolitik, icke en da st äro oförmögna att organisera vä rld sekono min utan outtröttligt de sorga ni se ra de n. F ör att uppn å framgång i sin

147 ekonomiska kam p strömma de bredaste a r betarmasso rn a, vilka hittills stått utan för fackföreningsrörelsen, in i dess led. 1 alla kapitali stiska liinder kan man iakttaga en ko lossal tillväxt av fackföreningarna, vilka ick e lä.ngr e äro en organisation uleslutande för proletariatets mer avancerade lag er uhn rör de ss llUvudmassor. ,I det. dessa. massor strömma t ill fackföreningarna, s ök a de gör d em t ill sitt kampvapen. D c ständigt me ra tillspe tsade k l assmotsatserna tvinga fackfö r eningarna att leda strejker , vi lka. som en stor våg sv ämma öve r he la d ell kapitalistiska. världen och stä ndigt avbryta d en .kap itali stis k a produktion s- och varuutbytes processen. 1 d el a rbetar ma ssorna öka si na for dr ingar }laralle llt med prisstegrin gen och Sill egen utmattning, förstöra. d e grund valcn för varje kapitalistisk kalkylering - denn a e lementär a förut'Sättning för varje ordua d samhällsllUshå ll · niu g. Fackfö re ningar na, som under ,kriget var organ med syfte att Ilåve r ka massorna i bourgeoisins intresse, bli nu or gan till kapitali smens s törtande.

3) D enna förändring i fackfören in garnas karaktär hindras Ilå allt sätt av dell gamla fackföreningsbyråk ratin och genom fackför en ingarna s gam l a org a ni satio nsformer. Den gaml a fackfö r c nin gsbyrAkratin försöker på må nga orte r att bibehålla fackfören ingarna såsom arbet a rari stokratins organisatio ne r: dc bibehålla de föreskrifter, so m göra det omöjligt för de sä mst avlönad e a r betarna att vinna inträd e i de fackliga or gani sat ionerna. De n gamla fö rsöker vidar e att i stä ll et för arb eta rn as strejk kamp, so m med varj e dag mer an t ar karaktiiten a\f en r evol ut ion är kamll mell an bonrgeoisin och proletariatet, sätta en f örhand· lings poli t ik med kapita l iste rna , en de långa tarifferna s

jlolitik, vilken redan p å grund av den vanvettiga prisstegringen har förlo r at all mening. De söka pll.tvillg., arbetmne en politik , 'Som få r sig uttryck i de så kallade "Arbeitsgemein scbaft" och "J ointindu strial Council,." och i att med den kapitalist.iska statens hjälp lägga la!.';"liga hinder i vägen för strejk er. I kampens kritiskll. ögonblick s!lrider denna bourgcoi s i tvedräkt inom d t;; kämpande arbetarnas ma ss or och förhindrar sammanslutningen av d e olika arbetarkategorierua till en allmän kla ss kamp. I des sa försök und e rstödjes den av de gamla yrke sorganis ationerna, vilka uppdela arbetarnu. inom en industrigren i särskilda y rkesgrupper, oaktat. d en kapitalisti ska exploateringspolit.iken sammanför dem. De stöder sig pd, traditionens makt i den gamla arbetararistokratins ideologi, ellUru denna . aristokrati stiindigt försvagas genom uI>phävand et av alla gier för en staka llroletära grupper , som kapitalismens allmänna förfall för med sig, genom nivelleringen av arbetarklassens ställning och des s stli.ndigt tilltagande nöd och osäkerhet.

P å detta sätt splittrar fa c kföreningsbyrAkratin arbetarröre lsen s mäktiga ström i s må bäckar , förfuska]' rörel sens revolutionära. mAl g enom reformistiska. -smitkrav och verkar ,hämmande på den allmilnna. utvecklingen av proletariatet s kaml} till en r e volution skamp för kapitalismen s stö r tande.

4) I betraktande av att väldiga arbeblrmassor strömma in i fackföreningarna , i betraktande av den eko nomiska ,kamp ens objektivt revolutionära karaktär, SOT'[} för massorna i motsats till fackföreningsbyrukratin, måste kommunisterna i alla länd e r i ntr äda. i fackföreningnrna fö r att göm dem till medvetna kamporgan f1)r

149 kapitalismens tillintetgörelse och för kommunismen. De mä.ste även ta initiativ till bildandet av fackföreningar, där .sådana icke finnas.

Varje frivilligt stående utanför fackföreningsrörelsen, varje konstlat försök till skapande av särski lda fackföreningar - utan att vara tvungen därti1111å grund av särskilda våld s handlingar från fackfören ill gsbyråkratins sida (UPll!ösande av revolutionära l{lkala fackföreningar på order från opportunistiska centralledningar) eller genom en kortsynt aristokratisk politik, som avstänger de stora massorna av mindre ,kvalificerade arbetare från inträd e i organi sationerna - utgör en ofantligt stor fara föl' den kommunistiska rörelsen. Den hot.ar att skilja de mest utvecklade, -de mest klassmedvetna arbetarna från massorna, som [befinna sig på väg till kommunismen och den utHimnar dessa massor åt de oppot"tunistiska ledarna, vilka arbeta bonrgeoisin i händerna. Arbetarmassorna s halvhet, deras alldliga obeslutsamhet, deras mottaglighet för de opportunistiska ledarnas arg'.1ment, kan endast övervinnas under den sig allt mer tillspetsade kamlJen S utveckling, i samma mån som pro.letariatets breda ma3SO[ genom sina segrar, genom sina n"oedng lära sig först å, att de omöjligen längre kunnn yiana mänskliga existensvillkor på d et kapitalistiska systemets grundval, i samma mån som de avancerud e kommunistiska arbetarna , lära sig förstå, att de i klassk:nll!)(;l icke endast måste vara förkunnare av kommunism ens ineer. utan även de mest beslutsamma ledarna ,IV dpn ekoI!omiska kampen och av fackföreningarna. Endast på, detta sätt kunna kommunisterna träda i spetsen för fackföreningsrörel se n och göra den till ett organ för den revolulionä,ra kampen, för kommunismen.

150

Endast på detta sätt sko la d e kunna avskaffa fack förcJlinga rn as sön derspliUring och CI'fiäUa dem ge nom indus triförbund, avskaffa d en från massorna. avsk ilda byråkratin och ersätta de n med en apparat av d riftsrep r esentanter, va r vid At cellt. rall edni ngarna bibehållCi! endast de allra nödv ä ndiga ste funkti onern a.

5) Enär kommunisterna stä l la f ac korganisation e ns mål och väsen högre än de ss form , få de i den fackliga rörelsen ick e rygga tillbab f ö l' cn klyvning a,v fack organi sat ion erna, nä r avståen d et fr å n e n s ådan s kulle vara liktydigt med att avstå frå n det revolutiouära arb etet in om fac kföreningarn a oc h att avstå fr å' I försöket att aN d em göra ett verktyg för den r cvo lul iollära kampen, att avstå från försöket att organi sera den mest expl oatera d e del en av prol eta r iatet . Men äve n där sådan klyvnin g sk ulle visa s ig nödvän di g, bör den e ndast genomföra s, om det lyckats kommunisterna att g enom outtr öttl ig kamp m ot d e opportunistiska ledarna oc h dera s taktik , genom d et l ivligu ste deltagande i den e kon omi s ka ·kampen öv erbev isa d e breda Ijo rna om, a tt klyvningen icke för e tages för avlägsna. fö r dem ofattliga r evo lution ssyfte ll , utan av hänsyn till arbetarklassens m est vitala, nära liggande och k onkretll intres se n. K o mmuni ste rna måste, i fall e n k lyvn ing v i sa r sig nödvä ndig, oa vbrutet och allvarligt unde r söka. om d enna klyvning i cke ko mm er aH leda till d er as i solering fr å n arhctarmaso rna.

6) D är klyvning me ll an den Ollpo rtunisti ska och d e n revo luti onära fackliga rörelsen redan tidigar e ägt rure , dä r , li ksom i Amerika, jämte d e opport unisti ska farkföreninga rn a förb u nd med revo lutionära, om också icke k om rr:u:l istiska tenden s er finnas. äro kommuni st er na för ·

pliktade att understödja och hjälpa des sa revolution ära fackförening ar att frigöra. sig från syndikal istiska fördomar, hjälpa d em att ställa sig på kommunistisk grundval, vilken e nsam kan tjä.n a som tillförlitlig kompa ss i den ekonomi ska kampen s irrg å ng a r . D iir in om ramen av fackföreningarna eller ut om dem in om industriföre· tagen ,bild ats organisationer, 'Såso m shop-stewards, driftsrå d , som ha till ändam å l att b ekämpa fackföreningshyråkr at in s kontrar evo luti onära tend e nse r oc h att underst ödja proletariatets spontana, direkta akt i oner, böra givetvi s kommunisterna 'av all förmåga under stödja. d essa organisationer. Men understödjandet av dc revolution ä r a fackför en ingarna be llöVer icke vara li ktydigt moo k ommu ni sternas 'Utträde ur de opportunistisk a fackföreningarna , -so m befinna sig i jä sning och 'SOm vilja övergå på kla-ssk ampens grun d. Tvärtom; i d et kommuni ste rn a: påskynda utvecklingen in om de sto ra fackföreningar, so m befinna s ig på väg m ot den re vo luti onära 'kampen kunna kommunist erna bli det elem ent , som för e nar d e fackligt organiserade arbetarna (llldligt och organi sa toriskt till ·gemensam k am p för kapit ali s men s tillintetgö r else .

7) Pr oletariatets ekonomiska kamp förvandlar s ig under kallitali sme ns förfa ll sepo k lå ug t s nabbare till e,1 politisk kamp än detta kunde ske i en tid så lder av fredlig utveckling. Varje stor ekonomi sk sa mmanstötning kan omed elb a rt ställ a arbetarna inför frågan om rev olution. Det ä r därför kom muni sternas plikt att i alla faser av den eko nomi ska kampen göra arbetarna upp· mä.rksamma på, att denna kamp endast då kan föra till målet, när arbetarklassen i öllpen kamp besegrar ka .pitalistk la ssen och på diktaturens väg t a r hand om (H so-

cialistiska bygglladsarbetet. Utgående härifrån måste kommunisterna. st räva. efter att så vitt möjligt skapa fullkomlig enighet mellan fackföreningarna och de t kommunistiska )lartiet, att und erordna fackföre ningarn a nnder den verkliga ledningen av partiet, såsom arbetarrevo lu tionens förtrupp. För detta ända mål måste kommUllisterna överallt i fackfö r eningarna och driftsråden bilda kommunistiska fraktioner och med de ssas hjälp erövra och leda fackför eningsrör elsen .

II.

1) Prol etariatets ekollomisk-a kaml) för höjnillg a.v arbetslönerna och allmän förbättring av levna d svillkoren för a ..betarmasso rn a råkar dagligen mer och mer in i en å tervä.ndsgrä.nd. D et ekonomiska förfallet, som i 'allt. större grad griller omkring sig från lan d till land, visa r till och me d de efterbli vna arbetarna, att det. icke är tillräckligt att kämpa f ör arbetslönernas höjan(le och föl' kortare arbetsdag , visar att kapitali stklassen för va r je dag bli r allt mindre i stån d att Aterupprättn samhällsekonomin och för a r betarna trygga ens de levna dsvillkor, de hade före kriget. Ur deuna arbet.ar·massornll.s växande för ståelse fram s lJringer d eras strävanden att ska.pa organisationer, som kunna U)JIJtaga kampen för att rädda. sam häll seko nomin genom driftsrådens a r betarko utroll över )Jl"Odukt i onen. Strävan efter att skapa dr ifts r åd, som mer och mer griper arbetarna i de olika länd erna, har si n upprinnelse ur ol i ka orsaker (kamp mot d en kontarevolutionära ,byråkratin, mi ssmodet efter fack lig a nederlag, strävan att skapa en organisation, som omfattar all a arbetare etc .) men den utmynnar s lu tligen i kampen om 'kontr oll över industrin, driftsrådens

153 pec ie ll a. historiska. ullgift. Det är därför ett fe l att ·Ija. organisera driftsr /l. d enda st av sådana arb e tarp-. m redan sll\ på. grundvalen av proletariatets diktatur. Tvärt om: det är det k ommuni st i ska partiets upp gift att på grund av d et ekonomiska förfall et organisera alla. arbetare och leda dem till kamp för proletariatets diktatur genom utvidgand e oc h fördjupning av den för dem aUa begripliga kampen fÖl" nrbelark ontro Jl öve r produk t i onen.

2) D e nn u uppgift ska ll d et kommu n ist i ska partiettict kunna lösa. om det uud e r dri ftsrAdcus kamp ho s masso rn a för djup ar medv e ta.ndet om att det plan mässiga. åte ru pprättandct av samhäll et pA kapitalistisk grundval , so m sk ulle betyda. ny -underkast el se till fö rm An för kalJitalistkln sse n , nu är omöjligt. En organisering av samhället, som ·sva rar mot mas so rnas in· tressen, är en dast möjlig , när s tatcn befinner s ig i arbetarklas se ns händ er, när arbeta.rdiktatu r ens fasta ha nd företar sig att utrota kapit al ism e n oe h uppbygga. det nya socialisti ska samhället.

3. DriftsrAdens kamp mot kap itali smen hat· som s itt närmaste allmänna mål arbetarkont r ollcn över produktion en. A rb etarna i varje särsk il t företag, inom varje industrigren lid a, oberoende av vi lket fa ck de ti llh öra. under kapitalisternas sa botag e av produktionen. i det dessa finn a dct för s ig förd e laktigare att upphöra mcd produktionen för att genom svält tvinga arbetarna att gå i u pli. de mest tryckan de arbetsvillko r e ll er för att undgå att gö r a ny kapitalinsats i produktionen under den allmänna dyrt iden. B eh ovet (tV skydd mot d etta kapitalistern as sabotage av produktion en sa mlar arbe tarn a, oberoende av dera s

154 politiska uppfattning, oc h därför Uro alla driftsråd, som väljas av alla arb e tare i ett och samma företag, d e mesta omfattande mnssorganistioner för prol etariatet. Me n deso rgani seri ngen av den kapitalistiska sam· 11dllshushållllillgcn är e tt resultat icke endast av kIl'}!i" ta list e rn as vi l ja, utan i l å ngt högre grad ett resultat nv kapitali s mens oupphörliga förfall. Dä.rför måste drift s r åden j sin kamp mot f öljde rna a\' detta förfall gå vida. .längre än till en bart kontroll av de ensk ilda företagen. Driftsråden i de enskil d a för etagen komma Sllart att stå inför fr åga n om ar bctnrkont.roll öve r hela industrigrenar och över industrin i sin helhet. Men då arbetarnas för sö k att förse fabrikerna med råämnen, at.t kontrollera fabrikörernas finansoperationer kommer att fr å n bourgeoisin och de kapitalisti ska rege ringarna mötas med de mest energiska åtgärder mot arbetarklassen, så l eder kampen för arbetarkontroll över produktionen till k a mpen föl' arbetarnas erövrand e av makten.

4. Agitationen föl' drift srådcll måste föras så, att i de bredaste folkmassornas medvetande, även om dessa icke direkt tillhöra illdustriproletariatet, den övertygelsen slår fast rot, att skulden t ill f örfallet l igger hos bourgeois in, under det at.t proletariatet med sin paroll om arbetarkontrolJ över industrin kämlJar för nvskaffandet av s pekulationen, de so rganisationen och dyrtiden. De kommunistiska partiern as uppgift är därför att kämpa för kontroll över industrin p å grund av de mest brännande dagsfrågorna, på grund av bristen på brännämne n , på grund av transportväsendets förfall, genom sammanförande av proletariatets olika delar och genom att dra över på si n sida breda l ager

155 av småborgarklassen, som med val' d a.g blir mer och mer prol eta riserad och fakti skt lid e r oerhört und er det ekonomiska förfallet.

5. Drif ts r åden kunna icke ersätta fackföreningarna. Endast under kamp sked et kunna d e förena sig utöver ramen av de e n ski ld a f öretagen oc h ver k s tädern a och bild a. en allmän a pp a rat till l edande av h ela kam pen. Fackföreningarna äro redan nu centraliserad e kamporgan , e huru de ej omfatta så stora ar b etarmassor som drift srå de n k unna, vilk a. äro en för a ll a a r be tarn a i fabrikerna tillgänglig, l ös organisation . Fördelningen av upp g ifterna mellan driftsråden och fackförening arna är en fö ljd 'av den sociala revoJutiollCllS hi storiska u tveck ling. Fackföreningarna organise r a arbetarmassorna för kampen på grundvalen av kr aven på högre lön och kortare ar betsd ag inom hela. landet. Driftsråden organisera s ig för ar be tarkont roll en över produktionen , för kampen mot de t e konomi s ka. förfallet, oc h om fatta alla arbetare inom företagen, men der as kamp kan en da st så smån i ngom antaga karaktären av e n hela landet omfattan d e verksamhet. Enda st i den må n so m fackföreningarna övervinna sin byråkratis kon trarevo luti onära ten d ense r. som de bl i medvetna organ för revo luti onen, böra ltommunist o: rnu understödja sträva ndet att göra drift srådell t ill drif tsgrupper för fackföreningarna.

6) Kommunis te rn as uppgift bestå/i att ingju ta i såväl fackföreningarna so m driftsråden en kampanda och kännedom och förståelse för de bästa metoderna i den n a kamp, d. v . s. att u ppfylla dem med kom" muni s men s a nda. I det de fylla d enna uppgift m åste kommunist e rna verkligt und erordna d rifts rå den och

156

fackföreningarlla uuder det kommunistiska partiets lodning och på detta sätt skapa ett massorgan av proletärer, grundvalen för ett starkt centraliserat proletärt parti, som omfattar alla den proletära kampens organisatione r, och som leder dem a Ha på samma väg genom prolete,riatets diktatur , tiII arbetarklassens seger. till ,kommunism e n.

7) I det kommunisterna a v fackföreningarna. och driftsråd e n 'S kapa starka revoluholl'ilVapen, förbereda dc dessa massorganisationer till d e n stora uppgift, i;Offi skall tillfalla dem e fter UPllrättandet av proleta ri atets diktatur, till uppgiften att vara huvudstödet vi d uppbyggandet av samhällslivet på socialistisk bas. Fackföreningarna, utf ormade som industriförbund. stödda på driftsråden såsom deras fabriksorganisationer, skola göra. arbetarmassorna förtrogna med deras produktionsuppgift, utbilda de mest erfa rna arbeta.rna till ledare av industriförctagen, ställa de tekniska specialisterna undcr sin kontroll och tillsammans med arbetarrege rin gens representanter planlägga och genomföra den socialistiska samhällspolitiken.

nI.

Fackföreningarna s trävade redan under fredstiden efter att vinna internatiqnell samling , ty kapitalisterna tillgrepo vid. st r ejktillfällen utvägen att från an dra länder inkalla arbetare såsom strejkbrytare. Men fackfiireningarnas international var före kriget endast av und erordnad betydelse. Den verkade för finansiellt underst öd av det ena fackförbundet genom de övriga, för organiserandet aven social statistik, men icke för att organisera en gemensam kamp, ty de av oppor-

157

tunister ledd a fackfören in ga rna fö r sökte und vik a varje revoluti on är ka mp a\' inter na tionell omfat tni ng. Fackför e nin gar na s oppor t un istisk a. l edar e. v ilka under kriget , vaf oc h en i s i tt lan d , vo r o l a kejer åt. b ourgeoi si n , st r ävA. IIU att å t e ruppr ätta d e n f ac kli ga Internation a l e n oc h fö r söka göra den till ett va pe n f ör världsk apital i s men s ka mp mot proletariatet . Under ledning av Legien , Jouhaux, Gompers ha d e bilda t en "Arbetsbyrå" under Natione rn as Förbund , de n na organisatio n för de t internationella kapitnlistiska r offeriet. De försöka i alla län der förlama st r ej krörelseroa genom lagar , som förplikta arbe t arna aLt. und e rkasta sig s kilje doma r e, bestående a v r e presentante r för den k ap italistiska staten. D e försöka öve rallt genom förhandling ar med kapitali s terna att s kaffa fördelar för de kvali f ierad e a rbetarna för att på. detta l:i ätt tillint etgöra a r beta rkl assens växande enhct.

Amstcrd am-fack för eni ng s- J ntern a tionale n är sålunda. en stä ll för e trädare för de n bankrutterade An dra Bru sse l-In te rn at i ona l e n. D e kommuni s tiska a rbeta rn a, som ti llhö ra fackföreningarna i a ll a länder . böra. d ärför tvä rt o m arbeta p å att s kap a en internationell kampfront av fac kf öreningarna. De t är nu icke fråga om fin ansie ll t understöd v id st rejk, utan om att, d å a rb etarklassen i ett land h otas av fara, fackföreningarn a i and r a länder såsom organ i sationer för de bredaste massorna upptr äd a till dess s k y dd, göra det omöjl ig t fö r bourgeois i n i ett land att hjäl pa bourgeoisin i ett annat, vilken stå r i kamp med arbetarklassc n. Prol eta ri atets eko nomiska kamp i alla länder utvecklar s ig alltme r till en revolutioll s kamp. Därför måste fackföre n ingar na medvetet u pp bju d a

158

alla sina krafter för att understödja varje revolutionär kamp, såväl i sitt eget land som även i andra länder . För d etta ändamål måste de icke endast i varje enskilt land eftersträva den största möjliga centralisering av sin k amp, utan måste göra detta efter internationell måttstock, i det de inträda i den kommunistiska International en, förena sig med denn'a till en arme, vars olika delar 'Under ömsesidig hjälp föra ·kampen gemensamt.

l ) Råd avarbetardeputerade ("sovjeter") uppsto::lo först i Ry ss land under å.r 1905 , medan den revolutionära rörelsen bland de ryska arbetarna , var i rask tillväxt. Petrograds- sovjeten gjorde redan 1905 de första instink· tiva stege n till erövrandet av makten. Petrograd-sovjeten var i de dagarna stark enda s t i den mån som den bade ut sikt att kunna erövra makten. Så sna r t den tsa ristiska kontrarevolutionen åter blev stark, och arbetarrörelsen blev svagare, upphörde sovjet eHer en kortvarig sjukdomstid att alls existera.

2) Ar 1916 vid aven ny, bredare revolutionär rörelse i Ryssland, då ta oken på omedelbar organiavarbetarrAd UP1) stod, varnade det bolsjevikisk!\ partiet arbetarna för att genast bilda råd, och CrarohöU, att bildandet avarbetarråd e nd ast d å. är på si n plats när revolutionen redan påbörjats, oc h d e n kampen om makt en står på d agordningen .

3) Vid början av revolutionen år 1917 i R ysslflllcl

Teser över frågan: under vilka förut· sättningar arbetarråd böra bildas.

160 förva nd lade sig genast a rb etarråden till arbetare- och soldatråd, vilka droga dc 'bredaste fol-klager in under räckvidden av sitt inflyta nd e och genast vunna en oerhörd a uk toritet, ty den verkliga makten var på deras sida. och i deras händer. Men då den liberala bourgeoisin hämt at sig fr å n det för-sta revolutionära -slagets överraskning då socialförräda rn a., social-revolutionärerna och mensjevikerlla, förhjälpte den ryska bourgeoisin att ta makten i sina händer, började rådens (sovjeternas) betydelse att sjunka. Först efter händelserurt i juli 1917, och se dan KorniloHs kontra revoluti ollär:) fälttåg utbrutit då de bredaste folkmassorna komma i rörelse, och d å den kontrrevolutionära, borgerliga kompromissregeringens sa mmanbrottskris blev llkut, -begynte arbetarråden åter få avgörande betydelse i landet.

4) Den tyska. och den revolutionens histor ia visar detsamma . Då de breda arbetarmassornu re ste s ig, då de n revolutionära vågen steg högt och sopade bort H ohenzollel'll- och Habsburgs-monarkierna., uppsto do i 'ry sk land och Österrike med na.turnödvändighet arbetare- och soldatråd. Den förnta tiden var den ve r kliga makten på deras s ida, och råden voro på väg fLtt bli en f-akti sk makt. Men då, till följd aven hel del histori ska o mstä.ndigheter , makten övergick till borgar·k la sse n och den kontrar evo luti onära socialdemokratin, började r åde n snart att slumra in och krympa ihop till ingenting. Under Kapp-Luttwitz' millslyckade kontrar.-:lvolutiollära upplopp, började råden åter uppstå und er några dagar, men så s nart kampen åter slutade med för bourge ois in och soci alförrädarna , somnade åter igen de råd , som ·begynt Il tt resa ·huvudet..

5) De anförda fakta vi sa, att vi ssa ibesiämtla förut-

161 .. - -"ttningar fordras för bildandet a.v sovjet. Organise ra arbetarrAd och förvandla dem till råd av arbetare- och IIOldat-deputerade ,bör man endast när följande tre botiDgelser äro för hand en:

a) en re vo lu tio när ma ssresn ing bl a nd de bredas te lager av arbetare och arbeterskor, bland solda terna och den arbetande 'b efolkningen över huvud;

b) en s å s karp tillspetsning av d en ekonomi.ska och politiska krisen, att makt en börjar g lida den gamla regering en ur hä ndern a;

c) om bland betydande grupper av arbct-a r c framför allt in om det kommuni stiska partiet allt blivit all varl igt förberett för att börja en avgö· rande, systematik och planmä ssig kflmll om makten.

6. Sllä,oge dessa f örut sättningar fattas, måste k ommunisterna agitera systenratiskt och outtröttligt föt rldstanken, popularisera den för masso rn a, bevis a f ör befolkningens breda ste lager, att r å den är den end3. iin damålsenliga statsformen såsom övergång till kommuw81Ilen. Men det är omöjligt att omedelbart organi sera 8ovjeter, så läng e de ovannämnda förutsätt ning arna fattas.

'l . De tyska. socialf örrädarna s försök att drag a råden in under det allmänna borge rlig t- demokratiska. f örfattningssystemet framstår i verkligheten som förräderi mot a r betarnas sak och arbetark l asse ns vilseledande. Ty verkliga. a r betarråd äro blott möjliga som form för den ,tatsorganisation, so m avlöser den borgerl iga dem okrAtin, Som 8ÖfIderbryter denna och e rsätter den med e n Brbetardikta.tur .

8) Den pr opaganda som det oavhä.ngiga partiets mo' derata ledare (Hilferding, Kautsky o. a.) föra och .so m syftar till att bevisa sovjetsystemets förenlighet med en borgerlig nationalförsamling, betyder antingen fullstä.n· dig bri st på f örståelse fö r den proletära revolutlOoe us utveck lingslagar eller ett medvetet vilseföra nd e av arbetarklassen. Sov jet Ibetyder proletariatets diktatur. Nationalförsamlingen bet yder bOl'g<1rklass e-ns diktatur. Det är omöjligt att förena och försona. arbetarnas och borgarnas diktatur.

9) Den prop agand a en staka representanter för vänsie rriktningen in om U. S. P. i Tyskland gj ort för e ll sp etsfundigt utfunderad pappers plan för ett " rådssyste m" , utao sam manhang med borgarkrigets verkliga. utveckling, är ett skolmästartilltag, som av l eder arbetarna frAn dagsuppgifterna för den verkliga kampen om makte n.

10) D e försök so m gj orts av vi ssa. kommu nistiska grupper i Frank rik e, Italien, Amerika och England att bilda sovjet , som icke omfa tta do breda. arbeta:masso rnu, och som dä.rför icke orka in triida. i den omcdelba ra. kampen om makten, skada endast det verkliga f örar b etet för en sovjetrevolution. -D etta slags konstlade, drivhu sarta de "sov jeter" förvandlas i bästa fa ll till små pr op!\'galldaföreningar till förmå.u för sovje tmakt en, men i värsta fall k unna dylika f örf ela de sovjete r kompromettera sovjetmaktens ide in om de breda

11 ) E tt .särskilt l äge har u tvecklat sig i Tysk- Osterrike, där det lyckats ar beta r k l asse n att uppr!:i.Uh AJ la arbetarråd, so m omfatta breda massor av ar beta re. R är er inrar lä.get om perioden februari--oktobe r 1917 i Ryss-

163 land. Arbetarrådcn i 'l 'ysk -Ö stel"rike är en betydande politisk faktor och bildar kti.rnan till den nya makten. De t är självklart, att under en såda n situation kommunisterna deltaga i arhetarråden och hjälpa dem att intrunga i landets hela soci ala, ekonomiska ocll polit.iska liv, att kommunisterna· bilda fraktioner i a r betarrAden och understödja. deras utveckling på alla sätt.

12) Sovjeter utan r ,wolu tioll är en omöjlighet. Sovjeter utan proletär revolution förvandlas oundgängligen till en parodi på sovjet Verkliga massovjeter uppstå som den givna formen för proletariatets diktatur. Alln uppriktiga anhängare av sovjetmakten måste umgås försiktigt med sovjetid6n, oupphör li gt agitera för den bland arbetarmassorna, men etldmt när ovannumnda förutsätt· ningar finna s skrida till sovjeternas förverkligade.

Teser över agrarfrågan.

Enda st städernas av kommunistiska partiet ledda indu strip r oletariat förmår befria landsbygdens arbetande massor fr ån ka pita l ets och storgodsäga r evä id ets ok, befri a dem fr å n förfa ll och från imperiali sti s ka krig , v ilka allti d äro oundvikli ga vid upprätthåll a nd et av det k a pitali s ti s ka sys tem et. Dc arb eta nd e massorna på l a nd s byg den ku nn a. b l ott i förbund med det k ommuni stiska. prol etariatet och genom häns y n löst s tödjand e av dess re vo l utionära kamp för avskaffand et av junkrarnas (god sägarnas) och b outgeoisins ok finna s in räddning.

J)

A a ndr a si d a n kunn a indu st r iarbetarn a ick e lö sa sin värl dhi s t or i ska. uppgift a.tt bef ri a mänskligh eten från kapitali s mens ok och fr å n krig en s förbannel se, om de inn es luta sig i tr å nga s kr å mässiga Ia ck intre sse n och in s kränka sig till att sträva efter Iörbättrand e a .... si n, und er s tundom ga n s ka d rägliga småborge rli ga s tällnin g. Me n just så f örh å ller det sig i m å nga framåtsk ridn a länder med " a rbetarari stok ratien", som bildar grun d valen för An dra In ternationa len s så. kall a de socialistiska partier , men som i verkl i gheten utgör socialismens v ä rsta f i ender , ä r dess f ör r ädare,

166 små.borgerliga. hurrapatrioter, och bourgeoisins agent.N inom arbetarrörelsen. En. verkligt revolutionär, en vl,rkligt socialistiskt handlande klass är proletariatet tlI'_dnst under det villkoret, att det uppträder som ett avantgarde för alla arbetande och förtryckta, som dems leoare i kampen för exploatörernas störtande. Detta å sin sida är omöjligt utan klasskampens ut· sträckau(le till landsbygden, utan samlandet av de arbetande massorna på landsbygden kring industriproletariatets parti, utan att stadsproletariatet uppfostrar landsbygdens proletariat.

2) Landsbygdens arbetande och förtryckta massor, vilka stadens proletariat måste leda i kampen eller åtminstone ' draga över på sin sida, representeras i de kapita l istiska länderna av följande grupper : För det första: av lantarbetareproletariatet, lönearbetarna (säsongarbetare, kringvandrande arbetare och daglönare) vilka förtjäna ett knappt uppehälle genom lönearbete i jordbruk och skogsarbeten. En självständig från övriga grupper av lantbefolkningen skild organisation för denna kategori illklusive skogsarbetare, hantverkare på god se n o. s. v. (politisk såväl som militär, facklig och kooperativ organisation, bildningsverksamhet), en stegrad propaganda och agitation bland denna grupp och dess vinnande för sovjetsystemet och proletariatets diktatur se där de kommunistiska partiernas grundläggande uppgift i alla länder.

För det andra: av ha.Ivproletariatet eller småbruka.rna, d. v. s. de som finna sin utkomst dels genom lönearbete inom jordbruket eller i industriella, kapitalistiska företag , dels därigenom att de trötta ut sig

te 7 på. en egen elle r arrenderad jordpl ätt som en d ast lä mnar en del av de för familjen nödvändiga livsmedle n. Denna grupp av d en arbetan de lantbefolkningen är i all a kapitalistiska l änder utomordentligt talrik. men de ss ex i stens och d ess särskilda sambäl1sst1il1 ni ng förtige s av bo urgeois ins representanter och av socialist/mm inom Andra. I nternationalen . Detta sk er till en del ! medvetet för att vilseleda arbetarna, del vis till föl jd av den van1i ga kälkborgerliga åskAdninge n som i allmänhet förväx l ar denna grupp med de själ vägande bönd erna. D enna bourgeoisins meto d att vi ls el eda a rb etarna är mest märkbnT i Frnnkrikc och T ysk land. där näst även i Förenta stntcrnfl och an dra lä n d'er. Genom ett rikt i gt or gan iserande av arb etet kan d(:J]na grupp bli en säker a nh ängare av d et kommunistiska partiet. ty dessa lla lvproletäre r s stlilln inA' är myc k et svAr och den f ör del som sovjetma k ten och' pro l etärdi ktatnren tillför ' dem är s tor och påtagl i g. T e n d el länder är den första OC11 den andra grnppen i c k e st r ängt sk ild a fr ån varan d ra. En gemensam organisation för dem är därför unde r vissa förhånanden att anbefalla.

För det tredje: Smd.b ruk arna. d. v. s . de jordbrukar e vilka såsom självägande eller arrendatorer täcka bello ven för sina familjer OCll hushåll utan att l eja främmande arbetskrRft. D e nn a. kategori vi nn e r ovill· korliA'en }lA, pro letariatets sege r, vi lk e n genast och full stiin digt skaffar åt d em: a.) befriel se fr ån e rläggand e ay arrende eller avstående fr ån en de l av skör den (t. ex. i Fra nkrik e och i Italien) till godsägaren; b) b e f rielse från hypoteks1.lördan, l{öpeskilJi n gen; e) befrielse från oli k a former av beroendr under

168 godsägarens ok (i r 'fräga. om skog ocn b etesmarker m. m.); d) omedelbart bistånd i deras jordbruk från den proletära statsmaktens sida (möjligheten att använcla. jordbruksredskap och ' en del byggnader tillhörande de av proletariatet exproprierade s torkapita1istiska godsen; omedelbar förvandling av de kooperativa företag och jordbruk , vilka. t under kapitalismens tid mestadels tjänat de rika och burgna lantbrukarna', till organisationer s om i första hand hjälpa. de fattiga', d. v. s. proletärer, halvproletärer och småbrukare b. s. v.) . .

Samtidigt måst e kommunistiska partiet vara medvetet om att und er över gål l gst iden från kapitalismen till kommuni sm, d. v. s. under proletariatets diktatur, inom denna kategori åtminstone d elvis strömningar i riktning mot full h a ndelsfrihet och fri förfoganderätt över privategendom äro oundvikliga. Ty denna. kategori, vilken om också blott i ringa antal uppträder såsom säljare av livsme d el, är demora.liserad genom vallaD att spekulera och äga kapitaL ' Genom en fast proletärisk politik, genom det segrande proleta.riatets b es luts amma uppgörelse med g-odsägare och storbönder kunna ' likväl strömningarna inom denna grupp ej bli så b e t:vdand e. De äro ej heller i s t ån d att ändra något i det faktum , att småbÖnderllU. i det stora hela icke äro motståndflre till en proletärisk omvälvning.

3) De tre ovannämnda grupperna utgöra tillsammans i alla lä'nder maj oritet e n bland lantbefolkningen. Därför är den proletära omvälvningens slutliga resultat säkerstälH ej blott i städerna utan även på landsbygden. Den motsatta åsikten är mycket utb'r<>dd. Me n den håller sig dock först och främst tack

169 vare den b orgerli ga vetenskapens och statistikens systematiska bedrägeri, i det den med alla medel förtiger och döljer den djup a. avgrund som skiljer halv proletärerna och småbrukarna. från storbönderna. För dct andra hå ller den sig tack vare oförmågan och slöheten hos Andra Internationalens och den genom imperialistiska privilegier demoraliserade "arbetararistokra.tiens" spetsar när det är fråga om cn verklig: proletärisk revolutionär propaganda , agitatioris- och organi sationsarbete bland landsbygdens arbetare. Opportunisternas hela uppmärksamhet har varit och är fortfarande riktad på åstadkommandet av ett teoretiskt och praktiskt samförstånd med hourgeoisin , inklusive den rika. och burgna bondeklas se n , och ickc på, ett revo lu tionärt störtande av den borgerliga regeringen och bour ge oi'sin genom proletariatet. För det t redje bibehåller sig denna falska nppfattning till följd aven hårdnackad fördom, vilken sammanhänger med alla borgerlig-demokratiska och parlamentariska fördomar. Denna fördom strider mot en sa nning, som är fullk om ligt bevi sad av den teoretiska marxismen och fullt bekräftad av den ryska proletära revolutionens erfarenheter , nämligen mot d et faktum att med tmdantag av lantarbetarna , vilka redan nu stå med i revolutionen, kan den splittrade, förtryckta och kuvade, i alla, även de mest fr amskridna länderna , till halvciviliserad levnadsstandard dömda la,ntb efolkningen av ovannämnda grupper, vilka både ekonomiskt , socialt och kulturellt äro intresserade av socialismens seger, först då avgjo rt stödja det revolutionära prolebriatet, när detta erövrat den politiska makten , sedan storgodsägarna ooH kapitalisterna, sa tts fullkomligt _

170 ur spe let , och sedan d essa grupper i praktiken sett att de h a en organiserad l edare och försvarare som är mäktig nog att hjälpa dem och föra dem på den rätta vagen.

4) Med uttrycket "burgna. bönder" menas i ekonomisk term in olog i de mindre lantbrukare, d. v. 8. hemeller arrendatorer av mindre gärda.r, vilka tin der kapitalismens h erraväld e i regeln ej b l ott ge underhåll åt familjen och hushållet utan även lämn a. m\got överskott, v ilk et, åtminstone under gy nn sa mma år, kan förvandlas till k apita l; också äro des sa l antbrukare ofta i stån d att l eja främmande arbetskraft. Såsom exempel på burgna bönder i ett utvecklat kapitalistiskt l and kan i Tyskland enligt statistik från 1907 nämnas en grupp, vars medlemmar innehade och brukade var<lera 5-]0 h ektar jord och vari a.ntalet sysselsatta. lönearbetare uppgick till omk ring 1/3 av anta l et jordbruk. I Frankrike, där special odlingar (till ex. av vinrankan) bedrivas. vilka erfordra en stor mängd arbete, använder denna grupp tro ligen i större omfattning främma.nde, lejda, l önearbe t a r e. Det revolutionära proletariatet kan, åtminsto ne för den närmaste framtiden och början av proletärdiktatnrens period , icke göra. det till sin uppgift att draga denna. grupp öve r på sin si da. Det måste i ställ et inskränka sig till upp giften att neutralisera den och laga att den i kampen mellan proletariatet och bourgeoisin ick e lämnar aktiv hjälp åt den senare. D en n a grupps tvetydiga hållning är oundviklig, och i början av det nya tidevarvet kommer dess framträdande sympati er i de kapitalistiskt ut veck lad e länd erna. att var a på bourgeoisins sida; ty de själ väga.nde småb rukar

Da s åskådning oc h stämning är övervägande kapitalistiskt orienterad. Det segrande proletariatet komm er att förbättra denna grupps ställning genom upphävande av arrendeb etalningen och annull er and et av hypoteksskuld e r na, genom utd elning av mask iner och redskap, inför an de av elektrisk drift inom jord b ruk et o. s. v. Den pri vata äganderättens omedel bara upphävan d e genom l>foletariatets ma kt ställni ng kommer icke i fr åga i de fle s ta kapital i stiska state r. Men i ställ et kommer de n proletära statsmakten att fö r denna grup p up,phäva alla av privatäganderättelI härrö r ande plikter. I varje rall garanterar de n proletära makten åt småbrukarn a och de mindre hemmansägarna att de ej bl ott få behålla si na jordlotter, utan äve n att de kunna utöka den dittill s 'S v dem arrenderad e arealen (t ack vare arrendebetalningens upphörand e).

Mass tttgä rd er av detta slag i fören in g med en skonigslös kamp mot bourgeois in g arant era r de nna n eu t ralit etpolitiks framgång. Övergången t.ill kollektivt jordbruksarbete kan den pro letära statsmakten blott s å småningom och med iakttagande av stö rsta. försiktighet, genom exemplets makt , genom utdelning llV maskiner, införande av tekniska förbättrin ga r (elektrifi ering) genomföra utan någon vål d såtgärd mot det burgna bondestå ndet OC ll små bruk arna .

5) Såsom sto r bönder kunna de ,kapitalistiska jordägare betraktas, vilka. i reg eln l eja egna löne arbetare och vilka endast genom sin kulturnivå, sitt levnadssätt och sitt personliga deltagande i jordbruksarbetet tillhöra bondeklassen.

Detta är den talrikaste av de bo urgeoisins grupper som ä r det revolutionä.ra proletariatets omedelbar a och

172 avgjorda fiende. Det kommunistiska partiet yid si n verksamhet på landsbygden lägga särskild vikt vid att befria det arbetande och exploate rad e flertalet av lantbefolkningen från de ssa utsugares andliga och po l itiska inflytande. Efter pro letariatets seger i städ erna f&r man vara beredd på alla möjliga. yttringar 'av motstånd, sabotage och omedelbart väpnat mo tstå nd från den na befolkningsgrupp. D ärför måste dct r evol uti onä.ra proletariatet genast vidtaga de organisatoriska förberedelserna och anskaffa nödvändiga styrkor för att avväp na denna. grupp och tillfoga den ett avgörande, skoni ngsl öst oe11 förintande slag vid första tecken till motstånd från de ss s id a , samt idigt med stormanfallet mot industrin s kapitlllister. För detta. ändamål mnste land sbygden s proletariat beväpnas och organiseras i sovjeter (godsr åd) i vilkA, utsugarna ieke böra få lH\. någon plat s och ,'ari inflytand et i övervägand e grad måste trygga s flt proletärerna och halvproletärerna_ Själva exproprieringen a.v storböndernas jord bör lilcväl ej vara det segrande prol etariatet s omedelbara uppgift, ty för sociali se ringen av sådana egendomar existera ännu ej de materiella, i synnerhet de tekniska, men även de soci ala betingelserna. I enstaka fall kommer sa nnolikt de delar aN storgodsen att beslagtagas, vilka äro nödvändiga för småbrukarna omkring. Des sa se nar e måste också garanteras n y ttjand erätten till en del av storgodsens lantbruksmaskiner vissa villkor och gratis.

I allmänhet kan den proletära statsmakten l åta storbönderna behålla sin jord, och enda st e.'(propricra den i av motstånd mot de arbetandes och exploaterades

173 makt. Erfarenheterna under den proletära revolutioneu i Ryssland, vid vilken kampen mot storbönde rna till följd av en .serie särskilda. förh ållanden dr ag it ut på tiden och blivit synnerlige n inv ecklad, ha. likväl visat aLt denna. grupp, ifall den vid minsta motstånd får en vederbörlig tillrättavisning, är i stå nd att lojalt uppfylla plikterna mot den proletära. statsmakten och att den till och med ,börjar .hysa. aktning för d enna makt, ,som ger varje -arbetande medborgaro sky dd och skonings löst förföljer de rika dagdrivarna.

De sä. rskilda betingelser som försvåra det segrande proletariatets kamp mot storbönderna i Ryssland, bestå huvudsakligen av följande: D en ryska. revolutionen har efter omvälvningen den 7 nov. 1917 genomlöpt det stadium som kännetecknar hela. bondeklassens allmänt demokra.tiska, d. v. 8. i grunden borgerlig-demokratiska 'kamp mot godsägarna. Städernas proletariat var kul. turellt och num erärt svagt, och avstånden verkade på grund av de ytterst dA.liga kommunikationerna my cket försvårande.

Europas och Amerikas rev olutio när a proletariat må· ste energiskt förbereda. den fullk omliga. sege rn över sto rböndernas motstånd, varje möjlighet att göra ens del ringaste motstånd mäste avlägsnas och segern måst e fullföljas 'betydligt snabbare, beslutsammare oc h med större ef f ektivitet. Denna fullständiga sege r för lantarbetarnas, halvproletärernas och småbrukarnas massor är oumbärlig och utan densamma kan den proletära makten ej tryggas oc h bliva motståndskraftig.

6) Det revQlutionära llroletariatet måste ofördröj· ligen, undantag slöst oc h utan varje ersättning expropri. era allt land från storgodsägarna, fideikommisser och

174 sådana pa rsoner, som omedelbart eller genom sina förlJaktare systematisk t exploatera daglö narnn.s och de kringboende småbrukarnas, ej sällan också de ll1ede1stora böndernas arbetskraft och ej själva deltaga i arbetet. Hit höra största. delen av feodalherrarnas efterkommenda (adeln i R yssland, T yskland och Ungern, de restaurerade forna feoda lgodsen i Frankrike, de engel s ka. lorderna, Förenta. staternas forna. -slavägare) , vidare (le rik a finaosmagnaterna eller de som hä.rstamma från båda dessa slags utsugare och dagdrivare. I inge n form får inom det komm uni stiska par t i ets led propaganda för ersättning å.t stol:lgodsägarna för exproprierad egend om ti ll åtas, coä.t detta und e r den tuuvarande !Situationen i Eurolla och Amerika sku ll e betyda ett förräde r i mot socialismen och lugga nya. bördor på de 'arb eta nde och utsugna massornas sku l dror. Dessa. massor äro reda n förut mer än nog be l astade av kriget, som mångfaldigat miljonärernas anta l och rik edom.

För de mest framskridna kapitalistisk -a, ländernas del erkänner k ommWlistiska I nternationalen d et vara riktigt att företrädesvis bibehålla sto rdr ifte n in om j ordbruket oc h bedriva den ' på samma sätt som sovjet- j ordbruken i Ryssland. Likaså är det ändamålsenligt att understödja grundläggandet av k ollektivjo rdbruk (kooperativa. jo rd br ukskom mu ner).

J Ry ss l and måste man, till följd av detta lands efterblivna jordbruk, mestadels skrida till uppdelning av storgodsen och deras u t nyttjande bland bönderna. Blott i reil>-tivt säll synt,a undantagsfall lyckades man använda för att inrätta så kaUade sovjetjordbruk, vi i· ka administreras av den proletära staten för egen räkni ng: de forna lönearbetarna förva ndlas samtidigt till

175 statsarbt'tare och medlemmar av sovjete rna som förvalta "talen .

av de stora jordbruken tillgodoser .bäs!; lien nwolutionära la.ntbefolkningens i n tressen, nämligen de r.gelinomslösa lantarbetarna samt de balvproletäriska. torparna, vilka förtjänat dct mesta av sitt uppehälle lUed löncarbete på storgodsen. Dessutom gör storgodsens na tio nali sering stad sbefolkninge n åtminstone delvis oberoende av bönderna beträffande blemet.

A IInrira sidan kan på sådana platser, där det ännu fiu.ies r()sier kvar av det feodala tillståndet, dagsverIo,. systen ,et leda till särskilda former av utsugning, och där s. k. servitut eller halvarrende består kan det bliva nödvändigt under vissa omständ igh ete r att överlämna en de l av de större go dsen s jord till bönderna.

I lundet' dler trakter, där det större jordbruket spelar en relativt ringa roll och det däremot existerar ett stort antal småbönder, vilka sträva efter att erhålla jord, kan förd e lningen av godsägarnas jord visa sig vara det säkraste medlet att vinua bönderna för revolutionen, under det bibchållalldey av är av n ågon särskild be tydelse för städernas• mcd livsmedel.

'l'ryggaudc t aven varaktig seger .. alla oJr.stiinålghcter proletariatets iörsta och viktigaste uppgift. För framgångar får proletariatet ej ens rygga til:baka. för tillfällig minskuillg i produktionen, Den pro{etå:'a maktens varaktiga bcstånd kan endast uppnås d4 det lyckas proletariatet att hålla bondeståndets rncdp.lkluf>s n eutra l och tillförsäkra sig stöd från största delen av om ej hela småbrukarekåren.

\

I varje fall måste, d itt en uppdelning av storgodsen sker, Iantproletariatets intressen tillgodses i första hand. Storgodsens inv entarier måste <lviHkorligen utan fll'sät tning öve r tagas av state n, under förutsättning ah dessa. inventarier, sedan man tillgodosett ,behoven för s tatens jordbruk, kostnadsfritt kunna begagnas av småbrukarna under iakttagande av de av den proletära regeringen utarbetade bestämmelserna.

Om under den första tiden efter en proletär r evolution ej blott storgodsägarnas ofördröjliga expropriering ut a n även deras internering i ege nsk ap av kOlltrarevolutioniira ledare och lantbefolkningens förtryckare, är nödv ändig, så. mås te i och med befästandet av proletariatets makt, ej blott i städe rna utan även på landsbygden, ansträngningar göras att .söka vinna medlemmar av bourgeoisin med värdefulla kun skape r och organisatorisk förmåga, för att under sä r skild uppsikt av pulitliga kommunistiska arbetare och kontroll av oarbetarråd bidraga. till sk apandet -av socialistiskt jordbruk i stor skala. •

7) Socialismen kommer först dA att slutgiltigt bc"''il. kapitalismen och för alltid betryggas, när den s tatsmakten brutit motstAndet från utsugarnas sida, Ub. . gN , ., tillförsäkrat sig fullständigt herravälde och när den åte ruppbyggt indust rin på grundval av samvetsgrann stordrift och med tillgodogörande av moderna tekniska förbättringar (e l ektrifiering av hela industrin), Endast detta ger stade n möjlighet -att lämna landsbygden s efterblivna (Ich spridd:\' befolkning en så. effektiv hjälp i tekniskt och socialt hlinseende, att därigenom den materiella grundvalen för en väsentlig ökning av jordbrukets produktionsmöjlig-

177 heter skapas. Också. tvillga-s de mindre jordägarna på så ,sä.tt genom exemplets makt att till sin egen fördel övergå till stordrift och gemensamhetsbruk med användande av hjälpmaskiner.

På landsbygden erfordras för en effektiv kamp för socialismen följande: De kommunistiska partierna måste bibringa industriproletariatet insikten oro nödvändigheten av oHer för bourgeoisins störtande och den proletära. maktens befästande, ty proletariatets diktatur tctyder såväl proletariatets förmåga att organisera och leda de arbetande och exploaterade massorna" som ock"u, förmågan hos en förtrupp att föl' detta mäls vinnau!le göra de största ansträngningar och bringa de mest heroiska offer. För uppnåendet M ett lyckligt resultat ä.r det en trängande nödvändighet ait landsbygdens arbetande och mest av alla exploaterade massor genom 'proletariatets ,seger genast och på sina utsugares bekostIlad få sin stä.llning förbättrad, ty eljest kan det industriella proletariatet ej med säkerhet räkna, på landsbygdens hjälp och ej heller på stadsbefolkningens förseende med livsmedel.

8) Den oerhörda svårigheten att organisera och till revolutionär kamp uppfostra det slöa och försoffade lantarbetareproletariatet, vilket av kapitalismen hålles på en andligt outvecklad, undertryckt och socialt ok u nnig nivå och ofta i ett tillstånd av mede l tida ofrihet och beroende, kräver av det kommunistiska partiet särskild uppmärksamhet på .strejkrörelser tblalld landsbygdens arbetare, ett kraftigt understödjande och allsidig utbredning 'av masstrejkerna bland lantarbetarnas proletariat och halvproletariat. Erfarenheterna från den ryska revolutionen år 1905 och 19.17, vilka numera bekräftats

genom erfarenheterna i Tyskland, Polen, Italien, England och andra framskridna länder, bevisar att endast massornas fortsatta strejkrörelse (i vissa. fall med småbrukarnas deltagande) är i stånd att väcka den slumrande landsbygden, att uppväcka kla ss medv eta ndet och insikten om kla ssor ganisati oneIls nödvändighet bland landsbygden s utsugna proletariat sa mt att praktiskt och ås kådligt visa betydelsen av enig samverkan med städernas arbetare. Kravet pa fackorganisationer bland lantarbetarna och kommunisternas medverkan inom la.ntarbetarnas och -skogsarbetarna s organisationer är u.v detta. skii.l särskilt nödvändigt. Lik aså bör Ibildandet av koop erativa. förening a r (produktionssammanslutn ingar ) av landsbygdens utsugna befolkning i nära förening med den revolutionära arbetarrörelsen stödjas av de kommunistiska partierna. Vidare bör en särskild agitation bedrivas bland småbruka rn a. Kommunistiska In ternationalens kongress 'brännmärker såso m förrädare och överlöpare de socialister, vilka tyvärr f in nas ej blott inom Andra Internationalen , utan även bland de för Europa. särskilt betydelsefulla pa rtier, vilka r edan utträtt ur denna., vilka socialister ej blott äro i s t å nd till att liknöj t åse st rejkrörelser på landsbygden, utan även (såsom fackföreningsbyråkratien , Scheidemänncn och Kautskyana.rlla) uppträda. mot -st rejkern a, emed a n de endast se dem ur den sy nllUnkte n, att de inn ebä ra en fara för minskad livsmedelsprodukt ion. In ga program och inga än så högtidliga. förklaringar ha d et ringas te värde om man ej visar i hand· ling att k ommunisterna och arb eta rledarna sätta ut· av den proletära rcvoluuonc? över 'allt an· nat, sit de lö, den skull l ö" t •• tt b,mg. de stö"t.

17 9

offer, enär ingen annan utväg och inga andra med e l finnas att för alltid avskaffa hungersnöden och förfal. let samt förhindra nya imperialistiska krig.

9) De partiern a måste uppbjuda allt för att s narast möjligt övergå till g ru ndaodet av sovjet på landsbygden, bestående i främsta rummet av representanter för lönearbetarna och halvpro l etärerna. Lika så böra de propagera föt' bildandet av småbrukareråd. Endast i förening med masstrejkrör elsen och i samverkan med den mest und er tryckta klassen komma sovjeterna att vara i stånd till att fylla sin uppgi ft cch befästa sin ställning så, att de kunna bringa småbrukarna under sitt inflytande och senare i sig Ullptaga en -sammans lutning av sm1\brukare- och lantarbetareråd. Men sälänge str ejkrörelsen ännu ej är -stark och la.ndsbygdsproletariatets orgalll' sationer ännu äro svagt utvecklade, både på grund av d et svåra förtrycket från godsägarnas och st.o rbönd erIlas sida och titt följd av bristfälligt stöd från industri arbetarnas och deras organisatiollerssida, 'kräver bildall' det av sovjeter ,på land s bygden en la. ngvarig förber e· elelse. Denna förberedelse måste ske genom ' skapandet av, om också tills vidare mycket små, .kommunistiska particeller g enom e n aktiv propaganda , som i lättfattlig fo rm framlägger kommunismens krav och me d tillhjälp av exempe l illustrerar de olika metoderna. för utsugning och förtryck, vidare genom systcma.tiskt ordnade agitationsresor av industriarbetare på htndsbygden o. s. v.

Teser och supplement i nationalitets· och kolonialfrågan.

A. Teser.

) Kara käristiskt för den borgerliga demokratin är en abstrakt eller form ell uppfattning av fr åga n om jämlik. heten över huvud taget, och om den nationella jämlikheten i synnerhet. Under skenet av den mänskliga personlighetens likh et öve r 'huvud taget prok l.amerar den borgerliga. demokratin den formella eller juridiska jämlikheten mellan den besuttne och proletären, mellan ut· sugaren och den ut sugne och bedrager därigenom i högsta grad de undertryckta klasserna. Jämlikhetens id e som f>jälv är en återspegling av pro duk tionsförhå ll andena förvandlas av bourgeoisill under oförevändning av en påstådd ab sol ut jämlikhet hos de mänskliga individerna, till ett verktyg i 'kampen mot avska Uandet !l.V klasserna. Jämlikhet skravets verkliga innebörd ligger blott i kravet på klassernas avskaffande.

l

2) Såsom ett medvetet uttryck för den proletära klasskampen för avskud dand e av bourgeoisins ok skall det k om muni stiska. partiet i överensstämmelse med si n huvuduppgift - kamp mot d e n borgerliga. demokratin och avslöjande av dess lögn och hyckleri icke heller

i llationalitetsfrågan ställa några abstrakta. och formella principer i förgrunden utan: l) ett noggrant hä.nsyastagande till den historiskt givna. och framför allt ekonomiska. miljön, 2) ett tydligt frånskiljande av de undertryckta kl!!-ssernas, de arbetandes och utsugnas, intressen från de så, ·ka.llade nationsintre&senas allmänna begrepp, vilka innebära de härskande klassernas intressen, 3) ett lika noggrant frånskiljande av de undertryckta, avhängiga , icke likaberättigade nationerna från de undertryckande, exploaterande och fulla rättigheter åtnjutande nationer såsom en jämvikt mot den borgerligdemokratiska. lögnen vilken döljer ett - för finan<;kapitalets och imperialismens tidevarv karaktäristiskt - undertryckande, kolonialt oc h ekonomiskt, nv d en övervägande majoriteten av världens befolkning genom en obetydlig minoritet av de rikaste och mest utvecklade länderna.

3) Det imperialistiska !kriget av 1914 har med särskild klarhet för hela världens undertryckta klasser bevisat de borgerlig-demokratiska frasernas lö gnakt ighet. Från Mila siilor fördes detta krig med fraser om folkens befr i else och självbestämmanderätt. och å ena si- . dan genom freden i Brest-Litov sk oc h Buk arest, å andra si dan genom freden i V ersailles och Saint·Germain har det visat hur den segra.nde partens bonrgeoisi hänsynslöst 'bestämmer li.ven de "nationella" gränserna efter sina ekonom i ska intressen. Också de "nationella" gränserna äro rör bourgeoisi n endast Ilandeisvaror. D et så bllade NationerDAS rörbund lir ingenting annat än ett förslikringsrördrag varigenom segerhe rrarn a i detb krig ömsesid igt garantera varandra bytet. Strä.vanden'l ritt Aterstä. lIa d en nationel1a enh e ten oc h "åter förena av-

ädda la nd sd elar " äro enligt bourgeoisins uppf at tning iDgent ill g annat än de besegra des f örsök att sa mla krafter till ett nytt krig. At crföNmandet av artificiellt l ösryckt a natione r masvarar också. p r ol etariatets intresse: men sin verk lig a nat i onella f r ihet och enh et kan prole tariat e t end ast nå genom den r evo lu tionära kampen och öve r den störtade bourge ois in s lik. Nationernas förbund och do im perialistiska s t aternas -he l a. lloliti k efter 'krige t påpeka r detta. fakt um ännu tydl igare och skarpare, stär· ker överallt proletari atets r evo lu t i onära kamp i d e mest utveckla de länder na såvä l som de arbetande m assor na i kolonierna och i de osjälvständiga. l änder na och pä.:Skyndar sammanbrottet av d e småborgerlig t. natione ll n. illu sion erna 'beträffande möjligh ete n ave n fredlig sam l evnad och jämlikhet nationerna eme llan under kapitalismen,

4 ) Av ovan framla g da. princ i per föl jer att till grund för K omm u nistiska r nternati ona l e ns he l a po litik i nRtion ell a och koloniala frågo r måste lägga's en samma 11slutni ng av p r oletärer oc h arbetande masso r inom alla nationer OCII i a ll a länder till en gemensam revoluti o· när kamp för go d säga rna s och bourgeoisins störtandP" Ty endast en" sådan sammanslutni ng tillförsäkrar oss .!Iegern öve r kapitalismen , utan vil ke n' se ger avskaffandc t av det nationella förtr ycket och b er oen det är omöj· ligt.

5 ) D en världspo liti ska si tuationen Ilar nu ställt pro, letariatets diktatur på dagordninge n , och a ll a ,'ärldspolitiska tilld r agelser konce ntrera sig nu ou ndvikli gen om krin g en enda mede l punkt. näm l igen värl dsbourge oi. sin s ,kamp m ot den ryska sovjetrepubliken , vilken skal! sam l a orrl'kring sig å ena sidan sovjetrö re lserna hlrmrl ai"'

i alla länd", å andm ,idan all.

tionella frihetsrörelserna i kolonierna och bland undertryckta folk, vilka under bitter erfarenhet lärt sig att det för dero ingen annan räddning finnes än en förening med det revolutionära proletariatet och sovjetmakte n s seger över vä-rldsimperialismen.

6) Följaktligen får roan föl' närvarande icke inskränxa. sig till nIotta erkännandet eller pfo1..1amerandet av ett närmande mellan de -ar"betande massorna av olika nationer, utan man måste :b edriva. en po li tik som är ägnad att förverkliga det mest intima förbund mellan sa mtliga koloniala och nationella frihetsrörelser med Sovjet-Ryssl-and, varvid formerna för detta förbund bestä.mmas av utvecklingsst adiet lJIos den kommunistiska rörelsen bland proletariatet i varje land eller hos den re· volutionära frihetsrörelsen i de efterblivna länderna eiler hos de efterblivna nationerna.

7) Federationen är en övergångsform till en fullständig förening av alla nationers arbetare. Fedt'ratioIlen har i praktik en redan visat sin ändamålsenlighflt såväl i den socialisti ska federativa sovjetrep ublihn Rysslands förMIlanden till de övriga sovjetrepublikenHI (den unger ska, den finska och 'den lettiska i förflutp;l tid, den asherbeid i ska och den ukrainska i nuvarande tid) som inom Ryska Soåalistiska F ederativa Sovjetrepubliken gent emot de nationaliteter som varken ägt självstyrelse eller statlig tillvaro (t. ex. de autonoma :baschkiriska och tatariska republikerna vilka skapats år 1919 ooh 1920).

8) Kommunistiska Internationalens uppgift består i detta hänseende ej endast i den vidare utvecklingen utan i OC11 llröv,andet av de erf'ftrenheter som gjorts

a dessa på sovjetordniug en s och sov jeirörel-scns grulld ska pade federat ion er. Erkännande federat ionen såsom övergångsform till fullkomlig förening måste man ertersträ va en allt fastare sammansl u tning, va rvid man m åste t.aga i betraktande: l ) de av hela värl d ens betyd li gt mäktigare militära im periali st i ska makter omgivna sovjetrepublik ernas omöj li ghet att ex i stera utan en ini.im förbindel se med -a ndra sovje trepublik er , 2 ) nödvändi gheten av s ovjetrepublikernas inbörd es intima ekono mi. s k a förbund u tan vi l ket det iir omöjligt att åte ru pprätta d c. flV ' imperiali sme n förintad e 'Produktiva kra f terna oell t rygga de arbetandes vä l st ån d, 3) strävan att skapa en enhetlig världshuslJå llning efter en gemensam p lan vi lken regleras av a ll a nati oners proletariat. D enn a tE'ndens har reda ll under kapitalismen hutt öppet i dagen och emotser ov ill ko rli gen siu vida re utv e ckling oc h [u ll · lin dning genom socialisme n .

9) P å det inrik es politi sk a o mråd et kan Kommunist.iska I nternationalens nationella politik icke nöja sig med det nakna, formella, i ord uttrycka och till intet förplik· tigande erkännandet av nation erna s va rtill de borgerliga demokrater na även om de sedan ka ll a s ig socia li ster inskränka sig.

Ej blott i de kommuni s ti ska pariicma s hela propaganda och agitation - både på parlllmcnf,t ri buncn 0f:h utanför den sa mma - måiite dc i alla kllpitalistiska stat er tr ois dera s "demokratiska" författni ngar fortfarandC' lika ofta f ö r ekom mande kränkningarna av nationern..t s likaberättigande och dc nationella min or it ete rnas gar!!.nterade rättighet e r oförskräckt avslöjas.

Det är dess· utom nödvändigt: för det för s t a att stän digt up ply sa c m ritt endrlsl sovje tsyst emet iiI' i stån d att i vctklighe1t'fI

trygga nationernas likab e rättigande därigenom att förenar först proletärerna och sedan hela d et arbeta nd e folket i kamp mot bourgeoisin; för d et andra att direkt und erst ödja de revolutionära rörel se rna bland osjälvstän. digs. och ick e likaberättigade nati oner (t. ex. på Irl a nd , bland negrerna i Amerik a etc.) snmt i kolonierna ,gellom ifr1l.gavarande lands kommunistiska parti.

Utan Jotta sista särsk ilt viktiga förbe1l1ill förb lir kamllcn mot undertryckandet {lV osjälv ständiga nationer och kolonier liksom också e rkännandet av deras raLt t ill statlig 1l.utonomi en falsk -skylt, så som vi se hos de till II Illt crJlationalen hörande partierna .

10) -I nternationalismens erkännan d e i ord men ';vlkande i handl in g och er sättande med småbo rger lig tionalis m och paci f i sm i a ll propa gan da, 'figitation och prakti sk verksamhet lir ett vanligt fenomen ej blott ho s II I nternationalens center partier och också. h os de Pli:" tier som utträtt ur denna inter nationa l. D enna företeel se fin n er man ej slill an även ino m ·sådana IJarti er som nu kalla sig kommunist i ska. Kampen mot detta onda, mot de ssa. djupt ingrodda (ördomar vilka 'Uppträda i alla möjliga former, såsom rasha' , chauvin i sthets och antisemitism' mAste träda i förgrun den mycket mera. efter hand som frAgan om proletärdikturens förv andl ing från att vam en nation ell diktatur. som blott existerar i ett l and och är ur ständ att fö r a sjä.lvstä nd ig vär ld spolitik, ti ll en internationell diktatur. till en proletariatets dikta.tur inom åtminstone några framåtskridna länder vi lka äro i -s tånd att utöva ett avgöran de inflytande på vär ld spolitiken blir a ntm er bränna.nde. Den småborgerliga. llationalismen förklarar för i nternationalism bl otta. erkännandet av nati o-

187 lIerIlaS likaberättigande och anser (alldeles frånsett att ett dylikt erkänna nde blott sker i ord) den na·tioneIl a egoisme n för oa nta<itbar. Den proletära ternationalismen däremot fordrar, för det första: underordn andet av det ena landets kämpande proletariats intressen under den internationella TIroletära kampens intressen; för det andra: 'av de n nation so m genomför sin seger över hourgcoisin att den tir r edo och i stånd till de största nationella uppoffringar för att störta den internati onella KR'pitalismen.

Därför är i de redan fullständigt kapitalistiska staterna , vilk'a ha ar betarpar ti er som faktiskt ut.göra cn pro l etariatets förtrupp, ka mpen mot d e oppor tunisti ska och s måborgerlig- pacif isti ska förvrängningarna av internationalismen s begrepp och politik den första och viktigaste uppgiften.

11) BeträHande de stater och nationer som fia e!l mer a. efterbliven, övervägande feodal och patriarkalisk eller patrial'kalisk-bonde -kara kär måste mnn hålla säl·sk ilt följande punkter för ögonen:

a) All a kommunisti sk a partier måste understödja. d,; revolutionära 'frihet srö rel serna i dessa länder i handling, och formen för bi ståndet måste diskuteras med det kommuni sti ska partiet om ett sådant finnes. I främsta rUll!met gäller denna förpliktelse till aktiv hjälp åt arbetarna i det land varunder dc efterblivna nationerna ä r o beroende i Ik olonia lt ell er finan siellt hänseende.

b) Nödvä.ndi g är kamp e n mot pr ästerskapets, de kristliga. missionernas och andra element s reaktionärA och medeltida inflytande.

c) Nödvändig är k ampen mot panislamismen oell den pana,siatiska rörelsen och liknande tendenser vilh

188

försöka förbinda frihetskampen mot den europeiska och amerikanska imperialismen med ett stärkande av den turkiska och japanska imperialismen, desa. länders adel, goosägare och präs tes kap etc.

d) D et ä r i sy nnerhet nödvändigt att stödja. bonderör elsen i de efterblivna länderna mot storgodsägarna. oc h alla. f orm e r och kvarlevor av feodalismen; man måste framför allt sträva efter ett ge bonderörelsen en så revolutionär kara'ktär som möjligt, oo'h om möjligt organi se ra bönd erna och alla exploaterade i sovjeter och pli så sätt få till stånd en så intim förbindelse so m möjligt mellan Väs te uropa s Ikommunistiska proletariat och den revolutlonlira rörel se n i Östern, i kol onierna och i de ef· terblivna l änderna..

•

e) Nödvändig är en beslutsa m kamp mot försöket att ge en kommunisti sk förklädnad åt do icke verkligt kommunistiska. frihetsrörelserna i efterblivna länder. Kommunistiska In ternation alen har skyldighet att stödja de revolutionära örelser na i kol onierna och de efterblivna ländern a blott f ör det ändamålet att samla beståndsd.!larna av de bliv an de kommuni s ti sk a parti erna de verkliga och ej bl ott tillnamnet kommunisti ska i alla efterbli v na länder och fo st r a dem till medv etande om -sina sä r skilda uppgifter, näm lig en kampen mot de borgerliga-demokrati ska riktningarna inom ifrågavara.nde Hinder. K omm uni st i ska I nternationalen skall samtycka till ett tillfä lli gt sammangåen de, ja till och med ett för bun d med den rovolutionära rörelsen i kolonierna och i t ftcrblivna. länd er me n f å r ej sammans luta sig med dem utan mAste ob eti ngat up prätthå lla de n proletära. rörel· ",ens självstä ndiga karaktär om också blott i dess pri. mitiva form.

189

f) Det är nödvändigt att bland de breda lagr en av vä.rnpliktiga. i alla och i -sy nnerhet efterblivna. länd er och nationer fort sätta att avslöja oc h uppklara d et bedräger i som de imperialistiska makterna med de privilegiera de klassernas t.illhjälp i d e und ertry ckta län derna. därigen om att de under skenet av politiskt oavllängigastater kalla sådana statsbil dningar till liv v ilk a i ekonomiskt, finansiellt och militärt avseende är fu1lständigt beroende av dem. Såso m ett krasst exempel ll{>. ett bedrägeri mot de arbetand e klasserna, mot en und ertryckt nation , till vilket ententeimperialismen och ifrå· gavarande lands bourgeoisi för ena sina bemödanden, kau man beteckna ziorusternas PaJestinafråga (liksom zioni smeo över huvud taget 'Under sken av att skapa, en judestat i Palestina prisger land ets Iaktiskt a rabiska arbetarebefolkning bland vilken de arbetande j ud a.r na blott utgöra en liten minoritet åt Engl ands ubmgn ing). Under nuvarande internation ella Iörhållanden finnes det för de osjälvstä ndig a och svaga nation ern a ingen annall räddning l ängre ä.n ett förbund av rådsre llUbliker. 12. Det sekellånga. und erlryckandot av koloniala fol k och svaga nation er IrAn d e im peria li stiska sto rmakt ernas sida har bland de und erkuvade länd ernas arbetan de mal:>SOl' efterlämnat, ej blott känslor av Iörbittring, uta n även kä.n s lor av mi sstro mot d e undertryckande nationerna. i allmänhet, däribl an d även mot dessa nationör s proletariat. Det nedriga Iörräderiet mot socialismen som begicks av flertal et officiella ledar e för detta proletariat under å ren 191 4-19 19, då socialpatri ote rna. under "IoJ:!terlandsf örsv ar" dolde Iörsvaret a v "deras" bourg eo isi ers "rätt" att under.k uva kol onie r och utplun dra finansiellt beroende nation er - dett-a förräderi kunde en d Ast stä.!'h

190 detta fullständigt berättigade misstroende. Då detta misstroende och de nationella fördomarna kunna först sedan imperialismen utrotats i de fram åtsk ridll3 länder n a och sedan hela grundlagarna för det ekonomiska livet i de efterblivna länderna radikalt omlagts, så kan avlägsnandet av dessa fördomar endast försiggå långsamt. Därav framgår för det klassmedvetna proletariatet i '!lIla länder plikten att iaktta särskild förs i ktighet och ägna särskild uppmärksamhet gentemot dc i och för s ig föråldrade nationella känslorna inom de under lång tid förtryckta länderna och nat.ionerna, och t illika plikten att göra eftergifter för att desto fortare avlägsna detta misstroende och dessa fördomar. Utan en frivillig sammanslutning av proletariatet och därmed även av 'alla arbetarmassor i ,alla världens länder OC ll inom alla nationer till ett fö rbund och en enhet, segern över kapitalismen icke genomföras med fullständig framgång.

Supplementleser.

1) En a.v de vikt iga ste frågor som föreligger Tredje Internationalen s andra kongress är ett noggrant fastställande av växelförhållan dena mellan Kommunistiska Int.erna tionalen och den revolutionära röre1sen i de politiskt undertryckta av det egna kapitalistiska systemet. behärskade länderna, såsom Kina och Indi en. Världsrevolutionernas historia genomlever en period som kräver en riktig uppfa tt ning av dessa växelförhållanden. Dp-t stora europeiska kriget och de ss följder ha tydligt visat att folkmassorna i de utomeuropeiska undertryckta. länderna t i ll följd av världskapitalismens centralisation är

191 oupplösligt förenade med den proletära rörelse n i Europa, vilket under kriget fann uttryck t. ex. i sändandet nv kolonialtrupper och ta lr ika a,rbetarmassor t ill fronten.

2) Den europeiska 'kapitalismen hämtar si u kraft huvudsakligen mindre från de europeiska industriländerna än från sina. koloniala besittningar. Till si n existens behöver den kontrollen över de omfångsrika kolonialma;rknaderna och ett vidsträckt fält för exploa.teringsmöjligheter. England, imperialismens bålverk, lider redan sedan ett å rhundr ade av överproduktion. Utan sina vidsträckta kolonialbesittningar, vilka äro nödvändiga för varuavsättningen och tillika äro källor för r åvll rorua , skulle Englands kapitalistiska ordning redan för länge sedan ha .brutits Iled under sin egen tyngd. I det den engelska imperialismen gör hundratals mi l joner av Asiens och Afrikas invånare till slavar, håller den -samtidigt det engelska proletariatet under bou r geois ins välde.

3) Den rena pr ofit, ·som göres i kolonierna, utgör ('II av huvudkällorna till kapitalismens rikedomar i våra da· gal'. Den europeiska arbetarklassen kommer först då att lyckas störta d et kapital i stiska. iöystemet, när denna ku.lla slutgiltigt tillstoppats. De kapitalistiska. länderna försöka, icke utan framgång, att genom omfattande och intensiv exploatering av den mänskliga ar betskraft(,1l och koloniernas naturrikedomar åte r ställa sitt ralltill· stånd. Till följd av kolonia lbefolkningens exploatering ur den europe isk a imperialismen i stånd att garant er a arbctararistokratien i Europa en hel del allmosor (komIJCn sationer). Under det den europeiska imperialismen å ena si dan genom import -av varOT, vilka producerats av

192

den billigare arbetskraHen i koloniländerna, söker trycka. ned proletariatets för livsuppehället nödvändiga. minimum, är den redo .att uppoffra den profit som skall vinna;; i hemlandet, blott för att beko mmfl den genom koloniernas exploatering erhåll DR profiten.

4) Koloniernas förfall &:Ih den proletära. revolutiollrll i moderländerna, skola störta den kapitalistisk<&' ordning en i Europa. Följaktligen måste Kommunistiska IutE:rnatioll'lllen 'utvidga. -sitt verk s amhetsfält. Den Kommunistiska In ternationalen måste sLå i intim förbindelse med de krafter som för närvarande hålla. på att stÖI't-'l imperia lismen i de politiskt och eko n omiskt undertryck ta lä.nderna. F ör världsrevolutione ns fullständiga fr amgång är des s a. båda krafters samarbete nödvändig t.

5) Kommunistiska intern ationa len är världsproletariatet-s koncentrerade vilja. Dess uppgift är organiserandet av hela världens arbetarklass för förstörandet av den kapitalistiska samhällsordningen och för utarbetandet av kommunismen. Tredje Int ernationalen är en krigisk enhet som måst.e förena de revolutionära ·krafterna. i aUa världens länder.

D en 'alltigenom av borge rli g kultur genomdränkta, aven hop politikusar ledda Andra -I nternationnlen har ej tillrii.okligt inset t kolonialfrågans betydelse. För den existerade icke världen utanför Europa. Den erkände icke nödvä.ndigheten av samarbete mellan den r evolutionära rörelsen i Enropa och i andra världsdelar. I stället för att materiellt och moraliskt understödja den revolutionära rörelsen i kolonierna blevo medlemmarna av Andra. Internationalen själva imperialister.

6) Den utländska imperialismen, som me d konst på-

tvingats Österns folk, har utan tvivel hämmat deras sociala OCII ekonomiska utveckling och frull lngit. dem möjligheten att uppn å d ct utveckling s stadium som uPP1! å Hs i Europa. och Am erika. 'J;ack vare den imlJCl'iali.s t!,;; kn politiken, 80m beflitar sig om att uppehålla den industriella utvecklingen i kol onierna, har d et infödda. prv\ ctariatet först nyligen börjat existera.

Den lokalt splittrade hemindustrien har måst rymma fältet för de imp erialistiska länderna s centrali serade industri; till följd dän\\' tvingades den majoriteten av befolkningen 'att sysselsätta sig med jordbl'llk liIamt att utföra. råmaterial till utlandet .

A andra sidan märker man 01) snabbt tilltagande ktmcentration av jordegendomen i händerna på dc stura godsägarna, kapitalisterna och staten, vilket återigen b:drager till ökningen av antalet bönder utan jord. Den överväld igande majoriteten av befolkningen i des s a kolonier befinner sig i ett ,tillstånd av förtryck. Till följd (IV denna politik kommer, nar det gäller den inom folkets breda lager för handen varande upprorsandan till uttryck endast hos den numerä r t svaga intelligenta medelklassen . Vådförandct hämmar alltid de t social:! livets fria utveckling; därför måste rtvolutionells första steg va,ra att avskaffa detta. våldförande. Att stödja kaml)en för det utländska väldets störtande i kolonierna är därför ej detsamma som att underskr i va den infödda UOllrgeoisills nationella shä.vanden, det illnebär tvärtom att jämna vägen till frigörelse föl' koloniernas Jlroletariat.

7) Man kari konstatera, tvenne rörelser, vilka för varje dag alltmer skilja sig från varandra. Den ena ä r dell borgerlig-demokratiska nationalistiska rörelse]] som föl!3.

jer den politiska oavhä ngighe tens program under bibf'hå lland ot av den kapitalistiska samllä lls ordni ngen , den andra är de egendom s lösa bänderna s kamp rör s in befrielse frÄn varje slags utsugning. Den förra rörelsen försök er. ofta med fr amgång, alt kOlltrolIera <len andrn; Kommuni stiska In ternat i onalen dter ig en måste kämpa mot all d yl ik kontroll, och klassmedvetandets utveckland e hos koloniernas arbetarmas s or måste i en ligh et rlärmed inriktas på stört.andet av den utländska mell. DOll viktigaste och nödvändiga ste uppgiften ;i.r i varje: rall framskapandet av kommun is tiska organi· aat i oner av bönder och arbetare , rör lItt föra· dem till re· volution och upprättande av sovjetrepub lik. Pä sA .. ätt komma folkmassorna i de efterblivna länderna att 'lIlsluta sig till kommunismen, icke genom d et kap i talistiska utvecklingen, utan genom klassmedvetandets dveckling under det mrtlmedvetna proletariatets i d e utvecklade länderna ledning.

8) Den reella styrkan, fundam ente t i frigörelsekJ.mpen , låter i kolonierna icke tvinga sig in i den borgerligdemokratiska nationali s mens trånga ram. I största. delen av kolonierna existera redan orga ni serade revolutionära ]lartier, vilka arb eta i intim rörening med arbetarlJ'ssso rna . Kommuni stiska partiet mAste återupprätta. förbindelsen med den revol uti onära rörelsen i kolonierna genom förmedling av dessa grupper och partier, ty ,l e utgöra arbetarklassen s förtrnpp. För närvarande äro de ej talrika, men uttrycka likväl massorn'<lS vilja. De olikn imperialistiska länd ernas kommuni stiska pa rUer måsl:e ilrbet.a i intimaste kontakt med de politiska partierna i kolonierna och genom dessa. stödja.• materiellt och mora· liskt, hela den revolutionära· -rörelse n.

9) Under tiden kommer revolutionen i kolonierna icke att vara någon kommunistisk revolution; men om den kommunistiska förtruppen frUn början träder i spetsen komma de revolutionära massorna att föras på den riktiga vägen, på vilken de genom att så småningom samla revolutionära erfaren het er komma att nå det litstakade målet . Det vore et.t fel att genast vilja ,avgöra agrarfrågan efter rent kommun istiska pr inciper. P å det första utveckling ssieget måste revolutionen i kolonierna. genomföras efter de rent småborge rlig a reformistiskfl. fordringarnas program, såsom exempelvis jordens fördelning etc . Men därav följer icke att ledningen i kolonierna skall befinna sig i de borgerliga demokrat.e!'lllls händer. Tvärtom måste de proletära partierna bedriva en intensiv propaganda för de kommunistiska ideerl.i.;J. och vid för;;ta. möjlighet organisera arbetare- och bonderåd. Dessa räd måste al'beta på samma .sätt som sovjetrepublikerna i de framåtskridna kapitalistiska länderna för att framkalla den kapitalistiska slutgiltiga störtande över hela världen.

Teser över Kommunistiska Internationalens ungdomsrörelse. (Antagna av exekutivkommitten).

l) Den stegrade kapitalistiska. exploateringen av arbetarungdomen i alla fabriker, verkstä der och i hemindustrin, som måste leda till andlig och kroppslig urartning; mi l itarismen, vars hördor framför allt arLetarung domen får bära; faran av ungdomens bibringande av den borgerligt-natiollalistiska ideologien genom skolan, pressen, bo r gerliga ungdomsföreningar o. $. v. samt den psykologiska egenarten hos det llPPväxande släktet allt detta har över hela världen lett t i i! bildandet av proletära ungdomsorganisationer.

2) Under den allmänna arbetarrörelsens utvecklingsprocess un der och efter det imperialistiska kriget uppstod alla länder kommunistiska ungdomsförbund, dels genom de gamla socialistiska ungdomsföreningarnas övergång till den kommun i stiska Internationalens läger, dels genom dessas klyvning.

3) De kommun i stiska ungdomsorganisationernas uppgift ligger i arbetarungdomens kommunistiska

fostran, i aktivt deltagande i. kampen för kapitalismens störtande (i försvaret av proletariatets diktatur och sovjetarbetet efter erövrandet av makten), i kampen för arbetets reorganisering och ungdomens utbildning i e nlighet med nya socialistiska grundsatser . De kommunistiska ungdomsorgani sationerna befordrar så l å ngt möjligt arbetarungdomens kulturella utveckling i överensstämmelse med den marxistiska världsåskådningen och dess fysiska fostran, vilken för närvarande framför allt måste gagna den militära förberedelsen .

J. Det praktiska deltagandet i arbetarklassens politiska dagskamp är utom den teoretiska bildningen det viktigaste elementet i ungdomens kommunist i ska fostran. Däri skiljer sig de kommunistiska ungdomsorganisationerna. från de socialpatrioiiska och centersocialistiska ungdomsföreningarna. Deras politiska kamp har utom sin uppfostrande betydelse även ett stort reellt värde för den internationella kommunistiska rörelsen.

5) Den proletär,.. ungdomsrörelsens i alla länder hist oria bevisar, att blott från självständiga, d. v. s. sig själva styrande ungdomsorganisationer uppstår djärva och beslutsamma revolutionära förkä mpar och skickliga organisatörer för den proletära re v olutionen och sovjet makten. Arbetarungdomens självverksa mhet är den främsta förutsä.ttningen för den kommunistiska revolutionära uppf ostran, i motsats till den socialpatriotiska ungdomsvården, genom vilken uppnås en opportunistisk , småborgerlig fostran . För ungdomens kommunistiska fostran behövas särski lda arbetsmeto-

199 der som motsvarar de olika å lder sklasse rnas egenarter.

6) Förhållandet mellan kommunistiska partiet och det kommunistiska ungdomsförbundet antar olika former alltefter läget i de olika l änderna. I en deJ läu der, i vilka bildandet a.v kommuni sti ska partier just påbörjats och ungdomsförbunden varit de första att ski lja sig från de socialpatriotiskn och ce nterpartierna , härskar parollen av abso lut politisk och organisatorisk självständighet för ungdomsrörelsen och under en sådan situation är d e nna lösen objektivt revolutionär. Men oriktig är parollell om absolut självs tändighe t i de l änder, där det r eda n finns starka kommunistiska partier, och där lösen om absolut självstundighet skulle av socialpatrioterna o. ccutern kunna utnyttjas till ungdomens vilseledande, I sådana länder har de kommunistiska ungdomsor ganisat ionerna ställt sig på grundvalen av det kommuni stiska parti ets program, I alla länder , dur gamla och aktiva k om muni stiska p ar ti er finnas, har ' bandet mellan det kommunistiska partiet och kommunistiska ungdomsorgani satio nen blivit fa slare och antagit följande former: ullgdomsorganisatio Ilerna ha antag i t d et kommunistiska lla rtiets program och verkar inom ramon av de ss politi ska riktlinjer, l::Inmtidigt har där ungdomen 1) si n egen centraliserad,. orga nisa t ion, 2) bestämmer själv metoderna för si n organisations ' , agitations- och propagunda ver ksamhet, 3) bestämme r själv pl atsen och form e rna fö r sitt deltag-ande i den politiska kampen, 4) behan dl ar allmänt politiska fr ågor, T ill ett sådant förhållande till det k( Jmmunistiskn partiet måste al l a ungdomsorga n isationer komma, och icke genom tvång från partiets si da ,

200 ulan till fö ljd a\· övertygelse och frin besl u t fran d oms förbundets .sida .

7) D e kommuni s ti s ka partierna understödjer a ndligt o('h mat eriellt de kommunis t i ska ungdomso rganisatione rna utan småaktig in blandn i ng i ve rksamhet. Ungdomsorganisationerna under s tödjer å siu si da de kommunisti s ka partierna i hela lI eras organi satoriska oc h politiska verk samhet.

8) Den kommuni stiska Internationalen hälsar med gl ädj e bildandet av d en kommunistiska U ngd omsi nternationalen, vars IJr ineipiella uppgifter är: ce ntraliserad ledning av d en lwmmuni s tiska ungdomsröre l sen , Ufld erstödjandet av nationella kommu ni sti s ka förbund , bildalldet av så dana förbund, där ännu inga finnas , sam t intern at ion ell agitation fö r kommunismens ideer och för ungdomsrörelsen.

OJ) Den kommunistiska Ungdomsinternationalen är en Je! av Kommunisti s ka Internationa l en och som såunderordnad alla beslut vid Kommunistiska Internationalens kongress er och de politiska direktiven från dess exekutivkom mit te, men dri ver därjämte självstä.ndigt sitt arbete för att l eda., organisera, befästa och utvi dga Ungdom sinte rnationalen.

lO) K ommuni s tiska Ungdomsinternationalen och dess förbund deltaget i d en kommunistiska In ternational ens kongr esse r. Ungdoms i nternationalens och Kommunistiska Int ernationalens exek ut i vkom mitMer utbyta även represe ntanter med ftvgör ande röst.

] l ) Den kommunistiska J ntern ationalen anser d et

201 so'u en plikt för dess exekutivkommitte och för de ansl utna partierne. att bland partimedlemmarna och arbetarnas breda lager propagera för d en kommunistiska un;;Jomsrörelsens ideer.

ni fest från

över

Kommunistiska

onalens grunduppgifter

för anslutning

över de Kommunistisk

tiira

Kommunistiska Inter-

partiernas roll i den

Teser över de Kommunistiska partierna cch parlamentarismen

över fackföreningsrörelsen, driftsråden och III

Teser över fr ågan:: Under vilka förutsättningar a r betarråd böra

över agrarfr

Teser över nat ionalitels- och kolonialfrl gorna

er ö ver