Artikel 14, #1/2012

TEMA asylskäl Alla som flyr har sina skäl. Men allt är inte asylskäl i myndigheternas ögon. Vem får stanna, vem får åka hem – och varför?

religion: Tahers konvertering anses inte seriös etnicitet: situationen för romer mycket alarmerande sexuell läggning: delsa och pari tillbaka i norra irak politisk uppfattning: pastor Jean fängslades efter utvisning kön: lagtolkning depolitiserar kvinnors erfarenheter? # 1/2012 • PRIS 40 KR • Flyktingrörelsens tidning från FARR – FLYKTINGGRUPPERNAS RIKSRÅD

FÖRSTA ORDET Mars 2012 ISSN 1104-1846 ANSVARIG UTGIVARE Michael Williams, michael.williams@farr.se

Vikten av skydd – och humanitet

F

ARR har varit verksamt i snart tjugofem år. Vi kan se tillbaka på en tid då flyktingproducerande länder har varierat. Flyktingskälen har sett olika ut, och andelen asylsökande som fått uppehållstillstånd har varierat.

Sverige har gärna velat framställa sig som ett land med generösa asylregler, ett land som tar emot många asylsökande, följer internationella konventioner och där flyktingpolitiken präglas av humanitet och rättssäkerhet.

Under dessa år har också utlänningslagen förändrats, vokabulären ser annorlunda ut idag än för tjugo år sedan.

Politiska krafter med främlingsfientlighet och intolerans på programmet har fått en plattform att verka utifrån. Etablerade partier fegar ut och tiger för att inte tappa röster. Barnkonventionen anger att barnets bästa alltid ska komma i första rummet. Barnkonventionen har ännu inte inkorporerats i svensk lag. Vi kan se hur praxis och tolkningen av lagen blir mer och mer restriktiv. Värderingen av asylskäl förändras.

I flera länder varifrån många asylsökande kommer är myndigheter, polis och militär oorganiserade, korrupta eller helt i diktaturens händer. Den som utsätts för kränkningar, förföljelse eller olika typer av våldshandlingar, saknar ofta förtroende för, eller känner stor fruktan för myndigheter och polis. Inre motsättningar leder inte sällan till misshandel, tortyr, systematiska våldtäkter eller andra allvarliga kränkningar. Det är i praktiken en omöjlighet att med dokument styrka sin utsatthet. Avsaknad av pass eller id-handlingar väger tyngre än att en nära familjemedlem har mördats. Trovärdigheten om resväg till Sverige syns ofta viktigare än att söka sanningen om skälen till flykten. Man får ibland ett intryck av att

2

myndigheterna hellre söker efter skäl att avslå ansökan än att se till den asylsökandes fruktan för förföljelse eller andra asylskäl. Begreppet ”the benefit of the doubt” har mer och mer frångåtts vid beslutsfattandet. ”Humanitära skäl” som förr var en ofta förekommande beslutmotivering byttes ut mot ”synnerligen ömmande omständigheter”, och skulle mer betraktas som undantag än regel. Enligt FARR:s och många andras uppfattning har praxis blivit betydligt strängare än vad flera politiska partier hade för avsikt med lagändringen.

Det är viktigt att humanitär flyktingpolitik åter blir ett begrepp värt namnet.

Om Sverige även i framtiden vill bli betraktat som ett land där flyktingpolitiken kännetecknas av generositet och medmänsklighet, så måste tolkningen av ”synnerligen ömmande omständigheter” åter präglas av humanitet och finnas med under hela asylprocessen och inte enbart utgöra en undantagsregel. • Lars Fagerström tf ordförande, FARR

REDAKTÖRER Britta Abotsi, Baharan Kazemi och Jenny Skånberg MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Annika Barnard, San Cool, Patrik Gunnar Helin, Peter Knutson, Bengt Sjöberg, Sanna Vestin, Karolina Westenhoff, Michael Williams, Björn Åhlin GRAFISK FORM Niklas Bergh | Post Creative Jenny Skånberg TRYCKERI Tellogruppen, Norrköping KONTAKT E-post

artikel14@farr.se

PÅ WEBBEN www.farr.se FRÅGOR OM PRENUMERATION Lars Brolin lars.brolin@farr.se EXTRA TIDNINGAR Pia Ryberg

Borgsg. 2B, 602 36 Norrköping

Artikel 14 ges ut med stöd av Kulturrådet. Åsikter som framförs av enskilda skribenter behöver inte överensstämma med redaktionens. Är det något du vill att Artikel 14 ska ta upp? Skriv till artikel14@farr.se. Vi tar gärna emot artikelidéer, beslut, klipp, rapporter och annat.

»Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse« Ur Artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna Artikel 14 ges ut av FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, i syfte att informera och skapa debatt kring flykting­frågor och asyl­politik. Tidningen är politiskt och religiöst obunden, drivs utan vinstintresse och kommer ut med fyra nummer per år.

Upplaga ca 1400 ex.

INNEHÅLL Artikel 14 kommenterar Det doftar Weimar “I Gyöngyöspata, en liten by där fascistiska Jobbik vunnit borgmästarposten och nu lade grunden till sitt första mönstersamhälle, planerade alla romer jag pratade med att flytta.” Det skriver Magnus Linton i en krönika (AmnestyPress 1/2012). I DN skriver Ann Heberlein (18/3-12) om exkluderingens psykologi. ”Den process som leder fram till att grupper och individer betraktas som syndabockar, som människor med lägre värde och färre rättigheter sker inte över en natt, men när bollen väl är i rullning kan det gå snabbt.”

Den ungersk-judiske författaren Akos Kertesz söker asyl i Kanada då han upplever politiska hot och trakasserier, och han är inte ensam. Den största gruppen asylsökande i Kanada kommer från Östeuropa, nästan alla är romer. Kanada har dock, liksom EU-länderna själva, svårt att acceptera att EU kan producera flyktingar.

Det doftar Weimar är rubriken på Lintons krönika. Det luktar lite tyskt 30-tal, och även synen utifrån på vem som kan vara flykting känns gammal och redan liksom lite unken. JS

»Därefter påbörjas det stora dörrknackningsarbetet där våra 10 000 goodiebags delas ut, och efter 12 månader räknar vi med att ha en lista på människor som anmält intresse för återvandring.« Sverigedemokratisk ungdom räknar med att en av tio kommer att nappa på erbjudandet enligt ansökan till Migrationsverket om stöd till projekt för frivillig återvandring.

Asylparadoxen Det finns ett resonemang i den här tidningen som har gömt sig lite. Sett till vad det faktiskt förklarar borde det nog ha fått mer utrymme både här och annanstans.

Det är ganska många asylsökande som får stanna i Sverige (eller ja, ungefär en tredjedel i alla fall). Vi är både ledande bland jämförbara länder i att bevilja uppehållstillstånd, och när det gäller att behandla asylsökande i strid mot FN:s konvention mot tortyr. Vilken motsägelse!

Bäst och sämst på samma gång. Inte alls, menar Sanna Vestin (sidan 23). De flesta uppehållstillstånd ges efter olika sorters gruppbedömningar.

Det är när det kommer till individuella prövningar som beviskraven är orimligt höga. Alltså: ”De personer som har individuella asylskäl, de som personligen förföljts, är just de som har svårast att bli trodda i den procedur som ska vara till för att säkerställa en individuell bedömning.” Det är en paradox om något. JS

#1, mars 2012 intervjun

jan axelsson: »processförarna har missuppfattat sin roll«

Nyheter

4

papperslösa barn får röst i nytt forskningsprojekt Sveriges första no border vill ifrågasätta och aktivera Flyktingar i polen riskerar hemlöshet Fortsatt tyst om vårdutredning Dansk regering lovar många förändringar på asylområdet

6 7 7 8 8

Praxis

9

globalt

HARragas – medelhavsmigranterna – har aldrig varit fler

10

TEMA asylskäl

12

Skäl för att få skydd – Vad säger lagen?

Skäl mot att ge skydd – Vad säger praxis?

Var går gränsen mellan socialt tryck och förföljelse för Delsa och Pari?

Svajigt fokus på HBTQ »Romernas berättelser tas inte på allvar« Asyl som lotteri för konvertiter Nya riktlinjer för religion som asylskäl betonar framtida risker, landinformtion och trovärdighet Jean Kabuidibuidi utvisad av Sverige, fängslad i DR Kongo Vad krävs för att betraktas som politisk flykting i Sverige? inlägg: Risk att grunden kön förstärker lagtolkning som depolitiserar kvinnors erfarenheter Flykten äntligen över för Hejran och Sabir Mammadov Hur kan Sverige vara både bäst och värst?

12 14

KULTUR

16 16 17 18 19 20 20 21 22 23

Tribunal 12 ställer Europa inför rätta recensioner

24 26

FARR-NYTT

26 27

kontakt

minnesord för carl lundevi

Att ett hjärta som bultat så hårt och för så många plötsligt kan stanna förblir för oss oförståeligt

C

arl Lundevi, styrelseledamot sedan 2007, har lämnat oss. Han blev 28 år.

Efter sig lämnar han ett stort tomrum, men också många vackra minnen och viktiga gärningar.

Det var med stor sorg och chock vi mottog beskedet om Carls plötsliga bortgång i mitten av februari. Att uttrycka den saknad och tomhet han lämnar efter sig i ord är förstås inte möjligt. Det är svårt att förstå eller acceptera att en så fin människa, som redan gjort så mycket för andra och som hade mycket kvar att ge, kan ryckas bort så plötsligt och så tidigt.

Carl var oerhört uppskattad och omtyckt av hela styrelsen. Sorgen efter Carls bortgång berör många, eftersom hans personlighet och handlingar berörde många.

Han var vår kollega men framförallt vår vän. En eldsjäl som ville alla väl. Carl var en förebild i sitt sätt att omsätta idealism och engagemang i praktisk handling. Han ägnade mycket tid och energi åt att hjälpa andra, inte minst de asylsökande och papperslösa personer han kämpade för under många år, först i Ingen Människa är Illegal i Göteborg och sedan som styrelseledamot i FARR. Vi minns Carl som den person som alltid kom med konstruktiva lösningar. Han var lyhörd och hade förmågan att ena där oenighet fanns. Vi minns honom också som den som alltid gav energi och glädje till det bitvis tunga arbetet för asylsökande och papperslösas rättigheter. För flera av oss kom han att betyda mycket även utanför styrelsearbetet. Han såg och stöttade när någon av oss hade det svårt och var först att berömma när någon av oss gjort något bra.

Att ett hjärta som bultat så hårt och för så många plötsligt kan stanna förblir för oss oförståeligt. Carls död är en stor förlust för oss alla, och naturligtvis går våra tankar till de närmast sörjande, föräldrarna Anders och Anne, bröderna Jon, Erik och Hannes samt flickvännen Emelie.

Carl lät inte tiden gå förlorad. Han levde sitt liv efter sina ideal och följde sina övertygelser. Genom det förändrade han många människors liv. Medan vi sörjer förlusten av en vän och medmänniska känner vi hur Carl lever kvar, inte bara i våra minnen eller i de texter och gärningar han lämnar efter sig, utan i hela vårt sätt att arbeta, vårt sätt att se på världen och leva i den. Hans insatser för flyktingrörelsen är ovärderliga, precis som hans vänskap.

Med stor tacksamhet och innerlig saknad, FARR:s styrelse, 2012

Intervjun

Rättsäkrare men fortfarande är det mycket som kan förbättras. Så summerar advokat Jan Axelsson den svenska asylprocessen sedan domstolsförfarandet infördes för sex år sedan. Artikel 14 har träffat honom för att tala om asylskäl och de senaste årens förändringar.

»Processförarna har missuppfattat sin roll« – Jag har gjort en lista här, säger han när jag träffar honom på Cityadvokaternas kontor i centrala Malmö.

– Det är mycket detaljer, men det är viktigt, fortsätter han och tittar ner i sina anteckningar.

Det handlar om att protokollet från asylutredningen bör läsas upp med en gång då alla parter är samlade, att Migrationsverket i större utsträckning måste göra ordentliga tortyrutredningar, hur uppgifter hanteras av myndigheter och hur kortare väntan inneburit att rätten att välja offentligt biträde naggats i kanten. Detaljer som för den enskilde asylsökande kan vara avgörande om det blir en framtid i Sverige eller inte.

– Det hade varit bättre om protokollet lästes upp med en gång, med alla närvarande, och att Migrationsverket då talar om vad de ställer sig frågande till. Då kan den asylsökande få en chans att klargöra det.

Nu kan det gå veckor innan protokollet kommer till mig som ombud och så får jag gå igenom det med min klient och vi får göra tillägg.

Vikten av att den asylsökande får klarhet i vad som gäller, är något Jan Axelsson betonar. Kraven på att de som flyr till Sverige ska känna till svenskt rättsystem och Genèvekonventionen tycker han är mycket hårt ställda.

– Jag hade till exempel en man som hade flytt från Iran. I Sverige hade han sin bror och efter att han anlänt dit pustade han ut ett par veckor. Sedan anmälde han sig på Migrationsverket. De menade att hans trovärdighet var ifrågasatt. Om han sökte skydd skulle han ha kommit direkt, berättar Jan Axelsson.

– Verket måste ha lite mer förståelse och inte vara så stelbent.

Sedan 1989 har han arbetat med utlänningsrätt och han tycker att mycket blivit bättre och rättsäkrare inom området.

– Domstolsförfarandet var ett steg framåt. En stor fördel är också att Migrationsverket har tvingats vässa sig. Besluten

är mer välskrivna och det är en bättre genomlysning, säger han och fortsätter: – Tvåpartsprocessen är mer rättssäker och ökad muntlighet är bra. Det gör det lättare att göra trovärdighetsbedömningar.

Ett nytt system innebar också nya roller och uppgifter för alla inblandade. Bland annat tvingades de offentliga biträdena att bli mer aktiva.

– Domstolarna tycker jag generellt var duktiga från början, men jag upplever ibland att Migrationsverkets processförare ha missuppfattat sin roll. De ska arbeta utifrån objektivitetsprincipen. Om de uppfattar att en historia är sann och verket tidigare har gett avslag, ska de kunna vitsorda vad den asylsökande fört fram och även i vissa fall kunna medge talan. Så är det inte alltid idag. En del drar hela tiden åt andra hållet och är inte objektiva. Men det har blivit bättre med åren.

Med alla framsteg finns också baksidor.

– Muntlig framställning kan vara svårare för en del personer. En del kan ha en personlighet som gör att det är svårt för dem att på rätt sätt lägga fram sin sak. Tortyroffer kan bete sig annorlunda och förståelse för det behövs. Då krävs det att vi som ombud tar en större roll och hjälper till mer.

Ett annat framsteg som också har gett nackdelar, menar han är Migrationsverkets projekt ”kortare väntan”. Det handlar om att korta handläggningstiderna rejält.

– Det är bra, men nu har det kortats så att det påverkar rätten att välja biträde. Det har hänt att verket ringer mig en måndag och frågar om jag kan vara på muntlig utredning kommande torsdag. Då kan jag sällan det eftersom jag oftast är fullbokad. Innan asylutredningen träffar jag alltid klienten och med så kort varsel hinner jag inte. Då får jag säga nej till uppdrag som offentligt biträde och klienten får ett annat biträde.

Även om processen har förändrats sedan dagens utlänningslag kom 2006, är möjligheterna till att beviljas asyl ungefär detsamma, enligt Jan Axelsson.

– Det handlade bara om en ommöblering i lagstiftningen. Jag ser inte att det har inneburit att fler har beviljats asyl.

I förarbetena anges bland annat att allvarligt traumatiserade personer ska räknas som skyddsbehövande i övrigt, men det är inget Jan Axelsson upplever har implementerats i besluten.

– Nej, jag har inte sett det. Överhuvudtaget finns det brister gällande tortyroffer. Sverige förlorade i Europadomstolen i mars 2010 gällande en person som utsatts för tortyr.

Verket menade att läkarintygen inte var bevis nog och avslog. Europadomstolen sa då att om de ansåg att det inte var bevis nog skulle verket utreda det.

– Det slarvas det med, säger Jan Axelsson och berättar om ett ärende han är ombud för.

– En tortyrutredning håller på att göras, men eftersom Migrationsverket inte ansåg sig har tid att invänta denna blev det avslag. Beslutet är överklagat. Jag förväntar mig att migrationsdomstolen kommer att återförvisa målet för rättelse.

»Det handlade bara om en ommöblering av lagstiftningen.«

Med alla sina erfarenheter inom det svenska asylsystemet, tycker han sig oftast kunna förutse utgången.

– Men det betyder inte att jag alltid håller med Migrationsverket. Det finns dock en grupp där det är mycket svårt att förutse verkets resonemang för och det är konvertiter. Där är det inte enhetligt. Man ska ha rätt att få uttrycka sin trosuppfattning i sitt hemland, vilket skulle innebära att ett kristet kors runt halsen är skäl nog i ett land som Iran. Så resonerar inte alltid verket utan de ställer frågor om personer ska missionera eller inte, vilket är något annat. • Text & foto Britta Abotsi

intervjun 5

Nyheter

Migrationsverket upphör med SFI för asylsökande Den 1 januari 2012 upphörde Migrationsverket med svenskundervisning till asylsökande. I en skrivelse till bland andra Sveriges kommuner och landsting ("Förändring av organiserad svenskundervisning vid Migrationsverkets mottagningsenheter") skrev Migrationsverkets verksamhetschef Caroline Henjered att väntetiden för asylsökande har minskat och beräknas bli upp till tre månader framöver, vilket gör att behovet av organiserad sysselsättning, där språkundervisning varit en del, inte behövs på samma sätt. För att underlätta de asylsökandes vardagskommunikation i det svenska samhället, ska de få ett välkomstpaket där det ingår en ordlista. Migrationsverket kommer även att tipsa om lämpliga hemsidor för självstudier av det svenska språket. BK

Lättare för barn och föräldrar att återförenas efter nytt vägledande beslut om irakisk familj Ett barn och en kvinna från Irak får återförenas med sin pappa/make i Sverige trots bristande id-handlingar. DNA-test som styrker släktskapet gör enligt dom-stolen att föräldrarna ska få företräda barnet. DNA räcker inte för att styrka barnets identitet, eftersom pappans identitet inte var styrkt när han fick asyl. Men domstolen anser att rätten till familjeåterförening och barnets bästa gör att beviskravet för identitet kan sänkas. Barnet får uppehållstillstånd genom anknytning till pappan, mamman genom anknytning till barnet. Domstolen väger in att pappan har tillerkänts en identitet i Sverige, att alla nya familjeuppgifter stämmer med hans gamla asylansökan och att barnet inte är så gammalt (dvs knappast hotar Sveriges säkerhet). Domen får av allt att döma ingen betydelse för andra anhöriga än biologiska barn och föräldrar.

Efter domen har Migrationsverket klargjort att anhöriga som fått slutligt avslag tidigare för att de inte har pass kan söka på nytt, att Migrationsverket kommer att bekosta DNA-analys om det kan visa släktskap och att främlingspass för inresa kommer att beviljas för dem som får uppehållstillstånd, förutsatt att de befinner sig utanför sitt hemland. Migrationsverket har efter domen publicerat ett nytt rättsligt ställningstagande om id- och passkrav i olika typer av ärenden. Av detta framgår bland annat att uppgifter om vilka som är föräldrar till ett barn ska godtas om de lämnat samstämmiga uppgifter och inget kommit fram som visar motsatsen. Föräldrarna ska accepteras som barnets företrädare om inte en utredning visat att föräldraskapet inte stämmer.

(UM 10897-10, Lifos 26987) SV 6 Nyheter

Genom att förstå ensamkommande barns strategier och erfarenheter av att leva utan papper kan man säga något allmänt om utvecklingen av mänskliga rättigheter.

Papperslösa barn får röst i nytt forskningsprojekt Hur väl Malmö stad tillgodoser papperslösa barns rätt till hälsa. Det är fokus för ett nytt forskningsprojekt på Malmö högskola. Vi har pratat med Emma Söderman, vikarierande adjunkt i mänskliga rättigheter, som tillsammans med Anna Lundberg, universitetslektor i mänskliga rättigheter, har fått en halv miljon kronor i forskningsmedel till projektet. Det beräknas vara klart innan årets slut.

Hur kommer ni att gå till väga?

– Projektet har tre delar: 1. En kartläggning av policydokument de senaste tio åren rörande papperslösa barn och deras mänskliga rättigheter till vård, skola och omsorg, nationellt och i Malmö stad. 2. En etnografisk studie med fokus på ungdomarnas egna erfarenheter och hälsofrämjande strategier för att hantera sin vardag och få tillgång till rätten till hälsa. 3. Ett 30-tal strukturerade telefonintervjuer med personal inom berörda verksamheter i Malmö stad för att utforska hur de hanterar regelverket inom ramen för sitt handlingsutrymme.

Den delen som är viktigast, men kanske också svårast, är den etnografiska studien tillsammans med ungdomarna.

Vi har genom vårt engagemang, både i våra respektive yrkesroller men även inom frivilligorganisationer, exempelvis Asylgruppen i Malmö och Röda korset, genom åren mött många människor som lever under hot om avvisning i Sverige. Vi vet av erfarenhet att detta är människor som ofta sedan tidigare är traumatiserade och som dessutom befinner sig i en situation som begränsar deras livsutrymme betydligt. Att göra en studie tillsammans med personer i utsatta situationer ställer frågor om ojämlika maktrelationer, förtroende, tillit, risker, behållning med mera på sin spets. Ett tidigare engage-

mang och förankring i grupper som arbetar med frågan är viktigt tror vi för att vårt projekt ska upplevas som legitimt av ungdomarna och deras kontaktpersoner.

Varför behövs det forskning just gällande papperslösa unga?

– Den främsta anledningen är att ungas röst behöver stärkas och lyftas fram i frågor om migrationskontrollens konsekvenser. Forskningen är också viktig för att mäta ifall mänskliga rättigheter fyller sin tänkta funktion. Sverige har ratificerat ett antal konventioner om mänskliga rättigheter, där barnkonventionen är den som fått mest genomslag. Men för att kunna säga något om huruvida Sverige lever sina förpliktelser så måste vi lyssna till barnens erfarenheter. Mänskliga rättigheter formulerades som ett verktyg för att skydda de mest skyddslösa, de mest utsatta grupperna, i samhället.

Papperslösa ensamkommande barn kan absolut sägas tillhöra en sådan grupp, och genom att lyfta fram deras erfarenhet av tillgång till rättigheter, så kan vi också säga något mer generellt om genomförandet av mänskliga rättigheter. Vi kan också förstå barnens strategier för att få tillgång till ett värdigt liv, deras krav på rätt till skola, bostad, sjukvård, som en utveckling av mänskliga rättigheter. Detta gör frågan om papperslösa intressant för forskning och aktivism gällande mänskliga rättigheter generellt.

Hur skiljer sig deras situation som papperslösa från vuxnas?

– Detta är inte något vi fokuserar på i vårt projekt. Men barn har ett särskilt starkt rättighetsskydd efter barn är generellt underordnade i vår värld.

Samtidigt är barn också aktörer, inte alls enbart offer, och detta vill vi ta fasta på genom att även lyfta fram barns strategier i vardagen. • Text Britta Abotsi

Sveriges första No Border vill ifrågasätta och aktivera No Border öppnar i Stockholm den 17 juni med en stor demonstration för en värld utan gränser. Sedan följer diskussioner, workshops, debatter och aktioner om och mot migrationspolitiken under hela veckan fram till den 24 juni. Lina Johansson berättar mer om vad No Border är, gör och vill.

Vad är No Border?

– En politisk riktning och en vision om en gränslös värld, där ingen behöver be om lov att få existera. Att ha en No Border-position innebar att kämpa mot det som förtrycker oss: papper, gränser, kontroll. Inga nationsgränser erkänns som annat an politiska konstruktioner som aldrig kan ges rätten att förhindra någon att förflytta sig över världen, eller stämpla någon som "illegal". Alla människor har samma rättigheter, skyldigheter och borde då också ha lika tillgång till jordens resurser oberoende av var en person är född.

Vad vill No Border uppnå med lägren?

– Vi vill kunna etablera ett alternativ i den allmänna diskussionen om migration som idag bara handlar om att den ska kontrolleras, det som skiljer sig i diskussionerna är bara hur mycket. Samtidigt vill vi visa missnöje med framförallt de privata aktörer som tjänar grova pengar på att hjälpa statens deportationsmaskineri. Lägret handlar också om att skapa en autonom mötesplats där organisationer, grupper och individer kan mötas – och knyta kontakter, kunskapsfördela och lära oss av varandras färdigheter och verktyg för att kunna bedriva solidaritetsarbete och en kamp för en värld utan gränser.

Varför har man valt att ha lägret i Stockholm i sommar?

– Av flera skäl. Dels vill vi uppmärksamma Sveriges förändrade migrationspolitik som nu genomförs på försök i Skåne. Den har en målsättning om att öka deportationerna: göra dem snabbare och mer effektivare, samtidigt som gränspolisen ska öka sin aktivitet. Dels vill vi uppmärksamma vad migrationspolitik egentligen är och vad gränser, papper och kontroll innebär i praktiken. Den europeiska unionen går mot allt mer internationellt samarbete och koordinerade insatser mot migration.

Gränskontroller, id-krav, gränspoliser, övervakning, EURODAC är alla system som innebär att gränsen går överallt, även i Stockholm.

Har Sverige haft något No Border-läger tidigare?

– Nej, det är första gången nu i Stockholm. No Border-läger har organiserats i Calais, Lesbos, Bryssel och i många andra delar av världen under 15 år. De har ofta arrangerats i europeiska gränszoner, men också på maktkoncentrerade platser.

Vad tycker ni är viktigast att visa deltagarna gällande svensk asylpolitik?

– Vad asylpolitiken och all migrationspolitik egentligen bygger på; att inte alla människor har samma rättigheter och skyldigheter i samhället utan behandlas olika på grund av var vi är födda. Är du flykting och söker asyl betyder det att du måste fråga staten om lov att existera – och kan få ett nej! – vilket innebär att det inte är lönt att börja prata om mänskliga rättigheter medan vi har pass eller dokument som avgör om du får existera eller inte.

Hur många räknar ni med kommer?

– Målsättningen är 500.

Vilka är ni som arrangerar lägret?

– Vi är en grupp aktivister med olika erfarenheter och bakgrunder som gått samman. Vårt mål är att arrangera ett läger där vi tillsammans använder gatorna och det offentliga rummet för att protestera mot det som hindrar oss från att nå verklig demokrati och lika rättigheter för alla: gränser, papper, kontroll.

Vem får lov och komma och hur gör man om man vill delta?

– Lägret är öppet för alla, men det finns en del principer som vi ber lägerdeltagarna att respektera. Detta innefattar bland annat solidaritet med varandra gentemot all form av repression, en nolltolerans av förtryckande beteenden – rasism, sexism, homofobi och andra former av dominerande beteenden – och en respekt för olika sätt att bedriva politik. Lägret kommer att vara helt självorganiserat, vilket betyder att alla deltagare tillsammans bygger upp och driver det samt städar efter lägrets slut.

Hjälpa till gör du genom att delta i lägret, mobilisera inför det, prata och diskutera och sprida ordet, ordna stödfester, eller på andra kreativa sätt arbeta för en värld utan gränser. BA

Flyktingar i Polen riskerar hemlöshet UNHCR rapporterade på sin hemsida i februari att en tredjedel av flyktingarna som beviljats asyl i Polen kan vara hemlösa och utelämnade åt att sova på härbärgen, i övergivna byggnader, tågstationer eller på nattbussar. I en studie finansierad av UNHCR framkommer att det att det är vanligt att flyktingar bor på förläggningar när de är asylsökande. Under första året efter att ha beviljats asyl omfattas de av ett integrationsprogam, där boende och annat stöd ingår.

Därefter förväntas de klara sig själva, vilket blir svårt för många.

– Under ett års tid, kan flyktingar inte lära sig polska och uppnå den professionella och socio-kulturella kompetens som krävs för att klara av ett jobb och fungera självständigt i samhället säger Kinga Wysienska, medförfattare till studien i en intervju på UNHCR:s hemsida.

Det finns ingen officiell statistik gällande hemlöshet bland flyktingar i Polen, men den här pilotstudien drar slutsatsen att alla flyktingar riskerar uteslutning från bostadsmarknaden då de antingen saknar de ekonomiska förutsättningarna för hyra och deposition, eller möts av diskriminering från hyresvärdar. Studien visar att hemlöshet bland flyktingar är ett långsiktigt problem som ofta drabbar människor under många år. BK

Lättillgängliga informationsfilmer för asylsökande — Vi vet att det finns behov av mer lättillgänglig information för asylsökande. Det är därför vi nu lanserar våra informationsfilmer, säger Fredrik Bengtsson, enhetschef på Migrationsverket.

De animerade filmerna fungerar som komplement till verkets skriftliga och muntliga information om att söka asyl. De riktar sig framför allt till asylsökande med läs- och skrivsvårigheter.

Filmerna är enkelt utformade och försedda med berättarröster på åtta språk. Detar upp tolv olika teman i form av moment eller viktiga frågor inom asylprocessen. De finns på arabiska, dariska, engelska, romani/arli, ryska, somaliska, svenska och tigrinja. JS

Nyheter 7

Fortsatt tyst om vårdutredning Det är fortsatt tyst från regeringshåll gällande rätten till vård för papperslösa.

Utredningen som gjordes i maj 2011 har inte skickats ut på remiss ännu, trots stora påtryckningar.

initiativet som besökte Socialdepartmentet.

– Nu går vi vidare och uppvaktar Justitiedepartementet. Det är en av många aktiviteter vi planerar. Vi tänker också uppvakta Socialförsäkringsutskottet och Socialutskottet i Riksdagen , fortsätter han.

I mitten av februari lämnade Rätt till vårdinitiativet in ett upprop till Socialdepartementet. 62 organisationer och över 12 000 personer har ställt sig bakom.

Uppropets krav är att utredningen som gjordes i maj och som föreslog att papperslösa skulle få rätt till vård på lika villkor som andra boende i Sverige, ska skickas ut på remiss. Uppvaktningen på Socialdepartementet fick mycket medial uppmärksamhet men något besked kunde inte departementet komma med, varken på om och när utredningen kommer att skickas på remiss. Att skicka utredningen på remiss är nästa steg för ett införlivande av rätt till vård för alla.

– Vi ger oss inte, säger Ingemar Engström, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik och en av de sju representanter från Rätt till vård-

Under besöket på Socialdepartementet fick delegationen från Rätt till vård- initiativet medhåll från stadssekreterare Karin Johansson om att rätt till vård är en mänsklig rättighet och att papperslösa bör få tillgång till vård på samma villkor som de som är folkbokförda i Sverige. Det framkom också att det råder oenighet i regeringen i frågan.

Justitiedepartementet som egentligen inte borde äga en vårdfråga har satt sig emot att den utredning som nu finns skickas ut på remiss.

– Vi är i sak överens med Socialdepartementet, vilket är glädjande, säger Ingemar Engström. Men vi är besvikna över att departementet inte har lyckats driva frågan vidare, utan accepterat att andra departement förhindrat frågans fortsatta hantering.

Dansk regering lovar många förändringar på asylområdet Sjuttiosex ändringar i utlänningslagarna. Det drev den förra regeringen i Danmark igenom under de tio år som invandringsfientliga Dansk Folkeparti hade ett starkt inflytande över politiken.

Steg för steg gjordes möjligheterna till uppehållstillstånd och medborgarskap allt svårare i vårt grannland. Men nu ska det ändras. Det utlovar den nya regeringen som valdes i september förra året.

– De har massor att göra för att ens komma i närheten av en värdig asylpolitik, säger Michala Clante Bendixen.

Hon är aktiv i nätverket Flyktingar under jorden och har och har haft mycket att göra de senaste åren.

– De var otroligt skickliga, Dansk Folkeparti. Till exempel började de med medborgarskapskraven som var lättast att få till åtstramningar för, sedan gick de vidare till reglerna för uppehållstillstånd och sedan familjeanknytningsreglerna. På så vis fick de igenom alla sina restriktioner, säger hon.

Den nya regeringen som är en kollision med Socialdemokraterna, Socialistiskt Folkeparti och Radikale Venstre med stöd av Enhedslistan, har redan utlovat en rad olika förändringar, även om det är långt ifrån tillräck8 NYHETER

ligt, enligt Michala Clante Bendixen.

– Hittills har de inte ändrat mycket, men vi hoppas att det kommer mer under våren.

Den stora skillnaden nu till en början är hur de formulerar sig jämfört med den förra regeringen. Den nya regeringen har en positivare attityd till utlänningar och i formuleringar i basprogrammet för asylpolitiken beskrivs utlänningar som en resurs och med lika värde.

I stort handlar inte de föreslagna ändringarna om att förändra vad som Danmark ser som tillräckliga asylskäl eller inte. Däremot vill den nya regeringen förändra levnadsvillkoren för asylsökande i Danmark.

– Jag för min del tycker att man skulle börja i den andra änden, kommenterar Michala Clante Bendixen.

De förändringar som har blivit mest omtalade i Sverige är de danska reglerna gällande anknytningsinvandring. Även om den nya regeringen har förslag om ändringar som kan göra det lite lättare för vissa grupper, är skillnaderna marginella.

– Till exempel regeln om att om man bott i Danmark i 28 år ska man undantas tillknytningsregeln som säger att båda parter ska ha starkare anknytning till Danmark än något annat land. Den nya regeringen vill sänka den regeln med två år. Det är ingenting och blir fortfarande bara en regel

Text Britta AbotsI

som gynnar danskar födda i landet. Vilka andra hinner komma upp till 26 år?

Värst tycker hon dock att reglerna gällande barn har varit. Möjligheten för flyktingbarn att kunna återförenas med sina föräldrar är idag mycket små i Danmark.

– Det är den värsta ändringen den förra regeringen gjorde. 800 barn har nekats att få bo med sina föräldrar under den förra regeringen. Det har varit föräldrar som har flytt hit men inte lyckats få med sig sina barn utan ansökt om tillstånd för dem senare. Och då talar vi om barn under 15 år eftersom barn i dansk utlänningslag bara är barn till 15 år, säger hon.

Argumentet från danskt politiskt håll har varit att barnen måste vara integreringsbara. Enligt Michala Clante Bendixen har det förekommit fall där barn så små som 3–4 år ansetts icke integreringsbara och därmed fått avslag. Barns rätt till sina föräldrar har varit en sekundär fråga.

– Men den nya regeringen har lovat ändring så jag hoppas på det, säger Michala Clante Bendixen och berättar att för att överhuvudtaget komma i fråga om uppehållstillstånd för barn, måste de ha sökt om det senast två år efter att föräldern fick uppehållstillstånd.

– Vi har haft fall där barnen i en krigssituation kommit ifrån föräldrarna och där det tagit mer än två år för dem att hitta varandra igen. Då har de inte kunna återförenas. • Text Britta Abotsi

Praxis

gades av Hamas för spioneri. De sökte asyl i Sverige men fick avslag och beslut om att verkställighet utöver till Förenade Arabemiraten kunde ske till Libanon, Jordanien eller Syrien, eftersom "det är allmänt känt att palestinier lever i dessa länder". Domstolen höll med och skrev att bröderna inte kunde ha skyddsbehov i förhållande till dessa länder eftersom de inte anfört några asylskäl mot dem.

Migrationsöverdomstolen påpekar i skarpa ordalag att det inte är förenligt med lag och praxis Migrationsöverdomstolens att utvisa någon till ett land utan domar (i Stockholms kammar- någon särskild anknytning dit. Mirätt) blir vägledande för de grationsverket får också en skrapa lägre domstolarna (länsrätter- för att ha fattat beslut utan att ha na i Stockholm, Göteborg och gjort språk- och kunskapsanalys.

Skåne). De flesta domarna går Målen återförvisas till Migrationsatt finna i Migrationsverkets verket. (UM 4647-11 och 4649-11)

databas Lifos.

Myndigheten har skyldighet att ordna tortyrutredning när det finns indikationer

Det finns ingen exakt medicinsk metod att ta reda på en persons ålder

En pojke från ett krigsområde i Afghanistan fick utvisningsbeslut eftersom Migrationsverket En man från Cabinda (Angola) bedömde att han var vuxen och sökte asyl och berättade att han för en organisations räkning hade kunde återsändas till internflykt.

Som bevis för åldern användes besökt fem fängslade män. Han skelettröntgen. Pojken lämnade hade då själv fängslats, hållits in intyg från barnöverläkare som isolerad och utsatts för tortyr. vitsordade att den lägre ålder Migrationsverket avslog med motivering att berättelsen var vag pojken uppgett var sannolik. Han och detaljfattig och det saknades vill att migrationsdomstolen skulle höra fyra vittnen om åldern, men läkarintyg. Till migrationsdomstodomstolen tog beslut om utvisning len inkom mannen med en utförutan muntlig förhandling. ligare berättelse och läkarintyg.

Migrationsöverdomstolen slår Domstolen ansåg att berättelsen nu fast att muntlig förhandling trappats upp och avfärdade läkarintyget för att det inte skrivits borde ha hållits och påpekar av en expert. Två nämndemän var att det inte finns någon exakt medicinsk metod för att ta reda skiljaktiga. på en persons verkliga ålder.

Migrationsöverdomstolen Samtidigt håller domstolen med påpekar nu att myndigheterna underinstanserna om att det har en utredningsskyldighet när är den sökande som har bevisdet kommer en indikation på bördan för sin uppgivna ålder. tortyr. Domstolen hänvisar till ett liknande fall där Europadomstolen Målet återförvisas till migrationsslog fast att myndigheterna borde domstol. (UM 6147-11) ha låtit en expert utreda skadorna. Målet återförvisas till migraFrågan om barns ställtionsdomstolen. (UM 4609-10) företrädare ska kunna

Bakläxa efter godtyckligt beslut om utvisning till flera länder Två bröder, statslösa palestinier från Gaza, var födda i Förenade Arabemiraten men hade försökt bosätta sig i Gaza. Där hade de inte blivit registrerade och ankla-

överklagas

I flera ärenden har Migrationsverket avvisat barns ansökningar om uppehållstillstånd för att vårdnadshavaren inte har kunnat bevisa ställföreträdarskapet. Ansökningarna har inte behandlats i sak.

Migrationsdomstol har sedan avvisat överklagandena i sin helhet.

Innan domen om DNA-analys

antogs, upphävde Migrationsöverdomstolen tre sådana domar.

Migrationsdomstolarna borde ha behandlat företrädarfrågan, eftersom den saken ska kunna överklagas.

Migrationsöverdomstolen påpekade att om Migrationsverket prövat en ansökan i sak och det är domstolen som bedömer att det saknas ställföreträdare, så ska domstolen istället förelägga den sökande att komma in med handlingar som visar företrädarskapet.

Observera att Migrationsverket genom sitt ställningstagande efter DNA-domen numera inte anser att uppgivna föräldrar normalt ska behöva bevisa ställföreträdarskapet. (UM 1035211, 10370-11, 8319-11 samt 8334-11)

Avslagsbeslut ska motiveras En kvinna med två barn som sökte uppehålllstillstånd som anhöriga fick avslag. När domstol prövade ärendet så motiverade domstolen beslutet för barnen, men skrev inte något om varför kvinnan skulle få avslag. Detta är en så allvarlig försummelse att ärendet återförvisas till migrationsdomstolen. (UM 8787-11)

Internationella instanser

Italiens massdeportation till Libyen fördöms av Europadomstolen 24 av de båtflyktingar som år 2009 vändes tillbaka till Libyen av italiensk militär innan de nått land, lyckades föra sin sak till Europadomstolen. Domstolens preliminära beslut är en hård dom över Italiens agerande. Deportationen bröt mot en rad artiklar i Europakonventionen, dels genom att personerna fördes till Libyen där de riskerade olagligt fängslande, tortyr mm och att de riskerade deporteras vidare till hemländerna Somalia och Eritrea, dels genom att utvisningen skedde kollektivt utan individuell bedömning och utan möjlighet till överklagande.

Enligt domstolen skedde utvisningen trots att italienska myndigheter genom många rapporter visste hur asylsökande och irreguljära invandrare misshandlas i Libyen, att UNHCR inte erkänns där och att landet inte har någon asyllagstiftning. (App no 27765/09)

Europadomstolen godkänner utvisningar till Irak Domstolen har sedan hösten 2010 fått in en stor mängd ärenden gällande utvisning till Irak. En del av dessa stoppades tillfälligt, men de flesta har senare fått avslag. Ett exempel gäller en utvisning från Norge till Kirkuk.

Enligt domstolen är säkerhetssituationen där dålig, men inte tillräckligt allvarlig för att personer som inte har något individuellt skäl ska ha skyddsbehov. Mannen lider av en njursjukdom, men inte heller tillgången till sjukvård i Irak ansågs vara så dålig att det skulle bryta mot Europakonventionen att verkställa utvisningen.

Inhibitionen upphävs och mannen kan utvisas. En annan man från Kirkuk hade fått utvisningsbeslut från Sverige. Han hade arbetat åt USA-trupperna, men svenska myndigheter ansåg att han kunde få skydd i det kurdiska området för att han bott där länge. Europadomstolen gör samma bedömning. (Application no. 55120/09 och 11152/09)

Sverige får verkställa till Burundi trots mördade familjemedlemmar En man från Burundi berättade att hans far blivit mördad. Mördarna hade fängslats, men när andra från samma grupp hade mördat mannens mor och syster hade ingen fällts. När de fängslade männen släppts blev mannen kidnappad. I Sverige ansågs han inte trovärdig för att han inte kunde förklara varför han fått hjälp att fly eller sin resväg. Enligt Sverige kan han få skydd av myndigheterna i Burundi.

Europadomstolen påpekar att mannen fått sitt ärende noggrant prövat av två instanser och haft hjälp av advokat och skriver att det inte finns något som tyder på att beslutet var felaktigt. En annan man vars föräldrar dödats hävdade att han hotats av före detta huturebeller. Först efter avslag uppgav han att han varit ordförande i en minoritetsorganisation och aktiv i ett oppositionsparti. Europadomstolen anser inte att de nya uppgifterna är trovärdiga, och godkänner Sveriges beslut. (App no. 32010/09 och 31243/09) Text Sanna Vestin Illustration Karolina Westenhoff

Praxis 99 nyheter

Globalt

Harragas – medelhavsmigranterna – har aldrig varit fler Migranter över Medelhavet kommer framförallt från de nordafrikanska revolutionernas länder – från Tunisien, Libyen och Egypten. 2011 valde fler än någonsin att försöka ta sig över till Europa. Samtidigt har havet skördat fler offer än tidigare.

På nordvästafrikansk arabiska kallas migrationen för harkha och de som gör den för harragas. Ordstammen bär betydelsen bränna som i att bränna sina identitetshandlingar, något harragas sägs göra för att försvåra identifiering och deportation.

Ordet användes även för att beskriva den unge Mohammed Bouazizis gärning när han genom att tända eld på sig själv drev på den tunisiska revolutionen.

Orterna på Tunisiens östra kust är vanliga avfärdspunkter för den farliga resan till Italien. Ungefär en timmes resa från industristaden Sfax ligger Kerkhaneöarna. Öborna lever på fiske och turism. Jag gör överfarten tillsammans med Mohammed, som från sin lägenhet i en förort försörjer sig på att agera mäklare mellan migranter och båtsäljare. Med oss är även hans kusin Amin som är teknikstudent vid universitetet i Sfax och bor ihop med Mohammed.

– Titta där, just en sådan båt! En sådan fiskebåt. Tänk dig den där med hundra personer på, säger Amin.

10 globalt

Vi passerar en enkel blåvit båt, öppen förutom en förarhytt i rostig plåt. Sjuåtta meter lång. Den ser inte ut att kunna bära hälften så många som den unge studenten påstår. Jag frågar båtmäklaren hur fiskebåten ska byggas om för att klara överfarten. Mohammed svarar rakt och Amin tolkar: – Nej, nej. Det är migranter som ska åka med den. De kommer från gatan, de har ingenting. Vet du hur mycket de redan betalat för sin plats?

Priset ligger på runt 2 000 tunisiska dinar, 10 000 svenska kronor, per person.

Migranterna arbetar, lånar och säljer vad de äger tills de kan betala. En stor del av pengarna går till att köpa en båt. En annan går till kaptenen. Om han fångas av tunisisk kustbevakning döms han till fängelse i tio år. Båten styrs sedan från småtimmarna fram till gryningen – överfarten tar ungefär sju timmar om allt går väl – med hjälp av en handhållen GPS mot den lilla italienska ön Lampedusa på 20 kvadratkilometer.

När de når fram har kaptenen redan lämnat förarhytten. Han utger sig för att vara en migrant som ångrat sig och bara vill åka hem. Han hoppas bli överförd av det tunisiska konsulatet och slippa straff.

Resterande migranter hamnar i öns flyktingcenter i väntan på transport vidare in i Italien. Båten dras upp på land och slängs

på Lampedusas båtkyrkogård. Idag ligger hundratals båtar på ön, alla förverkade.

Italien har länge sett migrationen som ett problem. Landet slöt migrationspolitiska avtal med Ben Alis regim i Tunisien, Khadaffis i Libyen och Mubaraks i Egypten. I dessa så kallade vänskapsöverenskommelser band Italien till sig en mer fördelaktig arbetskraftsinvandring och till att ge bistånd bland annat i form av pengar, båtar och radarutrustning till diktaturernas kustbevakning. Tunisien, Libyen och Egypten lovade att i sin tur minska migrantströmmarna. Vänskapsöverenskommelserna fungerade. Ett 3000tal båtmigranter anlände till Lampedusa under 2009 medan bara 400 nådde fram 2010.

Med den arabiska våren och diktaturernas fall så föll även vänskapsöverenskommelserna. Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR kom över 55 000 båtmigranter till Lampedusa under 2011.

Fler än något tidigare år drunknade under överfarten – enligt UNHCR fler än 1 500 människor.

Den största delen av den tunisiska migrationen till Lampedusa skedde i början av 2011, när kustbevakningen helt saknades.

Efter ett par revolutionära månader hotade Italien med att sända sin egen polis för att hindra migranter. Den 4 april 2011 slöts en ny vänskapsöverenskommelse och interim-

regimen, likt Ben Alis regim dessförinnan, lovade ta tillbaka migranter och att bevaka sin kust mot dem som ville lämna landet. I gengäld skickade Italien båtar med radarutrustning och hundra miljoner euro i bistånd. På samma sätt har nya avtal upprättats med Libyen och Egypten.

Av dödsfallen uppmärksammade brittiska The Guardian särskilt en båt som lämnade Libyen i mars. På väg mot Lampedusa tog bensinen slut och båten blev drivande i 16 dagar.

Vid ett tillfälle drev den nära ett av NATO:s hangarfartyg. Fartyget sände ut flygplan för att inspektera båten. Ingen ville ta något ansvar och ingen hjälp kom. 61 migranter törstade och svalt ihjäl innan båten blåste tillbaka upp på Libyens strand.

Amin berättar att han själv varit nära att göra färden i januari när revolutionen pågick som värst. En sen och kall kväll tog han sig ut till den båt som hans kusin hade ordnat plats på. Men han var rädd och bestämde sig för att stanna på land. Båten lämnade utan honom och ska ha kommit fram till Lampedusa utan någon olycka.

Tunisiens unga generations desillusion-

ering och arbetslöshet har setts som en förklaring till såväl revolutionen som till migrationen. I juli 2011, några månader efter att presidenten störtats i januari, kom arbetsmarknadsministern på besök till Sfax för att ha möte med studenter.

Akademikerna demonstrerade över bristen på arbete och bristen på arbetslöshetsstöd.

I sitt bemötande stod arbetsmarknadsministern svarslös. Det fanns varken jobb eller pengar att ta av. Under året hade investerare och turister visat sig föredra stabila diktaturer framför nya demokratier.

Inför den internationella migrationsdagen den 18 december 2011 höll det tunisiska forumet för sociala och ekonomiska rättigheter (FTDES) presskonferens. De berättade att de egna inrikes- och utrikesministerierna vägrade dela med sig av information, om de satt på den, om tunisiska migranters öden. FTDES hade fört egen statistik utifrån de familjer som vänt sig till organisationen med förfrågningar om sina släktingar. Enligt denna var en majoritet av de försvunna migranterna mellan 20 och 40 år gamla. De flesta kom från storstadsområden.

»Med den arabiska våren och diktatorernas fall så föll även vänskapsöverenskommelserna«

Den äldre generationen kan uttrycka mindre sympati för migranterna. Jag frågar en hotellägare om flyktingarna som reser över havet.

– Flyktingar, börjar han, det vet jag inte. De vill inte arbeta här så de reser till Europa. Finns det några arbeten där? Nej, det gör det inte! De reser härifrån svart och de kommer att leva svart när de kommer fram.

En äldre man som är på Kerkhaneöarna för att handla fisk till sin restaurang lyfter droghandel som ett motiv. Han menar att migranterna tror att de kan tjäna snabba pengar på att sälja le blanc, kokain.

Amin uppmärksammar mig på att det inte alltid har varit lika svårt för tunisier att ta sig till Europa som det är idag. Han säger att Tyskland införde visumkrav för hans landsmän 1991, nämner Schengenavtalet och säger att det plötsligt blev omöjligt att resa till Europa 1993.

Amin berättar att han tänker försöka igen. Han ska bara ta sin masterexamen först. Han har förberett sig väl och tagit kurser i både italienska och engelska. Jag frågar honom om han inte tycker att det är farligt.

– Jo, svarar han. Om jag blir en harraga så kanske jag dör. Men om jag stannar här så dör jag också. • Text & foto Björn Åhlin

globalt 11

Tema Asylskäl Alla som söker skydd har sina skäl. Men alla skäl godkänns inte som asylskäl av de svenska myndigheterna. Var gränserna går kan vara svårt att förstå. Somliga upplever att deras skäl inte har utretts, andra att fel i förfarandet har lett till ett felaktigt nej. Här tittar vi på vem som bedöms som skyddsbehövande – och hur asylsökande, experter och asylrättsorganisationer ser på saken.

Skäl för att få skydd – vad säger lagen?

Det finns tre kategorier skyddsbehövande i lagen: flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande.

En flykting är enligt lagen... "en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd."

Stycket bygger på formuleringen i en av FN:s så kallade Genèvekonventioner från 1951, den som handlar om flyktingars rättsliga ställning. Definitionen innehåller flera delar, bland annat: + att man känner fruktan, alltså är rädd för förföljelse, + att fruktan är välgrundad – att faran finns i verkligheten, + att förföljelsen beror på vissa bestämda saker, och + att man inte kan få skydd i hemlandet.

Alla delarna ska vara uppfyllda för att man ska bedömas som flykting.

I flyktingparagrafen används uttrycket "förföljelse". Förföljelse behöver inte nödvändigtvis betyda dödshot eller tortyr, det kan bestå av upprepade trakasserier, hot, misshandel och övergrepp av olika slag. Men det är ändå svårt att bevisa att man är utsatt för förföljelse, eftersom man måste visa att man är personligen utsatt, och dessutom att förföljelsen beror på något av de skäl som räknas upp.

12 tema asylskäl

alternativt skyddsbehövande Om man inte kan visa det och alltså inte bedöms som flykting, så kan man ändå ha behov av skydd enligt lagen. Nästa kategori, "alternativt skyddsbehövande" bygger på en definition i EU:s direktiv om skyddsgrunder.

Man är alternativt skyddsbehövande om man inte riskerar förföljelse enligt definitionen i flyktingparagrafen men det ändå finns grundad anledning att anta att man... vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och inte kan, eller på grund av risken inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

(Obs; utdraget från lagen är något förkortat.)

Den här paragrafen handlar om personer som löper en viss bestämd risk, nämligen dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller – vanligast – urskillningslöst våld vid en väpnad konflikt. Det är snävare än begreppet förföljelse. Å andra sidan finns i den här paragrafen inga krav på att man ska vara utsatt av någon bestämd orsak. Paragrafen används främst för dem som flyr från konflikter som svenska myndigheter erkänner som inbördeskrig.

Om man riskerar "urskillningslöst våld" behöver man inte visa att våldet är personligt riktat, däremot att man faktiskt kommer från konfliktområdet.

Uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande kallas också för asyl.

30 procent av asylansökningarna beviljades 2011 Förra året sökte knappt 30 000 personer asyl i Sverige. Under samma period fick 2870 sökande konventionsstatus, 5438 fick asyl som alternativt skyddsbehövande och 710 som skyddsbehövande i övrigt. 1345 beviljades på synnerligen ömmande omständigheter och 1895 fick asyl som kvotflyktingar.

Dublinförordningen

Övriga skyddsbehövande Till slut kan man enligt lagen vara övrig skyddsbehövande, om man inte passar in varken i definitionen av flykting eller alternativt skyddsbehövande, men ändå...

1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.

De flesta som räknas som övriga skyddsbehövande har flytt från konflikter som inte har definierats som "väpnad konflikt" av svenska myndigheter. I sådana områden anses våldet inte vara urskillningslöst och man måste därför bevisa att man löper en personlig risk, inte bara samma risk som andra i en viss grupp.

Desutom ska man kunna visa att risken är kopplad till motsättningarna i hemlandet.

Alla tre kategorierna av skyddsbehövande har enligt lagen rätt att få uppehållstillstånd. Undantag ska bara göras för personer som har begått grova brott eller anses som säkerhetsrisker.

Man har inte enligt lagen rätt att få skydd för att man är diskriminerad, utestängd från arbetsmarknaden eller skolan, nekas vård, saknar mat eller nåt sånt. Paragraferna handlar bara om förföljelse och allvarliga övergrepp. Diskriminering kan bli så allvarlig att den går över i förföljelse, men normalt räcker det inte för att få skydd om man inte också hotas till liv eller lem. •

Om Migrationsverket anser att en asylsökande i första hand kunde eller borde ha sökt skydd i något annat land, så kan ärendet avslutas utan att verket behöver utreda flyktskälen över huvud taget.

Oftast handlar det om överföring till ett annat EU-land enligt Dublinförordningen. Detta inträffar till exempel om man har visum från ett annat EU-land eller har rest in i EU genom ett annat EU-land. Då är detta land ansvarigt för att pröva asylansökan.

Synnerligen ömmande omständigheter Skyddsbehov och ömmande omständigheter får inte blandas ihop.

Skyddsbehovet ska prövas först.

Det är bara om man inte anses ha skyddsbehov som man kan få uppehållstillstånd av synnerligen ömmande omständigheter.

TEXT Sanna Vestin Illustration Karolina Westenhoff

tema asylskäl 13

Skäl mot att ge skydd – vad säger praxis?

För dem som verkligen hotas av förföljelse eller någon annan fara i hemlandet ser Utlänningslagens paragrafer heltäckande ut. Alla som har behov av skydd ska få uppehållstillstånd! Kruxet är att man inte får bestämma själv att man har behov av skydd. Man måste lämna in en ansökan och berätta varför man tror att man skulle bli förföljd om man återvände hem – det är det man gör när man söker asyl.

Migrationsverket är skyldiga att utreda asylärendet (om det står klart att man faktiskt ska få söka asyl i Sverige och inte ska överföras till ett annat EU-land). Men även om Migrationsverket har utredningsansvaret så är det den sökande själv som har "bevisbördan". Därför är det många som får avslag trots att de själva upplever att de har skyddsbehov. År 2011 fick knappt trettio procent av de asylsökande uppehållstillstånd på grund av flyktingskäl eller andra skyddsbehov.

Här följer några vanliga förklaringar till avslag.

En kvinna med fyra barn flydde från Burundi efter gruppvåldtäkt. Ett barn föddes i Sverige. Hennes man hade flytt till annat land. Enligt kvinnan fanns en politisk förklaring till att myndigheterna ville tysta henne och maken.

Dessutom var det yngsta barnet hotat pga att det fötts efter våldtäkten. Kvinnan ansågs inte trovärdig och fick avslag. Hon försökte ta sitt liv och togs in för vård. De yngre barnen placerades i familjehem. Enligt tortyrexpertis borde kvinnan inte utvisas, men migrationsverkets förtroendeläkare såg inget hinder. Europadomstolen har nu avslutat ärendet utan invändningar mot Sveriges beslut.

Kvinnan har inte lyckats visa att myndigheterna i Burundi låg bakom våldtäkten, att hennes make inte skulle kunna vara far till barnet, eller att hon inte skulle kunna få skydd i hemlandet. (Application no.

50043/09) SV

Högst bifallsfrekvens hade sökande från Eritrea och Somalia förra året, med 75 respektive 63 procent. Lägst hade sökande från Makedonien med noll procent, och Kirgizistan med en procent.

Bevisen räcker inte Det som ska bevisas är att fruktan är "välgrundad", alltså att den kan styrkas av andra. Helst ska man därför ha skriftliga bevis för det man berättar. Det svåra brukar vara att visa att makthavarna eller förföljarna i hemlandet har ett intresse just för ens egen person, dvs att man inte drabbats slumpartat eller attackerats av enskilda banditer. Därför räcker det inte alltid att kunna visa att man själv eller någon närstående redan har misshandlats, hotats till livet, varit kidnappad, blivit våldtagen eller vad det nu är. Man behöver också visa att hotet består i framtiden. Samtidigt ställs ofta krav på att man redan ska ha råkat mycket illa ut.

Berättelsen är inte trovärdig Om man har skriftliga bevis, så kan det räcka för att bli trodd.

Men för att ens berättelse ska accepteras utan bevis krävs att man anses allmänt trovärdig. Att trovärdigheten ifrågasätts kan bero på att ens berättelse inte stämmer med Migrationsverkets landinformation, att den inte är tillräckligt detaljerad, att det finns motsägelser eller helt enkelt på grund av missförstånd.

Tillägg och rättelser kan tolkas som att man hittar på. Trovärdighetsbedömningen handlar också om identitet. De flesta som flyr har inga id-handlingar som Sverige godkänner. Om man inte kan förklara hur man tagit sig hit utan id-handlingar så kan det påverka trovärdigheten.

Det skulle gå att få skydd i hemlandet Även om man kan visa att man har behov av skydd, så återstår prövningen av hemlandets rättssystem. Migrationsverket bedömer om det finns polis och domstolar i hemlandet, om landet har undertecknat konventioner om mänskliga rättigheter och om det man anklagas för verkligen är förbjudet enligt lag i hemlandet. En vanlig anledning till avslag är att man skulle kunna klara sig i en annan del av hemlandet än där man bodde (internflykt). • Text Sanna Vestin

14 tema asylskäl 14 Globalt

En romsk familj kom från en by i Kosovo, där alla husen brändes ner. Mannen som värvats av den serbiska armén, beordrades med gevärskolvarna riktade mot sig och med hot om att bli dödad om han inte lydde, att bränna albanska hus och han lydde för att få leva. Han vägrade dock att medverka till dödande av någon alban, men blev ändå beskylld för att ha mördat två albanska namngivna frihetshjältar. Så har romer använts som sköldar och brickor i kriget på Balkan. Nu har de fått stå till svars inför fiendesidan för begångna brott oavsett om de flytt från inkallelseordern eller tvingats delta i kriget. I den här familjen försvann äldsta dottern i samband med övergrepp på familjen och har aldrig återfunnits.

Efter flera år som gömda i Kosovo blev yngsta dottern upptäckt och våldtagen. Därefter de flydde till Sverige. En annan dotter, som länge levt ihop med en man och har två barn tillsammans med honom i Sverige skall avvisas till Kosovo med ett av barnen. Det andra som lider av en obotlig sjukdom skall dock få stanna hos fadern, som inte kan sköta barnet.

Barnen är i två och fyraårsåldern. Hela familjen var gravt sönderstressade redan vid ankomsten till Sverige för många år sedan.

Kerstin Rosendahl

Det råder betydande skillnader mellan hur likartade fall bedöms i de tre migrationsdomstolarna i Sverige. Det finns även märkbara skillnader i bedömningarna av likartade fall inom respektive domstol.

Röda korset och Raoul Wallenberginstitutet september 2011

Tre personer i samma familj sökte asyl i Sverige samtidigt av samma skäl. Föräldrarna fick avslag men dottern fick asyl.

Så här motiverades föräldrarnas avslag våren 2010: ”Det förefaller även anmärkningsvärt att säkerhetstjänsten, vid det tillfället då gerillasoldaten påstås ha befunnit sig i familjens hem och myndigheterna samtidigt fann komprometterande politisk litteratur, inte griper NN, varvid familjen ges möjlighet att lämna landet.” (Kommentar: familjens pass hade beslagtagits innan husrannsakan. Direkt efter flydde modern huset, familjen gömde sig och flydde hemlandet illegalt) ”Att inte agera mot familjen, trots de starka misstankarna som påstås ha riktats mot denna och den mycket… allvarliga innebörden av dessa misstankar avviker, enligt verkets kännedom, kraftigt från de … myndigheternas tillvägagångssätt i liknande fall ” Intyg från partiet underkänns eftersom det var fotostatkopior och att intyget inte innehöll ”uppgifter om vad makarna skulle ha gjort för organisationen. Oavsett detta är källan inte i juridiska termer att betrakta som en objektiv tredje part varför intyget inte kan tillmätas avgörande bevisvärde” Angående skäl som uppkom i Sverige, kritik av hemlandet i tv och radioprogram som sändes live och via internet, där cd-skivor inlämnades som bevis, skriver verket: ”Oavsett om de åberopade cd-skivorna innehåller oppositionell politiskt material, så bedömer verket att makarna … inte gjort sannolikt att kritiken skulle ha kommit till de (inhemska) myndigheternas kännedom.” Ansökan avslogs, liksom överklagandet i migrationsdomstolen året därpå. Dottern ansågs inte ha bevisat att hon var av intresse för hemlandets myndigheter under tiden hon vistades där. ”Migrationsverket finner att du har varit vag om din politiska aktivitet… Dina uppgifter om att din telefon avlyssnats och att man läst dina e-mail är vaga och bygger på egna spekulationer. Du har inte heller på ett tillfredsställande sätt förmått berätta om tillfället då (säkerhetspolisen) kom hem till familjen i juni 2009.” Dotterns aktivitet i Sverige bestod av att ha deltagit i tv, protestaktioner, egen bloggsida med kritiska artiklar mot regimen. ”Migrationsverket konstaterar att du gett in en mängd dokumentation till stöd för politisk aktivitet i Sverige. Migrationsverket bedömer att denna aktivitet framstår som tillräckligt allvarlig och omfattande för att typiskt sätt misshaga regiEn man från Etiomen… Mot bakgrund av informationen att (hemlandets) myndigheter försöker bevpien har åberopat både föraka internettrafik utomlands finner Migrationsverket det sannolikt att du vid följelse på grund av sin journalistiska ett eventuellt återvändande… riskerar att granskas av myndigheterna”. verksamhet och sin sexuella läggning. MiDottern beviljades asyl och fick flyktingstatus. För familjen är grationsverket anser dock hans homosexualdet svårt att förstå de olika bedömningarna när de själva itet och de problem han haft av den anledningen känner till den verklighet de flydde ifrån och den som mindre trovärdig. Man menar bland annat att verklighet de nu är aktiva i. MW det är ”ytterst anmärkningsvärt” att mannen vågade kyssa en annan man i duschen i det fängelse där de båda vistades, eftersom han då riskerade att bli upptäckt. Migrationsverket anför också att mannen inte ”varit i kontakt med någon intressegrupp för homosexuella vare sig i hemlandet eller i Sverige” och vidare att mannen inte har ”inlett någon homosexuell relation sedan han kom hit”. RFSL

En man från Sierra Leone sökte asyl på grund av att han förföljts för att han är homosexuell. Migrationsverket tror dock inte på hans sexuella läggning bland annat därför att man ”ifrågasätter även ditt syfte med att bli medlem i en organisation som kämpar för homosexuellas rättigheter om du ville dölja din homosexuella läggning”. Man tycker också det är anmärkningsvärt att mannen vid ett tillfälle har sagt sig vara homosexuell och vid ett annat att han ”gå med män och kvinnor”. Mannen bedöms inte vara trovärdig och får avslag på sin asylansökan. RFSL

På asylumlawdatabase.eu kan du läsa om asylärenden och hur europeiska länder resonerat.

Elva länder är med i ett projekt som går ut på att samla ärenden på en gemensam databas för att förstå vilka krav som ställs och hur asylprocessen fungerar i de olika medlemsländerna. tema asylskäl 15

Svajigt fokus på HBTQ Ord som inte leder någon vart. Det menar förbundsordförande för RFSL Ulrika Westerlund är ett av flera problem i dagens asylsystem.

Efter fyra i Sverige utvisades Delsa och Pari till norra Irak där de utsatts för trakasserier på grund av sexuell läggning.

Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Var går gränsen mellan socialt tryck och förföljelse för Delsa och Pari?

I februari utvisades Delsa och Pari till Irak. De hade sökt asyl eftersom de, som lesbiska kvinnor i norra Irak, utsatts trakasserier, förskjutning från familjerna och dödshot.

I ett rättsligt ställningstagande från Migrationsverkets rättschef, förklaras att asylsökande som har uppgett förföljelse på grund av sexuell läggning som skäl, inte kan förväntas leva ”diskret” i hemlandet om det inte är ett val de själva gör. Om det finns risk för förföljelse om de lever öppet med sin läggning, måste Migrationsverket utreda den risken. ”Om den asylsökande inte kommer att öppet visa sin sexuella läggning ska Migrationsverket utreda orsaken till detta. Om det beror på socialt tryck från omgivningen är detta inte någon grund för asyl. Men om det i stället beror på rädsla för konkret förföljelse kan det vara skäl för att personen ska beviljas asyl.” (Metod för utredning av risken för personer som åberopar skyddsskäl på grund av sexuell läggning, RCI 03/2011).

En naturlig fråga blir i sammanhanget var gränsen går mellan ett socialt tryck som inte är grund för asyl, och konkret förföljelse. Är det konkret nog att bli dödsförklarad, både av myndigheter och familjen? Är det konkret nog att bli förskjuten från familjen, släkten, samhället i stort, mordhotad och sexuellt trakasserad?

Det framgår inte av det rättsliga ställningstagandet vad som är att betrakta som ett acceptabelt socialt tryck och vad som är grund för asyl.

Amineh Kakabaveh (V) var ombud för Delsa och Pari i slutet av deras vistelse i Sverige. På SVT-debatt beskriver hon hur kvinnojourer i irakiska Kurdistan har vädjat till svenska myndigheter att inte 16 tema Asylskäl

utvisa kvinnor i hopp om att jourerna ska kunna ta hand om dem och garantera deras säkerhet.

I rapporten ”Risk och Säkerhet för kvinnor i Irak/Kurdistan” från Kvinnor för fred (2010) beskrivs situationen på dessa boenden. I Sulaymanie i Norra Irak bröt sig 2009 beväpnade vakter in i boendet ASUDA, som startades med norskt bistånd. Männen misshandlade personalen och förde bort kvinnorna. Under samma år skickade boendet minst åtta kvinnor utomlands då dödshoten mot dem var så allvarliga att de inte kunde skyddas inom landet.

Det finns flera liknande skyddade boenden i regionen och det har hänt att kvinnor därifrån har dödats eller lämnats ut till sina släktingar mot mutor eller på grund av hot. För kvinnor som är starkt hotade är det svårt att gömma sig även om de byter bostadsort, eftersom samhället är uppbyggt på familjekonstellationer och släkter så att människor vet vem hon är även om hon flyttar. I samma rapport uttrycker personalen på ASUDA att det inte finns något som helst skydd för homosexuella personer.

Pari och Delsa levde i Sverige i fyra år.

Deras öde i Irak följs inte upp av Migrationsverket, eftersom det inte finns någon uppföljningsskyldighet för verkets beslut.

Fredagen efter utvisningen genomfördes en manifestation utanför Migrationsverket i Solna och en namninsamling med cirka 3000 namn lämnades över med krav på att Pari och Delsas fall ska öppnas på nytt samt att hbtq-personers rättigheter i asylprocessen ska tillgodoses. • Text Baharan Kazemi

– Det har bland annat kommit ett ställningstagande att Migrationsverket inte får lov att föreslå hbt-personer att leva diskret. Ett annat säger att det inte ska anses påverka trovärdigheten om en person berättar om sin sexuella läggning senare i processen. Men trots att dessa rättliga ställningstaganden har kommit, ser vi fortfarande att de resonemangen görs och används vid avslag, säger hon och fortsätter: – Rättsliga ställningstaganden borde vara bindande. De är de inte idag och det är ingen sanktion om man bryter mot dem.

Ungefär samma sak är det gällande lagstiftningen. Orden är det inte fel på men tillämpningen. I huvudsak tycker hon att lagtexten är bra och att det lagstiftningsmässigt har blivit bättre. Det huvudsakliga problemet är tillämpningen.

– Det borde finnas en säkerhetspärr.

Avslagsbeslut sker på felaktiga grunder och det finns ingen spärr för det. Istället ska den enskilde hitta nya omständigheter, säger hon.

I fyrtio år har RFSL arbetat med flyktingfrågor. Varje år arbetar de med mellan 50 och 60 fall.

– Det är en prioriterad fråga för oss, säger Ulrika Westerlund som har varit ordförande sedan maj 2010.

Ökat tryck på hbt-personer i Irak Situationen för hbt-personer har förvärrats i Irak i och med en våg av kidnappningar och mord. Det skriver Organization of Women’s Freedom In Iraq i ett pressmeddelande den 1 mars. Enligt aktivistbloggen ”Truthwinsout. org” misstänks shiitisk milis ligga bakom brotten. Det första mordet rapporterades den 6 februari och därefter tros 42 homosexuella män ha kidnappats, torterats och dödats. De flesta drabbade var från Bagdad eller Basra. De mottog hot om att de borde sluta med sitt beteende inom fyra dagar, och att de annars skulle möta Guds vrede.

Våldet har varit brutalt och morden har skett genom slag med betongblock och i vissa fall lemlästning.

Men trots organisationens många erfarenheter i frågan, säger Ulrika Westerlund att de omöjligen kan se utfallet av ett ärende.

– Det är ett lotteri. Det är mycket svårt och veta vad utfallet kan bli. Till exempel hade vi fyra snarlika fall med homosexuella män från Irak. Tre fick asyl, men en fick avslag. I hans fall var det ett mycket förvirrat resonemang.

Organisationen har en person anställd för juridisk rådgivning, men för liksom många andra föreningar och nätverk som arbetar med stöd till asylsökande, upplever de att de alltför ofta kommer in för sent i processen.

– Vi önskar att vi kunde komma in tidigare och har satsat på information på många språk som finns på Migrationsverket. Sedan skulle vi också vilja kunna hjälpa till med mer. Som det är nu är det främst juridisk rådgivning vi kan ge. Annat socialt stöd i form av hjälp med boende med mera, kan vi inte ge. Men vi har startat en grupp som heter Newcomer. Det är ett nätverk som håller på att byggas upp där asylsökande stöttar varandra, berättar hon.

Men det är inte enbart enskilda fall RFSL arbetar med. Opinionsbildningen är nog så viktig och organisationen uppvaktar tjänstemän och politiker för att framför de brister som de ser i tillämpningen av lagen.

– Något vi har försökt att få Migrationsverket att titta på är landinformationen. Det är märkligt att rapporter från olika länders utrikesdepartement för större genomslag än exempelvis rapporter från Röda korset eller Human Right Watch. Den landinformation som Utrikesdepartementet kommer med är producerad av ambassadpersonal i ett diplomatiskt syfte. Den informationen används sedan för att bedöma säkerhetsläget för enskilda. Det blir helt fel, säger hon.

Att Migrationsverkets personal har en alltför liten kunskap om hbtqfrågor var något som uppmärksammades för ett par år sedan.

Migrationsverket hade då själva beställt en utredning kring sin egen personals kunskaper. Slutsatsen var att det fanns stora brister kunskapsmässigt och Migrationsverket tog då till åtgärden att utbilda sin personal i frågorna. Men det är inte något som märkts av menar Ulrika Westerlund.

– Någon skillnad har vi inte sett, även om det givetvis är bra med utbildning.

Text Britta Abotsi Foto Peter Knutson

Flyktingombud Kerstin Rosendahl tycker att situationen för asylsökande romer har blivit sämre.

»Romernas berättelser tas inte på allvar« Många romer får inte rätt till en rättssäker asylprövning i Sverige.

Det är en av slutsatserna som görs i Amnestys rapport ”Romer i asylprocessen”.

Alarmerande är att Migrationsverket för denna grupp ofta använder sig av undantagsregeln om uppenbart ogrundad ansökan, vilket innebär att de inte får något offentligt biträde och någon egentlig prövning av asylskälen.

Detta trots att många rapporter visar att det på många håll finns en diskriminering av romer som etnisk grupp.

Nyligen togs också frågan om romers situation i Europa upp av Europas kommissionär för Mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg. I en ny rapport kritiserar han, förutom den omfattande diskrimineringen av romer i Europa, att Sverige och andra länder skickar tillbaka romer till Kosovo när det finns de som råkar illa ut i området just på grund av att de är romer. UNHCR har redan tidigare rapporterat att romer inte tas emot på ett säkert sätt i Kosovo och Serbien.

att de ska ut med en gång. Nu är det dock en hel del som tror att det kommer en amnesti på grund av Thomas Hammarbergs uttalanden, säger hon.

Amnesty har genom djupintervjuer med romer från Serbien och Kosovo samt studier av avslags- och bifallsbeslut fått större klarhet i hur situationen för romer i asylprocessen ser ut. Det rör sig om tolv djupintervjuer med asylsökande och 35 studerade asylärenden.

Av de 25 fall från Serbien som fick avslag var det hela 20 stycken som ansågs vara uppenbart ogrundade. Amnesty ställer sig i rapporten kritisk till den stora användningen av undantagsregeln, inte minst med tanke på att rapporter om situationen i Serbien för romer visar att det finns en diskriminering av gruppen.

Bland annat sägs det i Europakommissionens rapport att romer är särskilt utsatta som grupp. Enligt Amnestys studie hänvisar dock Migrationsverket oftast till Brittish Home Office Operational Guidance Note som säger att det inte finns någon systematisk diskriminering. Amnestys studie poängterar det anmärkningsvärda i att vissa rapporter används mer frekvent än andra, inte minst när det sammantaget finns flera andra rapporter som talar som diskriminering av romer i området. Migrationsverket använder sig trots det av undantagsregeln om uppenbart ogrundad ansökan. Uppenbarhetsrekivistet ska bara användas när det är uppenbart att

»Det är som om det knappt alls tas hänsyn till etnicitet i asylprocessen«

Kerstin Rosendahl, flyktingombud i Malungs församling, välkomnar Europarådets rapport. Hon har arbetat mycket med och för asylsökande och är inte förvånad över de resultat Europarådet och Amnesty kommit fram till.

– Jag har fått många samtal från förtvivlade människor som fått beskedet

Fortsätter på nästa sida >> tema asylskäl 17

>> Fortsättning från föregående sida det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte kan beviljas på annan grund. ”Uppenbarhetsrekvisitetet kan inte anses uppfyllt om det råder någon tvekan om antingen huruvida utlänningens uppgifter kan medföra rätt till asyl eller huruvida uppgifterna är trovärdiga”, står det i förarbetena till regeln.

– Det är ofta schablonmässiga formuleringar i avslagsbesluten. Ibland kan de hänvisa till en massa rapporter från organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, men vad de verkligen säger och vad det innebär tar de inte med.

Det är som om det knappt alls tas hänsyn till etnicitet i asylprocessen, säger Kerstin Rosendahl som menar att det inte är en tillfällighet att just romer är en speciellt utsatt grupp på den diskriminering som fastslagits finns runt om i Europa, inklusive Sverige.

Vidare visar rapporten att få av de asylsökande romerna får tillräckligt med information under asylprocessen. Ingen ansågs sig ha fått information om vad som krävs för att betraktas som flykting. Få hade också klart för sig varför de hade fått avslag. Många upplevde att Migrationsverket inte hade lyssnat på dem och att Migrationsverket saknade kunskap. Bara hälften av de intervjuade hade fått träffa sitt offentliga ombud innan den första asylintervjun.

Inte heller det förundrar Kerstin Rosendahl. Sedan 2005 har hon varit engagerad för romer i synnerhet. Engagemanget för asylrätten är dock betydligt äldre än så.

– Jag tycker att det blivit sämre nu för romer. Det skulle bli så bra med domstol och med två parter, men domstolen tycks bara göra precis som Migrationsverket har resonerat. Problemet är att romernas berättelser inte tas på allvar. Det viktigaste är att de får riktiga biträden som förstår deras sak, men med de många fall som anses som uppenbart ogrundade, får de inte ens ett offentligt biträde.

Att många romer från Balkan har en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin etnicitet, menar Kerstin Rosendahl är uppenbart.

– Jag har nu kontakt med det tolfte fallet med ett apatiskt barn. Det trauma som familjerna har med sig när de kommer hit blir ännu starkare när de inte blir trodda.

Det leder till uppgivenhetsproblem, säger hon och fortsätter: – Jag efterlyser en sanningskommission i den här frågan utifrån bland annat Amnestys, Europarådet och Etikkommissionens rapporter. Frågan är mycket alarmerande. • Text Britta Abotsi

18 tema Asylskäl

Religion som grund för asyl är en fråga om trovärdighetsbedömningar, menar pastor Bengt Sjöberg. Här skriver han om orimligheten i att ett konvertit ska hålla tyst om sin tro och inta en låg kristen profil.

Asyl som lotteri för konvertiter Tahers pappa dödades i Afghanistan, senare även hans mor och syskon. Taher fann ingen mening med att leva längre. Efter ett självmordsförsök var allt nattsvart och när kvällarna kom låg han klarvaken dygn efter dygn. Efter en tid kom han i kontakt med en församling där han fick bearbeta vad som hänt. Han blev lugn och trygg, och fick kraft att fortsätta att kämpa och göra något av sitt liv. Han var ju bara 19 år. Efter flera månaders undervisning och gemenskap i kyrkan beslöt Taher sig för att bli kristen och låta döpa sig. Efter dopet kunde han sova ordentligt på nätterna och studierna gick bättre. Taher gjorde andliga upplevelser.

När hans ärende behandlades i migrationsdomstolen kunde han redogöra för den kristna läran, men när beslutet kom fick han avslag eftersom domstolen ansåg att hans konvertering inte var seriös.

Under drygt 20 år har jag följt flera hundra asylärenden där människor hävdat förföljelse på grund av sin tro och religiösa tillhörighet. Jag upplever besluten som rena lotteriverksamheten, även om en klar förbättring skett det senaste året.

Migrationsöverdomstolen har fattat vägledande beslut. I skrivande stund väntar

vi på ett rättsligt ställningstagande av Mikael Ribbenvik.

Om man blivit kristen i till exempel Iran eller Afghanistan och söker asyl i Sverige, brukar Migrationsverket i sitt avslagsbeslut skriva att ”Du har ju kunnat leva som kristen i ditt hemland. Då är du inte i behov av skydd.” Om man däremot blivit kristen under asylprocessen menar Migrationsverket att personen konverterar för att få uppehållstillstånd och förstärka sina asylskäl. Ett aktuellt ärende i höstas gällde en afghansk man som funnit trygghet, tro och lugn i sin kristna tro. Mannen är analfabet och uppvisade brister i sina kunskaper om kristen tro. Migrationsöverdomstolen betraktar honom som icke trovärdig. Mot detta står vittnesmål från landsmän och andra medlemmar i kyrkan som umgås med mannen.

Jag menar att domen ger hopp om att de som tillägnat sig en gedigen bibelundervisning, deltar i församlingslivet och berättar om sin tro för andra, skall betraktas som ”verkliga” konvertiter.

Men jag hävdar med bestämdhet att det finns fullt godtagbara orsaker till varför man måste se till de individuella skälen.

Bibeln sätter inte upp någon intelligenskvot eller kunskapsnivå innan man får bli kristen och döpt. Det finns också reella orsaker till varför en asylsökande kan ha svårt att delta i gudstjänster.

Vägen fram till en tro är en process där tron prövas, befästes och utvecklas.

Detta är naturligtvis svårt för en svensk myndighet att förstå och överhuvudtaget kunna göra trovärdighetsbedömning om.

Här vill vi från de kristna församlingarna att Migrationsverket och domstolarna skall lyssna mer till väl underbyggda intyg från pastorer och präster.

När Migrationsverket påstår att en person blivit kristen för sent i asylprocessen går de emot en grundläggande rättighet. ”Var och en har rätt att när som helst i livet omfatta en religiös övertygelse vilket innebär att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.” Dessa rättigheter återfinns i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i Europakonventionen.

Om en asylsökande kan göra sannolikt att hans konversion är genuin kan han vara berättigad till uppehållstillstånd med stöd av 5 kap 1 § i utlänningslagen. Frågan är bara hur myndigheterna skall bedöma detta. Enligt domen ska myndigheterna även ta hänsyn till hur andra i omgivningen ser på personen. Är man till exempel medlem i en församling uppfattas man som kristen. I vårt svenska samhälle betraktas religionen som en privatsak, till skillnad mot hur det kan vara i andra länder.

Det blir därför en grannlaga uppgift för migrationsmyndigheterna att bedöma hur en persons liv påverkas av den kristna livsstilen. Domen i Migrationsöverdomstolen slår även fast att svenska myndigheter inte får tvinga någon att dölja, ändra eller ta avstånd från sin tro i syfte att undgå förföljelse. Vi får hoppas att det blir slut på migrationsmyndigheternas uppmaningar att konvertiten skall hålla tyst om sin tro och inta en låg kristen profil.

För våra kyrkor finns det även mycket att lära kring dessa frågor. Vi måste vara observanta på att det kan finnas en hel del som utnyttjar kyrkorna och ser en ny möjlighet till att få uppehållstillstånd. Det är viktigt att de asylsökande får gedigen undervisning och att riskerna för en konversion noga övervägs. Pastorer och styrelsemedlemmar behöver lära sig hur man skriver intyg om en konvertits väg fram till kristen tro. Församlingarna måste också ha en beredskap att fortsätta att ta hand om, stödja, vägleda och hitta fristäder för dem som eventuellt trots allt får ett utvisningsbeslut. Även tolkarna behöver förkovra sig.

Teologiska uttryck kan vara svåra att översätta, men nog blir man förvånad när

en tolk översätter att ”mannen motionerade i byarna uppe bland bergen”, när det handlade om att missionera i byarna. Att Migrationsverket ansåg att det inte fanns några bevis för att mannen spridit sin kristna tro ska inte hänga på ett översättningsfel.

Ribbenvik hävdar att ingen konvertit kan utvisas till exempelvis Afghanistan.

För att klara det påståendet underkänner Migrationsverket personers asylskäl. Vi ser hur människor utvisas eftersom de inte angett "hur de tänkt utöva sin tro i Iran", om de till exempel tänkt vara missionerande kristna.

Hur skall den som söker asyl i Sverige kunna beskriva hur han tänkt leva som kristen i Iran?

Människor utvisas för att de inte vet vilken dag som Jesus föddes på, för att de inte kan förklara treenigheten – något som knappast någon teolog kan förklara för övrigt….

Positiva beslut motiveras utifrån att

personen gjort sin övertygelse trovärdig genom att man visat hur man kommit till tro, vilken undervisning man fått, visat dopintyg och att man regelbundet besöker en församling. • Text Bengt Sjöberg Bengt Sjöberg är pastor inom Evangeliska Frikyrkan

Efter rättsligt ställningstagande Texten ovan är skriven innan Migrationsverkets rättsliga ställingstagande. Den 6 mars går detta att läsa i ett inlägg på bengtsjoberg. blogg.se: "Efter lång, lång, lång och svår, svår kamp fick idag en av våra afghanska unga män PUT. Han fick även flyktingstatus.

Vi är så glada. Man både gråter och skrattar och tackar Gud. Vill även rikta ett tack till Miggans chefsjurist Mikael Ribbenvik som lyssnat på kyrkorna i Sverige när han skrev sitt rättsliga ställningstagande."

Nya riktlinjer för religion som asylskäl betonar framtida risker, landinformtion och trovärdighet I december förra året kom en prejudicerande dom gällande en afghansk muslim som konverterat till kristendomen, där hans konvertering inte ansågs vara trovärdig. Domen följdes av ett rättsligt ställningstagande i februari, där riktlinjer gällande religion som asylskäl beskrivs.

I ställningstagandet skrivs det om vikten av landinformation. Den sökandes trovärdighet ska bedömas, och en framåtsyftande riskanalys ska göras, där det inte ska förväntas av den asylsökande att han eller hon ska dölja sin religiösa tillhörighet vid ett eventuellt återvändande. Möjligheter till myndighetsskydd och internflykt ska utredas. Det är, enligt ställningstagandet, den asylsökande som har bevisbördan för att göra sin tillhörighet till den religiösa gruppen sannolik. I trovärdighetsbedömningen kan en mer ingående bedömning krävas gällande personer som har konverterat, eller som tillhör en, för den folkgruppen, ovanlig församling. Bland annat kan frågor ställas kring hur olika religiösa riter utförs samt om innehållet i religionen. Det rättsliga ställningstagandet gör klart att personer kan ha olika nivåer av kunskap

om sin religion beroende på om de fötts in i den eller senare, själva valt den, samt om de har tagit del av religionsundervisning eller inte. Även om personens tillhörighet till den religiösa gruppen inte bedöms vara trovärdig, ska en bedömning göras kring vilka risker personen löper vid ett återvändande, om han eller hon tillskrivs tillhörighet till den gruppen, samt hur sannolikt det är att detta sker. I den framåtsyftande bedömningen gällande om personen löper risk att utsättas för förföljelse, ställs inte krav på att han eller hon tidigare ska ha utsatts för sådan förföljese som är skäl till asyl. BK

Kinshasa att släppa fångar eller möjligtvis överföra dem till civil rättvisa. Både denna och andra rapporter beskriver att människor som hamnar i Pastor Jeans belägenhet utan att någon utanför vet om det mycket väl kan försvinna för alltid” skriver Joakim Wohlfeil på Diakonia.

Han berättar att säkerhetstjänsten i Kongo-Kinshasa på många sätt styrs av presidentfamiljen, och att det finns flera exempel på att de gett sig på oppositionella.

– De har någon sorts fri verkstad. Efter valet har det förvärrats, det finns fler exempel på tortyr och försvinnande, säger han.

Detta bekräftas av Eurac, en Brysselbaserad organisation som samordnar de stora MR-organisationernas arbete i Kongo-Kinshasa.

Jean Kabuidibuidi utvisad av Sverige, fängslad i DR Kongo Den regimkritiska pastorn Jean Kabuidibuidi sökte asyl i Sverige år 2003.

Efter flera avslag och överklaganden utvisades han den 23 februari. När hans plan hade landat i Demokratiska Republiken Kongo fördes han bort av säkerhetspolisen till en ”inofficiell” förhörskällare. Där varvades frågor om hans politiska engagemang med sparkar och slag.

Detta har bekräftats av organisationer på plats (Nelson Mandelas vänner, genom Diakonia). Jonas Bergström, flyktingaktivist, fick ett mail från Jean Kabuidibuidi: ”Det här är vad som har hänt mig: Jag har blivit svårt torterad och slagen och det finns bilder på skador som kommer visa er ärren som kommer att finnas kvar.”

Jean Kabuidibuidi blev sedan frisläppt genom påtryckningar utifrån. ”Mönstret stämmer med andra fall vi känner till, då endast kraftfulla påtryckningar utifrån kunnat förmå säkerhetspolisen i Kongo-

Under DR Kongos inbördeskrig kallade Jean Kabuidibuidi regimen för massmördare i sina predikningar. Han blev hotad av regimen och flydde till Sverige 2003.

Han ansökte om asyl men Migrationsverket gjorde bedömingen att det inte fanns någon risk för Jean Kabuidibuidi om han utvisas till Kongo och gav avslag.

– Vårt beslut baserades på de uppgifterna som vi hade tillgång till. Sedan ska det sägas att migrationsdomstolen fattade samma beslut, sa Johan Rahm, presschef på Migrationsverket till Expressen.

I oktober togs pastorn in på Migrationsverkets förvar i Märsta. Han var frihetsberövad under 144 dagar innan utvisningen, efter flera försök, verkställdes. Hans ombud informerades inte om verkställigheten.

Efter uppgifter om vad som hänt Jean Kabuidibuidi efter utvisningen har frågan förutom bland aktivister uppmärksammats i media och riksdagen. • Text Baharan Kazemi & Jenny Skånberg Foto #pastorjean

Vad krävs för att betraktas som en Förföljelse på grund av politisk uppfattning eller aktivitet utgör ett skäl till asyl. Det handlar inte endast om vilken politisk övertygelse den sökande har, utan även om vilken åsikt han eller hon tillskrivs, samt konsekvenser av familjemedlemmars politiska verksamhet.

Liksom i bedömningar vid andra skyddsskäl, gäller det för den sökande att göra sannolikt att det finns en risk för förföljelse, tortyr eller omänsklig behandling vid ett eventuellt återvändande.

Vad krävs i form av aktiviteter och risker för att betraktas som en politisk flykting idag?

20 tema asylskäl

I UNHCR:s utredning ”Kvalitet i svensk asylprövning” från 2011 beskrivs att Migrationsverkets handläggare i ett flertal ärenden hade svårigheter att identifiera anledningen till förföljelsen som politisk uppfattning. I många somaliska ärenden kopplades risken för övergrepp till klantillhörighet, medan den sökande åberopade risk för tvångsrekrytering och bestraffning av Al-Shabaab på grund av politisk uppfattning. Enligt utredningen är det oklart vilken typ av aktivitet som anses vara relevant för flyktinskälet ”politisk uppfattning”. Som exempel nämns att en man som var chef för det största oppositionspartiets valstab fick avslag, medan en volontär i samma val fick flyktingstatus.

Ofta ställs krav på skriftlig bevisning för den politiska aktiviteten. Ett avslags-

beslut citeras: ”Du har inte lämnat in någon dokumentation över ditt politiska engagemang. Det torde kunna krävas av dig att du uppvisar exempelvis utskrifter från internet där du uppger dig ha spridit kritik mot regimen under minst sex år.

Ditt politiska engagemang kan därmed ifrågasättas.”

Intyg från olika politiska organisationer har dock, enligt UNHCR:s utredning, ett relativt lågt bevisvärde. Handläggarna uppmanas till att i högre grad förlita sig på landinformation, där det ofta framgår om vissa yrkesgrupper eller politiska opponenter är särskilt utsatta.

Ett fall som beskrivs i UNHCR:s utredning gäller en asylsökande vars far varit politiskt aktiv och vars syskon avrättats på grund av detta. Den sökande fick avslag

Inlägg

Risk att grunden kön förstärker lagtolkning som depolitiserar kvinnors erfarenheter

D

et är ett uppmärksammat problem att man inom människorätt och asylrätt har utgått från män och deras erfarenheter. Det som berör män har uppställts som universell norm och högsta prioritet för ”det internationella samfundet”. Mycket av detta berör naturligtvis också kvinnor, men uppmärksamheten för det som ofta drabbar kvinnor men mer sällan händer män lyser med sin frånvaro.

Detta är anledningen till att MacKinnon hävdar att mänskliga rättigheter ännu inte är kvinnors rättigheter, och kvinnors rättigheter ännu inte mänskliga rättigheter. Detta är anledningen till att den svenska asylrättens fruktansvärda orättvisor drabbar kvinnor ännu hårdare än män.

Asyllagstiftningen är i sig neutralt formulerad, men tillämpning är genomsyrat mansnormativ. Migrationsmyndigheterna uppvisar en gravt bristande förståelse för hur genus strukturerar makt, samhälle och erfarenhet vilket resulterar i att det kvinnor gör och utsätts för ofta tolkas som utanför lagrummen. Potentiellt könsneutrala begrepp som ”politisk åskådning” och ”förföljelse” har tolkats på ett sätt som utgår ifrån mäns erfarenheter. Kvinnor som uppger sig ha varit formellt politiskt aktiva och därför förföljda får veta att de inte alls har sysslat med politik, eller att deras politiska roll varit så perifer att ingen rimligen kan ha bemödat

sig att förfölja dem. Ingenstans i världen har kvinnor lika möjlighet att delta i den formella och institutionella politiken. Det är oftast män som syns i partier och parlament, men det betyder på intet sätt att kvinnor inte arbetar politiskt, och inte heller att deras politiska aktiviteter är obetydliga och ouppmärksammade av de vars makt dessa kvinnor hotar. Att laga mat åt rebeller, sprida information, gömma människor eller vägra att foga sig efter kvinnoförtryckande normer och strukturer är politiska åtaganden.

Kvinnor som är politiskt aktiva, även på dessa ”låga nivåer” eller ”okonventionella sätt”, är dessutom dubbelt utsatta eftersom det blotta faktum att de gör politisk revolt är ett uppror i sig, ett slags inkräktande påmanligt territorium och ett ytterligare slag mot en maktordning som redan är under hot. Ofta lider de därför ännu större risk för förföljelse än sina manliga gelikar, trots att deras politik sägs vara mindre viktig.

Att inte foga sig efter könsnormer är en form av politisk protest och att den inte förstås som så beror på en mansnormativ definition av det politiska. En sådan definition placerar politiken i den geografiskt och konceptuellt ”offentliga” sfären och förmår således inte belysa all den protest som så många kvinnor för i det ”privata”. Risken finns att grunden kön förstärker den typ av lagtolkning som depolitiserar kvinnors erfarenheter. Istället för att utmana mansnormativiteten så förlänger man den genom att förpassa kvinnors flyktskäl till kategorin ”kön”.

Annika Barnard, Asylgruppen Lund

I denna tankegångs spår vill jag framföra en måhända ovälkommen kritik. Sverige har, som en åtgärd mot asylrättens genusokänslighet, lagt till kön som förföljelsegrund i flyktingdefinitionen.

Det finns i min mening ett gott argument för att kvinnor sällan eller aldrig blir förföljda på grund av att de är kvinnor men däremot frekvent förföljs för att de inte kan eller vill vara ”rätt” sorts kvinnor.

politisk flykting i Sverige? med motiveringen att han själv aldrig blivit konfronterad av myndigheterna, vilket Migrationsverket såg som en indikation på att det eventuella politiska engagemanget inte var av sådan art att det skulle vara av något särskilt intresse för regimen.

Ett annat fall gäller en kvinna vars man grundat en motståndsrörelse. Han blev mördad på grund av sin politiska aktivitet.

Kvinnan, som själv var aktiv i rörelsen, hade arresterats fem gånger. Hon fick avslag med motiveringen att Migrationsverket ”fann det orimligt att de sökande skulle våga resa ut ur landet på sina egna handlingar mot bakgrund av den hotbild de upplever av myndigheterna”.

I inget av de två ovanstående fallen gjordes någon analys gällande den aktuella politiska organisationen, gällande

släktingarnas politiska aktiviteter eller innebörden av den förföljelse som familjen varit utsatt för tidigare.

I en interpellation i riksdagen (4 november 2011) gällande utvisningar av politiskt aktiva asylsökande till Iran, sa migrationsministern att en utvisning föregås av en prövning för att säkerställa att personen inte är att betrakta som flykting eller har skyddsbehov. Han sa vidare att han som minister inte kan ingripa eller ansvara för dessa bedömningar, utan att de sker inom ramen för Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Rättssäkerheten ifrågasätts inte när migrationsministern eller representanter för myndigheterna förklarar hur systemet fungerar. För dem som får avslag för att de inte har använt sig av flyktingsmugg-

lare eller för att de ännu inte har blivit avrättade som sina syskon, kanske detta stoltserande med rättssäkerheten klingar ihåligt. Pastor Jean som utsattes för tortyr vid ett återsändande till Kongo ska nu, enligt personer som är i kontakt med honom, söka uppehållstillstånd för arbete på en kyrka i Sverige. Det finns ingen reklamationsnämnd för misslyckade asylärenden, men nu finns möjligheten till spårbyte.

Frågan är vad som händer med asylrätten, och den ursprungliga frågan i den här artikeln kvarstår; vad krävs för att betraktas som en politisk flykting i Sverige idag? • Text Baharan Kazemi

TEMA asylskäl 21

Ännu en gång har Sverige prickats för en utvisning som skulle strida mot FN:s konvention om tortyr. Därmed får Hejran och Sabir Mammadov från Azerbajdzjan upprättelse efter många år av misstro och av skräck för att skickas tillbaka.

Flykten äntligen över för Hejran och Sabir Mammadov Ett par månader efter FN-beslutet utfärdade Migrationsverket uppehållstillstånd med flyktingstatus. Det var nervösa veckor och Hejran tycker att det var obehagligt att gå tillbaka till Migrationsverket för att få information om uppehållstillstånd och id-kort.

– Jag vet att de bara skulle informera, de var vänliga. Men jag känner mig stressad ändå, jag tror att de ska börja fråga ut mig.

Sabir bekräftar att det är svårt att tro på tillståndet och att det fortfarande känns jobbigt att de förlorat tio år. Men allt är ändå annorlunda nu; han har skrattat och dansat.

– Jag vill tacka alla som hjälpt oss!

Berättelsen om en utvisning till tortyr skakade Artikel 14:s läsare för fem år sedan. När Hejran, Sabir och deras dotter Ajnur kom till Sverige första gången hade de förföljts på grund av Sabirs armeniska bakgrund. Men Azerbajdzjan har skrivit på Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Därför måste det ha varit enskilda banditer som misshandlade och våldtog, inte staten, menade de svenska myndigheterna. År 2004 lämnades de över till gränspolisen i Azerbajdzjan för att "söka skydd i hemlandet".

Poliserna från Sverige hade lovat stanna tills familjen kommit helskinnad genom gränskontrollen. Men de reste tillbaka och kvar i ankomstrummet fanns de utvisade.

De azerbajdzjanska gränspoliserna var misstänksamma från början.

Men när de hittade handlingar som en av de svenska poliserna stoppat undan i Hejrans väska, så steg fientligheten.

Papperen visade Sabirs armeniska bakgrund.

Sabir togs till ett annat rum och frågades ut om vad han hade gjort i Sverige och hur han hade förrått Azerbajdzjan.

När han inte kunde svara kom slagen; mot magen, underlivet, knäskålarna... Tandimplantatet gick sönder, det som han hade efter att tänderna slagits sönder en gång tidigare.

Vakterna hotade med vad de skulle utsätta hans fru och dotter för, och hur Ur Artikel 14 #4/2006

han skulle behandlas i fängelse.

– Jag frågade om de tänkte slå alla blandade familjer på samma sätt. Polisen svarade att jag var en speciell kandidat, och det hade visats av att jag blivit transporterad tillbaka i chartrat plan, mindes Sabir.

Ajnur hörde skriken. När hon skräckslagen kissade på golvet hellre än att en polis skulle följa henne på toaletten, tvingades mamma torka upp med hennes kläder.

Flera dagar gick på samma sätt, utan mat och med turvisa förhör. Sabir har hjärtfel, och till slut insåg poliserna att han nog inte skulle tåla mer.

Hejran slapp inte undan. Senare i Sverige, när vi pratade om dessa skräckdagar, satt hon mest tyst med axlarna uppdragna och händerna mellan knäna. Men hon blev fly förbannad inför talet om att förövarna skulle vara enskilda banditer. Mannen som förnedrat henne värst kände hon igen på tv efteråt. Han var chef för gränspolisen.

När de äntligen släpptes från gränspolisen var det till husarrest. Ingen skola tog emot Ajnur och hon vågade inte gå ut ensam. Ibland försvann pappa och mamma och kom hem med otäcka märken. Då hade de varit kallade till nya förhör.

Efter fyra månader dök de upp i Sverige igen i bedrövligt tillstånd. De fick söka asyl igen, men till att börja med fick de varken träffa läkare eller advokat.

Närstående och medmänniskor i asylkommittén i Sundsvall tog tag i saken och Amnesty bekostade tortyrutredning på Kris- och traumacentret i Danderyd. Överläkaren Hans Peter Søndergaard konstaterade att det "kan anses säkerställt att patienten varit utsatt för förhör under tortyr på det sätt som han har beskrivit" och att det är "ställt utom tvivel att hon har varit med om de händelser hon har berättat om".

Sedan kom dråpslaget. Migrationsverket fattade samma beslut som om inget hade hänt. Det psykiatriska intyget ansågs för tvärsäkert och det rättsmedicinska för vagt.

Hur kan Sverige vara både bäst och värst?

ANALYS Beslutet från november 2011

Ett år senare hölls muntlig domstolsförhandling som närmast liknade en rättegång – mot familjen. Biträdet Johan Sterner gjorde vad han kunde, men nu ifrågasattes makarnas trovärdighet. Varför kunde de inte säga datum för förhören?

Hur kunde de bevisa att skadorna uppstått just hos polisen? Hur kunde de lämna landet utan pass – och hur kunde de vara förföljda om de hade pass?

Migrationsverkets trumfkort var att Sveriges attaché, placerad i Turkiet, inte hade hört talas om att det skulle hänt något speciellt hos gränspolisen i Baku vid tiden för familjens utvisning...

Journalisten Agneta Gustavsson följde förhandlingen och avslöjade i radioprogrammet Konflikt vilket lättsinne som domstolen visade inför familjens upplevelser. Efter avslaget ett par månader senare blev det pådrag i lokala media. Ajnurs klasskamrater demonstrerade och hon for själv till biskopen för att få stöd. Men inget hjälpte.

Sedan 2008 har familjen Mammadov levt med ett verkställbart utvisningsbeslut, föräldrarna gömda och Ajnur i familjehem.

De har haft stöd. Men rädslan har funnits där, inte minst varje gång media rapporterat om deportationer eller "illegala". Parets vuxna söner fick omsider uppehållstillstånd. I sista stund innan Ajnur fyllde 18 fick också hon stanna och kunde fortsätta i gymnasiet. Men Sabir och Hejran skulle fortfarande ut.

FN:s kommitté mot tortyr fick ta del av deras lidandes historia i slutet av 2008.

Efter ytterligare tre år kom svaret. Sverige har gjort fel.

Sabir och Hejran har varit flyktingar halva livet. Först nu när de har flyktingstatus kommer de så småningom att kunna känna att de inte längre är på flykt. • Text Sanna Vestin

om familjen från Azerbajdzjan var det nittonde där Sverige fälldes för att ha behandlat enskilda i strid med FN:s konvention mot tortyr. Inget annat land har fällts så många gånger i den typen av fall. Hur kan Sverige toppa denna nesliga liga?

Den första raden av fällningar, under slutet av 1990-talet, väckte uppseende på grund av Sveriges annars så goda renommé inom mänskliga rättigheter. FN-kommitténs resonemang blev mycket citerade och upprepas fortfarande i inlagor från advokater och i beslut. Det rör sig framför allt om att en person som upplevt tortyr inte alltid kan förväntas ge en detaljerad och sammanhängande redogörelse för tortyren*. Därför får enskilda motsägelser inte användas för att ifrågasätta hela berättelsen.

Under ett antal år såg trenden ut att vika. Sverige prickades bara någon enstaka gång. Men under 2010–2011 kom sju fällningar i snabb följd.

Det verkar märkligt. I andra sammanhang framhålls att Sverige är ledande bland jämförbara länder när det gäller att bevilja uppehållstillstånd. Dessutom är mottagningen och bemötandet mänskligare här än i flertalet andra länder. Många strider för att få tas emot i Sverige istället för i ett annat EU-land.

Den här motsägelsen är något vi i flyktingrörelsen lever med. Vi ser ständigt människor som misstros eller definieras bort och får utvisningsbeslut trots att de upplevt fruktansvärda kränkningar. Samtidigt är det ganska många som får stanna i Sverige. Detta är svårt att förklara.

Men motsägelsen är skenbar. De flesta som får uppehållstillstånd i Sverige får det efter olika slags gruppbedömningar.

Genom åren har beslut om vistelsetid och olika slag av verkställighetshinder gjort att stora grupper har fått stanna. Idag ser vi att uppehållstillstånden ofta går till dem vars länder bedömts vara i väpnad konflikt – i sådana fall begränsas beviskravet till att den sökande faktiskt kommer från området.

Det är i den individuella prövningen av

hotet mot din person och din trovärdighet som beviskraven i Sverige är fullständigt orimligt höga. Du måste inte bara bevisa vad som hänt och vem som gjorde det, utan också att det kommer att hända igen - och varför. Hur denna bevisprövning går till och vilka konsekvenser den får visades bland annat i UNHCR:s rapport om Migrationsverkets utredningar som publicerades i höstas*.

Att "många" får stanna är en sanning med modifikation, eftersom inte mer än ungefär en tredjedel av de asylsökande får uppehållstillstånd. Men det är ändå en viktig insikt att de personer som har individuella asylskäl, de som personligen förföljts, är just de har svårast att bli trodda i den procedur som ska vara till för att säkerställa en individuell bedömning.

Beviskraven är för höga.

I de senaste fallen från FN:s kommitté mot tortyr har det inte framgått lika tydligt som tidigare på vilket sätt kommittén anser att svenska myndigheter resonerar fel. Kommittén har helt enkelt räknat upp bevisningen och konstaterat att personen riskerar tortyr och därför inte får utvisas. Beträffande två av de senaste fallen har Migrationsverket kommenterat att besluten inte får någon betydelse för andra ärenden.

Men en snabb genomläsning av slutsatserna i de nitton fällningarna visar att de har något gemensamt: Där Sverige låtit en trovärdighetsbedömning av individen ta över, där har FN lagt vikt vid läkarintyg som tyder på tortyr, internationella rapporter om mänskliga rättigheter och Fortsätter på nästa sida >>

TEMA Asylskäl 23

>> Fortsättning från föregående sida

Kultur

annat bevismaterial. Svenska myndigheter har låtit sig förblindas av att den enskilde torterade inte har lyckats uppvisa rätt idhandlingar eller uttrycka sig i rätt kod och med tillräcklig exakthet om vad som hänt.

Därmed har myndigheterna inte heller litat på övriga fakta i målet.

Som ombud kan jag konstatera att "det nittonde fallet" är ett övertydligt exempel på just detta. Från första intervjun för tio år sedan har de sökande förklarat att de varit med om mycket, att de har svårt att komma ihåg datum och så vidare.

Av intervjuerna framgår också plågsamt tydligt hur svårt det är att sätta ord på de djupaste kränkningarna. Men med kännedomen om situationen för internflyktingar i Azerbajdzjan och av familjemedlemmarnas samlade berättelser, läkarintygen och barnets reaktioner är det ändå inte svårt att förstå vad som drabbat familjen, för den som vill förstå.

Materialet är omfattande – den tjugosidiga inlagan till tortyrkommittén följdes av mer än sjuttio bilagor. Allt material var tillgängligt för svenska myndigheter.

Man kunde tycka att bevisningen var förödande. Ändå handlade domstolsförhandlingen i Sverige om hårklyverier som de sökande inte fullt ut förstod.

Annorlunda uttryckt; domstolens leda-möter förstod inte de förföljdas verklighet. De ville till exempel inte förstå att "polisen" ibland kan betyda den lokala polisen, ibland KGB – och det är inte samma sak. Missförstånd blev till minskad trovärdighet, minskad trovärdighet satte ned tilltron till varje annan utsaga. Till slut blev en av Sveriges mest kända tortyrexperter till en person som domstolen inte kunde lita på.

FN:s kommitté mot tortyr, som ser saken ur ett större perspektiv, konstaterar att intygen från experterna på KTC visar vad makarna utsatts för. Den konstaterar att rapporter från bland annat UNHCR visar att blandade familjer riskerar förföljelse i Azerbajdzjan. Därefter tycks kommittén inte anse att varje kommatecken från de traumatiserade familjemedlemmarna behöver granskas i detalj. Den kan ändå slå fast att en ny deportation skulle innebära att "makarna utsätts för en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr".

Om asylprövning i Sverige kunde gå till på samma sätt skulle mycket vara vunnet.

Nawal el Saadawi, egyptisk författare och aktivist, är en av sju jurymedlemmar i Tribunal 12.

Tribunal 12 ställer Papperslösa, mänskliga rättigheter och bristen på dem i förvar, vid deportationer och i gränskontroller. Det kommer att diskuteras och stakas ut när Tribunal 12 arrangeras på Kulturhuset i Stockholm den 12 maj.

Genom att med vittnesmål berätta om dagens verklighet i Europa, ska en jury med internationella författare, aktivister, journalister och professorer diskutera

vad som strider mot de mänskliga rättigheterna eller inte. Det är tanken med Tribunal 12 som inspirerats av Bertrand Russel och Jean-Paul Satres tribunal som sattes upp 1967.

– Vi vill visa de fel som finns. Det handlar om att lyfta fram rättigheterna.

Vi kommer inte att gå in på varför personer har flytt eller vad som händer om de återvänder, säger Oskar Ekström som är projektledare för Tribunal 12.

Text Sanna Vestin Fotnot: Alla besluten från FN:s kommitté mot tortyr hittar du här: http://www.bayefsky.com/ (Klicka dig fram: Category, Jurisprudence, Treaty, CAT)

B.S. Chimni

24 Tema / KULTUR

Parvin Ardalan Foto Fredrik Elg

Sadik J. al-Azm

– Bevismateralet till tribunalen har pågått under lång tid och pågår fortfarande. Vi har bland annat haft en journalist som har rest till Grekland och Turkiet för att samla in material därifrån. Vi fortsätter hela tiden att komplettera materialet, säger han.

Tribunal 12 som kommer att hållas på engelska tar upp frågorna i ett europeiskt perspektiv. Juryn som bjudits in kommer också från olika världsdelar och sammanhang.

– Vi har arbetat mycket med att få hit en jury med mycket kunskap men också bredd gällande kön och varifrån de kommer. Och vi är mycket nöjda med resultatet, säger Oskar Ekström.

Europa inför rätta En hel dag kommer att fyllas med sessioner av vittnesmål som skådespelare framför inför en jury inne i Kulturhuset i Stockholm. Utanför på Sergels torg ska manifestationer hållas för de mänskliga rättigheterna. Men det är inte bara i Stockholm som arrangemanget kommer att kunna ses.

Runt om i Europa ska Tribunal 12 att webbsändas och aktiviteter kommer att anordnas kring temat.

– Vi hoppas att det uppmärksammas

Henning Mankell Foto Lina Ikse Bergman

på så många platser som möjligt. Vi har en hel del kontakter runt om i Europa som kommer visa webbsändingen och ha aktiviteter kring det, berättar Oskar Ekström som beskriver projektet som både konstnärligt och politiskt.

Under fem år har han arbetat som projektledare för yttrandefrihetsprojektet Shahrazad – Stories for Life. Tribunal 12 är en av projektets aktiviteter i samarbete med flera andra organisationer.

Saskia Sassen

Den svenske författaren och regissören Henning Mankell, den iranske journalisten och aktivisten Parvin Ardalan, B.S Chimni, indisk expert på internationell rätt och flyktingrätt, Nawal el Saadawi, egyptisk författare och aktivist, Saskia Sassen, professor i sociologi och expert på globalisering och migration, Nurrudin Farah, somalisk författare och kvinnorättskämpe och Sadik J. al-Azm, syrisk professor emeritus i modern europeisk filosofi kommer alla att sitta med i juryn.

– Det blir inte som en rättegång utan vittnesmålen presenteras först.

Sedan får juryn diskutera och tycka.

Vi har ingen aning om vad de kommer att tycka och säga. De är kritiska och intelligenta människor så de kan ju säga att bevismaterialet är alldeles för tunt men vår förhoppning är att de kan komma till gemensamma slutsatser. • Text Britta Abotsi Foto San Cool Läs mer på www.tribunal12.org

Nuruddin Farah Foto PHilippe Matsas

Kultur 25

Sverige forever in my heart

FARR-NYTT

Recension • BOK: Sverige forever in my heart av Niklas Orrenius (2011) Natur och kultur Hur Sverige väljer ut irakiska kvotflyktingar i Syrien, hur en somalisk kvinnas polisanmälan om rasiska slagord mot henne negligeras av polisen, hur amerikaner vid den mexikanska gränsen tar lagen i egna händer mot personer som försöker ta sig över gränsen och hur Sverigedemokraterna rekryterar medlemmar bland invandrade homofober i Södertälje.

Det handlar några av Niklas Orrenius texter i reportageboken ”Sverige forever in my heart”. Reportagen i hans nya bok är alla på ett eller annat sätt kopplade till migration och integration.

Orrenius har i många år har arbetat på Sydsvenskan. Som malmöit har jag läst många av hans reportage från när och fjärran. Ibland upprör han mig i sitt nakna sätt att skriva och då och då saknar jag aspekter i hans texter.

Att läsa reportage efter reportage i ”Sverige forever in my heart” och inte minst de korta informativa ”vad hände sen?”-texterna, är något helt annat. Tillsammans bildar de sammanhang, inte i klartext men mellan raderna. Det är inget nytt eller revolutionerande som kommer fram, men Orrenius stilistiska sätt att skriva berör och med olika vinklar får han mig att tänka till och inte minst minnas tillbaka vad som har hänt i denna landsända de sista åren. Det som hände då, får ett annat ljus i ett nu. Det finns mycket att lära bara genom att titta tillbaka på de senaste åren. Och det är just det Orrenius ger läsaren med sin nya bok. Det blir ett stycke lärorik samtidshistoria.• Text Britta Abotsi

Between 2 fires

Recension • FILM: Between 2 fires (2011) regi: Agnieszka Lukiasiak Tvingas tillbaka till Vitryssland med risk för att ens 10-åriga dotter säljs till prostitution eller att stanna kvar i Sverige och gifta sig med en många år äldre sextörstande gammal man. Det är ett av flera val huvudpersonen Marta står inför i filmen Between 2 fires. Filmen hade premiär förra året och finns nu på dvd. Det är en viktig, gripande och mycket välspelad film som skildrar svenska myndigheters kyliga och distanserade omhändertagande, svensk migrationspolitik och inte minst en mammas utsatthet, kärlek och kamp för sin lilla dotter. BA

Apatiska för nybörjare Recension • TEATER: APATISKA FÖR NYBÖRJARE Av Jonas Hassen Khemiri, Regi Nina Wester. FOLkTEATERN i GÖTEBORG och RIKSTEATERN Pjäsen är en rapp satir om de apatiska flyktingbarnen, tjänstemän, politiker, pensionärer i påskuppropet och klasskamrater till en utvisad flicka. I centrum står en utredare som försöker gå till botten med myten om att barn förgiftats med ryska mediciner för att bli apatiska. I dialoger med en liten röst som bara finns i hans huvud tvingas han hela tiden ta ställning och fortsätta leta efter förklaringar. 34 roller spelas av sex skådespelare: Lars Magnus Larsson, Cecilia Milocco, Shebly Niavarani, Jonas Sjöqvist, Ulla Svedin och Natalie Sundelin. Pjäsen är inspirerad av Gellert Tamas bok ”De apatiska”. BK

26 Kultur / FARR-NYTT

Remissvar gällande betänkande om ensamkommande barn FARR:s styrelse har skrivit ett remissvar gällande betänkandet om utredningen om en översyn av mottagandet av asylsökande ensamkommande barn (SoU 2011-64). I remissvaret står att FARR delar utredningens utgångspunkt i att barn far illa inom det nuvarande systemet i och med att de i vissa fall blir kvar i tillfälliga boenden länge på grund av brist på kommunplaceringar. Utredarna föreslår en ändring i Lagen om mottagande av asylsökande, LMA, så att betoningen blir att det är Migrationsverkets ansvar att placera barnen i kommuner, inte att det ska finnas överenskommelser mellan kommunerna och Migrationsverket.

Det ska fortfarande i första hand finnas en strävan efter att placera barn där det finns en överenskommelse. FARR:s styrelse skrev i remissvaret att nätverket inte har några invändningar mot att lagtexten ändras på det sätt som beskrivs i förslaget. Betänkandet fokuserar dock enbart på den aspekten av lagtexten och frågor gällande ersättning till kommunerna, resurser till skolor och tillgång till sociala insatser behöver planeras vidare, särskilt i de fall då kommunerna saknar överenskommelse med Migrationsverket och placering ändå genomförs. BK

Debattartikel på SVT Debatt Den 6 februari publicerades en debattartikel undertecknad av tf ordförande i FARR, Lars Fagerström, på svt debatt.

Det var ett svar på Sverigedemokraternas Björn Söder och Kent Ekeroths inlägg om att det borde bli olagligt att hjälpa flyktingar att gömma sig undan utvisning. Fagerström skrev bland annat att ”asylrättsaktivister inte bara hjälper gömda människor med boende, utan också med det juridiska arbetet, med socialt stöd, med barnverksamhet och med ekonomiskt stöd i vissa fall. Asylgrupperna fungerar således i många fall som en socialtjänst för dem som saknar sociala rättigheter i Sverige. Vi kämpar för rätten till skola och sjukvård, för kvinnors rätt till stöd på kvinnojourer och framförallt till rätten att få en rättvis och rättssäker prövning av asylärendet. Att föreslå att det här arbetet, som sker på ideell basis, ska kriminaliseras, är att föreslå att en av de mest utsatta samhällsgrupperna ska bli ännu mer utsatt. Det är osolidariskt, inhumant och pinsamt!” BK

Goda råd på fem språk FARR:s skrift Goda råd riktar sig till asylsökande och ger konkret information och råd i asylprocessen. Den finns översatt till ryska, arabiska, engelska och spanska. Pdf laddas ner från hemsidan, www.farr.se.

Foto Patrik Gunnar Helin

FARR ARBETAR FÖR rätten att söka asyl att internationella konventioner och svensk asyllagstiftning ska efterlevas att ytterligare flyktinggrupper eller asylkommittéer bildas Flyktinggruppernas Riksråd är en p­ olitiskt och religiöst obunden organisation som bistår flykting­grupper, asylkommittéer och enskilda i hela landet. FARR bildades 1988 och arbetar helt ideellt.

ge bort artikel 14

KONTAKT E-post Organisationsnr.

Plusgiro Bankgiro Adress

ökad förståelse och kontakt mellan svenskar och flyktingar

info@farr.se 88 26 01 - 54 66 52 08 90-5 206-3287 Vikingagatan 14 b, 4 tr 113 42 Stockholm

Ordförande, tf Lars Fagerström Sekreterare Baharan Kazemi Kassör Zohreh Mortazavi

känner du någon som är intresserad av frågor om asyl och migration? lars.fagerstrom@farr.se kazemi.baharan@gmail.com mortazavi.zohreh@gmail.com

Beställ via artikel14@farr.se 4 nummer för 175 kronor

ÖVRIGA STYRELSEN, LANDANSVARIGA OCH MEDLEMSGRUPPER Borås

Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås

070–66 288 66

Falun Asylgruppen i Falun/Borlänge lennart.ed.konsult@swipnet.se

023–250 05 Falkenberg Hallands asylkommitté

Lars Fagerström

0346–583 16 073–575 38 66 fagerstrom.lars@swipnet.se

Filipstad Bengt Sjöberg (Värmland)

0590–103 36 bengt_sjoberg@telia.com

Gävle

thyran@gavle.to 073–596 32 67

Asylkommittén i Gävleborg Maud Lindgren

Göteborg Ingen Människa är Illegal

Tomas Missne

Ljusdal

goteborg@ingenillegal.org 070–824 72 07 tomas@minpost.nu

Ljusdals Solidaritetshusfören 065112936

Lund Asylgruppen Lund

073–583 24 18 asylgruppenlund@gmail.com

Malmö Asylgruppen i Malmö

073–659 05 73 asylgruppen@hotmail.com

Norrköping Asylgruppen i Norrköping

073–780 27 77 epost@asylgruppennorrkoping.se

Skellefteå

http://smia.wordpress.com

SMIA (Skelleftebor mot inhumana avvisningar)

BESTÄLL HÄR

Återförsäljare Malmö Glassfabriken, Kristianstadsgatan 16 Stockholm Hallongrottan, Bergsundsgatan 25 (t-bana Hornstull) Bokhandeln Info/Kafé 44, Tjärhovsgatan 46 (t-bana Medborgarplatsen) Vill du bli återförsäljare? Kontakta artikel14@farr.se

beställningar ❑

Jag vill bli medlem i FARR och prenumerera på Artikel 14 ➥ Studerande, asylsökande och arbetslösa

250 kr 150 kr 250 kr

Stockholm Asylkommittén i Stockholm

Anita Dorazio

08–617 51 86 070–8162161/08–7674599 anita_dorazio@hotmail.com

❑

Prenumeration för institutioner

Ingen Människa är Illegal Rådgivningsgruppen i Stock- holm, Ingen Människa är Illegal/Vänsterjuristerna

stockholm@ingenillegal.org 070–7336107 radgivningslistan@gmail.com

❑

Jag vill ha information om medlemskap för asylkommittéer och andra föreningar

Broder Christian Ulla Hoffman

acatsweden@yahoo.fr ulla.hoffmann@vansterpartiet.se

❑ ❑

Jag vill ha ______ ex. av foldern om FARR

Sundsvall Asylkommittén i Sundsvall

Birgitta Krona Södra Dalarna

060–12 28 50 070–685 27 74 bikrona@yahoo.se

Södra Dalarnas asylkommitté John Persson joi.persson@telia.com Michael Williams michael.williams@farr.se

Umeå Asylgruppen i Umeå

asylgruppeniumea@hotmail.com 070–221 03 48 www.asylgruppen.se

Uppsala

marianne.abrahamsson@live.se bo.nylund@telia.com

Ekumeniska fristadsgruppen med nätverk Marianne Abrahamsson Bo Nylund

Ånge Rut Törnkvist

070–632 48 65 rut.tornkvist@svenskakyrkan.se

Jag vill ha ______ provnummer av Artikel 14

Namn Tel Adress

Skickas i frankerat kuvert till Baharan Kazemi, Ekholmsvägen 253, 127 46 Skärholmen.

Lägg gärna med några frimärken som ersättning för porto och kopiering.

Posttidning B Returadress: FARR Vikingagatan 14B, 4 tr 113 42 Stockholm

Artikel 14 Sveriges enda flyktingpolitiska tidskrift

»Samma person som söker asyl kan ha 75% chans att få sin ansökan

godkänd i ett medlemsland och mindre än 1% chans i ett annat, trots att vi har gemensamma standarder.« Cecilia Wikström, EU-parlamentariker (FP)

»Bedömningarna för att bevilja uppehållstillstånd med

anledning av skyddsbehov varierar stort vid de tre migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.« Rapporten ”Vad krävs för att få skydd? – En studie av gränsdragningsproblem mellan olika grunder för uppehållstillstånd” från Röda Korset och Raoul Wallenberginstitutet