# 2 2014

# 2/2014

PRIS 40 KR

Tema Val 2014 Röster från Sveriges yttre gräns Var står partierna?

Folkets makt Sverige och tortyrkonventionen Dessutom: Kultur, debatt och serier Flyktingrörelsens tidning från farr – Flyktinggruppernas riksråd

Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse Ur Artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

Artikel 14 nr 2 2014 Första ordet Så förminskas debatten Bakom nyheterna: Sverige och tortyrkonventionen Porträtt: Lars Porträtt: Zaki Praxis Dina frågor

5 6 13 10 12 14 16

Tema Valet 2014 Demokrati ett brett begrepp Den som flyr har inget val Var står partierna?

Motsägelsefullt i migrationspolitiken Interna motkrafter Rätten till hälsa 2009 – 2014 Sveriges yttre gräns

18 22 24 26 28 30 32 34

Artikel 14 nr 2 2014 Novell: Tillbaka till Erbil 40 Recension: Springa på vatten 42 Mitt hjärta brinner för musiken 43 Speak Your Mind 44 Serie av Fia Lien 46 FARR-nytt 47 Medlemsgrupper 50 Kontakt och prenumeration 51

Nr2 2014 ISSN 11041846 Ansvarig utgivare: Sanna Vestin, sanna.vestin@farr.se

Artikel 14 ges ut med stöd av Kulturrådet.

Redaktörer: Jenny Skånberg, Mikael Leyi

Åsikter som framförs av enskilda skribenter behöver inte överensstämma med redaktionens.

Grafisk form & layout: BEAST Studio/Li Dahlgren Omslag: Klara Ljungberg Medverkande i detta nummer: Sherko Jahani Asl, Asylrätt 2014, Lisa Karlsson Blom, Susanna Forssblad, Anna Birgitta Fredriksson, Tomas Fridh, Sandra Gustafsson, Disa Helander, Terje Holmgren, Fia Lien, Robert Lindblom, Emma W. Lindgren, Klara Ljungberg, Frida Johansson Metso, Hedvig Obenius, Hassan Sarwari, Evelina Svensson, Sanna Vestin

Är det något som du vill att Artikel 14 ska ta upp? Skriv till artikel14@farr.se. Vi tar gärna emot artikelidéer, beslut, klipp, rapporter och annat.

Korrektur: Jenny Skånberg, Mikael Leyi, John Runeson Kontakt: artikel14@farr.se www.artikel14.se / www.farr.se Prenumerationsärenden: artikel14@farr.se Tryckeri: Trydells, Laholm

Artikel 14 ges ut av Flyktinggruppernas Riksråd – FARR, i syfte att informera och skapa debatt kring flyktingfrågor och asylpolitik. Tidningen är politiskt och religiöst obunden, drivs utan vinstintresse och utkommer med fyra nummer per år.

Vem är en del av folket?

P

ersonen K i Kafkas välkända roman Processen nekas tillträde till lagens port.

Detta trots att hen lever i en stat som säger sig vila på lag och demokrati. Men K är inte en del av detta. K är innanför statens väggar och samtidigt utanför lagen och demokratin.

Sådan var situationen i Kafkas föreställnings­ värld och sådan är situationen för ett stort antal människor idag: "Att inte få rösta, det känns som att drabbas av samhället, som att kastas ut från samhället. Jag vet inte vad andra människor känner, men till exem­ pel jag känner att jag hoppas att jag kunde rösta på bra saker, på bra personer, om jag fick rösta."

Orden kommer ifrån Y, som idag lever i Sverige utan papper. Det betyder dock inte att Y saknar drömmar. Men Y nekas, likt K i Kafkas roman, tillträde till demokratin och till det som Y anser att en demokrati ska kunna garantera människor. Y påpekar att demokrati både hand­ lar om inflytande, att få rösta, men också om vad demokratin ska leverera: "Det viktigaste i en demokrati är att känna sig trygg. Det är när du kan gå i skolan, du kan känna dig trygg i landet, du kan bo, du kan jobba – ja, känna dig trygg. Jag hade hoppats på det i Sverige, men jag och så många andra, vi har inte fått någon trygghet."

Så beskriver Y känslan av att leva i Sverige utan papper. Y har ingen trygghet och ingen möjlighet att förändra det. Y kan inte rösta på ett parti som vill skapa trygghet för hen så väl som för dem som har de rätta papperen. Y är innanför samhällets väggar, men samtidigt utanför. farr har aldrig krävt rösträtt för människor som lever utan papper. Men desto viktigare är: när Y inte får säga sitt till de som bestämmer om hens liv – så måste någon annan göra det. Du som får rösta i september kan välja ett Sverige där alla människor har möjlighet att känna sig trygga. Ett Sverige där Y inte måste skickas till­ baka till ett land som hen beskriver så här: ”Det finns ingen trygghet i Afghanistan. Om ett barn vill gå i skolan, så vet inte mamman om barnet kommer hem levande igen efter skolan.

Det är bara några timmar, du pussar barnen och säger hejdå, och vet inte om de kommer levande hem igen.”

Det här numret av Artikel 14 handlar om riksdagsvalet och om vem som är en del av demos – vem är en del av folket? Något måste förändras för Y som fortsätter att vara innanför, men samtidigt utanför.

Artikel 14 – Första ordet

susanna forssblad medlem i farr:s asylkampanjgrupp

5

Debatt

Så förminskas debatten, tanken och valrörelsen

I

Agenda ställs partiledarna mot varandra. Debatterna har blivit ett viktigt inslag i väljarnas kontakt med partierna.

Inför och under ett valår ökar deras betydelse. svt har därför ett stort ansvar för hur debatterna utformas och vilka frågor som ställs. Alltför ofta tillåts Sverigedemokraterna sätta tonen.

Uppställda på var sin sida reduceras par­ tierna till två lag. Regering och opposition.

Sverige­demokraterna står på samma sida som oppositionen men samtidigt lite vid sidan av.

Vågmästarrollen från riksdagen behåller de ofta i debatterna. Genomgående ges de möjlighet att svara först på alla frågor som rör migration.

I partiledardebatten i maj inför valet till Europaparlamentet skulle rörelsefriheten inom

6

svt:s

diskuteras. Utgångspunkten var personer som tigger på Stockholms gator. Programledar­ na Anna Hedenmo och Mats Knutson vänder sig efter att ha introducerat frågan till Jimmie Åkesson. Vad tänker du när du ser tiggarna?

Jimmie Åkessons rasistiska, protektionistiska, osanna och populistiska åsikter sätter agendan.

De övriga partiledarna tvingas sedan förhålla sig till vad han har sagt och tyckt.

I den debatt som hölls i maj förra året hände samma sak. Frågan om svensk integrations­ politik ställdes först till Jimmie Åkesson som fick möjlighet att tala om misslyckande, massinvand­ ring och enorma problem. Hälften av tiden som ägnades åt frågan gick sedan till att diskutera dessa föreställda problem med integrationen. eu

Artikel 14 – Debatt

Mikael Leyi är ny redaktör för Artikel 14. Han bor och arbetar i Stockholm och har engagerat sig i flykting- och migrationsfrågor på olika sätt de senaste tio åren. Han sitter i FARR:s styrelse sedan två år. Mikael har en dubbel examen i statsvetenskap och spanska och har även gått Poppius grundkurs i journalistik. Sedan nästan två år skriver han regelbundet för Flyktingbloggen och har bidragit med texter till Artikel 14. Till vardags arbetar Mikael som programhandläggare för Västra Balkan på Olof Palmes Internationella Center.

foto sirin leyi

Det är uppenbart att detta är avgörande för diskussionen och samtalets karaktär. Sverige­ demokraterna tillåts definiera migrationens beskaffenhet och konsekvens. Och det man gör är att mana fram fantasifoster. Spä på förakt och fördomar. Förenklat. Osant. Aggressivt.

Den världsbild som sätter ramarna för diskus­ sionen är avgörande för vilka åsikter som kommer fram och vilken trovärdighet de ges. När Sverige­ demokraternas snäva omvärldsanalys på det här sättet blir normgivande följer samtalet efter.

Varför gör svt så? Är det av ängslighet? För att inte på något sätt riskera att anklagas för partiskhet eller osynliggörande? Kanske är man aningslös. Miljöpartiet får frågorna om miljön och klimatet. Sverigedemokraterna frågor om

migration och eu:s rörlighet. Folkpartiet ges för­ sta ordet om skolan och Moderaterna får tillfälle att ge sin syn på ekonomin. Mycket talar dock för att svt gör detta av andra, mer enkla, anledning­ ar. För debattens skull. Man vill se känslor och helst raseri. Som hetsare av hundar och tuppar.

Någon ska provoceras att säga något klumpigt och oförsiktigt. Så skapas spänning och nyheter.

Så förminskas debatten, tanken och valrörelsen.

Så spelar svt Sverigedemokraterna i händerna och bereder dem oförtjänt med utrymme.

Det spelar också roll för samhällsklimatet. Det som nu hårdnar. Det är sorgligt att public service ambitioner inte är större. Det är också farligt.

Artikel 14 – Debatt

mikael leyi

7

Bakom nyheterna

Tortyrkonventionen fyller 30 år En mängd personer har fått rätt mot Sverige som handlat i strid med FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

15 november, 1996 M. Kaveh Yaragh Tala Kommuniké No 43/1996

8 maj, 1998 Ali Falakaflaki Kommuniké No 89/1997

1 2 november, 1998 Orhan Ayas Kommuniké No 97/1997

8 maj, 1997 Pauline Muzonzo Paku Kisoki Kommuniké No 41/1996

16 november, 1998 Avedes Hamayak Korban Kommuniké No 88/1997

28 april, 1997 Gorki Ernesto Tapia Paez Kommuniké No 39/1996

8

20 november, 1998 Halil Haydin Kommuniké No 101/1997

Artikel 14 – Bakom nyheterna

14 maj, 2010 Eveline Njamba och hennes dotter Kathy Balikosa Kommuniké No 322/2007

21 november, 2011 S.M., H.M. och A.M. Kommuniké No 374/2009

17 november, 2006 C. T. och K. M. Kommuniké No 279/2005

20 maj, 2005 Ahmed Hussein Mustafa Kamil Agiza Kommuniké No 223/2003

11 november, 2011 Mükerrem Güclü Kommuniké No 349/2008

6 maj, 2005 T. A. och hennes dotter S.T. Kommuniké No 226/2003

3 juni, 2011 Sylvie Bakatu-Bia Kommuniké No 379/2009

30 maj, 2011 Tony Chahin Kommuniké No 310/2007

19 november, 2011 Munir Aytulun och Lilav Guclu Kommuniké No 373/2009

23 maj, 201 2 M.A.M.A. et al.

Kommuniké No 391/2009

8 maj, 2002 Chedli Ben Ahmed Karoui Kommuniké No 185/2001 23 maj, 2011 Uttam Mondal Kommuniké No 338/2008

24 november, 2000 A. S. Kommuniké No 149/1999

F

ör 30 år sedan skrevs fn:s konvention mot tortyr och förbudet att återsända någon som riskerar att torteras är absolut. Ändå har fn:s tortyrkommitté gång på gång tvingats kritisera Sverige för utvisningsbeslut som inte respekterar förbudet. Gång på gång har kommittén sett att vi be­dömer vittnes­ mål om tortyr som osannolika och nekar offren skydd.

Det är ett omodernt ord, tortyr. Det tycks sakna mening för många. Men 180 000 personer på våra gator är märkta för livet av ärr och smärta, fast i kroppar som aldrig kan glömma det värsta en människa kan göra mot en annan.

Tortyr gör ett återtåg i världen. När den värsta brutaliteten blir modern igen måste vi förnya löftet från 30 år sedan: Att verka för en värld fri från tortyr. I Sverige behöver vi börja med att lära oss av den kritik tortyrkommittén gett oss. text frida johansson metso grafik robert lindblom

Artikel 14 – Bakom nyheterna

9

Upprättelse drivkraften i Lars aktivism Det var minuter från att han inte skulle klara sig sa läkarna.

Lars aorta hade spruckit. Blodet trängde ut genom åderns inre vägg men kom inte längre. Blodet stockades och flödet ströps.

Han hade tur och kom till en läkare i Halmstad som agerade snabbt. Viljan tillbaka till det politiska engagemanget har hjälpt honom att resa sig upp. text mikael leyi foto privat

L

ars Fagerström föddes i Göteborg 1946.

Växte till stor del upp hos sina morför­ äldrar. Var aktiv i studentrörelsen och Vietnamrörelsen under 1960-talet. Flyttade i början av sjuttiotalet till Falkenberg där han bott sedan dess. Han var med och startade Hallands Asylkommitté 1988 och sedan farr samma år.

Tillsammans med en grupp vänner drev Lars ett internationellt kafé. Olika veckor hade olika grupper från lokala föreningar aktiviteter. Det var i mötet med asylsökandes levnadsöden som grup­ pen bestämde sig för att mer formellt bilda en asylkommitté. När ett antal familjer från Libanon

10

skulle utvisas hungerstrejkade de i solidaritet.

De fick tag på dåvarande socialdemokratiske invandringsministern Georg Andersson (1986– 1989). Familjerna fick stanna. Beslutet togs på ett regeringssammanträde.

Hisayo och Lars träffades på en båt mellan Ja­ pan och Sovjetunionen 1972. De blev förälskade och bestämde sig för att flytta ihop. Det är långt mellan Japan och Sverige och Hisayos föräldrar var inte glada över hennes val. En moster skick­ ades för att inspektera den unge mannens familj på andra sidan jorden. Lars klarade gransk­ ningen och de kunde gifta sig. De fick två barn

Artikel 14 – Porträtt

En del av Lars Fagerströms svensk–japansk–nya zeeländska familj i Yokohama.

tillsammans. Eriko och Mariko som idag är 39 respektive 36 år. Båda är lärare, precis som Lars var innan pensionen.

Orättvisa och felaktiga beslut motiverar honom att fortsätta kämpa. När handläggare och byråkra­ ter inte ser människan utan endast processen.

– Vi kommer ju så nära familjerna. Arbetar med dem. Lär känna dem. Lyssnar till deras berättelser. Och så letar vissa handläggare bara efter möjlighet att kunna ifrågasätta deras histo­ ria. Det gör mig förbannad, säger han.

Det är också i upprättelsen som glädjen och orken att fortsätta ligger. När ett avslag ändras.

Ett beslut rivs upp. En familj får stanna.

Lars familj förberedde sig på det värsta. Ope­ rationen tog nio timmar. Han låg nedsövd i två veckor. Intensiv rehabilitering i en och en halv månad. Sedan fortsatte han med sjukgymnastik på hemmaplan. Tre månader efter olyckan var Lars tillbaka i kommunstyrelsen på sin plats som ersättare i arbetsutskottet för Folkpartiet och i Asylkommittén.

– När man vaknade vill man ju tillbaka. Det blir en del av rehabiliteringen. Det är en men­ talgrej. Att ta tillvara på det man kan. Huvudet klarade sig ju, säger han och skrattar.

Artikel 14 – Porträtt

11

Zaki har inte träffat sin familj på över ett år. Den här bilden togs i en park i Kabul ett par dagar innan Zaki tvinga­ des lämna Afghanistan.

– I did not know that I would no longer be able to hug my son. foto privat

"Om det händer mig, hur många fler har det då inte hänt?"

Frustrationen växte under intervjun med Migrationsverket.

Tolken som översatte Zakis berättelse gjorde det mycket dåligt. Historien stämde inte. Hans liv var inte hans i översättarens mun. Om det händer mig, hur många fler har det då inte hänt? Det var hans första tanke.

A

hmad Aklil Khalil, eller Zaki som han kallas, föddes i Kabul hösten 1988. Han är äldste sonen i en skara av fem. Hans föräldrar, Khalilullah och Najiba, gav honom en god uppväxt. Inget fattades honom men barndomen präglades av talibanernas styre. Han fick inte ha på sig de kläder eller läsa de ämnen han ville. Det förändrades efter att övergångs­ regeringen vunnit den första delen av det krig som fortfarande pågår. Världen öppnade sig.

Zaki läste engelska. Kom in vid universitetet i Mazar i Sharif i Balkh-provinsen men var tvungen att bidra till familjens inkomster. Ville också göra sitt för Afghanistans framtid och avbröt sina studier. Han sökte arbete som tolk åt de nato-ledda isaf-trupperna. Engelskan var biljetten. Zaki placerades i krigszonerna i Kan­ dahar, Zabul och Helmandprovinserna innan han till slut återvände till Kabul och fick jobb som certifierad översättare åt guvernören. Hans liv var bra då. Han hade lägenhet. Hade gift sig.

Fått en son. Allt det togs ifrån honom efter ett tv-sänt tolkningsuppdrag. Dödshoten tvingade familjen norrut. Hans föräldrar tvingades lämna sina jobb, sitt hem och sina liv. Hans bröder tvungna att stanna hemma från skolan. När alternativen tog slut bestämde de att Zaki skulle lämna Afghanistan.

Han tog sig till Sverige med flyg, båt och vida­ re med smugglare. Färden gick via Turkiet och in i Europa i ett numera klassiskt sicksackmönster.

Resan på mer än 6 000 kilometer slutade i Bo­ den och tog drygt tre månader. Han gjorde den

ensam och var nära att drunkna på vägen.

Zaki har idag två små barn, Adil 3,5 år och Maria 1 år. Hans fru sedan 2009, Fakhria, är kvar i Afghanistan. Hon var gravid när han åkte och han har ännu inte träffat sin yngsta dotter.

Ansökan om familjeåterförening har efter ett år fortfarande ingen handläggare.

I Boden håller han sig sysselsatt. Det hjälper mot saknaden. Inom Röda Korsets uppsökande och rådgivande verksamhet. Som vice ordföran­ de för Afghanska kulturcentret och ordförande för den migrationskommitté som de har bildat.

Styrelsemedlem i farr. Han arbetar halvtid som lots i veckorna och läser svenska under den an­ dra halvan. Samtidigt känner han att saknaden och ansvaret hämmar honom: – Jag har en trerumslägenhet. När jag kommer hem är ingen där. Jag hoppas att de kan komma hit snart. Om min familj var här skulle jag kun­ na göra så mycket mer.

I en paus under intervjun med Migrationsver­ ket pratade Zaki med sin advokat. Han trotsade oron och sa ifrån. Avslutade intervjun för att rädda sin historia. Trovärdigheten i den per­ sonliga berättelsen gör det första samtalet med Migrationsverket avgörande. Men andra har inte samma språkkunskaper som han har. Vågar inte säga ifrån och nekas i vissa fall uppehållstillstånd på grund av att deras öde inte beskrivs på rätt sätt.

– Migrationsverket stjäl deras berättelser, avslutar Zaki.

Artikel 14 – Porträtt

mikael leyi

13

Praxis text sanna vestin

Arbetstillstånd ska utredas trots beslut om återreseförbud

Måste prövas om offentligt biträde behövs i Dublinmål

Barnets beroende av föräldrarna ansågs brutet efter flykt

En man sökte asyl efter att hans utvisningsbeslut preskri­ berats. Han hade kommit hit som pojke och fått avslag med familjen när han var 15 år, men hade hållit sig undan.

Han fick åter avslag men efter­ som han nu hade fast arbete så nöjdförklarade han sig och ansökte i stället om arbets­ tillstånd, vilket är möjligt om man gör det inom två veckor.

Men Migrationsverket avslog med motivering att mannen hade återreseförbud – alltså ett förbud att komma tillbaka till eu efter utvisning. Återreseför­ budet hade utfärdats eftersom mannen tidigare hållit sig undan. Nu får Migrationsver­ ket bakläxa. Målet återförvisas av Migrationsöverdomstolen, som påpekar att återreseför­ bud kan hävas, till exempel på grund av en person fått uppehållstillstånd. Därför bor­ de Migrationsverket ha prövat frågan om arbetstillstånd och uppehållstillstånd först, för att därefter ta ställning till återrese­ förbudet.

UM 6267-13

Fram till 1 januari gällde att offentligt biträde aldrig fick tillsättas i Dublinärenden. Men enligt den nuvarande Dublin­ förordningen ska möjligheten finnas. Migrationsöverdomsto­ len har återförvisat ett ärende till Migrationsverket för att frågan om advokat inte hade prövats trots att en sökande hade sagt att hen behövde hjälp. Domen innebär att Migrationsverket ska ta ställ­ ning till om det behövs biträde i det enskilda fallet.

Mål nr UM 1889-14

En 15-årig pojke fick stanna för att det var "stötande ur ett humanitärt perspektiv" att återsända barn till Gaza. Han tog splittringen från föräldrar­ na hårt. Men när dessa ansökte om återförening slog Migra­ tionsöverdomstolen fast att beroendeförhållandet mellan pojken och föräldrarna bröts då de sände pojken till Sverige.

UM 2504-13, Lifos 32038

14

Sex års vistelse och egen firma inte synnerligen ömmande En person hade varit lagligt i Sve­ rige i fem år, mesta tiden i väntan på beslut om anknytning. När han slutligen fick beslut hade han firma som han fått lån för att utvidga, uppdrag åt kommuner, var kassör i en organisation med mera. Nu slår Migrationsöver­ domstolen fast att sådana skäl inte är synnerligen ömmande omständigheter. Mannen måste söka uppehållstillstånd från utlandet för sin firma.

UM 4072-13 Artikel 14 – Praxis

Verkställighetshinder i Dublinfall överprövas inte En kvinna skulle överföras till Malta enligt Dublinför­ ordningen. Hennes make fanns i Sverige och när parets barn fötts sökte kvinnan på grund av anknytningen men Migrationsverket hävdade att verkställighetshinder inte kan prövas i Dublinfall. Migrations­ domstolen ansåg att det skulle kunna ske i den typen av fall, och återförde ärendet till Mig­ rationsverket. Men nu har Mig­ rationsöverdomstolen upphävt beslutet, eftersom en fråga om praktiskt verkställighetshinder inte kan överklagas.

UM3616-13, Lifos 31889

Ovisst vad rättsligt ställningstagande leder till

Icke-kurder hän­ visas till att bosätta sig i norra Irak

Europadomstolen godkänner splittring före återförening

Efter att eu-domstolen nyligen definierade vad som är en "intern väpnad konflikt" (se förra Artikel 14, 1/2014) har Migrationsverket nu publicerat ett rättsligt ställningstagan­ de om detta. Definitionen väpnad konflikt kommer att bli vanligare, vilket kan leda till att fler klassas som "alternativt skyddsbehövande". Men det är inte säkert att fler får stanna eftersom vissa kanske ändå skulle ha bedömts som "övrig skyddsbehövande". Det som eventuellt kan leda till att fler får skydd är att beviskravet för att vara "alternativt skydds­ behövande" är lägre. Men de som kommer från ett område i väpnad konflikt kan fortfaran­ de hänvisas till en annan del av landet. Nästa steg är att nya ställningstaganden väntas för till exempel Afghanistan och Somalia.

RCI 12/2014, Lifos 32202 Migrationsverket har även publicerat ett rättsligt ställningstagande om möjligheten till myndighetsskydd i hemlandet.

RCI 10/2014, Lifos 32037

Europadomstolen för mänskli­ ga rättigheter har i två ärenden accepterat Sveriges beslut om utvisning till Irak: Det ena ärendet gäller en mandéisk kvinna som flytt tvångsgifte och riskerat förföljelse på grund av giftermål med en muslimsk man. Sverige ansåg att kvinnan kunde få stöd av släktingar. Det tror inte Euro­ padomstolen som accepterar kvinnans skyddsskäl. Ändå anser domstolen att hon kan utvisas och söka skydd i norra Irak, trots att hon inte kommer därifrån. Det andra ärendet gällde en man som utsatts för hot och attentat för att han bli­ vit ateist och anställt en kvinna utan slöja. Han hade också dömts för terrorism efter falska anklagelser. I det ärendet hänvi­ sade de svenska myndigheterna till internflykt i norra Irak, där mannen vistats en kort tid.

Europadomstolen håller med.

Två domare är skiljaktiga och menar att domen bryter mot tidigare praxis.

Application no. 49341/10, Lifos 32072, och no. 68519/10

Europadomstolen för mänskli­ ga rättigheter har i två ärenden godkänt att personer tvingas återvända till hemlandet för att kunna få familjeåterförening.

Det ena gällde en kvinna från Rwanda som efter asylavslag träffat en landsman med uppe­ hållstillstånd och flyktingstatus.

Parets barn fick också flyk­ tingstatus. Europadomstolen anser att utvisningen skulle kränka kvinnans rätt till familj.

Att hon ska söka från hemlan­ det bedöms ändå som propor­ tionerligt, eftersom hon inte skaffat pass trots att det finns en rwandisk ambassad i Sveri­ ge. Det andra ärendet gällde en man från Kongo, som hade in­ tyg om att hans barn behövde honom, men Europadomstolen ansåg att han inte kunnat visa att separationen skulle bli orimligt lång, och att de kunde hålla kontakt via telefon och in­ ternet. I båda fallen påpekade domstolen att familjen bildats trots att en part inte hade rätt till uppehållstillstånd.

Application no. 48205/13 och no. 48205/13, Lifos 32041

Artikel 14 – Praxis

15

Dina frågor 1. Ett Dublinbeslut slutar gälla om en person vistas utanför EU i mer än tre månader. Hur funkar det i praktiken? Hur kan man bevisa detta?

Dublinförordningen innehåller, förutom skrivningar som avgör vilken stat som skall vara ansvarig för att rättsligt pröva en asylsökandes rätt till skydd, även tidsfrister för när detta ansvar upphör. Du har rätt i att det finns en möjlighet att få sin asylansökan prövad på nytt, efter ett beslut om vilken stat som är ansvarig för hanteringen, om man lämnar eu i mer än tre månader. Ett undantag från denna regel är dock om den asylsökande redan fått giltiga papper i det aktuella landet för då fortsätter ansvaret att ligga där. Eftersom det är i det närmaste omöjligt att få ett beslut enligt Dublinförordningen upp­

hävt efter överklagan i domstol kan detta verka som en lockande väg för många asylsökande.

Liksom alltid i migrationsrätten finns dock ett problem här. Beviskraven är mycket högt satta.

Jag har själv inte sett att någon lyckats bevisa ut- och inresa med mindre än att personen har kunnat visa upp stämplar i sitt äkta hemlands­ pass. Det är givetvis mycket få asylsökande som har denna möjlighet. Som med så mycket annat inom migrationspolitiken ger inte Dublinförord­ ningen för handen att beviskraven skulle behöva vara så höga. Sverige väljer tyvärr att tillämpa reglerna på det sättet.

2. Går det att överklaga ett Dublinbeslut? Hur gör jag i sådana fall?

Ett beslut enligt Dublinförordningen kan, liksom nästan alla andra beslut från Migrations­ verket, överklagas till Migrationsdomstolen. På sista sidan i Migrationsverkets beslut står det hur du går till väga. Överklagandet kan skrivas på ditt eget språk, och lämnas in till Migrationsver­ ket. Skriver du det beteckningsnummer som står högst upp i högra hörnet på Migrationsverkets beslut i din överklagan, så kommer Migrations­ verket se till att det kommer rätt. Att tänka på när du överklagar ett beslut enligt Dublin­

förordningen är att det är mycket ovanligt att Migrationsdomstolen omprövar vilken stat som är ansvarig för ditt ärende, även om staterna som tagit beslut om detta har tillämpat Dublinför­ ordningens kriterier på ett felaktigt sätt när det gäller din ansökan. Det enda domstolen kom­ mer att pröva är om Sverige av humanitära skäl borde ha utnyttjat sin rätt att pröva din asylan­ sökan oavsett Dublinförordningen. tomas fridh advokat med intresse för migrationsrättsliga frågor

Har du juridiska frågor? Här svarar juridiskt kunniga och erfarna personer på dina frågor om asyl- och migrationsrätt. Mejla din fråga till artikel14@farr.se För att din fråga ska kunna besvaras i nästa nummer behöver vi ha din fråga senast den 4 augusti.

16

Artikel 14 – Dina frågor

Tema Valet 2014

Den 14 september är det val till kommun, landsting och riksdag.

Vem äger frågan om migrationens framtid?

När de etablerade partierna har svårt att formulera en tydlig vision har migrations­rörelsen och alla antirasistiska organisationer en stor uppgift.

Vi har en roll att spela i valrörelsen.

I någon mening skapar vi andra, möjliga världar genom det arbete vi utför. illustration fia lien

Delar av Sveriges befolkning saknar rösträtt.

Det betyder inte avsaknad av makt eller möjligheter till politiskt deltagande. Demokrati är ett brett begrepp som tål att diskuteras.

illustration fia lien

18

Artikel 14 – Va let 2014

Folkets makt A

ll offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Det står allra först i regeringsformen – den grundlag som utgör basen för svensk demokrati. I september är det val och folket ska säga sitt. Folket. Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år. Det innebär att delar av Sveriges befolkning saknar rösträtt.

Demokratin lägger vikt vid tid. Det blir folk av människor när de blir vuxna. Det blir folk av människor när de varit bosatta i Sverige tillräck­ ligt länge. Riksdagen, folkets främsta företrädare, väljs av vuxna svenska medborgare. För utrikes­ födda personer krävs att man väntar i två, tre, fyra eller fem år beroende på vem du är och av vilken anledning som du har kommit. Ett perma­ nent uppehållstillstånd räcker inte.

Till kommun- och landstingsvalen är det mindre strikt. För att öka migranters direkta po­ litiska inflytande på lokal nivå infördes kommu­ nal rösträtt för andra än svenska medborgare för nästan 40 år sedan. Till detta kopplades också en tanke om tid, den så kallade treårsregeln. Syftet är att säkerställa kunskaper i svenska språket och förståelse för förhållandena i den nya hemkom­ munen. eu har sedan ställt krav på lokal rösträtt för unionens medborgare, utan att de behöver kvalificera sig. Nu får invånare från eu samt Island och Norge rösta där de är folkbokförda omedelbart efter det att de kommit till Sverige.

Andra migrantgrupper måste fortfarande vänta i tre år. Rösträtten är alltså inte lika för alla.

Minst tre statliga utredningar har föreslagit att treårsregeln ska avskaffas. Att göra skillnad på folk och folk lyfts som problematiskt ur just ett demokratiskt perspektiv. Denna särbehandling vilar inte på saklig grund påpekade bland annat Kommundemokratikommittén (2001). Frågan lyftes också i Grundlagsutredningen (2004– 2008) som däremot slog fast att treårsregeln ska finnas kvar för invandrare som kommer utanför eu och Norden. Kvalifikationstiden ”ger rimliga garantier för att se till att dessa väljare uppfyller de krav som bör ställas på väljare i demokratiska val.” Det man vill säkerställa är bland annat språknivå och ”ett naturligt intresse inte bara för de aktuella förhållandena i kommunen utan också för de mer långsiktiga kommunala ange­ lägenheterna”. Några sådana garantier har inte demokratin för andra väljargrupper.

När det kommer till riksdagsvalet är det fort­ farande bara svenska medborgare som får rösta. Även här har frågan om rösträtt för alla invånare i landet lyfts från och till. Sedan Sverige godtagit dubbla medborgarskap försvann argumentet att ett svenskt medborgarskap utesluter ett annat, vilket gjort diskussionen ganska tyst. Att svensk riksdagspolitik påverkar fler än de personer som är med och röstar fram den är dock klart. jenny skånberg

Läs om projektet Tyfon på nästa sida ➞

Artikel 14 – Va let 2014

19

”Politik är att bestämma och att argumentera.

En viktig sak i livet!” text jenny skånberg och lisa karlsson blom foto tyfon

"A

lla vill ha makt." Det står som en notering från en workshop med Alireza, Wizzy, Fahad, och Ali inom ramen för Tyfon. Det är ett projekt i Malmö för och med ensamkommande unga, som syftar till att göra och diskutera politik. "Makten är skit när bara några, eller en grupp, har den, och andra inte.

Men när alla i ett samhälle har lika makt, då är makten fin!"

Bland ensamkommande unga har många en negativ bild av vad politik är, vem som har rätt att utöva politik och hur. Det var en av utgångspunkterna när Tyfon tog form, berättar Linus Kullving, processledare och en av grun­ darna. Det hela började med att några ur den nuvarande arbetsgruppen i sitt ideella asylrätts­ arbete såg ett behov och en vilja hos ensam­ kommande unga att engagera sig politiskt och att lära sig.

– Ofta var informationen och kunskaperna kring vart en kunde vända sig för att förverkliga sina idéer bristfällig. Samtidigt fick vi som var ak­ tiva ideellt med att stötta papperslösa oftast pri­

20

oritera mer akuta behov som boende och skola.

Vi fick då idén om att söka pengar för att arbeta med politiskt deltagande och stötta deltagarna i deras politiska idéer och önskemål.

Tyfon fungerar idag som en plattform för ensamkommande barn och unga för politisk delaktighet. Här skapas rum för engagemang och kunskapsutbyte med utgångspunkt i deltagarnas egna intressen och viljor. Syftet med projektet är att fördjupa intresset och förståelsen för demo­ krati och mänskliga rättigheter. Projektet drivs genom Glokala folkbildningsföreningen/folk­ högskolan i Malmö och finansieras av Allmänna arvsfonden.

"Politik är oftast bara på papper. Men det är en väldigt avgörande sak i samhället." Mycket av Tyfons arbete handlar om att diskutera begreppet politik, liksom att arbeta praktiskt med det. Vad innebär delaktighet och vad är mänskliga rättigheter? För att de ska bli mer än ord måste de göras tillgängliga. I Tyfon är politik inte något avlägset som formas av någon annan.

Man poängterar att det lokala och personliga är

Artikel 14 – Tema Va let 2014

politiskt liksom att politik kan och ska utövas och uttryckas på olika sätt.

Demokrati handlar om mer än rösträtt.

I Sveriges grundlag står det att folkstyrelsen, förutom allmän och lika rösträtt, bygger på fri åsiktsbildning. Var och en har det som kallas opinionsfriheter. Yttrandefrihet, informationsfrihet, mö­ tesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet…

Tyfon tolkar begreppet politik brett. Det inne­ fattar alla uttryck och metoder som gör anspråk på utrymme. Det handlar om både traditionella och kulturella uttryckssätt: tal, demonstrationer och artiklar, radio, graffiti, dans, video, sport, teater, film och serieteckning. "Politik är att bestämma och att argumentera. En viktig sak i livet!" Projektet visar att man inte måste rösta för att vara politiskt delaktig.

Tyfons arbetsgrupp består av fem personer.

Organisationen är platt och utan projektledare, vilket speglar en viktig utgångspunkt för Tyfons arbete. Alla metoder och upplägg utvecklas i dialog med deltagarna.

– För oss är det viktigt att aldrig utge oss själva

för att vara experter. Istället jobbar vi utifrån ett synsätt där kunskap är något alla har. Vi vill uppvärdera den erfarenhetsbaserade kunskapen.

Många av de vi arbetar med har klarat sig själva under många år och har hunnit med mycket mer än oss i arbetsgruppen, säger Linus Kullving.

Arbetsgruppen delar med sig av det de kan av metoder för demokratiska möten och politisk organisering. De stöttar och förmedlar kontakter.

För Tyfon är det viktigare att deltagare känner sig stärkta av att göra, än att det ska bli på ett visst sätt.

Tanken är att motivera unga att pröva sig fram för att hitta vägar till ett aktivt deltagande i samhället.

– Vi försöker att inte lägga oss i för mycket utan istället dela med oss och samarbeta, säger Linus Kullving.

Tyfon arbetar ihop med flera andra grupper, organisationer och institutioner – bland annat Ensamkommandes Förbund, Asylstafetten, Asylgruppen, abf och Malmö stad. Gruppen ser samverkan som helt nödvändig för att på längre sikt öka ensamkommandes politiska och sam­ hälleliga deltagande.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

21

illustration anna birgitta fredriksson

Till dig med rösträtt: Den som flyr har inget val – det har du Det är valår. Personer som söker asyl har inte rösträtt i Sverige. Ändå är det många av dem som drabbas hårdast av migrationspolitiken. FARR driver Asylkampanjen för att lyfta migrationsfrågorna under valet. Visa att de är viktiga politiska frågor för att det rör människors liv och rättigheter. För att se till att det hamnar på den politiska dagordningen så att politiker kan ställas till svars för de konsekvenser asylpolitiken får.

A

tt fly är inget val, utan något som du gör för att du ser dig tvungen till det. Det är den enda utvägen i en given situation.

Det är ett inarbetat talesätt inom migrationsrö­ relsen. Så här i valtider blir det också uppenbart att den som är på flykt, som är asylsökande eller lever som papperslös, inte heller här i Sverige har ett val. De nekas möjlighet att få rösta. Men den som har rösträtt har ett val. En möjlighet att rösta för en human och solidarisk asylpolitik.

Att ställa krav på politikerna. Och politikerna har ett val, att driva på för en värdig asylpolitik eller att inte göra det.

Att rösta är förstås bara ett sätt av flera att påverka politiken. Bara en av många politiska handlingar. Många asylsökande och papperslösa är mycket politiskt aktiva. Alla dagar, alla år,

helt oavsett den där tredje söndagen i septem­ ber. Men vilka partier som vinner valet har stor betydelse.

Kärnan i kampanjen är just detta, att de som påverkas mest av asylpolitiken – personer som söker asyl – inte har rösträtt. De kan inte påver­ ka den politik som förs och som avgör deras liv i verklig mening. Det gör också att asylfrågorna marginaliseras eftersom asylsökande inte har betydelse som väljargrupp. Dilemmat understry­ ker att avgränsningen av vilka som ska tillhöra demos inte är en enkel fråga. Vi har inga klara svar på detta, men vi vill att personer som har rösträtt ska rösta för dem som inte kan. Rösta för en bättre asylpolitik. disa helander, susanna forssblad och sandra gustafsson för asylkampanjen

Artikel 14 – Tema Va let 2014

23

Vad säger politikerna?

Kampanjen Asylrätt 2014 har formulerat fyra krav på förändringar av den svenska asylpolitiken. Rätten till asyl ska på så sätt ges en självklar plats i den politiska debatten inför riksdagsvalet.

Bakom kampanjen står idag cirka 75 organisationer.

Men vad säger de politiska partierna om kraven egentligen?

Vi bad en talesperson från varje riksdagsparti att ta ställning. sammanställt av jenny skånberg grafik robert lindblom

1. Sverige ska vara bundet att följa FN:s riktlinjer och aldrig mer utvisa någon till tortyr och förföljelse!

2. Synnerligen ömmande omständigheter ersätts med särskilt ömmande omständigheter!

STÅR BAKOM

STÅR BAKOM

KD V FP

S

M

STÅR INTE BAKOM

C

KD V

MP

FP

S

M

STÅR INTE BAKOM

C

MP

Samtliga partier som svarat ställer sig bakom detta krav. Miljöpartiet påpekar att det är en bindande regel redan idag, men att det krävs ytterligare insatser för att se till att det säkerställs i praktiken. Socialdemokraterna vill säkerställa att Migrationsverkets medicinska utredningar vid misstanke om tortyr blir grundligt utförda genom tydliga rutiner. Folkpartiet lyfter bland annat att kritik från fn:s tortyrkommitté och unhcr ska vägleda svensk asylprövning. Mode­ raterna poängterar att svensk lagstiftning också innehåller fler grunder för uppehållstillstånd än vad som krävs enligt våra internationella överenskommelser.

Observera att flera partier har tolkat frågan som om den bara gällde barn.

För Moderaterna är detta ett steg i att stärka barnperspektivet i asylprocessen. Riksdagen kom­ mer inom kort att ersätta synnerligen ”ömman­ de med ”särskilt ömmande” för personer under 18 år. Kristdemokraterna ställer sig också bakom påståendet med förbehållet ”när det gäller barn”.

Socialdemokraterna tycker inte att regeringens förändringar räcker. Även personer som fyllt 18 år måste omfattas enligt dem. Miljöpartiet, som varit med och drivit igenom förändringen för barn, säger att de nu prioriterar att genomföra samma förändring för vuxna.

kräver att besluten från fn:s kommitté mot tortyr och även fn:s riktlinjer för asylbeslut ska vara vägledande för svenska beslutsfattare. Detta för att minska risken för ödesdigra utvisningar.

farr

farr

24

kräver att hänsyn tas till asylsökandes livssituation och hälsa, själva kärnan i begreppet ”särskilt ömmande omständigheter”. farr kräver att beslutsfattare får möjlighet att ta humanitär hänsyn genom att lagens formulering även ändras för vuxna.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

3. Överföringar enligt Dublinförordningen stoppas samt att regeringen verkar för dess avskaffande!

4. Bevisbördan ska flyttas från den asylsökande till Migrationsverket!

STÅR BAKOM

STÅR BAKOM

MP

V

STÅR INTE BAKOM

KD M S

FP

KD M

C

Flera partier som inte ställer sig bakom lyfter att tanken med Dublinförordningen är att samma regler ska gälla över hela eu och att ansvaret ska fördelas mellan unionens medlemsländer.

Samtidigt är det många som lyfter fram problem med hur det fungerar i praktiken. Kristdemokra­ terna vill verka för att undanta ensamkommande barn från förordningen även på eu-nivå samt att eu ska åtgärda de missförhållanden som råder i asylmottagandet i vissa av medelhavsländerna.

Moderaterna understryker att förordningen nu uppdateras för att överföringar inte ska kunna göras till ett eu-land där det finns risk för inhuman och förnedrande behandling. De poängterar också att Migrationsverket alltid har möjlighet att ta på sig prövningen av en asylansö­ kan. Socialdemokraterna vill att överföringar ska kunna upphöra tillfälligt, men vill inte avskaffa Dublinsamarbetet utan förbättra och utveckla det. För Vänsterpartiet finns det bara ett sätt att komma till rätta med alla negativa konsekvenser av förordningen: upphäv den och låt asylsökan­ de själva välja det land de vill söka asyl i. Miljö­ partiet menar att förordningen innebär allvarliga inskränkningar av individens rätt att söka asyl och måste reformeras. Dessa båda partier ställer sig bakom kravet. kräver att personer som är på flykt ska få söka asyl där de befinner sig – gör om Dublin!

Ett omedelbart krav är att Sverige slutar driva en hård tillämpning av förordningen. farr anser att Dublinförordningen i sig bidrar till att driva fram dåliga villkor i eu:s gränsländer. farr

V

STÅR INTE BAKOM

S

FP

MP C

Bevisbördan ska ligga hos den asylsökande menar Moderaterna och Kristdemokraterna, även om Kristdemokraterna vill ha lägre beviskrav i ärenden som rör barn. Helt avgörande är att detta sker i en rättssäker process. Folkpartiet lyfter fram sitt arbete med att förbättra exempelvis trovär­ dighetsbedömningar för att öka rättssäkerheten.

Att helt flytta bevisbördan skulle vara en stor reform som Folkpartiet inte har tagit ställning till. Även Miljöpartiet lyfter fram svårigheterna med att genomföra en sådan reform. De tycker däremot inte att den asylsökande ska ställas inför orimliga beviskrav. De menar att det är viktigt att Migrationsverket och domstolarna använder sig av bevislättnadsregeln när den asylsökandes redogörelse är trovärdig och ingenting talar emot den. Socialdemokraterna menar att bevisbördan aldrig enbart kan ligga på Migrationsverket eller den asylsökande. Vänsterpartiet ställer sig bakom, men menar att det måste undersökas hur detta konkret kan genomföras. kräver att försiktighetsprincipen alltid ska tillämpas. Den egna flyktberättelsen ska accepteras om det inte finns bevis emot den.

Migrationsverket och domstolarna ska följa unhcr:s riktlinjer för trovärdighets- och tillräcklighetsbedömningar. Trovärdighet ska bedömas utifrån berättelsen, bevis och landinformation och inte utifrån subjektiva bedömningar av hur den sökande agerat. farr

Sverigedemokraterna har tillfrågats men inte svarat på enkäten.

Analys av Mikael Leyi på nästa sida ➞

Artikel 14 – Tema Va let 2014

25

Motsägelsefulla allianser inom migrationspolitiken text mikael leyi illustration fia lien

D

en svenska migrationspolitiken är fylld av motsägelsefulla allianser. Partier som annars är varandras motpoler enas plötsligt. Något förenklat kan man dela in dem i tre

grupper.

Ensamma står Sverigedemokraterna som utifrån en rasistisk uppdelning i ett vi och dom ljuger om migrationens konsekven­ ser. De marginaliseras politiskt av övriga partier men ges stort utrymme i media.

De mindre partierna bildar en brokig grupp som är generellt positiva. Vid en genomläsning av de politiska programmen kan konstateras att en generös migrationspolitik i varierande grad är en kärnfråga. Utifrån sina olika perspektiv vill de mindre partierna se mer eller mindre radikala politiska förändringar. De är definitivt inte överens om allt. De bråkar ofta. Men inte sällan har de ställt sig tillsammans och tryckt på för förändring. Bildandet av Allian­ sen försvårade detta och gemensamma uttalanden har offrats vid förhandlingar om positioner och ansvarsområden.

Störst, tongivande och mest restriktiva står Moderaterna och So­ cialdemokraterna nära varandra. Det är de som har satt agendan för de senaste decenniernas migrationspolitik och de använder ett likartat språkbruk. Rättigheterna nämns först men regleringen är överordnad. Ett delat ansvar inom eu centralt. Man är generellt sett nöjd med situationen som den är. Det saknas över huvud taget visioner vad gäller migrationspolitiken. De två partierna bråkar egentligen bara om en sak: arbetskraftsinvandringen.

26

Artikel 14 – Tema Va let 2014

Valrörelsens logik gör att det mesta kommer att handla om skolan, ekonomin, jobben och välfärden. Sverigedemokraterna be­ reds utrymme att ta framtidsfrågan om migrationen när de större partierna varken vågar eller vill ta debatten. Det är djupt olyckligt.

Balansgången är svår. För den rasistiska högern och deras väljare bevisar det i deras ögon förkvävande politiskt korrekta etablissemanget deras syn på samhället. Det är ett tydligt uttryck för att sanningen inte får sägas och att vanligt folk trängs undan.

Instängda i en sådan verklighetsbeskrivning biter få argument.

De förvandlas istället till bevis på något annat: den liberala själv­ godheten, vänsterns intolerans eller antinationalisternas självhat.

Uppmärksamheten riskerar att spela rasisterna i händerna och motverka sitt syfte. Så har skett i våra nor­diska grannländer.

Mycket talar därför för att de största partierna gör sig själva en otjänst om de gör migration till en valfråga även om de skulle vilja.

Migrationsrörelsen och den otroliga mängd av antirasistiska ini­ tiativ som har vuxit sig starka över hela landet har här en avgöran­ de roll att spela. Vi bör bygga och stärka våra allianser. Vi ska göra det som är svårt. Vi bör driva på för en samtidigt värdemässig, saklig och ideologisk diskussion. När partierna backar. När fältet lämnas fritt för Sverigedemokraternas tolkning av världen. Då ska vi höja våra röster i valrörelsen; som en motvikt och som represen­ tanter för ett annat perspektiv.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

27

Interna motkrafter Politik är en idéernas kamp som pågår i och utanför parlamenten. Mellan partier med olika uppfattning och inom dem.

Ofta får väljarna endast ta del av slutresultaten i form av partiöverskridande överenskommelser, gemensamma uttalanden eller kompromisser. Men inom varje parti finns personer och grupper som driver på för en mer progressiv migrationspolitik.

Möt Frida Johansson Metso från Folkpartiet, Viktoria Svensson Tordenborn och Åsa Odin Ekman från Socialdemokraterna och Bengt Sjöberg från Kristdemokraterna. text mikael leyi illustration fia lien

F

rida Johansson Metso sitter i Folkpartiets styrelse. Hon har blivit den som tar upp frågan om migration vid alla möten. Ett par ögonbryn höjs kanske men det finns ingen tydlig konfliktlinje inom partiet, menar hon.

Fortfarande präglar Ingrid Segerstedts och Bengt Westerbergs anda stämningen.

– Under landsmötet var stödet stort för att ställa sig bakom lagliga flyktvägar till eu, berättar Frida.

Arbetet sker inom informella nätverk som upp­ står vid behov. Med Liberala ungdomsförbundet, luf, som ständig påtryckare. Frida satt med i

28

den arbetsgrupp som uppdaterade partiprogram­ met och hade sedan som uppgift att presentera avsnittet om migrationspolitik på partidagarna.

Där finns förslag om lagliga vägar till Europa och avskaffande av transportörsansvaret. Hon togs emot med varma applåder och uppmuntran­ de ord. Den förändring som hon främst skulle önska i dagsläget är att partiet oftare tog tydlig ställning i dessa frågor med stöd av programmet.

Kanske att kompromisserna var färre och att det var fler som drev politiken framåt i partiledning och riksdag.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

Å

sa Odin Ekman är projektledare för s-studenters migrationspolitiska nätverk och Viktoria Svensson Tordenborn är ordförande för Migrationspolitiska s-föreningen i Stockholm. De ser sig båda som tecken på en växande trend inom socialdemokratin och berättar att allt fler röster höjs internt för att partiet ska föra en mer progressiv migrations­ politik med stöd i idéarvet om internationell solidaritet.

– Det pågår ett genuint gräsrotsarbete inom partiet, vilket är en förutsättning för att få till en förändring, säger Åsa. s-studenters nätverk tryckte på för att Social­ demokraterna skulle inkludera skrivningar i eu-valplattformen om lagliga vägar och fick delvis med sig partiet. Vid det senaste årsmö­ tet för Socialdemokraterna i Stockholm lade Migrationspolitiska s-föreningen fram en motion för att partiet lokalt skulle gå före inom mig­ rationspolitiken. Viktoria försvarade förslaget från talarstolen. Det innehöll bland annat krav på avskaffande av Dublinförordningen, höjda ersättningsnivåer för asylsökande och ett förbud för polisen att eftersöka migranter på vissa offentliga platser som i skolor, i kollektivtrafiken och vid sjukvårdsinrättningar. Förslaget togs emot positivt.

– Det var en stor seger för oss som tydligt visar att många partimedlemmar efterfrågar en huma­ nare migrationspolitik, säger hon.

De menar att något är på väg att hända, att det sakta rör på sig, men att det är en bit kvar.

B

engt Sjöberg gick med i Kristdemo­ kraterna som sjuttonåring, i samband med att partiet grundades. Han har under mycket lång tid varit engagerad i frågor kopplade till migration. Numera är han pensionerad pastor och lärare. Han sitter i kommunfullmäktige i Filipstad i Värmland och kandiderar till riksdagen.

Arbetet med migrationspolitiken sker framförallt med likasinnade i lösare nätverk. Det finns ingen organiserad påtryckargrupp som i andra frågor, men han känner sig inte ensam. Tvärtom, han tas väl emot av partikamraterna centralt och ute i landet. På frågan om öppna gränser svarar han: – Fri rörlighet i hela världen är en vettig utopi.

Det känns som någonting värt att sträva efter men först måste vi klara ut det som vi har bestämt i eu vad gäller rättigheter och skyldigheter, menar han.

Men Kristdemokraterna är inte riktigt där ännu. Bengt kommer att fortsätta arbetet internt för ytterligare reformer och förbereder ett antal motioner till det kommande Rikstinget. Han kände sig stolt när han bidrog till att Krist­demo­ kraterna ordnade ett seminarium i riksdagen om de brister i bedömningen som drabbar både hbtq-personer och konvertiter.

– Bristen på kunskap hos Migrationsverkets handläggare får stora konsekvenser för enskilda, konstaterar Bengt.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

29

Svenska politiker villkorar rätten till hälsa text emma w.lindgren, hedvig obenius och evelina svensson illustration fia lien

R

ätten till vård ska gälla alla, men i Sverige är personer utan papper fortfarande satta på undantag. Svenska politiker har svårt att förstå och förverkliga grundläggande mänskliga rättigheter. Det visar den studie som vi har genomfört inom ramen för Malmö högskolas program Human Rights. Förra året stiftades en lag med syfte att stärka rätten till hälsa för personer utan papper i Sverige. Från att endast ha tillgång till akutsjukvård får denna grupp genom den nya lagen även rätt till vård som inte kan anstå.

Men lagen har blivit kritiserad. Bland annat för att den upprätthål­ ler diskrimineringen av papperslösa människors rätt till hälsa.

Principen om icke-diskriminering utgör en grundläggande för­ utsättning för förverkligandet av mänskliga rättigheter. Det gäller i allra högsta grad marginaliserade grupper och individer i vårt samhälle såsom personer som lever utan papper Samtliga förarbeten till den nya lagen klarlade att alla ska ha likvärdig tillgång till vård. Ändå beaktade inte våra politiker detta när lagen skrevs. Det ansågs istället vara acceptabelt att göra skillnad på folk och folk när det kommer till rätten till hälsa.

Sverige misslyckas därigenom med att uppfylla sina nationella och internationella åtaganden i relation till icke-diskrimineringsprinci­ pen och mänskliga rättigheter.

Vår studie undersöker politikers attityder till och kunskaper om mänskliga rättigheter och visar på vissa anmärkningsvärda trender.

30

Artikel 14 – Tema Va let 2014

En låg svarsfrekvens gör det svårt att dra generella slutsatser men tendenserna är ändå relevanta att lyfta fram. Det mest centrala värdet som lyftes fram i 82,6 procent av fallen var mänskliga rättigheter. En fjärdedel uppgav dock att de endast har begränsade kunskaper kring mänskliga rättigheter.

När det kommer till den nya lagen tyckte de flesta att de hade goda kunskaper. Men de definitioner som sedan gavs för begrep­ pet “vård som inte kan anstå” var vida åtskilda. En majoritet har en positiv syn på den nya lagen, samtidigt som de tycker att den är diskriminerande.

Svårigheterna med att förstå och förverkliga fundamentala mänskliga rättigheter återspeglas även i den större debatten kring papperslösas rättigheter. När rätten till hälsa villkoras i svensk lag bör vi ifrågasätta om alla människors lika värde verkligen prioriteras av svenska politiker. Principen om icke-diskriminering bör uppmärksammas och respekteras – utan undantag. Annars riskerar hänvisningen till mänskliga rättig­heter att reduceras till ihålig retorik.

Studien genomfördes hösten 2013. Den bygger på resultaten från en enkät som skickades ut till ca 1 000 svenska politiker på lokal, regional samt nationell nivå i ett samarbete mellan Röda Korset och Malmö Högskola.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

31

2009 – 2014 Det är mycket som hänt under den senaste mandatperioden inom asyl- och migrationspolitiken.

Ett par bra saker. Många negativa. Glädjande är att Sverigedemokraternas inflytande över politiken begränsades. Regeringen utvidgade också tillgången för vård för papperslösa. Samtidigt fälls Sverige upprepade gånger för inhumana utvisningar.

Tvångsutvisningarna ökade i linje med regeringens ambitioner och migrationsminister Tobias Billström väckte stor uppmärksamhet för en rad uttalanden.

Här är ett urval av händelser under de senaste fem åren. sammanställt av mikael leyi

32

Artikel 14 – Tema Va let 2014

2009-2014: deportationer, REVA och politiska överenskommelser

förutom för gravida, vars barn inte ska lastas för föräldrarnas ”dumma beslut”.

2009-2010: Två domar i Migrationsöverdomstolen leder till hårdare krav på styrkt identitet och stoppar familjeåterförening från Somalia.

2012: EU:s återvändadedirektiv införs och innebär bland annat att en lagstadgad bortre gräns för hur länge en person kan hållas i förvar sätts till 12 månader.

2009-2014: Projektet Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, REVA, är en del av regeringens ambitioner att öka antalet avvisningar. Projektet startas redan 2009 i form av ett pilotprojekt. Ökad koordinering och samordning av inblandade myndig­ heter är ledorden. Fler ska därmed kunna avvisas.

Efter inledningsfasen introduceras det på bred front under 201 2 och 2013. Projektet leder till omfattande protester då det visar sig att polisen använder rasprofilering i sitt spaningsarbete.

201 2: Sverige fälls två gånger i Europadomstolen.

Båda gångerna rör det brott mot Artikel 3 i Europakonventionen gällande förbud mot tortyr.

2010-14: EU tar bort visumkravet för innehavare av biometriska pass från bland annat Albanien, Bosnien och Hercegovina och Moldavien. Kritik mot migrationsminister Tobias Billström när han vill införa visumtvång för länderna på västra Balkan, för att så många romer därifrån söker asyl.

2010-201 2: Sverige fälls inte mindre än sju gånger i FN:s kommitté mot tortyr (CAT).

2011: Alliansregeringen och Miljöpartiet ingår en migrationspolitisk överenskommelse rörande utökad rätt för papperslösa till vård, för papperslösa barns rätt till hälsa och skolgång generellt samt generösare regler för en utökad arbetskraftsinvandring.

Sverige­demokraterna nekas på så sätt inflytande, men överenskommelsen tas emot med blandade känslor av asylrörelsen.

2011-201 2: Tvångsutvisningar av irakier intensifieras.

Till slut stoppas de efter att irakiska parlamentet beslutat om att inte ta emot personer som tvångsutvisats.

201 2. Efter år av protester får vissa somaliska barnfamiljer återförenas igen, men bara om de kan påvisa blodsband.

201 2: Tobias Billström kritiseras för att säga till Ekot att han vill begränsa papperslösas rätt till sjukvård,

2013: Tobias Billström fäller uttalandet att personer som gömmer flyktingar inte är "en trevlig blond svensk dam" utan "landsmän som inte alls är blonda och blåögda". Leder till en proteststorm.

2013: Migrationsverket beslutar att generellt bevilja permanent uppehållstillstånd för flyktingar från Syrien.

2013: EU:s gemensamma asylsystem antas av Europaparlamentet.

2013: Dom i Europadomstolen stärker ensamkommande flyktingbarns rättigheter i asylprocessen. Barnets bästa ska råda och ensamkommande barn under 18 år ska inte behöva omfattas av Dublin II. Överföringar av ensamkommande barn ska därmed stoppas. Sverige gör en snäv tolkning och fortsätter med överföringar.

2013: Sverige döms i Europadomstolen för utvisningen av en tjetjensk familj till Ryssland då det anses strida mot Artikel 3.

2013: 210 döda flyktingar flyter iland på den lilla ön Lampedusa utanför Italiens kust. Katastrofen aktualiserar behovet av lagliga vägar till Europa men inga konkreta beslut fattas.

2013-2014: Ytterligare en överenskommelse mellan Miljöpartiet och regeringen. Från och med juli 2014 kommer kriteriet synnerligen ömmande omständigheter ändras till det mindre restriktiva särskilt ömmande omständigheter för barn under 18 år.

2013-2014: Tvångsutvisningarna av afghaner intensifieras. Högljudda protester från migrationsrörelsens olika delar.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

33

Ebrima bor tillsammans med ett tjugotal andra immigranter i ett ockuperat hus i Marocko. Det är nu fyra år sedan han flydde från Gambia på grund av politiskt förtryck. Drömmen är att ta sig till Europa.

Sveriges yttre gräns – röster från andra sidan text klara ljungberg och jenny skånberg foto klara ljungberg

I svensk politik är den reglerade invandringen en grundstomme.

De flesta är överens om att det ska finnas regler för vem som får stanna i Sverige. En fråga som skiljer partierna åt är hur restriktivt – eller generöst – Sverige ska vara mot personer som kommer hit och ansöker om asyl.

En annan på vilka vägar människor ska få komma hit.

–J

ag hade aldrig kunnat fö­ reställa mig att det skulle vara så här tufft. Varje dag är en kamp för överlevnad.

De människor jag lever med idag kan vara borta imorgon, deporterade eller döda, säger Ebrima.

Efter många år av politiskt förtryck i Gambia har han tagit sig till Marocko med målet att korsa sundet över till Europa.

Han ville utbilda sig, arbeta och fortsätta producera den regimkritiska musik som satt hans liv i fara i Gambia. Idag, fyra år senare, är han fortfaran­ de fast i Marocko.

I

dag handlar en stor del av flyktingpolitiken om att reglera vem som når fram. I de allra flesta fall är det ett kriterium för att överhu­ vudtaget få söka asyl, att man befinner sig i samma land som man ansöker om asyl hos. Och det är ett effektivt instrument för att reglera invandringen.

Polisen har det övergripande ansvaret för kontrollen av Sveri­ ges inre gränser. För bevakning­ en av de yttre gränserna sam­ arbetar Sverige genom polisen med Frontex, som koordinerar eu-ländernas gränsbevakning.

En stor del av flyktingpolitiken genomförs idag vid de yttre gränser som Sverige delar med eu och politiken är gemensam inom unionen.

Under april 2014 har den svenska kustbevakningen varit verksam på Medelhavet på uppdrag av Frontex. Uppdraget var att rädda liv, men byråns övergripande syfte är att hin­

dra irreguljär invandring. Att svenska myndigheter är på plats är egentligen inget konstigt då Medelhavet utgör Sveriges yttre gräns. Ett annat exempel är att svenska skattemedel, via eu, går till gränsövervakningssystem längs Bulgariens gräns mot Tur­ kiet. Mer än en värmekamera per kilometer finns uppställd för att hindra personer på flykt att nå fram och över. Inga konstigheter där heller: inom Schengensamarbetet är Sverige skyldigt att bevaka sina yttre gränser. Enligt Amnesty öron­ märkte eu-kommissionen 227 576 503 euro 2011 till 2013 för att migranter skulle hållas utan­ för gränsen mot Grekland. Det är tio gånger så mycket som avsattes för att stödja arbetet med flyktingmottagande.

D

et senaste året har vi kunnat läsa om hundratals livsöden där drömmar om en tryggare framtid har gått förlorade i Medelhavet. Vi har läst om barn och föräldrar som förlorat allt, och som nu befinner sig i ett vakuum vid Europas grän­ ser. Bristen på lagliga vägar in i Europa är inget nytt problem.

Caritas i Marocko beräknar att över 16 000 människor har dött de senaste 20 åren i sina försök att nå Europa. Trots avskräck­ ande siffror, rakbladsvassa stängsel och intensifierad gräns­ bevakning fortsätter människor att försöka ta sig över gränsen.

– Jag kommer inte sluta förrän jag når den andra sidan, det finns ingen väg tillbaka, säger Ebrima.

Han lever tillsammans med ett tjugotal andra migranter i ett ockuperat hus i den marockanska hamnstaden Tangers utkanter. De flesta är från Senegal eller Gambia. Alla har de samma mål: Europa.

Ingen har kommit hit för att leva i Marocko. I dagsläget är det omöjligt att få legal status för att arbeta och skapa sig en dräglig tillvaro här. Som papperslös lever man farligt.

Rasism, våld och hatbrott hör till vardagen. Risken att depor­ teras till det hårda ökenland­ skapet vid algeriska gränsen är överhängande.

Trots alla risker det innebär att ta sig in i Marocko och trots det hårda livet som papperslös i Marocko fortsätter hoppfulla migranter att söka sig dit för att korsa gränsen mot Europa.

En ung man jag träffar från Senegal har precis flyttat in hos Ebrima och de andra migran­ terna. Han anlände till Ma­ rocko tidigare samma morgon.

Han är glad och förväntansfull över att snart få korsa gränsen.

Hemma i Senegal har han en medieutbildning och arbete.

När jag frågar varför han har gett sig av, berättar han som så många andra om sin familj.

– Jag är äldste sonen i min familj, vi är totalt sex syskon.

Jag har kommit för att ge mina småsyskon samma möjlighet till utbildning som jag har haft. Det är bara genom arbete i Europa som jag kan ge dem den möjligheten. Min familj har höga förväntningar på vad jag ska åstadkomma med den här resan.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

37

De delar alla drömmen om Europa. Världsdelen där ingen av dem har varit, men som alla beskriver på ett liknande sätt. I Europa finns arbete. I Europa finns mänskliga rättigheter och frihet. I Europa kan man utbilda sig och förverkliga sina drömmar. De allra flesta berät­ tar att de har gett sig av för sina familjers skull. De vill skapa ekonomisk säkerhet för sin familj och ge sina barn möj­ ligheten att utbildas.

– I Europa finns jobb, mänskliga rättigheter och möj­ ligheter att utvecklas.

Det finns det inte i mitt hemland.

Jag vet inte om jag vill leva resten av mitt liv i Europa, men jag vill i alla fall ha samma rätt att flytta och söka lyckan på annat håll som ni européer har, förklarar Ebrima.

Jag förstår vad han menar.

Flygbiljetten till Marocko köpte jag kvällen före min avresa.

För en enkelresa från Madrid till Tanger betalar jag 41 euro.

Flygresan tar en dryg timme.

En trött marockansk gränspolis öppnar mitt pass för att trycka dit en stämpel. Inga visumkrav,

38

inga frågor, ingen misstänksam­ het. Välkommen till Marocko.

N

är jag besöker Ebrima är stämningen däm­ pad. Fyra dagar tidi­ gare lämnade två gummibåtar Tanger med sikte på Spanien.

Ombord på dessa två båtar

fanns totalt tolv människor.

En av dessa var Ebrimas kusin, Lamine. Kvällen som de gav sig ut på havet var det dålig väder och vinden blev kraftiga­ re framåt natten. Fortfarande har ingen hört något om dem.

Vare sig från spansk eller från marockansk kustpolis. Men ryktet har börjat gå i området där migranterna bor att man hittat åtta ännu oidentifierade kroppar uppspolade på stran­ den i den spanska kuststaden

Tarifa. Kan det vara dem?

Ebrima har redan kontaktats av Lamines pappa som frågar efter sin son.

– Vad kan jag svara dem? Jag vet ju ingenting. Så i nuläget säger jag ingenting, deras oro kommer ändå inte kunna påverka situationen.

När jag träffar Ebrima dagen därpå ser han mycket trött ut. Regnet vräker ner och han går som vanligt med luvan på den blå munkjackan uppdragen över huvu­ det. Sulorna på hans gym­ nastikskor har lossnat i vätan, vi går förbi en skomakare som hjälper honom att limma fast den. Under tiden som skomakaren jobbar sätter vi oss på ett rökigt café och beställer in varsin mynta-te.

Ibrahim sluter händerna runt teglaset och börjar prata.

– Vi satt uppe hela natten igår och pratade. Alla säger att de är döda. Aldrig har det gått så lång tid utan att man hör något alls från de som försöker korsa gränsen. Även om deras mobiler saknar batteri skulle de ha hittat en möjlighet att

Artikel 14 – Tema Va let 2014

kontakta oss från andra sidan om de kommit över. De vet att vi är oroliga. Idag har jag bara vandrat runt medinan för att rensa tankarna men jag åter­ kommer bara till samma slut­ sats. De kan inte ha överlevt.

Trots oklarheten om vad som hänt med Lamine och de andra är Ebrima lika över­ tygad om att den enda möjliga vägen för honom är vägen mot Europa.

– Jag har kämpat för frihet och ett drägligt liv i många år. Jag kan inte ge upp nu. Jag vet att familjen hemma kommer bli ännu oroligare för mig när de får höra om Lamine. Det gör mig bara ännu mer övertygad om att jag måste korsa grän­ sen. Fort.

Alla de människor jag har pratat med som befinner sig i Ebrimas situation har en ofattbar drivkraft och styrka. Varje livshistoria är unik, men den övergripande drömmen delar man. Europa har tagit många initiativ för att släcka denna dröm. Gränskontrollerna har intensifierats, både från eu:s och från Marockos sida. De stängsel som skiljer Marocko från de spanska enklaverna Ceuta och Melilla är sex meter höga. Stängslet har klätts med rakbladsliknande föremål för

att avskräcka människor från att försöka klättra över. Hur långt är Europa berett att gå för att hindra människor från att förverkliga sina drömmar? Hur många människoliv kommer att gå till spillo? eu:s policys inom migrations­

flyktingar. Frontex arbetar på mandat från regeringarna inom eu. Sveriges regering har röstat för dess utbyggnad. En restriktiv flyktingpolitik genomförs inte bara genom gemensamma beslut inom eu. Makten över beslutet om vem som faktiskt får stanna och vem som får åka tillbaka ligger fortfarande framför allt på nationell nivå. Men genom att frågan regleras på två nivåer – gränskon­ troll och asylpröv­ ning – måste Sverige också ta ansvar för vem som överhu­ vudtaget når fram till territoriet. Allt annat är att blunda för problemen.

P

området, att säkra gränserna på bekostnad av de personer som försöker ta sig hit, har inte uppkommit av sig själv.

Beslut tas av medlemsländer­ na och då är det inte bara gränsländer som Bulgarien, Italien, Spanien och Grekland som driver på – politiken uppmuntras av eu-länder i norr som många gånger förväntas vara slutdestination för såväl ekonomiska migranter som

å morgo­ nen den 7 februari 2014 ringer Ebri­ mas telefon. Det är ett samtal från den marockanska kuststaden Nador.

Lamines kropp har hittats. Den har spolats i land i Nador tillsam­ mans med fem av männen han reste med. Sex kroppar saknas fortfarande. Samma eftermid­ dag tar Ebrima en nattbuss till Nador för att bekräfta att det är Lamine man hittat, och arrangera transport av kroppen hem till familjen för begrav­ ning. Den 11 februari hålls en minnesceremoni för Lamine och de andra drunknade i Tanger. Lamine blev 19 år.

Artikel 14 – Tema Va let 2014

39

Novell

Tillbaka till Erbil J

ag tar planet från Arlanda till Erbil i norra Irak. Det är inte första utan femte gången.

Skillnaden mot den stad som Erbil var un­ der Saddam Husseins tid är stor. Hundra­ tusen kurder flyttade från det irakiska Kurdistan till Iran, Turkiet eller Europa. Nu är allt tvärtom.

Det folk som inte hade någonting för 20 år sedan har nu en kurdisk stad. Nu flyttar andra kurder hit från Iran, Syrien och Turkiet för att söka skydd, studera och arbeta.

Jag dricker te och tittar på tv. En kurdisk kanal visar Syriens krig. Genom fönstret ser jag kurder från Syrien som promenerar på gatan nedanför.

De pratar arabiska med varandra; i flera delar av Syrien har Assad inte tillåtit dem att använda kurdiska. De flesta syrianska kurder bor inte här i Erbil utan i tältläger. Det får jag höra av Arsalan, en fredsaktivist som bor i en fästning utanför staden Koyeh. Han är en leende person fylld av energi. Jag äter lunch med honom i ett litet rum med hans dator, Kalasjnikov och poli­ tiska böcker bredvid.

Jag åker vidare. I lägret i Domiz studerar barnen på kurdiska, vilket många inte har gjort tidigare på grund av förbudet. Skolorna är av dålig kvalitet. Barnen sitter tätt bredvid varandra på golvet. Livet i tältlägren är mycket svårt, sär­ skilt under vintrarnas kalla nätter. Tälten är ofta tomma, så när som på tallrikar, skedar och några täcken. Det gör mig illa i hjärtat när jag ser barn utan leksaker och med trasiga skor. En del av

männen åker ibland till andra byar eller städer för att hitta jobb, kanske i den kurdiska affären, på restaurang eller inom hemtjänsten. Men lönen är låg. Ibland får de mindre än hälften jämfört med irakiska medborgare. Folk ser så trötta ut.

Jag vet att de har mycket att berätta, men kanske vill de inte. De tittar konstigt på mig. Det är som att de märker att jag inte är en av dem. Jag är den ende mannen här med långt hår. Den ende med fina kläder. Jag passar inte in. Jag åker tillbaka till Erbil.

Några av flyktingarna från Syrien bor utanför tältlägren. Jag träffar J. A. från Aleppo som har förlorat hela sin familj. Jag träffar M. Kh. som berättar om hur de bombades. Barn som sprängdes i delar och han själv som blev skadad.

Jag träffar en fembarnsmor som måste försörja sina barn själv. Hennes man torterades av Assads soldater, han fördes bort och hon vet ännu inte var han är. Om han lever eller inte. Jag lyssnar på så många olika berättelser. Ingen vill vara med på kort. Ingen vill säga sitt namn.

Jag stannar i Erbil i två veckor. Jag ser att den kurdiska regeringen hjälper, att fn hjälper men ändå räcker inte hjälpen till. Våren närmar sig.

Det är bra för dem som har tillbringat en kall vinter i tältläger. Våren kommer. Den första da­ gen av den kurdiska våren som vi kallar Newroz.

Det betyder den nya dagen. Men kriget i Syrien fortsätter ännu. sherko jahani asl

Recension Berättelser från krisens Grekland Springa på vatten – Transit Grekland – Om flyktingar och immigranter i EU:s utkant Annette Rosengren (Carlssons bokförlag)

I

krisens Grekland är flyktingar och andra migranter bland de mest utsatta. Annette Rosengrens senaste bok, Springa på vatten, har Aten som fond och migranter som huvud­ personer. Hon beskriver en osäker mark på vilken oro och rädsla gett upphov till hat, förakt, fattigdom och utanförskap. Annette Rosengren rör sig i staden, bland människor och livsöden.

Hon stannar hos de allra mest utsatta och hos de som gör vad de kan för att hjälpa till och hon tecknar en bild av Europas utkant och baksidan av det europeiska samarbetet.

"Torsdag. Människor behöver både det fysiska och det andliga, säger pastorn i Samariska kyr­ kan. De lever under förskräckliga omständig­ heter, och jag vill ge dem det andliga stödet att inte ge upp sina liv. Särskilt de unga kommer hit med en dröm. Här inser de att den dröm­ men inte kan uppfyllas i Grekland, och att de sedan inte heller kommer ut."

Första gången läsaren följer med Annette till Aten är det början av 2011. Ekonomin befinner sig i fritt fall och fascister tar upp plats i staden.

Situationen för flyktingarna är desperat. Det går fortfarande att ta sig in i Grekland, men att ta sig vidare är svårt. Människor fastnar utan möjlighe­ ter att skapa ett värdigt liv. Den grekiska staten be­ står i bästa fall av otillgängliga byråkrater, i värsta fall av fascisternas medlöpare. Och lyckas någon trots allt att ta sig vidare inåt Europa är det risk att skickas tillbaka genom Dublinförordningen.

42

"En mor vill och ska hjälpa sin familj, sina barn, fortsätter hon. Hon kan till och med sät­ ta sina barn i fara för att föra dem till ett säkert liv och så att de inte växer upp i okunskap. Jag försökte se till att barnen kom till ett bra ställe, men smugglaren jag hittade tog alla mina peng­ ar och försvann."

Vi får vara med Annette i en lång rad möten och berättelser. En del är korta och handlar om det omedelbara, medan andra är längre och får med levnadsöden. För de flesta av flyktingarna handlar det om den dubbla kampen att klara dag­en för att så småningom kanske kunna kom­ ma vidare. Det är berättelser om familjeband över gränser och oväntad vänskap i nuet.

"I lagerlokalen har de tak över huvudet men inte elektricitet eller vatten, och de vågar inte gå dit förrän sent på kvällen. De är rädda för att greker i området ska se dem och ringa efter polisen eller nynazisterna."

Men trots alla berättare som får plats att berät­ ta om sina liv så handlar boken ändå till slut inte om dem. Istället tecknar de tillsammans histori­ en om krisens Grekland sett från flyktingarnas perspektiv. Och deras berättelsers mosaik bildar en kollektiv protest mot vad vi gör mot våra medmänniskor i hopp om att hålla främlingar borta. Därför tycker jag att vi alla borde läsa om de som springer på vatten.

Artikel 14 – Kultur

terje holmgren

Jag är musiker, mitt hjärta brinner för musiken, och varje dag fyllde jag vårt hus med min musik, men i området i Kabul där vi bodde var många väldigt konservativa. Mullor (muslimska präster) i släkten sa till min far att han måste få mig att sluta spela eftersom att det är haram (religiöst tabu) att spela musik.

Min musik var en skam för dem.

Min far var taxichaufför och kunde bara vara hemma med oss en dag i veckan. Han förklarade för mig att jag måste sluta spela för att vi skulle få problem annars och för några dagar slutade jag, men min lärare ville att jag skulle komma tillbaka och fortsätta med musiken.

Jag kunde inte låta bli och min far var inte hemma och kunde inte kontrollera mig. Jag började spela igen. Andra ungdomar trakasserade mig, de sparkade och slog mig och gjorde allt för att förnedra mig, men jag kunde inte berätta det för mina föräldrar eftersom de då skulle förstå att jag börjat spela igen.

En kväll när jag kom hem stod grannar och spärrade min väg in i huset, de krävde att jag skulle sluta spela. Jag sa till dem att det var min ensak och att de inte hade rätt att tvinga mig sluta spela. När min far kom hem var det kaos. Han försvarade mig och sa att eftersom jag var hans son var det hans sak att uppfostra mig, han sa att de skulle gå hem till sig. De började skälla på min far. Vid den här tiden var det

som om folk bara väntade på den där lilla gnistan som kunde tända en stor, stor eld. De slog mig och min far. De krossade min näsa. När jag vaknade några timmar senare var jag och min far på sjukhuset. Vi var båda täckta i blod och min far sa att vi måste lämna vårt hem, det var inte säkert för oss att återvända.

En kort tid bodde vi hos släktingar och vänner till familjen.

Sen lämnade vi Afghanistan och tog oss till Iran där jag opererades flera gånger för att återställa mitt ansikte.

Vägen till Sverige har varit lång och svår.

I det första avslaget skrev Migrationsverket att de inte trodde på att jag kunde spela musik. En svensk musiklärare skrev ett brev och intygade att jag var en fantastisk musiker och att de behövde mig i sin orkester. I nästa avslag skrev Migrationsverket att de nu visserligen trodde på att jag var musiker, men att de inte trodde på min historia, att jag misshandlats och att det var farligt för mig i Afghanistan. Jag har bevis på att min näsa var krossad och att jag opererades på ett sjukhus i Iran, men såklart inga papper på själva misshandeln. Hur skulle jag kunna bevisa vad som hänt mig?

Tycker Migrationsverket att jag skulle jag ha sagt till den arga mobben att vänta med misshandeln så att jag kunde dokumentera förloppet eftersom att jag kunde komma att behöva bevis senare?

Texten är tidigare publicerad på flyktingarna.se

Hassan Sarwari: "Jag är musiker, mitt hjärta brinner för musiken"

Artikel 14 – Kultur

43

Den tredje Speak Your Mind-festivalen, anordnad av Pantrarna, tog i år plats i Angered. Festivalen löser upp gränser mellan programpunkter och mellansnack, artister och publik, kultur och politik.

Speak Your Mind eller text lisa karlsson blom

A

ngered i Göteborg. Jag kommer med spårvagnen från förstamajtågen i centrum. Det är kallt och klart i luften. Folk rör sig framåt i små horder, en del hör hemma och vet vart de ska, andra söker sig fram runt eller genom gallerian för att komma ut i parken där festivalen äger rum. Angereds stadspark, som just fått en ny arena och en ny lekplats men som fortfarande mest be­ står av sluttande grönt. Avgränsat av Lärjeån långt därnere. På andra sidan idyllisk landsbygd. Jag har alltid tyckt att det är en vacker men märklig plats, som en öppning till något otillgängligt och svårt att tillgodogöra sig. Kanske är det detta platsen har väntat på. Gräset ockuperat av tusen kroppar.

Ljud som kan sträcka ut sig långt och högt innan det studsar mot husväggar och människor.

Once upon a time not long ago when people were still living in the northern zone Looptroop har intagit scenen och allt gungar. Jag stannar en bit upp och människorna i sluttningen mellan mig och scenen rör sig tungt i takt. Tusen lyfta armar och händer i en linje mot himlen. Det är en kraftfull siluett, en gemensam böljande rörelse mot den stilla blå och gröna bakgrunden. Jag har lyssnat på den här låten hundratals gånger senaste månaderna. Publiken sjunger med och det finns ingen tydlig gräns mellan scenen och det framför, utanför den.

Fort Europa My so called Eutopia Where I can't find no culture Feel the walls getting closer and closer and closer Artister går på och av och där emellan fylls scenen med människor. Barn, ungdomar och vuxna.

Några fotar, andra spelar skivor, rappar, pratar med publiken. Jag vet inte vem som är vem, kan inte alltid skilja på vad som är programpunkt och vad som är mellansnack. Det spelar ingen roll. Det är

44

Artikel 14 – Kultur

lekfullt, men på fullt allvar. En dialog pågår mellan scenen och publiken och de säger saker jag inte förstår. Tecknar med sina händer och sina kroppar på ett språk som inte är mitt. De pratar inte med mig. Vänder sig inte bortåt någon annanstans, utan mot varandra. Det här är ungdomars fest och det handlar om politik, om kärlek, om kamp. Om livet, om Angered, om staden. Det ligger en stor ömhet över platsen.

Nära scenen på en metallkonstruktion har ett par barn klättrat upp. En tjej i åttaårsåldern står upp och dansar mot publiken. Några pojkar försöker klättra upp och ta hennes plats men hon knuffar ner dem en efter en. Hon står stolt kvar och fortsätter dansa. Pumpar med armarna i takt till musiken.

Jag går in i gallerian och värmer mig och när jag kommer ut igen har Kartellen gått på. För att låna av andras värme ställer jag mig långt fram och Timbuktus inspelade röst kommer mot mig.

De gamla är inte fria och de unga får ingen framtid ja de tar dig och skickar hem dig …volymen dras ner och publiken fyller i

Fast du bott här hela ditt liv Om och om igen. Rösterna runt mig blandas med rösterna från scenen och det är något så djupt våldsamt i att en sådan mening kan skrivas av en människa och kännas igen av så många andra. Jag tänker att det har skett ett missförstånd kring vem som hotas i den här låten. Där jag står finns inget hotfullt, bara röster som lyfter en gemensam erfarenhet mot molnen. Som finner kraft och bekräftel­ se i varandra.

Nej tack, det är bra Vi behöver kärlek till varje människa En gratisfestival med grym line-up där nyktra ungdomar pratar och lever politik. Lever sin plats och sin kamp mitt i men utanför staden. Senare kommer den att omskrivas i GP i en kort notis. Det kommer att stå om Speak Your Mind-festivalen som den 1 maj 2014 anordnades i Biskopsgården av Pantrarna. Det brinner inga bilar i Angereds centrum idag. Kanske är det svårt att lokalisera sig då.

Kärlek!

Kärlek. Det är det ordet jag hör flest gånger ropas från scenen den här eftermiddagen. Kärlek och Angered.

Nej tack, det är bra Vi behöver kärlek till varje människa Nej tack, det är bra Vi behöver kärlek till varje människa.

Artikel 14 – Kultur

45

Serien

Fia Lien är ny serietecknare i Artikel 14. Hon har även illustrerat till tema­delen i detta nummer. Liens arbete kretsar ofta kring aktuella politiska händelser, normkritik och feminism. Mer av Liens arbete finns att se på instagram.com/fialien

46

Artikel 14 – Serie

farr-nytt

Vad vill farr?

110 krav för en human och solidarisk flyktingpolitik

D

et är många som har efterfrågat en skrift som redogör för var farr står i flyktingpolitiken. Ett dokument som skulle kunna användas vid utbildningar, när artiklar ska skrivas, föredrag hållas eller politi­ ker uppvaktas. Det skulle också vara ett sätt för medlemmar och lokalgrupper att lätt ta del av vad farr vill åstadkomma och förhoppningsvis bidra till ett ökat genomslag.

Ett första utkast till ett omfattande policy­ dokument togs därför fram av en arbetsgrupp inom styrelsen. Dokumentet som varit ute på remiss till lokalgrupperna presenterades på årsmötet, där det diskuterades igenom förslag om förändringar. Utkastet skickades sedan åter

Mer information om FARR, tips och råd för asylansökande, aktuella nyheter, pressmedelanden, praxisbeslut och mycket annat hittar du på vår hemsida

farr.se

till lokalgrupperna för kommentarer för att alla skulle ha möjlighet att komma till tals.

Nu är arbetet klart! Den slutgiltiga versionen av skriften antogs av styrelsen den 10 maj. Det blev en kritisk granskning av eu:s och Sveriges flyktingpolitik. En politik som tillåter att mig­ ranters mänskliga rättigheter dagligen kränks.

Skriften går grundläggande igenom asylbedöm­ ningar och procedurer, barns specifika situation, tvångsåtgärder som förvar och deportation samt rättigheter för asylsökande och papperslösa.

Texterna fokuserar på det som bör förändras.

Sammanlagt ställs 110 konkreta krav för en human och solidarisk flyktingpolitik.

Dokumentet finns för nedladdning på farr.se

Ny styrelse valdes på årsmötet farr:s

årsmöte hölls i Stockholm den 15 mars och en ny styrelse valdes. Valberedningens förslag antogs med smärre justeringar i sin helhet.

Baharan Kazemi, långvarig styrelseledamot, sekreterare och redaktör för Artikel 14 samt Zohreh Mortazavi, kassör avgick i samband med årsmötet och tackades varmt för sina insatser med blommor. Sanna Vestin omvaldes som styrelseordförande och Michael Williams och Frida Johansson Metso som förste respek­ tive andre vice ordförande. Jenni Stavare valdes till ny kassör. Övriga nya ledamöter i styrelsen är: Stina Carlsson, Stockholm, Hanin Shakrah, Malmö, Ahmed Aklil Khalil (Zaki), Boden och Sandra Gustafsson, Göteborg.

Kontaktuppgifter till styrelsens ledamöter finns på farr.se

Artikel 14 – FARR-nytt

47

farr-nytt

IMäI Östersund:

Alla måste uppmärk­ samma det som sker Den 9 april får medlemmarna i Ingen Människa är Illegal (IMäI) Östersund ett sms från småbarnspappan Ghader Ghalamere. Polisen har stormat in i hans hem och nu sitter han på polis­stationen i Östersund.

Morgonen därpå ska han deporteras till Iran. imäi östersund intervjuade av mikael leyi

D

et är snart fyra år sedan imäi Öster­ sund startades av socionomstudenter på Mittuniversitet. Nätverket består i dagsläget av cirka femton aktiva som engagerar sig till stöd för personer utan papper. Och man hjälper till med i princip allt. imäi erbjuder mat och husrum, följer med på sjukhusbesök, har närvarat vid förlossningar, samlar in pengar, ar­ rangerar fester och bedriver kampanjer. Genom sitt arbete har nätverket hjälpt till att ge frågan om papperslösas situation stor uppmärksamhet lokalt.

Ghader och imäi hittade varandra via farr och gruppen har varit mycket aktiv i hans fall.

Vid hotet om deportation vände sig gruppen till nätverket för stöd. farr rådgav, hjälpte familjen i

48

kontakten med advokaten och unhcr, skrev till­ sammans pressmeddelanden som fick spridning i Sverige och internationellt. imäi-grupper i andra delar av landet bidrog med flygblad. Asylkom­ mittén i Gävle och andra städer mobiliserades.

Ghaders egen familj skapade en Facebooksida och gick längst fram i demonstrationstågen.

Nätverket fungerade när det behövdes som mest.

Och mitt i allt detta stod den lilla arbetsgruppen inom imäi och drog i alla trådarna.

Gruppen berättar: ”Utan att veta vad det skulle innebära bestämde vi oss för att tillsam­ mans med familjen åka till flygplatsen. Vi skrev ut flygblad med bilder på Ghader där vi också uppmanade passagerare att göra civilt motstånd genom att vägra sätta på sig bältet på planet.

Artikel 14 – FARR-nytt

FAKTA Gader Ghalamere, kurdisk flykting från Iran. Gift i Sverige med två barn. Tillerkändes flyktingstatus av UNHCR i Turkiet. Sökte efter fem år asyl i Sverige då Turkiet inte ville bevilja uppehållstillstånd. Han fick nej då svenska myndigheter menar att Iran inte längre bryr sig om hans fall.

foto lena eriksson

Snart började poliser omringa oss på flygplatsen.

Media kom tidigt till platsen och snart spred sig nyheten i de flesta stora medier i Sverige. Vi befann oss vid staketet utanför flygbanan när vi såg en bil åka fram till flygplanet och ett flertal poliser släpade Ghader mot planet. I panik och förtvivlan lyckades Ghaders fru och ena styv­ dotter krypa under staketet och springa ut på flygbanan. Även styvsonen hoppade över staketet när han såg hur polis och vakter höll fast hans mamma och syster. Vi omringades av poliser med hundar och det blev en tumultartad situa­ tion. På flygplanet befann sig av en slump Malin Björk, Vänsterpartiets kandidat till Europapar­ lamentet. Hon visade civilkurage, ställde sig upp, vägrade sätta på sig bältet samt uppmanade sina medpassagerare att göra detsamma. Snart bestämde sig piloten för att inte flyga på grund av säkerhetsskäl. Polisen körde iväg Ghader i bil och tog honom senare till förvaret i Gävle.

Dagen därpå genomförde vi demonstratio­ ner både i Gävle och i Östersund. Vi lyckades mobilisera över 300 personer på mindre än två timmar. I Gävle fanns några av oss sedan på plats för att stötta familjen och Ghader. Efter att flygplanet stoppats i Östersund spred sig nyheten i svensk media och även iransk media fick nys om vad som hänt. Där beskrevs Ghader som terrorist och rapporterades att Malin Björk med den svenska staten i ryggen verkat som hans medhjälpare. De skrev också tydligt att

han hade ett välförtjänt straff att vänta i Iran.

Dessa artiklar kunde sedan åberopas som nya omständigheter för att få till ett verkställighets­ hinder. Tisdagen den 15 april befann sig några av oss i Gävle med Ghader samtidigt som nya demonstrationer planerades i Gävle, Öster­ sund, Stockholm och Oslo. Minuterna innan demonstrationerna skulle starta kom beskedet: Ghader skulle släppas från förvaret och hans ärende hade öppnats på nytt. Total lycka! När demonstrationen drog igång i Gävle var Ghader första talare. I Östersund samlades närmre 800 personer och demonstrationen blev en glädje­ fest, samtidigt som Migrationsverket och den svenska asylpolitiken kritiserades kraftigt. Detta var givetvis en stor lycka och väcker hopp om att kunna stoppa utvisningen av Ghader.

Vi behöver alla uppmärksamma det som sker.

Höja våra röster i protest mot att svenska staten 2014 hämtas människor med polis i sina hem.

Frihetsberövar dem trots att de inte har begått något brott och skickar iväg dem till en osäker framtid i strid mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ett stort problem är att vi inom civilsamhället ofta inte får veta vad som sker.

Att på nära håll vara med när någon ska utvisas.

Uppleva de kanske sista timmarna i någons liv.

Se hur familj och vänner lider. Hur dåligt de behandlas av Migrationsverket och polisen. Det skulle få vilken människa som helst att förstå att detta är fel. En förändring är möjlig!"

Artikel 14 – FARR-nytt

49

Medlemsgrupper och andra aktiva Borås Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås

070–66 288 66 ingegerd.helgesson@bredband.net

Borlänge Borlänges asylkommitté

0243-171663, 070-3005872 kent.gustavsson@banhof.se

Falun Flyktinggruppen i Falun

023-33815 margaret.hammare@swipnet.se

Falkenberg

Hallands asylkommitté

0346–583 16

Filipstad (Värmland)

Bengt Sjöberg

bengt_sjoberg@telia.com

Gävle

Asylkommittén i Gävleborg Maud Lindgren

gavleborg@asylkommitten.se 073–596 32 67

Göteborg Ingen Människa är Illegal

Tomas Fridh

goteborg@ingenillegal.org momo@ingenillegal.org 0704–377524 070–824 72 07

Norrköping

Skellefteå

0761–342146

Asylgruppen i Norrköping 073–780 27 77 asylgruppennorrkoping.wordpress.com epost@asylgruppennorrkoping.se SMIA, Skelleftebor mot inhumana avvisningar

Skåne Asylstöd i Skåne

Lund Asylgruppen i Lund

asylstod@gmail.com asylstod.wordpress.com 0762-411422 asylgruppenlund@gmail.com

Malmö Asylgruppen i Malmö

asylgruppenimalmo@gmail.com www.asylgruppenimalmo.se

Trelleborg

per.lang@gmail.com

Per Lang

Stockholm Asylkommittén i Stockholm

Ingen Människa är Illegal

Rådgivningsgruppen i Stockholm,

070–8162161 (helst sms) stockholm@ingenillegal.org 070–7336107 (endast tidsbokning) radgivningslistan@gmail.com

acatsweden@yahoo.fr

Broder Christian

Sundsvall Asylkommittén i Sundsvall

0729–130380 info@sundsvallsasylkommitte.se www.sundsvallsasylkommitte.se

Södra Dalarna

joi.persson@telia.com michael.williams@farr.se

Södra Dalarnas asylkommitté John Persson Michael Williams

Uppsala Bo Nylund

Östersund Ingen människa är illegal

i Östersund

50

bo.nylund@telia.com ostersund@ingenillegal.org 0764–27 54 57 www.ingenillegal.org/imai-ostersund

Artikel 14 – Medlemsgrupper

Flyktinggruppernas Riksråd är en politiskt och religiöst obunden organisation som bistår flyktinggrupper, asylkommittéer och enskilda i hela landet. FARR bildades 1988 och arbetar helt ideellt.

Ordförande Sanna Vestin sanna.vestin@farr.se Sekreterare Lars Fagerström

Vice ordförande Michael Williams

E-post info@farr.se

Organisationsnr 88 26 01–54 66

FARR arbetar för: rätten att söka asyl att internationella konventioner och svensk asyllagstiftning ska efterlevas att ytterligare flyktinggrupper eller asylkommittéer bildas ökad förståelse och kontakt mellan svenskar och flyktingar

Återförsäljare

Kassör jenni Stavare

Plusgiro 52 08 90–5

Bankgiro 206–3287

ARTIKEL14.SE På vår hemsida kan du läsa senaste nytt, bläddra i tidigare nummer och beställa prenumerationer.

Vi finns även på facebook.com/artikel14

Prenumerera på Artikel 14

Malmö

Glassfabriken Kristianstadsgatan 16

Stockholm

Bokhandeln Info/Kafé 44 Tjärhovsgatan 46 (T-bana Medborgarplatsen)

Vill du bli återförsäljare?

Kontakta artikel14@farr.se

Prenumeration inkl. medlemskap 250 kr i FARR för enskilda Prenumeration inkl. medlemskap 150 kr i FARR arbetslös/student/asylansökande Prenumeration och medlemskap för 300 kr asylrättsgrupper och organisationer Endast prenumeration för enskilda 200 kr Prenumeration för företag 250 kr och organisationer Ja, tack! Jag vill ha ett gratis provnummer av Artikel 14 Ja, tack! Jag vill ha mer information om FARR Namn Adress Priserna avser prenumeraton för fyra nummer av Artikel 14 och eventuellt medlemskap i FARR under ett år.

Kupongen skickas till FARR, Box 391, 101 27 Stockholm Det går även bra att beställa via artikel14.se/prenumeration

Artikel 14 – Kontakt

Posttidning B Returadress FARR Box 391 101 27 Stockholm

asylratt2014.se