BILDMUSEET 27/08 202011/04 2021
L S / L
A A H O
SVE
R N E O
ISSA SOUR IRM
27/0811/04
LARISSA SANSOUR / HEIRLOOM
INTRODUKTION
I Heirloom [Arvegods] tar Larissa Sansour med oss till en dystopisk framtid där jorden drabbats av ekologisk kollaps. Där gör den mänskliga klonen Alia upp med tidigare generationers trauman, livsmål och drömmar. Vilka berättelser övertar vi från tidigare generationer? Hur formas våra liv av detta arvegods? Hjärtat i utställningen är den tvåkanaliga science fiction-filmen In Vitro [I odlingsglas]. Efter en miljökatastrof tvingas människor att leva under jord, och en övergiven kärnkraftsreaktor fungerar som fruktträdgård. I den underjordiska anläggningen ligger trädgårdens skapare Dunia på sin dödsbädd, när 30-åriga Alia kommer för att besöka henne. Till utställningen hör också en installation med en monumental skulptur, Monument for Lost Time [Monument över förlorad tid]. Utställningen Heirloom ger en bild av hur kollektiva minnen, exil och nedärvda trauman har betydelse för vår identitet. Filmen In Vitro har sin utgångspunkt i en konkret katastrof i Betlehems centrum, men tematiken är mer mångskiktad – frågor om exil och identitet är universella. Med sina poetiska bilder skapar Larissa Sansour ett samtal som ger perspektiv på aktuella politiska och allmänmänskliga problem. Verken i utställningen har skapats i samarbete med författaren och konstnären Søren Lind. De visades för första gången i den danska paviljongen på Venedigbiennalen 2019 på uppdrag av Statens Kunstfond i Danmark. Curatorer för utställningen på Bildmuseet: Katarina Pierre och Brita Täljedal. Tack till Statens Kunstfond i Danmark.
BILDMUSEET PLAN 5
BIOGRAFI
Larissa Sansour (f. 1973 i östra Jerusalem) är en danskpalestinsk konstnär och regissör baserad i London, utbildad i Köpenhamn, London och New York. Hon arbetar interdisciplinärt med film, fotografi, installation och skulptur i verk som ofta tar sin utgångspunkt i science fiction-världar och som behandlar både aktuella politiska och mer universella allmänmänskliga frågor i relation till identitet och tillhörighet. Hennes filmer har visats på filmfestivaler och konstmuseer över hela världen. Under de senaste åren har hon ställt ut separat på bland annat Copenhagen Contemporary, Köpenhamn (2020), Dar El-Nimer, Beirut (2018), Bluecoat, Liverpool (2017), the Chapter Arts Centre, Cardiff (2017), New Art Exchange, Nottingham (2016) och Nikolaj Kunsthal, Köpenhamn (2016).
27/0811/04
LARISSA SANSOUR / HEIRLOOM
IN VITRO
Larissa Sansour & Søren Lind In Vitro, 2019 Film, 28 min Talat språk: arabiska Växelvis svenska och engelska undertexter In Vitro utspelar sig i Betlehem, Palestina, efter att en förödande katastrof har förstört staden. Väldiga strömmar av trögflytande svart olja väller fram genom gatorna och översvämmar de gamla stadsdelarna. Floden av olja når Krubbans torg framför Födelsekyrkan, som fattar eld. Staden är övergiven. Invånarna har sökt skydd under den och lever i bunkrar i väntan på att det ska bli möjligt att vistas ovan jord igen. I en av bunkrarna möter vi den unga Alia som besöker sin åldrade och döende lärare Dunia. I ett underjordiskt växthus försöker de tillsammans med andra forskare odla fram grödor och växter från frön som samlats in före katastrofen. De hoppas en dag kunna återskapa världen som den var före apokalypsen. Dialogen mellan de två kvinnorna utvecklar sig till ett samtal om minnen. Alia är född i exil under jord i ett omfattande kloningsprogram, och hon har därför aldrig sett den plats som hon ska hjälpa till att återskapa. Trots det minns hon detaljerade scener från livet före katastrofen. Hon har aldrig upplevt soluppgång eller solnedgång, ändå minns hon skymning och gryning. Hennes egna minnesbilder har bytts ut mot berättelser som planterats in i henne. I filmen förekommer glimtar av hågkomster från det tidigare livet, av vardagshändelser på marknaden, dånande kyrkklockor, olivskördar, uppväxten i ett radhus och flykten ut ur staden när katastrofen slog till. Medan Dunia och den äldre generationen upplever livet i underjorden som en tillfällig exil, är tillvaron i bunkern det enda som Alia känner till.
BILDMUSEET PLAN 5
Därför ifrågasätter Alia om arvet och minnena som har överförts till henne är till någon nytta, när den gamla världen har förstörts och en ny ska byggas. För Alia är det inte meningsfullt att hålla fast vid resterna av det förgångna och att återskapa dess myter och konstruktioner. Ska det förgångna definiera framtiden, eller kan överlevnaden grundas i något annat?
MONUMENT FOR LOST TIME
Larissa Sansour & Søren Lind Monument for Lost Time, 2019 [Monument över förlorad tid] Skulptur Till utställningen hör också installationen Monument for Lost Time [Monument över förlorad tid], ett stort kolsvart klot som i filmen bildar ett slags minnesarkiv för Alia. I Alias föreställningsvärld representerar det hennes och tidigare kloners förlorade hågkomster, frånvaron av egna minnen och egen identitet. Kanske kan klotet också ses som en fysisk manifestation av frånvaron av nuet, något som Alia beskriver som ett ”tomrum mellan det som var och det som ska komma. […] Som ett svart hål.” I filmen tycks det svarta klotet ha en alltför stark och mäktig laddning som överväldigar henne. Utanför sitt filmiska sammanhang, och bortkopplat från de minnesbilder som det producerar och reproducerar, blir klotet en surrande, hotfull och ogenomtränglig skulptur som frammanar en olycksbådande känsla av att det vill ta över. Om monument är tänkta att hedra minnet av något och påminna oss om det som varit, tycks det svarta klotet i stället ha blivit ett förstenat tecken som inte förmår frambesvärja någonting alls. Det är ett tomrum, ett ihåligt kärl, en påminnelse om förlust som inte längre kan definieras, bara förnimmas som fantomsmärtan i en förlorad kroppsdel.
MARKKONTROLL /
LARISSA SANSOUR / HEIRLOOM
MARKKONTROLL /
FAITH RINGGOLD /
BILDVERKSTAD
MARKKONTROLL / RECEPTION HUVUDENTRÉ
FLEXHALL BIBLIOTEK KAFÉ / RESTAURANG
ENTRÉ
P
201210