Litteraturklassikern

Stolthet och fördom Jane Austen Pride and Prejudice utgiven 1813, på svenska 1920

”Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygg lig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.”

Vi befinner oss i Hertfordshire, Eng land, sent 1700-tal. Elizabeth (Lizzie) Bennet är näst äldst av fem systrar som eftersom de är kvinnor inte kan ärva familjens egendom. Modern har därför gjort det till sin livsuppgift att få dem gifta. Gärna rikt. När nya grannar flyt tar in på det närliggande godset, och ägaren visar sig vara den välbärgade Charles Bingley, ser Mrs Bennet sin chans. När dessutom hans ännu rikare vän Mr Darcy ansluter vet hennes glädje inga gränser. Här finns ju friare i överflöd!

Kanske är det för nutidsläsaren svårt att utifrån denna introduktion förstå hur Jane Austens Stolthet och fördom kommit att bli en sådan klassiker. Lika obegripligt som hur den oförskämda och självgode Mr Darcy lyckats bli pro jektionsyta för generationer av läsares kärleksdrömmar. Men detta är en roman som hand lar om långt mer än att bli gift.

Kring till synes lättviktiga roman tiska turer bygger Austen en historia om klass och kön, om ekonomisk utsatthet och om mänskligt och samhälleligt hyckleri. Författarens skarpa blick ger oss dess utom ett oförglömligt persongalleri, och i Lizzie Bennet en fantastisk hjäl tinna; klarsynt, intelligent, egensinnig. Dessutom är kärlekshistorien faktiskt alldeles, alldeles underbar.

Alla är dock inte böjda att hålla med. Charlotte Brontë (författare till Jane Eyre, en annan inte helt okänd berättelse om omöjlig kärlek) ansåg till exempel att Austen helt saknade förståelse för passionens natur. Hon skriver (fritt översatt) i ett brev: ”Hon irriterar inte sina läsare med något lidelsefullt, stör honom inte med något av betydelse. Passionen är henne fullständigt okänd: hon avvisar till och med den ytligaste bekant med sitt stormiga systerskap…”

En hängiven Austenista måste å det bestämdaste motsätta sig hen nes påstående. Visst finns passion hos Austen, om än mer återhållsam än hos systrarna Brontë. Vad deras böcker däremot saknar, men som Austen har i rikt mått, är humor. Kanske är ironi en passionens motsättning som inte fung erar för Charlotte? För de flesta av oss andra fungerar den i alla fall utmärkt.

SUSANNA MATTSSON

JANE AUSTEN

8 Jane Austen (1775–1817) är en av den klassiska engelska litteraturens stora författare. Hennes verk rör sig i markerna mellan romantik och realism och vänder sig starkt mot sociala normer och konventioner. Debuten Förnuft och känsla publicerades 1811 under pseudonymen A Lady. Den följdes av Stolthet och fördom, Mansfield Park, Emma, Northanger Abbey och Övertalning.

Stolthet och fördom har inspirerat en rad författare och filmmakare och har förvandlats till såväl humoristisk skräck som chick-lit och kriminalroman. Bland filmatiseringarna är miniserien från 1995 med Jennifer Ehle och Colin Firth i huvudrollerna i en klass för sig. Men originalet är ändå bäst. Läs det och njut!

men väjer nogsamt från förbjudna ord som ”frihet” och ”revolution” – finns dessa ord med kommer meddelandet aldrig fram…

Det är klaustrofobiskt att läsa om hur det hyrda rummet där Ibrahim bor i väntan på att drömlägenheten ska bli färdigrenoverad blir allt mer isolerat, avstängt från omvärlden av vägspärrar och ljudet av skottlossning. Hur stri derna kommer närmre, avlägsnar sig, närmar sig på nytt. Hur mer och mer av hennes tid går åt till att planera omvä gar, sätt att komma till jobbet, sätt att träffa vänner, möjligheter att förstå vad som händer.

Att läsa krigsskildringar som denna, om vardagen mitt under uppblossande konflikt, ger något annat än rapporter från fronten. Här saknas allt adrenalin, här finns bara desperation, sorg, seg och uthållig kämparanda som gör att en människa trots allt kan ta sig upp ur sängen på morgonen, kan fortsätta skriva, läsa, fungera. Och så småning om genom sitt skrivande berätta för oss som har privilegiet att vara utanför hur det verkligen var. EVA EMMELIN

Orm med två huvuden Anneli Jordahl Norstedts

Orm med två huvu den är en essä om skrivande – och om att inte kunna skriva. För Anneli Jordahl är tystnad och självförtroende två avgörande förutsätt ningar för hennes skrivande. Dessa förutsättningar är dock svåra att få till när avloppsrör ska grävas upp utanför fönstret och ens arbetarklassuppväxt lärt en att inte förhäva sig.

Jordahl diskuterar de egna erfarenheterna av skrivande med andra författares texter om detsamma, men det är hennes egna personliga reflektioner som berör mig mest. Det är rörande när hon beskriver sorgen över att inte ha vågat göra skönlitterär debut förrän vid 49 års ålder. Och med insikten om att hon börjar närma sig sina släktingars dödsålder är känslan av tidsbrist henne överhängande. Vilande finns det liksom ingen tid för.

Jag håller Jordahls roman Som hundarna i Lafayette Park högt och upp skattar mycket att hon över några sidor i denna essä beskriver premisserna och tillvägagångssättet för byggandet av den romanen. CATHARINA BERGMAN

Sista färjan från Ystad Karin Alfredsson Bokfabriken

Är vi beredda att tro vad som helst, om det är något vi vill tro? Karin Alfreds sons senaste bok utforskar godtrogenhetens anatomi, de svaga punk terna. Den desperata bostadsbristen som får människor att betala feta förskott på utlovade hyreskontrakt, ensamheten som får någon att blunda för de mest uppen bara lögner, önskan om snabba klipp, spänning eller fastklamrandet vid tron på ett botemedel när inget sådant finns. Här handlar det om ett syskonpar som gjort till sin profession att hitta de rätta knapparna att trycka på, själva drivna av olika krafter för att uppnå rikedom och ett liv i lyx.

Den som följt Alfredsson sedan de buten blir möjligen besviken. Trots att Sista färjan från Ystad på ett intressant sätt kretsar runt lögnernas psykologi tycker jag att den saknar den angelägenhet, den politiska kraft och det driv som Alfredssons tidigare böcker om läkaren Ellen Elg bjudit på, med sitt tema om kvinnors rättigheter i världen. Själv hoppas jag för övrigt fortfarande att Ellen Elg ska återuppstå. Hon be hövs i världen så som den ser ut i dag. EVA EMMELIN

Klubben Matilda Gustavsson Albert Bonniers förlag

”Jag är glad över att jag lyckades nor malisera händelsen – genom att tänka att det var jag som hade provocerat fram den. Det gjorde mig till en aktör och en med brottsling. Jag behöll min frihet.”

Vem vill vara ett offer? Vem vill ge upp sin frihet? Frågorna är centrala i Matilda Gustavssons lysande reporta gebok Klubben. En bok jag slukar under ett hetsigt dygn, men som jag sedan inte kan släppa på månader. Sällan har jag läst ett sådant omskakande och helgjutet journalistiskt arbete.

Klubben fördjupar berättelsen jag vid det här laget trodde att jag kunde: om Forum, om den så kallade Kulturpro filens övergrepp och om Svenska Akademiens kris. Den kastar nödvändigt ljus över maktmissbrukets och makt fullkomlighetens mekanismer. Och den visar på komplexiteten i övergreppets natur. Ger oss ett faktiskt svar på den urgamla frågan: hur kan vi låta det ske?

För det är mycket vi människor är kapabla till och kapabla att blunda inför, i de slutna rum vi själva laddar med betydelse. Gustavsson avtäcker de sektliknande mekanismer som verkat inom den finkulturella parnassen. Skild rar skickligt vår ovilja att lämna makten över vår historia.

Hon visar också hur vår bild av våld täktsoffret fortfarande bygger på idén om en kvinnas heder och personliga värde som kopplat till kroppen och dess sexuella renhet. Övergreppets psykologi är långt ifrån detta svartvita (se bara det inledande citatet!). Enbart genom att framhålla detta har Gustavsson skri vit en av 2019 års viktigaste böcker. SUSANNA MATTSSON

En amerikansk epidemi Jonas Cullberg Atlas förlag

Känner du till den amerikanska opioid krisen? Den som fler är 400 000 amerika ner dött i de senaste 20 åren och som lett till att 2,6 miljoner amerikaner i dag är opioidberoende. Om inte är du inte ensam. För trots att 130 personer dör varje dag till följd av kri sen tar den sig av olika skäl inte igenom nyhetsbruset. Vi känner bara till några av dess offer. Artisten Prince var ett av dem. Skådespelarna Heath Ledger och Philip Seymore Hoffman två andra.

Allt började i slutet på 1990-talet då ett stort läkemedelsföretag lanserade den starka och mycket beroendefram kallande medicinen Oxycontin. För att sälja in tabletten sa man att den var mycket mera effektiv än sina föregång are och framför allt, mindre beroendeframkallande. Det var en lögn, då även begränsad användning under kortare tid ledde till beroende och abstinens.

Eftersom man i USA, till skillnad från i bland annat Sverige, får ge läkare provision på antal utskrivna tabletter formligen exploderade marknaden av Oxycontin. Skrupelfria läkare gjorde enorma pengar på att ösa ut tabletter till en intet ont anande allmänhet.

Cullberg tar oss med på en resa till ett Amerika mitt i stormens öga. Till gruv städer i West Virginia där några få läkare skrev ut mer än 9 miljoner tabletter i en by med 400 invånare. Till Staten Island där den annars så välmående vita med elklassen förlorar sina barn i överdoser. Till rättssalarna där nu slutligen de ansvariga läkemedelsföretagen får börja betala för det helvete de skapat.

Han träffar missbrukare, försäljare, langare, stödgrupper och anhöriga och tar sig an historien från olika håll och ger den komplicerade situationen äkt het och substans utan att det blir sensationslystet eller snaskigt. Det behöver han inte, verkligheten överträffar här sig själv i fråga om girighet och cynism. MATHIAS LÖF

Historiska hästar Anders Frelin Bokförlaget Langenskiöld

Att göra korta nedslag i historien med utgångspunkt från olika djur är inte bara en rolig idé, det lyfter också ett även i övrigt tilltalande koncept. Serien om historiska djur inled des förtjänstfullt med Mats Carlboms Historiska hundar (2017) och Histo riska hästar är den tredje delen på lika många år. Båda har, till skillnad från del två, hittat den rätta tonen och har en lågmält fascinerande berättarstil som verkligen fungerar. De påminner också om varandra. Inte så konstigt kanske, eftersom de båda författarna länge arbetade tillsammans före Carlboms för tidiga bortgång.

I Historiska hästar får vi på ett lättill gängligt och tilltalande sätt bland annat möta krigarhästen Bukefalos, fram gångssagan Seabiscuit och den litterära hjälten Black Beauty (Vackra Svarten, publicerad 1877).

Boken är också föredömligt skön att hålla i. Den enda invändningen är att den har ett väl likartat urval av fyrbenta hjältar, kanske som en konsekvens av att den är onödigt kort. Jag hade helt enkelt velat ha mer. ANNA RIKNER