A14 #1 2016 webbteaser by Artikel 14

#1/2016 50 SEK

DOMINOEFFEKTEN

ÄR ASYLRÄTTEN HOTAD?

MOTSTÅND SOM DEMOKRATISK SKYLDIGHET MIGRATIONSRÄTTENS ABC LAGFÖRSLAGET SÅGAS

OM DETTA SJUNGER VI INTE ENSAMMA

”Andrum” S ve r i g e s e n d a f l y k t i n g p o l i t i s k a t i d s s k r i f t G e s u t a v FA R R – Fl y k t i n g g r u p p e r n a s r i ks rå d

Ett namn gör skillnad F

olkkampanj för asylrätt står tillsammans inte bara i solidaritet med de tusental som fastnat bakom rasistiska och godtyckliga gränskontroller – utan även mot att våra namn ska användas för att rättfärdiga signalpolitik uppbackad av populism. Vi står för rätten till liv, till överlevnad överhuvudtaget. Rätten till att kunna finna en fristad för att säkra sina barns framtid, rätten till att kunna kalla hela världen för sitt hem. Vi står upp för det mest basala i vår mytomspunna demokrati. Idén om jämlikhet. Idén om solidaritet. Vi står upp för alla slagord som utnyttjas till oigenkännlighet, i politikens och maktens alltför lättskrämda kugghjul. Vi står upp för att den 50-årige flerbarnspappan ska kunna få stanna så att hans femårige son slipper korsa dödens hav. Samma hav som vi älskar att turista vid. Vi står även upp för den enligt barnkonventionen givna rätten till 15-åringen att inte vara ifrån sin familj. Att han ska kunna få utvecklas och växa upp utan att oroa sig och sörja sin 18-årsdag. Trots det faktum att killen blev tvungen att bli en man långt innan han förstod det här med ålder. Vi står upp för varenda en som inte kan stå upp själv. Vi står upp för varenda en som inte vet om sin rätt till asyl. Som faktiskt tror att hen begår ett brott genom att söka överlevnad i ett annat land. Vi står upp för begreppet demokrati, det mest utnyttjade ordet igenom historien. Och egentligen

står vi upp för vår egen överlevnad, för vår egen framtid, för vår egen rätt att kunna stå upp för saker. För en exkluderande samtid är som en tratt: Först är det de som inte ser ut som oss som stängs ute. Sedan smalnar kraven av och se, en dag kan jag och du inte få vara här för att vi står upp. Det händer ett lagförslag i taget. Som en liten myra om natten. Du som läser det här vet det. Och jag hoppas att du har skrivit på Folkkampanj för asylrätts upprop. För just ditt namn gör skillnad. Ett namn gör skillnad. Se bara på gravstenarna som breder ut sig på de grekiska öarna. Se bara på volontärerna som fortfarande kommer ihåg namnet på bebisen de lekte med innan de satte den på tåget vidare. Eller gamlingen de plåstrade om efter det att hon hade ramlat ner från de turkiska gränsbergen. Eller den avlidna mamman de försökte förvara undan lersörjan i flyktinglägret i Serbien. För att inte tala om Aylan, pojken alla tog ställning för och sörjde, men som ingen faktiskt gjorde något för. Namn gör skillnad. Be alla du känner att skriva sina namn. Än är det inte för sent. faryana asghari afghanska föreningen , en av de organisationer som tillsammans med farr tagit initiativ till folkkampanj för asylrät t

Du hittar uppropet och namnlistor på www.folkkampanjforasylratt.se

ARTIKEL 14 – FÖRSTA ORDET

BAKOM NYHETERNA

Ursprungsbefolkningen Lumad flyr militära och paramilitära grupper i Filippinernas sydligaste provins Mindanao i rädsla för trakasserier och mord. Orsaken till konflikten är deras förfäders mark där multinationella företag ser lönsamma naturresurser.

en frodiga backen varifrån Lumadledaren Tatay Bello har utsikt över byn Quarry är rik på kalksten. Berget på andra sidan dalen innehåller stora mängder kol och berget till vänster rymmer stora reserver av guld, berättar han. Om Agusan Petroleum och Mining Corporation – rika gruvbolag med kopplingar till de härskande filippinska klasserna – får bestämma kommer allt detta snart vara en plats för gruvdrift, vilket kommer göra livet för Bello och andra Lumads omöjligt. Ankomsten av bolagen föregicks av armén, som enligt dem själva är där för att rensa området på the New Peoples Army (NPA). Det är kommunistiska rebeller som i årtionden bedrivit en väpnad kamp mot den filippinska staten. Föl-

Artikel 14 –

jer du vägen nerför backen till Bellos hem – åtta kilometer från berget – kommer du att passera en mängd stationerade soldater i byn, paramilitär milis vid vägspärrar och en militärbas på en kulle med utsikt över dalen. Den 21 juni förra året, klockan tre på eftermiddagen, besköt regeringssoldater Bello hus. Enligt honom själv var det på grund av att han är emot ankomsten av gruvföretag till regionen. Armén däremot säger att Bello sympatiserar med rebellerna. Enligt invånarna i Quarry är det så att den som protesterar anklagas för att tillhöra NPA. Även om sex lokala ledare i regionen redan har dödats och dussintals hotats finns det inga andra alternativ än att fortsätta motståndet mot gruvbolagen, säger Bello.

Tatay Bello

Artikel 14 â&#x20AC;&#x201C;

”Lumads against militarizations” – skylt i flyktinglägret i Davao.

Ön Mindanao präglas av fattigdom, korruption och inbördeskrig, men rymmer också ett av världens mest värdefulla råvarulager. Regionen rankas fyra i mängd koppar, trea i guld, femma i nickel och sexa i kromit. För närvarande är mer än 500 multinationella företag verksamma på ön. Regeringen försöker konstant övertyga ursprungsbefolkningen i området, som går under samlingsnamnet Lumad, om att ge upp sin mark. Ibland går det lätt, många bönder har sålt sin mark mot konserver och tobak utan att veta vad den var värd eller vad försäljningen innebar. Ofta gick affären genom inhemska intressegrupper som skapats av regeringen för att garantera rättigheterna för ursprungsbefolkningen, men som i praktiken främst visat sig vara en förlängning av företag och mäktiga individer inom armén. Ofta sker markövertagandet med våld. Datu Kailo flydde sin by i april förra året efter att regeringssoldater anklagat honom för att vara en högt uppsatt ledare inom NPA, något han

själv förnekar. Genom en släkting har han senare fått veta att regeringssoldater hotat med att flå honom levande om han återvänder till byn. Förtvivlad sitter han framför ett tält i ett flyktingläger beläget vid en protestantisk kyrka i den regionala huvudstaden Davao, där över 600 Lumads sökt sin tillflykt. – Vi levde i fred och kunde leva av våra marker, men ankomsten av multinationella företag förändrade allt. Armén är på deras sida och vänder sig mot alla som motsätter sig dem. De attackerar oss, förstör våra skolor. Allt för att skrämma och så småningom driva oss ut ur vårt land, säger han.

amtidigt rekryterar regeringen medarbetare bland Lumads för att bilda paramilitära grupper mot NPA. De som deltar får pengar och vapen, de som vägrar samarbeta anklagas för att stå på rebellernas sida. – Armén vet exakt hur man manipulerar fattiga outbildade människor att vända sig mot

Gello Villavicencio, sekreterare för böndernas organisation.

sina egna bröder och systrar, berättar Kailo. Det gör mig arg. Regeringen borde skydda oss, istället delar de ut vapen för att attackera och utvisa oss från våra förfäders land så att multinationella företag kan utvinna resurser för sina egna intressen. Biskop Hamuel Tegus ser ut från sin kyrka i Davao mot flyktingarna som uppehåller sig utanför. Under de senaste tjugo åren har över 40 000 Lumads fördrivits, och de flesta söker hans och kyrkans hjälp. Och situationen blir bara värre, säger han. I det dåligt utrustade lägret är volontärer upptagna med skolundervisning till de många barnen. I skuggan av några träd en bit bort står en grupp frivilliga tillsammans med Lumadledare och förbereder ett klagomål mot militären som de kommer att lägga fram på ett kontor för mänskliga rättigheter senare samma dag. – Vår kyrkas uppdrag är att verka för rättvisa och att hjälpa människor som är fattiga eller i nöd. Därför får vi utstå dödshot och blir

anklagade för att ta de kommunistiska rebellernas parti. Men det kommer inte att stoppa oss. Lumads söker skydd eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen, säger Hamuel Tegus.

Quarry blickar Tatay Bello ut över den värdefulla marken. Den frodiga grönskan är omgiven av låga moln, överallt hörs fågelsång tillsammans med insekters stämningsfulla läten. Men Bello får inte någon vila. Sedan hans svärson sköts av armén den 22 november han är så rädd att han knappt talar längre. – Armén har belägrat sig mittemot mitt hus och kan när som helst skjuta igen, berättar Bello. När jag går i byn förföljs jag av militärpersonal i civila kläder. Jag är ständigt rädd för att bli mördad. Men jag har inget annat val än att stanna. Detta är mina förfäders land och mina barns framtid. Om jag ger upp kommer vi till slut upphöra att existera.

ARTIKEL 14 – BAKOM NYHETERNA

text : lennart hofman foto : andreas ståhl

AKTUELL JURIDIK

Överföringar till

UNGERN Det senaste halvåret har vi på Fridh Advokatbyrå särskilt samlat på oss och överklagat beslut om överföring till Ungern enligt Dublinförordningen. I höstas fick vi endast avslag, men i januari förordnade migrationsdomstolen i Stockholm oss som biträden i ett av ärendena. Domstolen kommunicerade snart också egen landinformation och ville ha kommentarer från oss och från Migrationsverket. I mars kom till slut goda nyheter. Under hösten 2015 antog Ungern lagar som kraftfullt försämrade möjligheterna att söka skydd i landet. Bland annat förklarades flera länder – däribland Serbien, Grekland och Makedonien – utgöra ”säkra tredjeländer”. Den person som rest igenom ett ”säkert tredjeland” skulle inte längre få en prövning av sin asylansökan i Ungern utan skickas tillbaka till det landet. Enligt Ungerska Helsingforskommittén, vars rapporter utgör stommen i det material som används runtom Europa för att stoppa överfö-

Artikel 14 –

ringar till Ungern, har 99 procent av alla som registrerades som asylsökande i Ungern under första halvåret 2015 rest in via Serbien. Det är nu flera länder som slutat överföra asylsökande till Ungern och Sverige är sent ute. Den 2 mars avkunnade migrationsdomstolen till slut två domar vari de fann att överföringar inte kunde ske till Ungern. I vårt ärende fick vi dom ett par dagar senare: med hänvisning till Europadomstolens praxis i Mohammadi mot Österrike, och försämringar i Ungern sedan dess, upphäver domstolen Migrationsverkets beslut om överföring och säger åt verket att på nytt pröva vilket land som ska vara ansvarigt, med Ungern borttaget från den möjliga listan. I de flesta fall kommer detta innebära att de klagande ska prövas av Sverige. Den 3 mars meddelade Migrationsverket att de beslutat att stoppa alla överföringar till Ungern. De sa även att de inte håller med om migrationsdomstolens domar och fortsätter att

Dublin – Dublinförordningen (förordning nr. 604/2013) är ett europeiskt regelverk för att fastställa vilket land som ansvarar för att pröva en inkommen asylansökan, bland annat utifrån vilka viseringar den sökande har och var hen registrerats. Överföringar – Beslut om att flytta ansvaret för att pröva en asylansökan, och därmed även den sökande själv, från ett land till ett annat. Tredjeland – Annat land än asylsökandens hemland och det land där asylansökan lämnats in, exempelvis land den sökande tidigare levt i eller rest igenom.

fatta beslut om överföring. Vi väntar därmed på Migrationsöverdomstolens prövning, där flera saker kan hända. Om Migrationsöverdomstolen går på vår linje kommer den att uttala att det finns sådana systematiska brister i Ungerns mottagnings- och asylprövningssystem att inga överföringar kan ske till landet. En parallell kan dras till dess uttalanden i MIG 2010:21 gällande Grekland – ett land till vilket vi fortfarande inte överför någon asylsökande. En annan utgång skulle vara att Migrationsöverdomstolen uttalar att enbart vissa överföringar inte kan ske – exempelvis av barnfamiljer, svårt sjuka, eller personer som kan visa att Ungern ser dem såsom inresande från Serbien. En tredje utgång vore att Migrationsöverdomstolen uttalar att överföringar kan fortsätta som förut. Fortsätt därför överklaga alla beslut om överföring till Ungern. Genom att besluten överklagas hindras de från att vinna laga kraft

och argumentationsutrymmet blir större för det fall Migrationsöverdomstolen beslutar att tillåta vissa överföringar. För övrigt väntas Europakommissionen lägga förslag gällande Dublinförordningens framtid under mars 2016. Håll ögonen öppna.

text : fridh advokatbyrå

Ungern-domarna från den 2 mars 2016 kan begäras ut från Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen. Uppge mål nr. UM 587 – 16 samt UM 761 – 16. Den som är särskilt intresserad kan även ta del av den omfattande dokumentationen om Ungern tillgänglig på FARR:s hemsida, www.farr.se.

ARTIKEL 14 – AKTUELL JURIDIK

Artikel 14 â&#x20AC;&#x201C;

TEMA:

”Andrum” Flyktingpolitiken befinner sig i ett speciellt läge. När antalet personer i behov av skydd är rekordstort tycker regeringen att det är dags att ta en paus. ”Sverige behöver ett andrum” sa statsministern på den redan historiska presskonferensen i höstas. Samma ord används i förslaget till en tillfällig lag. ”För att skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande krävs nu att antalet personer som söker asyl i Sverige minskar.” Vad innebär det för asylrätten? Vad innebär det för alla oss som berörs?

Dominoeffekten Vad var det som hände?

ur kunde Sverige, inom loppet av ett par månader, gå från kollektiv sorg över den drunknade pojken Alan Kurdi, från solidariteten som speglades i Refugees Welcome-rörelsen och Stefan Löfvens ”mitt Europa bygger inte murar”, till lagförslag som gör svensk flyktingpolitik restriktiv även vid en jämförelse inom EU? En del av svaret är politikers och mediers förändrade verklighetsbeskrivning. Det offentliga samtalet har förändrats. De nationalistiska och invandrarfientliga krafternas framfart i stora delar av Europa de senaste åren har lett till en förskjutning över så gott som hela det politiska spektret. Glidningen genomsyrar språkbruk och problemformuleringar och har bäddat för ett dramatiskt perspektivskifte. Det får stora konsekvenser. I media har krisrubrikerna under hösten

avlöst varandra och varvats med överdramatiska direktsändningar från partiernas presskonferenser. Till slut gick det så långt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kände sig nödgad att offentligt avfärda beskrivningen av en förestående systemkollaps. Men medierna har fortsatt att ensidigt och historielöst fokusera på flyktingmottagandet som huvudskäl för bristerna i samhällsservicen. Som om Sverige inte hade plågats av kriser inom skolan och socialtjänsten samt en skriande bostadsbrist sedan länge, även om flyktingmottagandet givetvis har inneburit ytterligare påfrestningar i många kommuner. Till och med i public service rapporterade man, felaktigt, om att mödrahälsovården i ett län påverkats av det stora flyktingmottagandet. ”Våra”, de svenska, kvinnorna ställdes mot de nyanlända. Det har blivit allt svårare att ifrågasätta tankefiguren att människor som söker skydd i Europa

är något som drabbar oss. Trots att flyktvägen längs med den så kallade Balkanrutten och flyktingtragedierna på Medelhavet är en direkt konsekvens av EU:s gränspolitik. Och trots att europeiska länder också i övrigt, direkt eller indirekt, är involverade i det som sker i Syrien, Irak, Afghanistan och Libyen.

Hatet får näring av berättelserna. De som handlar om systemkollaps, om kostnader för flyktingmottagandet som ställs mot ”våra” barn, gamla och sjuka, om hot och våld och rädsla, som den oproportionerliga svartmålningen av ensamkommande barn. Sverige och Tyskland ändrade under senhösten kurs från ”vi klarar det” till ”vi klarar det inte” och även tonen i det europeiska offentliga samtalet skärptes ytterligare. Det invandringsfientliga, högerpopulistiska Alternativ för Tyskland, förslog nyligen att man borde skjuta på människor som försöker ta sig in i landet. En sverigedemokratisk politiker gav uttryck för samma tanke i höstas. En belgisk borgmästare vädrade idén om ett Guantanamo för flyktingar.

En belgisk borgmästare vädrade idén om ett Guantanamo för flyktingar.

edan i höstas har det blivit tydligt att vi lever i ett kluvet land. Medan många fortsätter att hävda människors rätt till skydd, skärps på andra håll hatretoriken. Flyktingboenden har satts i brand i en takt som påminner om tidigt nittiotal. Sverigedemokraterna i Lund lade ut adresserna till flyktingboenden på webben när attentaten pågick som värst. Hatet kommer också till uttryck i reaktionerna på berättelserna om flykt. När bilden på den drunknade pojken Alan Kurdi chockade en hel värld, kom snart konspirationsteorierna om att bilden var manipulerad och att familjen inte flydde undan kriget i Syrien utan att pappan bara ville komma till Europa för att få gratis tandvård. I rapporteringen kring de misstänkta sexövergreppen i Köln och andra städer lades faktagranskning och källkritik åt sidan. Den ensidiga rapporteringen pekade svepande ut marockanska barn, afghanska ensamkommande och flyktingar i allmänhet som skyldiga. Detsamma skedde i relation till en rad festivaler på olika håll i Sverige. Rapporteringen fick en direkt konsekvens när en rasistisk mobb gav sig ut i centrala Stockholm för att jaga ensamkommande och minst en tonåring misshandlades blodig. Sådana händelser bagatelliseras dock. Ideologierna bakom hatet och våldet osynliggörs. Den demonstration som arrangerades av sverigedemokratiska kommunalpolitiker samt högerextrema och nynazistiska grupper beskrevs krasst som ”en invandringskritisk demonstration”.

amtidigt har 130 000 människor hittills i år trotsat ödet, havet, tårgasen och militären och tagit sig till Europa. Tiotusentals är fast vid olika europeiska gränser och lever under omänskliga förhållanden. UNHCR varnar för att ”Europa står på randen till en självframkallad humanitär kris”. Inget tyder på att den kommer att upphöra. En asylsökande jag intervjuade i höstas sa till mig: ”De har gjort allt, byggt murar, satt upp taggtråd, satt in militär… de kan inte stoppa människor... Man dör ändå bara en gång. Antingen blir man sönderbombad eller så dör man under flykten och blir till fiskföda. Eller så lyckas man ta sig till ett liv i ett tryggt land.” Stängda gränser, hatretorikens effekter och den politiska anpassningen till de mörka krafterna i Europa från norr till söder har satt igång en dominoeffekt vi ännu inte sett slutet på. Det har lett till ett haveri vad gäller rätten till skydd för människor på flykt. I dess spår sprider hatet ut sig.

text : maya abdullah

Folk -kampanj för asylrätt AV SANNA VESTIN FOTO FREDRIK STRANDIN

fter att regeringen presenterat en rad drastiska förslag för att minska antalet asylsökande till Sverige samlades en rad föreningar för att starta en kampanj mot åtgärdspaketet, Folkkampanj för asylrätt. På det första mötet den 10 december deltog bland annat FARR, Tillsammansskapet, ett par Refugees Welcome-föreningar och Jurister på Stockholms Central. Alla var föreningar vars medlemmar dagligen möter flyktingar eller har egen erfarenhet av att vara på flykt. Kampanjen gick igång med ett upprop på nätet den 3 januari, dagen innan id-kontrollerna i Danmark infördes. Den tog snabbt fart, efter drygt ett dygn hade 10 000 personer undertecknat. Sedan ebbade intresset ut nästan lika snabbt. Det verkade som att budskapet stannade inom en begränsad krets. En artikel i Aftonbladet med 164 namnkunniga undertecknare gjorde reklam för uppropet, liksom flera andra debattörer och bloggare. Det gick ändå trögt. Men opinionen var inte död. Efter ett antal veckor, och efter att regeringen kommit ut med det konkreta lagförslaget med alla sina drastiska detaljer, har kampanjen återigen börjat växa underifrån. Det finns nu sex lokala organisationer som gör egna aktioner, sprider affischer, ordnar möten, spelar in videofilmer, uppvaktar politiker... Samtidigt har diskussionen gått varm kring lagförslaget mellan deltagarna i kampanjen och andra frivilligorganisationer, jurister med flera som engagerar sig för asylrätt. När remisstiden gick ut den 10 mars hade alla de instanser som yttrat sig, bland dem varenda MR-organisation i Sverige liksom Sveriges kristna råd, UNHCR,

Barnombudsmannen och juridiska institutioner sågat regeringens förslag. Förutom brott mot internationell rätt och brister i humanitär hänsyn slog de ner på den slarviga lagtekniska konstruktionen och bristande konsekvensanalys. Dessutom kritiseras förslaget hårt av alla domstolar och myndigheter som yttrat sig, och den 11 mars underkändes det på DN Debatt av fyra av socialdemokraternas sidoorganisationer. ”Ministern borde ligga sömnlös” kommenterade en krönikör i Aftonbladet.

lera frivilligorganisationer, som Amnesty och Röda korset, väntas liksom många inom kyrkorna fortsätta att protestera mot lagen. Folkkampanj för asylrätt som verkade föra en tynande tillvaro har blivit en viktig del av en större rörelse. Samtidigt har riksdagsbehandlingen av lagen flyttats fram till slutet av juni – möjligen föranlett av att den massiva kritiken tvingat regeringen till omarbetningar. Det blir en utmaning för aktivisterna att finna nya former och utnyttja tiden så att kampanjen inte rinner ut i sanden utan växer. På sin sajt www.folkkampanjforasylratt.se publicerar Folkkampanj för asylrätt länkar till remissvar, mängder av debattartiklar och artiklar om alternativ för ett bättre flyktingmottagande, förutom inlägg i kampanjens egen blogg. För den som vill hjälpa till finns exempel på insändare, uppslag för brev till riksdagsmän, namnlistor att skriva ut, pluggannonser till hemsidor, affischer och flyers. När detta skrivs den 11 mars har 115 organisationer och ungefär 28 000 personer ställt sig bakom uppropet.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

DIKT: VI ÄR

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

vi är flykten i bilen, smugglaren och dealen

vi är anhöriga som väntar på ett lugnande sms

vi är striden och vi står mitt i den

vi är folket som väntar på en fredsprocess

ingen gömmer sig i skuggan

vi är striden och vi står mitt i den

ingen lägger sig på spår

vi är demonstrationerna som fyller torgen

ingen trängs i ett läger om det inte var krig i år

vi är aktiviteterna som lugnar sorgen

vi är tårarna som rinner ner

vi är en hemlös tiggare som tar sina mynt

vi är treåriga Alan som inte finns mer

lägger i en bössa till människor som flytt

saknad av miljoner men räddad av ingen

vi är volontärerna som står vid centralen

må mänskligheten aldrig förlåta sig själv

samlar in byxor, blöjor och bananer

vi är regeringen som inte duger till någonting

vi nöjer oss inte med ideellt engagemang

vi är andrum som kväver luften runtomkring

solidariska politiska beslut måste fram

vi är id-kontroller på Sveriges gränser

vi är striden och vi står mitt i den

vi är samtidens bruna tendenser vi är medskyldiga allihopa

vi är piloterna som släpper på flyktingar

vi är taggtrådar runt Fort Europa

vi är båtarna som slutar sjunka

vi är polisens pepparsprej mot barnfamiljer

vi är gränserna som öppnas

vi är barnfamiljer som sjunker vid en kustlinje

vi är lagliga vägarna till Europa

vi är bomberna som får marken att skaka

vi är bomberna utan krut

vi är mamman som velar fram och tillbaka

vi är skotten som tog slut

gå på båten med barnen och riskera dö

vi är krigarna som byttes ut

stanna i Aleppo och riskera dö

vi är freden som segrade tillslut vi är striden och vi står mitt i den

vi är min vän som tar med sin systerson i en smugglares båt säger att hon just lärt sig simma men allt jag får fram är gråt

skyldiga våra barn att vända samtiden

SELUAH ALSAATI

SERIE AV FIA LIEN

Artikel 14 –