Ulrika Ekelund Andersson läser "Kan du lyfta en fröken?" av Jonas Lindén & Per Gustavsson

Bazar Masarin: Barnkonventionen

Omslag: Kan du lyfta en fröken?, Lindén, J. Ill. av Gustavsson, P. Rabén & Sjögren 2019

187

Lekfullt och empatiskt om att hitta sin plats i gruppen

Ulrika Ekelund Andersson

Kim Åman. Starkast i 1B. Kanske

starkast på hela lågstadiet” börjar boken. Snarare vill han vara det. Vara den som alla lägger märke till. Lite ospecificerat coolast, modigast och värst i största allmänhet. Som att kunna gå utan jacka på vintern och tjonga stenar i backen så det slår gnistor. De andra barnen bekräftar, ser honom och hejar uppskattande på. Men en dag får Kim konkurrens av en nytt barn med samma ambitioner, nämligen Adnan. Adnan överträffar Kim i allt och blir nu den som får all uppmärksamhet och beundran på skolgården. Att som Adnan krascha i Dödskallebacken med ett leende på läpparna och komma till skolan med coolt klottrat gips runt armen är svårt att överträffa. Jonas Lindéns text är kort och avskalad, men lekfullt knasig och han fångar barns dialoger på pricken. ” – Vad har du för rekord? frågar Adnan. – Tvåhundra … ungefär, svarar Kim. – Jag har tvåtusen, säger Adnan. Och min mamma väger hundra kilo! Då får Kim lite influensa och vill gå hem.”

188

Jag kommer att tänka på Petter Lidbecks En morgon vaknar Johan och är stark, Ole Lund Kirkegaards pojkvärldar från 70-talet och de lättlästa böckerna om Måns och Mahdi av Kim Fupz Aakeson, som alla är roliga böcker som verkligen attraherar killar i den här åldern. I jämförelse med dessa, så är grabbigheten här nedtonad, till exempel genom den pastellmjuka färgskalan och de absolut farligaste och tuffaste i den här historien är inte någon man, utan tre svartklädda storasyrror. Bild och text samspelar hela tiden på ett skojigt och dynamiskt sätt och Per Gustavssons bilder bygger verkligen ut berättelsen. Vad som är fantasi eller sanning får läsaren fundera över. Ibland är det texten som överdriver och ibland bilden. Bilderna avslöjar till exempel hur det egentligen ligger till med lille Kims styrka. När till och med några treor kommer för att se när Kim lyfter stora snöbollar, så finns det andra barn i bakgrunden som lyfter ännu större. Och där texten säger att Kim kan lyfta hela skolbänken med ett barn sittandes ovanpå, så berättar bilden att han inte alls lyckas göra det.

© Per Gustavsson

189

Kan du lyfta en fröken?, Lindén, J. Ill. av Gustavsson, P. Rabén & Sjögren 2019

190

© Per Gustavsson

Kan du lyfta en fröken?, Lindén, J. Ill. av Gustavsson, P. Rabén & Sjögren 2019

191

Bazar Masarin: Barnkonventionen

I bakgrunden finns också ett budskap att upptäcka, med barn som samarbetar och därmed lyckas bygga avancerade snögubbar och göra akrobatiska konster, i kontrast till huvudpersonernas något självcentrerade bekräftelsebehov och tävlande. Vem är Kim i den stora barngruppen när han berövas sin roll? En sorgligt ensam och osäker liten spinkig figur på en jättestor gunga. Men såklart slutar det bra. Ryktet sprider sig på skolgården att Adnan ska lyfta matsalen. Men det går ju inte… Barnen uppmuntrar Kim och Adnan att hjälpas åt och de två finner varandra. Den här berättelsen lyfter fram de där barnen, vars skoldagar i verkliga livet, är ledsamt kantade av tillsägelser. Men här är de de vuxnas tillrättavisningar nästan helt nedtonade, vilket får berättelsen att blomma på ett befriande sätt och kan fokusera på barnen och vad som händer mellan dem. Det finns heller inga bråk eller någon aggression mellan barnen. Berättelsen hade kunnat göras tuffare och ”farligare”, men är istället en empatisk och rart absurt historia om att hitta sin plats i gruppen. Jonas Lindén är till vardags grafisk designer och har tidigare gjort två bilderböcker tillsammans med Mia Nilsson (Mallan, pappa och förskolan och Mallan - den tråkigaste dagen). Väletablerade Per Gustavsson har gjort en mängd böcker om sina tuffa prinsessor och veka prinsar och mycket mer.

192