Artikel14 nr 3 2016 webbteaser by Artikel 14

INTE INTE INTE GRAT GRAT GRAT ION? ION? ION?

#3/2016 50 SEK

ARBETE TILL VARJE PRIS BYGDEAKTIVISM SKA JAG ÖVERGE MINA DRÖMMAR? LÅNGSAMMA REVOLUTIONER BARNBÖCKER OM FLYKT

S veriges enda flyk tingpolitiska tidskrif t | Ges ut av Flyktinggruppernas riksråd

Integration för asylrätt F

örra hösten var den flyktingvänliga opinionen starkare än någonsin. Men vi hann knappt landa i den styrkan innan etablissemanget gick ut med en enad röst och sa: Flyktingarna är ett hot mot oss. Vi måste dra ner i budgeten, vi kan inte upprätthålla välfärden. Regeringens åtgärdsplan har nu slagit till med full kraft. Den har inte bara lett till att asylsökande stoppats från att komma hit. Dessutom drabbas de som redan har kommit hit. De som fått avslag ska omedelbart ut i kylan med de nya LMA-reglerna. De asylsökande hålls kort – många får inte arbeta för att de inte har id-handlingar. De får inte läsa svenska om det inte finns någon frivilligorganisation som ordnar det. Många har inte råd att ta sig från förläggningarna. Just nu pågår en stor flyttkarusell som spolierar integrationen för dem som ändå börjat ta sig in i samhället. 18-åringar rycks från sitt sammanhang och skickas tvärs över landet. De som får uppehållstillstånd får det bara tillfälligt och med regler som saboterar etableringsprogram och familjeåterförening. Regeringen pratar om integration men i praktiken pågår en gigantisk process för att marginalisera ett par hundra tusen människor, inte integrera dem. De kommer att jaga arbete för att överleva och få stanna. Men när desperata människor är beredda att ta jobb på vilka villkor

som helst så leder det till lönedumpning med risk för främlingsfientlighet. Och misstänksamheten mot de främmande växer. När politikerna sviker måste de asylsökande och de frivilliga sköta integrationen. Det må vara som aktivister, personal eller grannar. Vi behöver träffas i asylgrupperna och tillsammansgrupperna och ännu hellre i fackföreningar, föräldraföreningar, idrottsklubbar, whatever. Integration är inte bara att ”vi” ska hjälpa ”dom”. Det är att syssla med gemensamma intressen. Det händer faktiskt hela tiden. Det händer varje gång grannarna startar språkcafé och klädinsamling istället för att börja skriva hotbrev när en flyktingförläggning öppnas på orten. Det händer när motorcykelklubben tar med flyktingarna på tur. Det händer när asylsökande organiserar sig och knyter kontakter, när de ordnar egna språkkurser och bjuder in pensionärsklubben som lärare. Det händer när skolpersonal släpper in alla på samma villkor. Där de asylsökande blir bekanta istället för främlingar, där finns också lojaliteter istället för misstänksamhet, och opinion för deras rättigheter. Den opinionen behövs för att utmana den flyktingfientliga politiken. sanna vestin av fia lien

BAKOM NYHETERNA

IS växer på Filippinerna. Mestadels unga lockas till extremistgruppen. Detta har inte bara konsekvenser för öborna, utan kan bli ett hot mot hela Sydostasien. Många unga muslimer väljer att ansluta sig till IS i södra Filippinerna. Sedan Filippinerna blev självständigt 1946, har muslimerna (moros) på Mindanao kämpat för självständighet i Bangsamoro-regionen. Det senaste fredsavtalet slöts i mars 2014 mellan den största och mäktigaste rebellgruppen på ön, Moro Islamic Liberation Front, MILF, och den filippinska regeringen.

Fredsavtalet utlovade en autonom region för den muslimska befolkningen på Mindanao, vilket skulle sätta stopp för 47 år av blodiga konflikter som har krävt minst 120 000 liv. Avtalet har dock inte kunnat ros i hamn. Ansvaret för detta ligger nu på den omtalade och hårt kritiserade presidenten Rodrigo Duterte, som tillträdde den 30 juni i år.

På väg till Butig, en av oroshärdarna i provinsen Lanao del Sur, är effekterna synliga – stridsvagnar, soldater och vägspärrar är utplacerade längs vägen. En äldre kvinna tittar oroligt ut från hennes hus, hon bor väldigt nära ett IS-fäste. Tusentals människor har flytt regionen efter hårda strider mellan IS-lojala grupperingar och regeringsstyrkor. Jihadister som är lojala mot IS kommer till byarna för att samla in pengar från invånarna, och hamnar konstant i konflikt med filippinska regeringstrupper.

foto andreas ståhl

Mindanao, den sydligaste ön på Filippinerna, består av stora djungelområden där IS-lojala grupperingar har fäste. Vägarna mellan städerna är osäkra då risken för vägbomber är stor. Här har filippinska armén anlänt till en av många bomber som lokaliserats innan den exploderat.

PRAXIS

AV SANNA VESTIN

Överföringar till Ungern tillåts igen

Högsta kammaren stoppade utvisning

Återföreningsregler Inhibition av beslut diskriminerande fick ej överklagas

Migrationsdomstolen i Stockholm stoppade tidigare i år ett par överföringar till Ungern enligt Dublinförordningen. Det ledde till att Migrationsverket tillfälligt ställde in alla överföringar till Ungern. Överföringsbesluten låg dock kvar. Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att det inte är så illa ställt för asylsökande i Ungern att ingen ska skickas dit. Familjen som målet gällde får ändå stanna och söka asyl i Sverige, för barnens skull. Det finns nu inte längre något generellt stopp för överföringar till Ungern. De vilande besluten om överföring kan verkställas. Men Migrationsverket kan göra undantag, särskilt om barn skulle drabbas av långvarigt förvarstagande. Det är oklart hur många överföringar som verkligen kommer att verkställas, eftersom Ungern just nu inte vill ta emot fler asylsökande. Mål UM 1859-16

Europadomstolens stora kammare har slutgiltigt stoppat Sverige från att skicka en familj till Irak. Utvisningen hade tidigare accepterats av Europadomstolens lägre kammare. Mannen hade ett företag med enbart amerikanska kunder och hade utsatts för flera attentat från al Qaida. Senast var 2008 då en dotter dödades. Sedan flyttade familjen runt i Bagdad, höll sig gömda utan att våga gå till myndigheterna. De sökte asyl i Sverige 2011 och blev trodda, men fick avslag för att de bott kvar lång tid och flera döttrar fanns kvar i Bagdad. De borde kunna få skydd av myndigheterna. Men nu anser domstolen att hotet från al Qaida kvarstår och att irakiska myndigheter inte säkert kan skydda en person från en så utsatt grupp. Domstolen påpekar att den ursprungliga förföljelsen inte har ifrågasatts. Utöver värderingen av situationen i Irak innehåller domen resonemang kring betydelsen av tidigare förföljelse, hur bevisbördan ska fördelas och tillhörighet till en utsatt grupp. Application 59166/12

Europadomstolens stora kammare har tagit ställning till Danmarks krav för familjeåterförening; ett pars sammanlagda anknytning till Danmark måste vara större än till något annat land. Paret uppfyllde inte det trots att mannen var medborgare, hade bott i Danmark tio år och hade arbete. Europadomstolen tar inte ställning till om rätten till familj kränkts. Men personer som bott lagligt i Danmark i minst 28 år behöver inte uppfylla kravet. Detta undantar i praktiken främst etniska danskar. Enligt domstolen har Danmark brutit mot artikel 14 (diskriminering) sedd tillsammans med artikel 8 (familjeliv). En av domarna ansåg att motiveringen borde ha varit annorlunda och tagit starkare ställning för rätten till familj. Fem av domarna ansåg med olika motiveringar att Danmark inte borde ha fällts. Application 38590/10

Mildrade krav för att använda dna

En man från Somalia fick uppehållstillstånd i Sverige. Hustrun och flera barn fick inte återförenas eftersom de inte kunde få pass. År 2012 då det blev möjligt att använda dna för att visa släktskap ansökte familjen om återförening igen, men det visade sig att två av barnen inte var faderns biologiska barn. Föräldrarna ansågs ha lämnat medvetet oriktiga uppgifter och därför fick inte dna-testet användas. Hustrun och de biologiska barnen, varav ett nu är över

18, ansökte igen. Nu bedömer Migrationsöverdomstolen att det skulle vara oproportionerligt att neka familjen återförening bara på grund av uppgifter från tidigare procedurer. Den nu 20-åriga dottern, som inte har något annat nätverk, anses tillhöra familjen i Europakonventionens mening, och har ett ”särskilt beroendeförhållande” som krävs enligt Utlänningslagen. Alla familjemedlemmarna som nu ansöker får uppehållstillstånd.

ARTIKEL 14 – PRAXIS

Uppföljning: De domare som var emot beslutet påpekade att det enklaste sättet för Danmark att följa domen blir att avskaffa undantaget. Detta är precis vad Danmark nu har gjort.

Migrationsverket kritiseras av JO

En asylsökande pojke uppgav att han var 16 och registrerades med den åldern. I samband med att ansökan avslogs ändrades åldern till 18. Migrationsdomstolen ansåg att åldern inte var utredd så som Socialstyrelsen föreskriver och skickade tillbaka ärendet. Migrationsverket gjorde en ny utredning, men fortsatte betrakta pojken som vuxen. Efter ytterligare nio månader fick han ett nytt utvisningsbeslut, som senare slogs fast av domstol. Socialnämnden JO-an-

Artikel 14 –

En person som skulle överföras till Tyskland enligt Dublinförordningen överklagade. Det var då bara ett par dagar kvar tills det gått sex månader efter att Tyskland accepterade, och Sverige inte längre skulle ha rätt att verkställa en överföring. Migrationsverket inhiberade (avbröt) verkställigheten. Domstolen avslog överklagandet efter ett par veckor och inhibitionen hävdes. Migrationsverkets frist för att verkställa överföringen flyttades till sex månader från detta datum. Personen överklagade med motivering att förordningen inte ska tolkas så att Migrationsverket får ställa in verkställigheten på eget initiativ. Migrationsverket skrev i sitt yttrande att om sökanden vill upphäva ett beslut om överföring så måste det anses innefatta verkställighet av överföringen. Migrationsöverdomstolen svarade egentligen inte på frågan, utan konstaterade bara att den enskilde inte har rätt att överklaga frågor om verkställigheten, bara valet av land. Mål UM6579-15

mälde Migrationsverket för att utredningen tog lång tid och att pojken inte behandlades som ett barn under tiden. Migrationsverket ansåg inte att de haft någon skyldighet att ändra åldern igen och påpekade att det stod kommunen fritt att behandla pojken som ett barn. JO kritiserar inte tidsåtgången. Men pojken borde i enlighet med JO:s tidigare kritik och verkets riktlinjer ha behandlats som ett barn fram till att ett slutligt beslut fattades i asylärendet.

AKTUELL JURIDIK

Överklaga besluten! Information från Fridhs Advokatbyrå

De nuvarande regleringarna har gjort statusfrågan helt avgörande. Det drabbar den enskilde på ett godtyckligt och omänskligt sätt. En kristen eller en transperson ges exempelvis mer fördelaktiga villkor att återförenas med sin familj än en person som ”bara” fruktar för sitt liv. De förra kan beviljas flyktingstatus reglerad enligt Genèvekonventionen med ett starkare bindande skydd, medan de senare enbart betraktas som alternativt skyddsbehövande med ett svagare skydd enligt EU-rätten. Men, denna avgörande skillnad innebär också en möjlighet att få till en ny prövning och i en del fall en ändring av beslutet. I de fall där asylsökanden har haft ett offentligt biträde under sin första process har antagligen frågan om statusförklaring belysts tillräckligt. Då finns inte heller mycket mer att göra. Enda möjligheten framåt är då att det kommer fram nya omständigheter under tiden efter det ursprungliga beslutet. Då kan den asylsökande alltid göra en ny ansökan om flyktingstatus. Men alla de asylsökande som inte har haft ett offentligt biträde under sin ursprungliga asylprocess, då de anses garanterade ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige främst mot bakgrund av sitt ursprung i Syrien och i Eritrea, de har i många fall ärenden där deras flyktingskäl inte belysts på ett tillräckligt sätt. De har idag rätt att klaga på beslutet i statusfrågan och få hjälp av ett offentligt biträde vid prövningen i Migrationsdomstolen. Även om deras ursprungliga beslut inte längre går att överklaga kan de återigen ansöka hos Migrationsverket och därefter troligen få hjälp i domstolen av ett offentligt biträde. Finns då skäl att tro att en prövning i domstol leder till någon förändring av besluten?

De flesta beslut som överklagas till Migrationsdomstolen står sig. Ändringsprocenten ligger på knappa tio procent men det finns skäl att vara mer hoppfull i dessa mål. Internationellt ligger Sverige exceptionellt lågt vad gäller beviljande av flyktingskap till just dessa grupper. I Europa i stort ges de flyktingstatus ungefär fyra gånger oftare än i Sverige och i Tyskland är siffran ännu högre. Migrationsrätten går mot en utjämning inom Europa och mycket talar för att Sverige kommer att vilja anpassa sig till en europeisk nivå. Personer inom dessa grupper som flyr undan värnplikt, som kommer ifrån områden eller klaner som förknippas med oppositionen eller som själva vill ta ställning mot regimen skall betraktas som flyktingar i många fall. Bara det faktum att de sökt asyl i Europa skall enligt vissa källor tala för att de riskerar politisk förföljelse. Det finns absolut skäl att tro på att en hel del beslut kommer att ändras efter prövning i domstol. Vi hoppas under hösten och vintern vara inblandade i ett projekt där vi i större omfattning försöker nå ut till och hjälpa denna grupp av asylsökande till kostnadsfri och bra juridisk hjälp vid överklaganden om statusfrågan. Håll ögonen öppna efter ”Flyktinglyftet”! PS. Praxis från bland annat Europadomstolen har under senare tid poängterat behovet av, och rätten till, familjeåterförening för alla skyddsbehövande oavsett status. Så det finns ingen anledning för alternativt skyddsbehövande heller att acceptera de nuvarande begränsningarna – överklaga besluten! DS.

ARTIKEL 14 – AKTUELL JURIDIK

integration (latin integratio, av integro ’återställa’, av integer ’orörd’, ’ostympad’, ’hel’, ’fullständig’, ’oförvitlig’), integrering, inom samhällsvetenskapen: process som leder till att skilda enheter förenas; även resultatet av en sådan process.

Termen används bl.a. om processer genom vilka ett samhälle bildas.

Vad har integration med asylrätt att göra? Det här numret handlar om vad som händer i Sverige nu när den nya tillfälliga lagen klubbats igenom. Lagstiftningen försvårar tillvaron för nyanlända. Det får konsekvenser för möjligheterna att etablera sig i samhället – och för integrationen i stort. Förutsättningarna har ändrats dramatiskt. Samtidigt mobiliserar sig civilsamhället, formulerar solidariska alternativ och hälsar människor välkomna.

Tillfälliga lagen förödande för integrationen

Den nya lagen Efter 2015 års ökade flyktingmottagande lade regeringen fram ett lagförslag där man genom en rad åtgärder kraftigt skulle minska antalet människor som kommer till Sverige. Den nya lagen som röstades igenom den 20 juli gäller i tre år och innefattar följande huvudsakliga restriktioner i den svenska asylpolitiken: Tillfälliga uppehållstillstånd Asylsökande med rätt till skydd får nu tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige. De med flykting-

status får uppehållstillstånd i tre år medan de som klassas som alternativt skyddsbehövande får uppehållstillstånd i tretton månader. Tillståndet kan förlängas om skyddsbehovet kvarstår eller om personen kan försörja sig själv. Begränsade möjligheter till familjeåterförening Endast de som får flyktingstatus har rätt till familjeåterförening. För som ansöker om asyl efter den 24 november 2015 och får uppehållstillstånd på andra grunder (som alternativt skyddsbehövande) har

man endast i undantagsfall rätt till familjeåterförening. För de som kom innan detta datum gäller de gamla, mer generösa, reglerna. Försörjningskrav Nya krav på att den med uppehållstillstånd ska kunna försörja sig själv och familjen som vill flytta till Sverige. Hen ska också ha tillgång till en bostad av tillräcklig standard och storlek.

Vilka förändringar står svensk asylpolitik inför i och med den nya lagen? Hur ser möjligheterna till etablering ut för alla som omfattas av den? AV KLARA LJUNGBERG

N N

är lagförslaget som presenterades den 25 november 2015 skulle antas som lag fanns det fortfarande en hel del frågetecken kvar. Dagen innan lagen trädde i kraft arrangerades ett seminarium i Göteborg där Björn Uhlin från Fridhs Advokatbyrå informerade. Han berättade att de juridiska otydligheterna tvingar Migrationsverket att söka efter lämpliga sätt att fylla de rättsliga tomrum som lagen lämnar. Björn Uhlin menar att det skett en förändring i hur regeringen sökt rättfärdiga lagen. Från början talade man om den tidigare lagstiftningen som en problematisk ”pull-faktor” som lockade flyktingar till Sverige genom att vara generösare

än i övriga EU-länder. Det resonemanget avtog när id-kontroller infördes som kraftigt minskade antalet migranter. Under senare tid har argumenten istället fokuserat på etableringsprocessen. Regeringen har hävdat att resurser måste riktas till personer som redan har fått uppehållstillstånd i Sverige för att komma bäst till nytta. Vad som haltar kraftigt i det resonemanget är hur förödande den nya lagen är för etableringen. Fridh Advokatbyrå är långt ifrån ensamma i sin kritik. Organisationer som FARR, Röda korset och Rädda barnen har protesterat högljutt mot inskränkningarna i rätten till familjeåterförening. Kritiken handlar både om hur det strider mot barnkonventionen och hur en människas

etableringsprocess påverkas av avstånd till familj. Andra aktörer som Företagarna och Arbetsförmedlingen har tidigt lyft kopplingen mellan etablering och permanent uppehållstillstånd. Företagarna har i sitt remissvar förklarat att lagen riskerar att leda till en försämrad integration genom arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen är inne på samma linje och flaggar för riskerna för stort kompetensbortfall när människor inte ges utrymme att lära sig svenska och fokusera på de yrken där man har erfarenhet, utan tvingas in i branscher med lägre trösklar och löner.

O O

ron och frustrationen bland seminariedeltagarna var stor. Viljan att mobilisera sig likaså. Det är tydligt att arbetet måste fortsätta på två fronter. Civilsamhället har en central roll som blåslampa på politiker och regering, samtidigt har de stor kapacitet att bidra till etablering på individnivå. Migranter med vänner och kontakter i samhället har mycket lättare att orientera sig i myndighetsdjungeln och på arbetsmarknaden. Med den nya lagen kan det bli avgörande för möjligheten till förlängt uppehållstillstånd och till att återse sin familj.

WORK

WORK WORK WORK WORK

WORK

WORK WORK

”Vi gör Sverige rikare genom att få

människor och företag att växa. Ett jobb lägger grunden för människans oberoende, självständighet och frihet.”

WORK WORK

Så inleds Arbetsförmedlingens vision som ska fungera som en ledstjärna i myndighetens förnyelsearbete. Innebörden har dock ställts på sin spets i och med de nya asyllagarna. Tillgången till ett arbete kan bli helt avgörande för möjligheten att få stanna i Sverige och återförenas med sin familj. 2010 fick Arbetsförmedlingen ansvar för etableringsreformens implementering. Det är en reform där flyktingar och skyddsbehövande med familjer under två års tid har rätt till en individuellt anpassad etableringsplan som ska föra dem närmare antingen arbete eller högre studier. Syftet var att tidigt komma in med resurser för att förkorta tiden det tar för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. I mitt uppdrag som etableringshandläggare ingår att ha djupgående kartläggningssamtal där jag tillsammans med individen ska lägga upp en plan. Ofta innefattar etableringsplanen översättning och bedömning av utländska betyg, svenskastudier och olika typer av praktikplatser. Samtalen handlar både om att kartlägga tidigare erfarenheter och att blicka framåt. Hur ser du på din nya tillvaro i Sverige? Vad vill du arbeta med? Eller vill du titta på möjligheten att fortsätta studera? Kanske har du praktiska yrkeskunskaper vi behöver validera för att på bästa sätt matcha dig mot arbetsmarknaden? I och med den nya lag som trädde i kraft den 20 juli förändrades uppdraget drastiskt. Det var också något som Arbetsförmedlingen var tydliga med skulle hända i sitt remissvar till regeringen i våras. Styrkan i etableringsuppdraget är just att deltagaren tillåts tänka både långsiktigt och kort-

WORK WORK

WORK

Arbete till varje pris

WORK

WORK WORK WORK

siktigt, vilket ett permanent uppehållstillstånd skapar utrymme för. Långsiktigheten möjliggör att läkare ges den tid som krävs för att få sin legitimation och arbeta som just läkare. Hantverkare tillåts genom validering ute på arbetsplatser få yrkesbevis och kan fortsätta inom sin bransch. Studenter ges möjligheter att komplettera sina universitetsstudier för att få ett arbete där deras kompetenser tas tillvara på bästa sätt. Något som givetvis berikar både individen och hela samhället. När de människor som nu hör till etableringsuppdraget ska upprätta en etableringsplan är det med vetskapen om att de eventuellt inte kommer få stanna kvar när uppehållstillståndet löper ut. Det är också med vetskapen om att en snabb anställning kan innebära ett förlängt uppehållstillstånd och därmed möjlighet till familjeåterförening. Vad finns det då för incitament att söka få läkarlegitimation som tar lång tid? Varför skulle du satsa på en valideringsprocess för att få yrkesbevis om det riskerar att dra ut på tiden? Varför inte rikta allt fokus mot branscher utan några krav på förkunskaper om det kan ge dig ett anställningsavtal för att ersätta ditt tillfälliga uppehållstillstånd med ett permanent? Min farhåga är att det är just där vi kommer att hamna. Kompetens kommer att gå till spillo och vi får ett ännu tydligare klassamhälle där människor som flytt till Sverige är överrepresenterade inom osäkra anställningar. Den nya lagen tvingar människor att lära sig ett nytt språk, ett nytt samhälle och ta sig in på arbetsmarknaden under mycket osäkra och pressade förhållanden. Det är inhumant för individen och förkastligt ur ett samhällsperspektiv. klara ljungberg

etableringshandläggare , arbetsförmedlingen

WORK WORK

WORK

Folkrörelseorganisationerna och studieförbunden spelar en central roll för etableringen och integrationen av nyanlända. Möjligheten att engagera sig i föreningslivet, träffa andra och utveckla sina språkkunskaper har stor betydelse.

R Språkcirkel i Eskilstuna. Foto: Johan Knobe

Studiecirklar skapar relationer 16

egeringen har under 2015 och 2016 anslagit extra resurser för att bekosta studieförbundens arbete med nyanlända och på så sätt underlätta deras etablering. Förbundens arbete kompletterar SFI:s språkkurser. De är ofta politiska aktörer som tar ställning för en progressiv migrations- och integrationspolitik, de erbjuder mötesplatser där samtal och relationer uppstår och får möjlighet att utvecklas. Dessutom bidrar de konkret till den enskildes utveckling genom språkinlärning och kurser. Arbetarrörelsens bildningsförbund (ABF) har använt regeringens extra pengar för att dra igång tusentals studiecirklar och språkutbildningar över hela landet på förbundsnivå, genom sina medlemsorganisationer och genom eldsjälar. ABF har bland annat startat projektet Välkommen hit och på hemsidan står det att ”målet med ABF:s asylverksamhet är att ge människor som kommer till Sverige en bra möjlighet att snabbt komma in i samhället [… ] samtidigt måste vi bekämpa rasistiska strukturer och åsikter som stänger människor ute. Folkbildning handlar om att lära tillsammans och om att ge människor makt”. Carin Forsberg, nationell samordnare för verksamheten lyfter fram vikten av det personliga mötet i arbetet med språkinlärning: – Vi har både professionella ledare och ideella

ledare. De sistnämnda ger den asylsökanden väldigt mycket, bara känslan att bli bemött av en människa som verkligen vill lära känna en har vi märkt betyder mycket. ABF:s verksamhet är omfattande. Hittills i år har man genomfört verksamhet i minst 155 kommuner, för fler än 30 000 deltagare i över 4000 studiecirklar och språkcaféer. – Vi har alltid arbetat med människor som av olika anledning står långt ifrån makt och inflytande och det ska vi fortsätta med oavsett om personen har personnummer eller ej, säger Carin Forsberg

BF vill vidareutveckla arbetet med nyanlända och hoppas kunna bli en formell och långsiktig partner till regeringen i det arbetet, berättar Carin Forsberg. – Men det räcker inte med kurser i svenska och samhällskunskap. Nästa steg, att få in nyanlända i samhället, att de får arbete, bostad samt känner sig trygga och som en del av Sverige känns som den verkligt stora utmaningen. Det är inte bara den nyanlände som ska integreras – det gäller alla, avslutar hon.

mikael leyi

KULTUR Illustrationer ur ”Sabelles röda klänning” av Daniela Stamatiadi.

Resan av Veronica Salinas (text) och Camilla Engman (bild). Översättning Bodil Malmsten. Rabén och Sjögren 2014

Flykten – en bok om att tvingas lämna allt av Mia Hellquist Forss (text och bild). Arabisk översättning: Razak Aboud. Mia Bild 2014

Åka buss av Henrik Wallnäs (text) och Matilda Ruta (bild). Natur och Kultur 2016.

Sabelles röda klänning av Marina Michaelidou-Kadi (text) och Daniela Stamatiadi (bild). Översättning och förord: Alexandra Pascalidou. Mirando Bok 2015

Flykten – i bild & för barn AV EVA GUSTAFSSON

lykten som tema har, från att ha varit något av ett icke-ämne i svenska bilderböcker, nu dykt upp i flera nyutgivna titlar. De har ibland som syfte att lära ”oss” som inte har flytt om ”dom andra”, väcka empati samtidigt som de understryker vårt politiska ansvar som medmänniskor och samhälle. Andra titlar vill erbjuda spegling åt den med egen erfarenhet av flykt. Flera vill ge röst åt personer som inte har haft någon talan i litteraturen. ”Flykten – en bok om att tvingas lämna allt” tecknar en varsam och vardaglig bild av flykt betraktad genom barnet Jonas ögon. ”Alla barnböcker behöver inte vara mys-litteratur”, har författaren Forss sagt apropå boken. Mysigt är det inte, men tilltalet tar tillvara på de detaljer som trots allt skapar trygghet för Jonas och för läsaren. Det är en bok som talar till många och den finns

på både svenska och arabiska. ”Sabelles röda klänning” tar vid där ”Flykten” slutar. I skira tuschteckningar skildras tillvaron efter flykten för Sabelle. Går det att leva i två världar samtidigt? Hur kan du fortsätta minnas utan att minnena, här gestaltade genom en röd klänning, blir en tvångströja?

essa frågor behandlas i mer allegorisk form i ”Resan”. En anka blåser i väg i en väldig storm och landar i en skog där hen aldrig har varit förut. Här pratar djuren ett annat språk och ingen kan svara på Ankans fråga: Vem är jag? Författaren

ARTIKEL 14 – KULTUR

Vi och dom andra av Lasse Anrell (text) och Anna-Karin Garhamn (bild) Hippo Bokförlag 2016 Pudlar och pommes av Pija Lindenbaum (text och bild). Lilla Piratförlaget 2016

Salinas diktar mångbottnat om mångspråkighet och att resa därför att du är tvungen. För barn som har gjort en liknande färd erbjuder slutet tröst och hopp. Detsamma kan sägas om ”Åka buss”, också den med djur i huvudrollen och poetiskt språk. Men verklighetsförankringen finns i flyktens farkoster såsom de ser ut idag: bussarna, bilarna, båtarna. Även Pija Lindenbaum och Lasse Anrell har kommit med var sin fabel om flykt, där ett gäng pudlar respektive småfåglar tampas med frågor om rättvisa och resurser. Tydligare än så här kan knappast de människofientliga – förlåt, jag menar pudelfientliga! – konsekvenserna av ett asylpolitiskt ”andrum” beskrivas. Eva Gustafsson arbetar i det normkritiska barn- och biblioteksprojektet Brytiga Böcker, som drivs av Rättighetscentrum Västerbotten och Sensus.

VÄGEN TILL EUROPA Abdi Elmi och Linn Bursell har skrivit boken ”Gå bara: min flykt från Somalia till Sverige”, som ges ut på Ordfront Förlag i år. Nedan berättar Abdi om varför de skrev boken och vad han hoppas bidra till med sin berättelse.

ag ville inte glömma allt jag har varit med om. Media visar bara bilder. Jag pratar om vad som pågår på riktigt. De skriver att några hundra har dött i Medelhavet. Men de pratar inte om vad som egentligen händer. Det är många som inte vet så mycket om vägen. Vissa tycker att flyktingarna får skylla sig själva, undrar om de inte förstår att det är farligt. De säger att vi vill utnyttja systemet. Jag vill förklara för folk. Säga, du ser inte hela bilden, vår riktiga situation. Jag vill att alla ska veta att vi inte har något val. Alla flyktingar borde skriva sin historia. Man ska inte skämmas. Våra historier är viktiga. Idén om att skriva en bok kom till mig efter att mina kompisar hört min historia. De tyckte att den var hemsk men samtidigt intressant och uppmuntrade mig att berätta. Jag vill att boken ska vara ett försvar för alla flyktingar i hela världen! Jag vill förklara varför folk flyr sitt land, varför man riskerar sitt liv. Jag vill berätta att det aldrig är flyktingarnas fel att de måste fly. Konflikterna i deras länder måste lösas. Politiken måste förändras.

Utdrag ur ”Gå bara: min flykt från Somalia till Sverige”:

et är trångt i tälten. Om en blir sjuk blir alla sjuka. Om det är kallt ute är det jättekallt i tälten, om det är varmt blir det hett där inne. Det blir ofta bråk, men vi bråkar inte så mycket i vårt tält, vi tar det lugnt. De andra är snälla. Många spelar fotboll på en liten yta där det inte står några tält, och tar ut konflikter genom det. Det finns inte så mycket att göra. Vi väntar. Ibland får någon ett utvisningsbesked och försöker rymma, men polisen tar oftast fast dem och slår dem. Ibland kan man få köpa saker av folk som är utanför, men har man för mycket saker kommer polisen och tar dem och straffar en. Läkare utan gränser och Röda korset kommer då och då. De hjälper oss med medicin. Ibland får Röda korset inte komma in fast någon är sjuk, de måste söka tillstånd och det tar två veckor att få. Då kanske personen har hunnit bli mycket sämre, eller smittat många. Vid ett tillfälle är det en läkare från Norge som börjar gråta och skälla ut vakterna. De har behandlat en sjuk man illa, han har en sjukdom som är plågsam men lätt går att bota med antibiotika, men han har inte fått någon vård, bara blivit instängd i ett kallt rum. ”Är det här en diktatur eller? Ni kan inte behandla folk så här!” skriker hon åt vakterna.

De rycker på axlarna och säger att det inte är deras ansvar att bota sjukdomar, de ska bara se till att vi inte rymmer. Jag är så fruktansvärt trött nu. Jag kan inte sitta i fängelse hela mitt liv. Det blev inte som jag trodde. Är jag verkligen framme nu? Är detta resans slut? Jag lyckas få låna en telefon av min gruppledare och ringer till Lafoole. Telefonen fungerar nu och Oday-Bile vet var pappa är och säger att han ska ringa upp. Det gör han. Det gör ont att höra hans röst. Jag säger: ”Pappa, jag kan inte prata länge, jag kan inte ringa igen på länge, men jag lever. Jag är i fängelset på Malta. Jag ska ringa när jag kommer ut.” ”På Malta? Då är du ju framme! Varför är du i fängelse?” undrar han. ”De gör så bara, det är inget konstigt”, säger jag. ”Alla hamnar här först. Snart släpper de ut mig.” ”Men när?” Jag säger att Röda korset och andra jobbar för att vi ska få komma ut. Att man får hoppas på det. Sedan kan jag inte prata mer. Vi får inte ha mobiltelefoner, om polisen ser en med en telefon så blir man slagen och hamnar i isoleringscell.

Jag har skuldkänslor för att min familj blir så orolig, det känns som att jag har gjort något dumt. Det känns som att jag borde ha hittat ett annat sätt, ett som inte var lika farligt. Ibland får jag känslan av att jag har gjort fel, att det fanns en annan väg, en bättre, en tryggare. Det är så osannolikt att det här är den enda. Men det är precis så det är. Det är inte som att jag har sökt upp allt det här hemska, det är så det ser ut bara. Det är vägen till Europa. abdi elmi linn bursell