A14 2016#3 taltidning

Artikel 14 #3/2016 Sveriges enda flyktingpolitiska tidskrift

Posttidning B Returadress FARR Box 391 101 27 Stockholm

”Regeringen pratar om integration men i praktiken pågår en gigantisk process för att marginalisera ett par hundra tusen människor.”

Sanna Vestin

TEMA: INTEGRATION?

TILLFÄLLIGT AVBROTT

INTE INTE INTE GRAT GRAT GRAT ION? ION? ION?

#3/2016 50 SEK

ARBETE TILL VARJE PRIS BYGDEAKTIVISM SKA JAG ÖVERGE MINA DRÖMMAR? LÅNGSAMMA REVOLUTIONER BARNBÖCKER OM FLYKT

S veriges enda flyk tingpolitiska tidskrif t | Ges ut av Flyk tinggruppernas riksråd

Artikel 14 nr 3 2016 FÖRSTA ORDET

5

ARTIKEL 14 KOMMENTERAR

6

PERSONPORTRÄTT: LOTTA LAGNANDER

8

DEBATT: INGEN FÅR LÄMNA SAMOS

10

BAKOM NYHETERNA

12

PRAXIS

14

AKTUELL JURIDIK

16

Tema: Integration?

Integration, assimilering, multikulturalism?

18

Tillfälliga lagen förödande för integrationen

20

När jag kom till Sverige...

23

Aktivism för integration

24

Arbete till varje pris

30

TCO kommenterar tillfälliga lagen

32

Frågetecken? Utropstecken!

34

Studiecirklar skapar relationer

36

Sandarna BK: Det handlar inte bara om att få spela match

38

Sidor som några av er kanske kommer att bläddra förbi

40

Plattform för språk och långsamma revolutioner

42

Begränsade möjligheter till delaktighet

44

Kreativt motstånd

46

Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse

Vill du arbeta för en human och solidarisk flyktingpolitik?

Bli medlem i FARR.

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, är ett partipolitiskt och religiöst obundet nätverk som består av, hjälper och samordnar grupper och enskilda i Sverige som arbetar för att stärka asylrätten. FARR arbetar för att Sverige ska följa de internationella konventioner som undertecknats till skydd för mänskliga rättigheter och för att tillämpningen av den wsvenska asyl- och flyktingpolitiken ska präglas av humanitet, solidaritet och rättssäkerhet.

Du kan engagera dig i FARR eller i någon av våra medlemsgrupper. Besök farr.se för mer information. Du behövs!

UR ARTIKEL 14 I FN:S DEKLARATION OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

E-post– info@farr.se Organisationsnr 88 26 01–54 66 Plusgiro 52 08 90–5 Bankgiro 206–3287 Telefonnummer 08-7100245

Flykten i bild och för barn

Kultur

48

Recensioner: Edward Tulanes fantastiska resa och Den dagen

50

Boktips för barn

52

Vägen till Europa

54

Serie av Fia Lien

56

FARR-nytt

57

Nr 3 2016 ISSN 11041846 Ansvarig utgivare: Sanna Vestin sanna.vestin@farr.se Redaktörer: Jenny Skånberg, Mikael Leyi Övrig redaktion: Sofia Häyhtiö Korrektur: John Runeson Medverkande i detta nummer: Arlinda, Khaled Alesmael, Karim Atahualpa Jebari, Lina Börjesson, Frida Davidsson, Anders Deros, Abdi Elmi, Sara Engström, Karolina Enquist Källgren, Athena Farrokhzad, Arvid Gudmundsson, Eva Gustafsson, Klara Ljungberg, Rasmus Isaksson, Fia Lien, Jasminé Mehho, Åsa Odin Ekman, Linda Persson, Elisabeth Raymond, Annette Rosengren, Karin Råghall, Andreas Ståhl, Susanna Udvardi, Anders Wiklund, Sanna Vestin, Bushra Yahya Al-Jubaihi.

Kontakt: artikel14@farr.se www.artikel14.se / www.farr.se Prenumerationsärenden: artikel14@farr.se Tryckeri: Trydells, Laholm

Artikel 14 ges ut med stöd av Kulturrådet. Åsikter som framförs av enskilda skribenter behöver inte överensstämma med redaktionens. Är det något som du vill att Artikel 14 ska ta upp? Skriv till artikel14@farr.se. Vi tar gärna emot artikelidéer, beslut, klipp, rapporter och annat.

Artikel 14 ges ut av Flyktinggruppernas Riksråd – FARR, i syfte att informera och skapa debatt kring flyktingfrågor och asylpolitik. Tidningen är politiskt och religiöst obunden, drivs utan vinstintresse och utkommer med fyra nummer per år.

Integration för asylrätt F

örra hösten var den flyktingvänliga opinionen starkare än någonsin. Men vi hann knappt landa i den styrkan innan etablissemanget gick ut med en enad röst och sa: Flyktingarna är ett hot mot oss. Vi måste dra ner i budgeten, vi kan inte upprätthålla välfärden.

Regeringens åtgärdsplan har nu slagit till med full kraft. Den har inte bara lett till att asylsökande stoppats från att komma hit. Dessutom drabbas de som redan har kommit hit.

De som fått avslag ska omedelbart ut i kylan med de nya LMA-reglerna.

De asylsökande hålls kort – många får inte arbeta för att de inte har id-handlingar. De får inte läsa svenska om det inte finns någon frivilligorganisation som ordnar det. Många har inte råd att ta sig från förläggningarna. Just nu pågår en stor flyttkarusell som spolierar integrationen för dem som ändå börjat ta sig in i samhället.

18-åringar rycks från sitt sammanhang och skickas tvärs över landet.

De som får uppehållstillstånd får det bara tillfälligt och med regler som saboterar etableringsprogram och familjeåterförening.

Regeringen pratar om integration men i praktiken pågår en gigantisk process för att marginalisera ett par hundra tusen människor, inte integrera dem. De kommer att jaga arbete för att överleva och få stanna. Men när desperata människor är beredda att ta jobb på vilka villkor

som helst så leder det till lönedumpning med risk för främlingsfientlighet.

Och misstänksamheten mot de främmande växer.

När politikerna sviker måste de asylsökande och de frivilliga sköta integrationen. Det må vara som aktivister, personal eller grannar. Vi behöver träffas i asylgrupperna och tillsammansgrupperna och ännu hellre i fackföreningar, föräldraföreningar, idrottsklubbar, whatever. Integration är inte bara att ”vi” ska hjälpa ”dom”. Det är att syssla med gemensamma intressen.

Det händer faktiskt hela tiden. Det händer varje gång grannarna startar språkcafé och klädinsamling istället för att börja skriva hotbrev när en flyktingförläggning öppnas på orten. Det händer när motorcykelklubben tar med flyktingarna på tur. Det händer när asylsökande organiserar sig och knyter kontakter, när de ordnar egna språkkurser och bjuder in pensionärsklubben som lärare. Det händer när skolpersonal släpper in alla på samma villkor.

Där de asylsökande blir bekanta istället för främlingar, där finns också lojaliteter istället för misstänksamhet, och opinion för deras rättigheter. Den opinionen behövs för att utmana den flyktingfientliga politiken. sanna vestin

5

ARTIKEL 14 KOMMENTERAR

Manifestation i Helsingfors. Foto: Sanna Vestin

6

Onödig lagstiftning

Här föds en rörelse

Den 8 september ordnades en manifestation utanför det finska Migrationsverket i Helsingfors, mot att Afghanistan, Irak och Somalia utnämnts till ”säkra länder”. Flera hundra asylsökande anslöt sig, en del av dem tillresta från andra städer. Många höll tal om sin situation. Nätverket för fri rörlighet som arrangerat manifestationen hade planerat ett mindre nätverksmöte efteråt.

Men det blev inget litet möte. En stor del av de asylsökande samlades i en näraliggande park för att diskutera hur de skulle hålla kontakten och fortsätta kampen för sina rättigheter.

Det påstås att de nya tillfälliga lagarna behövs för att minska mängden asylsökande till Sverige.

Men antalet sökande minskade kraftigt långt innan lagarna trädde i kraft. Passkontrollerna från förra hösten stängde effektivt människor ute. EU har med Turkiets hjälp stängt och låst dörren. Jag är av den uppfattningen att Sverige och Europa kan och bör ta emot fler flyktingar men det är nu en helt annan diskussion. Det är välbelagt att de nya tillfälliga lagarna är både rättighetsmässigt förkastliga och samhällsekonomiskt vansinniga. De har sin vassa udd riktad mot de som redan har kommit till Sverige. I skydd av de stängsel som rests borde till och med Sveriges nervösa regering hålla med om vikten av att så snart som möjligt dra tillbaka denna lagstiftning. Att det är rimligt att göra det möjligt för nyanlända att leva och hitta en framtid här. Och låta den nya tillfälliga lagen bli just detta. Tillfällig. En parentes.

sanna vestin

mikael leyi

"En lag är stor och väldig och svår att hitta på och dom som skriver lagar är ofta ganska små."

Ur Mumintrollen – Lag och rätt (1968)

7

PERSONPORTRÄTT

Lotta Lagnand Lotta Lagnander är aktivist och driver en juristbyrå med fokus på asyl- och migrationsrätt. ”Det är nödvändigt att försöka vara en motkraft till vansinnet i världen.”

N

är jag var tio år skrev jag dikter om fångarnas situation i Sverige. Ingen mer än jag har läst dem men det var nog det första jag gjorde som aktivist. Jag är född och uppvuxen i ett samhällsengagerat hem där det alltid har pratats om, och agerats utifrån, allas lika värde oavsett omständighet. Jag har bott i Kåhög utanför Jonsered, Kungsbacka och i Göteborg.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt och de år som har gått kan jag konstatera att jag aldrig har satt upp några mål. Jag har inte haft någon inre drivkraft att nå någonstans. Det jag har gjort inom politiken och i mitt arbete har helt utgått från två värden: rättvisa och solidaritet. Det är min drivkraft.

Efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala för juridikstudier och efter min kandidatexamen

ARTIKEL 14 – PERSONPORTRÄTT

Det är viktigt att hämta energi i varje framgång, i varje möte.

började jag arbeta på Försäkringskassan, som följdes av Akademikernas a-kassa innan mina barn föddes.

Efter småbarnsåren började jag arbeta som ombudsman och politisk sekreterare för Vänsterpartiet. När jag träffade min nuvarande man flyttade jag till Gävle och sedan snart nio år driver jag en juristbyrå där vi framför allt arbetar med asyl- och migrationsrätt.

Det är nödvändigt att göra motstånd, att försöka vara en motkraft till vansinnet i världen.

Det är viktigt att hämta energi i varje framgång, i varje möte. Ta tillvara det positiva som händer i det onda och svåra. Jag får så otroligt mycket tillbaka hela tiden: vänner, extrabarn, geografikunskaper och utökat ordförråd på flera språk, skratt, erfarenheter och genuin glädje. Och mötet med andra aktivister. Om det är något som ger mig kraft så är det aktivister av alla de slag.

der I

ungdomsåren var jag engagerad i Amnesty och senare i livet i Röda korset. Jag var också aktiv i en grupp som bistod människor utan papper i Uppsala under senare delen av 1990-talet. När jag skulle starta min juristbyrå var det engagemanget naturligt för mig. För mig handlar det om en så grundläggande sak som att göra mot någon vad jag önskar att de skulle göra mot mig eller min familj. Jag har en dotter som ska föda barn vilken dag som helst.

Det gör hon på ett sjukhus i Sverige. Andra kvinnor föder i båtar eller i söndersprängda hus.

Det största problemet med dagens migrationspolitik är att människors skyddsvärde har försvunnit och att det inte finns mod bland politiska ledare att försvara de mänskliga rättigheterna. Att behovet av skydd anses vara tillfälligt och framför allt kopplat till krig och konflikt. Lagändringarna är givetvis ett problem men det värsta är synen på människor som kommer från utanför EU:s gränser. Rättssäkerhet är inte för dem. Anständiga levnadsvillkor är inte för dem. Ett gott bemötande är inte för dem.

Migrationsverket och domstolarna har snappat upp regeringens signalpolitik.

De bedömningar som nu sker är hårdare och i vissa stycken godtyckliga och felaktiga.

M

ina visioner för framtiden är konkreta: Jag önskar mig en tillbakagång till den ordinarie Utlänningslagen där permanenta uppehållstillstånd är huvudregeln. Lagliga vägar in i EU. Att Dublinförordningen upphör och du själv kan välja ditt asylland. Och jag vill ha en migrationspolitik som grundar sig på människors skyddsbehov och inte på deras möjligheter att få arbete. berät tat för mikael leyi

9

DEBATT

Ingen får lämna Samos

42 1 0

Flyktingar i limbo efter EU:s avtal med Turkiet.

N

yhetsbyråerna och strålkastarljusen har lämnat de grekiska öarna sedan EU kom överens med Turkiet om att stänga vägen över Medelhavet. De dramatiska överfarterna på havet har ersatts av ett tystare och mer lågmält drama för de flyktingar som blev kvar.

Lägret på Samos är byggt för 850 personer men redan i juli levde över tusen barn, kvinnor och män från olika länder i små containerhus och tält. Nu i mitten på september är de fler än 1 300. De flesta har varit här i månader. Trots svåra humanitära brister försöker de upprätthålla sin värdighet. De har rätt att gå ut och in samt ner till öns huvudort Vahti men ingen får lämna ön. En och annan lyckas ändå. Alla har sökt asyl i Grekland, vilket anses vara det bästa i nuläget.

Enligt avtalet mellan Turkiet och EU ska de flesta ansökningar avvisas om de ska tillbaka till Turkiet.

I juli fanns endast två advokater från organisationen Metadrasi för att ge juridiskt stöd till alla internerade på Samos. De hade förtvivlat bett om förstärkning. Arbetet handlade mest om att i grupp förklara asylproceduren samt ge råd inför asylintervjuerna som i huvudsak inriktar sig på skyddsbehovet gentemot Turkiet och inte i hemlandet.

Asylintervjuerna görs av tjänstemän från EU:s asylbyrå EASO med tolkning till engelska. EASO skriver utlåtanden och förordar avslag med hänvisning till att Turkiet är säkert.

Formellt gäller grekisk lag och besluten fattas av den grekiska asyltjänsten på Samos men de följer oftast EASO:s utlåtande.

Sedan början av juli har syrierna börjat få

avslag i första instans och överklagar därefter till särskilda kommittéer i Aten. De två juristerna på Samos har inte en chans att hjälpa alla men menar att det inte heller har så stor betydelse, att vara förberedd vid intervjun är det viktiga.

Syrierna har behandlats först, men i juli hade inte alla syrier intervjuats. Andra nationaliteter väntar och har inte kunnat söka vare sig för familjeåterförening, på skäl relaterade till Dublinförordningen eller för omlokalisering.

EU:s inblandning och styrning är tydlig. På grund av ålagda restriktioner är staten förhindrad att anställa. De tidigare nu erfarna projektanställda på asyltjänsten får därför inte återanställas. ”Bästa meriten för en projektanställning är lång arbetslöshet” säger juristen Penni Myrodikou och berättar att månadslönen är en femtedel av det de EASO-anställda tjänar. ”Jag tror EASO är här för att besluten ska bli negativa”, fortsätter hon.

G

rekland ändrar sina lagar snabbt efter påtryckningar från EU. Senast gällde det överklagandekommittéernas sammansättning. De förra ”gjorde fel” som ändrade många negativa beslut och gav särskilt kurdsyrier asyl. Sammansättningen som den nu ser ut strider dock mot grekisk grundlag.

På de grekiska öarna Lesvos, Chios, Kos, Leros och Samos lever flyktingar med konsekvenserna av EU:s avtal med Turkiet. Internerade, med oerhört begränsade möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda, hamnar de i kläm mellan Grekland, Turkiet och EU. annet te rosengren

BAKOM NYHETERNA

IS växer på Filippinerna. Mestadels unga lockas till extremistgruppen. Detta har inte bara konsekvenser för öborna, utan kan bli ett hot mot hela Sydostasien.

Många unga muslimer väljer att ansluta sig till IS i södra Filippinerna. Sedan Filippinerna blev självständigt 1946, har muslimerna (moros) på Mindanao kämpat för självständighet i Bangsamoro-regionen. Det senaste fredsavtalet slöts i mars 2014 mellan den största och mäktigaste rebellgruppen på ön, Moro Islamic Liberation Front, MILF, och den filippinska regeringen.

Fredsavtalet utlovade en autonom region för den muslimska befolkningen på Mindanao, vilket skulle sätta stopp för 47 år av blodiga konflikter som har krävt minst 120 000 liv. Avtalet har dock inte kunnat ros i hamn. Ansvaret för detta ligger nu på den omtalade och hårt kritiserade presidenten Rodrigo Duterte, som tillträdde den 30 juni i år. foto andreas ståhl

12

På väg till Butig, en av oroshärdarna i provinsen Lanao del Sur, är effekterna synliga – stridsvagnar, soldater och vägspärrar är utplacerade längs vägen.

En äldre kvinna tittar oroligt ut från hennes hus, hon bor väldigt nära ett IS-fäste. Tusentals människor har flytt regionen efter hårda strider mellan IS-lojala grupperingar och regeringsstyrkor. Jihadister som är lojala mot IS kommer till byarna för att samla in pengar från invånarna, och hamnar konstant i konflikt med filippinska regeringstrupper.

Mindanao, den sydligaste ön på Filippinerna, består av stora djungelområden där IS-lojala grupperingar har fäste. Vägarna mellan städerna är osäkra då risken för vägbomber är stor. Här har filippinska armén anlänt till en av många bomber som lokaliserats innan den exploderat.

13

PRAXIS

Överföringar till Ungern tillåts igen

Högsta kammaren stoppade utvisning

Migrationsdomstolen i Stockholm stoppade tidigare i år ett par överföringar till Ungern enligt Dublinförordningen. Det ledde till att Migrationsverket tillfälligt ställde in alla överföringar till Ungern. Överföringsbesluten låg dock kvar.

Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att det inte är så illa ställt för asylsökande i Ungern att ingen ska skickas dit. Familjen som målet gällde får ändå stanna och söka asyl i Sverige, för barnens skull. Det finns nu inte längre något generellt stopp för överföringar till Ungern. De vilande besluten om överföring kan verkställas. Men Migrationsverket kan göra undantag, särskilt om barn skulle drabbas av långvarigt förvarstagande. Det är oklart hur många överföringar som verkligen kommer att verkställas, eftersom Ungern just nu inte vill ta emot fler asylsökande.

Mål UM 1859-16

Europadomstolens stora kammare har slutgiltigt stoppat Sverige från att skicka en familj till Irak. Utvisningen hade tidigare accepterats av Europadomstolens lägre kammare. Mannen hade ett företag med enbart amerikanska kunder och hade utsatts för flera attentat från al Qaida.

Senast var 2008 då en dotter dödades. Sedan flyttade familjen runt i Bagdad, höll sig gömda utan att våga gå till myndigheterna. De sökte asyl i Sverige 2011 och blev trodda, men fick avslag för att de bott kvar lång tid och flera döttrar fanns kvar i Bagdad. De borde kunna få skydd av myndigheterna. Men nu anser domstolen att hotet från al Qaida kvarstår och att irakiska myndigheter inte säkert kan skydda en person från en så utsatt grupp. Domstolen påpekar att den ursprungliga förföljelsen inte har ifrågasatts. Utöver värderingen av situationen i Irak innehåller domen resonemang kring betydelsen av tidigare förföljelse, hur bevisbördan ska fördelas och tillhörighet till en utsatt grupp.

Application 59166/12

Mildrade krav för att använda dna

En man från Somalia fick uppehållstillstånd i Sverige. Hustrun och flera barn fick inte återförenas eftersom de inte kunde få pass. År 2012 då det blev möjligt att använda dna för att visa släktskap ansökte familjen om återförening igen, men det visade sig att två av barnen inte var faderns biologiska barn. Föräldrarna ansågs ha lämnat medvetet oriktiga uppgifter och därför fick inte dna-testet användas. Hustrun och de biologiska barnen, varav ett nu är över

14

18, ansökte igen. Nu bedömer Migrationsöverdomstolen att det skulle vara oproportionerligt att neka familjen återförening bara på grund av uppgifter från tidigare procedurer. Den nu 20-åriga dottern, som inte har något annat nätverk, anses tillhöra familjen i Europakonventionens mening, och har ett ”särskilt beroendeförhållande” som krävs enligt Utlänningslagen.

Alla familjemedlemmarna som nu ansöker får uppehållstillstånd.

ARTIKEL 14 – PRAXIS

av sanna vestin

Återföreningsregler Inhibition av beslut diskriminerande fick ej överklagas Europadomstolens stora kammare har tagit ställning till Danmarks krav för familjeåterförening; ett pars sammanlagda anknytning till Danmark måste vara större än till något annat land. Paret uppfyllde inte det trots att mannen var medborgare, hade bott i Danmark tio år och hade arbete.

Europadomstolen tar inte ställning till om rätten till familj kränkts. Men personer som bott lagligt i Danmark i minst 28 år behöver inte uppfylla kravet. Detta undantar i praktiken främst etniska danskar. Enligt domstolen har Danmark brutit mot artikel 14 (diskriminering) sedd tillsammans med artikel 8 (familjeliv). En av domarna ansåg att motiveringen borde ha varit annorlunda och tagit starkare ställning för rätten till familj. Fem av domarna ansåg med olika motiveringar att Danmark inte borde ha fällts.

Application 38590/10 Uppföljning: De domare som var emot beslutet påpekade att det enklaste sättet för Danmark att följa domen blir att avskaffa undantaget. Detta är precis vad Danmark nu har gjort.

Migrationsverket kritiseras av JO

En asylsökande pojke uppgav att han var 16 och registrerades med den åldern. I samband med att ansökan avslogs ändrades åldern till 18. Migrationsdomstolen ansåg att åldern inte var utredd så som Socialstyrelsen föreskriver och skickade tillbaka ärendet. Migrationsverket gjorde en ny utredning, men fortsatte betrakta pojken som vuxen. Efter ytterligare nio månader fick han ett nytt utvisningsbeslut, som senare slogs fast av domstol. Socialnämnden JO-an-

Artikel 14 –

En person som skulle överföras till Tyskland enligt Dublinförordningen överklagade. Det var då bara ett par dagar kvar tills det gått sex månader efter att Tyskland accepterade, och Sverige inte längre skulle ha rätt att verkställa en överföring. Migrationsverket inhiberade (avbröt) verkställigheten. Domstolen avslog överklagandet efter ett par veckor och inhibitionen hävdes. Migrationsverkets frist för att verkställa överföringen flyttades till sex månader från detta datum. Personen överklagade med motivering att förordningen inte ska tolkas så att Migrationsverket får ställa in verkställigheten på eget initiativ.

Migrationsverket skrev i sitt yttrande att om sökanden vill upphäva ett beslut om överföring så måste det anses innefatta verkställighet av överföringen. Migrationsöverdomstolen svarade egentligen inte på frågan, utan konstaterade bara att den enskilde inte har rätt att överklaga frågor om verkställigheten, bara valet av land.

Mål UM6579-15

mälde Migrationsverket för att utredningen tog lång tid och att pojken inte behandlades som ett barn under tiden. Migrationsverket ansåg inte att de haft någon skyldighet att ändra åldern igen och påpekade att det stod kommunen fritt att behandla pojken som ett barn. JO kritiserar inte tidsåtgången. Men pojken borde i enlighet med JO:s tidigare kritik och verkets riktlinjer ha behandlats som ett barn fram till att ett slutligt beslut fattades i asylärendet.

15

AKTUELL JURIDIK

Överklaga besluten!

Information från Fridhs Advokatbyrå

De nuvarande regleringarna har gjort statusfrågan helt avgörande. Det drabbar den enskilde på ett godtyckligt och omänskligt sätt. En kristen eller en transperson ges exempelvis mer fördelaktiga villkor att återförenas med sin familj än en person som ”bara” fruktar för sitt liv. De förra kan beviljas flyktingstatus reglerad enligt Genèvekonventionen med ett starkare bindande skydd, medan de senare enbart betraktas som alternativt skyddsbehövande med ett svagare skydd enligt EU-rätten. Men, denna avgörande skillnad innebär också en möjlighet att få till en ny prövning och i en del fall en ändring av beslutet.

I de fall där asylsökanden har haft ett offentligt biträde under sin första process har antagligen frågan om statusförklaring belysts tillräckligt. Då finns inte heller mycket mer att göra.

Enda möjligheten framåt är då att det kommer fram nya omständigheter under tiden efter det ursprungliga beslutet. Då kan den asylsökande alltid göra en ny ansökan om flyktingstatus.

Men alla de asylsökande som inte har haft ett offentligt biträde under sin ursprungliga asylprocess, då de anses garanterade ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige främst mot bakgrund av sitt ursprung i Syrien och i Eritrea, de har i många fall ärenden där deras flyktingskäl inte belysts på ett tillräckligt sätt. De har idag rätt att klaga på beslutet i statusfrågan och få hjälp av ett offentligt biträde vid prövningen i Migrationsdomstolen. Även om deras ursprungliga beslut inte längre går att överklaga kan de återigen ansöka hos Migrationsverket och därefter troligen få hjälp i domstolen av ett offentligt biträde.

Finns då skäl att tro att en prövning i domstol leder till någon förändring av besluten?

16

De flesta beslut som överklagas till Migrationsdomstolen står sig. Ändringsprocenten ligger på knappa tio procent men det finns skäl att vara mer hoppfull i dessa mål. Internationellt ligger Sverige exceptionellt lågt vad gäller beviljande av flyktingskap till just dessa grupper. I Europa i stort ges de flyktingstatus ungefär fyra gånger oftare än i Sverige och i Tyskland är siffran ännu högre. Migrationsrätten går mot en utjämning inom Europa och mycket talar för att Sverige kommer att vilja anpassa sig till en europeisk nivå.

Personer inom dessa grupper som flyr undan värnplikt, som kommer ifrån områden eller klaner som förknippas med oppositionen eller som själva vill ta ställning mot regimen skall betraktas som flyktingar i många fall. Bara det faktum att de sökt asyl i Europa skall enligt vissa källor tala för att de riskerar politisk förföljelse. Det finns absolut skäl att tro på att en hel del beslut kommer att ändras efter prövning i domstol.

Vi hoppas under hösten och vintern vara inblandade i ett projekt där vi i större omfattning försöker nå ut till och hjälpa denna grupp av asylsökande till kostnadsfri och bra juridisk hjälp vid överklaganden om statusfrågan. Håll ögonen öppna efter ”Flyktinglyftet”!

PS. Praxis från bland annat Europadomstolen har under senare tid poängterat behovet av, och rätten till, familjeåterförening för alla skyddsbehövande oavsett status. Så det finns ingen anledning för alternativt skyddsbehövande heller att acceptera de nuvarande begränsningarna – överklaga besluten! DS.

ARTIKEL 14 – AKTUELL JURIDIK

integration (latin integratio, av integro ’återställa’, av integer ’orörd’, ’ostympad’, ’hel’, ’fullständig’, ’oförvitlig’), integrering, inom samhällsvetenskapen: process som leder till att skilda enheter förenas; även resultatet av en sådan process.

Termen används bl.a. om processer genom vilka ett samhälle bildas.

Vad har integration med asylrätt att göra? Det här numret handlar om vad som händer i Sverige nu när den nya tillfälliga lagen klubbats igenom.

Lagstiftningen försvårar tillvaron för nyanlända. Det får konsekvenser för möjligheterna att etablera sig i samhället – och för integrationen i stort.

Förutsättningarna har ändrats dramatiskt. Samtidigt mobiliserar sig civilsamhället, formulerar solidariska alternativ och hälsar människor välkomna.

17

Integration, assimilering, multikulturalism?

Forskaren Karim Atahualpa Jebari resonerar runt omtvistade och kontroversiella begrepp.

18

Artikel 14 –

Men om en part har mycket mer makt så kan integrationen i praktiken bli en form av assimilering.

I

ntegration är en process där grupper från olika delar av världen förändrar några av sina normer, vanor och uppfattningar samtidigt som det svenska samhället också förändras för att tillgodose de här gruppernas behov. Till exempel förväntas invandrare lära sig svenska, och anamma några av de normer som svenskar har. Samtidigt kan vissa invandrares normer tillgodoses genom att samhället förändras. Till exempel kan halalkost serveras på skollunchen.

Det är inte självklart att integration är ett svar på en stor invandring av personer från kulturer som av svenskar upplevs som främmande.

Sverigedemokraterna förespråkar assimilation, där invandrare förväntas överge sitt språk, sina normer och sina kulturella särdrag till förmån för Sverigedemokraternas tolkning av svensk kultur.

Men integrationspolitik uppfattas också som kontroversiellt av vissa politiska filosofer.

Vissa grupper har inte ett intresse att integreras i majoritetssamhället, och kan under vissa omständigheter ha legitima anspråk på att få behålla sin kulturella särart. Ett exempel på detta är samerna, som ju inte är invandrare, och vars kultur hotas av att de saknar en egen nation där de är majoriteten.

Integration kan också vara problematiskt om den inte tar hänsyn till den maktasymmetri som råder mellan en minoritetsgrupp och majoritetssamhället. Integration handlar om att förhandla och pröva gränser för ömsesidig anpassning.

Men om en part har mycket mer makt så kan integrationen i praktiken bli en form av assimilering. Därför kan det vara legitimt att balansera majoritetssamhällets makt gentemot minoriteterna med olika institutionella skydd som garanterar att deras röst blir hörd i förhandlingarna.

Det kan röra sig om offentliga medel till hemspråk, kulturutövande, eller andra typer av aktiviteter som tillåter gruppens kultur att under en övergångsperiod överleva.

S

lutmålet för integration är en gryta, där varje distinkt beståndsdel har upplösts i den. De som inte delar uppfattningen att grytan är ett önskvärt mål förespråkar multikulturalism, där olika kulturer lever jämte varandra.

Här är metaforen en grekisk skallad, där de olika ingredienserna är distinkta, även om de är uppblandade. Problemet för denna uppfattning är hur de olika kulturerna ska definieras, och vilka som är “riktiga” kulturer och vilka som “bara” är subkulturer. Här riskerar multikulturalismen att tillskriva kulturer essentiella egenskaper, och att prioritera deras överlevnad över enskilda individers välbefinnande. Det är just av detta skäl som det är viktigt att göra skillnad på en pragmatisk multikulturalism, som vill skydda minoriteter från en ensidig och orättfärdig integrationspolitik, och radikal multikulturalism, som motsätter sig integration till varje pris.

Tillfälliga lagen förödande för integrationen Vilka förändringar står svensk asylpolitik inför i och med den nya lagen? Hur ser möjligheterna till etablering ut för alla som omfattas av den?

AV KLARA LJUNGBERG

N N

är lagförslaget som presenterades den 25 november 2015 skulle antas som lag fanns det fortfarande en hel del frågetecken kvar. Dagen innan lagen trädde i kraft arrangerades ett seminarium i Göteborg där Björn Uhlin från Fridhs Advokatbyrå informerade. Han berättade att de juridiska otydligheterna tvingar Migrationsverket att söka efter lämpliga sätt att fylla de rättsliga tomrum som lagen lämnar.

Björn Uhlin menar att det skett en förändring i hur regeringen sökt rättfärdiga lagen. Från början talade man om den tidigare lagstiftningen som en problematisk ”pull-faktor” som lockade flyktingar till Sverige genom att vara generösare

20

än i övriga EU-länder. Det resonemanget avtog när id-kontroller infördes som kraftigt minskade antalet migranter. Under senare tid har argumenten istället fokuserat på etableringsprocessen. Regeringen har hävdat att resurser måste riktas till personer som redan har fått uppehållstillstånd i Sverige för att komma bäst till nytta.

Vad som haltar kraftigt i det resonemanget är hur förödande den nya lagen är för etableringen.

Fridh Advokatbyrå är långt ifrån ensamma i sin kritik. Organisationer som FARR, Röda korset och Rädda barnen har protesterat högljutt mot inskränkningarna i rätten till familjeåterförening. Kritiken handlar både om hur det strider mot barnkonventionen och hur en människas

Den nya lagen Efter 2015 års ökade flyktingmottagande lade regeringen fram ett lagförslag där man genom en rad åtgärder kraftigt skulle minska antalet människor som kommer till Sverige. Den nya lagen som röstades igenom den 20 juli gäller i tre år och innefattar följande huvudsakliga restriktioner i den svenska asylpolitiken: Tillfälliga uppehållstillstånd Asylsökande med rätt till skydd får nu tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige. De med flykting-

status får uppehållstillstånd i tre år medan de som klassas som alternativt skyddsbehövande får uppehållstillstånd i tretton månader. Tillståndet kan förlängas om skyddsbehovet kvarstår eller om personen kan försörja sig själv.

Begränsade möjligheter till familjeåterförening Endast de som får flyktingstatus har rätt till familjeåterförening. För som ansöker om asyl efter den 24 november 2015 och får uppehållstillstånd på andra grunder (som alternativt skyddsbehövande) har

etableringsprocess påverkas av avstånd till familj.

Andra aktörer som Företagarna och Arbetsförmedlingen har tidigt lyft kopplingen mellan etablering och permanent uppehållstillstånd.

Företagarna har i sitt remissvar förklarat att lagen riskerar att leda till en försämrad integration genom arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen är inne på samma linje och flaggar för riskerna för stort kompetensbortfall när människor inte ges utrymme att lära sig svenska och fokusera på de yrken där man har erfarenhet, utan tvingas in i branscher med lägre trösklar och löner.

man endast i undantagsfall rätt till familjeåterförening. För de som kom innan detta datum gäller de gamla, mer generösa, reglerna.

Försörjningskrav Nya krav på att den med uppehållstillstånd ska kunna försörja sig själv och familjen som vill flytta till Sverige. Hen ska också ha tillgång till en bostad av tillräcklig standard och storlek.

O O

ron och frustrationen bland seminariedeltagarna var stor. Viljan att mobilisera sig likaså. Det är tydligt att arbetet måste fortsätta på två fronter. Civilsamhället har en central roll som blåslampa på politiker och regering, samtidigt har de stor kapacitet att bidra till etablering på individnivå. Migranter med vänner och kontakter i samhället har mycket lättare att orientera sig i myndighetsdjungeln och på arbetsmarknaden. Med den nya lagen kan det bli avgörande för möjligheten till förlängt uppehållstillstånd och till att återse sin familj.

21

Sverige, vi har gett dig allt och nu är vi ingenting.

Sverige, inga tillhörigheter större än sextio gånger sextio centimeter i det offentliga rummet Sverige, när ska du ta av dig dina kläder När ska du betrakta dig själv genom graven Sverige, inga permanenta uppehållstillstånd i tre år När ska du bli värdig dina generationer av flyktingar Sverige, varför är dina bibliotek fyllda av tårar Athena Farrokhzad

22

När jag kom till Sverige tänkte jag att Sverige var bäst på mänskliga rättigheter AV BUSHRA YAHYA AL-JUBAIHI

N

är jag kom till Sverige tänkte jag att Sverige var bäst på mänskliga rättigheter.

Perfekt för alla oss som inte tidigare har fått känna på hur det är att respekteras som människa. Därför bestämde jag mig också för att studera en master i mänskliga rättigheter här.

Nu är jag chockad av den nya asyllagstiftningen. Lagen gör det svårare att integreras och hitta en plats i det här landet. Safaa som kom till Sverige den 5 december 2015 och fick ett tillfälligt uppehållstillstånd berättar för mig: ”jag kan inte kan fokusera på att lära mig svenska medan mina barn fortfarande är i kriget. Jag vill inte ha nånting från Sverige förutom att mina barn får komma efter snart!”. Imad säger till mig: ”varför ska jag lära mig språket när jag närsomhelst kommer skickas tillbaka till mitt hemland? Och jag kan inte få nåt jobb för att mitt uppehållstillstånd är tillfälligt!”.

Med tillfälligt uppehållstillstånd och barn och familj i ett annat land ges man inte möjlighet att smälta in i det svenska samhället. Tretton månader räcker inte heller för att klara språket, komplettera gymnasiet och få ett fast jobb. Det

är helt otroligt att någon tror det! För att kunna integreras i samhället behöver man ges möjlighet att leva ett stabilt liv, må bra psykiskt, fysiskt och känslomässigt. När familjen är splittrad ges själen ingen ro. Självklart påverkas din hälsa av att hela tiden tänka på din familj. Inget av allt det nya får plats. Inget språk, inget jobb och inte människorna omkring dig.

S

verige kanske inte klarar av att ta emot mycket fler folk ekonomiskt men samtidigt kommer den nya lagstiftningen göra det svårt för asylsökande som är mycket taggade på att börja sina nya liv och det får också stora ekonomiska konsekvenser.

Jag önskar att riksdagen kunde hantera det här problemet på ett bra sätt så att integrationsprocessen ges möjlighet att lyckas i alla avseenden. Jag tycker verkligen om Sverige. Jag vill inte att samhället ska utvecklas negativt men framförallt – den här inhumana lagstiftningen, den splittrar familjer. Det Sverige som jag känner, gör ju inte det.

23

Aktivism för integration Det är i mötet mellan människor som etableringen på allvar börjar. När man välkomnas till någons hem, delar en pizza och skrattar tillsammans. Vi gör kortare nedslag i ett Sverige som kreativt, lekfullt och solidariskt tar sig an denna stora utmaning. Flyktingrörelsen är med och visar vägar in i samhället.

24

”DE FYRA SISTA” – RADIOPRODUKTION I TROLLHÄTTAN

VV

i har alla samlats utanför studion framför ett nytt och modernt ungdomshus i Trollhättan.

Här ska den finnas, studion. Studion som ska ge dem den där möjligheten. De är fyra stycken mellan 16 och 21 år. Jag vet var de kommer ifrån, känner till deras livsöden, jag känner dem ganska väl. Vi är alla upprymda över att det här äntligen ska bli av, projektet ”Ungas röster”.

Välkommen till ”De fyra sista” – en podcast om papperslösa ungdomars vardag, verklighet och värld, så enades de om hur jingeln och inledningen på varje avsnitt skall låta. Namnet på podden blir alltså ”De fyra sista”. Vi vet inte riktigt var den kommer att distribueras än. Men det har klippts ihop sex avsnitt på 13–20 min av det material som spelats in hittills.

Första dagen i studion: Någon vill skrika ut hur orättvis papperslöshet är och

är övertygad om att om alla bara får chansen att lyssna på oss kommer de att förstå att systemet är fel. En annan vill prata om sina drömmar att bli tandläkare.

– Så att svenska ungdomar förstår att vi är precis likadana som dem.

En tredje vill berätta sin historia, som jag vet innehåller en ”resa” utöver de vanliga: förvarstagning, deportation till hemlandet och en söndersliten familj. Men hen återvände och är här igen. Den fjärde är lite mer tystlåten och det finns oro och förväntan när hen säger att egentligen spelar det ingen roll, vi kommer nog fram till vad vi ska prata om när vi snackat mer. Det viktigaste är

egentligen att vi äntligen kan prata om våra liv utan att vara rädda.

Tillsammans med den coach och tekniker som numera ingår i vårt nätverk lär vi oss teknik och produktion. Det arbetas fram teman och manus. Vi äter pizza och skrattar.

I vår projektansökan till FARR som möjliggjorde det här skrev vi bland annat: ”Projektet syftar till att undvika psykisk ohälsa hos papperslösa ungdomar. Att i grupp, utifrån eget perspektiv, skapa forum för reflektion och diskussion, då eget grubbleri kan leda till depression. Förutom behovet av samtal syftar projektet till att kollektivt samverka för att förebygga oro genom att kommunicera sin situation med omvärlden, för en större förståelse.” text & foto anders wiklund

25

När stugbyn nu blev eget boende behöver våra vänner hjälp med mat fram till nästa utbetalning. En privatperson skänkte bort sitt grönsaksland. Här hjälps NilsEdvin och Antar åt att skörda.

II

BYGDEAKTIVISM I SILJANSNÄS

höstas öppnade två asylboenden i Leksand.

Ett på hotellet i Siljansnäs och ett på Leksands strands camping där man bodde i stugor med självhushåll. I Siljansnäs organiserade man sig snabbt med klädinsamling dit alla asylsökande var välkomna att hämta kläder. På Facebook organiserades skjuts dit och vi var flera som ställde upp. Där, i bilen, träffade jag som många

26

AV FRIDA DAVIDSSON

andra min första fadderfamilj.

En familj som nu återvänt till sitt hemland. Cyklar samlades också in. Varje stuga skulle ha egna cyklar. En asylsökande cykelreparatör fick fullt upp!

Studieförbunden var snabba med att erbjuda språkundervisning och öppna förskolan för barnen i väntan på att skolorna skulle dra igång. Själv hoppade jag tillsammans med min då nio månader gamla son in som

volontär hos ett av studieförbunden och var med och drev öppna förskolan i Leksands strand. Som föräldraledig har jag spenderat väldigt mycket tid på boendet vilket snabbt ledde till att jag lärde känna många familjer. Som för många andra här är det dit vi åker när vi vill umgås med vänner. Vi startade kurser om vilda djur i Sverige, datorkurser ledda av asylsökande för asylsökande på svenska

Alla personer på bilden bor i olika stugor men samlade ihop gänget för att så rättvist som möjligt dela upp grödorna.

och en musikgrupp där det spelades ukulele.

I Leksand är hockey otroligt stort. Leksands IF delade ut gratisbiljetter till sina matcher och många fick möjlighet att gå dit. När isen sedan la sig på Siljan behövde vi inte fråga två gånger om barnen ville lära sig åka skridskor. Istället fick de sällskap av de vuxna, män som kvinnor. Vi samlade in vintersportutrustning och pulkor så gott vi kunde och åkte själva så ofta vi hade möjlighet.

En man ville gärna komma i kontakt med hästar, en hästägare ville gärna komma i kontakt med asylsökande. Vi fixade och trixade. Här finns språkcaféer och stickkaféer. Mammaboxen Dalarna delar ut startpaket till nyblivna föräldrar. De flesta familjerna har egna faddrar de får besök av och kan besöka.

Målet är att alla barnfamiljer ska ha en fadderfamilj.

Kommunen har hela tiden haft som mål att alla som kommer till hit ska få stanna i Leksand och man har jobbat hårt för att hitta språkpraktik till så många som möjligt. Nu har det tyvärr inte blivit så, men kommunens inställning är fantastisk. De bjuder in oss volontärer för att lyssna på våra idéer och erfarenheter, ordnar möten med representanter från olika håll här som jobbar med integration och letar boenden åt nyanlända.

II

månadsskiftet april/maj stängde asylboendet i Leksands strand. 88 personer flyttades till Siljansnäs och familjen vi är faddrar åt och flera av familjerna vi känner flyttade dit. I anslutning till asylboendet på hotellet öppnas ytterligare ett boende i en stugby. Där har våra vänner bott över sommaren. Barnen har

fått gå i sommarskola och flera av dem har gått i simskola.

Siljansnäs herrlag fick återigen ett fungerande fotbollslag!

Efter sommaren beslutades det till vår förskräckelse att även Siljansnäs skulle stänga.

Det ville vi inte gå med på!

Med gemensamma ansträngningar lyckades också personer från bygden rädda kvar boendet och göra stugbyn till ett eget boende. Familjerna kunde nu välja om de ville stanna kvar i Siljansnäs och alla valde att stanna!

Det finns så mycket engagemang här att jag säkert missat att få med något. Här är en bygd och en kommun som är stolta över sina asylsökare. Som kämpar för att de ska få stanna och för att det ska vara så bra som möjligt under asylperioden. Som uppmuntrar till integration!

27

DIALOGEN VISAR VÄGEN I SIMRISHAMN

D D

et började 2009 när flyktingströmmen till Sverige ökade och Simrishamn befolkades av människor från världens alla hörn. De hade flytt och nu var de här. Under årens lopp har erfarenheterna av att möta kvinnor, män och barn på flykt undan krig och förtryck gjort mig förvånad över hur lite som görs. Jag såg möjligheten att kunna bidra aktivt till integration.

Vad gör jag när jag inte kan tala språket, inte har ett bankomatkort att handla med eller någon kännedom om hur mina barn kan komma in i föreningslivet? Vilka är mina rättigheter och vart kan jag vända mig om jag blir utsatt för våld?

Vi var många i Simrishamn

28

AV SUSANNA UDVARDI

med omnejd som ville åstadkomma ett öppnare samhällsklimat, med kapacitet att få nyanlända att bli delaktiga, men framförallt stärka kvinnors och barns möjligheter till ett liv i Sverige som de själva har valt. Mot bakgrund av dessa erfarenheter startade vi år 2013 föreningen Act For Integration.

I våras bestämde vi oss för att utveckla projektet SFA – svenska för alla. Vi arbetar nu fram ett frågebaserat dialogredskap och en webbsida, som på ett enkelt sätt ska stödja volontärer, föreningar och nyanlända att kunskapsutjämna och få information utifrån behov.

Vi pratar om vad det innebär att komma som nyanländ, erbjuder information om

levnadsförhållanden i Sverige och introducerar människor till sitt ”nya hem” i sitt lokala sammanhang. Utmaningarna och möjligheterna är många i att skapa ett dialogredskap som ska kunna bemöta människor med skiftande kulturella och socioekonomiska förutsättningar.

Idag har Act for Integrations volontärer kunskap om mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor med fokus på barn.

De består av både etablerade svenskar och nyanlända. Vi behöver ha ett öppet och inkluderande samhälle där alla kan känna sig välkomna. Vårt mål är att bidra till ett bättre och mer jämställt Sverige.

SPÅRBYTE I MALMÖ AV SARA ENGSTRÖM & ARVID GUDMUNDSSON

OO

rdet spårbyte kommer från en lag som infördes under 2008 som en del av en större reform av lagar om arbetskraftsinvandring. Syftet var att underlätta rekryteringen av arbetskraft utanför EU. Reformen gjorde det även möjligt för asylsökande att söka arbetstillstånd direkt från Sverige – att byta spår. I vårt projekt hjälper vi asylsökande som vill göra ett spårbyte.

Föreningen Centrum för sociala rättigheter (CSR) är baserad i Malmö och vi har ägnat oss åt juridiskt gräsrotsarbete sedan 2014. Vi består av jurister, juridikstuderande och andra med ett intresse av att arbeta för samhällsförändring med juridiska verktyg. Projekt: spårbyte handlar om att stödja asylsökande på arbetsmarknaden. Verksamheten satte igång på allvar under våren 2016 och är fortfarande i ett tidigt stadium. I nuläget ägnar vi oss åt personlig rådgivning till asylsökande och deras arbetsgivare.

Vi håller också i utbildningar för asylsökande om spårbytesbestämmelserna.

Regeln om spårbyte återfinns i 5 kap 15 a § utlänningslagen och innebär att en person som fått slutgiltigt avslag på sin asylansökan men som arbetat un-

der asylprocessen istället kan få uppehållstillstånd via arbetet. I korthet säger bestämmelsen att arbetstillstånd kan beviljas om den asylsökande har arbetat på samma arbetsplats i minst fyra månader och att både lön och anställningsvillkor under denna period har varit kollektivavtalsenliga. Personen måste också erbjudas en fortsatt anställning på minst ett år.

En anledning till det stora informationsbehovet är att reglerna kring spårbyte är omfattande och svåra att förstå sig på. För det mesta känner varken asylsökande eller arbetsgivare till dem och är inte heller medvetna om deras avgörande betydelse. Kraven på lön och försäkringsskydd är strikt hållna och Migrationsverket tillämpar dem efter sin ordalydelse, utan hänsyn till andra omständigheter. Redan här framkommer betydande svårigheter för en asylsökande. Inte alltför sällan saknar arbetsgivaren ett kollektivavtal och att då som enskild person, med bristfälliga kunskaper i det svenska språket och om svensk arbetsmarknad, avgöra vilket kollektivavtal som gäller kan vara svårt. Ännu svårare är det att avgöra vad det relevanta kollektivavtalet faktiskt föreskriver.

I slutändan är den asylsökande beroende av att hens arbetsgivare vill väl och gör rätt. Brister det på någon punkt följer ett avslag och det är den asylsökande som bär hela risken och får ta konsekvenserna.

V V

i menar att spårbytesregeln och dess tilllämpning har anmärkningsvärda brister. Den upplevs som oförutsägbar av den sökande och skapar en enorm stress. Det hade varit bättre om myndigheterna i sådana här avgörande beslut bedömde det enskilda fallet med hänsyn till fler relevanta omständigheter.

Lösningen kan inte vara att, som i flera uppmärksammade fall i media, avvisa någon från Sverige på grund av bagatellartade misstag eller petitessartade avvikelser från kollektivavtalet.

Vi vill inte att den svenska arbetsrätten ska försvagas.

Det är emellertid ett faktum att den på många håll redan är svag och att det, även för många svenska medborgare, är svårt att skaffa sig en i alla bemärkelser “schysst” anställning. Frågan är om det är just asylsökande som ska visa sig i framkant här. Och med sådana livsavgörande konsekvenser.

29

WORK WORK

WORK

WORK

WORK

WORK

WORK WORK

WORK WORK

WORK WORK

WORK

Arbete till varje pris

WORK

WORK

WORK

WORK

WORK

WORK

WORK WORK WORK

WORK WORK WORK WORK WORK

30 WORK

WORK

WORK

WORK

WORK

”Vi gör Sverige rikare genom att få

människor och företag att växa. Ett jobb lägger grunden för människans oberoende, självständighet och frihet.”

Så inleds Arbetsförmedlingens vision som ska fungera som en ledstjärna i myndighetens förnyelsearbete. Innebörden har dock ställts på sin spets i och med de nya asyllagarna. Tillgången till ett arbete kan bli helt avgörande för möjligheten att få stanna i Sverige och återförenas med sin familj. 2010 fick Arbetsförmedlingen ansvar för etableringsreformens implementering. Det är en reform där flyktingar och skyddsbehövande med familjer under två års tid har rätt till en individuellt anpassad etableringsplan som ska föra dem närmare antingen arbete eller högre studier. Syftet var att tidigt komma in med resurser för att förkorta tiden det tar för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. I mitt uppdrag som etableringshandläggare ingår att ha djupgående kartläggningssamtal där jag tillsammans med individen ska lägga upp en plan. Ofta innefattar etableringsplanen översättning och bedömning av utländska betyg, svenskastudier och olika typer av praktikplatser. Samtalen handlar både om att kartlägga tidigare erfarenheter och att blicka framåt. Hur ser du på din nya tillvaro i Sverige? Vad vill du arbeta med? Eller vill du titta på möjligheten att fortsätta studera? Kanske har du praktiska yrkeskunskaper vi behöver validera för att på bästa sätt matcha dig mot arbetsmarknaden?

I och med den nya lag som trädde i kraft den 20 juli förändrades uppdraget drastiskt. Det var också något som Arbetsförmedlingen var tydliga med skulle hända i sitt remissvar till regeringen i våras. Styrkan i etableringsuppdraget är just att deltagaren tillåts tänka både långsiktigt och kort-

WORK WORK

siktigt, vilket ett permanent uppehållstillstånd skapar utrymme för. Långsiktigheten möjliggör att läkare ges den tid som krävs för att få sin legitimation och arbeta som just läkare. Hantverkare tillåts genom validering ute på arbetsplatser få yrkesbevis och kan fortsätta inom sin bransch.

Studenter ges möjligheter att komplettera sina universitetsstudier för att få ett arbete där deras kompetenser tas tillvara på bästa sätt. Något som givetvis berikar både individen och hela samhället.

När de människor som nu hör till etableringsuppdraget ska upprätta en etableringsplan är det med vetskapen om att de eventuellt inte kommer få stanna kvar när uppehållstillståndet löper ut. Det är också med vetskapen om att en snabb anställning kan innebära ett förlängt uppehållstillstånd och därmed möjlighet till familjeåterförening. Vad finns det då för incitament att söka få läkarlegitimation som tar lång tid?

Varför skulle du satsa på en valideringsprocess för att få yrkesbevis om det riskerar att dra ut på tiden? Varför inte rikta allt fokus mot branscher utan några krav på förkunskaper om det kan ge dig ett anställningsavtal för att ersätta ditt tillfälliga uppehållstillstånd med ett permanent?

Min farhåga är att det är just där vi kommer att hamna. Kompetens kommer att gå till spillo och vi får ett ännu tydligare klassamhälle där människor som flytt till Sverige är överrepresenterade inom osäkra anställningar. Den nya lagen tvingar människor att lära sig ett nytt språk, ett nytt samhälle och ta sig in på arbetsmarknaden under mycket osäkra och pressade förhållanden.

Det är inhumant för individen och förkastligt ur ett samhällsperspektiv. klara ljungberg

etableringshandläggare , arbetsförmedlingen

WORK

31

TCO: SUMPADE MÖJLIGHETER TILL ETABLERING Är det viktigaste för nyanlända akademiker att ta ett jobb, vilket som helst? Nej, visar en rapport från TCO. Om målet är att ta tillvara kompetensen hos välutbildade nyanlända måste Sverige satsa på dem redan från början. Med den nya tillfälliga lagen blir det svårt.

32

P

ersoner som startar ett nytt liv i Sverige måste erbjudas möjligheter att komplettera sin utbildning och relevanta kontakter med arbetsgivare. Det behöver inte utesluta att börja i ett lägre kvalificerat yrke än det man är utbildad till, men det behöver i sådana fall vara relevant för karriären, exempelvis i samma bransch. Ett sådant arbete kan leda till relevanta nätverk, språkkunskaper och branschkännedom med möjlighet till avancemang.

Att öka pressen på nyanlända att så snabbt som möjligt ta vilket arbete som helst är däremot garanterat inte ett sätt att ta tillvara deras kompetens. Tyvärr leder den nya svenska migrationspolitiken till just detta. För merparten av de personer som nu kommit är ett arbete en förutsättning för permanent uppehållstillstånd och för möjligheten att återförenas med sin familj. När karriär ställs mot möjligheten att få sin familj till Sverige är valet lätt.

Ur ett samhällsperspektiv är det däremot ett uselt sätt att ta tillvara nyanländas kompetenser.

Om de väljer bort långsiktiga åtgärder och utbildningar för att så snabbt som möjligt ta vilket jobb som helst förlorar vi värdefull kunskap.

En i debatten vanligt förekommande uppfattning om nyanländas etablering är dock att det viktigaste är att så snabbt som möjligt få ett jobb, oavsett vilket. Den tesen gäller även välutbildade.

Får de in en fot på arbetsmarknaden så kommer de att lära sig svenska, få nätverk, erfarenhet och möjlighet att få ett jobb som är i linje med sin kompetens.

TCO tog för ett par år sedan fram rapporten ”Ett jobb eller rätt jobb? Invandrade akademikers chanser i Sverige” för att utreda om detta stämmer. Rapporten studeÅsa Odin Ekman rade samtliga utrikesfödda

Den tillfälliga lagen har ett högt mänskligt pris.

akademiker som 2001 befunnit sig i Sverige i högst fem år, i åldrarna 20–39 år. Studien omfattar alltså personer med varierande förutsättningar och skäl till att komma till Sverige. Vissa kom som anhöriga, några hade kanske redan ett jobberbjudande, andra kom som flyktingar.

R

apporten tittar på vad deras huvudsakliga aktivitet var år 2001, till exempel om de hade ett kvalificerat arbete, var arbetslösa, och så vidare, och jämför med deras situation 2009. Med hjälp av denna statistik och så kallade oddskvoter mäter rapporten sannolikheten för att en invandrad akademiker med ett okvalificerat jobb 2001, ska ha ett kvalificerat jobb åtta år senare. Rapporten visar att detta inte är särskilt sannolikt. Störst sannolikhet att få ett kvalificerat jobb hade den som fått ett kvalificerat jobb redan från början, och näst störst sannolikhet hade den som år 2001 bedrivit universitetsstudier. Rapporten är tydlig i sina slutsatser. Ett okvalificerat jobb ökar inte sannolikheten att få ett kvalificerat jobb jämfört med om du istället var arbetslös.

Den nya tillfälliga lagen har ett högt mänskligt pris. Om vi inte genomför åtgärder för att motverka de negativa konsekvenserna på arbetsmarknaden kommer vi i framtiden tvingas konstatera att den kostat oss en välfungerande etablering. åsa odin ekman , förbundssekreterare tco

33

/.../ hans ögon tårades när han berättade att de flesta män blockerade honom eller ignorerade hans meddelanden när de fick reda på att han kom från Syrien.

34

AV KHALED ALESMAEL

D

et är inte lätt att skriva om integration i Sverige, om du inte har haft möjlighet att integreras.”

Det är vad en ung syrisk kille svarade mig när jag bad honom att skriva ner sin berättelse om hur han integrerats i Sverige.

Han är 22 år gammal, var juridikstudent vid Damaskus universitet och kom till Sverige för två år sedan. Han blev orolig och rastlös av min fråga och bad om tillåtelse att gå ut för att röka på gården.

Han hade redan berättat för mig hur ensam han känt sig sedan han kom till Sverige. Som homosexuell kunde han inte integreras med sina landsmän i asylboendet som låg i en liten skog. Inte för att

de var homofober utan för att han inte vågade lita på deras reaktioner. Så han föredrog att vara ensam.

När han beviljades sitt uppehållstillstånd var han upphetsad över att lämna asylboendet.

Nu började hans nya liv i Göteborg. Han chockades när hans lärare på integrationscentrum, under avsnittet ”samhälle och HBTQ” berättade för gruppen att hon inte höll med den svenska lagstiftning som garanterar HBTQ-personers rättigheter. ”Men, det här är Sverige och det här är lagen”, sade hon.

H

”Men, det här är Sverige och det här är lagen”, sade hon.

an försökte istället starta sitt nya liv på sitt eget sätt, bortom alla dessa integrationsprogram, som han beskrev dem.

Han började gå till gaybarer och restauranger, men han byggde inte broar och

fann inga vänner. De välklädda och välbeställda som gick till dessa tjusiga restauranger var inte intresserade av en homosexuell flykting som honom.

Han lärde sig om Grindr och andra appar. Appar där man som homosexuell kunde träffas och dejta, men hans ögon tårades när han berättade att de flesta män blockerade honom eller ignorerade hans meddelanden när de fick reda på att han kom från Syrien.

Han träffade inga svenskar där, bara tillfälliga besökare eller andra invandrare.

Han kom tillbaka efter att ha avslutat sin cigarett. Sa till mig att han inte skulle kunna skriva om sina erfarenheter och att jag redan kände till hans berättelse. Så bad han mig istället berätta för er. Och i hans ögon läste jag: Frågetecken? Utropstecken!

35

SprĂĽkcirkel i Eskilstuna. Foto: Johan Knobe

Studiecirklar skapar relationer 36

Folkrörelseorganisationerna och studieförbunden spelar en central roll för etableringen och integrationen av nyanlända. Möjligheten att engagera sig i föreningslivet, träffa andra och utveckla sina språkkunskaper har stor betydelse.

R

egeringen har under 2015 och 2016 anslagit extra resurser för att bekosta studieförbundens arbete med nyanlända och på så sätt underlätta deras etablering. Förbundens arbete kompletterar SFI:s språkkurser.

De är ofta politiska aktörer som tar ställning för en progressiv migrations- och integrationspolitik, de erbjuder mötesplatser där samtal och relationer uppstår och får möjlighet att utvecklas.

Dessutom bidrar de konkret till den enskildes utveckling genom språkinlärning och kurser.

Arbetarrörelsens bildningsförbund (ABF) har använt regeringens extra pengar för att dra igång tusentals studiecirklar och språkutbildningar över hela landet på förbundsnivå, genom sina medlemsorganisationer och genom eldsjälar.

ABF har bland annat startat projektet Välkommen hit och på hemsidan står det att ”målet med ABF:s asylverksamhet är att ge människor som kommer till Sverige en bra möjlighet att snabbt komma in i samhället [… ] samtidigt måste vi bekämpa rasistiska strukturer och åsikter som stänger människor ute. Folkbildning handlar om att lära tillsammans och om att ge människor makt”.

Carin Forsberg, nationell samordnare för verksamheten lyfter fram vikten av det personliga mötet i arbetet med språkinlärning: – Vi har både professionella ledare och ideella

ledare. De sistnämnda ger den asylsökanden väldigt mycket, bara känslan att bli bemött av en människa som verkligen vill lära känna en har vi märkt betyder mycket.

ABF:s verksamhet är omfattande. Hittills i år har man genomfört verksamhet i minst 155 kommuner, för fler än 30 000 deltagare i över 4000 studiecirklar och språkcaféer.

– Vi har alltid arbetat med människor som av olika anledning står långt ifrån makt och inflytande och det ska vi fortsätta med oavsett om personen har personnummer eller ej, säger Carin Forsberg

A

BF vill vidareutveckla arbetet med nyanlända och hoppas kunna bli en formell och långsiktig partner till regeringen i det arbetet, berättar Carin Forsberg.

– Men det räcker inte med kurser i svenska och samhällskunskap. Nästa steg, att få in nyanlända i samhället, att de får arbete, bostad samt känner sig trygga och som en del av Sverige känns som den verkligt stora utmaningen. Det är inte bara den nyanlände som ska integreras – det gäller alla, avslutar hon.

mikael leyi

37

Det handlar inte bara om att få spela match Al Jazeera har beskrivit Sverige som en fotbollsfamilj för flyktingbarn. Fotbollens inverkan på integration och gemenskap lyfts i många sammanhang. Stort fokus hamnar på Göteborgslaget Sandarna BK. Artikel 14 har träffat lagets initiativtagare och ledare, Matilda Brinck Larsen.

TEXT KLARA LJUNGBERG FOTO ANDERS DEROS

L

ag C består främst av barn och ungdomar som har kommit ensamma till Sverige.

Intresset har ökat explosionsartat under de tre år som gått sedan laget skapades. På den första träningen räknade man med 15 ungdomar, idag är de långt över hundra. Matilda Brinck Larsen beskriver laget som ett transitlag där ungdomarna ges ett sammanhang och samtidigt rustas för att gå med i andra fotbollsklubbar.

– Det kan handla om hur det fungerar med tider, träningar och olika positioner i organiserad fotboll, men också om sociala koder. I den mer spontana gatufotboll som många av ungdomarna spelat tidigare har det inte varit lika strikt.

Under åren har laget har vuxit till att innefatta mycket mer än fotboll. För många av ungdomarna handlar det inte bara om att få spela matcher utan snarare om sammanhang och gemenskap.

– Vi släpper inte ungdomarna. Blir någon förbannad och agerar fel under träningen får de gå

av plan, men vi ser till att de kommer tillbaka på nästa träning – om jag så behöver åka och hämta dem, säger hon.

Trösklarna in till andra fotbollslag är höga.

Matilda förklarar att föreningslivet har brustit i inkluderingen av denna grupp på samma sätt som man brister i inkluderingen av alla som avviker från normen.

Hon drar liknelser mellan ett fotbollslag och samhället i stort. Om en länk är svag påverkas såklart hela laget och den länken måste stärkas.

Tyvärr fungerar ju ofta samhället så att man plockar ut den svaga länken istället för att gå in och stötta upp i redan befintliga sammanhang.

– När man spelar fotboll i 15-16 års ålder har det börjat handla mycket om prestation.

Fotbollslagen är i regel tight sammansvetsade med ungdomar som spelat i klubben i många år.

Visst får de nyanlända ungdomarna komma och provspela, men det är ofta tufft att ta sig in i ett

befintligt lag. Framförallt när du har spelat fotboll på ett helt annat sätt tidigare.

Matilda berättar hur ensamkommande ungdomar vid provspelningar i andra klubbar ofta kommer in i sammanhang utan att helt förstå vilka förväntningar som finns.

Dessvärre brister tålamodet hos många ledare. De ger inte ungdomarna den tid och det utrymme som krävs för att komma in i det nya laget.

– Våra ungdomar vill inte alltid lämna lag C, det blir en comfort zone för dem när familjesammanhang ofta saknas i övrigt. Några som har lämnat och gått till andra lag känner

sig återigen ensamma. Vi försöker då lyfta att kompisarna i lag C ju finns kvar i andra sammanhang.

M

atilda har kunnat se tydliga spår av den nya lagstiftningen bland lagmedlemmarna.

– Avslagen rullar in och mycket fokus får läggas på motivationsarbete för att undvika självskadebeteende. Många av de här killarna som ska skickas

tillbaka till exempelvis Afghanistan har ju inga relationer i Afghanistan alls. De hade förhoppningar om att Sverige skulle skydda dem, så det blir en enorm besvikelse.

Samtidigt vägrar hon låta pessimismen ta över.

– Vi måste använda de demokratiska verktyg som finns för att påverka utvecklingen i en bättre riktning. Det farligaste vi kan göra nu är att ge upp.

39

Några av er kommer snabbt att bläddra förbi den här texten 40

Återigen morgon, en kall morgon, kyla som inte kommer att upphöra.

Ett vitt papper och en penna, mina bästa följeslagare, ligger nära min säng.

De ska hjälpa mig att fylla den tomhet jag känner och fylla mina rader.

Jag börjar skriva för att få av mig min vrede, jag skriver utan uppehåll, utan att stanna upp och utan att sätta punkt.

I

dag vill jag rikta mig till er, som har stängt era öron och ögon för en värld där mänskligheten kommer att gå under.

Några av er kommer snabbt att bläddra förbi den här texten. Ni möter flyktingbarnens ord slentrianmässigt utan att lyssna till ekot av deras röster. Hur ska jag hitta ord för det jag vill skriva om den livssituation jag lever i och inte ser slutet på?

Hur länge ska jag fortsätta det här sättet att leva? Vilket öde ska bli mitt? Ska jag få den glädje som mina föräldrar offrat allt för att jag ska få? Glädje, är jag din vän också? Hur länge ska jag leva som ”en död person som samtidigt lever”? Död men lever? Ni undrar nog vad jag menar med det, men i verkligheten vet ni själva bäst svaret. Var det inte ni som tog ifrån mig min identitet?

Ni har försökt att sända mig tillbaka in i hajens gap. Under det som skulle vara de bästa åren i mitt liv är jag tvungen att hålla mig gömd, utan identitet, utan de rätta papperna och utan rätten till frihet.

Ni påstår med stolthet att vi lever i en oberoende och modern värld. Ni berättar ”en saga” när ni säger: att stoppa oss är att stoppa terrorism. Det är inte på det sättet man stoppar terrorism, oh ni kära varelser, ni människor. En person utan hjärta och känslor kan man inte stoppa så, lika lite som flyktingars tårar kan ändra lagar.

Men vet ni vad? På ett sätt tackar jag er uppriktigt. Att vara flykting i min ålder har gjort mig mycket stark både psykiskt och moraliskt. Jag känner att jag växer för varje dag och min törst efter kunskap och utbildning ökar allt mer. Jag kommer att bli en stark och framgångsrik kvinna. Jag kommer aldrig att tillåta någon annan

att få leva det liv som mina systrar och bröder flyktingarna lever idag. Varje dag fylls jag med mer kraft.

Alla ni snälla människor här i Sverige, ni får inte missförstå mig. Jag vill inte kritisera, jag försöker bara visa den bittra verkligheten.

Var snäll och vakna!

Världen tillhör alla!

Tänk på det en stund. Har ni rätt att hindra mig från rättvisan?

Jag har många drömmar och många ambitioner i livet, men dörrarna är stänga för mig. Varje dag sätts allt starkare hänglås för mina drömmar och nycklarna kastas i havet. Ska jag överge mina drömmar? Är de omöjliga? Absolut inte. I mitt ordförråd finns inte ordet ”omöjligt”.

L

ivet ger mig stolthet, styrka och mod att vara flykting. Jag kommer att fortsätta att sträva efter att bryta låset för mina drömmar. Eller har jag redan funnit nyckeln till låset? Vad kan göra mer starkare än att få en utbildning? Jag är mycket inspirerad att gå den vägen som är mitt öde.

Jag lovar att vi ska mötas igen i ett brev. Jag hoppas att min situation inte ska vara densamma då. Jag har ett nytt liv som jag vill börja så fort som möjligt.

Kom ihåg! Jag talar inte bara för mig själv utan för alla som inte har möjligheten att tala. Jag hoppas att någon ska höra min röst och bli medveten om det jag vill. Ge mig mina rättigheter till ett liv som en fri människa. text arlinda

Skribenten lever utan papper i Sverige och har valt att inte publicera sitt efternamn

41

foto tensta konsthall

Plattform för språk & långsamma revolutioner The Silent University har vuxit fram på Tensta konsthall de senaste åren och gjort konsthallen till en viktig mötesplats. Här följer ett samtal mellan Fahyma Alnablsi, konsthallschef Maria Lind och projektets koordinator Emily Fahlén.

Fahyma Alnablsi: Jag är överraskad att språkcaféet blivit så populärt. Det kommer nya deltagare nästan varje vecka.

Ibland frågar de om vi inte kan starta en hel skola. De vill vara här varje dag.

Maria Lind: Vad tror du är hemligheten bakom framgången?

FA: Hemligheten är att jag både kan arabiska och svenska.

Det gör det lättare för nybörjare att förstå. Vi sparar tid och jag märker att det ger resultat.

Jag är utbildad pedagog och var tidigare gymnasielärare i Syrien. Inspirerad i min metod av John Dewey sitter deltagarna inte heller bara och lyssnar. De praktiserar svenska

på andra sätt, genom utflykter till museer, kulturhus och bibliotek bland annat. Kanske består hemligheten också i mitt tålamod och min förståelse för deltagarnas bakgrund. Jag har blivit vän med nästan alla och jag ger dem en chans att också bli vänner med varandra. På språkcaféet umgås alla med alla och vi hjälper varandra med

språket, att skaffa bostad och jobb och att ge råd.

ML: Hur tänker du kring din utbildning och politiska aktivitet i Syrien idag?

FA: När jag studerade i Syrien läste jag flera filosofer. Om jag ska vara ärlig var det därför som jag inte kunde fortsätta att arbeta som lärare i Syrien. Deras tankar påverkade mig mycket. Jag ville få eleverna att titta upp från böckerna. Rektorn sa till mig att jag nått en gräns, att jag inte fick gå utanför läroböckerna. Jag insisterade på att jag ville ta med dem ut, till bibliotek, ut i samhället, men det fick jag inte. Skolsystemet var oerhört kontrollerat.

Emily Fahlén: Hur såg den första tiden i Sverige ut för dig?

FA: När jag kom till Sverige för 23 år sedan hade jag ingen som stöttade mig, som hjälpte mig med språket eller att komma ut i samhället. Jag känner fortfarande att jag förlorade en del av mitt liv. Jag måste säga att det var först när jag hittade till The Silent University som jag upplevde att jag kom till min rätt.

EF: Det känns verkligen med dig som att läraryrket är ditt kall. I språkcaféet befinner sig många i en liknande situation som du befann dig i då, med utbildningar de inte kan använda i sin nuvarande livssituation.

The Silent University initierades av konstnären Ahmet Ögüt 2012.

Det är en autonom kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen genom föreläsningar, workshops och studiecirklar. Finns i London, Stockholm, Hamburg, Amman och Aten. www.thesilentuniversity.org

FA: Flera av deltagarna är välutbildade men här i Sverige jobbar de som städare. Det skapar sår i känslolivet att inte kunna arbeta med det man har utbildat sig till.

ML: Man kan urskilja två huvudgrupper som deltar i caféet. Den ena är yngre män, många nyanlända, och den andra är lite äldre kvinnor som varit i Sverige länge men som ändå inte kommit så långt med svenskan.

FA: Hos mig finns det exempelvis en kvinna som har bott i Sverige i nästan 40 år och fortfarande inte klarar sig på svenska. Jag kan märka att hon blir lite avundsjuk på de yngre som lär sig svenska nu direkt.

Men man ska inte skämmas om man säger fel och man får inte ha så mycket prestige. Jag har försökt lära de äldre kvinnorna och de yngre männen att lyssna på och lära av varandra.

Att bli kompisar med varandra.

EF: Jag upplever språkcaféet som en oerhört välkomnande plats där folk snabbt känner sig hemma och det har verkligen

lett till att fler hittar till konsthallen. Det har gjort den till en viktig mötesplats.

FA: Det stämmer. De känner sig trygga här och språkcaféet har utvecklats till en plats där man också kan lätta sitt hjärta.

EF: Hur tänker du kring betydelsen av att språkcaféet finns i en konsthall, mitt i konsten?

FA: Det påverkar deltagarna mycket att vara på konsthallen och att hela tiden ha konsten omkring sig. Många i språkcaféet är konstnärer i hjärtat, utan att riktigt veta om det.

EF: Jag tycker om tanken på språkcaféet som något stabilt i den skiftande miljö som konsthallen är, där utställningarna byts ut var fjärde månad.

Det är på många sätt konstvärldens motsats där korta projekt dominerar. I språkcaféet är det odramatiska och pågående själva poängen – görandet. Det finns något långsamt revolutionerande i det.

FA: Ja, härom dagen såg jag en deltagare springa för att hinna till lektionen. Det gör mig så glad. Även om vi inte är någon riktig skola eller kräver att deltagarna ska komma i tid, så vill de det. De springer för att hinna hit till klockan två. text mikael leyi

Bearbetad och förkortad version av The Silent University. Towards a Transversal Pedagogy. An edition by Impulse Theater Festival. Ed. Florian Malzacher, Ahmet Öğüt, Pelin Tan.

43

Begränsad delaktighet för nyanlända med funktionsnedsättning

Ä

ven bland asylsökande är personer med funktionsnedsättning en utsatt och mycket lågt prioriterad grupp. Att fly kräver en fysisk förmåga som inte alla har. Få personer med funktionsnedsättning kommer till Sverige och när de väl är här förnekas de ofta sina rättigheter. Många saknar stöd från samhället vilket begränsar möjligheter till delaktighet.

Funktionshinderrörelsen spelar en viktig roll för att stå upp för mångfald och mänskliga rättigheter och har en viktig del i integrationsprocessen.

DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder ser det som en av våra huvuduppgifter att se till så att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning respekteras.

Vi har sett exempel på hur nyanlända personer med funktionsnedsättning, trots permanenta uppehållstillstånd, fastnar på tillfälliga anläggningsboenden och där de utan skäl placeras på boenden inriktade mot personer med psykiska funktionsnedsättningar eller drogproblematik. De får ingen information om sina rättigheter och de stödinsatser som finns att tillgå. Färdtjänst, personligt utprovade hjälpmedel och handikappersättning är avgörande insatser för att personer med funktionsnedsättning ska ha en god livskvalitet, ses som jämlika

Att fly kräver en fysisk förmåga som inte alla har.

och bli delaktiga i samhället. För asylsökande är detta särskilt viktigt. Motsatsen leder till exkludering och en mycket längre väg in i det svenska samhället. Något som försvårar tillgången till dessa resurser är att de inte sällan knyts till en kommunal bostadsadress och trots permanenta uppehållstillstånd tar det ofta lång tid innan nyanlända blir kommunplacerade.

Det läggs mycket ansvar på individen att söka arbete och lägenhet. Det är ännu svårare att axla det ansvaret om man begränsas i sin rörelsefrihet och delaktighet på grund av otillräckliga insatser.

Ett konkret exempel är det slopade hisskravet vid tillfälliga anläggningsboenden. Sådana kortsiktiga nödlösningar leder till att vi bygger fler stängda rum och tvingas till ytterligare nödlösningar. Det blir sämre för individen och dyrare för samhället.

S

ystemen för mottagande av nyanlända med funktionsnedsättning måste ses över.

Informationsansvaret om rättigheter och stöd för nyanlända med funktionsnedsättning behöver förtydligas och myndigheter och kommuner måste samverka kring individen istället för att skjuta över ansvaret på andra.

Vi vill varna för samhällsdebatter och politiska beslut som ställer grupper mot varandra och som låter ekonomi gå före mänskliga rättigheter. Det behövs en mer långsiktig och hållbar plan för att uppnå ett samhälle där alla människor räknas, får möjlighet att bli fullt delaktiga och ses som resurser. rasmus isaksson , förbundsordförande dhr

Utbildning är makt – flyktingmottagning på universitetet

A

tt vara helt nyanländ flykting – som kanske ännu inte fått uppehållstillstånd eller asylstatus – är att, som filosofen Hanna Arendt hävdar, räknas till de icke-mänskliga. Det som sedan följer är en process, i bästa fall där flyktingen rör sig mot att vara en allt mer etablerad del av det nya samhället. Men här finns strukturella hinder.

Som anställda på en statlig institution med hög prestige och en maktposition i samhället – i vårt fall Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet – har vi tagit de strukturella hindren som utgångspunkt för vårt arbete med att ta emot nyanlända flyktingar.

Sedan januari har institutionen avsatt medel för ett projekt där nyanlända ska ges möjlighet att snabbare ta sig in på universitetet. Meningen är att människor som redan har en akademisk bakgrund ska hitta till rätt akademisk miljö i Sverige och få kontakter med motsvarande verksamma här.

För personer som ännu inte har påbörjat en utbildning syftar projektet till att introducera till universitetet.

Det är att uppfatta som ett politiskt ställningstagande för

en ökad integration, men också på längre sikt för demokratin, när nyanlända snabbt erbjuds möjlighet att utveckla kompetenser och få rätt formella meriter i det svenska systemet.

Utbildning är makt, och vägen till utbildningen kan vi som arbetar på universitetet underlätta. Projektet bidrar dessutom till institutionens fortsatta utveckling.

I

praktiken arbetar vi på flera fronter med att nå ut till och ta emot nyanlända. Bland annat ingår det i uppgifterna (på frivillig basis) för studenter som läser masterprogrammet Kritiska studier, att driva och organisera ett seminarium för nyanlända gymnasiestudenter som saknar svensk gymnasiekompetens.

Studenterna läser text tillsammans, går på teater, bio eller museum, fikar och diskuterar med hjälp av olika teoretiska utgångspunkter. Det är en lättsam introduktion till fortsatta universitetsstudier, men också till Göteborgs kulturutbud och till kritiska teorier. En viktig aspekt av verksamheten är att både nyanlända och universitetsstuderande lär sig något. Vi har också ordnat föreläsningstillfällen där nyanlända akade-

miker presenterat sitt tidigare arbete, sin forskning eller poesi, och blivit introducerade till andra verksamma inom samma fält. Institutionen har dessutom tagit emot en praktikant och arbetar nu med att kunna ta emot flera inom ramen för våra forskningsprojekt.

En erfarenhet är att det ändå kvarstår substantiella strukturella hinder. Ett sådant är att den verksamhet som vi kan erbjuda inte är ”på riktigt”.

Det vill säga att nyanlända inte kan få universitetspoäng för seminariet, att praktikplatserna inte på längre sikt kan omvandlas till fasta anställningar och så vidare. Framförallt kvarstår problemet med hur tidigare utbildningar valideras för det svenska utbildningssystemet som ett helt administrativt men verkligt hinder för tillgången till en svensk universitetsutbildning. Både den historiska och den faktiska erfarenheten säger oss att det är möjligt att administrera in eller att administrera ut, i samma grad som vi kan räkna in eller räkna ut människor. karolina enquist källgren , lektor i idéhistoria och biträdande studierektor för centrum för europastudier

KREATIVT MOTSTÅND OCH HÅLLBAR AKTIVISM

F

ler än någonsin engagerar sig i flyktingrörelsens många delar samtidigt som mängden arbete hopar sig i samband med den nya lagstiftningen. Flyktingrörelsen behöver hitta nya och hållbara vägar framåt. FARR arrangerade i år sommarkurser i Malmö, Östersund och Stockholmden första helgen i september.

Diskussionerna samlade över 250 asylsökande, gode män, socialtjänstanställda, aktivister, förtroendevalda och tidigare politiker. I Östersund lyfte många vikten av att jobba såväl lokalt som på EU-nivå. EU:s betydelse för migrationspolitiken i Sverige är avgörande och förslagen om en striktare asylpolitik som nu diskuteras inom EU gör det än viktigare att samlas med likasinnade på kontinenten.

På alla platser presenterades en rad konkreta förslag om vad som nu borde prioriteras. Det handlar bland annat om att öka asylsökandes tillgång till korrekt information på flera språk, få media att skriva om vilka konsekvenser de tillfälliga lagarna får för enskilda individer och betydelsen av engagerade jurister för att få till prejudicerande fall. I Stockholm föreslog någon att en färgsprakande ”Asylbuss” skulle åka runt i Sverige året runt med fokus på att skapa möten och att sudda ut gränser mellan människor. Det kom även mer konkreta förslag som att sprida flygbladsmallar med relevant information, den ökade

Om det är något politikerna är rädda för så är det människors röster vikten av ekonomiskt stöd som kommer med ändrade bidragsregler för asylsökande, att vidga samarbeten även nationellt och göra det enklare att engagera sig i asylfrågor.

Under sommarkursen lyftes även mer övergripande visioner som att överbrygga rädsla mellan människor och få fler att stå upp för flyktingars rättigheter. På alla platser dök det upp förslag om hur vi kan komma ifrån rollfördelningen mellan den som hjälper och den som blir hjälpt. Det är viktigt att fler sätter sig in i de asylsökandes situation och försöker förstå hur det skulle vara om man själv tvingades fly.

H

ur uppnås ett hållbart engagemang där fler ansluter sig och stannar kvar? I Östersund menade man att det är viktigt att aktivister vårdar sig själva och varandra för att förebygga utarbetning. ”Ingen kan göra allt men alla kan göra något” var en välkänd mening som

återkom under diskussionen.

I Stockholm diskuterades vikten av att uppmärksamma och fira små segrar, att peppa varandra och få alla som deltagit att känna sig sedda och bekräfta att de bidragit. Det kom också handfasta tips om vikten av arbetsdelning, att en person inte tar på sig för mycket, förbättrad kommunikation inom och mellan grupperna samt möjligheter till professionell handledning.

I Malmö gick en stor del av kursdagsdeltagarna för att möta upp Asylkarnevalen och möttes av sambatrummor, färgglada ballonger, banderoller och fanor. Karnevalens ledstjärnor är kreativitet och solidaritet och visade på en viktig aspekt av hållbar aktivism: glädjen, gemenskapen och att ha roligt tillsammans.

I

Östersund avslutades kursen med en kort inspirationsföreläsning om aktivism av Margareta Winberg, före detta vice statsminister, Hon uppmuntrade deltagarna att reflektera över varför de själva blev aktivister och plocka fram de bilderna som inspiration när det känns motigt. ”Om det är något politikerna är rädda för så är det människors röster. Politiker måste lyssna på aktiviströrelser. Glöm inte varför du blev aktivist, och att det spelar roll att du har en vision om ett bättre samhälle”. mikael leyi , karin råghall ,

jasminé mehho , linda persson

47

KULTUR Illustrationer ur ”Sabelles röda klänning” av Daniela Stamatiadi.

Flykten – i bild & för barn AV EVA GUSTAFSSON

48

Resan av Veronica Salinas (text) och Camilla Engman (bild). Översättning Bodil Malmsten. Rabén och Sjögren 2014

Flykten – en bok om att tvingas lämna allt av Mia Hellquist Forss (text och bild). Arabisk översättning: Razak Aboud. Mia Bild 2014

Åka buss av Henrik Wallnäs (text) och Matilda Ruta (bild). Natur och Kultur 2016.

Sabelles röda klänning av Marina Michaelidou-Kadi (text) och Daniela Stamatiadi (bild). Översättning och förord: Alexandra Pascalidou.

Mirando Bok 2015

F

lykten som tema har, från att ha varit något av ett icke-ämne i svenska bilderböcker, nu dykt upp i flera nyutgivna titlar. De har ibland som syfte att lära ”oss” som inte har flytt om ”dom andra”, väcka empati samtidigt som de understryker vårt politiska ansvar som medmänniskor och samhälle. Andra titlar vill erbjuda spegling åt den med egen erfarenhet av flykt. Flera vill ge röst åt personer som inte har haft någon talan i litteraturen. ”Flykten – en bok om att tvingas lämna allt” tecknar en varsam och vardaglig bild av flykt betraktad genom barnet Jonas ögon. ”Alla barnböcker behöver inte vara mys-litteratur”, har författaren Forss sagt apropå boken. Mysigt är det inte, men tilltalet tar tillvara på de detaljer som trots allt skapar trygghet för Jonas och för läsaren. Det är en bok som talar till många och den finns

på både svenska och arabiska. ”Sabelles röda klänning” tar vid där ”Flykten” slutar. I skira tuschteckningar skildras tillvaron efter flykten för Sabelle.

Går det att leva i två världar samtidigt? Hur kan du fortsätta minnas utan att minnena, här gestaltade genom en röd klänning, blir en tvångströja?

D

essa frågor behandlas i mer allegorisk form i ”Resan”. En anka blåser i väg i en väldig storm och landar i en skog där hen aldrig har varit förut. Här pratar djuren ett annat språk och ingen kan svara på Ankans fråga: Vem är jag? Författaren

ARTIKEL 14 – KULTUR

Vi och dom andra av Lasse Anrell (text) och Anna-Karin Garhamn (bild) Hippo Bokförlag 2016 Pudlar och pommes av Pija Lindenbaum (text och bild). Lilla Piratförlaget 2016

Salinas diktar mångbottnat om mångspråkighet och att resa därför att du är tvungen.

För barn som har gjort en liknande färd erbjuder slutet tröst och hopp.

Detsamma kan sägas om ”Åka buss”, också den med djur i huvudrollen och poetiskt språk. Men verklighetsförankringen finns i flyktens farkoster såsom de ser ut idag: bussarna, bilarna, båtarna. Även Pija Lindenbaum och Lasse Anrell har kommit med var sin fabel om flykt, där ett gäng pudlar respektive småfåglar tampas med frågor om rättvisa och resurser. Tydligare än så här kan knappast de människofientliga – förlåt, jag menar pudelfientliga! – konsekvenserna av ett asylpolitiskt ”andrum” beskrivas.

Eva Gustafsson arbetar i det normkritiska barn- och biblioteksprojektet Brytiga Böcker, som drivs av Rättighetscentrum Västerbotten och Sensus.

49

Edward Tulanes fantastiska resa

D

et här är en berättelse om Edward, en kanin av porslin, som hamnar långt bort ifrån dem som älskar honom och det han brukade kalla för hem. Han hamnar på havets botten och ofrivilligt lämnas hans öde i andras händer. Edward kastas runt mellan människor och platser, några som är fantastiska och andra som är hemska.

Han lär sig vad det innebär att vara utsatt, att behöva hjälp, och att hjälpa de som behöver honom. Hur det är att lyfta varandra när vi faller, när vi själva inte kan resa oss upp.

Det är en berättelse om att vara Författaren Kate DeCamillo

sårbar och att våga älska trots att det gör ont.

Edward finner ofta tröst genom att titta upp på stjärnhimlen men en gång, när han blivit uppspikad som fågelskrämma, tycks stjärnorna håna honom: – Du är ensam där nere, tycktes stjärnorna säga till honom.

Och här uppe är vi, tillsammans i våra stjärnbilder.

– Jag har alltid varit älskad, talade Edward om för stjärnorna.

– Vad är det med det? sa stjärnorna. Vad spelar det för roll när du är alldeles ensam nu?

Hur kan vi bära på vår historia, bära på våra minnen, behålla dem inom oss och låta dem ge oss styrka i svaga stunder? Edward har ingen fri rör-

lighet och inget språk, han kan inte berätta för någon om det han har varit med om. Genom Edward ser vi flykten. Hur en på flykt ofta fråntas sitt språk och möjligheten att berätta sin historia för någon som lyssnar, att berätta namnen på dem en älskar och på dem en har förlorat.

Genom Edwards målade ögon av glas får vi se världens oresonliga skönhet. Spindelnätet som vi alla är invävda i blir synligt, hur vi är intrasslade i varandra. Han påminner oss om att när vintern inom oss känns oändligt lång så överlever vi den genom att tillsammans minnas våren som alltid kommer.

När boken är slut har någonting förändrats inom mig.

Jag grips av en otrolig klarhet i mitt bröst, det är som om mitt hjärta är vidöppet. Världen blir åtråvärd och jag nyfiken i den redo att leva igen. Och alla främlingar har förvandlats till en möjlig ny vän. elisabeth raymond

Viveka Sjögren. Foto: Pontus Orre

I

Den dagen

våra stödgrupper för nyanlända barn och unga läser vi ofta berättelser som på olika sätt rör barnens situation. Böckerna fungerar som en samtalskatalysator men ger också barnen en möjlighet att få prata om sin situation utan att behöva lämna ut sig mer än önskvärt. Det finns många välskrivna böcker som berör migration och som har varit mycket uppskattade i våra grupper, men en bok utmärker sig särskilt genom sin förmåga att gång på gång väcka stor igenkänning i alla åldersgrupper, även bland föräldrar. Boken heter ”Den dagen” och är skriven av Viveka Sjögren. Det är en berättelse om en fågelfamilj som tvingas ut ur sitt hem och in i ett liv på flykt. Den dagen det sker är pappan

inte hemma. Ur ett barns perspektiv beskrivs det hur den trygga vardagen plötsligt övergår i ett liv på flykt och vilka tankar och känslor det kan föra med sig. Boken tar bland annat upp längtan efter en saknad förälder, sorgen över att förlora ett syskon och den ständiga rädslan. Samtidigt har den en ton av hopp och framtidstro.

Viveka Sjögren har med korta välformulerade meningar och vackra beskrivande bilder lyckats fånga den komplexa tillvaron som ett liv på flykt kan innebära. Inte sällan får vi kommentaren ”den handlar om mig.”

ARTIKEL 14 – KULTUR

lina börjesson barn i väntan & barn i start , individuell människohjälp

51

Boktips för barn information från förlagen

Det flygande tältet – Drömmar från ett flyktingläger Rania Issa (text) och Sawsan Nourallah (bild) Bonnier Carlsen, 2016 Kinanah lever tillsammans med sina vänner i ett flyktingläger. En dag kommer en ensam pojke till lägret, Bashir, vilket på arabiska betyder

Flykten Francesca Sanna Översättare: Lisa Bjärbo Rabén & Sjögren, 2016 ”Jag bor med min familj i en stad inte långt ifrån havet. På helgerna brukade vi vara på stranden.

Förra året förändrades allt. När kriget började

Ankomsten Shaun Tan Kabusa böcker, 2010 Shaun Tans grafiska roman Ankomsten är en berättelse utan ord. En man lämnar sin fru och sitt barn för att söka en bättre framtid i ett okänt land på andra sidan av ett stort hav. Han

52

”Den som kommer med goda nyheter”. Bashir har skiljts från sin familj och tvingats hitta nya sätt för att klara av sin situation. Med fantasi lär han de andra barnen i tältlägret att se på världen som en magisk plats. Där en plastbunke kan bli den vackraste födelsedagstårtan, där en gammal brödkant mättar en hel duvfamilj, och där tält faktiskt kan lyfta med vinden och flyga iväg. ”Det flygande tältet” ges ut med både svensk och arabisk text, vilket gör att den kan läsas och användas i många olika sammanhang.

blev allt kaos.” En mamma flyr med sina två barn. Med bil, båt och till fots genom mörka skogar. Kriget har kommit till deras stad, pappa är försvunnen och enda sättet att överleva är att fly. Francesca Sanna är en italiensk illustratör och grafisk designer. Hon skildrar i sin debut rädslan, flykten och den tuffa resan mot ett nytt hem.

kommer till en förvirrande stad med främmande vanor, märkliga djur, mystiska flytande saker och ett otydbart språk. Med bara en resväska och en handfull mynt måste utvandraren hitta ett ställe att bo på, mat att äta och något slags lönande arbete. Han får hjälp av sympatiska främlingar, var och en bärandes på sin egen outtalade historia.

Om du skulle fråga Micha Viveka Sjögren Kabusa Böcker, 2015 Om du skulle fråga Micha skulle han svara att det var ganska nyss som kriget kom och han och hans familj var tvungna att gömma sig och vänta

Mina två filtar Irena Kobald (text) och Freya Blackwood (bild) Epix, 2016 Lilla Hjulet har tvingats fly med sin moster från kriget i sitt hemland till ett annat land. Allt i det nya landet känns kallt och främmande. Lilla Hjulet vill bara gömma sig under sin älskade

Kokongs långa resa Maud Mangold (text) och Sassa Buregren (bild) Kabusa Böcker, 2011 Stinsen hittar ett litet övergivet knyte på tågets hatthylla.

Inte kan han väl lämna det där? Han

Systern från havet Ulf stark (text) och Stina Wirsén (bild) Bonnier Carlsen, 2015 Margareta ska få någon att leka med säger hennes föräldrar. Det ska bli en överraskning.

I tysthet hoppas Margareta att hon ska få en hund. Å, vad hon längtar! Men istället är det Sirkka som kommer. Föräldrarna har bestämt att Sirkka ska bo hos dem medan kriget i världen pågår. På kvällen ligger Sirkka i Margaretas rum

och sedan lämna allt och ge sig av till ett helt annat land. En helt annan värld, där man också ska vänta men inte på att få åka hem utan på att få stanna. Micha är trött på att vänta och på att gå i skolan och inte förstå. Som tur är finns det både fotboll och matte, precis som hemma och det, det är Micha bäst på.

”gamla filt”, som är vävd av minnen hemifrån och av tankarna på hur det varit. Men så en dag möter hon en flicka i parken som skrattar med henne och leker med henne. Och så småningom börjar Lilla Hjulet väva en ny filt av vänskap, nya ord och nya minnen. Med sina symbolladdade ord, bilder och färger är det en bok som kan läsas på flera sätt och leda till många samtal.

tar med sig Kokong hem och försöker ge honom mat och värme, men Kokong längtar hem till en röd, gul och varm värld. Han vill inte stanna i den här blåa, svarta och kalla världen. Kokong rymmer och Stinsen letar hela natten. När Stinsen hittar Kokong så verkar världen lite ljusare och Stinsens hem lite varmare. ”Om man har sällskap av en vän, blir hela världen snäll igen.”

och kramar sin tyghund. Hon luktar på näsduken som doftar mamma och tittar på familjefotot.

I skuggan av kriget och de vuxna utvecklas sakta flickornas vänskap, som inte alls är självklar, och därför blir den dyrbaraste.

53

VÄGEN TILL EUROPA Abdi Elmi och Linn Bursell har skrivit boken ”Gå bara: min flykt från Somalia till Sverige”, som ges ut på Ordfront Förlag i år. Nedan berättar Abdi om varför de skrev boken och vad han hoppas bidra till med sin berättelse.

J

ag ville inte glömma allt jag har varit med om. Media visar bara bilder. Jag pratar om vad som pågår på riktigt. De skriver att några hundra har dött i Medelhavet. Men de pratar inte om vad som egentligen händer. Det är många som inte vet så mycket om vägen. Vissa tycker att flyktingarna får skylla sig själva, undrar om de inte förstår att det är farligt. De säger att vi vill utnyttja systemet. Jag vill förklara för folk.

Säga, du ser inte hela bilden, vår riktiga situation. Jag vill att alla ska veta att vi inte har något val. Alla flyktingar borde skriva sin historia. Man ska inte skämmas. Våra historier är viktiga.

Idén om att skriva en bok kom till mig efter att mina kompisar hört min historia. De tyckte att den var hemsk men samtidigt intressant och uppmuntrade mig att berätta. Jag vill att boken ska vara ett försvar för alla flyktingar i hela världen! Jag vill förklara varför folk flyr sitt land, varför man riskerar sitt liv. Jag vill berätta att det aldrig är flyktingarnas fel att de måste fly.

Konflikterna i deras länder måste lösas. Politiken måste förändras.

Utdrag ur ”Gå bara: min flykt från Somalia till Sverige”:

54

D

et är trångt i tälten. Om en blir sjuk blir alla sjuka. Om det är kallt ute är det jättekallt i tälten, om det är varmt blir det hett där inne. Det blir ofta bråk, men vi bråkar inte så mycket i vårt tält, vi tar det lugnt.

De andra är snälla. Många spelar fotboll på en liten yta där det inte står några tält, och tar ut konflikter genom det. Det finns inte så mycket att göra.

Vi väntar. Ibland får någon ett utvisningsbesked och försöker rymma, men polisen tar oftast fast dem och slår dem. Ibland kan man få köpa saker av folk som är utanför, men har man för mycket saker kommer polisen och tar dem och straffar en. Läkare utan gränser och Röda korset kommer då och då. De hjälper oss med medicin.

Ibland får Röda korset inte komma in fast någon är sjuk, de måste söka tillstånd och det tar två veckor att få. Då kanske personen har hunnit bli mycket sämre, eller smittat många. Vid ett tillfälle är det en läkare från Norge som börjar gråta och skälla ut vakterna. De har behandlat en sjuk man illa, han har en sjukdom som är plågsam men lätt går att bota med antibiotika, men han har inte fått någon vård, bara blivit instängd i ett kallt rum. ”Är det här en diktatur eller? Ni kan inte behandla folk så här!” skriker hon åt vakterna.

De rycker på axlarna och säger att det inte är deras ansvar att bota sjukdomar, de ska bara se till att vi inte rymmer.

Jag är så fruktansvärt trött nu. Jag kan inte sitta i fängelse hela mitt liv. Det blev inte som jag trodde. Är jag verkligen framme nu? Är detta resans slut? Jag lyckas få låna en telefon av min gruppledare och ringer till Lafoole. Telefonen fungerar nu och Oday-Bile vet var pappa är och säger att han ska ringa upp. Det gör han. Det gör ont att höra hans röst.

Jag säger: ”Pappa, jag kan inte prata länge, jag kan inte ringa igen på länge, men jag lever. Jag är i fängelset på Malta.

Jag ska ringa när jag kommer ut.” ”På Malta? Då är du ju framme! Varför är du i fängelse?” undrar han. ”De gör så bara, det är inget konstigt”, säger jag. ”Alla hamnar här först. Snart släpper de ut mig.” ”Men när?”

Jag säger att Röda korset och andra jobbar för att vi ska få komma ut. Att man får hoppas på det. Sedan kan jag inte prata mer. Vi får inte ha mobiltelefoner, om polisen ser en med en telefon så blir man slagen och hamnar i isoleringscell.

Jag har skuldkänslor för att min familj blir så orolig, det känns som att jag har gjort något dumt. Det känns som att jag borde ha hittat ett annat sätt, ett som inte var lika farligt. Ibland får jag känslan av att jag har gjort fel, att det fanns en annan väg, en bättre, en tryggare. Det är så osannolikt att det här är den enda. Men det är precis så det är. Det är inte som att jag har sökt upp allt det här hemska, det är så det ser ut bara.

Det är vägen till Europa. abdi elmi linn bursell

55

av fia lien

56

Artikel 14 –

FARR-NYTT

Kursdagar i Rättighetsinternationell pris till rätt FARR:s Den nya tillfälliga lagen ställer flyktingrörelsen inför nya juridiska utmaningar. Formuleringen ”strida mot ett svenskt konventionsåtagande” finns med i den tillfälliga lagen och begränsar den. Det kräver utökade kunskaper om relevanta konventioner och internationell praxis för att tillvarata asylsökandes intressen. I slutet av oktober ägnar FARR därför två dagar åt dessa frågor. Fredagen den 28 oktober bjuder Rådgivningsbyrån tillsammans med FARR in till en kursdag som riktar sig till advokater och jurister med erfarenhet av migrationsmål. Lördagen den 29 oktober håller FARR och Sensus en kursdag som också vänder sig till jurister men även till frivilliga ombud och studenter. Föreläser gör Julia Zelvenska, koordinator för ELENA, det europeiska nätverket för asyljurister baserat i Bryssel. Anmälan görs via FARR:s hemsida, sista anmälningsdag är den 24 oktober.

Releasefest i Tensta Artikel 14 lanserade sitt kärleksnummer, #2/2016, med en releasefest på Tensta Konsthall i juni tillsammans med Folkkampanjen för asylrätt. Det blev en sommarkväll fylld av musik, mat och diskussioner. Det blev en bra avslutning på en jobbig vår och fler releasekalas kommer.

Nästa planeras redan till jul så håll utkik på Artikel 14:s Facebook och hemsida.

ordförande Rädda barnens ungdomsförbund har instiftat ett pris till minne av Rädda barnens grundare, Eglantyne Jebb. Priset delas ut till en eller två personer som har gjort särskilda insatser för barns rättigheter eller barns situation. Den förste att erhålla priset var Sanna Vestin, ordförande för FARR.

Seminarium och rådslag för asylrätt i Norrköping Asylgruppen Norrköping och Folkkampanj för Asylrätt bjuder in till två dagar om flyktingpolitik och asylrätt. På lördagen blir det flyktingpolitiskt seminarium om vad som händer nu med den nya lagen. Under söndagen håller Folkkampanj för asylrätt ett nationellt rådslag om asylrätt. Asylsökande, aktivister och organisationer bjuds in för att tillsammans diskutera hur kampen för en mänsklig asylpolitik kan fortsätta.

Deltagandet är gratis men anmälan krävs. Anmäl dig till: flyktinghelg2016@gmail.com. Sista anmälningsdag är den 18 oktober.

57

Besök artikel14.se!

Här kan du läsa i tidigare nummer och beställa prenumerationer.

Vi finns även på facebook.com/artikel14

Vill du bli återförsäljare?

Kontakta artikel14@farr.se

Vill du köpa ett lösnummer?

Besök tidskriftsbutiken.se eller Pressbyrån

Prenumerera på Artikel 14!

Fyll i talongen eller beställ på artikel14.se/prenumeration

Prenumeration inkl. medlemskap 250 kr i FARR för enskilda Prenumeration inkl. medlemskap 150 kr i FARR arbetslös/student/asylansökande Prenumeration och medlemskap för 300 kr asylrättsgrupper och organisationer Endast prenumeration för enskilda 200 kr Prenumeration för företag 250 kr och organisationer Ja, tack! Jag vill ha ett gratis provnummer av Artikel 14 Ja, tack! Jag vill ha mer information om FARR

NAMN: ADRESS:

Priserna avser prenumeraton för fyra nummer av Artikel 14 och eventuellt medlemskap i FARR under ett år.

Kupongen skickas till FARR, Box 391, 101 27 Stockholm

58

ARTIKEL 14 – INFO/PRENUMERATION

Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse

Vill du arbeta för en human och solidarisk flyktingpolitik?

Bli medlem i FARR.

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, är ett partipolitiskt och religiöst obundet nätverk som består av, hjälper och samordnar grupper och enskilda i Sverige som arbetar för att stärka asylrätten. FARR arbetar för att Sverige ska följa de internationella konventioner som undertecknats till skydd för mänskliga rättigheter och för att tillämpningen av den wsvenska asyl- och flyktingpolitiken ska präglas av humanitet, solidaritet och rättssäkerhet.

Du kan engagera dig i FARR eller i någon av våra medlemsgrupper. Besök farr.se för mer information. Du behövs!

UR ARTIKEL 14 I FN:S DEKLARATION OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

E-post– info@farr.se Organisationsnr 88 26 01–54 66 Plusgiro 52 08 90–5 Bankgiro 206–3287 Telefonnummer 08-7100245