Nattflygare/C. Forslund

Omslag: Nattflygare, Ulrika Kärnborg. Natur & Kultur 2022

Nattflygare Stormens döttrar, del 1 Ulrika Kärnborg Natur & Kultur 2022

Nattflygare

Carola Forslund

Kristin kan, precis som sin mor, bota sjuka. Och hon har en hemlighet som gör henne livrädd. För på natten kan hon flyga… Nattflygare (2022) är första delen i trilogin Stormens döttrar som är en serie för mellanåldern om flickor i historiska brytningstider.

Händelserna i boken är inspirerade av verklighetens häxprocesser som började i Älvdalen 1667. Det var en historisk händelse som brukar kallas för Det stora oväsendet. Det inleddes med att en pojke i Dalarna påstod att han sett en elvaårig flicka, Gertrud Svensdotter, gå på vattnet. Flera andra barn och vuxna stämde in i anklagelserna och snart pekades ännu fler flickor och kvinnor ut som häxor.

Ryktena om resor till Blåkulla spreds över landet. När en person blivit anklagad för att vara en häxa ombads hon att peka ut andra häxor.

Trolldomskommissioner utsågs för att utreda anklagelserna. Till skillnad från andra rättsfall accepterades även barn att vittna i häxdomstolarna och deras berättelser räckte många gånger som underlag för en dödsdom.

Några anklagade fick endast milda straff, som piskning, eller placering i skampålen, men ofta blev domen avrättning, vilket skedde genom halshuggning. Därefter brändes kropparna på bål eftersom de inte fick läggas i den vigda jorden på kyrkogården.

Totalt avrättades mellan 300 och 400 personer i Sverige under häxprocesserna. Det stora oväsendet gick mot sitt slut först när berättelserna om trolldom började ifrågasättas, dels av personer som deltagit i trolldomskommissionerna och dels av myndigheterna i Stockholm. Man insåg att vittnesskildringarna allt mer liknade vandringssägner. Efter det avtog häxprocesserna. År 1757 ägde den sista lagliga häxprocessen rum och 1779 togs dödsstraffet för trolldom bort i Sverige. För bokens Kristin gick det till ungefär så. Rykten om trolldom började spridas i bygden där hon bodde, kvinnor fängslades och anklagades för att ha flugit till Blåkulla och träffat Djävulen. Detta fick Kristin att med fara för sitt eget liv ta saken i egna händer för att rädda sig, sin fostersyster och sin mor. Man kan säga att det började när Anna kom till familjen som fostersyster till Kristin. Hennes kropp var tanig och hon verkade ensam och övergiven, men hon hade också en hård blick som inte vek undan. Dessutom när hon ett starkt hat mot en piga som tidigare funnits i hennes fars familj. Innan Anna kom var det bara Kristin och mamma Angärd som bodde på den lilla gården i Älvdalen. Angärd som har gåvan som gör att hon kan hjälpa människor, bota sjuka, få sinande kor att mjölka och få nyfödda som slutat andas att börja leva igen. När andra sover kan hon lämna sin kropp och resa i tid och rum. Angärd är det som kallas för trollkona, det som vi i senare tid kallar för häxa. Ändå är det med Anna som ryktesspridningen börjar på allvar. Kanske sprunget ur hämnd mot den piga Anna hatade så starkt. Häxprocesserna har vi läst om tidigare, men ansatsen i denna bok är lite annorlunda. Dels så handlar den inte i första hand om de anklagade, utan mer om hur häxprocesserna påverkade samhället, byborna och barnen. Intressant perspektiv eftersom det var just barnen som spelade stor roll vid anklagelserna för häxeri och trolldom. Vi ser allt genom Kristins ögon och det är hennes perspektiv vi får till oss. Det handlar också mycket om vardagslivet och hur det var att vara barn vid den tiden. Det är dock ingen tillrättalagd eller förskönad vardag vi får ta del av, Kärnborg undviker varken svälten, fattigdomen, våldet eller de andra svårigheterna som förekom i Sverige på 1600-talet. Det var en hård tid. Men mitt i den historiska berättelsen för Kärnborg in fantasi och ett övernaturligt inslag och det tycker jag snarare är förvirrande än berikande. /../ hur det var att vara barn vid den tiden. Det är dock ingen tillrättalagd eller förskönad vardag vi får ta del av, Kärnborg undviker varken svälten, fattigdomen, våldet eller de andra svårigheterna som förekom i Sverige på 1600-talet.

/../ hur det var att vara barn vid den tiden. Det är dock ingen tillrättalagd eller för- För den som inte är insatt i skönad vardag vi får ta häxprocesserna kan det vara svårt att urskilja vad som del av, Kärnborg undviker tillhör den historiska delen av varken svälten, fattig- boken och vad som är fantasi och magi. domen, våldet eller de Som läsare kommer jag på mig andra svårigheterna som själv att fastna och fundera kring anklagelserna och vad förekom i Sverige på som var sant och inte. För hur långt är steget egentligen från att kunna bota människor med hjälp av örter till att kunna lämna sin egen kropp och resa i tid och rum? Varför skulle det ena låta mer otroligt och overkligt än det andra? Kanske ett medvetet grepp av författaren, kanske inte. Samtidigt finns det en parallell till dagens tid med ryktesspridning på sociala medier, metoo-anklagelser och moderna vandringssägner. Ur det perspektivet är det inte så svårt att förstå hur rykten och lögner kunde växa sig så starka att en hel by intalade sig att det var sant. Och konspirationsteorier förekommer ju i stor utsträckning än idag och lockar till sig många anhängare. Berättelsen går i ett relativt högt tempo och den har ett starkt driv. Språket är enkelt, kärnfullt och bidrar precis som handlingen till att effektivt föra berättelsen framåt. Jag har dock svårt att få något grepp om karaktärerna, de beskrivs rätt ytligt och det är svårt att komma någon av dem nära. Den som framträder starkast är prästen, Hofstadius, som skildras på ett demoniskt och maktgalet sätt. Överhuvudtaget är karaktärerna tydligt indelade i onda respektive goda med framförallt prästen och Kristin som motpoler. Slutet känns väl abrupt, vilket jag under läsningen antog berodde på att det är första delen i en trilogi. Men nu i efterhand när jag ser att kommande böcker inte kommer att utspela sig under samma tid och plats så känns slutet än mer rumphugget. Trilogin Stormens döttrar kommer att fortsättas av Budbärare som utspelar sig i Stockholm under rösträttsrörelsens viktiga år 1911 och den tredje och avslutande delen Alvablot utspelar sig i Birka under vikingatid. Det sammanhållande temat är hur kampen för flickors och kvinnors rättighet och frihet kan ha sett ut genom olika tider. Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och kritiker som tidigare varit kulturredaktör och ledarskribent på DN och Expressen. Hon har skrivit flera romaner och fackböcker, bland annat Lejonburen (2021). Med Nattflygare debuterar hon som barn- och ungdomsboksförfattare.