Två böcker i att finna sig själv genom skrivande

Emelie Hill Dittmer: Skriva för att läka. En guide i reflekterade skrivande. Göteborg: Lassbo Förlag, 2021. Maria Bom: Skriva sig fri. Biblioterapi i praktiken. Lund: Studentlitteratur, 2021.

HÅKAN MATTSSON

Några ord om Skriva för att läka av Emelie Hill Dittmer:

Det som drabbade mig gjorde att jag förlorade min egen röst. Skrivandet hjälpte mig att succesivt återvinna den”. Med den ödmjuka tonen av bokens författare i inledningen tar jag mig an de resterande sidorna. Boken engagerar, den är vidsynt och global. Jag fascineras och förundras över författarens breda erfarenhet som bygger fundament av stadga. Bokens tre delar är logiska. I den första delen får jag som läsare bland annat ta del av författarens egna läkande skrivarresa med flera skriv- och reflektionsövningar. I andra delen hörs röster från författarens möten med kursdeltagare, de s.k. skrivresenärerna, där speglingen av det skrivna till självet blir påtagligt synbar, likväl den egna textens speglingar genom andra. Den tredje delen är det som får mig att kalla boken global. Författarens möten med de, som författare kallar ljusbärare, d.v.s. personer i USA och Europa som är ledande inom området, intressant och vidgande. När jag läst denna bok och även Maria Boms bok, Skriva sig fri, så slår det mig att båda författarna är generösa och öppna i sin framtoning, vilket kanske vittnar om att de har gjort sin egna skrivarresa. Några ord om Skriva sig fri. Biblioterapi i praktiken av Maria Bom:

Boken är personligt hållen, tilltalet öppet, inbjudande och rinner i ett flöde. Innehållet är lätt att ta till sig och det är själva styrkan i boken. Det gör mig som läsare nyfiken. I boken varvas personliga berättelser med skrivövningar, nedslag i biblioterapins historia och dess influenser, samt vad som pågår inom biblioterapin i Sverige idag. Det finns inslag av texter och dikter av kända och okända. Allt sammantaget gör att boken får liv. Att författaren är erfaren av det biblioterapeutiska skrivandet märks, dels från hennes eget liv men även i sammanhang med andra. Författaren bjuder oss också in till hur man kan leda en skrivandegrupp i biblioterapi. Skrivövningarna i boken är många, flera känner jag igen, medan andra är helt nya för mig. Som en godispåse, där jag lätt kan sortera och plocka det jag själv vill ha. Författaren vänder sig främst till de som tänker sig att arbeta och leda en grupp i skrivande biblioterapi, men jag kan varmt rekommendera boken också för den enskilde som är nyfiken på hur man genom skrivandet kan finna sig själv.