Studiecirkel om bilderböcker

Studiecirkel om bilderböcker och barns eget skapande och berättande

Denna cirkel har som syfte att se potentialen i vår bilder­boksskatt.

Att tillsammans – bibliotekarier, förskolepedagoger och barn utforska bilderböckernas berättelser. Med hjälp av boksamtal och bildanalys fördjupar vi läsningen och lotsar barnen i forsatt arbete med skapande och berättande i olika former.

Cirkeln kommer som en naturlig fortsättning av studiecirkeln baserad på Agneta Edwards bok Bilderbokens mångfald och möjligheter. Den cirkeln startade som ett samarbete mellan Stockholms stadsbibliotek och ett stort antal förskolorna runt om i Stockholms stad. Efter den cirkeln uppstod ett tomrum och en önskan om att få fortsätta att arbeta kring barns eget skapande med utgångspunkt från bilderböcker.

Det finns inget slutmål eller resultat att sträva mot, snarare en resa i erfarenheter och upptäckter som kan berika och utveckla barnets tankar och kreativitet.

1

Innehållsförteckning Träff 1 • • • • • • • • • •

Inledning Läsningens betydelse Val av bok Lässtunden Berättarteknik Läsmiljön Boksamtalet Litteraturlista Litteraturlista bilderbokspar Uppgift till träff 2

Träff 2 • Bildanalys • Bilderbokens specifika förutsättningar • Multipla berättelser • Läsriktning • Kompositionen i bildberättandet • Semiotisk bildanalys • Barnet, bilden, tiden, rummet • Uppgift till träff 3 • Litteraturlista

Träff 3 • Beskrivning av Workshopövningar • Uppgift till träff 4 • Litteraturlista

Träff 4 • • • • • 2

Vad är litteracitet En ryggsäck med symboler, tecken och bilder Litteracitet och kroppen Uppgift till träff 5 Litteraturlista

Träff 5 • • • •

• • • • • •

Skapande verktyg Lek och drama genom bilderboken Jessica Pellegrini tipsar Johanna Hellsings bokpuffar • Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet • Gittan och Gråvargarna Arbeta med tema ljud • Kubbes musikspektakel Barns eget berättande Urval rim och ramsor Några rytminstrumentlekar sånger och ramsor Avslut Litteraturlista

Litteraturlista referenslitteratur mm

3

Träff 1

Kulturrådet skriver så här på sin hemsida:

be m a h

rt

“Ett barn som får möta professionell konst och får möjlighet att utveckla sina kreativa och språkliga förmågor genom musik, dans, teater, litteratur och andra konstformer ökar sin förmåga till reflektion och förståelse av omvärlden...

Vi vill betona vikten av att även de yngsta barnen, före skolåldern, får möjlighet att utveckla en känsla för alla sina språk inklusive de estetiska språken. Det är en grupp som lätt glöms bort.”

in : El Foto

T

(www.kulturradet.se)

Denna cirkel har som syfte att se potentialen i vår bilderboksskatt.

Att tillsammans – bibliotekarier, förskolepedagoger och barn utforska bilderböckernas berättelser. Med hjälp av boksamtal och bildanalys fördjupar vi läsningen och lotsar barnen i fortsatt arbete med skapande och berättande i olika former.

Cirkeln kommer som en naturlig fortsättning av studiecirkeln baserad på Agneta Edwards bok Bilderbokens mångfald och möjligheter. Den cirkeln startade som ett samarbete mellan Stockholms stadsbibliotek och ett stort antal förskolor runt om i Stockholms stad. Efter den cirkeln uppstod ett tomrum och en önskan om att få fortsätta att arbeta kring barns eget skapande med utgångspunkt från bilderböcker.

Du får genom studiecirkeln möjlighet att avsätta tid att analysera och reflektera och se möjligheter att arbeta vidare med bilderboken på olika sätt. Barnets reflektion och lust är vägvisare – den vuxnes roll är att stötta och vägleda.

Det finns inget slutmål eller resultat att sträva mot, snarare en resa i erfarenheter och upptäckter som kan berika och utveckla barnets tankar och kreativitet.

“Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.”

Ur FN:s Barnkonvention 4

I Skolverkets Läroplan för förskolan finns beskrivet förskolans värdegrund, uppdrag, mål och riktlinjer.

Här har vi kortat ned skriften och lyft de områden där vi visar på hur ett arbete kring bilderböcker kan vara ett fruktbart sätt att utveckla och stärka barnet.

Läroplan för förskolan (Lpfö 98) Reviderad 2010 1. Förskolans värdegrund och uppdrag (förkortad)

● Leken är viktig för barns utveckling och lärande.

Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.

Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. ● Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. ● Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen. ● Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av taloch skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik.

Inledning

Att träda in i bilderbokens magiska värld öppnar upp en mängd dörrar.

Känslor väcks, frågor ställs och tankar tänks.

Vi vill uppmuntra till att lära känna bilderboken och dess möjligheter.

Se vilken skatt som finns gömd innanför pärmens väggar. Bilderboken är unik i sin konstart med text och bild som samverkar till en litterär-visuell-grafisk upplevelse. När vi läser boken högt för barnen kan det även ge en känsla av föreställning. Bilderboken som form har också ett värde i en värld av ett konstant bildbrus “som en långsamhetens och den tysta reflektionens kultur.” (s 26 Rhedin, En fanfar för bilderboken) Vi hittar mycket inspiration i Reggio Emilia-filosofin när det gäller barns skapande och upptäckande för att förstå världen. I Carlos Barsottis film om Loris Malaguzzi, Reggio Emilia-filosofins grundare säger Loris Malaguzzi: “Om ögat ser bra så rör sig handen bra.

Förhållandet öga – hand är viktigt både för handlande och tänkande, därför vill vi från början bygga upp en förmåga hos barnen att tränga in i saker och tillägna sig dem så fullständigt som möjligt för att ställa frågor. Utan ett bra öga finns ingen nyfikenhet och ingen upp­täckar­glädje.”

Vi tror att en pusselbit till ett bra öga är att läsa, bläddra, titta i bilderböcker med barnen. Genom bilderboken kan barnets tankar, reflektioner, upptäckarglädje och nyfikenhet tas till vara och vidareutvecklas med flera olika uttryck såsom berättande, lek, drama, dans, rörelse, bild och musik. Som vuxen behövs ett öppet och lyhört sinne som med varsam hand kan lotsa och stötta barnet att erfarenhetsmässigt utveckla fler språk än bara ett.

5

Ett barn är gjort av hundra.

Barnet har hundra språk hundra händer hundra tankar hundra sätt att tänka att leka och tala på hundra alltid hundra sätt att lyssna att förundras att tycka om hundra lustar att sjunga och förstå hundra världar att upptäcka hundra världar att uppfinna hundra världar att drömma fram.

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra) men berövas nittionio.

Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen.

(Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emiliafilosofin)

Läsningens betydelse

Barn som tidigt läser och tittar i böcker tillsammans med vuxna blir själva intresserade av att kunna läsa.

De lär sig också hur en gör med böcker – håller den så att bilden kommer rätt, hur en bläddrar, att en börjar från sida ett och bläddrar ett blad i taget tills en kommer till sista sidan. Informera gärna barnets vuxna vilken bok ni läser just nu på förskolan. På så sätt blir de involverade och i bästa fall inspirerade att läsa hemma.

Barnet vill höra samma bok om och om igen på så sätt lär sig barnet att hålla tråden i en berättelse. Barnet har också lättare att återberätta något själv när de 6

känner till en berättelses uppbyggnad med inledning, crescendo och en avslutning.

De upptäcker böckernas fantastiska världar där de kan få uppleva hisnande äventyr, förundras, skratta, bli rädd, tycka synd om eller bara få lägga sig i ett ordbad av spännande historier.

Barnen läser, förstår och tolkar bilder på sitt eget sätt. Bilderna lockar barnet in i läsningen, genom att titta på bilderna väcks nyfikenheten och viljan att veta mer om boken. Bilderboken är många barns första konstupplevelse. Barnet lär sig tyda och koda av bilder i bilderboken. Ju fler olika illustratörer vi presenterar ju större blir barnets bildbank.

Dagens barn möter ord och bild i fler forum än i böcker.

Parallellt möter barnen också film, spel, appar, datorspel, barnkanaler på TV, etc. Till skillnad från dessa är bilderboken unik som konstart, en långsam konst som tål många omläsningar, den kräver tid och bearbetning för att öppna sig i samtal, teckningar och lek.

Ordet “bok” innebär för det lilla barnet “att läsa bok” och involverar de flesta sinnena. Böckerna doftar, känns och smakar, en får bläddra, titta, göra ljud, höra rytmer och sitta nära någon älskad vuxen. (Ulla Rhedin, Bilden, barnet och berättelsen )

Val av bok

Välj bok med omsorg, gör som den finska kritikern och bilderbokshistorikern Maria Laukka som alltid ställer sig frågan: "Varför har den här boken blivit tryckt?"

Barnen ska självklart också få välja böcker och då blir det kanske inte alltid de böcker som vi vuxna hade önskat. Ett förslag är att ni kan läsa två böcker, barnets val och pedagogens val.

När du väljer en bok att läsa högt – Bläddra noga.

Titta på alla bilder. Få en första känsla. Läs sedan

berättelsen och se hur bild och text samspelar. För fortsatt arbete är det en fördel om du tycker om boken och dess innehåll. MEN låt dig dock inte hejdas av att bilderna är fula/konstiga, ämnet för tungt eller att boken känns allmänt svår. Se utmaningen i detta.

Att inte ta det enklaste och direkt mest tilltalande.

Tunga ämnen behöver också berättas och ge röst åt den som kanske bär på liknande historier. Böcker som upplevs svåra vid första anblick behöver tas emot och “processas”. Det vill säga genomläsning flera gånger, reflektion och diskussion med andra vuxna en stund innan de hamnar i barngruppen. Men att lämna dem olästa känns orättvist och fel. Ämnen som är svåra är en del av livet och barn behöver ta del av det också.

Genomarbetade bilderböcker med barnperspektiv kan vara ett mycket passande verktyg att ta sig an svåra frågor som till exempel död, våld och sjukdom.

Så länge det finns en vuxen som tar emot frågor och tankar som väcks. Är boken dålig, tråkig, obegriplig så är barnen inte sena att påtala det.

Döden och kärleken är det stora människan upplever, det intresserar alla åldrar.

Man ska inte skrämma barn till ångest, men de behöver likaväl som en vuxen att uppröras av konst.

Astrid Lindgren (www.astrindlindgren.se) Dessa mera existentiellt mångbottnade och tematiskt mörkare bilderböckerna kan dock kräva en annan sorts läspraktik än godnattsagan eller läsvilan. De kräver pigga barn och det behövs mer tid för reflektion, samtal och omläsning än vad förströelseläsning behöver.

I radioprogrammet Barnens kultur del 3 Våld, missbruk, död och depression som sändes 18 december 2015 talar författaren Gro Dahle om de “svåra böckerna” om våld, död, depression som hon och

En bild från Gro Dahle, Akvarium, 2015 Daidalos förlag Böcker av Gro Dahle och Svein Nyhus: Snäll, 2008, Roy, 2009, Den arge, 2009, Mammas hår, 2012, Akvarium, 2015 samt Kriget, 2014 som är illustrerad av Kaia Dahle Nyhus.

Svein Nyhus gör tillsammans. Hon vill göra böcker om de svarta, mörka källarna. Där finns det barn och de ska inte behöva känna att de är helt ensamma. De här böckerna kan sträcka ut en hand. Hon berättar vidare att norska bibliotekarier ibland gömmer deras böcker så att inget barn ska råka snubbla över dem och läsa dem av misstag. Det är de vuxna som har svårt att hantera sina känslor. Vuxna vill att alla barn ska ha det bra, att barn ska få kärlek och omsorg men världen härbärgerar dessa mörka platser. Det finns många barn som har det svårt, att läsa om dem är viktigt för vuxna, för andra barn och för de utsatta barnen själva. Gro Dahle berättar att hon ibland träffar barn som undrar: Hur vet du om mig? Har du varit hemma hos oss? Vidare säger hon, barn som inte är utsatta kan behöva läsa böcker som gör ont, de gör att en blir en ny människa med ett nytt rum inom sig. Svein Nyhus säger att han vill att böcker ska vara förunderliga. I boken “Akvarium” menar många att en mamma inte kan vara en fisk och få ett människobarn. Jo i den här världen kan det vara så.

Nyhus menar att boken som media är trygg, den har pärmar, den gör inga ljud, den bits inte och om en bläddrar sakta och försiktigt så händer inget farligt.

7

Lässtunden

I Litterturläsning i förskolan säger Ulla Damber att det som vuxen kan vara bra att ställa sig själv frågan: Varför läser jag, vad får jag ut av läsning? Sedan tänka efter varför en vill läsa och berätta för barnen. När en har kommit till klarhet kring detta blir det enklare att motivera lässtunden tillsammans med barnen. Vad vill jag med den, varför känns den viktig? ● Läs berättelsen själv först så att du är förberedd när du möter barnen och deras frågor kring boken. ● Omläsningar av boken förändrar ständigt bokens innehåll för barnet. Mellan högläsningarna kan barnet själv bläddra och titta i boken och göra mellanläsningar, därför måste bilderna klara långt fler omläsningar än texten.

Vi kan jämföra med våra egna omtittningar av filmer, omläsningar av böcker, återbesök på konstmuseer, det tillkommer alltid något nytt som vi inte har upptäckt förut.

Ulla Rhedin talar om bläddringen som det unika för bilderboken. Berättelsen påverkas av den tid som förflyter mellan bladvändningarna. En bilderboksmakare kan använda dramaturgin som uppstår i mellanrummen. Bläddringen kan liknas vid en teaterridå som faller/går upp mellan varje scen.

Fibben Hald som bl a har illustrerat många av Lennart Hellsings böcker jämför också illustratörens uppgift med en teater: Illustratören "scenograferar", fyller scenen med aktörer, attribut, belysning. Det är ett slags regiuppdrag att illustrera en bilderbok.

Det skönlitterära verket blir till i mötet med en upplevande läsare. Läsaren konstruerar verket på sitt eget sätt, boken är egentligen inte färdig förrän den möter sina läsare som i sin tur tolkar på sitt alldeles egna vis och den blir aldrig den samma vid någon läsning, en hisnade tanke. ● Om ni är flera pedagoger som högläser kan det vara idé att skriva ned en kort reflektion om lästillfället i en läsdagbok som ni sedan kan gå tillbaka till.

8

Under en föreläsning med Agneta Edwards på Åsö gymnasium,Stockholm den 6 oktober 2015 uppmuntrar hon att ta en titt på följande frågor ”välj vilken typ av pedagogiska glasögon du sätter på dig” ● Vad vill du med läsningen? Ska boken användas som lugnande medel, underhållning eller pedagogiskt verktyg? ● Ska du arbeta med olika teman/ lyfta olika perspektiv/arbeta språkutvecklande eller använda boken i boksamtal? ● Är ditt huvudsyfte att arbeta språkutvecklande är det bra att välja rytmiska böcker. Att få ta in språket fysiskt i hela kroppen- gå, dansa, trumma. ● Hur ser det ut vid själva lässtunden? Använder du sagohatt/sagomantel/ eller inget alls? Det är viktigt att vid de tillfällen du läser bilderböcker sitta så att alla kan se bilderna ordentligt. Bilderboken är, oftast, tvåspråkig. Texten och bilden arbetar tillsammans och lyfter berättelsen. Bilderna kan tala om det outtalade – ex miljön, utseendet, kroppspråket, känslor osv. Se på bilderna likt små konstverk och våga göra bildtolkningar. Se på kompositionen, färg och motivval, ev ljussättning (riktas fokus mot något specifikt likt ett strålkastarljus)?

Läsningen är en gemensam, positiv tillsammansupplevelse.

I läsningen är pauserna viktiga, de ger barnen tid att bearbeta och chans för dig att se barnens reaktioner på boken.

Om något barn har svårt med koncentrationen kan det hjälpa med t ex ett gosedjur eller en len sagosten att klappa på under läsningen.

För små barn kan det vara bra att få veta lite vad boken handlar om innan läsningen, då blir berättelsen lättare att ta till sig.

Berättarteknik

I en En fanfar för bilderboken talar Ulla Rhedin om högläsningen som en föreställning.

Den vuxne gestaltar berättelsen och kan avläsa "publiken" och anpassa läsningen genom att tona ned eller förstärka berättelsen.

Använd rösten; – viska – höj rösten – gör pauser – våga vara dramatisk – tala långsamt.

– håll ögonkontakt I Ann Granbergs Småbarns sagostund ges det tips om hur du kan jobba kring sagostunden.Till exempel att använda rekvisita. Bygg upp ett litet rekvisitaförråd för berättarstunder.

Skapa magi genom exempelvis en sagofilt, sagomatta, draperi, ljussättning, ljud, inledningsramsa och kanske en avslutningsramsa.

Använd en ritual, markera när det är dags, ring i en klocka, blås såpbubblor, använd en speldosa, förvara boken på en magisk plats, kanske i en sagokista.

Läsmiljön

Förskolan Fyren, före upprustning av läsrum

Förskolan Fyren, efter upprustning av läsrum.

Foto: Mia Alberts

En tydlig läsmiljö visar eller signalerar att läsning är viktigt. Att arbeta med läsmiljön är en viktig del i arbetet att inspirera och väcka barns intresse för böcker och skriftspråk.

En stimulerande läsmiljö på en förskola handlar inte bara om möblering och skyltning av böcker utan det handlar om en mångfald av handlingar som tillsammans visar på att läsande har ett högt värde.

(Ur Skolverkets Läslyft förskolan, del 6 Läsmiljö) Inför själva läs- eller berättarstunden kan det vara bra att titta på förhållandena kring berättarstunden, – När ska den ske?

– Var ska den ske?

– Hur ser det ut där vi sitter och läser tillsammans med barnen? Går det att koncentrera sig där? Känns det som en tilltalande, lugn plats? Ser barnen bilderna? Sitter barnen bra och bekvämt?

Välj en lugn och avskild plats utan andra syn- och hörintryck.

– Kan barnen använda läsrummet själva?

– Står böckerna långt ner så att barnen når själva?

– Hur kan barnen se böckerna? Om böckerna står i hylla med bokryggarna utåt kan det vara idé att istället placera dem i lådor eller på tavellister så att de lättare kan se böckerna. Hämta inspiration från bibliotek och bokhandel.

9

Det finns flera boksamtalsmetoder, en är Aidan Chambers "Jag undrar-frågor": Var det något speciellt du tyckte om i boken?

Var det något du inte tyckte om?

Var det något du inte förstod eller tyckte var svårt?

La du märke till några mönster eller kopplingar?

(Läs mer i: Aidan Chambers: Böcker inom oss, 1998)

Foto: Elin Thambert

Boksamtalet

En metod för att arbeta vidare med en bilderbok är boksamtalet. Att närläsa och borra sig in i text och bilder tillsammans med barnen väcker många tankar och funderingar både hos barnen och hos oss vuxna. Vi tänker att boksamtalet kan vara en ingång till att sedan arbeta vidare med bild, drama, musik eller dans.

Pedagogen kan vara en samtalsledare som låter boksamtalet utvecklas mellan barnen.

Ställ öppna frågor som kräver ett mer utförligt svar än ja eller nej.Tänk på att inte ställa kontrollfrågor om bokens innehåll. Var ärligt intresserad. Inget är fel, det är frågan om tolkningar. Låt det vara högt i tak och håll ett öppet diskussionsklimat.

Lotsa tillbaka om diskussionen spårar ur.

10

Picture walk är ett annat sätt att tala om bilderböcker.

Visa omslaget, läs titeln om du vill. Vad tror ni boken handlar om?

Bläddra sida för sida utan att läsa texten. Fråga barnen om vad de ser, var nyfiken! Vad händer här? Vem tror ni att det här är? Var utspelar sig berättelsen?

Hur tror du att det slutar?

Att bildvandra är att ”gå in i” bilden och upptäcka vad som finns där, ställa frågor och samtala om det. Med sig själv eller någon annan. Det är att lämna eventuell text därhän så länge och enbart koncentrera sig på vad bilden berättar.

Bildvandring utförs med fördel långsamt. Titta länge på varje bild. Ställ öppna frågor som stimulerar till fler frågor, det finns inget rätt eller fel. Försök att beskriva neutralt istället för värderande. (”Jag ser ett barn och en hund” istället för ”Jag ser en söt liten flicka och en stor elak hund”) Utvidga bildvandringen genom att prova att ”gå in i bilden” med alla sinnen. Vad är det du ser? Hur låter det i bilden? (Fågelkvitter? Stadsljud? Barn som leker?) Doftar det något? (Skog? Avgaser? Kaffe?)

Hur känns det? (Blött? Varmt? Sandigt?) Vi kan också lägga till vårt sjätte sinne, vad anar du? (Hotfull

stämning? Lugn och ro? Annalkande fara? Hjälp på väg?) Prova att ta dig in i berättelsen. Vem skulle du ta kontakt med och varför? Vem eller vad skulle du vara, Prova att byt karaktär och se vad som händer med upplevelsen av berättelsen. Var trivs du och var känns det mindre bra.

ALMA-pristagaren Shaun Tan talar om två frågor en kan ställa sig i en kultur/konstupplevelse (bilderbok) i en intervju i Opsis Kalopsis nr 4, 2012: Hur får den mig att känna mig? Vad får den mig att tänka på?

Dessa två frågor räcker också långt i ett boksamtal!

Från tidigare nämnd föreläsning med Agneta Edwards, Sthlm 2015 diskuteras boksamtal på följande sätt: Ett boksamtal är ett reflekterande samtal utifrån gemensamt läst bok.

I diskussionen upptäcks olika tolkningar. Det finns inget rätt eller fel.

I boksamtalet får du hjälp att uttrycka dina tankar, ha en åsikt, du kan knyta berättelsen till det egna livet (igenkänning), öva att ta och ge plats – lyssna och tala, vara del av en läsande gemenskap, respektera och värdera andras uppfattning.

Vid läsningen tränar du upp litterär baskunskap – strategier för läsning, att läsa mellan raderna, ökar ditt ordförråd, du får kunskap om berättelsens byggstenar och förhoppningsvis ett ökat intresse för böcker.

Boksamtalets När? Var? Hur? ● Se till att ha gott om tid ● Trygg, ostörd miljö ● Du som pedagog är inriktad på ett reflekterande samtal- inga rätt eller fel ● Ställ öppna frågor Förslag att börja med: Titta på omslag, titel, författare och illustratör. Bildprata/berätta. Läs boken utan text.

En annan variant är att jobba utifrån ett bestämt tema t ex vänskap el bilderboksmakare. Träna på att läsa mellan raderna. Se på bilderna, leta efter det ej illustrerade/berättade.

Det kan vara en bra start både som pedagog och barngrupp att tillsammans läsa två böcker där det finns samband/relationer att upptäcka. Välj gärna böcker som är mångbottnade och som kan tolkas på flera sätt, som har innehåll mellan raderna, konstiga/ svåra böcker som du själv har frågor kring. Våga prova!

Bra frågor att ställa: Var det något i boken ● du tyckte särskilt mycket om? ● du inte tyckte om? ● som du tyckte var konstigt? ● som du vill veta mer om? ● vem i boken känner du dig mest lik? ● stämde det vi trodde att boken skulle handla om? (om ni först läst boken utan text) ● har du läst någon liknande bok? ● vilken känsla gav boken? Återknyt till boken, visa bilderna och låt alla i gruppen utveckla varandra.

Mer tips om boksamtal kan du få i: Läslyftet förskola, Skolverket. [https:// lasochskrivportalen.skolverket.se/#/moduler/1Forskola/019_lasa-o-skriva-i-forskolan/del_03/] Edwards, Agneta Bilderbokens mångfald och möjligheter, 2009 Kjersén Edman, Lena Tala om böcker: boksamtal på bibliotek, i skola och på nätet, 2013 Pihlgren, Ann S Sokratiska samtal i undervisningen, 2010

11

Litteraturlista Bilden, barnet, berättelsen, 2007 Chambers, Aidan Böcker inom oss, 1998 Damber, Ulla Litteraturläsning i förskolan, 2013 Edwards, Agneta Bilderbokens mångfald och möjligheter, 2009 Granberg, Ann Småbarns sagostund, 2006 Opsis Kalopsis nr 4, 2012 Rhedin, Ulla En fanfar för bilderboken, 2013

Böcker med samband/relationer Förslag på titlar för boksamtal, i bilderbokspar: ● Casta, Stefan Är det du mämmä? + Haughton, Chris Mamma borta Passar för små barn ● Chen, Zhyhan Guji-Guji + Merino, Gemma Krokodilen som inte gillade vatten ● Crowther, Kitty Jag och Ingenting + Hole, Stian Annas himmel ● Dahle, Gro Akvarium + Dahle, Gro Mammas hår ● Gustavsson, Per Prinsessan och den fasansfulla björnen + Litchfield, David Björnen och pianot + Chaud, Benjamin Björnens sång/Lilla björn på semester + Cousseau, Alex Min björnfarfar Diskutera Varför björn?

Hur brukar djur framställas? Har de alltid samma sorts personlighetsdrag? ● Gustavsson, Per Skuggsidan + Mellgren, Jöns Sigrid och natten ● Lindenbaum, Pija Doris drar + Lindenbaum, Pija Gittan gömmer bort sig ● Lindström, Eva Alla går iväg + Lindström, Eva Vi är vänner ● Salinas, Veronica Resan + Sjögren, Viveka Den dagen ● Wänblad, Mats Vad gör du om jag får en vän? + Olsson, Lotta Lämnad ensam

Andra exempel på böcker att boksamtala kring Badescu, Ramona och Chaud, Benjamin Pomelo blir stor

Dahle, Gro och Nyhus, Svein Mammas hår, Snäll, Akvarium, Den arge Davies, Nicola och Carlin, Laura Löftet Erlbruch, Wolf Anden, döden och tulpanen Gastaut, Charlotte Fannys fantastiska resa Haughton, Chris Mamma borta Passar för små barn Hedman, Sofia och Gårdeler, Emelie Pojken och havet Hole, Stian Böckerna om Herman t ex Hermans hemlighet Kieri, Katarina och Virke, Emma Månkan och jag har en hemlighet 12

Kilaka, John Förtrollad frukt, Färsk fisk, Vilken vän Klassen, Jon Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt Lima de Faria, Alice Det var inte jag sa Robinhund Lindström, Eva Lunds hund Lundberg, Sara Böckerna om Vita streck Mendel-Hartvig, Åsa och Röstlund, Caroline Konrad och karamellerna, Passar för små barn Michaelidou-Kadi, Marina och Stamatiadi, Daniela Sabelles röda klänning Pollack, Majken och Lundberg, Sara Emblas universum och Embla mitt i Kosmos Rottböll, Grethe och Virke, Emma Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta Snicket, Lemony och Klassen, Jon Mörkret längst ner Thor, Annika och Jönsson, Maria Flickan från långt borta Tiberg, Joar och Höglund, Anna Månen blev rädd Tiberg, Joar och Tidholm, Anna-Clara Den blå traktorn Töringe, Sanna och Digman, Kristina Böckerna om Katt kan t ex Katt kan i parken Passar för små barn Virke, Emma Brevet till månen Wenxuan, Cao och Mello, Roger Fjäderns resa Wieslander, Jujja och Geffenblad, Lotta Böckerna om Vina Vina t ex Vina Vinas vän Passar för små barn Wirsén, Stina Vem-böckerna Passar för små barn

Uppgift till träff 2 Till nästa träff ska du prova att hålla i ett boksamtal tillsammans med en barngrupp. Välj några böcker från litteraturlistan.

Prova någon av de boksamtalsmodeller som presenteras i texten.

Dokumentera dina tankar innan och efter så att du kan presentera för studiecirkelgruppen hur det gick. Är det ditt första boksamtal är dokumentationen också intressant att spara för att senare kunna gå tillbaka och se hur gruppens samtal kan ha utvecklats. Byt gärna barn med någon kollega på förskolan så att du kan boksamtalet både med yngre och äldre barn.

13

Träff 2 Bildanalys

Hur går det till att avkoda eller analysera en bilderbok? Hur gör en för att se det som inte syns direkt?

Att analysera en bild handlar mycket om att utmana seendet. Vi kategoriserar, etiketterar bedömer och värderar ofta och det är inget fel i sig, det måste människan göra för att få struktur och sammanhang. MEN det kan också ibland hindra oss från att se vad som verkligen är där.

Bildanalys kan handla om att försöka släppa tvärsäkerheten och med en välvilligt inställd nyfikenhet lära känna verket bättre. Ungefär som att träffa en ny vän, som vi långsamt får veta mer om och hittar nya sidor hos ju mer vi lär känna personen.

Bilderboksbildens specifika förutsättningar Multipla berättelser

Bilderboksbilden bär i sig flera berättelser vilket är bra att ha i åtanke när en börjar studera bilderna.

Dels finns textens berättelse på något sätt i bilden, sedan finns det ofta det som inte uttrycks i ord i bilden, vilket blir till en berättelse i sig. Det kan också finnas någon parallellberättelse i bilden som inte hör till texten alls (till exempel Mucklornas hemliga värld i böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist) och precis som en kan läsa ”mellan raderna” i en text så kan en genom att studera vad som inte är avbildat i en bild kanske hitta en tyst berättelse. Det kan till exempel handla om en frånvarande förälder eller avsaknad av något annat.

Bilder uppstår heller inte i ett tomrum. En bild har nästan alltid sitt ursprung någonstans, bilder föder bilder, så ofta kan en hitta referenser (medvetet gjorda eller omedvetet) till konsthistorien eller populärkulturen eller reklam, film, religion, myter etcetera i bilderboksbilden, dessa bidrar då med sina berättelser till den ursprungliga och ger ytterligare tolkningsmöjligheter och sätt att tänka runt den ursprungliga berättelsen.

14

Detta är ju då i första hand en tolkningsmöjlighet för den vuxne läsaren, eftersom barnen kanske ännu inte hunnit få dessa kulturella referenser, men en kan tänka sig att det kanske kan påverka sättet den vuxne förmedlar berättelsen om dessa andra berättelser finns där implicit. Dessutom sår det frön till igenkänning sedan när barnen möter dessa andra berättelser.

Att analysera en bilderbok kan vara att studera vilka berättelser som bilderna bär på och försöka bena ut de olika historierna och se hur de samverkar eller ”bråkar” med varandra.

Barnen får ett försprång när det gäller att upptäcka bildens olika berättelser eftersom den vuxne är upptagen med texten medan barnen kan försjunka i bilden och upptäcka detaljer och ting samtidigt som de hör texten. Därför kan det vara bra och framför allt väldigt roligt att på egen hand, innan berättelsen läses för barnen, själv undersöka och fördjupa sig i bilderboksbildens berättelser. Se vilka kopplingar och associationer som dyker upp.

Den tredje maj 1808 av Francisco de Goya

Läsriktning – Hur vi läser bilder

I den västerländska kulturen går läsriktningen från vänster till höger. Vänster och höger är detsamma som åskådarens vänster och höger och detta gäller då även hur bilder (av)läses (Rhedin, Ulla Bilderboken på väg mot en teori, 2001, s.171).

Flera forskare menar att det finns en förutsägbarhet i hur vi i västerländska länder avläser bilder. Vi tenderar att börja betrakta bilden i nedre vänstra förgrunden och följer sedan en väg upp till höger övre bakgrund i en så kallad “blickkurva” (“glance curve”: se Gaffron “Right and left in pictures” The art quarterly 13, 1950 s. 312 f.) På grund av att vi börjar titta i vänstra fältet så tenderar vi att placera oss själva i den positionen och identifierar oss eller sympatiserar med karaktärerna på vänstra sidan som blir “hemmasidan”. På samma sätt kan då det som kommer in från höger i bilden som vår blick färdas mot, som vi möter bli “det främmande”, vår protagonist, något hotfullt. (Nodelman Words about pictures. The narrative art of childrens picturebooks. 1988 s. 135 samt Gaffron s.

321) Denna kunskap om att hotet ofta kommer från höger används ofta av konstnärer i konsten för att skapa maximal spänning och för att styra vår känsla åt ett specifikt håll. Här nedan är ett exempel ur konsthistorien, Goya Den tredje maj 1808, en arkebuseringsscen.

Vår blick faller nästan omedelbart på mannen som lyses upp av exekutionspatrullens strålkastare, sedan “spetsas” vår blick på de vassa gevärspiporna som en ansiktslös patrull håller. Himlen är svart, blicken dras tillbaka till mannen med de uppsträckta händerna. Vi ser hans förtvivlade blick, vi ser döda människor som fallit ned.

Ljuset på mannen i kombination med hans vita skjorta och utsträckta händer ger associationer till

Jesus på korset. Färgen vit förknippas i västvärlden med oskuld. Detta kan få oss att uppfatta denne man som oskyldig men vi förstår också att han kommer att avrättas inom några sekunder. Ett fruset ögonblick där spänningen är olidlig.

Vid en spegelvändning av bilden försvinner mycket av dramatiken. Associationerna finns kvar, men själva scenen blir mycket mindre dramatisk.

Här nedan kan vi se en bild ur Beatrice Alemagnas bilderbok Rufsitufsen. Här använder hon sig av samma princip som Goya gör i sitt konstverk för att skapa spänning i bilden.

Beatrice Alemagna, Rufsitufsen, Raben & Sjögren, 2015

Detta är uppslaget precis före bokens vändpunkt, då Eddie, bokens huvudperson är på väg att ge upp men äntligen hittar den perfekta födelsedagspresenten till sin mamma. Precis som den 5-åriga Eddie träder vi in i bilden med vår blick precis genom draperiet till slaktaren Theos butik och precis som för Eddie blir 15

det första vi möter en vass blodig knivspets.

Just detta uppslag är också utvikbart och det som möter oss vidare i bilden är en lång lång kö med människor vända mot vänster vilket ger känslan av ett kompakt motstånd. Blicken går tillbaka till Eddies skrämda blick på den bloddroppande kniven som pekar ut mot dörren igen. Där ute stoppas vår blick av en hund med en lustigt överlägsen min, (eller känner den bara doften av korvarna?) vilket motsäger och mjukar upp dramatiken i bilden.

Kompositionen i bildberättandet

En skillnad för en konstnär som målar eller på annat sätt framställer enstaka bilder och för en som gör bilderboksbilder är att det, förutom i den enskilda bilden, också finns en rörelse och ett driv som går genom den fysiska boken från höger till vänster, som bilderbokskonstnären måste förhålla sig till. Drivet att gå vidare i berättelsen, viljan att bläddra fram nästa uppslag; Bilderna måste på något sätt tjäna eller anpassa sig till berättelsens framåtskridande.

Bläddrandet och mittdelen i boken kan upplevas som “pauser” eller “tystnader” som påverkar berättelsens tempo och rytm och där kan det finnas tillfälle för både rummet och tiden i bilderboken att förändras utan att “vi är med” och kan se det. Vissa bilderboksmakare leker med konceptet som till exempel Hallå, boken åt min hund! av Richard Byrne där huvudpersonen Stellas hund försvinner in i mittuppslaget tillsammans med en massa andra saker.

Ulla Rhedin menar att just detta förhållande mellan bilduppslag och bläddringen är: “[...]ett av bilderboksmediets genuina, och till karaktären dramaturgiska, tillskott till barnlitteraturens poetik. Den bygger på den unika kombinationen av bok, text och bild och uppträder inte utanför bilderbokens medium.” (Rhedin, 2001, s.165)

16

Semiotisk bildanalys

Utgångspunkten för att tolka en bild är alltid den personliga egna upplevelsen kopplat till de erfarenheter och de kunskaper vi bär på just nu. Det gäller såväl vuxna som barn. Det finns alltså inte en bestämd betydelse utan flera. Alla är lika viktiga och riktiga.

När det gäller analyserandet av bild så är det, som tidigare nämnts, viktigt att närma sig verket med en vänskaplig nyfikenhet, som gör att vi vågar utmana och ifrågasätta det vi ser.

Ett sätt att göra detta är att ställa bildanalysfrågor.

Här nedan följer en modell och förslag på sådana frågeställningar. Modellen är mer att se som en karta eller ett recept. Tanken är inte att den skall följas slaviskt, utan de ska vara till hjälp att stanna upp inför bilden och få igång fantasin och tankarna. Vissa av frågorna känns kanske inte relevanta - hoppa över dem då eller hitta på andra, bättre.

Semiotik är “Läran om tecken och teckensystem”.

En semiotisk bildanalys delas oftast upp i två eller flera nivåer. Först och främst en denotativ och en konnotativ.

Den denotativa nivån beskriver bildens faktiska beståndsdelar. Här tittar vi efter vad bilden föreställer. Denotativ kommer från latinets denotare som betyder beteckna, märka och betyda. Den konnotativa nivån handlar om tolkningen, vilka konnotationer och betydelser vi läser in i bilden.

Till detta går också att lägga en tredje nivå, det privata perspektivet. De privata associationerna och tankarna som kommer upp när jag ser bilden. Det som ingen annan kan veta att jag kommer att tänka på, men som ändå färgar mitt sätt att se och tolka bilden.

På den denotativa nivå är det av viss nytta att hålla sig saklig och tänka på att inte värdera, det kommer senare. I detta stadiet är vi bara intresserade av vad som finns på bilden och hur det är beskrivet.

Förslag på denotativa (bildbeskrivande) frågeställningar: Övergripande frågeställningar: Hur är bilden gjord? a) Vilket material har konstnären använt?

(Collage?, akvarell?,kolteckning?) b) Vilket perspektiv har bilden? (Ögonhöjd? Uppifrån? Nedifrån?) c) Hur ser bildens utsnitt ut?

(Totalbild? Helbild? Halvbild?, Närbild?)

Det vill säga, hur stor del av motivet ser vi?

VAD Vad finns i bildens förgrund? bakgrund? centrum? vänster och höger sida?

HUR Hur ser det ut? Beskriv miljön. Vilka färger finns? Hur skildras förhållandet ljus och skugga?

Dominerar vissa färger, ljusförhållanden eller former?

Hur är bilden komponerad? Finns det en rörelse? Är det statiskt? Hur har konstnären jobbat med den vita bakgrunden? Är bilden fylld av färg eller är papprets naturligt vita färg en del i bilden?

Innehåller bilden personer?

Hur skildras personerna? Storlek? Färger? Kläder?

Var är de placerade? Barn? Vuxen? Man? Kvinna?

Utför någon en handling? Vad? Vilka detaljer lägger du märke till?

Hitta gärna på fler liknande frågor som är relevanta just för den bild ni valt att studera.

17

Nu kommer vi till den konnotativa nivån och här är det fritt fram att associera fritt och prata om och utveckla de tankar och känslor som bilden väcker.

Vi har den denotativa beskrivningen att utgå ifrån.

Det finns kanske något i bilden som kräver en särskild kulturell tolkningsram, vissa färger, föremål och handlingar väcker kanske vissa gemensamma associationer för en grupp människor.

Förslag på konnotativa (tolkande) frågeställningar: - Är det något i bilden som är viktigare än det andra? Vad? och hur kan man se att det är viktigare?

- Om personer är avbildade: Vilka relationer har personerna på bilden till varandra? Finns det någon maktposition mellan dem? Hur syns den? Hur skildras barn respektive vuxna? Män och kvinnor?

Pojkar och flickor?

- Har färgerna på bilden någon betydelse?

Verkar ljus och skugga spela en viktig roll i bilden? På vilket sätt?

- Vad spelar miljön för roll? Är den dramatisk, lugn, festlig, kylig, varm? Vad i bilden får dig att uppleva denna känsla av miljön?

- Vem tittar på vem och vad har det för betydelse för hur du uppfattar personerna? Hur spelar din egen blick med i detta? Vad eller vem i bilden fångar upp din blick först och hur går den sedan?

- Finns det några index i bilden? Ett index är ett tecken på någonting annat.

Barnet, bilden, tiden, rummet.

Alla dessa exempel ovan utgår från en västerländsk bilduppfattning och tolkningsmodeller för just den18

Exempelvis ett paraply som står och droppar i en hall är ett index på att det regnar ute och att någon nyss varit ute och gått i regnet.

- Finns det någon metafor i bilden? En metafor är ett bildligt uttryckssätt där likheter gör att det går att byta ut en företeelse mot en annan. Det är alltså en bild som får oss att tänka på något annat. En glödlampa ovanför någons huvud får oss att tänka att personen får en idé. En bild av “fjärilar i magen” visar att denne är nervös.

- Finns det någon metonymi i bilden? En metonymi är en liten del som beskriver något större. En bild av någons ben är en metonymi/representation för hela personen.

- Finns det någon symbol i bilden? En symbol är ett tecken för någonting annat större. Tillexempel som ett kors är en symbol för kristendomen.

- Privat association: Finns det något i bilden som ger mig tankar och känslor som bara jag känner till?

na. Denna konstruktion om hur bilden ska läsas finns inte hos små barn. Att uppleva en bild – som ju är tvådimensionell – som tredimensionell gör inte bar-

net förrän ganska långt upp i förskoleåldern. Detta går att testa med det så kallade “Neckerkubtestet”.

En vuxen tolkar in rymd och djup och uppfatttar kuben tredimesionellt. Ett litet barn ser ett platt mönster. (Rhedin, “Bilderbokens hemligheter”, 2004, s.

19 f) Prova att se om du kan växla mellan att se en platt bild och en låda med djup och volym. (se bilden nedan, fig.1)

Bild Klara Persson, Molly & Sus, Urax förlag, 2012

Neckerkuben,( fig. 1.)

Barnet ser en bild som just bild – den är platt och det som finns är det som syns. Den vuxne betraktaren tolkar gärna in verkligheten, skapar volymer och rymd i den platta bilden, därför att vi har blivit fostrade in i det sättet att avläsa bilder.

Det är på samma sätt med rumsskapande knep som den västerländskt orienterade konstnären använder sig för att skapa illusionen av av djup och rumslighet i den platta bilden. Till exempel att rita de som ska föreställa befinna sig längre bort mindre än de som befinner sig närmre i bilden.

Ett yngre barn uppfattar inte denna rumsskapande effekt utan uppfattar helt logiskt de mindre figurerna som barn eller bebisar (Rhedin, 2004, s. 22).

Likaså med olika – ofta filmiskt inspirerade – bildknep, som att i ett bildutsnitt endast visa en del av golvet där hela barnet är med men kanske bara de vuxnas ben syns. Eller att avporträttera huvudkaraktärerna i halvbild, eller att bara visa någons händer.

“Min treåriga dotter undrar när hon ser halvporträttsbilder om personerna inte kan gå.

– Jo säger jag (vuxet tvärsäkert) det kan dom.

– Men dom har ju inga ben, säger hon.

– Jo men dom är liksom här under, dom fortsätter utanför bilden, säger jag och pekar tafatt på luften under bilden.

Då tittar hon på mig med en väldigt skeptiskt blick, som om jag sagt något helgalet. Vilket jag också har naturligtvis, eftersom det inte finns något utanför bilden. Jag pekar på tomma luften, det syns ju tydligt att där inte är några ben. En bild är en bild, hade bilden fortsatt hade ju benen varit med.”

(Lynn Alpberg) Många bilderboksförfattare använder sig också av serieteckningens bildsymboler som exempelvis fartstreck och att samma karaktär förekommer på en och samma bild för att åskådliggöra ett skeende och en tidsrymd i bilden. För små barn är strecken just bara streck och de kan undra varför det är streck i bilden.

De tolkar också en bild där samma karaktär förekommer flera gånger som att det är flera karaktärer där samtidigt.

Betyder detta då att man inte ska läsa böcker där dessa bildkonventioner förekommer, för små barn?

19

Ulla Rhedin menar att det räcker långt om högläsaren bara är medveten om att barnen ofta ser bilderna på ett mycket annorlunda sätt och att de utifrån sitt eget tittläsande skapar andra historier än den som samtidigt presenteras för dem via öronen.

Rhedin rekommenderar oss att lyssna lyhört till barnets upplevelse av bilderbokshögläsningen för

att detta kan ge oss stor kunskap om de tankar och världsuppfattning som barnet har (Rhedin, 2004, s.

23). Vi kan lära oss nya sätt att se av barnen i samtal om vad vi ser, genom att be barnen berätta om en bild. För det finns inga rätt eller fel, bara olika sätt att se och tolka.

Uppgift till träff 3 • Läs texten till träff 2.

• Till nästa träff ska du göra en bildanalys med barnen på förskolan, välj några böcker från litteraturlistan.

Förenkla det genom att ställa frågor som: Vad ser ni på bilden? Vilka färger? Var utspelar det sig – inne/ute/staden/landet..? sedan kan en fortsätta att ställa frågor av typen: Vad tänker ni när ni ser bilden?

• Välj sedan någon av uppgifterna nedan och ta med någon sorts dokumentation till nästa gång.

Förslag på ytterligare uppgifter

• Bildvandra – hitta på en berättelse till bokens bilder som du tycker passar.

• Textvandra – gör bilder till texten som du tycker passar • Gör ett nytt omslag till boken. Kanske också en ny titel.

• Gör bilder eller dramatisera hur det var FÖRE eller SEDAN i berättelsen.

• Hitta på nya karaktärer.

• Hitta på nya berättelse utifrån – ”Om inte…”, “Istället för…”, “Tänk om…”, “Men då…”

• Vad händer på nästa uppslag? Rita eller dramatisera.

20

Litteraturlista Gaffron, M “Right and left in pictures”, The art quarterly 13, 1950.

Nodelman, Perry Words about pictures – The narrative art of childrens picturebooks, 1988.

Rhedin, Ulla Bilderboken på väg mot en teori, 2001.

Bilderböcker att göra bildanalys på

Alemagna, Beatrice Den fantastiska Rufsitufsen Byrne, Richard Hallå! Boken åt upp min hund Cali, Davide och Somà, Marco Grodornas drottning får inte vänta sina fötter Crowther, Kitty Annie från sjön, Lilla Döden hälsar på, Rotbarnet, Mamma Medusa, Sov lilla groda m fl Dahle, Gro och Nyhus, Svein Snäll, Akvarium, Den arge, Roy, Mammas hår Davies, Benji Morfars magiska ö, Stormvalen m fl titlar på engelska Donaldson, Julia och Scheffler, Axel Gruffalon Gimbergsson, Sara Min stora elefant Passar för små barn Grähs, Gunna Dino och lilla Kurren, Syrma och Tocke Broms, Tutu och tant Kotla m fl Hole, Stian Böckerna om Herman, Morkels alfabet, Annas himmel Höglund, Anna Först var det mörkt, böckerna om Mina och Kåge, Resor jag aldrig gjort, av Syborg Stenstump, böcker tillsammans med Stark, Ulf Jaguaren, Min syster är en ängel, Skuggbarnen, m fl Johansen, M-K Livrädd på playan Kimura, Yoshio Spring för livet Klassen, Jon Jag vill ha min hatt, Det är inte min hatt, Extra garn (tillsammans med Barnett, Mac), Mörkret längst ner (tillsammans med Snicket, Lemony) Lindenbaum, Pija Doris drar, Gittan-böckerna, Siv sover vilse, Lill-Zlatan och morbror raring m fl Lindström, Eva Alla går iväg, Hit med åra mössor, Min vän Lage, Jag rymmer, Lunds hund, Olli och Mo m fl Lundberg, Sara Böckerna om Vita streck, Emblas universum och Embla mitt i kosmos (tillsammans med Pollack, Majken) Vi springer (tillsammans med Tiberg, Joar) Naumann-Villemin, Christina och Kris Di Giacomo, När vargen är hungrig Persson, Klara Molly och Sus, Maximilian och Mininmilian Pinfold, Levi Svart hund Staaf, Eva och Adbåge, Emma Tilly som trodde att Stark, Ulf och Bondestam, Linda Allt det här Passar för små barn Thor, Annika och Jönsson, Maria Flickan från långt borta Tidholm, Anna-Clara och Thomas Snälla barn, Nilla och jag, En som du inte känner, Det var en gång en räv som sprang i mörkret m fl Yi, Chi-hyon Simbassängen 21

Träff 3 Illustrationstekniker

I boken Bildglädje och Läslust, Susanna Ekström, beskrivs vikten av att få se många olika typer av bilder. “Att uppfatta en bild är en fråga om inlärning. Alla bildmöten ökar steg för steg vår förmåga att uppfatta helt nya bilder. Därför är det viktigt att barn får möta många olika sorters bilder i de livsviktiga bilderböckerna. Barnens bildbegrepp måste vidgas annars blir de lätt kvar i tryggheten bland de mer stereotypa bilderna och vågar inte ta till sig “konstiga” bilder. Vi vuxna har ett stort ansvar för barnens bildintag och ligger ofta som ett hinder mellan bildkonstnärerna och barnen/../Barn kan och förstår mer än man tror, bara de får försöka.” s 16

Barns eget utforskande av bild och av olika bildtekniker som används i bilderböcker “Barn sitter ofta och bläddrar i bilderböcker, trollbundna av bildernas fascinerande värld. Bilder är viktiga för barn och hjälper dem att bearbeta känslor och förstå sig själva och sin omvärld.” s 3 Möten med 18 svenska barnboksillustratörer, Ingmari Åkerman, 2012 I Agneta Edwards Bilderbokens mångfald och möjligheter diskuteras bildens stil, uttryck och teknik och hur och varför vi gör våra val. Att som tidigare nämnts inte rygga tillbaka för de mörka, konstiga, fula och ibland groteska, utan erbjuda barnen en mångfald av bilder. “Men ser man på barns egna bilder, lekar och

fantasier så finns det mörka, det farliga, fula,absurda och groteska allestädes närvarande. Barndomen är som resten av livet, lite av allt, mycket är roligt men det kan också vara obegripligt, sorgligt och hemskt. och rädd är man mycket. Låt allt det finnas i bokhyllorna jämte det soliga.” s 73 Ytterligare ett sätt att utforska bilderböcker är att låta barnen prova på några av de illustrationstekniker som finns i vår rika bilderboksskatt. Att noga studera olika tekniker och metoder som illustratörer arbetat med, och själv få prova i egna bilder och berättelser.

Beskrivning av workshopövningar Arbeta med Collage

Foto: Elin Thambert

22

- Klipp ut bitar från tidningar, färgat papper eller liknande i olika storlek, ta inspiration från boken Fia klippspill av Nina Nordahl Rönne och någon av Stian Holes böcker Annas himmel, Hermans sommar m fl.

Uppgiften är att göra en figur/karaktär. Ansikte alternativt helkropp.

Arbeta med Krita

Prova krita på olika material, både torr- och oljekrita, undersök kritans möjligheter. till exempel gör motivet på målad botten, eller täck en målad botten med mörk oljekrita och rista in motiv, mönster med en kniv eller toppen på en pensel. Böcker att inspireras av – Boglárka Paulovkin: Räven och musen letar ny lya och Räven och musen åker till Balatonsjön eller Constanze V Kitzing Kurra gömma eller Vem där.

Uppgiften är att skapa en miljö till collagefiguren.

Kol i kombination med en accentfärg – arbeta stort.

I en färgfattig miljö kan det vara spännande att med accentfärg markera det som är viktigt och avgörande i bilden.

Uppgiften är att uttrycka collage­ figurens känslor med kol och en accentfärg, t ex kol + röd, kol + gul etc.

Foto: Elin Thambert

Arbeta med färgblandning (3-4/färgstryck)

Här är fokuset riktat på att upptäcka färgblandningsövningar.

Böcker som Stark som en björn och Vem hämtar vem är exempel på hur illustratören arbetat med färgsättning m ha 3-färgstryck.

Uppgiften är att med hjälp av olika bitar av färgad plast skapa ett mönster med flera färgblandningar. Lägg plastbitarna på varandra, antingen blandas färgerna eller så blir färgen mörkare. Limma fast/ lägg på vitt papper.

På förskolan kan även silkespapper och tapetklister användas. Har ni ljusbord på förskolan kan en låta barnen experimentera fritt med färgad plast och projicera upp mönstret på väggen.

Hål

Uppgiften är att göra ett hål/ eller valfri form i ett papper och placera på utvald plats på redan existerande bild och se vad som händer när delar av bilden täcks. Inspireras av Tove Janssons Hur gick det sedan? eller Charlotte Gastauts Fannys fantastiska resa.

Uppgift till träff 4 Välj en eller flera böcker som cirkelledaren presenterade på workshopen Till nästa träff ska du prova två eller flera av övningarna från illustrationsworkshopen tillsammans med barnen på förskolan. Ta med dokumentation till nästa träff.

Läs båda teoritexterna till Träff 3 och Träff 4.

23

Litteraturlista till olika illustrationstekniker Collage Child, Lauren Jag hatar, hatar, hatar tomater, m fl titlar om Charlie och Lola Fridh, Linda och Falkengren, Jutta Den vindlande vägen Hole, Stian Hermans sommar, Hermans hemlighet, Herman och eldsvådan, Morkels alfabet, Annas himmel Kieri, Katarina och Virke, Emma Månkan och jag har en hemlighet Lewis, Emma Mitt eget museum Lind, Åsa och Lundberg, Sara Dunderlunds bästa bokstav Lindström, Eva och Virke, Emma Mops (blandteknik, collage, tuschpenna, färgpenna) Mortie, Tine och Vermeire, Kaatje Mary och mormor (collage, blandteknik, tryck) Nilsson, Emelie och Sundman, Tove Räkna med Stockholm Passar för små barn Nordal Rönne, Nina Fia klippspill Nordström, Jockum Sailor och Pekka och Vart ska du?

Petrén, Eva och Wester Norgren, Petra Vad ska lilla nallen göra nu? Passar för små barn Qwiberg, Tina-Marie och Sandler, Anna Det här är Bertil Renberg, Tore och Torseter, Öyvind He he Hasse, Ge järnet Ina Sjögren, Viveka Om du skulle fråga Micha och Vi blåste bort ibland Stark, Ulf Skuggbarnen (tillsammans med Höglund, Anna) och Min egen lilla liten (tillsammans med Bondestam, Linda) Szegedi, Katalin Lenka och Palko Tiberg, Joar och Lundberg, Sara Vi springer (blandteknik och collage)

Oljekrita på grundad botten Jalonen, Riitta och Louhi, Kristiina Flickan och kajorna Kitzing, Constanze V Kurra gömma och Vem där? Passar för små barn Olten, Manuela Tuffa killar Paulovkin, Boglárka Räven och musen åker till Balatonsjön och Räven och musen letar ny lya Pierrou, Tove och Maijala, Marika Honungsmjölk för tre Tavano, Silvana och Elma Hur börjar allt

Kol/Krita/svärta/mörkt Ask, Rikard och Falkengren, Jutta Ett monster med snurrig päls Barnett, Mac och Klassen, Jon Extra garn Comotto, Agustin Sju miljoner skalbaggar Davies, Nicola och Carlin, Laura Löftet 24

Ekström, Jennie Fröet Güettler, Kalle och Halse, Pia Tjurkalvens sång Höglund, Anna Vad säger klockorna? (krita) Passar för små barn Kimura, Yoshio Spring för livet (pastellkrita) Klassen, Jon Det är inte min hatt Lao, Jimmy Skogens hemlighet Nilsson, Per och Adbåge, Lisen, Tre (krita) Petrén, Eva och Wester Norgren, Petra Vad ska lilla nallen göra nu? (blyerts) Passar för små barn Pollack, Majken och Lundberg, Sara Embla mitt i kosmos, Emblas universum Prasadam-Halls, Smriti och Bolam, Emily Hej djuren och Hej nu åker vi Passar för små barn Snicket, Lemony och Klassen, Jon Mörkret längst ner Sobral, Catarina Atjimpa: det mystiska ordet (även utklipp)

Accentfärg Alemagna, Beatrice Den fantastiska rufsitufsen (neonrosa) och Dagen när inget hände (neonorange) Becker, Aaron Resan (röd) Crowther, Kitty Den lille mannen och Gud (neonorange) Isol Minstingen (också målad på “omslagspapper” – annorlunda underlag) (röd) Johanson, Carl Emma stannar hemma, Passar för små barn Klassen, Jon Jag vill ha min hatt (röd) Lind, Åsa och Godon, Ingrid Här är vi (gul) Michaelidou-Kadi, Marina och Stamatiadi, Daniela Sabelles röda klänning (röd) Tan, Shaun Det röda trädet (röd) Törnqvist, Marit Fabians fest (röd)

3-4 färgstryck Ahmed Backström, Siri och Syrén, Karin Vem hämtar vem?

Haughton, Chris Mamma borta, Åh nej Bruno!, Schh! Vi har en plan (“silkespapper”) Passar för små barn Sobral, Catarina Min morfar Stangl, Katrin Stark som en björn

Hål Gastaut, Charlotte Fannys fantastiska resa (mycket att inspireras av generellt!)

Jansson, Tove Hur gick det sen?

Torseter, Öyvind Hålet Vaccaro Seeger, Laura Green Virke, Emma Toto gräver en grop, Toto tittut, Yoto – var är nappen och Toto Maskerad Passar för små barn Witek, Jo och Roussey, Christine I mitt lilla hjärta: en bok om känslor

25

Litteraturlista över andra illustrationstekniker “Pastellfest” ( färgskalan representerad i olika tekniker) Daywalt, Drew och Jeffers, Oliver The day the crayons quit och The day the crayons came home Fupz Aakeson, Kim och Lindström, Eva Gud och Adam och Eva Gimbergsson, Sara Lilla frö Isol Numeralia Lindgren, Barbro och Engman, Camilla Vi leker att vi är pippifåglar Persson, Klara Maximilan och Minimilian Rörvik, Björn F och Morusund, Gry Bockarna Bruse på badhuset och Bockarna Bruse kommer igen Wenzel, Brendan They all saw a cat Wirsén, Stina Rita Passar för små barn

Vattenfärg/gouache Barnett, Mac och Klassen, Jon Extra garn (akvarell, gråskala, tryck) Gimbergsson, Sara Loppan Lus går och badar, Passar små barn Hofmeyr, Diane och Ray, Jane Zeraffa Giraffa Lindström, Eva Alla titlar Mangold, Maud Drömkatt Mendel-Hartvig, Åsa Vakna min kastanj Tidholm, Thomas och Anna-Clara Det var en gång en räv som sprang i mörkret

3D/Foto Farzaneh, Farzad och Gårdsäter, Viktor När pappas farmor dog Håkansson, Elisabet och Jannopoulos, Jonas Nin och Nan på äventyr Lindsröm, Kajsa Nalle och Björn åker till havet Passar för små barn Renberg, Tore och Torseter, Öyvind He he Hasse och Våffelmuck

Siluetter Jones, Ursula och Gibb, Sarah The princess who had no kingdom Nilsson, Emelie och Sundman, Tove Räkna med Stockholm Passar för små barn Rong, Yu och Li, Gu Molnfågel

Böcker OM färg, färgblandning, konst Badescu, Ramona och Chaud, Benjamin Pomelo och färgerna Passar för små barn Bildbok ur Jan Lööfs bildvärld 26

Bruna, Dick Miffy går på museum, Passar för små barn Forslind, Ann Kom och kolla Min första bok om Ernst Billgren: 0-113 år Min första bok om Nils Dardel: för barn 0-6 år Tullet, Hervé Det är en bok och Färger Virke, Emma Memmo och Mysen söker efter färger Warhola, James Farbror Andy Winter, Jonah Frida

Färdiga tips Bostelmann, Antje och Mattschull, Heiko Bananblått och hallongrönt, 2006 Åkerman, Ingmari Möten med 18 svenska barnboksillustratörer, 2012

Litteraturlista Ekström, Susanna Bildglädje och Läslust, 1999 Rhedin, Ulla Bilderbokens hemligheter, 2004 Rhedin, Ulla En fanfar för bilderboken, 2013 Åkerman, Ingmari Möten med 18 svenska barnboksillustratörer, 2012

Tips på fördjupningslitteratur Arbetshandledningar från Alvina förlag, (pedgogogiskt uppbygda handledningar med olika boktitlar och tema som grund) Arnesson Eriksson, Marie Lärande i sagans värld (om temaarbete i förskola utifrån berättelser och sagor) Boglind, Ann Från fabler till manga (flera didaktiska uppslag i slutet av varje kapitel) Borenius, Lillemor och Borenius, Lars Barnens konstskola – en målarguide, 2001 Bostelmann, Antje och Mattschull, Heiko Bananblått och hallongrönt, 2006 (tips på ateljéarbete) Carlson, Ulla Bildspråk Utvecklande bildarbete i förskolan, 2012 Fagerlund, Birgitta och Moqvist, Lillemor Låt barnen skapa, språkutveckling genom bilder, 2010 Furness, Karin Formulera: bild och projekt i förskolan, 2017 Hillström, Ylva Konst Titta-upptäck-gör 2014 ( moderna museets pedagogiska handledning) Skoglund, Elisabeth Lusten att skapa, 2005 Åkerman, Ingmari Möten med 18 svenska barnboksillustratörer (förslag på övningar efter varje presentation)

27

Träff 4 Litteracitet, tecken, symboler och rörelse Vad är Litteracitet?

Enligt Nationalencyklopedin (NE www.ne.se uppslagsord “Litteracitet”) är litteracitet följande: Litteracitet (av engelska literacy ’läs- och skrivkunnighet’), begrepp använt för verksamheter som är relaterade till läsande och skrivande. Innebörden har/.../ förändrats /.../ till att mer betona de sociala och kulturella aspekterna av läsning och skrivning. (min kursiv.)

Den vidare innebörden av begreppet litteracitet ger utrymme åt språk och kommunikation och inkluderar, förutom läs- och skrivaktiviteter, också berättande, symboler och bilder. (min kursiv.) Litteracitet i denna utvidgade form går att iaktta bland små barn långt innan formell undervisning sker.

En ryggsäck med symboler, tecken och bilder

I samband med att barn lär sig läsa och skriva är det lätt att tänka först och främst på att det är de latinska alfabetets bokstavssymboler som barnen ska lära sig för att kommunicera med andra. Det är ju sant på ett sätt. Men långt dessförinnan har barnen redan kommit i kontakt med många andra symboler och bilder och färgkombinationer som betyder olika saker. De har sett matförpackningar, leksaksförpackningar, omslagspapper, godispapper, reklamskyltar, löpsedlar, graffitti, klädtryck, klädmärken, pekböcker, symboler på toalettdörrar, affärslogotyper, neonskyltar, tidningslogotyper, bilder och ikoner på surfplatta, smileys, Emoji-ikoner, etcetera, etcetera. Även gester, miner, blickar och kroppsspråk kan räknas in här som symboler vi kommunicerar med. Vad allt detta betyder lär sig barnen av sin familj, vänner, släktingar, kompisar och bekanta. (Fast, Carina, Läslust i hemmet. Så stödjer du ditt barns läs- och skrivutveckling, (2015) s. 28-31). Många barn kanske också växer upp i ett hem där man utövar någon religion som innebär vissa bestämda ritualer, artefakter, symboler, muntligt inlärda texter och handlingar som 28

återkommer som kan räknas in i litteracitetsryggsäcken.

Är bild- och kroppspråk universellt?

Det är lätt att tro att dessa symboler vi möter överallt där vi rör oss är universella, men precis som med allt annat är de präglade och påverkade av den tid vi lever i, var på jordklotet vi befinner oss och den kultur vi lever i.

Carina Fast berättar i sin bok Läslust i hemmet (2015) vid ett tillfälle när hon gått vilse i staden Colombo på Sri Lanka och frågar en person om hon är på rätt väg till stationen och personen skakar på huvudet. Det var först senare som hon lärde sig att huvudskakning betyder “ja” på Sri Lanka…(Fast, 2015, s. 31)

Begynnande litteracitet

Små barn som sätter sig med papper och penna och åstadkommer streck och former gör inte någon åtskillnad mellan att rita och att skriva. Forskare har studerat 2-4 åriga barns uttryck i ritande och skrivande och låtit föräldrarna bedöma om det var försök till text och bokstäver eller om det var teckningar. Deras

studie visar att upp till och med treårsåldern var det svårt både för barnen och deras vuxna att skilja ritande och skrivandet åt. Först i fyraårsåldern lät detta sig göras. (Levin, I. & Bus, A.G. (2003). How Is Emergent Writing Based on Drawing, Develop­ men­tal Psychology, 39(5), 891-905.)

Ett lite annat sätt att se på barns ritande och skrivande har Gunther Kress som är professor i semiotik.

Han är insatt i och intresserad av bland annat barns teckenskapande. Han menar att innan vi vuxna säger att barn inte kan eller inte förstår så borde vi titta ordentligt på vad barnen faktiskt gör och begrunda det vi ser innan vi börjar lära dem saker. Ett exempel han ger under en förläsning på Förskolesummit i Stockholm 2015 handlar om barns skrivande. Kress visar ett treårigt brittiskt barns klottrande på en pappersrad. Där många vuxna ser klottrande menar barnet att det skriver. Kress menar att det går att se att barnet i sitt klottrande har reflekterat över sin kulturs skriftspråkssystems principer och producerat där efter.

Detta exempel tydliggör han genom en jämförelse med ett jämnårigt barn boende i Taiwan. Båda barnen klottrar (skriver) och i båda barnens skrivande kan vi se hur skriftspråkskulturen där de befinner sig har påverkat barnens klottrande. De har påverkats av vissa särdrag i skriftsystemet som dominerar deras kultur. De har urskilt vissa drag. Den engelska treåringen visar i sitt klottrande att deras skriftspråkssystem består av enkla enheter som upprepas och de hänger ihop och har en riktning. Barnet i Taiwan visar att enheterna i hennes system är invecklade, de är olika, de hänger inte ihop och nu för tiden skrivs de linjärt och har en riktning.

För att ge extra tyngd till barnens klottrande jämför han det med två vuxna kirurgers klottrande. När inte orden räcker till inför en operation börjar de rita vad det är de ska göra. Ingen utomstående förstår vad det är de har ritat men för de inblandade är klottret meningsskapande. Kress menar att det i båda fallen

Foto: Elin Thambert

kan tyckas vara klotter men meningsfullt och meningsskapande sådant för de som är i sammanhanget oavsett om det handlar om vuxna eller barn. (Från föreläsningen Att skapa mening för barn av Gunther Kress, Stockholm 2015-06-11) Elisabeth Björklund har skrivit en avhandling som heter Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan, (2008).

Där har hon studerat 17 barn i 1-3 årsåldern för att undersöka deras begynnande litteracitet, det vill säga hur de upptäcker och erövrar skrift varje dag i förskolan. Genom olika slags observationer påvisar hon hur små barn använder textorienterade handlingar till exempel att de både läser och ritar/skriver, samt att de berättar och återberättar sånger och olika slags berättelser de hört och sett.

Björklund visar med sin avhandling att barnen hon studerat skapar sin egen läs- och litteracitetspraktik där olika delar ingår. Några av dessa är följande: Att läsningen ofta bedrivs stående på knä med boken liggandes på soffan. Ett signalord kan ingå, som – ”Titta! Jag läser!” De barn som vill komma med 29

Foto: Elin Thambert

och läsa visar detta med sin kropp genom att slå sig ned nära, varpå de närvarande barnen makar på sig.

Ofta är alltså läsningen en social aktivitet, men sker också på egen hand. Barnen tar del och förtydligar genom att peka på bilderna och samtala med varandra om sina böcker eller den gemensamma boken.

Det är inte ovanligt att det är en bok som de är väl förtrogna med, som läses om och om igen och alla bidrar med sin kunskap. Det är också vanligt att det är någon procedur inbegripen i själva hämtadet av boken och barnen visar också med sitt kroppsspråk när det är dags att avsluta för då slås pärmarna ihop, ibland med ett signalord: – “Slut!”.

Signalorden tyder på att barnen ser sig själva som läsande och skrivande, även om de inte kan avkoda texten ännu. De har en tydlig föreställning om vad det innebär att läsa, genom att vända blad i boken och använda rösten på ett speciellt sätt, skiljer sig läsandet från berättandet (Pramling Samuelsson, Glittrig diamant dansar – små barn och språkdidaktik, 2010). Björkund noterar också i sin studie att barn använder presens när de berättar från en bok.

Hon tolkar det som att att barn uppfattar sig själva som läsande och inte att de leker att de läser, eftersom barn oftast använder imperfekt när de leker.

Critical Literacy

Kerstin Bergöö skriver i boken Glädjen i att förstå – språk- och textarbete med barn, 2012 om literacy som betyder ungefär läs- och skrivfärdigheter, skriftspråkliga aktiviteter. Tillägget critical avser arbetssätt som ger barn redskap att bedöma och värdera 30

hur texter är skrivna och de ideologer och värderingar som ligger till grund för texten.

Bergöö talar om att stödja kodknäckande – att barn får lära sig att känna igen strukturer, mönster, alfabet, ljud och stavning. Barn ska få skapa meningsfulla texter, visuella, muntliga och skriftliga.

De ska få använda kulturella erfarenheter från olika sammanhang och lära sig att olika texter har olika syften, struktur och ton. Det finns olika strategier i olika typer av texter. Genom att göra textanalys kan barn utläsa vad som är viktigast i en text. Vidare menar Bergöö att barn lär sig att förstå världen av att höra berättelser. Det finns en struktur i en berättelse, barnen lär sig hur språket är uppbyggt. Barn har mycket fakta men har svårare för att förstå hur det hänger ihop. Berättelser skapar sammanhang och samband som de kan förstå.

Genom critical literacity kan barn kliva in i texten och jämföra med tidigare erfarenheter. Barnen får gå in i olika föreställningsvärldar och skapa egna.

Det finns många dimensioner i critical literacity, en är att få barn att förstå hur ljud, stavning och språkkonventioner fungerar, också t ex hur författarens stil påverkar en text. Det finns ingen färdig metod i critical literacy, det är en syn på språket, en språkutvecklande aktivitet som handlar om annat än att kunna läsa och skriva. (Delar av ovanstående kommer också från en föreläsning med Kerstin Bergöö på stadsmuseet 23/1 2014) Critical literacy är ett sätt att få syn på maktrelationer, för språk, språkbruk och språkkonventioner handlar också om demokrati och vem som har makten och tolkningsföreträdet. Det handlar om att bli en medveten textläsare för att kunna se att texter aldrig är neutrala utan alltid representerar ett sätt att se på världen, ett perspektiv, ett intresse.

Detta gäller naturligtvis bilder också, därför kan den semiotiska bildanalysen med dess frågeställ-

ningar vara till hjälp även här för att undersöka vem avsändaren är och vad denne vill förmedla. Bergöö och Jönsson skriver i sin bok Glädjen i att förstå – språk- och textarbete med barn, 2012 att nedanstående frågor måste inbegripas i ett arbete med critical literacity: ● Med vilka värderingar skrivs en viss text? ● Vad försöker texten göra med mig? ● Vilka röster och intressen finns i texten? ● Vilka är tysta och frånvarande?

I en semiotisk bildanalys av en bilderbok där man undersöker både text och bild och dess förhållande till varandra kan man vid behov byta ut ovanstående ord “text” mot ordet “bild”, det vill säga “Med vilka värderingar gjordes en viss bild?”

Tillsammans med barnen i förskolan kan man i boksamtal, bildvandring och samtal om högläsningen komma in på ovanstående områden genom att ställa frågor som problematiserar, till exempel: ”Hur ser en prinsessa ut?”, “Kan en prinsessa sitta i rullstol?”

I en bildvandring kan man ställa frågor av typen: ”Vem i texten/bilden vill du vara och varför?”, “Vem i texten/bilden vill du inte vara och varför?” Många bilderböcker handlar om djur och är inte direkt könade, genom att fråga barnen om det finns några pojkar och flickor i bilden och hur dom vet det kan iakttagelser och tankar frammanas hos barnen som på olika sätt kan beröra genus och makt.

Bergöö och Jönsson ger exempel på hur en årskurs 1 arbetat med Bockarna Bruse. Läraren frågar: ”Varför är trollet så elakt?” Svaret blir: trollet är elakt för att han är en skurk! Läraren förstår då att frågan måste ställas annorlunda, ”Varför gjorde författaren trollet så elakt?”, då ändras förutsättningarna och diskussionen med barnen blir en helt annan.

Litteracitet, kropp och lek

Litteracitetsbegreppet inbegriper en mängd olika språkliga aktiviteter och alla behövs för att barnen

ska få en rik kommunikativ och intellektuell utveckling. Men vad är det egentligen barn i förskolan ska lära sig om språk? Och hur får man barn intresserade av den skriftspråkliga världen? Det är lätt hänt att tankarna direkt går till att “läsa och skriva” såsom det traditionellt förmedlas i grundskolan, men det finns alternativa vägar och synsätt (Pramling Samuelsson, 2010). Det utvidgade litteracitetsbegreppet kan vara en hjälp att se detta.

Diane McGuiness är en forskare som studerat läs- och skrivsvårigheter bland ungdomar och vuxna kom fram till att antalet var lägre i Sverige än i USA och Storbrittanien. Hon angav flera orsaker till detta. Bland annat det faktum att barn börjar senare i skolan i Sverige. “Barn får leka och lära fritt en längre period i tidiga år vilket enligt McGuiness är stimulerande för barnets hela språkutveckling” (Jederlund Musik och språk, 2011, s.169) McGuiness betonade också hur den svenska förskolan, – som når nästan alla barn, till skillnad från de andra länderna i studien – arbetade med musik, rim och ramsor. Även andra forskare som Ilona Antal-Lundström betonar akustiska medvetenhet som viktig för att främja barns kommunikativa utveckling och förebygga läs- och skrivsvårigheter.

“Allt som hörs kan också illustreras med ritade linjer menar Antal-Lunström vidare. En tjock ton, en smal ton eller en ljus. Genom att visa med händerna hur ljuden beter sig, ‘hoppar, går eller står still’ kan man också stödja barnets hörsel och göra ljudupplevelserna mer medvetna.” (ibid. s. 171) Genom sådana övningar byggs det upp ett naturligt samband mellan ljuden och dess tecken menar Antal-Lundström.

“Genom att arbeta rytmiskt med ordet med hjälp av en trumma ger vi barnet möjlighet att upptäcka ordets struktur. Eftersom trumslagen stimulerar rörelsesinnet kan vi förstärka ordet med rörelser./.../ Ordet blir mer och mer barnets eget ord eftersom det 31

: to Fo

El

in

Th

am b

e rt

upplevs med kroppen.”

(Shaub “Martina och musiken.” I Hallin (red.) Musik är utveckling, 1982. s. 19)

Det kanske viktigaste språket för förskolebarn är leken, för lek handlar om utforskande, inlärning, lust, känslomässig bearbetning och inte minst om kommunikation säger Jederlund i sin bok Musik och språk, 2011. “ I skapande fri lek sammansmälter barnen/.../ tal­ språk, kroppsspråk, musikspråk, bildspråk och kanske flera till en musisk helhet som uttrycker barnets alla upplevelser – det som är leken.” (s.151).

Bilderboken är mångfacetterad genom sin specifika utformning. Den är litterär-visuell-grafisk och genom högläsningen får den också en form av kropp röst och föreställning, så kallad performativ konstart (Rhedin et.aI. 2013). I sig innehåller den alla de språk som barnet undersöker och sammansmälter i sin skapande fria lek. Som exempel kan nämnas Maria Simonssons studie där hon visar hur 4-5-åringar med lekens hjälp använder bilderböckernas bilder som en värld att kliva in i, (Simonsson, 2004).

I Skolverkets Läslyft för förskolan kan vi också läsa att små barn i förskolan använder hela kroppen för att uttrycka och undersöka tecken och symboler.

Literacy och teckenskapande sker genom kroppen innan de verbalt kan uttrycka sig. Det står vidare att Att låta förskolebarnen uppleva och skapa berättelserna med hela kroppen är alltså en viktig del av högläsandet och berättandet, om barnet ska förstå och uppleva innehållet på ett djupare plan.

(Skolverket, Läslyftet förskola: https://lasochskrivportalen.skolverket.se/#/moduler/1-Forskola/019_ lasa-o-skriva-i-forskolan/del_05/ ) 32

Hela kroppen behövs

Ögon kan se och öron kan höra, men händer vet bäst hur det känns att röra.

Huden vet bäst när någon är nära; hela kroppen behövs för att lära.

Hjärnan kan tänka och kanske förstå, men benen vet bäst hur det känns att gå.

Ryggen vet bäst hur det känns att bära; hela kroppen behövs för att lära.

Om vi ska lära oss nå't om vår jord, så räcker det inte bara med ord.

Vi måste få komma det nära; hela kroppen behövs för att lära.

Okänd författare (ur boken Spela med hela kroppen, 2011)

Dans, rörelse och bok

Att dansa bok, går det? Det gör det! På biblioteken inom Stockholms stadsbibliotek har flera förskolegrupper provat på att dansa Anna-Clara Tidholms bok Knacka på efter en metod som utvecklades i samarbete mellan Musik Gävleborg och Länsbiblioteket Gävleborg Uppsala, med musik av Björn Börjesson, scenografi av Kajsa Alman och koreografi av Sophia Färlin Månsson. Det hela startade hösten 2011 under namnet Dansa, lyssna, läsa – knacka på.

Grundidén här är väldigt enkel, att titta på varje uppslag i boken och undersöka hur det skulle kunna se ut att dansa apkalas eller vattna blomma. Idén går att applicera på i stort sett vilken bok som helst.

Använd lite enkel rekvisita om det behövs.

Musik då? Egentligen behövs ingen musik för att vi ska röra oss och dansa men om det ändå känns tryggt att hålla sig till musiken kan det vara bra att leta efter instrumentala stycken eller klassisk musik. Om det t ex är en bok där handlingen utspelar sig i en annan kultur går det kanske att hitta musik från den kulturen.

Andra förslag på instrumental musik är Eric

Kimura, Spring för livet.

Hjulets förlag, 2012.

Plötsligt saktar lejonet in. Han fick ingen middag dagen innan så nu är han helt utsvulten.

Dromedaren andas lättad ut och saktar också in.

Chapelle, John Cage, Steve Reich och Vangelis, ALT:01 By Carbon Based Lifeforms.

I Britta Terlings bok Dansande fantasi finns det många roliga och konkreta exempel på hur en kan tänka kring dans och rörelse: I ett rum med en rund matta känns det ofta naturligt att röra sig runt i en cirkel. Uppmuntra barnen att röra sig/dansa andra vägar än den cirkulära, ta nya riktningar i rummet. Rörelser kan i början bli likartade, tänk fritt, ställ frågor för att komma vidare i rörelserna, uppmuntra!

Rör er i hela rummet, öva på att inte krocka, ta ögonkontakt med kompisarna, respektera allas självklara plats i rummet.

Exempel på övningar

● Om jag är vatten och ska rinna, hur kan jag då förflytta mig i rummet? ● Hur rör sig en ledsen fot? Hur rör sig en glad fot? ● När vi rör oss huller om buller i rummet, kan vi då plötsligt stanna upp och bilda rader? ● Vilken väg tar rörelserna i rummet? En kan röra sig i olika former - trekantigt, s-format, sicksacksformat etc. ● Låt barnen teckna former som de sedan rör sig till.

I Elisabet Sjöstedt Edelholms bok Att känna rörelse: en danspedagogisk metod finns det flera tips på rekvisita att använda vid dans och rörelse, det kan kännas tryggt att hålla i något när en ska röra sig.

Rekvisita kan också förstärka rörelser och stimulera uttrycksmöjligheter. Exempel på rekvisita kan vara: sjalar, tyger, resårband, silkespapper, bollar, ficklampa i ett nedsläckt rum, masker, ballonger.

Sjalar förlänger och förstärker rörelser, de kan tex bli vatten i en undervattensdans. Tyger, tex fodertyger (lätta och rörliga) kan användas till att vara vind,

vatten, röra sig runt, de kan hoppas över, en kan röra sig under, listan på användning kan göras lång!

Tips: *Testa att samla ljud utomhus som ni sedan rör er till. * Gör en känslodans – gladdans, surdans, argdans, ledsendans… * Rita en form som ska dansas/röra sig till * Prata om och titta på hur olika djur rör sig, hur ser deras anatomi ut? Hur känns det att vara lejon och ha mjuka tassar och ett stort huvud med man? * Rör er i rummet för att utforska det, försök att inte krocka, uppmuntra till att ta andra vägar än de som går längs väggarna Hitta exempel i bilderböcker, t ex Yoshio Kimura: Spring för livet – hur känns det att vara en jagad, utmattad dromedar respektive ett dödshungrigt lejon och hur kan vi visa det i rörelser?

Prova att dansa en fortsättning på en bok som ni tycker om, t ex Mats Wänblads bok “Vad gör du medan jag sover?” Vad gör haren hela långa vintern när igelkotten sover, försök att gestalta i rörelse och dans.

Lek att röra sig till: - “Kom alla mina barn!”

- ”Hur då?”

Det här är säkert en lek som ni alla är väl bekanta med. I stället för att uppmana barnen att komma som djur kan ni koppla till en bok som ni just nu läser, t ex hur rör sig Vita i Sara Lundbergs Vita-streck böcker eller figurerna i Chris Haughtons “Schh! Vi har en plan”, rör er som vildingarna i Maurice Sendaks “Till vildingarnas land”.

Att röra sig till en bok kan också vara ett slags boksamtal för de barn som har svårt att uttrycka sig 33

i ord och ytterligare ett sätt och en dimension att utforska boken.

I Helena Åkerlunds uppsats Dans i förskola skriver hon dels om barndansen historiskt för att sedan gå vidare till de positiva verkningarna av dansen inom förskolan idag: Isadora Duncan stred för barns rätt att dansa och uppleva konst och utgick från barns naturliga rörelser. Rudolf von Laban talade i slutet av 60-talet för en skapande pedagogik innefattande improvisation och frihet.

Med kroppen genom dansen skapas en form som kan vara dynamisk eller statisk, symmetrisk eller asymmetrisk. Barnet använder dansen för att uttrycka sig. Byggstenar i dansen är kropp, rum, tid, kraft och relation. Dans kan vara en social gemenskap som utvecklar samarbetsförmågan. Förmåga att uppfatta och uppleva verkligheten genom sina sinnen och att genom sinnlig kunskap våga njuta av sin egen kropp och dess rörelser. “Danslärarnas påståenden om ord som återkommer är gemenskap, samspel och

samarbete. De menar att dansen hjälper till att öka gemenskapen i gruppen som gör en dans tillsammans. Med dans som uttrycksmedel möts barnen på ett annat sätt som inte bygger på ett rätt- och fel tänkande. Dansen framhåller tyngden av trygghet, en känsla av att alla får vara med och att barnen känner att de duger som de är”. Åkerlund har också undersökt ett dansprojekt i Karlstad kommun: “Dans från skola till universitet”.

Pedagoger i kommunen fick utvärdera dansprojektet i förskolan. Här är några röster om dansens positiva verkningar: Dans påverkar motoriken positivt.

Barnen får bättre kroppsuppfattning. De värnar om sin hälsa och att må bra. Den finns också positiva sociala aspekter: turtagning, “vänta i kö”. Socialt och emotionellt märks stärkt självförtroende, takt, rytm och melodi som gynnar läsinlärning och matematik.

Barnen får bättre balans, koordination, de ger och tar i ett samarbete.

Uppgift till gång 5 • Läs texten till träff 5 Om ni vill kan ni hitta på egna symboler.

• Dansa bok Som uppvärmning kan ni arbeta med kontraster hög-låg, bred-smal, hård-mjuk etc eller gå runt i rummet utan att krocka och försöka hitta nya vägar.

Fortsätt med att gestalta känslor som vi hittar i bilderböcker: Dansa känslorna (olika rädslor) t ex ur boken Hej rädd av Joar Tiberg Hur är det att vara ett småkryp mitt i en fotbollsmatch? Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren.

Lyft på luckorna i Laurent Moreaus bok Vad tänker du på? Försök att visa tankarna med kroppen.

Se fler tips i litteraturlistan.

Om ni har möjlighet att förstora upp ett uppslag ur en bilderbok och visa på väggen kan ni dansa inuti boken!

34

Litteraturlista Björklund, Elisabeth Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan, (2008).

Fast, Carina Läslust i hemmet – så stödjer du ditt barns skriv- och läsutveckling, (2015).

Föreläsningen Att skapa mening för barn av Gunther Kress, Stockholm 2015-06-11 Konsten att lära barn estetik: en utvecklings­ pedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans, 3:e uppl. (2015) Nationalencyklopedin, digital version. (ne.se) Pramling, Niklas Glittrig diamant dansar: små barn och språkdidaktik, 2. uppl (2016) Sjöstedt Edelholm, Elisabet Att känna rörelse – en danspedagogisk metod, (2005)

Bilderböcker tema rörelse/dans Dahle, Gro och Nyhus, Svein Snäll (gestalta känslor) Eriksson Sandberg, Moa och Sandberg, Erik Vi går på babydisco Passar för små barn Geffenblad, Lotta Prick och Fläck står på öronen Kimura, Yoshio Spring för livet (se exempel i texten) Kitzing, Constanze v. Kurragömma Liao, Jimmy Färgernas ljud Moreau, Laurent Vad tänker du på?

Nilsson Thore, Maria Petras prick (hur rör sig en borttappad leopardfläck?)

Nordqvist, Sven Nasse hittar en stol och Nasses taxi (gestalta karaktärer) Pierrout, Tove och Hellgren, Joanna Småkrypsboll

Terling, Britta Dansande fantasi: om konsten att skapa dans med barn, (2001)

Rubin Dranger, Joanna Glad!/Arg! /Ledsen! (gestalta känslor)

Åkerlund, Helena Dans i förskola: pedagogers arbetssätt inom barndans, påverkar dans barns inlärning och utveckling? Karlstads universitet (2012)

Sendak, Maurice Till vildingarnas land

Bilderböcker tema Tecken Bottner, Barbara, Kruglik, Gerald och Landström, Olof Lennarts listor Bromley, Nick och O´Byrne, Nicola Öppna mycket försiktigt: en bok med bett Hole, Stian Morkels alfabet Lind, Åsa och Lundberg, Sam Dunderlunds bästa bokstav Nash, Deborah Fjärilens resa Novak, B.J. Boken utan bilder Persson, Klara Orden var är ni?

Ribbing, Anna och Nilsson, Mia Stora bildordboken Stark, Ulf och Bondestam, Linda Diktatorn Sukhee, Choi Jordbarn, himmelsbarn Tan, Shaun Återkomsten m.fl.

Sif, Birgitta Freja Dahl som älskade att dansa Sjöberg, Lena Cirkusloppor på luffen (hur är det att vara liten loppa bland farliga människofötter) Stangl, Katrin Stark som en björn Stark, Ulf och Ramel, Charlotte Kanel och Kanin letar efter sommaren Susso, Eva och Chaud, Benjamin Binta dansar och Babo pekar Passar för små barn Uchida, Rintaro och Nishimura, Shigeo Spöktåget (tåget rör sig hela tiden, kan ni röra er med tåget, tillsammans med figurerna på bilderna, tips: om ni har möjlighet förstora upp ett uppslag på väggen och dansa i det) Wänblad, Mats och Gustavsson, Per Vad gör du medan jag sover?

Wänblad, Mats och Gustavsson, Per Vad gör du om jag får en vän? (gestalta känslor) Zetterholm, Finn och Tollerup, Mimmi Molto vill dansa

Ullmaja, Nina ABC och allt om D Wenxuan, Cao och Mello, Roger Fjäderns resa 35

Träff 5 “Skapande verktyg”

– lek, drama, musik, rim och ramsor “Det musiska/estetiska lärandet är att lära med alla sinnen. Det är en upplevelse­ baserad kunskap som man får genom att förena kropp, hjärna, hjärta och själ.”

(Björkvold, 2005) Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson säger i Opsis kalopsis nr 3, 2013: “Det finns många gemensamma nämnare mellan läsning och lek. Båda kräver fantasi och jag ser en linje från lek till de estetiska förmågorna. Man kan bli en tekniskt bra pianist genom träning men om det ska bli musik måste man leka.”

Birgitta Knutsdotter Olofsson citeras bra av Jujja Wieslander i hennes bok Leka lite grann, “Genom lekandet har barnen övat upp sin föreställningsförmåga. De har i lekens form skaffat sig berättarförmåga och berättargrammatik, dvs hur handlingen språkligt drivs fram. Detta gör att de kan lyssna på en saga, för orden blir inre bilder. De kan klä sina tankar i ord.

De lär sig tala så att andra förstår vad de menar och lyssna så att de förstår vad andra säger. Möjligheten att uttrycka sig på något eller några språk leder till mental hälsa.” s 52 Att leka, dramatisera och musicera är ytterligare språk för att fördjupa arbetet kring bilderböcker. I den här texten har vi samlat många praktiska tips och idéer för att inspirera till hur en kan arbeta med skapande verktyg, exemplen och tipsen kommer från erfarna musik-och dramapedagoger.

Vill du ha mer teori kring vad kreativitet, lek och drama i samband med sagoberättande, högläsning samt förståelse av berättelser och texter innebär, så finns det mer om att läsa om detta i Skolverkets läslyft – förskola.

Lek och drama genom bilderboken

I alla dramaövningar finns ett skapande moment.

Med hjälp av fantasin går vi in i olika roller, kanske använder du din kropp och dina sinnen på nya 36

outforskade sätt. Genom leken kan barnet lära sig att förstå och bearbeta sin omvärld. I leken är allting möjligt.

Lek har med lust att göra, med eget initiativ – att få bestämma vad, när, hur och med vem.

Jujja Wieslander säger i Leka lite grann att vi vuxna behöver hjälpa till med låtsandet, så att det får färg och kraft. Precis lika väl som att vi förser barnen med bra penslar och färg om de ska måla. Och för att bekräfta att vi tycker att leken är viktig. Vidare beskriver Wieslander hur leken kan vara ett bra sätt att processa det mörka och svåra. s. 50 Wieslander, Leka lite grann Ulla Rhedin menar att barn som läser bilderböcker befinner sig i boken och skapar en värld av den där leken kan ta vid.

Tips för att inspirera till barns eget berättande

Här ger Jessica Pellegrini, dramapedagog och bibliotekarie sina personliga tips hur en kan arbeta utifrån bilderböcker och berättelser.

Flera av dessa övningar passar bäst för de lite äldre förskolebarnen. Låt barnen ”leka” berättelsen efter läsningen. Förbered med lite rekvisita/kläder och låt dem gå loss, det kan vara en ganska enkel variant att börja med.

Om en vill styra lite mer och kanske bara läsa halva boken så kan en låta barnen hitta på slutet och ”spela upp” det, detta kan ge möjlighet till att fan-

tisera och reflektera över berättelsen. Det kan dock vara en bra idé att samla en liten publik bestående av kompisarna, om man på något sätt vill markera skillnaden mellan teaterlek och vanlig lek.

Visa en bild ur boken (kanske uppförstorad på väggen) och låt barnen fantisera sin egen berättelse utifrån bilden. Sedan kan barnen spela upp den “nya” berättelsen. Efteråt kan ni läsa berättelsen igen och se om det på något sätt liknar barnens fantasier (och om inte – kanske prata med barnen om vad som fick dem att tro att det skulle handla om just det, utifrån bilden). Viktigt förstås att inte det ena eller andra är rätt eller fel, bara spännande att det blev olika/annorlunda.

Att byta ut karaktärer kan också vara spännande (av modellen, ”vad händer om Rödluvan och vargen i berättelsen byter plats?”)

Välj en favoritkaraktär i boken och tänk ut vad som skulle hända om den personen hamnade någon annanstans? Låt två karaktärer ur två olika berättelser möta varandra och se vad som händer? Möjligheterna är oändliga…

“Genom sagan, berättandet, sångerna och samtalet får man orden. Först då kan barnet berätta vad det känner och tänker./../ Orden till sin egen berättelse skaffar man sig i leken, i låtsasvärlden, i prövandet av andra röster och andra kläder. För att kunna leka sådana lekar krävs en trygg och tillåtande omgivning. Genom att läsa sagor och berättelser om andra och få samtala om det , dvs få fråga, prata och att någon lyssnar, får man orden om sig själv.” s 58 Wieslander Leka lite grann Här kommer ytterligare exempel på hur en kan arbeta vidare och uppmuntra barns eget berättande. ● Bilderböckerna: Thomas Halling: Det var synd/det var tur, Lena Sjöberg: Tänk om.., Håkan Jaensson: Hur blir det då? Är några exempel där det är tacksamt att prata om olika avslut och alternativa händelser i berättelsen. Här kan barnen själva hitta

på sina favoritslut. T ex “Tänk om du var liten och jag var stor då skulle jag berätta godnattsaga för dig på kvällen… ● I En saga för alla dagar av Ulf Nilsson och Stina Wirsén, berättar en familj påhittade berättelser för varann, rikt och livfullt illustrerade av Stina Wirsén. Med i boken finns en liten mus som bjuder på tips och idéer hur en kan skapa egna berättelser “man tar allt hemskt man kommer på../../Något du läst eller sett på film fast ändra så att det blir bättre./ Något som du varit med om. Fast överdrivet.

JÄTTEöverdrivet!/ s 133 ● Gestalta i roller de olika personerna i bilderboken.

Dramatisera. En variant kan vara att sätta in karaktärerna i nya situationer och miljöer, vad händer om Pettson och Findus åker på solsemester? Tänk Björn F Rörviks bok Bockarna Bruse på badhuset.

Fler tips på böcker kring barns eget berättande och lek hittar du i litteraturlistan sist i kapitlet.

I boken Hur gör prinsessor: genusarbetet och normkritiskt tänkande i förskolan av Magdalena Hulth, Hedda Schönbäck och Per Gustavsson finns tips på hur en kan arbeta med normer och barnens eget berättande med utgångspunkt från en bok. Här är ett exempel från boken: Öva t ex att berätta historien bara utifrån bilderna, barnen får turas om att berätta, uppmärksamma vem som blir huvudkaraktär får denne några speciella egenskaper? Om det är svårt att få igång berättandet kan ni pedagoger ställa lite följdfrågor: Vilka ser barnen på bilderna, vad gör karaktärerna, händer det saker runt omkring? Det finns inga rätt och fel, den som berättar bestämmer om sin egen historia. Försök att få med så många karaktärers berättelse som möjligt. “Vad händer till exempel om hunden, skelettet, sängen eller svärdet får berätta om samma händelser från sin synvinkel?” (I exemplet Per Gustavssons prinsess och prinsböcker men det går även att överföra på andra boktitlar.)

37

Läs boken Johanna Hellsings bokpuffar

Skapa med bilderböcker som inspiration Johanna är musikpedagog och biblio­ teks­pedagog med lång erfarenhet av musik, rim & ramsor och sagolek i barngrupp. Här beskriver hon lite vad hon gjort och hur hon tänker i sitt arbete.

Hur en kan visa på värdet/potentialen i att arbeta med musik/rörelse/ramsa/ljud/dans/drama – Dokumentation I bild och video. En bild eller en film säger så mycket mer än bara ord när det gäller att beskriva vad som händer med barnen när man sjunger, spelar, dansar, skapar och leker.

– Egen loggbok om hur olika grupper fungerar är värdefullt.

Jag utgår från tre frågor: Vad gjorde vi? Hur kändes det? Hur går vi vidare?

Att låta barnen själva komma till tals är också bra.

Här följer hennes personliga tips och beskrivningar av hur hon arbetat utifrån bilderböcker och berättelser med barn på bibliotek och förskolor i längre och kortare projekt med många olika uttryckssätt såsom musik, lek, drama och film.

Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet av Jonna Björnstierna – en härlig bok med fantastiskt fina och detaljrika bilder. Boken handlar bland annat om att vara rädd och modig.

Dessa exempel är hämtade från dokumentation gjord av personal på förskolor i Hässelby där vi arbetade med bilderböcker i kombination med eget skapande som en väg till ökad språk­förstå­ else och språkutveckling.

38

- Reservera flera exemplar av boken på biblioteket, så barnen kan titta på de detaljrika illustrationerna medan ni läser.

- Läs boken många gånger – under läsvilan och även vid andra tillfällen under dagen.

- Läs boken på olika ställen – både inomhus och utomhus. Platsen kommer att påverka barnens spontana lek i anknytning till läsandet på olika sätt.

Barnens berättande

- Skapa enkel rekvisita med barnen.

- Skapa karaktärerna och miljön utifrån bokens innehåll.

- Låt barnen dramatisera sagan genom att klä ut sig till kaniner, sjöodjur och undervattenstomtar. Om man gör det flera gånger så kan sagan utvecklas och barnen kanske tillför nya karaktärer och fantiserar vidare vad som händer nere i Djupsjön. Prata om känslorna rädd, ”känna sig utanför”, ledsen, arg, modig och feg o.s.v.

- Dramatisera boken och filma den.

- Låt barnen titta på iPad-sekvenser från sago- och musikstunden när barnen själva har lust. De väljer sen själva de roligaste videosekvenserna och iPaden blir ett bra pedagogiskt verktyg för att dokumentera och återuppleva berättelsen.

- Spela och sjung och ramsa sånger och ramsor som passar till boken.

Involvera barnens vuxna

- Sätt upp bilder i hallen, på barnen när de är aktiva med att sjunga och lyssna och leka och skapa.

- Visa små videosekvenser t.ex. i en digital fotoram.

- Involvera föräldrarna och förmedla vikten av språkstimulans och uppmuntra dem att läsa och berätta så mycket som möjligt för sina barn - Berätta om boken i era månadsbrev med bild på bok­ om­slaget.

- Prata i daglig tamburkontakt om glädjen med ny litteratur, musik och återberättandet till kompisar med hjälp av iPaden.

- Visa hur ni jobbar med böckerna och figurerna i form av dramatiserad saga t.ex. vid ett drop-in-fika.

- Visa föräldrarna vad barnen skapat och berättade hur vi arbetat med sagan och att det finns många olika uttrycksformer att berätta en saga på.

- Bjud in föräldrarna att titta på barnen hur de gestaltar sagan och visa böckerna som handlar om lilla kanin och hans familj.

- Gör en teater för föräldrarna med ”Lilla kanin och djupsjöns hemlighet”

Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum Lekförslag:

Bygg upp miljön i litet format: En Gittanfigur – legofigur eller något annat i lämpligt format.

En äng med en förskola – en grön tygbit En förskola – kartong eller något annat passande.

Några kompisar – som leker på förskolans gård.

Ett dike – ett lång brun tygremsa med små stenar.

En skog med vargar – träd av t.ex. toapappersrullar med små tygbitar instoppade som löv och vargar gjorda av t.ex kottar (kul om vargarna kan klättra upp i träden).

Berätta boken och lek med figurerna.

Dramatisera boken och bygg upp miljön i stort format: Gittan – ett eller flera barn.

En äng med en förskola – en stor grön tygbit – välj ett ställe i rummet.

Några kompisar som leker på förskolans gård – några barn.

Foto: Elin Thambert

Ett dike – ett lång brun tygremsa med stenar – kanske några kuddar eller annat man kan hoppa mellan.

En skog – t.ex stora kuddar som man kan gömma sig bakom.

Vargar – alla som vill. En kan lätt göra vargmasker av papper med öron och ögon, eller fixa öron och svansar på ett enkelt sätt.

Lek hela eller delar av berättelsen!

Arbeta med tema ljud utifrån en bilderbok Kubbes musikspektakel av Åshild Kanstad

Johnsen.

Berätta, sjung, spela, lek, ramsa, skapa, titta, läs och samtala kring boken.

Diskutera hur ni ska ta er an boken utifrån vad som passar er och er barngrupp.

Några förslag Läsa boken flera gånger och ha boksamtal.

Läs hela boken eller bara en del i taget.

Börja med att se på bilderna och prata om dem. Bra i så fall att ha flera böcker så att alla barn ser bilderna ordentligt när en läser.

Berätta Kubbesagan muntligt med lite rekvisita och tyger.

Gör en egen sagopåse.

Dramatisera och spela upp berättelsen, hela eller delar av den.

Gör i ordning ett sagorum med böcker och flanosagor.

Gör en scen att berätta sagor och spela teater på.

Göra någon eller några figurer från boken av t.ex. toapappers/hushållspappersrullar och bygg miljöer med tyger – stora och små.

39

Foto: Elin Thambert

Förslag på kringaktiviteter Ljudillustrera bilderböcker – Hur låter det i skogen i “Hur gick det sen?” (mumintrollet), hemma hos Doris (Pija Lindenbaum Doris drar) när hon cyklar, eller när Pettson steker pannkakor....

Introducera olika musikinstrument: Låt barnen tillverka maracas och andra enkla instrument.

Låt barnen ta med sig musikinstrument hemifrån att visa för sina kompisar.

Gör memorykort med olika musikinstrument för att utveckla barnens ordförråd.

Inventera instrumentförrådet. Sortera och komplettera det vid behov. Laga trasiga instrument.

Förslag på innehåll: Tonboxar, maracas, tamburiner, trummor, trianglar, gurkor, bjällror, kazooer, xylofoner, klangspel, ukulele.

Gå på instrumentjakt på förskolan. Vad finns det som en kan spela på? Leta efter alla möjliga vardagssaker; burkar och kastruller, kaplastavar, element …o.s.v. Hitta på egna instrument.

Låna böcker på biblioteket om instrument och instrumentbygge och tillverka egna musikinstrument. med t.ex. burktrumset, metallmobil, gummisnoddsbasar, glasburkar m.m… Turas om att vara dirigent och gör en skrammelorkester.

Prata om olika instrument, rita dem och lyssna på både inspelade och riktiga – om ni känner nån som spela.

40

Skapa en liten spelhörna dit barnen kan gå och leka och spela själva eller också tillsammans med vuxna med ibland.

Barnen kanske behöver få lite mera verktyg/ lekar för att det ska bli kul.

Börja med att lära er instrumentens namn.

Här finns fler tips på hur ni kan spela tillsammans.

Härma Trumhäxan

Alla barn har varsin plasthink som trumma. (t.ex. tomma lingonsyltburkar) En vuxen är ”Trumhäxan” och har ett tyg som en stor sjalett på huvudet och låtsas vara en väldigt barsk och argsint häxa. ( eller den dumma dirigenten i boken) Spela olika saker med trumman som barnen ska härma. Avsluta varje moment med att hålla upp händerna/klubborna/flugsmällorna högt upp i luften. Spänn ögonen i dem och spela lite teater varje gång det är STOPP. Bli imponerad när de spelar bra och bli arg på låtsas om de inte gör som du säger.

Spela till exempel en hand två händer samtidigt en hand i taget varannan höger och varannan vänster – långsamt eller snabbt naglarna handflatan klubbor flugsmällor o.s.v.

Pröva att spela på så många olika sätt som ni kan komma på!

En annan dag kanske barnen får träffa Pinnhäxan…

EXPERIMENTERA!

Dirigentlek – SPELA eller STOPP

En är dirigent och får bestämma hur de andra ska spela Stå med armarna rakt ut = STOPP Vifta med armarna och när alla ska spela Växla mellan att spela och att stoppa.

Byt instrument ibland så att alla får spela det de helst vill.

Välj helst instrument som inte är alltför starka. T.ex maraccas med ris, trianglar och xyllofoner, hinkar som man spelar med flugsmällor eller klubbor, barnmatsburkslock…m.m

Spela på olika sätt

Då frågar ledaren barnen: ”Kan ni springa och spela?” ”Kan ni hoppa och spela?

Smyga, backa, gå med myrsteg…..o.s.v.

En kan sjunga någon sång en kan eller använda inspelad musik som enn stannar varje gång en hittar på en ny rörelse.

En låt man kan sjunga till den här leken är Ramma ramma av Tomas och Jujja Wieslander.

Spela på olika ställen

Spela över huvudet, bakom ryggen, mellan benen högt upp i luften nära golvet, o.s.v. låt barnen komma med fler förslag!

Förslag på några sånger och lekar med rytminstrument: Magdas instrumentväljarsång ( ur boken Sjunga Gunga) Sov du lilla katt (finns i boken Sjunga Gunga) Hönorna de kacklar med äggmaracas. (ur boken Mera Sjunga Gunga)

Tips på rim och ramsor utifrån teman i en bok Den underbara familjen kanin och djupsjöns hemlighet av Jonna Björnstierna

Djupsjöns hemlighet är vatten, kaniner, spöken…

Här kommer några ramsor som handlar om det:

Doppa tårna i vattnet trad ramsa Doppa tårna i vattnet och fiskarna kommer (1) Doppa fötterna i vattnet och krabborna kommer (2) Doppa benen i vattnet och hajarna kommer. (3) Rörelseförslag: Sitt i ring runt ett stort blått tyg eller matta.

1: Låtsas doppa tåspetsarna och vinkla fötterna snabbt uppåt 2: Låtsas doppa hela fötterna och lyft upp hela benen rakt upp i luften när krabborna kommer.

3: Låtsas doppa hela benen och gör en bakåtkullerbytta med raka ben över huvudet när hajarna kommer.

Ramsan kan läsas rytmiskt eller sjungas på valfri melodi – då sjunger man varje rad fyra gånger.

Något eller några barn kan vara Haj och ligga ihopkrupen och sova i mitten av ringen och försöka fånga någons ben vid orden ”hajarna kommer”. Den som blir fångad får vara haj nästa gång.

Flundran ramsa av Eva Sjögren Flundran ligger tyst och lurar

(1) Man kan nästan tro hon surar

(2) Gösta Makrill han gör konster

(3) Ryter och gastar som ett Monster: AAUURRGGHH (4) Lekförslag: ”Lilla flundran”: 1: Lägg en handflata platt mot golvet, sätt andra handens pekfinger mot munnen och hyscha.

41

2: Se sur ut 3: Håll ihop båda handflatorna och gör simrörelser.

4: Håll händerna som en tratt vid munnen och ryyyt! ”Stora flundran”: Gör ramsan med hela kroppen 1: Ligg platt på mage med utsträckta raka armar på golvet.

2:Se sur ut 3: Hoppa upp och simma med handflatorna ihop 4: RYYYT med hela kroppen!

Varianter med många flundror: Säg ramsan med båda händerna i golvet samtidigt.

Säg ramsan med både handflator och fotsulor i golvet…

Kaninramsa

Jag såg en kanin komma hoppande HOPP HOPP HOPP (1)

Hans långa öron flaxade FLOPP FLOPP FLOPP (2) Och ögonen de blinkade BLINK BLINK BLINK (3) Och lilla nosen rörde sig TVINK TVINK TVINK(4) Lilla kanin kan inte du stanna här hos oss?.. Nä, han ville inte. Han bara hopp, hopp, hoppade iväg och så var han borta. Ska vi trolla fram honom igen? Hokus Pokus Filijokus…. Nu kom han fram igen….Hopp Hopp Hopp. (5) Jag såg en kanin…

Rörelseförslag: 1: Gör hopprörelser med händerna tre gånger på HOPP HOPP HOPP 2: Håll händerna som kaninöron på huvudet och vifta tre gånger.

3: Peka vid sidan av ögonen och blinka tre gånger 4: Håll ett pekfinger på näsan och rynka den.

Första delen av ramsan säger en rytmiskt. Den andra delen säger en med lite mer berättande röst. Sedan börjar en om från början igen så många gånger som barnen svarar ja på frågan…

42

Spökramsa av Britt G Hallqvist Tjock och smal (1) Liten och stooor (2) Långt därnere ett spöke bor (3) Är han farlig? – NEJ NEJ NEJ (4) Han vill bara säga HEJ!!! (5) Lilla spöket: 1: Händerna långt isär och sen nära ihop 2: Visa liten med pekfingrarna nära varann, Visa stor med spretande händer 3: Gör en spiralrörelse med ett pekfinger 4: Vifta ”nejgest” med samma pekfinger 5: Sträck upp armarna i luften på HEEJ Stora spöket: Gör samma rörelser fast stående och med hela kroppen. Hoppa upp på Heejet.

Ibland har jag haft ett tubsockespöke med två ditmålade ögon på ena handen, och ett minispöke av en avklippt bomullsvantesfinger på den andra.

Jag har sagt att det stora spöket är jätteblygt för barnen. Det gömmer sig bakom min rygg och vågar inte komma fram om inte barnen lovar att vara snälla. Men det lilla spöket är kaxigt. Det blir bara skrämt för ett enda djur. Låt barnen gissa och härma olika djur och när de härmar rätt djur så gömmer sig lilla spöket snabbt bakom min rygg. (mitt spöke har varit rädd för katter.)

Bom käka bom käka lingonsylt Melodi: Jag är ett litet Ylle Vi är en massa spöken Bom käka, bom käka lingonsylt Som håller till i köken Bom käka, bom käka lingonsylt Nu står vi inte längre ut för lingonsylten har tatt´ slut Spöken, Spöken, spöken gillar lingonsylt!

Dansa och hitta på egna rörelser till sången. En kanske vill klä ut sig till spöken och dansa under

varsitt stort tyg eller bara ha ett litet tyg över huvudet. Kanske en vill göra egna spöken som också vill dansa.

Tomteramsa

Trad ramsa Det här är Tomte Grön och det här är Tomte Blå (1) Och bägge ha små tomteluvor på (2) Tomte Grön kan nicka och Tomte Blå kan vicka (3) Tomte Grön kan gömma sig (4)och Tomte Blå kan klämma sig (5) Det här är Tomte Grön och det här är Tomte Blå och nu är det dags att gå. HEJ DÅ! (6) 1 och 2: Knyt händerna och håll bara fram tummarna 3: Nicka med den ena tummen upp och ner och vicka med den andra tummen i sidled 4: Göm ena tummen i handen.

5: Kläm den andra tummen mellan pekfingret och långfingret.

6: Håll först fram tummarna och göm dem sedan bakom ryggen.

I originalet är det Tomte Röd och Tomte Blå, men i boken är undervattenstomtarna gröna så vi ändrade texten lite… Man kan måla tumnaglarna eller göra små luvor att sätta på tummarna om man vill.

Bom bom klapp

Vi ska gå till havet BOM BOM KLAPP* (*klappa två ggr på knäna och en handklapp) Fånga många fiskar BOM BOM KLAPP* I det blåa havet BOM BOM KLAPP * simmar många fiskar BOM BOM KLAPP* Vi byter ut havet mot Djupsjön och någon hittar på egna ord om historien.

Alla svarar: BOM BOM KLAPP mellan varje mening.

Till exempel: Nu ska vi till Djupsjön * Där ska kaninerna bada * Då kom sjöodjuret

Stor våg liten våg av Tomas och Jujja

Wieslander Här sitter vi och ror i vår lilla båt (1) Sjön är stor, väldigt stor, och det kommer vågor (2) Stor våg, liten våg (3) Stor våg, liten våg Stor våg, liten våg. Vatten går i vågor (4) 1: Några står och håller i kanterna på ett stort blått tyg. De andra sitter under och låtsas ro.

2: De som står och håller i tyget gör vågor.

3: De som står och håller i tyget lyfter det högt upp i luften på ordet Stor och låter det falla på ordet liten.

4: De som står och håller i tyget gör vågor igen Spännande för de minsta barnen och även uppskattat av de lite större…

Pannkaka Ett användbart Trumkomp som passar

till alla fyrtaktslåtar. Det är också effektfullt till ramsor.

1 2 3 4 Om du räknar jämnt till fyra så kommer ”Pann” på ett (och ligger kvar på två) och ”ka – ka” kommer på tre och fyra

/

♫

♫ /

♫

♫ /

H H V

Pann – ka - ka M K K

H= höger hand V= vänster hand M = Slag med handen i mitten av trumman K= Slag med handen på kanten av trumman Fler tips kring musik, rytm och rim hittar du i litteraturlistan sist kapitlet.

43

Några ord på vägen Med några målande citat som fångar mycket av våra tankar vill vi att ni tar med er detta från denna cirkel.

Astrid Lindgren: ”Ditt barns lycka eller olycka kan du inte göra så mycket åt. Men en sak kan du göra. Du kan visa honom var det finns tröst att få, när han är ledsen, och glädje och skönhet, när han tycker livet är grått, du kan ge honom vänner som aldrig sviker… ja, du kan visa honom vägen till boken!

Jujja Wieslander beskriver i boken Leka lite grann “Finns det något roligare än när man får lära sig mer om något man redan kan?/../Det är så vi behöver stödja barnen. I leken genom att ge dem möjlighet och tid, i sagoläsningen

genom att ge dem språk, ord, andras liv och känslor, i sång och kropp så att de får sjunga sin glädje, springa sin vrede, i bild genom att de får se fantastiska bilder och film, bjuda dem material, färg, fina papper osv.” s 66 Vi som har sammanställt materialet till denna studiecirkel är Lynn Alpberg Ylva Håkansson Elin Thambert Samordnare Karin Axelsson Alla vi arbetar som barnbibliotekarier inom Hornstullsenheten och har även utbildning och erfarenhet inom konst, pedagogik, skapande verksamhet, dans, teater och Reggio Emiliafilosofi.

Litteraturlista Gidlöf, Annika Mera sjunga gunga: en idébok från musikhandledarföreningen Hulth, Magdalena Hur gör prinsessor: genusarbete och normkritiskt tänkande i förskolan Johansson, Eva Sjunga sjunga: en idébok från musikhandledarna Opsis kalopsis nr 3, 2013 Wieslander, Jujja Leka lite grann: lärdomar av små barn

Teori/pedagogik som Johanna Hellsing tyckt om och lutat mig mot i sitt arbete: Björkvold, Jon-Roar Den musiska människan (2009) Buber, Martin Det mellanmänskliga (1990) Crafoord, Clarence Människan är en berättelse (1990) och Barndomens återkomst (1993) Edwards, Agneta Bilderbokens mångfald och möjligheter (2009) Henriksson, Lisa Bokpuffar (2000) och Nya Bokpuffar (2006) Jederlund, Ulf Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande 2. uppl. (2011) 44

Lindgren, Nils Musik med barn 2. omarb. uppl (1992) Lipschutz, Dan Dynamisk pedagogik: synpunkter på skapande verksamhet samt samspel och samarbete i grupp 2 utg. 1. uppl (2004) May, Rollo Modet att skapa 2. uppl. (2005) Wallin, Karin Reggio Emilia och de hundra språken (1996) Winnicott, D W Lek och verklighet (2003)

BILDERBÖCKER utifrån olika tema Leka Eriksson, Eva och Moroni, Lisa Julia gömmer sig, Passar för små barn Geffenblad, Lotta Astons stenar Karsin, Åsa Lilla Lena är frisör, Lilla Lena är polis, Lilla Lena är sportstjärna m fl Passar för små barn Lindgren, Barbro Nu leker vi den fula ankungen illustrationer av Lindström, Eva, Nu är vi gorillor låssas vi, Vi leker att vi är pippifåglar illustrationer av Engman, Camilla, Nu är du en höna illustrationer av Ramel, Charlotte, Dollans dagis illustrationer av Eriksson, Eva Moroni, Lisa och Eriksson, Eva Se upp för krokodilen Sendak, Maurice Till vildingarnas land Stark, Ulf och Lepp, Mati När mamma var indian Stewart, Lilly En tiger i trädgården Tiberg, Joar och Lundberg, Sara Vi springer

Eget berättande Bengtsson, Anna Farfars mammas soffa (finns det något gammalt hemma hos dig? Berätta vad du vet om det.)

Donaldson, Julia och Scheffler, Axel Lilla Spigg Ellis, Carson Hemma (Vem bor här och varför då? Fortsätt att berätta i ord, bild etc) Halling, Thomas och Eriksson, Eva Det var tur! Det var synd!

Jaensson, Håkan och Grähs, Gunna Hur blir det då?

Merino, Gemma Kon som visst kunde klättra i träd (Vad kan kor mer göra? Inspireras också av Jujja Wieslanders och Sven Nordqvists Mamma Mu samt av Beppe Wolgers och Olof Landströms Ur en kos dagbok) Moreau, Laurent Vad tänker du på? (Tankarna kan kanske gestaltas i bild, ord, dans etc) Nilsson, Ulf och Wirsén, Stina En saga alla dagar (passar som inspiration att göra egna böcker med berättelser) O´Byrne, Nicola Sista boken före läggdags (blanda fler sagor, hur blir det då?)

Olausson, Hanna Magiska djungeln (Hitta på fler tokiga djur, måla dem och beskriv dem med ord, fler tips på tokiga djur finns i Anna Ribbing och Mia Nilssons Stora bildordboken) Olten, Manuela Monster finns faktiskt (muttermonster, skrattmonster och skrytmonster, hitta på några fler monster och vad de gör) 45

O´Byrne Nicola Använd din fantasi (men var försiktig med vad du önskar dig!)

Sjöberg, Lena Tänk om Tan, Shaun Borttappad (vad används den här röda saken i boken till?)

Tavano, Silvana och Elma Hur börjar allt? (här finns många uppslag att prata kring t ex havet, börjar eller slutar det vid stranden?)

Thörnqvist, Johan Så funkar det… (väl inte?) (Hitta på egna funktioner, vem ser till att det är kallt i kylskåpet? Vem fixar bokutlånen i bibliotekets automat? Vem ser till att det kommer text på tavlorna i tunnelbanan, busshållplatsen etc?)

Zoboli, Giovanna och Mulazzani, Simona Jag önskar jag hade (Vad är din längtan/önskan? Berätta, dansa eller måla)

Musikavsnittet, musik, rytm, rim Daly, Niki Ruby sjunger blues Hallström, Sara och Larberg, Vanja Sjung den Jönsson, Maria Spyflugan Astrid mitt i musiken Kanstad Johnsen, Åshild Kubbes musikspektakel Lind, Åsa och Bengtsson, Anna Utflyktsbok för rim och ramsare Maijala, Marika och Virta, Juha Piano på rymmen Olsson, Lotta och Jönsson, Maria Promenad Persson, Malte och Tenreiro, Rui Resan till världens farligaste land Rottböll, Grethe och Adbåge, Lisen Tio vilda hästar: en räknesaga Rusinek, Michal Lille Chopin Stark, Ulf och Ramel, Charlotte Kanel och Kanin och alla känslorna och Kanel och Kanin letar efter sommaren Susso, Eva och Chaud, Benjamin Lalo trummar Passar för små barn Zetterholm, Finn och Tollerup, Mimmi Molto vill dansa

Referenslitteratur Arnesson Eriksson, Marie Lärande i sagans värld (2009) Bergöö, Kerstin Glädjen i att förstå (2012) Bilden i barnboken (1977) Björklund, Elisabeth Att erörva litteracitet (2008) Boglind, Ann Från fabler till manga (2010) Braxell, Stina Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan (2010) 46

Carlson, Ulla Bildspråk, utvecklande bildarbete i förskolan (2012) Chambers, Aidan Böcker inom oss ny utg. (1998) Damber, Ulla Litteraturläsning i förskolan (2013) Edwards, Agneta Bilderbokens mångfald och möjligheter (2009) Ekström, Susanna Bildglädje och Läslust (2013) En fanfar för bilderboken Fast, Carina Literacy – i familj, förskola och skola (2008) och Läslust i hemmet (2015) Gaffron “Right and left in pictures”, The art quarterly 13, 1950.

Granberg, Ann Småbarns sagostund 2. uppl. (2006) Henriksson, Lisa Nya bokpuffar (2006) Hulth, Magdalena Hur gör prinsessor: genusarbete och normkritiskt tänkande i förskolan (2014) Hägglund, Kent Dramabok 3. uppl. (2011) Jederlund, Ulf Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande 2. uppl. (2011) Kjersén Edman, Lena Tala om böcker: boksamtal på bibliotek, i skola och på nätet (2013) Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans, 3. uppl. (2015) Kåreland, Lena Möte med barnboken 2. uppl. (2013) Malaguzzi, Loris Ett barn...

Nikolajeva, Maria Bilderbokens pusselbitar (2000) Nodelman Words about pictures – The narrative art of childrens picturebooks (1990) Nordiska akvarellmuseet Bilden, barnet och berättelsen: den samtida bilderboken (2007) Opsis kalopsis nr 4 2012, nr 3 2011, nr 3 2013 Pihlgren, Ann S Sokratiska samtal i undervisningen (2010) Pramling, Niklas Glittrig diamant dansar: små barn och språkdidaktik 2. uppl. (2016) Rasmusson, Viveka Undervisa i pedagogiskt drama 4. uppl. (2016) Rhedin, Ulla Bilderbokens hemligheter och Bilderboken på väg mot en teori 2. rev. uppl. (2004) Sjöstedt Edelholm, Elisabet Att känna rörelse, en danspedagogisk metod (2005) Terling, Britta Dansande fantasi: om konsten att skapa dans med barn (2001) Vecchi,Vea Blå cikoriablommor (2014) Vesterlund, Mallo Musikspråka i förskolan 3. uppl. (2015) Wieslander, Jujja Leka lite grann (2008) Åkerlund, Helena Dans i förskola: pedagogers arbetssätt inom barndans, påverkar dans barns inlärning och utveckling? (2012) Åkerman, Ingmari Möten med 18 svenska barnboksillustratörer (2012) Änggård, Eva Barn skapar bilder i förskolan (2006) 47

Material

går att beställa på Lek och lär (Lekolar)

Växtpapper, stora 400x480 mm, 140 g, små 250x320 mm, 140 g Readymix, täckfärg på flaska, köp enstaka färger eller paket med flera färger Färgade plastark A4, 48 st/förp. 6 färger Ritkol 5 mm eller 10 mm (det kan vara bra att köpa båda) (Fixativspray) inte nödvändigt, används för att fixera kol och blyertsteckningar Blyertspennor, blandade prova också lite mjukare t ex 4B och 6B (har inte hittat på Lek och lär men finns i bok/pappershandlar och konstnärshandeln (t ex Jordi på Bysis torg eller Kreatima på Kungsgatan) alternativt grafitkritor (finns på Lekolar) Gamla tidskrifter Färgade papper Mönstrade papper, finns att köpa i block det går också bra med origamipapper Limstift Saxar Penslar t ex Syntetpenslar flata mix och syntetpenslar runda mix Pastellkritor t ex Pentell oljepastellkritor (feta) och torrpastellkritor (torra) finns i klassrumsförpackning eller i jordfärger/ landskapsfärger Fiberpennor (tuschpennor) Berol, finns i förpackning med blandade färger och enbart svarta pennor.

Spännpapper på rulle finns i olika bredd 0,5-1,5 meter Maskeringstejp Sjalar (att dansa med) ISBN: 978-91-639-4116-0 Form: Bigrell Design AB För beställning av detta studiehäfte kontakta: marknad.ssb@stockholm.se

Stockholms stadsbibliotek biblioteket.stockholm.se 48