SVENSK GRANIT håller inte etiska mått

Granit är en av de vanligaste bergarterna i världen. Eftertraktad i inredning. Hållbar och vacker både interiört och exteriört.

Vad som inte är lika vackert är under vilka arbetsförhållanden som granit framställs.

AV MIKAEL HEDLUND

GRANITBLOCK HUGGNA ur det svenska urberget av svenska stenproducenter skeppas utomlands för vidareförädling i fabriker där den bearbetas för hand eller slipas och förfinas, ofta under mycket dåliga arbetsförhållanden. Lågavlönad arbetskraft jobbar i upp till tolv timmar, sju dagar i veckan med undermålig skyddsutrustning, utan andnings- eller hörselskydd. Det är fortfarande vanligt med svarta löner och immigranter som blir inhysta på fabriker dit inspektörer nekas tillträde.

Efter vidareförädling skeppas graniten tillbaka till Sverige och förses med beteckningen ”svensk sten” innan den säljs till bland annat kommuner. Förfarandet sker med de stora svenska stenbolagens samtycke.

Förra året importerade Sverige enligt SCB:s utrikeshandel 6 864 ton bearbetad granit från utlandet varav det mesta 3 561 ton kom från Kina. En stor del utvanns i Sverige, förädlades utomlands för att sedan gå i retur till Sverige för att säljas, utan dokument.

Importen sker utan oberoende granskning av arbetsförhållanden. Endast ett fåtal granitfabriker i världen är certifierade av

SMETA/Sedex, världens ledande oberoende granskningsorganisation. Mer än 70 procent av den granit som säljs i Sverige saknar denna certifiering.

– Det är framför allt vidareförädlingen hos underleverantörerna utomlands som borde granskas. Det görs inte alls idag. Det är inte ens ett krav från beställarna att den här stenen ska dokumenteras lika noggrant som helimporterad sten. Det säger My Karlsson delägare av Stenbolaget som tredjepartscertifierats för bland annat arbetsmiljö och affärsetik och som drabbas av att många av bolagets svenska konkurrenter inte är etiskt ansvarsfulla.

Stor okunskap

Stenbolaget förbereder nu en kampanj om hur kommuner och andra beställare ska kunna ta sitt etiska ansvar.

– Kommuner och byggbolag lägger idag ingen energi på att granska den ”svenska” graniten för att man tar för givet att den är framställd under schyssta förhållanden. De flesta arkitekter och upphandlare vet heller inte att stora mängder svensk sten slutproduceras utomlands på ocertifierade fabriker. Merparten av de stora svenska stenaktörerna vet, men håller tyst och lägger locket på och vägrar att diskutera arbets-

/My

Bild: Stenbolaget förhållanden på de utländska fabrikerna.

– Det är katastrof. Hade man granskat dokumentationen hade man funnit etiska och humanitära brister, säger My Karlsson och tillägger att om inte branschen är beredd att förändra sig så hamnar ansvaret på beställarna.

– Beställarsidan med kommunerna i spetsen, måste göra sin granskning redan vid anbudsgivningen. Inte när graniten är färdiglevererad och på plats. Då är det för sent.

Vissa kommuner kräver dokumentation men de flesta har ingen etisk kravställning på hur stenen ska vara producerad.

– Vi har under flera år uppmanat och fortsätter att uppmana andra fabriker och leverantörer att ta sitt etiska ansvar. Samtidigt vill vi informera kommuner, byggherrar och andra att inte bara kräva ansvar från leverantörerna utan att kontrollera att produktionen gått rätt och riktigt till inför upphandling.

Vi får fortfarande kommentarer från vissa kommuner att dom inte har någon etisk kravställning på produktion och förädling. Några är duktiga att kräva SEDEX eller BSCI dokumentation vilket är jättepositivt, men många kräver det inte.

– Gemensamt för alla kommuner är att billigast anbud vinner, oavsett det etiska priset. Det är inte bara dåligt, utan en direkt ansvarslös hantering av skattemedel.