A14 nr1 2016 by Artikel 14

#1/2016 50 SEK

DOMINOEFFEKTEN

ÄR ASYLRÄTTEN HOTAD?

MOTSTÅND SOM DEMOKRATISK SKYLDIGHET MIGRATIONSRÄTTENS ABC LAGFÖRSLAGET SÅGAS

OM DETTA SJUNGER VI INTE ENSAMMA

”Andrum” S ve r i g e s e n d a f l y k t i n g p o l i t i s k a t i d s s k r i f t G e s u t av FA R R – Fl y k t i n g g r u p p e r n a s r i ks rå d

Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse UR ARTIKEL 14 I FN:S DEKLARATION OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Artikel 14 nr 1 2016 FÖRSTA ORDET

ARTIKEL 14 KOMMENTERAR

PERSONPORTRÄTT: IGOR KUBAT

BAKOM NYHETERNA: FILIPPINERNA

AKTUELL JURIDIK

Tema: ”Andrum” Dominoeffekten

Tillfällig lagstiftning

Migrationens ABC

När världens mest generösa land gav upp

Är asylrätten hotad?

En feministisk regering

Upprop!

Folkkampanj för asylrätt

Remissvar som sågar

Dikt, ”Vi är” av Seluah Alsaati

Motstånd som demokratisk skyldighet

Bör vi prata om volymer?

Race to the bottom

Turkiet - Europas gränsvakt

Kultur ”Om detta sjunger vi inte ensamma”

Dikt, ”Jag är papperslös”

Shamima Mitu

Serie av Fia Lien

FARR-nytt

Här finns FARR / Prenumeration

Information om FARR

Nr 1 2016 ISSN 11041846 Ansvarig utgivare: Sanna Vestin sanna.vestin@farr.se Redaktörer: Jenny Skånberg, Mikael Leyi, Sofia Häyhtiö Grafisk form: BEAST Studio Layout: Hannah Gustafson Omslagsbild: pexels.com Medverkande i detta nummer: Aliou, Maya Abdullah, Seluah Alsaati, Arazo Arif, Faryana Asghari, Stina Carlson, Sirin Kara Anna Kristiansson, Fia Lien, Klara Ljungberg, Anna Lundberg Lennart Hofman, Shamima Mitu, Magnus Nilsson, Helin Sahin Fredrik Strandin, Andreas Ståhl, Sanna Vestin, Michael Williams Kontakt: artikel14@farr.se www.artikel14.se / www.farr.se Prenumerationsärenden: artikel14@farr.se Tryckeri: Trydells, Laholm

Artikel 14 ges ut med stöd av Kulturrådet. Åsikter som framförs av enskilda skribenter behöver inte överensstämma med redaktionens. Är det något som du vill att Artikel 14 ska ta upp? Skriv till artikel14@farr.se. Vi tar gärna emot artikelidéer, beslut, klipp, rapporter och annat. Artikel 14 ges ut av Flyktinggruppernas Riksråd – FARR, i syfte att informera och skapa debatt kring flyktingfrågor och asylpolitik. Tidningen är politiskt och religiöst obunden, drivs utan vinstintresse och utkommer med fyra nummer per år.

Ett namn gör skillnad F

olkkampanj för asylrätt står tillsammans inte bara i solidaritet med de tusental som fastnat bakom rasistiska och godtyckliga gränskontroller – utan även mot att våra namn ska användas för att rättfärdiga signalpolitik uppbackad av populism. Vi står för rätten till liv, till överlevnad överhuvudtaget. Rätten till att kunna finna en fristad för att säkra sina barns framtid, rätten till att kunna kalla hela världen för sitt hem. Vi står upp för det mest basala i vår mytomspunna demokrati. Idén om jämlikhet. Idén om solidaritet. Vi står upp för alla slagord som utnyttjas till oigenkännlighet, i politikens och maktens alltför lättskrämda kugghjul. Vi står upp för att den 50-årige flerbarnspappan ska kunna få stanna så att hans femårige son slipper korsa dödens hav. Samma hav som vi älskar att turista vid. Vi står även upp för den enligt barnkonventionen givna rätten till 15-åringen att inte vara ifrån sin familj. Att han ska kunna få utvecklas och växa upp utan att oroa sig och sörja sin 18-årsdag. Trots det faktum att killen blev tvungen att bli en man långt innan han förstod det här med ålder. Vi står upp för varenda en som inte kan stå upp själv. Vi står upp för varenda en som inte vet om sin rätt till asyl. Som faktiskt tror att hen begår ett brott genom att söka överlevnad i ett annat land. Vi står upp för begreppet demokrati, det mest utnyttjade ordet igenom historien. Och egentligen

står vi upp för vår egen överlevnad, för vår egen framtid, för vår egen rätt att kunna stå upp för saker. För en exkluderande samtid är som en tratt: Först är det de som inte ser ut som oss som stängs ute. Sedan smalnar kraven av och se, en dag kan jag och du inte få vara här för att vi står upp. Det händer ett lagförslag i taget. Som en liten myra om natten. Du som läser det här vet det. Och jag hoppas att du har skrivit på Folkkampanj för asylrätts upprop. För just ditt namn gör skillnad. Ett namn gör skillnad. Se bara på gravstenarna som breder ut sig på de grekiska öarna. Se bara på volontärerna som fortfarande kommer ihåg namnet på bebisen de lekte med innan de satte den på tåget vidare. Eller gamlingen de plåstrade om efter det att hon hade ramlat ner från de turkiska gränsbergen. Eller den avlidna mamman de försökte förvara undan lersörjan i flyktinglägret i Serbien. För att inte tala om Aylan, pojken alla tog ställning för och sörjde, men som ingen faktiskt gjorde något för. Namn gör skillnad. Be alla du känner att skriva sina namn. Än är det inte för sent. faryana asghari afghanska föreningen , en av de organisationer som tillsammans med farr tagit initiativ till folkkampanj för asylrät t

Du hittar uppropet och namnlistor på www.folkkampanjforasylratt.se

ARTIKEL 14 – FÖRSTA ORDET

ARTIKEL 14 KOMMENTERAR

Hur kan du veta det? Du säger att du vet att din pappa blev skjuten av talibanerna. Men hur vet du det om du inte såg honom skjutas? Jag hörde skottlossningen. Alla sa att han hade skjutits. Vilka alla? Alla som var där. I min by. Alla ropade och skrek. Jag försökte gå hem men dom hindrade mig. Vilka dom? Han min pappas vän som gömde mig. Och människorna i byn. Det är en liten by. Så du kan inte veta säkert? Men de sköt honom hemma och jag har inte sett honom sen dess. Fast du blev ju bortförd direkt efter. Ja. Så då kan du ju inte veta säkert? Jo, jag vet att de sköt honom. Hur kan du veta det? De sa det.

Du säger att du inte har någon släkt förutom din döda pappa och din försvunna mamma. Men jag vet att alla i Afghanistan har stora släkter, så varför har inte du det? – Varför har du ingen släkt eller stor familj? Jag har ingen. Min pappa hade en bror men han dog när Sovjet kom till Afghanistan. Jag frågar igen, var är din släkt? Lovisa Göransdotter är god man till en ensamkommande pojke. Hon var med på en asylutredning och publicerar delar av intervjun i ett inlägg som nu sprids på Facebook.

Priset

FOTO: FREDRIK STRANDIN

Regeringens linje kostar liv. Låt oss vara tydliga med detta. Priset för de nya bestämmelserna redovisas aldrig rakryggat och ärligt. Tusentals kommer att förlora livet på Medelhavet idag, imorgon, resten av året och åren därefter. Med regeringens åtgärdspaket höjs priset dessutom ytterligare. Fler tvingas ut på havet. Det är en oundviklig effekt av att murarna höjs, situationen på plats och på vägen försämras. När möjligheten till familjeåterförening begränsas. Men frågan om priset behöver statsministern och justitieministern sällan svara på. De handlar istället om åtgärderna begränsat antalet som tar sig till Sverige. Det är en osmaklig piruett. mikael leyi

Igor Kubat PERSONPORTRÄTT

ag hade jobbat hela sommaren, sparat pengar och skulle resa jorden runt. Men när jag var i Ungern och Serbien över min födelsedag såg jag hur utlämnade flyktingarna var, hur den ungerska regeringen spred sin propaganda och hur människor tvingades gå miltals utan någon hjälp på sin väg genom Serbien. Jag åkte aldrig jorden runt. Istället valde jag att åka tillbaka till Ungern. Jag är född i Zenta, Vojvodina i Serbien. En ungerskbefolkad del i dåvarande Jugoslavien. Min familj flydde till Sverige när kriget bröt ut. Jag var tre år. Jag växte upp i Enskedalen i Stockholm. Mamma var tvingades plugga om sin läkarutbildning och pappa jobbade tolv timmar om dagen för att försörja familjen. Jag tror att

mitt engagemang för andra kommer från min uppväxt i Dalen, med många invandrare och en mångkultur som jag älskar, och från att jag själv har flytt. Jag kom till ett tält för sjuka mellan Ungern och Serbien dagarna innan Ungern stängde sin gräns. Det var 35 grader varmt och kaos i tältet. Jag gjorde så gott jag kunde för att hjälpa till att skapa någon slags ordning. Dagen därpå åkte jag och sju andra svenska volontärer till den serbiska sidan. Vid midnatt stängdes gränsen och klockan ett på natten hade fler än 1500 personer fastnat i Serbien. Trots att Ungern meddelat sitt beslut flera veckor innan fanns inga hjälporganisationer i sikte. Genom att muta polisen lyckades vi få över tält från den ungerska

På Lesbos bar jag folk på ryggen som inte orkade eller kunde gå. sidan som vi tillsammans, en grupp på femton volontärer, kunde använda för att bygga upp ett tillfälligt läger för de som väntade. Mina föräldrar har varit stora förebilder för mig. Min mamma är läkare och min pappa har ett av jordens allra största hjärtan. Han döpte sitt första företag till Igman resor efter ett berg i Sarajevo dit folk flydde under kriget. Från Serbien tog jag mig till flyktinglägren i Kroatien och Makedonien och därefter till Lesbos i Grekland. Överallt gör man vad man kan i en situation som är kaotisk. På Lesbos bar jag folk på ryggen som inte orkade eller kunde gå. Hjälpte människor som varit nedkylda efter att ha legat i vattnet till sjukhus. Förhandlade med gränsvakter och polis samt bogserade båtar vars motorer lagt av och var på väg att sjunka. Mitt engagemang tog mig vidare till flyktinglägren i Gaziantep vid den syriska gränsen och till Chesme vid den turkiska kusten. Jag får energi av tacksamheten från flyktingarna jag träffar, kärleken och uppmuntran från folk hemma i Sverige och från gemenskapen med andra volontärer. Det är också viktigt att försöka stänga av sina känslor ibland. De gånger

jag har sett döda människor eller varit med om andra jobbiga saker har det varit viktigt för att orka fortsätta mitt arbete.

edan en tid arbetar jag tillsammans med organisationen Salam i Libanon för att underlätta för volontärer att komma till flyktinglägren. Vi har precis öppnat ett boende vars mål är att fungera som högkvarter för de volontärer vi kan ta emot. Målet är också att där ska finnas plats för ett stort lager för insamlade förnödenheter. För mig har mitt arbete ingenting med politik att göra. Det handlar om medmänsklighet och att tillsammans kunna bidra med det vi faktiskt har möjlighet att göra. Vi kommer aldrig att kunna rädda världen, men vi kan alla göra något och tillsammans kan vi göra ännu mer. Min vision är att bygga broar mellan människor och kulturer. Det tror jag är grundstenen för en värld i fred.

berät tat för mikael leyi

BAKOM NYHETERNA

Ursprungsbefolkningen Lumad flyr militära och paramilitära grupper i Filippinernas sydligaste provins Mindanao i rädsla för trakasserier och mord. Orsaken till konflikten är deras förfäders mark där multinationella företag ser lönsamma naturresurser.

en frodiga backen varifrån Lumadledaren Tatay Bello har utsikt över byn Quarry är rik på kalksten. Berget på andra sidan dalen innehåller stora mängder kol och berget till vänster rymmer stora reserver av guld, berättar han. Om Agusan Petroleum och Mining Corporation – rika gruvbolag med kopplingar till de härskande filippinska klasserna – får bestämma kommer allt detta snart vara en plats för gruvdrift, vilket kommer göra livet för Bello och andra Lumads omöjligt. Ankomsten av bolagen föregicks av armén, som enligt dem själva är där för att rensa området på the New Peoples Army (NPA). Det är kommunistiska rebeller som i årtionden bedrivit en väpnad kamp mot den filippinska staten. Föl-

Artikel 14 –

jer du vägen nerför backen till Bellos hem – åtta kilometer från berget – kommer du att passera en mängd stationerade soldater i byn, paramilitär milis vid vägspärrar och en militärbas på en kulle med utsikt över dalen. Den 21 juni förra året, klockan tre på eftermiddagen, besköt regeringssoldater Bello hus. Enligt honom själv var det på grund av att han är emot ankomsten av gruvföretag till regionen. Armén däremot säger att Bello sympatiserar med rebellerna. Enligt invånarna i Quarry är det så att den som protesterar anklagas för att tillhöra NPA. Även om sex lokala ledare i regionen redan har dödats och dussintals hotats finns det inga andra alternativ än att fortsätta motståndet mot gruvbolagen, säger Bello.

Tatay Bello

Artikel 14 –

”Lumads against militarizations” – skylt i flyktinglägret i Davao.

Ön Mindanao präglas av fattigdom, korruption och inbördeskrig, men rymmer också ett av världens mest värdefulla råvarulager. Regionen rankas fyra i mängd koppar, trea i guld, femma i nickel och sexa i kromit. För närvarande är mer än 500 multinationella företag verksamma på ön. Regeringen försöker konstant övertyga ursprungsbefolkningen i området, som går under samlingsnamnet Lumad, om att ge upp sin mark. Ibland går det lätt, många bönder har sålt sin mark mot konserver och tobak utan att veta vad den var värd eller vad försäljningen innebar. Ofta gick affären genom inhemska intressegrupper som skapats av regeringen för att garantera rättigheterna för ursprungsbefolkningen, men som i praktiken främst visat sig vara en förlängning av företag och mäktiga individer inom armén. Ofta sker markövertagandet med våld. Datu Kailo flydde sin by i april förra året efter att regeringssoldater anklagat honom för att vara en högt uppsatt ledare inom NPA, något han

Gello Villavicencio, sekreterare för böndernas organisation.

själv förnekar. Genom en släkting har han senare fått veta att regeringssoldater hotat med att flå honom levande om han återvänder till byn. Förtvivlad sitter han framför ett tält i ett flyktingläger beläget vid en protestantisk kyrka i den regionala huvudstaden Davao, där över 600 Lumads sökt sin tillflykt. – Vi levde i fred och kunde leva av våra marker, men ankomsten av multinationella företag förändrade allt. Armén är på deras sida och vänder sig mot alla som motsätter sig dem. De attackerar oss, förstör våra skolor. Allt för att skrämma och så småningom driva oss ut ur vårt land, säger han.

amtidigt rekryterar regeringen medarbetare bland Lumads för att bilda paramilitära grupper mot NPA. De som deltar får pengar och vapen, de som vägrar samarbeta anklagas för att stå på rebellernas sida. – Armén vet exakt hur man manipulerar fattiga outbildade människor att vända sig mot

sina egna bröder och systrar, berättar Kailo. Det gör mig arg. Regeringen borde skydda oss, istället delar de ut vapen för att attackera och utvisa oss från våra förfäders land så att multinationella företag kan utvinna resurser för sina egna intressen. Biskop Hamuel Tegus ser ut från sin kyrka i Davao mot flyktingarna som uppehåller sig utanför. Under de senaste tjugo åren har över 40 000 Lumads fördrivits, och de flesta söker hans och kyrkans hjälp. Och situationen blir bara värre, säger han. I det dåligt utrustade lägret är volontärer upptagna med skolundervisning till de många barnen. I skuggan av några träd en bit bort står en grupp frivilliga tillsammans med Lumadledare och förbereder ett klagomål mot militären som de kommer att lägga fram på ett kontor för mänskliga rättigheter senare samma dag. – Vår kyrkas uppdrag är att verka för rättvisa och att hjälpa människor som är fattiga eller i nöd. Därför får vi utstå dödshot och blir

anklagade för att ta de kommunistiska rebellernas parti. Men det kommer inte att stoppa oss. Lumads söker skydd eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen, säger Hamuel Tegus.

Quarry blickar Tatay Bello ut över den värdefulla marken. Den frodiga grönskan är omgiven av låga moln, överallt hörs fågelsång tillsammans med insekters stämningsfulla läten. Men Bello får inte någon vila. Sedan hans svärson sköts av armén den 22 november han är så rädd att han knappt talar längre. – Armén har belägrat sig mittemot mitt hus och kan när som helst skjuta igen, berättar Bello. När jag går i byn förföljs jag av militärpersonal i civila kläder. Jag är ständigt rädd för att bli mördad. Men jag har inget annat val än att stanna. Detta är mina förfäders land och mina barns framtid. Om jag ger upp kommer vi till slut upphöra att existera.

ARTIKEL 14 – BAKOM NYHETERNA

text : lennart hofman foto : andreas ståhl

Dublin – Dublinförordningen (förordning nr. 604/2013) är ett europeiskt regelverk för att fastställa vilket land som ansvarar för att pröva en inkommen asylansökan, bland annat utifrån vilka viseringar den sökande har och var hen registrerats.

AKTUELL JURIDIK

Överföringar – Beslut om att flytta ansvaret för att pröva en asylansökan, och därmed även den sökande själv, från ett land till ett annat. Tredjeland – Annat land än asylsökandens hemland och det land där asylansökan lämnats in, exempelvis land den sökande tidigare levt i eller rest igenom.

Överföringar till

UNGERN Det senaste halvåret har vi på Fridh Advokatbyrå särskilt samlat på oss och överklagat beslut om överföring till Ungern enligt Dublinförordningen. I höstas fick vi endast avslag, men i januari förordnade migrationsdomstolen i Stockholm oss som biträden i ett av ärendena. Domstolen kommunicerade snart också egen landinformation och ville ha kommentarer från oss och från Migrationsverket. I mars kom till slut goda nyheter. Under hösten 2015 antog Ungern lagar som kraftfullt försämrade möjligheterna att söka skydd i landet. Bland annat förklarades flera länder – däribland Serbien, Grekland och Makedonien – utgöra ”säkra tredjeländer”. Den person som rest igenom ett ”säkert tredjeland” skulle inte längre få en prövning av sin asylansökan i Ungern utan skickas tillbaka till det landet. Enligt Ungerska Helsingforskommittén, vars rapporter utgör stommen i det material som används runtom Europa för att stoppa överfö-

Artikel 14 –

ringar till Ungern, har 99 procent av alla som registrerades som asylsökande i Ungern under första halvåret 2015 rest in via Serbien. Det är nu flera länder som slutat överföra asylsökande till Ungern och Sverige är sent ute. Den 2 mars avkunnade migrationsdomstolen till slut två domar vari de fann att överföringar inte kunde ske till Ungern. I vårt ärende fick vi dom ett par dagar senare: med hänvisning till Europadomstolens praxis i Mohammadi mot Österrike, och försämringar i Ungern sedan dess, upphäver domstolen Migrationsverkets beslut om överföring och säger åt verket att på nytt pröva vilket land som ska vara ansvarigt, med Ungern borttaget från den möjliga listan. I de flesta fall kommer detta innebära att de klagande ska prövas av Sverige. Den 3 mars meddelade Migrationsverket att de beslutat att stoppa alla överföringar till Ungern. De sa även att de inte håller med om migrationsdomstolens domar och fortsätter att

fatta beslut om överföring. Vi väntar därmed på Migrationsöverdomstolens prövning, där flera saker kan hända. Om Migrationsöverdomstolen går på vår linje kommer den att uttala att det finns sådana systematiska brister i Ungerns mottagnings- och asylprövningssystem att inga överföringar kan ske till landet. En parallell kan dras till dess uttalanden i MIG 2010:21 gällande Grekland – ett land till vilket vi fortfarande inte överför någon asylsökande. En annan utgång skulle vara att Migrationsöverdomstolen uttalar att enbart vissa överföringar inte kan ske – exempelvis av barnfamiljer, svårt sjuka, eller personer som kan visa att Ungern ser dem såsom inresande från Serbien. En tredje utgång vore att Migrationsöverdomstolen uttalar att överföringar kan fortsätta som förut. Fortsätt därför överklaga alla beslut om överföring till Ungern. Genom att besluten överklagas hindras de från att vinna laga kraft

och argumentationsutrymmet blir större för det fall Migrationsöverdomstolen beslutar att tillåta vissa överföringar. För övrigt väntas Europakommissionen lägga förslag gällande Dublinförordningens framtid under mars 2016. Håll ögonen öppna.

text : fridh advokatbyrå

Ungern-domarna från den 2 mars 2016 kan begäras ut från Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen. Uppge mål nr. UM 587 – 16 samt UM 761 – 16. Den som är särskilt intresserad kan även ta del av den omfattande dokumentationen om Ungern tillgänglig på FARR:s hemsida, www.farr.se.

ARTIKEL 14 – AKTUELL JURIDIK

TEMA:

”Andrum” Flyktingpolitiken befinner sig i ett speciellt läge. När antalet personer i behov av skydd är rekordstort tycker regeringen att det är dags att ta en paus. ”Sverige behöver ett andrum” sa statsministern på den redan historiska presskonferensen i höstas. Samma ord används i förslaget till en tillfällig lag. ”För att skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande krävs nu att antalet personer som söker asyl i Sverige minskar.” Vad innebär det för asylrätten? Vad innebär det för alla oss som berörs?

Artikel 14 –

Dominoeffekten Vad var det som hände?

ur kunde Sverige, inom loppet av ett par månader, gå från kollektiv sorg över den drunknade pojken Alan Kurdi, från solidariteten som speglades i Refugees Welcome-rörelsen och Stefan Löfvens ”mitt Europa bygger inte murar”, till lagförslag som gör svensk flyktingpolitik restriktiv även vid en jämförelse inom EU? En del av svaret är politikers och mediers förändrade verklighetsbeskrivning. Det offentliga samtalet har förändrats. De nationalistiska och invandrarfientliga krafternas framfart i stora delar av Europa de senaste åren har lett till en förskjutning över så gott som hela det politiska spektret. Glidningen genomsyrar språkbruk och problemformuleringar och har bäddat för ett dramatiskt perspektivskifte. Det får stora konsekvenser. I media har krisrubrikerna under hösten

avlöst varandra och varvats med överdramatiska direktsändningar från partiernas presskonferenser. Till slut gick det så långt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kände sig nödgad att offentligt avfärda beskrivningen av en förestående systemkollaps. Men medierna har fortsatt att ensidigt och historielöst fokusera på flyktingmottagandet som huvudskäl för bristerna i samhällsservicen. Som om Sverige inte hade plågats av kriser inom skolan och socialtjänsten samt en skriande bostadsbrist sedan länge, även om flyktingmottagandet givetvis har inneburit ytterligare påfrestningar i många kommuner. Till och med i public service rapporterade man, felaktigt, om att mödrahälsovården i ett län påverkats av det stora flyktingmottagandet. ”Våra”, de svenska, kvinnorna ställdes mot de nyanlända. Det har blivit allt svårare att ifrågasätta tankefiguren att människor som söker skydd i Europa

är något som drabbar oss. Trots att flyktvägen längs med den så kallade Balkanrutten och flyktingtragedierna på Medelhavet är en direkt konsekvens av EU:s gränspolitik. Och trots att europeiska länder också i övrigt, direkt eller indirekt, är involverade i det som sker i Syrien, Irak, Afghanistan och Libyen.

Hatet får näring av berättelserna. De som handlar om systemkollaps, om kostnader för flyktingmottagandet som ställs mot ”våra” barn, gamla och sjuka, om hot och våld och rädsla, som den oproportionerliga svartmålningen av ensamkommande barn. Sverige och Tyskland ändrade under senhösten kurs från ”vi klarar det” till ”vi klarar det inte” och även tonen i det europeiska offentliga samtalet skärptes ytterligare. Det invandringsfientliga, högerpopulistiska Alternativ för Tyskland, förslog nyligen att man borde skjuta på människor som försöker ta sig in i landet. En sverigedemokratisk politiker gav uttryck för samma tanke i höstas. En belgisk borgmästare vädrade idén om ett Guantanamo för flyktingar.

En belgisk borgmästare vädrade idén om ett Guantanamo för flyktingar.

edan i höstas har det blivit tydligt att vi lever i ett kluvet land. Medan många fortsätter att hävda människors rätt till skydd, skärps på andra håll hatretoriken. Flyktingboenden har satts i brand i en takt som påminner om tidigt nittiotal. Sverigedemokraterna i Lund lade ut adresserna till flyktingboenden på webben när attentaten pågick som värst. Hatet kommer också till uttryck i reaktionerna på berättelserna om flykt. När bilden på den drunknade pojken Alan Kurdi chockade en hel värld, kom snart konspirationsteorierna om att bilden var manipulerad och att familjen inte flydde undan kriget i Syrien utan att pappan bara ville komma till Europa för att få gratis tandvård. I rapporteringen kring de misstänkta sexövergreppen i Köln och andra städer lades faktagranskning och källkritik åt sidan. Den ensidiga rapporteringen pekade svepande ut marockanska barn, afghanska ensamkommande och flyktingar i allmänhet som skyldiga. Detsamma skedde i relation till en rad festivaler på olika håll i Sverige. Rapporteringen fick en direkt konsekvens när en rasistisk mobb gav sig ut i centrala Stockholm för att jaga ensamkommande och minst en tonåring misshandlades blodig. Sådana händelser bagatelliseras dock. Ideologierna bakom hatet och våldet osynliggörs. Den demonstration som arrangerades av sverigedemokratiska kommunalpolitiker samt högerextrema och nynazistiska grupper beskrevs krasst som ”en invandringskritisk demonstration”.

amtidigt har 130 000 människor hittills i år trotsat ödet, havet, tårgasen och militären och tagit sig till Europa. Tiotusentals är fast vid olika europeiska gränser och lever under omänskliga förhållanden. UNHCR varnar för att ”Europa står på randen till en självframkallad humanitär kris”. Inget tyder på att den kommer att upphöra. En asylsökande jag intervjuade i höstas sa till mig: ”De har gjort allt, byggt murar, satt upp taggtråd, satt in militär… de kan inte stoppa människor... Man dör ändå bara en gång. Antingen blir man sönderbombad eller så dör man under flykten och blir till fiskföda. Eller så lyckas man ta sig till ett liv i ett tryggt land.” Stängda gränser, hatretorikens effekter och den politiska anpassningen till de mörka krafterna i Europa från norr till söder har satt igång en dominoeffekt vi ännu inte sett slutet på. Det har lett till ett haveri vad gäller rätten till skydd för människor på flykt. I dess spår sprider hatet ut sig.

text : maya abdullah

TILLFÄLLIGT AVBROTT LAGSTIFTNING Justitiedepartementet la den 11 februari fram förslag till tillfällig lagstiftning: lagrådsremissen ”Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige”. Avsikten: att minska antalet asylsökande till Sverige genom att anpassa sig till EU:s miniminivå. Regeringen föreslår följande:

u 1) Att alla skyddsbehövande förutom kvotflyk-

het verkar vara möjlig. En konventionsflykting tingar får tillfälliga uppehållstillstånd (TUT). måste vänta tre år på denna möjlighet medan u 2) Att konventionsflyktingar får treåriga tillstånd en alternativt skyddsbehövande kan söka redan som kan förnyas med ett år med villkorad rätt efter ett år. till familjeåterförening. Om familjeåterförening u 5) Skyddskategorin övrigt skyddsbehövande komsöks inom tre månader från det att uppehållsmer inte att gälla under perioden. tillstånd beviljas ställs inga krav på försörjning. u 6) Inte heller uppehållstillstånd på grund av Därefter gäller däremot ett försörjningskrav om svåra sjukdomar, anknytning till Sverige (genom inte flyktingen är ett ensamkommande barn. lång vistelsetid exempelvis) eller situationen i u 3) Att alternativt skyddsbehövande får ettåriga up- hemlandet (dock inte kopplat till skyddsgrunpehållstillstånd utan rätt till familjeåterförening. dande risker) enligt kap 5.6 i Utlänningslagen Vid förnyelse gäller tvååriga uppehållstillstånd. kommer att beviljas. Varken särskilt ömmande u 4) Om skyddsbehövande vid förnyelse av TUT eller synnerligen ömmande omständigheter kommer har ett fast arbetserbjudande med viss längd därmed att beaktas. och en beskattningsbar inkomst som räcker till u 7) Istället införs en ny bestämmelse som ger en försörjning av arbetstagaren eller näringsidkaren begränsad möjlighet att bevilja uppehållstillstånd kan permanent uppehållstillstånd (PUT) beviljas. när ”det krävs för att Sverige ska uppfylla sina En kombination av anställning och företagsaminternationella förpliktelser”. De exempel som

En lagrådsremiss är ett förslag på en ny lag. Det är regeringen som skriver förslaget och skickar vidare till lagrådet som har i uppgift att granska att förslaget inte strider mot andra lagar. När granskningen är gjord skickar regeringen remissen vidare till riksdagen, det går då under namnet proposition. Synpunkter på lagrådsremissen kunde inlämnas till den 10 mars. Lagstiftningen bereds sedan av riksdagen den 20 juni 2016 för beslut dagen efter. Som längst kan den gälla i tre år.

nämns i remissen är rätten till familjeliv enligt anhöriginvandring till dem som är bosatta sedan Europakonventionen, risken att en sjuk person tidigare. behandlas så illa att det uppgår till ”omänsklig u 12) Försörjningskravet gäller inte dem vars eller förnedrande behandling” och skydd för familjemedlemmar hinner ansöka innan lagen människor som utsatts för människohandel. träder i kraft den 31 maj 2016. För dem som ansöker senare gäller försörjningskravet i tre u 8) Uppehållstillstånd som beviljas på grund av verkställighetshinder enligt Utlänningslagens situationer var för sig: paragraf 12.18 ska gälla i ett år. Vid förnyelse a) när ansökan om familjeåterförening inte lämgäller ett år. nats in inom tre månader efter det att anknytningspersonen fått uppehållstillstånd, u 9) Det finns en del viktiga undantag för vissa asylsökande som befann sig i Sverige när b) när det skulle vara möjligt att återförenas i ett lagändringarna presenterades. Ansökningar annat land utanför EU, och om uppehållstillstånd i Sverige från barn och c) när ett par inte bott ihop länge utanför barnfamiljer som lämnats in senast den 24 noSverige eller på annat sätt kan visa att de har ett vember 2015 behandlas inte enligt den tillfälliga väletablerat förhållande. lagen. Istället används Utlänningslagens regler precis som vanligt. Detta gäller om personerna Utöver åtgärderna i remissen vill regeringen inbefinner sig i Sverige och barnet inte har fyllt 18 föra medicinsk åldersbestämning av asylsökande år när beslutet tas. som avgörande utväg när ensamkommande barn inte har säkra id-handlingar och det finns tvivel u 10) De som senare bedöms vara alternativt skyddsbehövande och som hunnit söka asyl om åldern. senast den 24 november 2015 och de som får Alla transportbolag vars båtar, bussar och tåg flyktingstatus – oavsett när de sökt – ska kunna går till Sverige åläggs att kontrollera att resenäreråterförenas med sin familj. Men så länge de bara na har id-handlingar – vid vite av 50 000 kronor har tidsbegränsat uppehållstillstånd måste den per transport. Detta nya ”transportörsansvar” som ansöker utifrån vara make/sambo eller barn snabbehandlades av riksdagen och infördes under 18 år, eller förälder till ett ensamkomredan den 4 januari. mande barn. Båda de vuxna måste ha fyllt 21 Slutligen föreslås i en särskild lagändring som år och redan vara gifta eller sambo. Dessutom inte är tillfällig att dagersättning till vuxna asylkrävs i många fall att den som är här har en viss sökande utan barn samt boende i Migrationsverinkomst. kets anläggningar ska strypas för personer med utvisningsbeslut en kort tid därefter. u 11) Vuxna personer måste i många fall kunna försörja både sig själv och sina familjemedlemmar och ha en tillräckligt stor bostad, för att text : michael williams familjen ska få komma till Sverige. Observera att detta krav inte bara gäller nyanlända utan även

Migrationsrättens

ABC 22

ABC

Just nu är den flyktingpolitiska diskussionen väldigt teknisk och förhåller sig till en mängd olika begrepp, lagar och överenskommelser. Vem är konventionsflykting? Vad är skillnaden på alternativt och övrigt skyddsbehövande? Här ges en bakgrund till vad som formar migrationsrätten och vad det nya förslaget relaterar till.

AV KLARA LJUNGBERG OCH JENNY SKÅNBERG

I Sverige har vi inte fri invandring, vem som helst får inte komma hit hur som helst. I Sverige har vi istället reglerad invandring. Bestämmelser för under vilka villkor utländska medborgare får vistas och bo i Sverige finns i Utlänningslagen. Tillämpningen av lagen kan sedan vara generös eller restriktiv, lite beroende på vem du frågar, och påverkas av såväl händelser runt om i världen som inrikespolitik. Det politiska sammanhanget styr migrationsrätten, och det är så vi måste förstå den. Den reglerade invandringen är ett samhällsintresse som vägs mot – och ibland krockar med – andra principer, såsom mänskliga rättigheter. Detta är inget nytt. När exempelvis barnets bästa skrevs in i Utlänningslagens portalparagraf var lagstiftarna tydliga med att barnets bästa inte ensamt kan vara utslagsgivande utan måste vägas mot annat, så som “behovet av en reglerad invandring till Sverige”. Om man vill bosätta sig i Sverige och kommer från ett land utanför EU behöver man ansöka

om uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd kan man få på olika grunder, bland annat om man studerar, arbetar, kommer som anhörig eller behöver skydd. Tillståndet kan antingen vara permanent eller tillfälligt. För att kunna upprätthålla en reglerad invandring är en grundprincip i den svenska utlänningsrätten att uppehållstillstånd ska vara ordnat före inresan. Enda undantaget är om du ansöker om uppehållstillstånd för att få skydd. Det måste du tvärtom befinna dig i Sverige för att kunna göra. Ett effektivt sätt att reglera invandringen är därför att sätta upp administrativa hinder. Ett tydligt exempel är de gemensamma visumregler som EU-länderna införde redan på 90-talet. För att få resa hit måste du från vissa länder ha ett visum på förhand och det beviljas bara för tidsbegränsade besök. Om vi tror att du tänker stanna längre än vad du säger – och exempelvis söka asyl när du är här – beviljas du inget visum. Till Europa måste du då ta dig illegalt.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

Eftersom de vägar som finns att söka asyl i Europa är farliga, dyra och illegala har många familjer valt att dela på sig.

Ytterligare sätt att försvåra möjligheten att ta sig till Sverige är bestämmelser om id-kontroller och transportöransvar. Transportföretag görs ekonomiskt ansvariga för att personer på flykt eller utan giltiga id-handlingar reser med dem. Om du inte tillåts åka med reguljära färdmedel hamnar du i något av ett moment 22. Kan du inte ta dig till gränsen kan du inte heller söka asyl. Det är förbjudet enligt FN:s flyktingkonvention att avvisa eller utvisa personer så att de riskerar förföljelse (non-refoulement-principen). Men den säger inget om hur människor på flykt ska kunna söka asyl, rent formellt bryter alltså inte gränskontroller mot asylrätten. Asylsökande som ändå kommer hit kan få uppehållstillstånd på olika grunder (eller inte alls). För att få uppehållstillstånd som konventionsflykting ska du personligen anses känna en välgrundad rädsla för förföljelse. Det grundar sig på FN:s och EU:s definition av flykting. Förföljelsen sker antingen på grund av din ras, nationalitet, religiösa/politiska uppfattning, kön, sexuella läggning eller för att du tillhör en viss samhällsgrupp. Om du inte är flykting enligt denna definition finns ändå möjlighet att få uppehållstillstånd

Artikel 14 –

som skyddsbehövande. Alternativt skyddsbehövande innefattar personer som riskerar att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Här inkluderar man också civila som löper stor risk att skadas på grund av väpnad konflikt. Denna kategori hittar vi i EU:s regelverk och hit hör en stor del av alla som flyr till Sverige från Syrien. Övriga skyddsbehövande täcker in ytterligare några områden. Det är en kategori som gällt specifikt i Sverige och återfinns varken i EU-rätten eller i några internationella konventioner. Rent konkret är det bara ett fåtal som fått stanna på denna grund. Det samma gäller för synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter, alltså särskilda undantag som inte täcks upp av de andra kategorierna. Verkställighetshinder betyder att en redan beslutad utvisning stoppas då det har uppstått nya omständigheter som gör att det inte går att utvisa personen. EU har satt upp en rad minimikrav för asylmottagandet som medlemsländerna ska uppfylla. Detta brukar benämnas som EU:s miniminivå. Det står dock länderna fritt att själva ha högre nivåer än de krav som EU ställer, vilket Sverige historiskt sett alltid haft.

ABC Som kvotflykting gäller särskilda regler. Då har du fått uppehållstillstånd redan innan du kommer till Sverige. Detta sker genom registrering och urval i något av de flyktingläger som administreras av FN:s flyktingorgan UNHCR som också bedömer vilka personer som har behov av att bosättas i ett annat land. FN presenterar dem sedan för något av de länder i världen som tar emot kvotflyktingar. Det är regeringen som bestämmer hur stor kvot Sverige ska ta emot, det har inte handlat om mer än ett par tusen personer per år. För att få uppehållstillstånd för studier krävs att man studerar på universitet eller högskola och att man kan visa att man kan försörja sig under studieperioden. Särskilda krav ställs också för att få uppehållstillstånd för arbete. Detta är ett helt annat spår än de uppehållstillstånd som ges till skyddsbehövande. Det samma gäller för de uppehållstillstånd som ges på grund av anknytning. Det innebär att man får komma som anhörig till en person som redan har fått uppehållstillstånd i Sverige. Den anhörige kan antingen vara maka/ make/registrerad partner eller sambo, eller barn som inte hunnit fylla 18 år. I normalfallet kan man inte få uppehållstillstånd på anknytning om barnen är vuxna eller till andra anhö-

riga. Många familjemedlemmar till skyddsbehövande är också i behov av skydd, men de kan ju inte söka på den grunden om de inte kommer hit. Eftersom de vägar som finns att söka asyl i Europa är farliga, dyra och illegala har många familjer valt att dela på sig. En reser i förväg för att resten av familjen sedan ska kunna komma i säkerhet på ett legalt och säkert sätt genom familjeåterförening. Rätten till familjeliv är en mänsklig rättighet och har starkt skydd i internationella konventioner.

Artikel 14 14– –TEMA: ”ANDRUM” ARTIKEL

När världens mest generösa land gav upp

ANALYS AV SIRIN KARA, TANKESMEDJAN TIDEN

I samma veva som regeringens lagrådsremiss presenterades kom magasinet Foreign Policy ut med en artikel med rubriken: ”The Death of the Most Generous Nation on Earth” (10/2). Enligt artikeln har Sverige, som världens mest generösa land till slut gått under. Hur gick det till? Hur kommer det sig att Sverige numera tillhör skaran av väldigt restriktiva länder? Och vad var alternativen? 26

resskonferensen den 24 november innebar ett nytt läge för Sveriges flyktingpolitik. Dagarna innan kom rapporten som fick delar av nyhetssverige att gå i taket. Aftonbladet och Expressen talade om ”systemkollaps”. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) varnade för att ”liv och hälsa stod på spel”. Riktigt så allvarligt var det inte, men MSB:s rapport blev det som kom att avgöra den nya flyktingpolitiken. Id-kontrollerna skulle utökas ytterligare och en ny migrationsuppgörelse kom till. Enligt MSB behövdes nu ett till sjukhus, 150 nya skolor och 20 nya vårdcentraler, institutioner som vanligtvis kräver tid att inrätta. Det allra viktigaste var samhällets funktionalitet och att människors liv och hälsa nu stod inför en rad olika utmaningar. Regeringen tolkade det som att svensk asylmottagning var i behov av ett ”andrum”. För Socialdemokraternas del verkar beslutet ha varit ganska enkelt. Det togs snabbt, på högsta nivå och utan konsultation med varken lagråd, myndigheter eller andra delar av partiet. Redan när de första id-kontrollerna skulle inrättas talade Margot Wallström om att systemet i längden skulle ”braka ihop”. En stor del hade tagits av biståndsbudgeten och flera miljarder kronor hade lånats till flyktingmottagandet. MSB:s bedömning blev som en bekräftelse av Wallströms påstående och användes av regeringen för att sätta dödsstöten i den generösa svenska flyktingpolitiken. Regeringen försökte länge övertyga väljarna om att utökade id-kontroller skulle göra andra EU-länder mer öppna. Men i själva verket visste man att Danmark snart skulle göra detsamma. På EU-nivå hade regeringen inte heller fått gehör för säkrare flyktvägar. Stefan Löfven beskrev problematiken under partiledardebatten i oktober och i EU-nämnden (14/10). Kort sammanfattat fanns det inget annat EU-land som var villigt att öppna sina gränser för flyktingar. Det svåra med det nya förslaget var att övertyga förtroendevalda i riksdagen. Däremot kunde ingen från S gå emot regeringen då situationen hade blåsts upp så stort, till ett sådant allvar. Riksdagsledamöternas ansvar gentemot det egna

partiet betonades. Det var antingen det här eller att Alliansen och Sverigedemokraterna, vars opinionssiffror gradvis hade ökat under hösten, skulle få fler röster i nästa val. I dag ser många av S-ledamöterna en chans att rösta nej i kommande voteringar, exempelvis den om tillfälliga uppehållstillstånd. För att behålla den möjligheten är det därför möjligt att man valde att inte gå emot partiet i just frågan om id-kontroller.

ram till uppgörelsen hade Miljöpartiet haft en liberal invandringspolitik. Partiets tvärvändning berodde enligt dem själva på pressen från Socialdemokraterna, MSB:s rapport och ambitionen att hålla ihop regeringen. Samtidigt sa Åsa Romson i en intervju med SVT att ”det skulle fattas ännu mer fruktansvärda beslut i Sverige om vi inte hade en regering av den här konstellationen”. Det ligger något i det. Av allianspartierna fanns bara Centern kvar som fortfarande värnade om den asylpolitik Sverige hittills fört. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ville införa en ännu hårdare politik. Om MP gått ur regeringen hade resultatet av migrationsuppgörelsen förmodligen blivit hårdare regler eller en ny regering. Samtidigt kan man undra om ett regeringsparti som Miljöpartiet kan tala om ”press” från ett annat regeringsparti. Hade S något att utpressa MP med och har de befogenhet att utesluta dem? Mycket visar på att MP inte såg en annan utväg. De kom heller inte med något alternativ. Beslutet om migrationsuppgörelsen är lika mycket Miljöpartiets ansvar som Socialdemokraternas.

et råder inget tvivel om att migrationsuppgörelsen har förändrat bilden av Socialdemokratin och Sverige till det sämre. Det moraliska i frågan är som bortblåst och beslutet har helt baserats på rädsla. I stället har man skyllt på press, ”systemkollaps” och regeringskris. Somliga, som författaren till artikeln i Foreign Policy, tycker att Sverige som moralisk stormakt har dött. Så enkelt sammanfattat är det kanske.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

Är asylrätten hotad? 28

MICHAEL WILLIAMS ROBERT HÅRD VIKTORIA NYSTRÖM MARIA FERM FRIDA JOHANSSON METSO HANNA-MARIA ZIVOJINOVIC ANNIKA LAGERQVIST VELOZ ROCA ULF BJERELD MALIN BJÖRK GER SVAR

Michael Williams SAKKUNNIG OCH VICE ORDFÖRANDE FÖR FARR

– Artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 lyder ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse”. Notera begreppet ”andra länder”. Det står inte ”närmaste land” eller ”det första land du kom till” Nej, erfarenhet av krig och förakt för människovärde krävde efter Andra världskriget en bredare syn som grundprincip för flyende personer. Den svenska regeringen vill minska antalet personer som söker asyl i Sverige i hopp om att inom EU tvinga fram ett större ansvarstagande för själva asylrätten. Tyvärr ser vi motsatsen hos flera EU-länder. I stället bevittnar vi en ny tolkning av artikel 14, som håller på att skrivas om till ”Envar har rätt att i andra länder än våra söka och åtnjuta fristad från förföljelse”. Den nya signalpolitiken lyckas inte helt hejda antalet asylsökande men inom en period av fyra månader har vi sett att inströmningen per vecka har gått från drygt 10 000 till under 700. Förmodligen har id-kontrollerna i Danmark betytt en hel del. Frågan är om dessa åtgärder kränker asylrätten. Regeringens svar är ett tydligt nej utifrån att personer som nekas inträde till Sverige ändå kan söka asyl i det EU-land de befinner sig i eller ta sig till ett annat land. Om vi utgår från formuleringen i artikel 14 så är detta klart en inskränkning av asylrätten, men rent juridiskt är inte den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter j bindande för staten. Konventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951 (Genèvekonventionen) tar sikte på rätten att söka asyl men inte rätten att få

asyl. Enskilda stater avgör om den asylsökande når upp till rätten att åtnjuta en fristad. Vad Genèvekonventionen förbjuder är att skicka en asylsökande till ett land där det finns risk för förföljelse eller till ett land som kommer att skicka personen tillbaka till detta land. När EU-ländernas praxis skiljer sig åt kan enskilda ha större möjlighet att få asyl eller tryggare status i ett land jämfört med en annan. Rent teoretiskt kan de svenska åtgärderna i Danmark leda till att skyddsbehövande personer på sikt riskerar att skickas tillbaka till hemlandet. Om en ansökan hade lämnats in i Sverige hade personen kunnat få asyl eller tillstånd på en annan grund. I verkligheten finns det EU-länder som anses som osäkra med tanke på risken för en asylsökande att skickas tillbaka till flyktlandet. Vissa personer som nekas vidare resa till Sverige från Danmark kan därför i slutändan förvägras sin rätt till asyl. Men ingen skuld faller på Sverige i det rättsliga system som gäller. Det är varje enskilt land som ansvarar för att följa Genèvekonventionens principer. Om ett annat land utvisar en asylsökande som Sverige hindrade från att komma in är det alltså detta land som bär det fulla ansvaret för konsekvenserna. EU-länderna litar a priori på att alla andra EU-stater följer sina internationella åtaganden och rentvår sig från konsekvenserna. Är den nya tillfälliga lagen med tillhörande åtgärder ett hot mot asylrätten? Tekniskt juridiskt nej, men i praktiken ja.

ARTIKEL14 14–– Tema: TEMA: ”ANDRUM” Artikel Ensa mkommande

”Envar har rätt att i andra länder än våra söka och åtnjuta fristad från förföljelse.”

Robert Hård

CHEF, CIVIL RIGHTS DEFENDERS

– Ja, asylrätten har varit hotad under lång tid. Europas folkvalda har skapat ett system som stänger ute människor på flykt och hindrar dem från att utöva sin rätt att söka asyl. De åtgärder vi sett under senare tid för att stänga gränserna för människor som flyr för sina liv är en konsekvens av en tydlig, långsiktig och gemensam politisk hållning. Politiken har förstärkts av nationalistiska och högerextrema krafter som dragit nytta av det hyckleri och brist på ledarskap

våra folkvalda uppvisar. Det sistnämnda består dels i en ovilja att följa och förklara moraliska och juridiska skyldigheter, dels i en oförmåga att använda sig av de positiva krafter som i allmänhet finns hos människor i välmående och trygga demokratier för att visa vägen till ett framgångsrikt samhällsbygge. Hotet mot asylrätten är del av en allmän tillbakagång för mänskliga rättigheter där världens ledare gör allt för att relativisera och förminska dess betydelse.

”Vi var oroliga att än mer restriktiv politik annars skulle genomföras.”

Maria Ferm:

TALESPERSON FÖR MIGRATION OCH LIKA RÄTT, MILJÖPARTIET

– Jag är djupt oroad för att asylrätten är hotad i Sverige och Europa eftersom flera parter har fört fram förslag som strider mot asylrätten, som att direktavvisa människor från Sverige. I EU byggs murar och stängsel och flyktingkrisen ses som en kris för EU, snarare än för flyktingarna. Regeringens tillfälliga lagstiftning var inte det politiskt bästa, men det politiskt möjliga i den situationen. Vi var oroliga att än mer restriktiv politik annars skulle genomföras.

Förslagen strider inte mot asylrätten, men lägger tillfälligt Sverige på en miniminivå enligt internationella konventioner och EU-rätten. Samtidigt blir det svårare för asylsökande att ta sig till Sverige via kollektiva färdmedel. Vi kommer arbeta hårt för att höja kapaciteten i mottagandet och förbättra etableringen för att få stöd för att så snabbt som möjligt återgå till en mer human migrationspolitik.

Frida Johansson Metso PARTISTYRELSELEDAMOT, LIBERALERNA

Viktoria Nyström

ADVOKAT MED INRIKTNING MIGRATIONSFRÅGOR/BARNRÄTT FÖRFATTARE FÖR NORSTEDTS JURIDIK

– Det går inte att kortfattat analysera de nya tillfälliga bestämmelserna i förhållande till Sveriges internationella åtaganden. Det bör dock uppmärksammas att de nya bestämmelserna, även om de skulle anses vara i linje med internationella åtaganden, innebär att Sverige lägger sig på den internationellt sätt lägsta nivån. Genom att välja miniminivån normaliseras ett tänkande att rätten till skydd är villkorad och att rättigheter som sådana kan inskränkas. De nya bestämmelserna innebär att Sverige vid fler till-

fällen än tidigare kommer att bryta mot internationella åtaganden, då minsta felbedömning av asylskälen kan innebära en kränkning. Detta är något som Sverige, genom att tidigare ha haft en högre nivå än den internationella, i många fall undvikit. De tillfälliga bestämmelserna underminerar därför i praktiken asylrätten. Sverige för inte längre en kamp om respekten för mänskliga rättigheter, vilket gör att man kan fråga sig om det här är början på fler rättighetsbegränsningar.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

– När id-kontroller infördes kringgicks och kränktes asylrätten för de många flyktingar som saknar id-handlingar av samma skäl som de drevs på flykt. Samma förtryckare som hotade med tortyr och fängelse nekade id-handlingar som möjliggjorde flykt. Samma krig, bomb eller attack som gjorde det omöjligt att stanna kvar gjorde det omöjligt att nå sitt pass. Att hänvisa till andra EU-länder är orimligt. Det är Sverige som stat som förbundit sig att värna rätten att söka asyl. Den påstådda förhoppningen att andra EU-länder skulle ta över ansvaret kom, som väntat, på skam och svensk politik bidrar nu till byggandet av murar och därmed till att människor hålls kvar i krig. Att kraftfullt begränsa rätten till familjeåterförening har samma syfte – att färre flyktingar ska komma till Sverige. Det innebär att den enda lagliga vägen som hittills funnits, att komma efter som anhörig, tas bort.

Antalet barn, äldre och sjuka som tvingas ta farliga illegala vägar kommer att öka, och flyktingsmugglarnas marknad likaså. Förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd kommer innebära att flyktingen som väl nått säkerhet aldrig kan känna trygghet. Det kommer att öka Migrationsverkets börda och därmed förlänga väntetiderna i asylprocessen. Det är mycket sannolikt att tortyrkonventionens garanti om rätt till rehabilitering för torterade kommer kränkas och generellt slår lagen mot personer som mest behöver trygghet: svårt torterade och krigstraumatiserade som står längre från arbetsmarknaden och därmed längre från permanenta uppehållstillstånd. Är reformerna ett slag mot asylrätten? Absolut. Genom att människor fysiskt hindras att komma hit, men också genom att intentionen att ge trygghet till världens mest skyddslösa helt överges.

Hanna-Marija Zivojinovic JURIST

– Lagförslagen innebär flera kränkningar av uttalade rättigheter. De är därtill kontraproduktiva i förhållande till både det påstådda syftet om att skapa ”ordning och reda” och till att minska kostnader. Att endast bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ur flera aspekter likställas med kränkningar av Europakonventionen. Det medför en enorm osäkerhet för den enskilde och dennes tillvaro och det berövar den sökande på alla incitament att anpassa sig till det svenska samhället. Begränsningarna av familje-

återförening nekar tydligt sökande den rätt som explicit stadgas i familjeåterföreningsdirektivet. Uppfattningen som lagförslaget ger uttryck för är snedvridet; människor flyr inte till Sverige – människor tvingas fly från sina hemländer. Jag kommer aldrig att köpa denna populism som någon omtanke för människorna på flykt. När asylrätten urholkas på detta sätt, så kränks den.

”Jag kommer aldrig att köpa denna populism som någon omtanke för människor på flykt.” Ulf Bjereld

ORDFÖRANDE SOCIALDEMOKRATER FÖR TRO OCH SOLIDARITET PROFESSOR I STATSVETENSKAP, GÖTEBORGS UNIVERSITET

Annika Lagerqvist Veloz Roca

– De nu föreslagna åtgärderna försvårar för många människor att få sin asylrätt prövad i Sverige, även om åtgärderna i sig inte bryter mot asylrätten. Marginalerna är små. Jag har svårt att se hur skärpningar utöver de redan föreslagna skulle kunna genomföras utan att asylrätten urholkades. Därför gäller det att klart markera

Malin Björk

DOCENT OCH LEKTOR I OFFENTLIG RÄTT JURIDISKA INSTITUTIONEN STOCKHOLMS UNIVERSITET

– Varför? Har vi inget lärt av historien?

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

att nu är det stopp. Sverige tål inte fler restriktioner i flyktingpolitiken om vi på allvar vill vara ett öppet och välkomnande land som håller asylrätten högt. ”Mitt Europa bygger inte murar”, sa statsminister Stefan Löfven på Medborgarplatsen i höstas. Det är bra – men då skall heller inte Sverige bygga några.

VÄNSTERPARTIET, EUROPAPARLAMENTET

– Det finns inga lagliga asylvägar in i Europa, således tvingas människor på flykt att ta livsfarliga vägar över havet. Det hav som nu patrulleras av NATO, eftersom EU har startat ett ”krig mot smugglare”. Tiotusentals människor har drunknat som ett resultat av detta, och EUs svar är att stänga fler gränser, militarisera ytterligare, och deportera. Den migrationspolitiska överenskommelsen är en del av denna politik. Den stänger gränser och slår mot de som är på flykt. Asylrätten är inte hotad. Asylrätten är redan satt ur spel.

I Europaparlamentet kämpar Vänsterpartiet varje dag för lagliga vägar in i Europa. Och vi behöver ett starkt civilsamhälle bakom oss. I somras när ”Refugees Welcome”-kampanjen var som starkast, ekade det här i Bryssel också. Högern kunde inte använda sig av ett avhumaniserande språk, politiken de förde var inte lika hård. Idag är allt det ändrat och idag, mer än någonsin, måste krafterna som kämpar för asylrätt arbeta tillsammans.

FEMINISTISK REGERING?

AV STINA CARLSON

Migration är inte ett könsneutralt fenomen. Bristen på lagliga vägar bidrar till att det främst är unga och friska män som gör den på många sätt kostsamma resan in i EU. När Sverige nu bestämt sig för ett andrum sker det på bekostnad av kvinnors liv och säkerhet.

ör kvinnor är de ekonomiska förutsättningarna sämre och vägen farligare. De allt högre murarna runt Europa har medfört att det ofta är svårast att söka skydd för den som behöver det bäst. 2015 tog sig mer än dubbelt så många män som kvinnor hela vägen till Sverige för att söka asyl – mindre än 30 procent av de asylsökande var kvinnor. Andelen män har ökat i takt med att flyktvägarna blivit farligare och dyrare. Nu vill regeringen begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, vilket på flera sätt slår hårdare mot kvinnor än mot män. Av en feministisk regering borde vi kunna förvänta oss mer. Den grupp kvinnor som berörs lever ofta under desperata omständigheter, på flykt från krig och konflikt eller kvar i farliga områden. Att en majoritet av de asylsökande är män innebär att de flesta partners som är kvar är kvinnor. När möjligheten till familjeåterförening inskränks för de flesta som får uppehållstillstånd stängs alltså kvinnor effektivt ute från Sverige. Drygt 75 procent av de vuxna som fick uppehållstillstånd som anhöriga till flyktingar och skyddsbehövande under 2015 var kvinnor. Många av dessa kvinnor kommer direkt från

krigsdrabbade områden eller från flyktingläger i närregionerna. Deras enda lagliga och säkra väg till skydd försvinner med de nya bestämmelserna. När Sverige nu vill ha paus sker det på bekostnad av kvinnors liv och säkerhet. Den som trots alla hinder lyckas ta sig till Sverige och få uppehållstillstånd kan enligt förslaget bara få permanent tillstånd om den lyckas skaffa sig en egen försörjning. Den statliga offentliga utredningen ”Med rätt att delta”, från 2012 visar att det tar längre tid för nyanlända kvinnor än män i Sverige att få sitt första jobb och att de får sämre stöd av Arbetsförmedlingen under sina första år. Män som grupp kommer därför generellt sätt att ha lättare att få permanent uppehållstillstånd enligt denna regel. Att den dessutom missgynnar personer från länder med sämre utbildningssystem – för att inte tala om barn, äldre och sjuka – visar hur ovärdigt förslaget är. Regeringens nya lagförslag ger skydd till färre, försämrar integrationen och splittrar familjer. Kvinnor drabbas hårt. Hade regeringen tagit sina feministiska ambitioner på allvar, hade deras liv inte varit i lika stor fara.

När Sverige nu vill ha paus sker det på bekostnad av kvinnors liv och säkerhet.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

UPPROP FRÅN FOLKKAMPANJ FÖR ASYLRÄTT Människor på flykt ska inte hindras att nå Sverige. Familjer ska kunna återförenas utan att riskera livet. Därför protesterar vi mot transportöransvar och alla hinder mot familjeåterförening!

Människor som behöver skydd ska vara trygga i Sverige. Barn ska bemötas med omsorg och framtidstro. Därför protesterar vi mot tillfälliga uppehållstillstånd och alla åtgärder som inskränker asylrätten och som strider mot barnkonventionen!

VAD KAN DU GÖRA?

• Underteckna uppropet: www.folkkampanjforasylratt.se • Följ Folkkampanj för asylrätt på Facebook och på Twitter – dela vidare allt du tycker är bra. • Skriv ut uppropet och samla namn! På föreningsmöte, i fikarummet, i trappuppgången... • Skriv ett eget brev till en riksdagsman. • Skriv en insändare! • Be din föreningstidning eller facktidning att skriva om kampanjen. • Du som har egna erfarenheter: skriv eller spela in något till bloggen. • Delta i manifestationer! • Gå med i en lokalgrupp eller bilda en egen.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

Folk -kampanj för asylrätt AV SANNA VESTIN FOTO FREDRIK STRANDIN

fter att regeringen presenterat en rad drastiska förslag för att minska antalet asylsökande till Sverige samlades en rad föreningar för att starta en kampanj mot åtgärdspaketet, Folkkampanj för asylrätt. På det första mötet den 10 december deltog bland annat FARR, Tillsammansskapet, ett par Refugees Welcome-föreningar och Jurister på Stockholms Central. Alla var föreningar vars medlemmar dagligen möter flyktingar eller har egen erfarenhet av att vara på flykt. Kampanjen gick igång med ett upprop på nätet den 3 januari, dagen innan id-kontrollerna i Danmark infördes. Den tog snabbt fart, efter drygt ett dygn hade 10 000 personer undertecknat. Sedan ebbade intresset ut nästan lika snabbt. Det verkade som att budskapet stannade inom en begränsad krets. En artikel i Aftonbladet med 164 namnkunniga undertecknare gjorde reklam för uppropet, liksom flera andra debattörer och bloggare. Det gick ändå trögt. Men opinionen var inte död. Efter ett antal veckor, och efter att regeringen kommit ut med det konkreta lagförslaget med alla sina drastiska detaljer, har kampanjen återigen börjat växa underifrån. Det finns nu sex lokala organisationer som gör egna aktioner, sprider affischer, ordnar möten, spelar in videofilmer, uppvaktar politiker... Samtidigt har diskussionen gått varm kring lagförslaget mellan deltagarna i kampanjen och andra frivilligorganisationer, jurister med flera som engagerar sig för asylrätt. När remisstiden gick ut den 10 mars hade alla de instanser som yttrat sig, bland dem varenda MR-organisation i Sverige liksom Sveriges kristna råd, UNHCR,

Barnombudsmannen och juridiska institutioner sågat regeringens förslag. Förutom brott mot internationell rätt och brister i humanitär hänsyn slog de ner på den slarviga lagtekniska konstruktionen och bristande konsekvensanalys. Dessutom kritiseras förslaget hårt av alla domstolar och myndigheter som yttrat sig, och den 11 mars underkändes det på DN Debatt av fyra av socialdemokraternas sidoorganisationer. ”Ministern borde ligga sömnlös” kommenterade en krönikör i Aftonbladet.

lera frivilligorganisationer, som Amnesty och Röda korset, väntas liksom många inom kyrkorna fortsätta att protestera mot lagen. Folkkampanj för asylrätt som verkade föra en tynande tillvaro har blivit en viktig del av en större rörelse. Samtidigt har riksdagsbehandlingen av lagen flyttats fram till slutet av juni – möjligen föranlett av att den massiva kritiken tvingat regeringen till omarbetningar. Det blir en utmaning för aktivisterna att finna nya former och utnyttja tiden så att kampanjen inte rinner ut i sanden utan växer. På sin sajt www.folkkampanjforasylratt.se publicerar Folkkampanj för asylrätt länkar till remissvar, mängder av debattartiklar och artiklar om alternativ för ett bättre flyktingmottagande, förutom inlägg i kampanjens egen blogg. För den som vill hjälpa till finns exempel på insändare, uppslag för brev till riksdagsmän, namnlistor att skriva ut, pluggannonser till hemsidor, affischer och flyers. När detta skrivs den 11 mars har 115 organisationer och ungefär 28 000 personer ställt sig bakom uppropet.

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

Ur remissvaren: FARR:

Sågande remissvar Varenda organisation som yttrat sig regeringens förslag kommer med hård kritik. Förutom brotten mot internationell rätt och humanitära hänsyn slår remissvaren ner på slarvig lagteknisk konstruktion och bristande konsekvensanalys. Vanliga påpekanden är att förslaget inte går ihop med barnkonventionen och att EU:s familjeåterföreningsdirektiv inte får tolkas som regeringen gör. Dessutom kritiseras förslaget hårt av alla domstolar och myndigheter som yttrat sig.

”Förslaget saknar annan motivering än att antalet asylsökande ska minska. Sveriges asylmottagande ska alltså bli avskräckande. Det torde vara första gången Sveriges riksdag står inför att anta en lag som ska drabba enskilda, som ska göra situationen outhärdlig eller hopplös för en viss grupp människor.”

AMNESTY INTERNATIONAL:

”Förslaget är i sin helhet kontraproduktivt och skulle komma att leda till mycket stort mänskligt lidande, stora kostnader för samhället däribland myndigheter som Migrationsverket, migrationsdomstolarna samt skolan och vården. En etablering i samhället i stort och på arbetsmarknaden försvåras, och omöjliggörs helt i vissa fall.”

BARNOMBUDSMANNEN:

”I sin helhet kan förslagen, som i flera avseenden slår särskilt hårt mot just barn, inte beskrivas på annat sätt än att de är barnfientliga och står i bjärt kontrast mot de åtaganden Sverige har enligt barnkonventionen. Vi beklagar det korta remissförfarandet och ifrågasätter ett förfarande där mycket långtgående förslag har hastats fram utan att konsekvenserna har analyserats.”

MIGRATIONSVERKET:

”Sverige har sedan lång tid haft bestämmelser som medger uppehållstillstånd på humanitär grund. Det finns en utarbetad praxis på området som inte kommer att vara giltig om förslaget antas. Bestämmelsen är dessutom av undantagskaraktär och omfattar relativt få personer. Även här kan det ifrågasättas om lagens syfte skulle motverkas av att nuvarande bestämmelse behålls. I avvägningen mellan de humanitära aspekterna och möjliga effekter på antalet asylsökande i Sverige framstår den föreslagna lagändringen som oproportionerlig.”

SVENSKA RÖDA KORSET:

”Förslaget som nu ligger på bordet förefaller vara resultatet av en alltför snabb och ogenomtänkt process i en tid då politiskt mod, uthållighet och eftertanke mer än någonsin behövs. Förutom att förslaget saknar evidens samt tillräcklig analys av dess konsekvenser riskerar det, om det genomförs, att bryta mot Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Förslaget innebär kostsamma konsekvenser för stora delar av samhälle och saknar tydliga och sammanhållna lösningar för de utmaningar som Sverige står inför. Förslaget och retoriken kring detta riskerar att i grunden förändra det offentliga samtalet och befästa fördomar och stigmatisering.”

SVERIGES KRISTNA RÅD:

”Det är inte mängden flyktingar som hotar vårt välfärdssamhälle. Det som hotar är snarare att vi förlorar våra grundläggande värderingar och kontakten med livet. Att gå från stor generositet till miniminivå i humanitet är en djupt olycklig utveckling.”

MIGRATIONSDOMSTOLEN I GÖTEBORG:

”Förvaltningsrätten anser att det kan ifrågasättas om förslaget om att alternativt skyddsbehövande med tidsbegränsade uppehållstillstånd inte ska ha någon rätt till familjeåterförening är helt förenligt med Europakonventionen och FN:s barnkonvention. Förvaltningsrätten anser vidare att det kan ifrågasättas om förslaget om att flyktingar med tidsbegränsade uppehållstillstånd bara ska kunna återförenas med sin kärnfamilj är förenligt med uttolkningen av europarätten.”

Artikel 14 – Tema: Ensa mkommande

DIKT: VI ÄR vi är flykten i bilen, smugglaren och dealen

vi är anhöriga som väntar på ett lugnande sms

vi är striden och vi står mitt i den

vi är folket som väntar på en fredsprocess

ingen gömmer sig i skuggan

vi är striden och vi står mitt i den

ingen lägger sig på spår

vi är demonstrationerna som fyller torgen

ingen trängs i ett läger om det inte var krig i år

vi är aktiviteterna som lugnar sorgen

vi är tårarna som rinner ner

vi är en hemlös tiggare som tar sina mynt

vi är treåriga Alan som inte finns mer

lägger i en bössa till människor som flytt

saknad av miljoner men räddad av ingen

vi är volontärerna som står vid centralen

må mänskligheten aldrig förlåta sig själv

samlar in byxor, blöjor och bananer

vi är regeringen som inte duger till någonting

vi nöjer oss inte med ideellt engagemang

vi är andrum som kväver luften runtomkring

solidariska politiska beslut måste fram

vi är id-kontroller på Sveriges gränser

vi är striden och vi står mitt i den

vi är samtidens bruna tendenser vi är medskyldiga allihopa

vi är piloterna som släpper på flyktingar

vi är taggtrådar runt Fort Europa

vi är båtarna som slutar sjunka

vi är polisens pepparsprej mot barnfamiljer

vi är gränserna som öppnas

vi är barnfamiljer som sjunker vid en kustlinje

vi är lagliga vägarna till Europa

vi är bomberna som får marken att skaka

vi är bomberna utan krut

vi är mamman som velar fram och tillbaka

vi är skotten som tog slut

gå på båten med barnen och riskera dö

vi är krigarna som byttes ut

stanna i Aleppo och riskera dö

vi är freden som segrade tillslut vi är striden och vi står mitt i den

vi är min vän som tar med sin systerson i en smugglares båt säger att hon just lärt sig simma men allt jag får fram är gråt

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

skyldiga våra barn att vända samtiden

SELUAH ALSAATI

Kultur: Poesi

MOTSTÅND –demokratisk skyldighet AV ANNA LUNDBERG

Om de flyktingpolitiska förslag som regeringen presenterat går igenom drabbas naturligtvis främst alla som inte får en fristad från krig och förföljelse. Trots att det direkt handlar om livet tillmäts inte deras erfarenheter och anspråk någon som helst betydelse. Men vad med alla oss andra? Alla vi som faktiskt har mandat att påverka, vi som kallar oss demokrater? Vad har vi för roll och hur bör vi agera i dessa tider?

ågra reflektioner kring denna problemställning ger den politiska filosofen Bonnie Honig. Den centrala frågan är hur demokratier påverkas i kristider. Måste förmodade nödsituationer hanteras genom att politiker skyndsamt tar beslut för att statliga institutioner ska kunna genomleva dem – för att avlasta ”hårt ansträngda samhällsfunktioner” som det ofta uttryckts här i Sverige under hösten? Eller finns det alternativa tillvägagångssätt som är bättre, kanske till och med avgörande, för säkerställandet av demokratin? Honig resonerar om situationer där personer står inför omöjliga val. När jag läser går mina tankar till Åsa Romson som under presskonferensen i november med tårar i ögonen förklarar att antalet asylsökande i Sverige måste minskas kraftigt. Förslagen till lagstiftningsändringar var varken något hennes parti ville besluta om eller kunde stå för. Men regeringen var tvungen att agera, menade man. Hur ska vi i en demokrati tänka om vad som är det bästa att göra när alla tillgängliga handlingsalternativ är oacceptabla? När icke-handling också är en handling? Moralisk teori handlar enligt Honig i det här sammanhanget inte om att vägleda våra handlingar utan om att överleva nödsituationen. Detta gäller alla medborgare. Vi måste alla fråga oss hur vi ska kunna överleva dessa beslut. Ett nyckelbegrepp för Honig är integritet. Ordet kommer av latinets inte’gritas vilket bety-

der orörd, hel, fullständig, oförvitlig, hederlig. Konkret innebär det att veta sitt mål, att kunna handla efter sin övertygelse och stå emot påtryckningar. I vanliga fall är integriteten i denna bemärkelse inte något vi i Sverige behöver ägna särskilt stor uppmärksamhet. Det finns starka institutioner och vi har fria val. För de flesta människor finns också ett skydd av grundläggande mänskliga rättigheter. Politikernas beslut samstämmer oftast med de grundläggande kraven för en demokrati. Men nu har en moralisk nödsituation uppstått. Ovillkorligen måste något fundamentalt offras för att Sverige ska överleva, i vart fall framställs det så. Vi måste omformulera asylrätten och offra både permanenta uppehållstillstånd, den fria rörligheten ochsplittrade familjers möjligheter att återförenas.

et är precis här som risken är stor att integriteten går förlorad och vi väljer fel väg, förklarar Honig. Situationen är sådan att frågan om vad som är nödvändigt och legitimt snarare kretsar kring nödens lag än konsekvenserna av de fattade besluten. Nödsituationen får oss tro att vissa åtgärder måste vidtas, hur obarmhärtiga de än verkar, för att den demokratiska staten ska överleva. Det är här som demokratins överlevnad omvandlas till att bli en fråga om demokratin ska överleva nödsituationen. Istället för att fråga hur demokratin ska kunna räddas frågar man sig hur den tragiska

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

situationen med nöd måste hanteras. I det svenska samhället har under hösten det som Honig kallar en politisk paradox blivit allt tydligare. Det handlar om ett ömsesidigt beroende mellan det goda folket och den goda lagen. Ett gott folk förutsätter en god lag samtidigt som ett gott folk formas av en god lag. Sverige är liksom andra demokratiska rättsstater på så sätt beroende av både en god lag och rättskaffens medborgare. Fastställda lagstiftningsprocedurer kräver invånare med gott omdöme som väljer hederliga politiker. Den goda lagen inbegriper dessutom alltid i sin tillämpning en diskretion. Rättsanvändarna har utrymme för tolkning och handling och alla vi andra, som berörs av lagen, har också ett förhandlingsutrymme.

är politisk omtanke om den egna identiteten, säger Honig. Detta betyder att vi som kollektiv kan protestera mot de fattade besluten. Vi kan helt enkelt vägra att legitimera demokratins våldstendenser. Vi kan underlätta för människor som drabbas av migrationshanteringen att göra anspråk på sina rättigheter. Vi kan erbjuda fristäder från brutalitet. Vi kan påminna om att den repressiva politiken inte på något enkelt vis, absolut inte automatiskt, upphör när nödsituationen ebbat ut. Och vad kan de folkvalda göra som folkvalda? Även politiker kan visa omtanke om den egna identiteten. De kan exempelvis begränsa sina handlingar med hänvisning till lag. Detta är vad landets främsta jurister försökt understödja vid upprepade tillfällen: Lagrådet som riktat exceptionellt stark kritik mot flera av höstens förslag med hänvisning till grundlagen och advokatsamfundet som återkommande pekat på vikten av att inte inskränka flyktingars tillgång till rätten att söka asyl.

Hur ska vi kunna leva med vad vi inte gjorde eller gjorde?

om samhällsmedborgare är vi hela tiden med och förhandlar politikens paradox. Osäkerheten den senaste tiden placerar samhällsmedborgarna i en utomordentligt viktig position. Den innebär att vi kan förhandla men inte avsäga oss ansvar, vilket förstås är tilltalande och besvärande på samma gång. Vi är moraliska agenter. Vi har mandat både på ett formellt plan och i praktiken, vare sig vi vill det eller inte. Vi är därmed också involverade i den stegvisa brutalisering som dessa politiska förslag innebär. Att demokratin inte enbart vilar på isolerade partipolitiska överväganden utan också på medborgarnas ställningstaganden och handlingar ger ändå ett visst hopp. Honig uppmanar oss att hoppas och menar att det till och med är en plikt att göra det. Hoppet gör det nämligen möjligt att ställa de frågor som är avgörande för varje moralisk agent: Vad är konsekvenserna av besluten? Hur kan vi överleva som demokrater? Hur ska vi kunna leva med vad vi inte gjorde eller gjorde? Så, vad kan vi då göra? En överlevnadsstrategi

tt överleva som demokrati handlar om att återkommande tänka över, granska, diskutera och utvärdera konsekvenserna av politiska beslut för mellanmänskliga relationer liksom för den lagstiftande, dömande och verkställande makten. Detta som en motpol till de aktörer som om och om igen upprepar behov av åtgärder som nödsituationen antas kräva. En viktig del handlar om att diskutera vad som är minsta gemensamma förutsättningar för maktdelning. En annan del handlar om motstånd. En av de allra viktigaste vägarna för att materialisera demokratins principer just nu är genom protest. Fotnot: Bonnie Honigs resonemang finns bland annat i boken Krispolitik – Paradox, lag, demokrati (Tankekraft förlag, 2012).

”... det är bara att föreställa sig att vi skulle dra i nödbromsen inom till exempel sjukvården.”

Bör vi prata om volymer? AV MIKAEL LEYI

rågan om volymer dominerar helt migrationspolitiken i dagsläget. Prognoser läggs fram för framtida migrationsflöden och både i Sverige och EU ligger dessa kalkyler till grund för förhandlingar om ansvar, omfördelning, begränsningar och tak. Den holländske socialdemokraten Diederik Samsom söker stöd inom EU för förslaget att 250 000 kvotflyktingar skulle tas emot av Europa från Turkiet varefter gränsen sedan skulle stängas. Den av ministerrådet avtalade omfördelningsplanen inom EU landade till slut på 160 000 personer, av vilka endast några hundra faktiskt omfördelats. Den svenska regeringen gick nyligen ut med att fler än 70 000 personer klarar vi inte i år, det är den huvudsakliga prioriteringen. Österrike går ännu längre och satte för några veckor sedan ett tak på högst åttio asylsökande om dagen. Det finns en inneboende motsättning mellan talet om volymer och de universella mänskliga rättigheter som är tänkta att gälla alla. En mänsklig rättighet kan givetvis inte begränsas av

att du kommer en timme eller en dag för sent. Den gäller oavsett. Det har också hittills varit flyktingrörelsens svar när frågan om volymer dyker upp. Dessa siffror representerar individer, människor med rättigheter, och asylrättens olika instrument är utformade för att garantera att den enskildes rätt tillgodoses. Men i dagens debatt räcker denna principiella hållning kanske inte. Bör även flyktingrörelsen börja tala om volymer? Lisa Pelling är utredningschef på tankesmedjan Arena idé. Hon menar att frågan om det finns en ”övre gräns” är felställd. Frågan är felställd eftersom vi – i Sverige, inom EU, i andra länder i världen som kan ge skydd – i dagsläget uppenbart tar emot alldeles för få. Frågorna vi bör ställa oss är om vi tar emot tillräckligt många och om vi gör tillräckligt mycket för att andra europeiska länder ska ta emot fler. Statssekreterare Erik Nilsson menar att Sverige skulle kunna ha kapacitet att ta emot åtminstone 150 000 asylsökande om året. Frågan

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

är hur vi ska göra för att bygga upp den kapaciteten. Men låt säga att antalet asylsökande ligger kvar på 2015 års nivåer om 160 000 även i år och 2017, att antalet asylsökande med det rådande klimatet inom EU skulle fortsätta öka under flera år. Kommer vi till slut inte till en gräns där vi inte mäktar med så många? Frågan om en eventuell gräns är inte given. Sveriges möjligheter att ta emot asylsökande beror ju helt och hållet på vilka åtgärder vi sätter in, hur vi anpassar och finansierar de olika system som påverkas av en ökad befolkning. Om vi skulle satsa offensivt på utbyggnad av mottagningssystemet, kraftigt öka bostadsbyggandet, sätta in tidigare och fler utbildningsinsatser och mer riktade arbetsmarknadsåtgärder så förändras ju spelplanen. Under de senaste tio åren tog vi emot cirka 50 000 asylsökande per år, vid rekordåret 2014 80 000 asylsökande och så förra året, återigen nytt rekord med 160 000 personer. Vi klarade denna ökning utan att egentligen nämnvärt förändra grundförutsättningarna, görs detta skulle vi kunna ta emot många fler.

skulle kunna användas till så mycket annat. De system som rör asylsökande har potentialen att komma hela samhället till del. Lyckas vi med etableringen, bygger bostäder och sätter folk i arbete, så vinner alla. Volymdiskussionen inom andra politikområden är ju helt otänkbar. Precis, det är bara att föreställa sig att vi skulle dra i nödbromsen inom till exempel sjukvården. Att landstingen skulle gå ut och säga att på grund av den kraftigt ökade tillströmningen av patienter samt de skenande kostnaderna för de allt mer avancerade behandlingarna inom cancervården så sätter vi ett tak vid 10 000 patienter.

Frågan om en eventuell gräns är inte given.

Ett motargument skulle i så fall vara att givet vad vi vet idag om etableringstakt för nyanlända, situationen på bostadsmarknaden och inom utbildningen så kommer belastningen på den offentliga välfärden bli alltför stor. Allt annat lika stämmer väl det. Men vad är värdet av att slå fast att vi inte har råd? Det är oerhört många faktorer som spelar in i ett framtida scenario och för att en sådan diskussion ska bli meningsfull. Poängen är att vårt sätt att möta denna situation måste förändra förutsättningarna för mottagandet. Den borgerliga regeringen lyfte ut 140 miljarder ur de offentliga finanserna genom de skattelättnader som genomfördes under sina två mandatperioder. Dessa pengar

Vad blir slutsatsen för flyktingrörelsen, att vi även fortsättningsvis inte bör prata om volymer? Vi ska inte vara rädda för att ta diskussionen om volymer. I dessa diskussioner kan vi visa att det är möjligt att ta emot dagens antal och fler genom aktiva och ordentligt finansierade åtgärder. Det finns kanske en bortre gräns, men hur meningsfullt är det att tala om den innan vi nått den? Sverige har inget annat val än att hantera den här krisen. Hur vi gör det bör vägledas av frågan: hur kommer vi att se på den här tiden i framtiden, på de val som vi gör nu, kommer vi ångra att vi inte gjorde mer? Inte minst måste vi fråga oss om vi gör tillräckligt mycket för att andra europeiska länder ska ta emot fler. Det är genom att upprätthålla asylrätten och en rättssäker flyktingpolitik som vi har störst möjlighet att driva på för de europeiska och internationella överenskommelser som är nödvändiga för att den här situationen ska kunna hanteras. När vi nu istället anpassar oss till EU:s miniminivåer och inför hindrande id-kontroller gräns gör vi motsatsen och försvårar på så sätt ett gemensamt ansvarstagande.

I slutet av november förra året tog regeringen beslutet att anpassa Sveriges migrationsregler till EU:s miniminivåer. ”Oerhört tufft och nödvändigt”, svarade Romson på kritiken efter presskonferensen och därmed bidrog även Sverige i det race-to-the-bottom som EU:s medlemsländer nu bedriver i migrationsfrågor.

RACE TO THE BOTTOM

örslag som tillfälliga uppehållstillstånd, id-kontroller för att stoppa flyktingar och tuffare regler för anhöriginvandring hör nu till vanligheten över hela EU. Sverige tog ytterligare ett steg mot det slutna Europa som går tvärs emot den tanke om öppenhet och upphävande av geografiska gränser som samarbetet en gång skapades för att uppnå. Få europeiska länder vågar än så länge direkt avskaffa de internationella regelverk som styr asylrätten, istället försvårar man för asylsökande att överhuvudtaget lämna in sin asylansökan. Efter decennier av allt färre konflikter världen över ställs nu EU inför ett kraftigt försämrat säkerhetsläge globalt och kanske framförallt regionalt. Oförmågan att möta ett närområde som dras in i allt svårare väpnade konflikter och de civila flyktingströmmar som det innebär visar på unionens brister. Trots att många regeringschefer uttrycker förståelse för att gemensamma regler för flyktingmottagande är nödvändiga skiljer sig ländernas vilja till solidaritet kraftigt åt. Balkanländerna har nyligen enats om att stänga gränserna för afghanska flyktingar, de grekiska myndigheterna klarar inte av att hantera flyktingsituationen i landet och Slovakien accepterar endast kristna flyktingar. Det finns enorma skillnader i mottagande. Under förra året tog Storbritannien emot en sextondel av det antal som Tyskland tog emot. Det visar på en avgrundslik attitydskillnad. Dublinfördraget som skrivits utifrån principen att det första ankomstlandet ska ta ansvar för asylprocessen framstår som orimligt för många av EU:s gränsländer. Samtidigt finns det redan idag skrivningar i samma fördrag som skulle möjliggöra för en solidarisk fördelning över hela

unionen. I en politisk debatt där EU:s medlemsländer i allt större utsträckning verkar ägna mötestimmarna åt att skylla på varandra så har EU-kommissionen trots allt gjort ett antal försök att närma sig en lösning. Det interna omfördelningssystem som förhandlats fram skulle innebära att flyktingar omfördelades från Grekland, Italien samt Europas närområden. Antalet människor som i det framlagda förslaget skulle få hjälp är fortfarande långt från tillräckligt men det skulle vara ett första steg mot ett hållbart system, bort från låsta positioner. Men trots att medlemsländerna accepterade kommissionens förslag så sent som i somras så har få faktiska insatser gjorts för att förverkliga beslutet.

ch där står vi idag. Gränskontroller som vi trodde hörde till historien återinförs och våra pass blir återigen värdehandlingar som avgör familjeöden och människors liv i Europa. För trots att EU:s ledare påstår sig vara överens om att situationen är ohållbar så har de två diametralt olika syn på vad som står på spel. Å ena sidan de politiker som anser att bristen på ansvarstagande för människor på flykt är ohållbar, å andra sidan de som anser att det är ohållbart att inte gränskontrollerna är hårdare. Det hopp som återstår för såväl människor på flykt som Europa i stort är att våra politiker klarar av att ta nödvändiga beslut utifrån de värderingar de åtagit sig att följa snarare än de nationella intressen som de tror sig värna. En möjlighet som tyvärr ter sig allt avlägsnare. magnus nilsson , kommunikationschef olof palmes internationella center

TURKIET – Europas nya gränsvakt

För att minska antalet migranter som kommer till Europa har EU visat sig villigt att pantsätta både sin trovärdighet och sin legitimitet. Turkiet har hastigt släppts in i den europeiska värmen. Inga reformer har dock genomförts. Ingen förändring, utom till de sämre, har skett. Ändå har president Recep Tayyip Erdogan skickligt förhandlat till sig både legitimitet och respekt.

nnan det omdiskuterade turkiska nyvalet den 1 november förra året fick president Erdogan besök av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Merkel kom med en inom EU färdigförhandlad överenskommelse. Målet var att ”organisera migrationsströmmarna och bidra till att stoppa den irreguljära migrationen” som EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans uttryckte det. Men för att en överenskommelse mellan Turkiet och EU ska vara möjlig krävs det att Turkiet definieras som ett säkert land. Det gjordes följaktligen. EU-kommissionen slog krasst fast att ”Turkiet är fullt och konsekvent ett rättssäkert land och mänskliga rättigheter respekteras”.

Detta trots belagda och systematiska kränkningar av demokratiska fri- och rättigheter, en ökad politisering av rättssystemet, stora brister i Turkiets mottagningssystem och det stadigt försämrade säkerhetsläget med flera självmordsattacker utförda av terrororganisationen IS och en fördjupad konflikt i landets kurdiska regioner. De överenskommelser som sedan dess slutits beskrivs som framgångar både av EU och av Turkiet. Det har sagts vara en lösning på flyktingkrisen och slutet på flyktingsmugglingen. För EU innebär avtalet ett ökat politiskt och ekonomiskt engagemang i Turkiet på flera områden. Bland annat ingår omfattande ekonomiskt stöd till landets mottagningssystem, planerna för att

ARTIKEL 14 – TEMA: ”ANDRUM”

underlätta visumreglerna påskyndas och anslutningen till EU återupptas. Turkiet har å sin sida lovat att öppna sin arbetsmarknad för syriska flyktingar och erbjuda tillgång till grundläggande samhällstjänster som sjukvård. Men framförallt lovar man att skärpa sin gränsbevakning, genomföra aktiva åtgärder för att hindra överfärderna till Grekland samt acceptera människor på flykt som skickas tillbaka från Europa. Kommissionen konstaterar dock i en nyligen publicerad rapport att de åtgärder som Turkiet hittills vidtagit endast haft en begränsad effekt på migrationsflödena till Europa. I de pågående förhandlingarna med Turkiet trycker därför EU på för att Turkiet brådskande ska stärka sin gränsbevakning ytterligare och genomföra fler landinsatser för att hindra överfärderna till Grekland. Inga migranter ska tillåtas passera över Medelhavet. De som gör det ska skickas tillbaka till Turkiet. I rapporten ”Europas grindvakt” beskriver Amnesty hur hundratals asylsökande sedan i september förra året har gripits av turkiska myndigheter, utsatts för övergrepp och pressats att återvända till Irak och Syrien. Rapporten dokumenterar även grova kränkningar av flyktingars rättigheter vid sex av de turkiska flyktingcenter som i praktiken används som förvar. Vittnesmålen beskriver isolering, fastlåsning med kedjor och misshandel. I det avtal som förhandlats

mellan EU och Turkiet har dock kvalitén på flyktingmottagandet och upprätthållandet av det mänskliga rättigheterna satts på undantag. De miljarder som EU beviljat Turkiet i stöd är tänkta att i huvudsak gå till landets flyktingläger men EU-kommissionens rapport slår fast att endast 10 procent av de över två miljoner flyktingar som Turkiet i dagsläget står värd för lever i statliga flyktingläger. Resterande 90 procent överlever i landet bäst de kan utan tillgång till vare sig grundläggande rättigheter eller offentliga tjänster. Turkiskt civilsamhälle instämmer i den kraftiga internationella kritiken mot avtalet. De menar att president Erdogan utnyttjar situationen och genom överenskommelsen tvingar till sig ett politiskt erkännande som skulle ha varit omöjligt tidigare. EU:s tidigare krav och kritik har tystnat. De progressiva krafternas hopp i landet om att närmandet till EU skulle erbjuda demokratiska framsteg tycks gå förlorad. EU kränker därmed de mänskliga rättigheterna dubbelt; genom att inte ta tillräckligt ansvar för flyktingarnas rätt till skydd och genom att se mellan fingrarna med de kränkningar som Turkiets alltmer auktoritära regering gör sig skyldig till. HELIN SAHIN TURKIETEXPERT OLOF PALMES INTERNATIONELLA CENTER

KULTUR

Arazo Arif Vad betyder skrivande för dig? – Skrivandet är för mig ett sätt att förstå världen och saker som händer mig och andra människor. Genom skrivandet tar jag makt över erfarenheter, för att omvandla dem till litteratur. Det gör att jag känner mig mindre passiv i livet.

jag tänker såhär, på ett sätt kan poesin vara viktigare under svåra perioder eftersom den kan förena människor i sammanhang. Poesin har potentialen att vara något andra kan spegla sig i. Litteraturen och konsten får vara en frizon att hämta kraft i och det gör dem viktiga.

Vad tänkte du när du fick förfrågan om att vara med? – Det lät som ett spännande och viktigt projekt, jag blev väldigt glad. Jag blev också otroligt imponerad över att redaktörerna jobbade så snabbt och hur engagerade de var i arbetet. Det kändes bra och tryggt. Det känns också som att alla som medverkar instämmer i att det är en kritisk tid vi lever i just nu. Då måste man agera – och det här blir vårt sätt att agera eftersom att det är orden vi behärskar.

Vad hoppas du antologin kan leda till? – Det absolut bästa utfallet skulle vara om den här boken blir uppmärksammad och läst av så många som möjligt, att den når även beslutsfattande personer. Jag skulle vilja att den hamnar i händerna på riksdagsledamöter och regeringskansliet, eller näringslivstoppar. Förhoppningen är, om man får drömma stort, att människor med reell makt läser och ser att det finns människor och mänskliga erfarenheter bakom ord som flyktingström och systemkollaps. Det som poesin kan göra är att humanisera erfarenheterna, ge dem ett språk och göra dem till någonting andra kan relatera till.

Vad tycker du om poesins roll i en kritisk tid? – Det är ganska svårt att svara på, för krig är inget nytt och inte flyktingar heller. Det har funnits skrivande personer tidigare också. Men

ARTIKEL 14 – – KULTUR Artikel 14

UTDRAG UR ”IDAG ÄR DAGEN DÅ VI ALLA SKA DÖ” AV ARAZO ARIF Min moster är ett ensamkommande flyktingbarn. Min moster utbildar sig till svensklärare och sminkar varsamt över såren från uppbrottet. Min moster läser partiprogrammen i hopp om att finna en strimma av hopp.

Min morfar säger: I ditt ansikte ser de märken efter mina handflator. I din slöja ser de minorna över fälten som tog din brorsdotters liv, som vore det du som hade placerat dem där.

Min moster säger: Jag blev kallad svartskalle i kön till vallokalen, av en man som knuffade undan mig och hävdade att det var hans rätt. Glöm inte i dina försök att bli som dem, att du i deras ögon aldrig kommer lyckas. Min mormor är en anhöriginvandrare. Min mormor blandar ihop namnen på sina emigrerade barn och barnbarn. Min mormor berättar om brödet som bakades på gården i gryningen, när min morfar inte vill tala om tortyren.

Inga muslimråttor i det här landet! Inget rött streck under ordet muslimråttor i google docs eller microsoft word i det här landet Inget är vårt i det här landet Inget kommer någonsin vara vårt i det här landet Ingen skönhet i det här landet Ingen tröst i det här landet

Min mormor säger: Vad ser de i min slöja, när de skriker åt mig att ta av den? Ser de inte freden och bönerna jag ber för deras framtid? Dikten är hämtad från antologin ”Om detta sjunger vi inte ensamma”, se nästa sida.

TEXT: ANNA KRISTIANSSON

Artikel 14 –

Diktsamling ”Om detta sjunger vi inte ensamma” Bokförlaget ETC, 2016 Redaktörer: Charlotte Qvandt och Anna Jörgensdotter ”Om detta sjunger vi inte ensamma” är en antologi där 28 poeter medverkar med sina tankar och ord kring de utmaningar som världen står inför. Dikternas genomgående tema handlar om krig, migration och flykt. I en tid där vi får ord kastade till oss vart vi än går, när vi läser nyheter, bloggar, statusuppdateringar och twittertexter varje dag tror jag att antologin är ett viktigt komplement. Dikterna ger en påminnelse om människorna bakom alla snabba flöden. Tillsammans utgör de en ny röst som jag inte riktigt har sett innan, i alla fall inte på en samlad plats. I förordet skriver redaktörerna Charlotte Qvandt och Anna Jörgensdotter att ”det finns inga ord för det som händer just nu, ändå har vi vänt oss till dem”. Jag tänker att det är då vi behöver dem som mest. När vi inte riktigt förstår vad det är som händer måste vi använda oss av orden för att försöka definiera, tolka, berätta och tänka.

Det gör ont att läsa. Det svider i kroppen att påminnas om den verklighet jag är en del av. Det känns hopplöst att känna sig maktlös. För jag lurar mig själv att jag är maktlös i detta, men det stämmer inte. Jag är inte den maktlösa i Europas flyktingpolitik, jag är inte den som försvinner bakom statistiken och jag behöver inte gömma mig för någon. Jenny Wrangborg skriver ”Ingenting talar för att det kommer bli bättre, allting talar för att vi måste resa oss upp” och jag hoppas att diktsamlingen blir ett sätt för oss att resa oss upp. Att det genomgående vi:et som återfinns i många dikter, trots att det är ganska odefinierat vilka som ingår i det, bestämmer sig för att vi i den här frustrationen måste samla kraft och våga stå upp för det samhälle som vi vill ha. TEXT ANNA KRISTIANSSON

Hur såg processen ut? – Allting gick väldigt snabbt. Vi kontaktade poeter som vi tyckte hade ett djärvt formspråk och som vi trodde skulle vilja formulera sig kring antologins temata. Sedan fick poeterna rätt kort tid på sig och många av texterna var glasklara redan från början. Det är roligt att många kom 58

Att finnas fysiskt och samtidigt inte finnas på papper, att finnas för kompisar och frivilligorganisationer, att finnas för dem som tycker att det är orättvist,

det som gör att man själv inte kan finnas eller synas. Att vara här men inte synas i en verklighet,

att synas i utanförskap men inte i en process. Att inte kunna åka iväg:

att inte kunna jobba lagligt även om man vill och kan, att inte kunna åka iväg:

Att känna rädslan som brinner i magen för alltid och överallt.

Att inte kunna identifiera sig själv som människa i ett kapitalistiskt system bara för ett pappers skull,

Att människors värde kan väga mindre än ett papper.

Att inte kunna gå till vårdcentralen som de som har papper och intyg. Att inte kunna studera som de som finns och syns. Jag sitter och tänker,

tänker på hur det känns att åka i väg till ingenstans, Letar efter någonting men hittar ingenting. Många reser någonstans,

letar efter något och hittar allting.

En del är på väg mitt emellan ingenstans och någonstans,

Hej Charlotte Qvandt, en av redaktörerna till ”Om detta sjunger vi inte ensamma” Hur kom idén till en diktsamling nu? – Det var en kväll när jag satt hemma sent och var frustrerad över allt som händer i Europa och världen. Jag kontaktade Anna Jörgensdotter och vi kom fram till att vi behövde samla in de dikter som skrivs om vad som sker just nu.

Jag är papperslös

med nyskrivna dikter, vilket inte var något krav från början. Vi är ett återkommande tema i dikterna och återfinns i rubriken. Hur ser du på användandet av ordet vi? – Vi är ett problematiskt ord, eftersom att det både inkluderar och exkluderar. I samlingen har vi valt att inte definiera ett vi, men det är gemensamt att vi tänker och reagerar. Vi har tänkt samlingen som ett körverk, ett insamlande av olika röster och verser där alla fått sjunga sin stämma, i sin tonart. Vi:et är inte begränsat.

Artikel 1414 – – KULTUR ARTIKEL

En del är på väg mitt emellan någonting och ingenting, Lös, löss, lås, låss allting för ingenting. Jag är papperslös,

Jag finns samtidigt som jag inte finns. - Aliou Poeten vill inte publicera sitt efternamn.

ARTIKEL Artikel 14 14 – – KULTUR

JAG HAR INTE GETT UPP BARA FÖR ATT JAG FLYDDE av shamima mitu

Jag tänkte aldrig lämna mitt land. Ingen gör det om de inte måste. Men den dödens dal som Bangladesh är på väg att förvandlas till känns inte som mitt hemland längre.

november 2015. Tårarna rann när jag till slut kom fram till Stockholm, Arlanda. Men jag såg inte min omgivning. Mina tankar var någon annanstans. Hade jag förlorat den här kampen? Bröt jag nu det löfte jag gett mig själv om att slåss mot korruption, religiös fundamentalism och våld mot kvinnor? Var allt slut nu? Bilder av lemlästade döda kroppar fladdrade förbi. Mina bröders och kamraters kroppar. Än idag kan jag höra Washiqurs röst. Han var som min lillebror. Han var en modig ung själ med en brinnande nyfikenhet. Han mördades framför mitt kontor. Avijit Roy och Ananta Bijoy, vänner och skribenter. De ifrågasatte ständigt samhällets fördärvliga medgörlighet. De kämpade för att sprida kunskap till alla dem som ännu inte fallit offer för den religiösa dogmatismens slaveri. De höggs båda ihjäl med machetes av religiösa fanatiker på öppen gata. Människans kognitiva förmåga är ett hot för dessa trosivrare. Deras religiositet har gjort dem oförmögna till förändring så de räds den och hatar den. De vet att medborgare med vakna sinnen, som törstar efter kunskap, skulle avslöja deras lögner. De fabler de beundrar så mycket skulle förlora sin trollkraft. På senare tid har fritänkare och även utländska medborgare i Bangladesh mördats mitt på dagen av religiösa extremister. Premiärministern har varnat bloggare för att de kommer att straffas

om ”de sårar religiösa känslor”. Olama League, en gruppering inom det styrande partiet Awami league kräver dödsstraff för dem som förolämpar islam. Ingen är immun mot de religiösa fanatikernas barbari. Ett statsråd förlorade sitt jobb och arresterades för att ha kritiserat islam. Om en demokratisk stat blir alltmer repressiv bär vi alla skulden; vanliga människor likväl som de intellektuella som vänder ryggen till. Jag kommer inte att säga emot om jag anklagas för att ha övergett mitt land. Ja, jag flydde men bara för att min familjs liv var i fara. Jag hotades till livet. De sa att de skulle våldta mig. Jag var ständigt förföljd. Jag ignorerade allt detta och fortsatte min kamp. Men när de hotade att döda min fyraåriga dotter gick det inte längre. Jag var tvungen att göra något.

ag har inte gett upp bara för att jag flydde. Jag tänkte aldrig lämna mitt land. Ingen gör det om de inte måste. Men den dödens dal som Bangladesh är på väg att förvandlas till känns inte som mitt hemland längre. Jag vill inte att landet ska falla samman, liksom många andra länder i Mellanöstern. Jag drömmer fortfarande om att komma tillbaka. Jag bor nu på en liten ö i Östersjön. Jag älskar att klättra uppför dess kullar. Min dotter drar sig till havet. Jag är glad att hon är säker här, långt borta från alla faror. Här väntar ingen runt hörnet beväpnade med machetes. Men mitt sinne är inte stilla. Jag är rastlös. Mitt hemland förvandlas sakta till dödens dal och jag önskar att jag kunde göra mer för att förhindra det.

Om en demokratisk stat blir alltmer repressiv bär vi alla skulden; vanliga människor likväl som de intellektuella som vänder ryggen till. 60

Artikel 14 –

FARR-NYTT

En miljon till FARR Kulturdepartementet, genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor beslutade i slutet av förra året att ge en rad svenska frivilligorganisationer aktiva i flyktingfrågor totalt 100 miljoner kronor. FARR har tilldelats en miljon av dessa. FARR tackade för bidraget och lovade i samma stund att de skulle komma väl till pass för att motarbeta regeringen på bästa sätt under 2016 med anledning av de aviserade försämringarna av asylrätten. Styrelsen för FARR har beslutat att pengarna ska fördelas så gott som lika mellan satsningar på nationell respektive lokal nivå. Under februari kunde medlemsgrupperna börja ansöka om medel. Syftet är att ge medlemsgrupperna en möjlighet att stärka sin organisation, förbättra

långsiktighet och hållbarhet i engagemanget hos medlemmarna, utbilda volontärer, främja samarbeten med andra aktörer och stärka arbetet med nyanlända. Närmare 25 ansökningar med inspirerande förslag inkom och det är tydligt att pengarna behövs i den lokala verksamheten. Beslut om vilka projekt som tilldelas pengar kommer att meddelas i månadsskiftet mars/ april. FARR kommer centralt att satsa på utbildningsinsatser, hemsidan och informationsmaterial samt att utveckla verksamheten vad gäller rådgivning och opinionsbildning för att möta en allt större efterfrågan. På årsmötet i Malmö den 19 mars presenterades hur detta kommer att se ut mer konkret.

Årsmöte på Artikel 14 Kvarnby tar nya folkhögskola kliv framåt Den 20 mars höll FARR årsmöte på Kvarnby Folkhögskola tillsammans med Asylgruppen i Malmö. Temat för den sedvanliga kursdagen var Asylpolitiken skärps – konsekvenser och motstånd. Carl Lundevis ungdomsstipendium delades ut till föreningarna Asylrättstudenterna i Stockholm, Skåne och Göteborg. Ett hedersomnämnande gick till Nikita Feiz som tog initiativet till att starta Asylrättstudenterna. Vid årsmötet valdes en ny styrelse. Läs mer på FARR:s hemsida.

Artikel 14 har fått ett antal nya kanaler genom vilka tidningen sprids. Tidningen har en ny hemsida där man kan läsa utdrag ur det senaste numret, bläddra i äldre utgåvor, beställa en prenumeration eller kontakta redaktionen. Från och med 2016 ges Artikel 14 även ut som taltidskrift! Sedan i höstas finns även tidningen att köpa på utvalda Pressbyråer. Ni hittar all relevant information på hemsidan – www.artikel14.se.

SERIE AV FIA LIEN

Artikel 14 –

Besök artikel14.se! Här kan du läsa i tidigare nummer och beställa prenumerationer. Vi finns även på facebook.com/artikel14

Vill du bli återförsäljare? Kontakta artikel14@farr.se

Vill du köpa ett lösnummer? Besök tidskriftsbutiken.se

Prenumerera på Artikel 14! Fyll i talongen eller beställ på artikel14.se/prenumeration

Prenumeration inkl. medlemskap 250 kr i FARR för enskilda Prenumeration inkl. medlemskap 150 kr i FARR arbetslös/student/asylansökande Prenumeration och medlemskap för 300 kr asylrättsgrupper och organisationer Endast prenumeration för enskilda 200 kr Prenumeration för företag 250 kr och organisationer Ja, tack! Jag vill ha ett gratis provnummer av Artikel 14 Ja, tack! Jag vill ha mer information om FARR

NAMN: ADRESS: Priserna avser prenumeraton för fyra nummer av Artikel 14 och eventuellt medlemskap i FARR under ett år. Kupongen skickas till FARR, Box 391, 101 27 Stockholm

ARTIKEL 14 – INFO/PRENUMERATION

Vill du arbeta för en human och solidarisk flyktingpolitik? Bli medlem i FARR.

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, är ett partipolitiskt och religiöst obundet nätverk som består av, hjälper och samordnar grupper och enskilda i Sverige som arbetar för att stärka asylrätten. FARR arbetar för att Sverige ska följa de internationella konventioner som undertecknats till skydd för mänskliga rättigheter och för att tillämpningen av den wsvenska asyl- och flyktingpolitiken ska präglas av humanitet, solidaritet och rättssäkerhet.

Du kan engagera dig i FARR eller i någon av våra medlemsgrupper. Besök farr.se för mer information. Du behövs!

E-post– info@farr.se Organisationsnr 88 26 01–54 66 Plusgiro 52 08 90–5 Bankgiro 206–3287 Telefonnummer 08-7100245

Posttidning B Returadress FARR Box 391 101 27 Stockholm

En timme och tjugo minuter innan hon kom fram stängdes gränsen Så nära hade hon varit efter dagar, veckor, månader av den overklighet som flykten är – Wayne L M Dagmarsdotter