Rum 07 alessandra

Tema Byggare

Att spänna bågen högt

rum jul /16 107

Tema Byggare

Tema Byggare

Ska en arkitekt utföra tjänster, eller utmana beställaren för projektets bästa? Anders Modig berättar om 7 projekt där arkitekterna vågat spänna bågen bra mycket högre än vad som angavs i briefen – i slutändan till byggherrarnas stora glädje.

Text Anders Modig

med en bra plan. Det fungerar inte om beställaren kommer och säger: ”det här är vad jag vill ha, implementera det!”

För Peter Zumthor är det självklart att alltid vara med från början, och att projektet känns rätt – annars ändrar han på det.

– Ta Therme Vals, till exempel, säger han om världens mest berömda badhus som stod färdigt 1996. Om jag hade ritat vad de ville ha, så hade det sett ut som en normal simhall. Och i Bregenz ville de från början ha ett statsgalleri, men med sekundära samlingar. Tillsammans med klienten så ändrade jag det till en konsthall med vandrings­utställningar. Så det är väldigt viktigt att kunden är öppen för att diskutera grund­ planen, sammanfattar han.

Rum har tidigare berättat om ett av Peters pågående projekt i Sydkorea, där beställningen för­ ändrades radikalt när Peter kom för att inspektera platsen utanför Seoul. Beställaren ville ha ett kapell i en katolsk park, men får 2018 ett färdigt tehus, vilket krävde en eftermiddags övertalning från Peters sida. Anledningen? Peter kände att parken redan var saturerad med religiös symbolik, och när han gick runt på nationalmuseet i Seoul så fastnade han återkommande vid målningar av byggnader som alla visade sig vara tehus.

– Teceremonier är väldigt viktiga i den här

– Ett bra projekt börjar

Denna sida: Miho Museum Foto Åke E:son Lindman Föregående sida: Badet i Vals

108 rum jul /16

kulturen, och denna underbara form av gästfrihet går långt bortom katolicism, säger Peter.

– Med ålderns rätt litar jag på min intuition.

Och har man fått Pritzkerpriset blir man mindre rädd för att göra misstag, eftersom man uppen­ barligen inte är så dålig, skrattar han.

Om det fanns några tvivel huruvida hans idéer hade fallit i god jord så skingrades dessa när de var på flygplatsen för att åka hem till Schweiz, då beställaren Fader Lee gav Peter en present: en koreansk teservis.

Några månader senare, i juni 2015, var Rum närvarande i Peters studio i Haldenstein när Fader Lee med entourage för första gången såg den fysiska modellen av det kommande tehuset.

– Först blev vi förvånade över att Peter inte ville göra ett kapell, erkänner Fader Lee med mild röst. Men nu inser vi att ett tehus är något fantastiskt.

Av och till är Peter lika kompromisslös när det gäller byggnadsmetoder, vilket har gett honom ryktet att arbeta långsamt.

– Det stämmer inte, jag har alltid gjort saker väldigt snabbt. Men ibland är det väldigt komplicerat. Ta Kolumba till exempel, där jag ville bygga ovanpå en gammal ruin. Beställare, advokater, ingenjörer – alla hävdade att de tyska byggnadsreglerna inte tillät att man byggde på

gamla väggar. Men jag gav inte upp innan jag fick till exakt vad jag ville ha. Samma sak med tegel­ väggen utan fogar var sjätte meter. Det tog två år att få tillstånd för det; det är sådant som tar tid.

99-årige I.M. Pei är också känd för att ha ut­ manat sina beställare. Mina två favoritanek­doter – sanna därtill – är från Miho Museum sydost om Kyoto, och Doha Museum of Islamic Art. Miho Museum, som stod färdigt 1997 be­ ställdes av den spirituella organisationen Shinji Shūmeikai som grundats av Mihoko Koyama, en av Japans rikaste kvinnor. Redan på 1950-talet började hennes familj bygga vad som blivit en fantastisk samling av japansk konst och konst­ hantverk. Koyama kände att den var värd ett museum, och vände sig i början av 1990-talet till Pei, som svarade i stil med: – Hmm... Ni vill att I.M. Pei ska göra ett museum som bara visar japanska objekt? Borde det inte vara en global samling av rang?

Sagt och gjort. De kommande åren spenderade Koyama miljardtals kronor på fantastiska objekt från en mängd olika eror på de internationella auktionshusen. Pei godkände den internationella kollektionen och ritade det 17 429 kvadratmeter stora museet som han gav smeknamnet Shangri-La. I Peis allra sista projekt, Museum of Islamic Art, som öppnade 2008 i Doha, fick han av rum jul /16 109

Tema Byggare

” För att vara på säkra sidan att ingen framtida byggnad täcker museet, borde vi väl bygga en konstgjord ö där vi kan ställa det?”

Museum of Islamic Art

” Jag skrev – naturligtvis i en mer diplomatisk ton – att om ni inte tar bort den här skiten så måste vi genom advokat hävda upphovsrätten.”

110 rum jul /16

Tema Byggare

Emiren ett A-läge på Cornichen som omfamnar Dohabukten. Men det räckte inte.

– För att vara på den säkra sidan att ingen framtida byggnad täcker museet, borde vi väl bygga en konstgjord ö där vi kan ställa det, sa Pei med sin vanliga blygsamhet. Återigen, sagt och gjort. Och i båda fallen är beställarna – och besökarna – fantastiskt glada över att arkitekten vågade spänna bågen högre än de själva hade kunnat föreställa sig.

I ett av de senaste projekten utförda av Paris­ kontoret AWP och Baselkontoret HHF, Poissy Galore Insects Museum and Visitor Center väster om Paris, var det inte några problem med själva byggnaden. Men när utställningen som ska öppna i oktober 2016, ritad av Trame’s, kom arkitek­ ten Alessandra Cianchetta till känna blev hon tvungen att säga ifrån. På skarpen.

– Beställarens arkitekturansvariga Sabine Lerouxel, som har varit fantastisk genom hela projektet, kontaktade oss när hon insåg vad som var på väg att hända. Vad de skulle göra? Täcka över hela fönstret med siluetter av naturbilder.

Först investera i jättefönster för att bjuda in na­ turen i rummet och sedan täcka för det för att ha en bild av naturen i stället? Nej, nej, nej, det går inte. Vansinne! Ibland har klienterna helt enkelt vanföreställningar eller så är de ignoranta, säger 112 rum jul /16

Tema Byggare

Alessandra, en av grundarna av AWP. Sabine Lerouxel, som själv arbetat som arki­ tekt för såväl kommuner som för arkitekter och byggfirmor, förstår hennes starka känslor.

– Jag tror att designfirman skämdes. Det var pinsamt … och Alessandra är väldigt bestämd.

Jag förstår det, projektet är hennes baby, och arkitekters upphovsrätt har ett starkt skydd i Frankrike. Men hon kan också vara väldigt hård.

Man måste vara lite pedagogisk och utbildande ... inte skapa fiender, säger Sabine.

Båda är rörande överens om att det alltid är problematiskt med för många involverade, varav en stor del är politiker och administratörer som inte förstår arkitektur, eller ens kan läsa ritningar.

Som för att göra saken värre förändrades admi­ nistrationen under projektets gång. När tävlingen genomfördes, var beställaren ett konglomerat av 12 kommuner, sedan januari ingår 73 kommuner, ett led i Frankrikes landsomfattande administra­ tiva besparingar.

– Det var också besparingar som gjorde att AWP inte fick kontraktet för utställningen från början. Det hade varit bättre – men nu är det så, och man kan inte kasta ut Trame’s eftersom de har kontraktet, säger Sabine.

Alessandra Cianchetta: – Jag skrev – naturligtvis i en mer diplomatisk

ton – att om ni inte tar bort den här skiten så måste vi genom advokat hävda upphovsrätten. Då blir det en konflikt, och ni kommer att behöva ta bort skadan för egna pengar.

Arkitekterna och deras arkitektur har i Frankrike ett starkt skydd av lagarna som rör upphovsrätten kring ”création, architecture et patrimoine”, skapande, arkitektur och kulturarv.

Framför allt när det gäller publika projekt.

– Ägaren, exempelvis en stad, får modifiera projekt – men om förändringen går emot arkitek­ tens vision så har arkitekten rätt att protestera, de har vetorätt, kan man säga. Det enda argumentet för att gå emot arkitekten är i princip om beställa­ ren måste av säkerhetsskäl, säger Marc-Christian Perronnet, advokat i immaterialrätt och upphovs­ rätt på advokatfirman M.C. Perronnet i Genève.

– Lagarna är baserade på att arkitekter ses som författare till sina verk, vilket ger dem rätt att be­ stämma över användandet eller rätt att förhindra felaktigt användande – vilket också inkluderar delvis eller total rivning eller omlokalisering.

Eftersom copyrightlagar är nationella, så varierar rättigheterna mellan olika länder. I Schweiz till exempel, upphör upphovsrätten 70 år efter arki­ tektens död, fortsätter Marc-Christian.

Nu såg i stället Sabine till att museidirektören, Trame’s och AWP tog ett möte på AWP:s

Poissy Galore Insects Museum and Visitor Center, Paris. AWP.

rum jul /16 113

Tema Byggare

” Har man fått Pritzkerpriset blir man mindre rädd för att göra misstag, eftersom man uppenbarligen inte är så dålig.”

kontor vid Pigalle. Nu arbetar de tillsammans – men i själva verket utför AWP den nya utställ­ ningsdesignen, eftersom de ger extremt detalje­ rade planer till Trame’s.

– Ja, vi designar om utställningen. Tyvärr får vi inget betalt för mycket arbete. Men nu blir det bra, suckar Alessandra.

– Vi har hittat en lösning som fungerar för alla – utan att blanda in advokater, säger Sabine.

Hur det är att sitta i mitten? Exhausting! (Skratt.)

Man måste vara väldigt diplomatisk. Man måste förstå att de olika parterna har sin vision. Och det är viktigt att alltid välja ett byggföretag som har förståelse för arkitektur. Lika viktigt är att bygga en intensiv dialog med alla inblandade redan i konceptfasen.

Projektets andra struktur, observatoriet som blickar ut över Seine, hade också en potentiell konflikt. Philippe Tautou, en av de ledande poli­ tikerna, var övertygad om att det borde målas i en annan färg än vitt.

– Då var jag tvungen att säga: ”Nej, det är vitt i tävlingsförslaget, det kommer att förbli vitt.”

Och i slutändan är alla väldigt glada att observa­ toriet är vitmålat, inklusive Tautou, säger Sabine.

Alessandra Cianchetta är noga med att under­ stryka att den här typen av konflikter inte handlar om arkitektens ego.

114 rum jul /16

– Det ligger i allmänhetens intresse. I sådana här projekt spenderar du en otrolig mängd energi, för att du tycker att det är viktigt. Varför? Bättre arkitektur ger bättre livserfarenheter. Som arki­ tekt ger du ett bättre liv till allmänheten – jag tror verkligen det. Du kan inte gå omkring och tro att allmänheten är osofistikerad – oavsett deras bak­ grund måste du ge dem det bästa. Du kommer att ha positivt inflytande på deras liv. Samma sak med bra arbetsmiljöer, de gör folk gladare, mer balanserade, mindre aggressiva. Självklart finns olika nivåer av sensitivitet, men till en viss grad känner alla människor av värden som ljuskvalite­ ter, material och skönhet, säger Alessandra.

– Det konstiga är att sådana här diskussioner och konflikter händer hela tiden, fortsätter hon och skakar på huvudet. Även för högprofilerade Pritzker-vinnare. Jag pratade till exempel med Jacques Herzog om det häromdagen. Till och med Herzog & de Meuron måste lägga massa tid på liknande ärenden.

I Crissier-projektet utanför Lausanne – bygg­ start tidigast 2019 – har AWP ritat en ny stadsdel åt börsnoterade fastighetsjätten Plazza. Här gjorde AWP uppdraget större än vad det var från början genom att också inkludera den intil­liggande parken – som inte hör till Plazza.­ – Ett så stort projekt påverkar hela staden,

säger Alessandra om det 6,8 hektar stora området.

Då måste man jobba tillsammans med staden, och det här parkområdet som ligger mellan projektet och staden … Det var självklart att binda ihop det, att också utveckla parken så att det blir en förlängning av staden och en förläng­ ning av området, ett möte – det hade inte gått annars. Visst, det är ett spekulativt projekt för kunden, men det ska också vara bra för staden.

Att bygga en ny stadsdel med en privat aktör är ett entreprenöriellt arbete, självklart vill klienten ha ROI. Men området måste också vara till för allmänhetens bästa, vilket blir fallet med parken.

Plazzas Ralph Siegle är väldigt positiv till uppdragets utveckling, men understryker att parkprojektet hör till staden, inte till Plazza. Som byggherre ser han dock positivt på arkitekter som gör mer än väntat.

– Det är väldigt viktigt för oss att ha det nära, positiva samarbete vi har med staden, och jag förväntar mig som byggherre att en arkitekt ger förslag som är realiserbara inom projektets riktlinjer, bygglovsramar och projektets ekono­ miska förutsättningar. Att ha en helhetssyn på en projektutveckling hör enligt mig till en arkitekts arbetsuppgifter.