Humanisten sommaren 2014

Page 1

HUMANISTEN Sommaren 2014 | Ett magasin från Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet

radioprofessorn:

I Språket i p1 är alla experter

humtank:

ny tankesmedja för humaniora

Forskare och företagare:

De gör texter mer tillgängliga


dekanus inleder

Samarbete med andra Aktiviteten på Humanistiska fakulteten vid

Göteborgs universitet är hög och de områden som vi undervisar, forskar och samverkar inom är många och viktiga. I detta magasin ger vi några av flera möjliga exempel på vad humaniora bidrar med. Vi riktar oss till alla som redan har intresse för humanistisk kunskap, men också till dem som mest är nyfikna på vad vi gör och vill veta mer. En betydande del av humanioras verksamhet är inriktad på samarbete med andra. I detta nummer ges flera exempel på var man kan träffa på engagerade forskare och lärare utanför våra egna byggnader och hur humanister tar sig an samtidens utmaningar genom samverkan. Så till exempel samarbetar litteraturvetenskap och arbetsterapi i ett projekt om sjukskrivna kvinnors erfarenheter av skönlitterär läsning för att förbättra sitt hälsotillstånd. Projektet passar väl in i fakultetens kommande satsning på medicinsk humaniora som är ett växande område internationellt och som vi nyligen fattat beslut om att bygga upp även hos oss.

Språkfrågor har en central plats vid en humanis-

tisk fakultet och engagerar också många i samhället. Radions Språket började sändas redan på 70-talet och är ett på en och samma gång bildande och underhållande program med stora lyssnarskaror vecka efter vecka. Artikeln ger en fin inblick i hur nyttiggörande av humanistisk kunskap är fullt möjligt och mycket efterfrågat i en medial värld där konkurrensen om utrymmet är tuff, men där intresset för hur vi talar och med vilka ord är stort. Även företagarandan växer bland humanister, här illustrerat av två språkteknologer, som underlättar läsningen för personer som har svårt med detta. Också på fakulteten stöder vi utvecklingen av nya verktyg och metoder för både digitalisering och studier av

2

digitala texter och inrättar en centrumbildning för digital humaniora. Magasinet innehåller också flera andra exempel

på nytänkande inom humaniora där tvärvetenskapliga samarbeten blir allt fler. Ett sådant projekt om det som kallas crowdsourcing startar i höst. Data samlas in av långt fler grupper än forskare, som måste analysera, gruppera och värdera de mycket stora datamängder som blir fallet och projektet ska ge kunskap om vetenskapens nya villkor. Ett annat tvärvetenskapligt projekt handlar om bronsålderns kopparhandel och här utmanas rådande föreställningar om varifrån kopparimporten kom. Möjliga framtida samarbeten inom bland annat miljö­ frågor lyfts också i detta nummer. Historiker förnyar vår världshistoria och presenterar en lärobok som bland annat visar på perspektivets betydelse för vad vi vet. Redaktören för antologin finns vid vår fakultet men samarbete har krävts med åtskilliga forskare i landet. Liknande tankar om samarbete mellan läro­ säten ligger bakom satsningen på Humtank. Utbildning och forskning hänger nära samman och vi kan här läsa om lärare som söker sig utomlands för inspiration och förnyelse. Fakulteten är stolt över att flera från oss lyckats väl i konkurrensen om platser. Mycket mer finns att ta del av i detta späckade magasin så det är bara att låta sig inspireras av såväl mångfalden och kreativiteten på Humanisten som lusten att delta i angelägna projekt om kunskap, kultur och samhälle.

Margareta Hallberg Dekanus Humanisten


En tidning för götEborgs univErsitEts mEdarbEtarE

Sommar 2014

innehåll

sommaren 2014

c H e f r e da k t ö r & a n SVa r i g u t g i Va r e

humanisten, sommaren 2014

allan Eriksson 031 - 786 21 som är Humanisten är ett magasin för10 alla allan.eriksson@gu.se intresserade av den verksamhet som sker vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs r e da k tö r & St f a n SVa r i g u tg i Va r e uiniversitet. Eva Lundgren 031 - 786 10 81 redaktör och layout eva.lundgren@gu.se Thomas Melin 031-786 1068 f o to graf ocH repro thomas.melin@hum.gu.se Johan Wingborg 031 - 786 29 29 johan.wingborg@gu.se

skönlitteratur som medicin

4

forskning om crowdsourcing

6

de gör texter lättbegripliga

9

kopparhandel på bronsåldern

12

en samtidig världshistoria

14

Selma lagerlöf i klassrummet

16

i språket är alla experter

18

en mytifierad konstnärsby

24

lärarjobb i usa gav mersmak

26

tankesmedja för humaniora

30

”Humanisten är mitt andra hem”

32

Gästkrönika

34

Nya Humanisten

36

grafisk form

Kristina Edgren Nyborg

g r a f i S k f o r m & L ayo u t

medverkande skribenter anders Eurén 031 - 786 43 81

Allan Eriksson anders.euren@gu.se Eva Lundgren Mecka Reklambyrå m eThomas dV e r k aMelin nde Skribenter Gregöstlund, MorrisonHelena svensson, Helena Carina Elmäng och monica Havström medverkande fotografer

koMattias r r e k t uAhlm r A. Blomberg robert ohlson, välskrivet i göteborg Oscar Mattsson adreSS Mecka Reklambyrå guThomas Journalen, Melin göteborgs universitet Anders Simonsen box 100, 405 30 göteborg Johan Wingborg e-poSt

ansvarig utgivare

gu-journalen@gu.se Anna Nordling internet

omslagsbild

www.gu-journalen.gu.se Språkteknologerna Sofie Johansson u pKokkinakis p L ag a och Katarina Mühlenbock 5  9Foto: 00 exJohan Wingborg iSSn

adress

1402-9626 Humanistiska fakultetskansliet Göteborgs u tg i V n i n g universitet Box 200 7 nummer/år 405nummer 30 Göteborg nästa utkommer i september2014 m ae-post n u S S to p p

22info@hum.gu.se augusti 2014 m at eriaL upplaga

för4obeställt 500 ex material ansvaras ej för ej signerat material ansvarar tryck redak tionen Billes Tryckeri AB Citera gärna, men ange källan adreSSändring

gör skriftlig anmälan till ingalill allvin, inga-lill.allvin@gu.se o m S L ag

Kristina snuttan sundell, professor i zoofysiologi foto: Johan Wingborg t ryc k e r i

billes tryckeri ab

Reg.nr: 3750M

Reg.nr: S-000256

Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska, var ständig gäst i programmet Språket i P1 från starten 1997 fram till i vintras. Reportaget om Språket börjar på sidan 18.

Humanisten

3


Intro

Lena Mårtensson och Cecilia Pettersson har intervjuat kvinnor om deras erfarenheter av läsning av skönlitteratur under sjukskrivningen.

SKÖNLITTERATUR SOM MEDICIN Att läsa skönlitteratur under tiden som sjukskriven kan påverka rehabiliteringsprocessen radikalt i positiv riktning. Det visar en ny tvärvetenskaplig studie av sjukskrivna kvinnors erfarenheter av skönlitterär läsning för att förbättra sin hälsa, så kallad biblioterapi. Text och foto: Thomas Melin

De två forskarna Lena Mårtensson, legitimerad a­ rbetsterapeut, och Cecilia Pettersson, litteraturvetare, har djupintervjuat åtta kvinnor i arbetsför ålder som varit sjukskrivna mellan fyra och 36 månader om deras erfarenheter av läsning av skönlitteratur under tiden som sjukskriven. – Läsning av skönlitteratur är en meningsfull akti­

4

vitet som de sjukskrivna själva tagit initiativ till och som stärkt deras förmåga att delta i vardags­aktiviteter, säger Lena Mårtensson. Studien visar att läsningen relaterar till en yttre, konkret verklighet och till en inre, mer subjektivt levd erfarenhet. På det konkreta planet bidrar läsningen till att få tillbaka kapaciteten och strukturen i vardagen.

Humanisten


forskning Utifrån den subjektiva erfarenheten bidrar läsningen av skönlitteratur till självkännedom och förståelse. Den utgör också ett eget utrymme för återhämtning. Samtliga kvinnor i studien har haft läsning som ett

stort intresse genom livet. Men många av dem uppger att de i början av sjukskrivningen inte orkade läsa alls eller bara läsa i mycket liten utsträckning. – När de började läsa igen valde de flesta mer lättläst litteratur, som chick-lit och berättelser från personer som själva upplevt lidande och sjukdom. Allt eftersom de mådde bättre närmade de sig den typ av litteratur som de läst tidigare, säger Cecilia Pettersson. Kvinnorna ger prov på en mängd olika sätt att läsa och tillgodogöra sig litteraturen under sjukskriv­ ningen. Några läser främst berättelser som liknar deras egen situation och identifierar sig mycket med det de läser. Andra läser snarare för att glömma den sjukdomssituation de befinner sig mitt uppe i eller för att uppleva ett slags estetisk njutning. – Vanligt är också att samma kvinna läser på alla dessa sätt fast vid olika tidpunkter under sjukskrivningen och upplever att detta påverkar hennes tillfrisknande i positiv riktning. Detta visar på den terapeutiska läsningens bredd samt faran i att för­söka reglera denna typ av läsning alltför mycket, säger Cecilia Pettersson. Studien visar också att läsningen har många

dimen­sioner. Den relaterar till kvinnornas vilja, fysiska och psykiska förmåga, till relationer och till en stärkt självbild. – Genom att fokusera på att läsa böcker kan sjuk­ skrivna uppmuntras till att bli mer aktiva och del­­ aktiga i rehabiliteringen, säger Lena Mårtensson.

medicinsk humaniora

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap och föreståndare för Centrum för kultur och hälsa, har tillsammans med kollegan Wilhelm Kardemark skrivit en rapport om medicinsk humaniora vid Humanistiska fakulteten. Vad menas med medicinsk humaniora?

– Det är ett interdisciplinärt område snarare än en särskild disciplin. Förmodligen borde området kallas ”hälsans humanvetenskap” för att poängtera att intresset är bredare än medicin i snäv mening men också att samhällsvetenskap – och även andra vetenskaper – är en viktig del av det. Martyn Evans, en filosof på Durham University, har föreslagit följande definition: ”’medicinsk humaniora’ betecknar hur de humanistiska vetenskaperna studerar medicinen, patienter och – viktigast – hur de studerar medicinen när denna studerar patienter”. Vilken roll kan medicinsk humaniora spela?

Fakta om studien Forskningsprojektet är ett tvärvetenskapligt samarbete ­mellan Institutionen för neurovetenskap och fysiologi/ arbetsterapi, och Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Genom att i intervjuerna kombinera ett aktivitetsvetenskapligt och ett litteraturvetenskapligt perspektiv har projektet lett till ny kunskap om betydelsen av skönlitterär läsning under sjukskrivningstiden samt om de processer som är kopplade med läsning under tiden som sjukskriven.

Humanisten

– Medicinsk humaniora kan på flera sätt visa på humanioras samhällsrelevans, dels genom att bidra till den medicinska utbildningen på områden där humanistisk reflektion faktiskt kan fördjupa och stärka den kliniska kompetensen, dels genom ett kritiskt studium av medicinens förutsättningar och praktiker. Till sist, vad förespråkar ni i rapporten?

– Ett mer koncentrerat fokus på frågor om me­ dicin och hälsa från Humanistiska fakultetens sida skulle förmodligen stärka området. När vi organiserat oss kommer vi att söka stöd för infrastruktur och så småningom också programstöd, men också ansvara för gryende samarbeten med bland annat Angereds Närsjukhus.

5


forskning

forskning om crowdsourcing Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om så kallad crowdsourcing ska ta reda på hur det är möjligt för människor som inte är forskare att kunna lämna viktiga bidrag till vetenskapen. Text: Thomas Melin Foto: Johan Wingborg Illustration: Tomas Karlsson

6

Humanisten


forskning Forskningen har genomgått stora förändringar i

samband med utvecklingen av digital teknik. Enorma datamängder skapas och lagras på sätt som inte tidigare varit möjligt i vetenskapens historia. Ibland talar man om ett paradigmskifte som innebär både stora utmaningar och möjligheter. – Ingen kan idag överblicka vad alla dessa mängder data kan bära med sig när det gäller vetenskapliga möjligheter och framsteg. Samtidigt krävs det enorma resurser för att skapa ordning och analysera dem – resurser som vetenskapen får allt svårare att själva tillhandahålla, säger Dick Kasperowski, universitetslektor i vetenskaps­teori vid Göteborgs universitet. En av de mer spektakulära och framgångsrika lösningarna är att göra det möjligt för frivilliga att lämna bidrag till vetenskapen via hemsidor på internet. Det här växande fenomenet kallas ofta för “citizen science”, ”crowdsourcing” eller ”crowd science”. Att använda sig av frivilliga insatser inom vetenskapen blir allt mer organiserat och idag samlar sig världsledande vetenskapliga institutioner till gemensamma investeringar. Förväntningarna inom vetenskapssamhället är stora. I ett projekt för att klassificera galaxer bidrog 200 000 frivilliga till att 150 miljoner klassi­ficeringar av galaxer utfördes under bara ett enda år. Något som hittills resulterat i 25 vetenskapliga publikationer. Initiativen blir också allt mer avancerade och fantasifulla för att värva människor att frivilligt arbeta för vetenskapen. Det är till exempel möjligt att spela dataspel online och medverka till framsteg inom vetenskapen utan att deltagaren har en aning om vad exempelvis en molekylstruktur är för något. – Det är inget tvivel om att de här nya sätten att organisera forskning på kan vara en väldig tillgång för vetenskapen och den ger också många utanför vetenskapen möjlighet att vara med och skapa kunskap. Frågan är vad detta betyder? Frivilliga bidrag till vetenskapen från en större grupp av icke-experter kräver naturligtvis något sätt att försäkra sig om och upprätthålla den vetenskapliga kvalitén.

Dick Kasperowski leder forskningsprojektet om crowdsourcing som startar sensommaren 2014.

och deltagarna kommer från tillämpad IT, pedagogik, etnologi, informations- och datavetenskap samt vetenskapsteori. Forskningen kommer att bedrivas utifrån traditionella metoder med deltagande observation och intervjuer, men metoder för att följa de digitala spår som de medverkande skapar när de deltar kommer också att användas. – På så sätt kan vi till exempel börja förstå varför medverkande avbryter sina engagemang, vilka stötestenarna är. Vi kan börja föra mer teoretiska resonemang kring hur vetenskaplig kunskap bildas och, kanske det mest intressanta, få tillgång till hur de som frivilligt bidrar diskuterar och förstår sina insatser, säger Dick Kasperowski.

Syftet med projektet är att bidra till kunskapen

om hur digitala teknologier förändrar villkoren för hur vetenskaplig kunskap skapas. Centrala frågor är av ­vilka och hur vetenskaplig kunskap skapas i dessa ­olika projekt. Hur kan forskare garantera att detta är ett sätt att skapa vetenskaplig kunskap på? Hur använder forskare och programmerare digitala teknologier för att göra det möjligt för frivilliga som inte vet något om vetenskaplig teori och metod att faktiskt kunna ge bidrag till vetenskapen? Projektet är internationellt mångvetenskapligt

Humanisten

Fakta om projektet Forskningsprojektet ”Taking science to the crowd: Researchers, programmers and volunteer contributors transforming science online” löper över fyra år med start sensommaren 2014. Projektet har fått 9,1 miljoner kronor i bidrag från Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

7


nyheter Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Cecilia Uddén är en av två nya hedersdoktorer vid Humanistiska fakulteten.

nya hedersdoktorer Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén och Michael Rowlands, professor emeritus i antropologi och arkeologi vid University College London, har utsetts till heders­ doktorer vid Humanistiska fakulteten. Genom sina reportage från Mellanöstern lyckas Cecilia Uddén förmedla en förståelse för andra människors liv och verklighet, både i deras utsatthet och desperation, men också i deras glädje och lycka. Hon har en vidunderlig förmåga att få lyssnaren att känna sig närvarande och delaktig i den vardag hon skildrar i sina reportage – en delaktighet som skapar en

större förståelse för de människor och kulturer som är föremål för hennes skildringar i sann humanistisk anda. Professor Michael Rowlands har under de senaste fem åren spelat en betydelsefull roll för utvecklingen av styrkeområdet Critical Heritage Studies, som syftar till att stärka och utveckla den tvärvetenskapliga och kritiska kulturarvsforskningen på Göteborgs universitet, i nära samarbete med utomakademiska institutioner och andra lärosäten nationellt och internationellt. Avgörande i det arbetet har varit hans unika sätt att integrera arkeologi, social­ antropologi och kulturarv i ett nytt forskningsområde.

Belönad med pedagogiskt pris Humanistiska fakultetens pedagogiska pris går i år till Christine Quarfood, universitetslektor i idé- och lärdomshistoria. Hon får priset för att under åren tagit ett stort ansvar som lärare och för att ha betytt mycket för att kvaliteten i grundutbildningen i idé- och lärdomshistoria har hållit sig på en stabil och hög nivå. – Det är naturligtvis väldigt ro-

8

ligt och hedrande att få ett sådant erkännande, dels då det bekräftar att våra kurser i idéhistoria håller hög kvalitet, dels också för mig personligen. Jag har alltid tyckt att det är spännande att undervisa. Det är i dialogen med studenterna som nya perspektiv öppnar sig, säger Christine Quarfood. I motiveringen heter det bland annat att Christine Quarfood ”är en skarpsinnig, djupt engagerad och väl förberedd lärare”.

tar inte sitt etiska ansvar För den svenska allmänheten är det närmast en självklarhet att de som förvaltar våra pengar – banker, försäkringsbolag och fonder – bör ta hänsyn till etik och miljö i förvaltningen. Denna syn får också allt större stöd i lagstiftning och juridisk praxis över hela världen. Men fortfarande är det väldigt få förvaltare som tar sitt etiska ansvar. Det menar en stor mängd författare, däribland filosofen Joakim Sandberg vid Göteborgs universitet, i en ny antologi utgiven på Cambridge University Press. Antologin samlar några av världens ledande experter inom finansiell rätt, det vill säga juridiken kring förvaltares uppdrag. I antologin presenteras en färsk studie av den svenska allmänhetens attityder gentemot etisk pensionsförvaltning. Bland de över 1 000 personer som deltagit i studien tycker hela 95 procent att deras fondförvaltare bör ta hänsyn till etik och miljö i förvaltningen. Och fler än hälften tycker att en sådan hänsyn är viktig även om det inte bidrar till en ökad avkastning på kapitalet. – För de allra flesta är detta en moralisk fråga som handlar om att ta ansvar för framtiden, snarare än att räkna kronor och ören, säger Joakim Sandberg. Men samtidigt hoppas vi förstås att etiken inte ska kosta för mycket, för man vill ju också ha ett drägligt liv. Nobelpristagaren Al Gore har skrivit förordet till antologin och har själv hjälpt till att starta Generation Investment Management, ett företag inom fondförvaltning med fokus på etik och hållbarhet. Följ fakulteten på hum.gu.se

Humanisten


Intro

De Gör texter lättbegripliga De är forskare – och företagare. En dag i veckan är de två språkteknologerna Sofie Johansson Kokkinakis och Katarina Mühlenbock tjänstlediga för att arbeta med sitt företag och ta fram ett datorbaserat verktyg och en webbtjänst som kan användas för att skriva lättlästa texter. Målgruppen är personer med lässvårigheter. Text: Thomas Melin Foto: Johan Wingborg, Thomas Melin


Forskare och företagare – Vi vänder oss till kommuner

som vill skriva informationstexter på enkel svenska till medborgare som inte klarar av de vanliga texterna på kommunens hemsidor, säger Sofie Johansson Kokkinakis, till vardags forskare vid Institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Tillsammans med Katarina Mühlenbock, som nyligen disputerade i ämnet språkvetenskaplig databehandling, tillbringar hon tisdagarna på Chalmers Teknikpark där ett 40-tal innovativa företag bedriver sin verksamhet. I ett rum som domineras av datorer och bildskärmar har de sin arbetsplats. På en av väggarna hänger ett diplom från Post- och telestyrelsen (PTS). Sofie Johansson Kokkinakis och Katarina Mühlenbocks företag ALT Access and Language Technology var en av nio vinnare i en inno­vationstävling som PTS utlyste förra året med temat ”Begrip-

lighet och interaktion – kommunikationslösningar för personer med kognitiva funktionsnedsättningar”. Men egentligen började allt två

år tidigare. Katarina Mühlenbock skrev på sin avhandling om att mäta läsbarhet med hjälp av ett datorbaserat verktyg och Sofie Johansson Kokkinakis jobbade med textanalys i sin forskning. Tillsammans bestämde de sig för att delta en idétävling som arrangerades av GU Holding, som finansierar och utvecklar företag baserade på forskningsresultat vid Göteborgs universitet. – Vår idé var att utveckla ett verktyg för att analysera och bedöma texter och göra dem mer tillgängliga. Vi vann 30 000 kronor, det var ingen stor summa pengar, men vi fick dessutom starthjälp för att starta vårt företag. Det var väldigt värdefullt, förklarar Katarina Mühlenbock.

När företaget väl var igång kom de fram till att de ville satsa på tillgängliga texter för personer som har svårigheter med att ta till sig information. Så när PTS utlyste sin innovationstävling våren 2012 skickade de in ett projektförslag. Konkret gick förslaget ut på att

ta fram ett verktyg som klarade av att göra språkteknologiska analyser av texter, något som de verktyg som finns på marknaden idag inte kan. De förlitar sig istället på LIX (läsbarhetsindex) som ett mått på läsbarhet, baserat på medeltalet ord per mening och andelen ord som är längre än sex bokstäver. Språkteknologiska analyser är djupare än så och omfattar till exempel ord­ variation och meningsbyggnad. – Vi blev ombedda att komma dit och på 13 minuter presentera företagsidén, tidplan, affärsplan, målgrupper och så vidare. Det var nervöst, runt 20 personer lyssnade,

Sofie Johansson Kokkinakis och Katarina Mühlenbock har sin arbetsplats i ett rum på Chalmers Teknikpark.

10

Humanisten


Forskare och företagare inget för användaren. Under hösten 2014 kommer en användargrupp som består av informatörer från tio kommuner att testa användarverktyget, så att det kan förbättras ytterligare fram till att projektet ska slutrapporteras för PTS i slutet av året. – Vi driver alltså inte ett företag där vi ska ta fram en massa produkter just nu, utan det handlar om ett stort finansierat projekt, vilket innebär att vi har gott om tid på oss att ta fram en bra produkt som vi sedan kan vidareutveckla på det sätt som vi vill. Att arbeta med ett sådant här riktat projekt är väldigt bra, konstaterar Katarina Mühlenbock.

och vi kände oss inte nöjda med vår presentation. På väg hem satt vi dödstysta på tåget, vi trodde det var kört, skrattar Sofie Johansson Kokkinakis. Men de bägge språktekno­ logerna kontaktades igen och blev ombedda att göra en detaljerad förstudie. Och i december 2012 kom så beskedet att de skulle få 1 560 000 kronor för att arbeta med sitt projekt under 18 månader. PTS bidrar inte bara med pengar, utan också med olika typer av seminarier. Det första var ett uppstartsseminarium där samtliga vinnare i tävlingen fick lära sig hur man gör en bra affärsplan. Och nyligen genomfördes ett lanseringsseminarium där deltagarna under två dagar fick lära sig bland annat hur man analyserar målgrupper, något en stor affisch uppsatt i kontorsrummet skvallrar om. – Varje gång vi är på ett sådant seminarium kommer vi vidare i

Företaget ALT Access and Language Technology var en av nio vinnare i en innovationstävling som PTS utlyste.

sidorna är personer med kognitiva nedsättningar, som minnesproblem, koncentrationssvårigheter eller brister i språkförståelsen. Och

Hon får medhåll av Sofie Johans-

son Kokkinakis som ser ljust på framtiden och tror att det finns många möjligheter att utveckla företaget vidare eftersom behovet är stort av de tjänster de kan erbjuda. Målet är att ta fram ett

”Vi satt dödstysta på tåget, vi trodde det var kört.” Sofie Johansson Kokkinakis vår utveckling, säger Sofie Johansson Kokkinakis. Vi har otroligt bra erfarenhet av PTS, de är väldigt positiva och tror på oss och vår idé och tycker det här är jätteroligt. Det betyder väldigt mycket för hur vi själva upplever vårt arbete. Men den mesta av tiden med företaget tillbringar de två språkteknologerna inne på kontoret framför sina datorer. Där utvecklar de ett verktyg till kommunernas informatörer, som lägger ut texter till medborgarna på nätet. Kommunerna har en slags standard för sina hemsidor, med en lättläst version som är länkad eller separat. Målgruppen för de

Humanisten

det är de texterna som informatörerna ska göras begripliga på enkel svenska med hjälp av verktyget. – Tänk dig som Word ungefär där du kan få hjälp med stavning och grammatisk kontroll. Med vårt verktyg kan du titta på läsbarheten istället, förklarar Sofie Johansson Kokkinakis och Katarina Mühlenbock fyller i: – Om det är väldigt långa meningar kan verktyget föreslå att du delar upp meningarna i två istället, eller fråga vad du vill ha sagt egentligen. Vi jobbar mycket med att det ska bli användarvänligt och inte bara producera en massa siffror, som till exempel LIX 25, ordvariation 32, det ger liksom

antal produkter och skrivhjälpmedel som till exempel kommunen kommer att kunna köpa licenser för att använda. – Vi tror också på att man kan kombinera forskning och utveckling på det sätt som vi gör nu. Även om vi jobbar avskilt med vårt företag här så är det ju ändå inte helt skilt från den forskning som vi bedriver i andra projekt. Det kan ge synergieffekter också. När vi pratar med människor i kommunen och samhället så får vi en värdefull respons på vårt arbete vilket gör att vi på ett bättre sätt kan fokusera utvecklingsarbetet mot målgruppens behov, säger hon.

11


forskning

BRONSÅLDERNS KOPPARHANDEL Under bronsåldern tillverkades svenska bronsföremål av koppar som transporterades från västra och östra Medelhavet och Österrike, sannolikt via två större handelsnätverk. Det är slutsatsen av ett tvärvetenskaplig forskningsprojekt lett av arkeologen Johan Ling vid Göteborgs universitet. Text: Thomas Melin Foto: Anders Simonsen

– Det är ett överraskande resultat eftersom tidigare forskning traditionellt sett har ansett att bronserna här i Skandinavien primärt varit baserade på kopparmalm från Centraleuropa, Österike, Ungern och Tyskland, säger Johan Ling. Tillsammans med forskare från olika discipliner har Johan Ling undersökt ett 80-tal bronsföremål, bland annat yxor, svärd och sköldar. Även koppardroppar från gjuterideglar har analyserats. Med hjälp av så kallad

blyisotop­analys har föremålen kunnat knytas till speciella malmregioner i Europa. Metoden ger ett slags fingeravtryck av malmen i föremålen som gör det möjligt se vilket malmdistrikt de kommer ifrån. Vidare är metoden mycket gångbar för forskarna eftersom blyisotopsammansättningen inte förändras av förädlings­processen från mineral till färdigt föremål. – Vi har kört våra signaturer i Europas största databas som finns i Oxford och därigenom fått fram

potentiella malmdistrikt som matchar våra signaturer, förklarar Johan Ling. Resultaten visar att det är kop-

par från Medelhavet som dominerar under den period som vi har mest bronsföremål här i Skandinavien (cirka 1600–800 f.Kr.). I föremålen från perioden innan dess (den tidigaste bronsåldern) finns koppar från Österrike representerat, liksom under perioden efter (800–500 f.Kr.). – Det verkar som vi därmed har börjat få en bild av hur olika regioner i Europa försett oss med koppar under olika tider. Och kanske var betalningsmedlet bärnsten, eftersom baltisk bärnsten har påträffats i många av de regioner som vi fått koppar från under denna tid.

Enligt Johan Ling och hans

Olika typer av bronsyxor som har undersökts genom så kallad blyisotopanalys.

12

forskarkollegor handlade det med all säkerhet inte om någon form av direktkontakt utan om att Skandinavien var förbundet i olika nätverk för interaktion och handel. Hypotesen är att det fanns två större nätverk – ett från Medelhavet via Centraleuropa till Skandi-

Humanisten


forskning

Hypotesen är att handeln med koppar på bronsåldern skedde via två större nätverk – ett från Medelhavet via Centraleuropa till ­Skandinavien, och ett från Medelhavet via Brittiska öarna till Skandinavien. Kanske var betalningsmedlet bärnsten.

navien, och ett från Medelhavet via Brittiska öarna till Skandinavien. I det förstnämnda nätverket har såväl land- som flodtransporter troligtvis tillämpats och i det andra primärt sjötransporter. Det har även visat sig att många av de undersökta föremålen har samma signaturer som föremål i England under denna tid, något som indi­ kerar att Skandinavien ingått i ett ”Atlantiskt” nätverk och delat kop-

parkällor med flera regioner längs Atlantkusten. – Utifrån detta mönster har vi fått nya idéer om maritima handelsnätverk under bronsåldern. Det mest intressanta är att hällristningarna tycks spegla denna import på många plan. Det finns exempelvist koppartackor återgivna intill skeppsristningar från bronsåldern i Bohuslän, säger Johan Ling.

Johan Ling är docent i arkeologi.

Fakta om projektet Syftet med det tvärvetenskapliga forskningsprojektet ”Moving metals II: provenancing Scandinavian Bronze Age artefacts by lead isotope and elemental analyses” är att utvärdera rådande teorier, om man bröt koppar i Sverige eller importerade från Europa under bronsåldern. Projektet har varit banbrytande eftersom det gett en ny bild av importen av koppar som visar att denna varit mer komplex än forskningen tidigare visat.

Humanisten

13


utbildning

En samtidig Världshistoria 41 författare från nio lärosäten och åtta discipliner har ägnat hela fyra år åt projektet. Men nu är den äntligen klar, läroboken ”En samtidig världshistoria”. Verket, som handlar om historia med utgångspunkt från de stora världshaven, är på flera sätt unik. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Senast en svensk världshistoria kom ut var 1987:

Åke Holmbergs Vår världs historia. – Då räckte det med en enda författare, det gör det inte idag, konstaterar Maria Sjöberg, professor i historia, som är huvudredaktör för boken. Att det handlar om en samtidig historia kan man tolka på flera sätt, berättar hon. – Dels vill vi lyfta fram att boken ger dagens historiesyn, där maktförhållanden, genus, etnicitet, klass och geopolitik spelar stor roll. Dels handlar det också om att se samtidigheter, vad som hände i olika delar av världen under samma period, vare sig samhällena var beroende av varandra eller inte. Kinesisk förvalt-

Maria Sjöberg är redaktör för en ny bok om världshistoria.

14

ning genomgick exempelvis en omorganisation liknande den i Rom vid samma tid, vilket kan ge upphov till nya frågor om vad det egentligen är som driver förändringar. Vi betonar även likheter, snarare än olikheter, för att inte exotisera gångna tider. Istället för att utgå från dagens nationalstater, som kan ha en ganska kort historia, är utgångspunkten de stora världshaven Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen, samt de mindre haven Medelhavet, Nordsjön och Östersjön. Boken består av en inledning samt sex delar med varsin huvudredaktör. Den första delen, Vandringarnas tid, handlar om människans utveckling och spänner över perioden cirka 3 miljoner f.Kr.– cirka 500 f.Kr. – Den term som brukar användas är ”förhistoria” men eftersom all tid är historia är det inget särskilt lyckat ord. Men att människans tidigaste historia får så mycket utrymme är ytterligare något som är speciellt med denna bok. Redaktör för del 2, Samhällsbyggenas tid, cirka 500 f.Kr–500 e.Kr., är Ingela Wiman, docent i antikens kultur- och samhällsliv. Det är under denna tid vårt skriftsystem uppkommer och långväga resor gör världen lite rundare. Redan omkring 510 f.Kr. seglar exempelvis kungen av Karthago, Hanno Sjöfararen, genom Gibraltar sund utmed Afrikas kust ända ner till åtminstone nuvarande Senegal, förklarar hon. – I exempelvis det avsnitt som handlar om Polynesien har jag försökt beskriva kannibalism på ett smakfullt sätt: det handlade om att ge liv åt den döde genom att äta upp personen. Västerlänningar som kom dit uppfattade sedvänjan som förfärlig, men frågan är om seden att begrava döda på ett slagfält är så mycket finare.

Humanisten


utbildning

Sittande: Maria Sjöberg och Thomas Lindkvist. Stående: Auður Magnusdóttir, Ingela Wiman och Kenneth Nyberg.

Kapitel 3, Landsvägarnas tid, cirka 500–1500, har Thomas Lindkvist, professor i historia, som redaktör. Den mest betydelsefulla transportleden då var Sidenvägen, som egentligen var flera vägar som gick mellan Europa, över Arabiska halvön, Centralasien, Indien och ända bort till Kina. – Epoken kallas ofta medeltiden, men det är att anta ett snävt europeiskt perspektiv. Medelhavet, som tidigare varit Romarrikets centrum, blev nu istället en gräns mellan kristendom och islam. Indien var splittrat i skilda riken med islam i norr och hinduism i söder medan Kina var en egen värld som löst hölls samman av ett gemensamt skriftspråk. I Amerika växer inka- och aztekrikena fram. Kapitlet Världsomseglingarnas tid (1500–1800) handlar bland annat om kolonialism. Inte bara européer ägnade sig åt erövringar. Araber expanderade i norra och östra Afrika samt runt Indiska oceanens kuster och Kina erövrades av manchuerna, ett nomadfolk från stäpperna i norr, berättar Maria Sjöberg. – Men den europeiska kolonialismen lade grunden till ett världsomspännande kapitalistiskt system. Det är dock viktigt att påpeka att ingen på 1500-talet insåg vad den europeiska expansionen skulle få för

Humanisten

omfattning samt att människorna i kolonierna bjöd på mycket hårdare motstånd än vi kanske tänker på idag. Så sent som i början av 1800-talet var exempelvis fortfarande endast en fjärdedel av Nordamerika under europeisk kontroll. Vi sitter fast i en 1800-talssyn på historien, där Europa dominerar världen, påpekar Kenneth Nyberg, docent i historia. – Huvudskälet till att spanjorerna reste västerut var inte för att erövra ny mark. Istället var de på jakt efter silver för att kunna handla med kineserna, som de tidigare inte haft så mycket att erbjuda. De gav sig därmed in i en handel som redan pågått i tusentals år. Del 5 behandlar modernitetens tid (1800–1945) och del 6 globaliseringens tid (1945–2010). Den nästan kvadratiska boken är på hela 1 104 sidor, 4,2 centimeter tjock och väger 1,8 kg. Inget man stoppar i ryggsäcken för att snabbt ögna igenom på bussen alltså. – Nej, det stämmer, medger Maria Sjöberg. Eftersom det handlar om en sammanhållen världshistoria tyckte vi att det var viktigt med en bok i ett enda band. Men om du vill ha den med på bussen kan du ju ladda ner den i din I-pad. Alternativet är en större ryggsäck …

15


undervisning

selma lagerlöf i klassrummet Den 1 maj lanserades Litteraturbankens skola, en ny sajt för lärare som erbjuder fritt tillgängligt pedagogiskt material för arbetet med klassiska skönlitterära texter. I fokus står Selma Lagerlöfs författarskap. Text: Thomas Melin Foto: A. Blomberg, Stockholm, Thomas Melin

Litteraturbankens skola är en del av Litteratur-

banken där svensk skönlitteratur finns insamlad och tillgänglig i digitaliserad form. Syftet är att inspirera lärare och elever att använda de texter som finns på Litteraturbanken samt att ge idéer hur man kan arbeta med äldre texter. Skolan ger läraren verktyg för att hjälpa eleven att ta till sig en av vårt lands genom tiderna mest färg-

starka och välkända författare: Selma Lagerlöf. Här erbjuds didaktiska, metodiska och litteraturvetenskapliga bakgrundstexter samt förslag på litteraturaktiviteter och boksamtal för skolans alla stadier. Materialet har utvecklats av Anna Nordlund, litteraturvetare och Lagerlöf-forskare vid Uppsala universitet, och Ann Boglind, lärare och litteraturdidaktiker vid Göteborgs universitet.

Selma Lagerlöfs berättelser passar väldigt väl att läsa högt.

Ann Boglind hoppas läsarna kommer att ha glädje av materialet.

16

Humanisten


forskning – Lagerlöf kan introduceras redan i skolans tidiga år. Berättelserna passar väldigt bra för högläsning. Det är lätt att läsa Lagerlöf, inte bara för att hennes språkbehandling är enkel, utan också för att hon inlevelsefullt gestaltar starka känslor och skriver om allmänmänskliga problem, säger Anna Nordlund.

Digital humaniora

Materialet innehåller bland annat förslag på lit-

teraturläsning i klassrummet, som till exempel Den heliga natten, Nils Holgerssons underbara resa och Gösta Berlings saga. De flesta texterna läses gemensamt och i samverkan mellan lärare och elever genom exempelvis samtal och loggskrivande. – Samverkande arbetssätt är extra viktigt vid arbetet med äldre och mer avancerade texter. Elevernas läsutveckling gynnas av ett nära samspel med en vägledande lärare och av ett gemensamt arbete under lärarens ledning. Eleverna behöver ha förebilder som presenterar olika sätt att läsa och de behöver höra hur andra människor uppfattar en text, för att förstå att texter kan läsas och tolkas på flera sätt, säger Ann Boglind.

Mats Malm, professor i litteraturvetenskap, har tillsammans med Jenny Bergenmar, lektor i litteraturvetenskap, skrivit en rapport om digital humaniora vid Humanistiska fakulteten. Vad menas med digital humaniora?

Större delen av Litteraturbankens texter lämpar sig

bättre för grundskolans senare år och gymnasiet. Men Litteraturbankens skola lyfter också fram texter som passar att läsa med yngre barn, ända ner till förskoleklass. Materialet passar också väl för bokcirklar och i biblioteksverksamhet. – Det är vår förhoppning att läsare av alla slag kommer att ha glädje av våra idéer här på Litteraturbankens skola, och hittar sina egna vägar att läsa och beröras av Litteraturbankens rika urval av texter, säger Ann Boglind.

– Det är ett brett begrepp som inbegriper en rad olika inriktningar som på olika sätt utnyttjar de digitala möjligheterna som sådana eller analyserar digitala uttryck och kulturer för att föra forskningen framåt. Informationsteknologin används för att öppna upp nya humanistiska metoder och frågeställningar, vilket ofta betyder att nya digitala analysverktyg behöver utvecklas. Digital humaniora innebär också analys av hur digitala medier fungerar – hur de påverkar oss och kunskapsproduktionen. Vilken roll kan digital humaniora spela?

Fakta om litteraturbanken Litteraturbanken är en ideell förening och namnet på en webbplats där svensk klassisk litteratur publiceras gratis, fritt tillgänglig för alla. Medlemmar i föreningen är Kungl. Biblioteket, Kungl. Vitterhetsakademien, Språkbanken vid Göteborgs universitet, Svensk Akademien, Svenska litteratursällskapet i Finland och Svenska Vitterhetssamfundet. Föreståndare är Mats Malm, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Litteraturbanken och Litteraturbankens skola hittar du på litteraturbanken.se.

Humanisten

– En stor roll. Eftersom historiskt material digitaliseras i snabb takt, behövs också digital humaniora för att undersöka vad som händer när kulturarv blir digitalt, sökbart och tillgängligt på ett nytt sätt. Förutom den direkta samhällsrelevansen är det en väldigt dynamisk inriktning där utvecklingen i hög grad är beroende av samverkan med institutioner utanför universiteten – bibliotek, skolor, kultursektorn bland annat. Till sist, vad förespråkar ni i rapporten?

– Vi föreslår att man bildar ett centrum för att stärka helheten – denna helhet är vid och mångfacetterad, men en samlande resurs skulle kunna utnyttja potentialerna än mer. Vi föreslår också att man mer konsekvent införlivar digital humaniora i den grundläggande undervis­ningen, och skapar ett magisterprogram.

17


Intro

I SPRÅKET ÄR ALLA EXPERTER Varifrån kommer modeordet ”tankesmedja” och varför är det så vanligt i alla möjliga sammanhang? Varför heter det ”barna Hedenhös” och inte ”barnen Hedenhös” – är det barnspråk eller dialekt? Magasinet Humanisten var med en av de sista gångerna som Lars-Gunnar Andersson svarade på lyssnarnas frågor i det populära radioprogrammet Språket som sänts sedan 1997. Text: Thomas Melin Foto: Johan Wingborg


Intro


populärvetenskap – Jag tror vi börjar med en annorlunda inspelning

till ordprogrammet, det är Ulla som råkar befinna sig i England och har en fråga om tankesmedjor. Sedan kör vi grammatikprogrammet i ett svep följt av resten av ordprogrammet, säger programledaren Anna Lena Ringarp och tittar upp från sina papper som ligger på bordet framför henne. Hon sitter utanför studio 44 i Kanalhuset vid Lundbystrand i Göteborg tillsammans med LarsGunnar Andersson och diskuterar inspelningen av dagens två program. Som vanligt handlar det ena om grammatik och det andra om olika ord. Konceptet är i stort sett detsamma som när Språket startade hösten 1997. Dels att svara på lyssnarfrågor, dels att bevaka forskning och debatt om språk. Cirka tre av fyra program innehåller ett reportage där till ­exempel en forskare medverkar. Sedan några år till­ baka brukar man ringa upp två personer som har skickat in frågor. – Filippa med kattmaten är också med. Hon undrar varför man märkvärdigar sig i kattmats­reklam och ­talar om nutrition, fortsätter Anna Lena Ringarp mötet.

Varje vecka får Språket 100–200 brev. När program-

met började var cirka 70 procent vanliga brev men numera är det mest mejl. – Jag läser igenom alla brev och försöker hitta cirka tio brev runt något tema, till exempel ordbildning

eller meningsbyggnad. Ibland är det lätt att få ihop en historia, ibland är det krångligare, säger Lars-Gunnar Andersson. Och sedan skickar jag över dem till Anna Lena som tittar på dem och ringer eller mejlar några som kan vara med i programmet. Men det är inte bara formen på breven som blivit annorlunda. Även frågorna i breven har ändrat karaktär med åren. – Ja, de klassiska språkpoliserna som man kan tycka är hedervärda men också dra lite på munnen åt, är inte så många nu. Jag vet inte om de har gett upp eller om det är vår gemensamma utbildande verksamhet som bidragit, skrattar Anna Lena Ringarp och får medhåll av Lars-Gunnar Andersson. – Definitivt, till exempel var det länge sedan vi fick en fråga om det heter än jag eller än mig, den var frekventare i början. Mobiltelefonernas intåg har också påverkat frågornas innehåll. Lars-Gunnar Andersson pekar på högen med veckans frågeskörd och berättar att flera av dem är skickade från just mobiltelefoner. – Till exempel frågan: Betyder ramla och trilla samma sak? Folk sitter och diskuterar den typen av frågor, och har man en mobiltelefon så är det lätt att säga ”jamen, vi hör av oss till de där i radion”. Det kanske blir mer sådana frågor nu, stundens ingivelse, och då är det något ord som farit fram där i samtalet någonstans, kanske när man lagar mat eller kör bil.

Anna Lena Ringarp var programledare för Språket mellan 1998 och 2014.

20

Humanisten


populärvetenskap Anna Lena Ringarp tycker också att allt yngre visar intresse för språkfrågor. – Jag vet inte hur långt man ska dra det men … alla använder språk, skriver och tänker, även de som knagglar sig fram med konstigt sms-språk reflekterar väl en del över språket. Och inte sällan skriver de till oss. Det finns ingen statistik över de vanligaste frågorna

i programmet. Uttalsmässigt handlar det förmodligen mest om att folk säger -er istället för -or alltså macker istället för mackor, mammer istället för mammor. När det gäller grammatik är det avsaknad av att efter kommer, till exempel kommer göra som är vanligast. En annan vanlig fråga är av typen: ”Jag satt precis på mitt jobb och så sade jag det här och ingen förstod vad jag menade, är inte det ett ord?”. I Luleå med omnejd kallas julgranskulor pumlor. Det är många som inte begriper det. – Det här att man vädrar sin dialekt på ett nytt ställe och inte blir förstådd och blir medveten om att det man alltid använt som standardspråk kanske inte är det ordet. Det är roligt, säger Anna Lena Ringarp. Så tittar hon upp mot den röda digitala klockan på väggen utanför studion. – Vi har studiotid från klockan tio så jag tänkte att vi skulle starta inspelningen nu, säger hon och börjar samla ihop sitt manus. Medan Anna Lena Ringarp går igenom dagens

inspelning med teknikern César Espinoza-Drust och ger honom telefonnumren till dem som ska medverka i programmet, tar Lars-Gunnar Andersson plats i studion. Han sätter sig vant framför mikrofonen och tar på sig ett par hörlurar. Programmet direktsänds inte och anledningen är att det helt enkelt inte är ett lämpligt format för Språket. – Att slå i böcker för att hitta svaren på frågorna är inte kul i radio, säger han. Och när vi spelar in nu strax, så är det en trygghet att veta att det går att ta om svaret på en fråga om jag inte fattar vad jag själv säger. Så får han sällskap av Anna Lena Ringarp vid bordet. – Är du klar, då ringer vi upp Ulla i England, säger hon och ger klartecken till César Espinoza­-Drust i kontrollrummet. Efter lite strul med telefonnumret är samtalet med Ulla igång. Varför är det så vanligt med tanke­smedjor i alla möjliga sammanhang numera och var kommer detta modeord ifrån? undrar hon. Lars-Gunnar Andersson är väl förberedd och

redogör underhållande för ordet tankesmedja som myntades för drygt 30 år sedan som en översättning av engelskans think tank. Avslutningsvis konstaterar han också att ordet användes i ett annat sammanhang redan 1898 i Erik Axel Karlfeldts dikt Rimsmeden ur Fridolins visor.

Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp i studio 44 i Kanalhuset under en av de sista inspelningarna tillsammans.

Humanisten

21


Intro


populärvetenskap – Det är ganska roligt att det engelska think tank översattes med tankesmedja, ett ord som dessutom har använts litterärt. Slump eller inte? Jag vet inte. Man kan kanske vara arg på vad en eller annan tanke­ smedja har att säga, men man kan väl inte annat än berömma ordet. När Anna Lena Ringarp tackat för samtalet börjar inspelningen av nästa program. Eftersom det ska sändas några dagar före jul finns några högst aktuella ord med bland lyssnarfrågorna. Exempelvis får årets julkalender en lyssnare att undra över formen barna i

Ringarp avannonserar programmet och tackar teknikern. Lars-Gunnar Andersson sträcker på armarna. – Man blir lite trött, det är hög koncentration under den här skojiga stunden. Men nu är det dags för andra krafter att ta över när Anna Lena Ringarp går i pension. – Jag får hantera den här separationsångesten på något sätt, det finns ju andra forum där jag kan ha kontakt med allmänheten, till exempel genom föreningar och populärvetenskapliga föredrag, säger Lars-Gunnar Andersson.

”Allt jag säger ska visserligen vara sant, men jag behöver inte säga allt som är sant. Och jag kan våga kasta ut nya hypoteser.” Lars-Gunnar Andersson barna Hedenhös – varför heter det inte barnen Hedenhös? Lars-Gunnar Andersson spårar både barnen och själva ordet Hedenhös långt tillbaka i tiden och ger i förbifarten också ursprunget till ordet jul. Efter en kortare paus är det dags för resten av

ordprogrammet att spelas in. Teknikern startar en ny inspelning och snart är Lars-Gunnar Andersson i full färd med att svara på frågor om ordet okej, hur det kommer sig att ”man lyfter en fråga” och om en ny betydelse av ett ord tar död på den gamla betydelsen. Under programmets gång avbryter både han och Anna Lena Ringarp inspelningen då och då när de inte är nöjda med en formulering eller vill göra ändringar i manus. – Jag pyntar och redigerar rätt så mycket efteråt, men klipper förhoppningsvis inte bort roliga felsägningar, de bjuder vi gladeligen på, säger Anna Lena Ringarp. Klockan i studion visar på 11:45 när den sista lyssnarfrågan är besvarad för den här gången. Anna Lena

Enligt honom är det en ynnest att ha kontakt med människor på det sätt som programmet erbjuder. Den akademiska världen handlar mycket om att ha koll, vara noggrann och att inte säga fel. – I det här sammanhanget är det lite enklare, jag kan vara lite mer översiktlig. Allt jag säger ska visserligen vara sant, men jag behöver inte säga allt som är sant. Och jag kan våga kasta ut nya hypoteser. Det är kul och viktigt. Det tycker uppenbarligen de som lyssnar också. I

snitt har programmet 320 000 lyssnare varje vecka. Varför är programmet så populärt? – Gemene man har sällan eller aldrig någon expertkunskap eller sakkunskap om ämnen som partikelfysik eller molekylärbiologi. Men det har man ju faktiskt när det gäller ens eget och kompisarnas språk. Orden har vi ju runt oss varje dag allihop, säger Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp instämmer. – Själva ämnet ägs ju av alla, säger hon.

Fakta om Språket i P1 Började sändas hösten 1997. Hittills har 5 000 frågor besvarats. Lars-Gunnar Andersson har varit med från början, Anna Lena Ringarp blev programledare i januari 1998. Anna Lena Ringarp är hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten. Den 11 februari tog den nya programledaren Emmy Rasper över programmet Språket.

Humanisten

23


nyheter Foto: Anders Simonsen

Det nyrenoverade antikmuseet ligger i Gamla hovrätten på Olof Wijksgatan 6.

antikmuseet nyinvigt Våren 1984 tog Antikmuseet vid Göteborgs universitet emot sina första besökare. Efter en välbehövlig renovering förra året har museet nu återinvigts och står än en gång redo att ta emot skolklasser och andra som är intresserade av antikens Grekland, Italien och Cypern. Under renoveringen har museet lokaler fått en uppfräschning med nymålning och förbättrad belysning. Vepor har satts upp med representativa bilder av föremål

för respektive kulturområde och tidsperiod. Dessutom har samlingarnas presentation och placeringsstruktur gjorts mer tillgänglig för åskådaren genom fokus på föremålen i montrarna. – Genom föremålen i museet kommer besökarna i direkt kontakt med Medelhavsvärldens olika kulturer och med de arkeologiska fynden. Det fina med vårt museum är att det finns en massa olika tidsepoker och kulturer representerade. Vi har nästan allt, säger AnnLouise Schallin, antikvetare och en av museets föreståndare.

Grammatik och undervisning I samband med den nationella Grammatik­dagen fredagen den 21 mars anordnades den årliga Grammatikfestivalen vid Göteborgs universitet. Det blev en välbesökt tillställning där besökarna fick ta del av många spännande synvinklar på temat grammatik och undervisning. Martin Ahlstedt, gymnasielärare i svenska och engelska på Lindholmens tekniska gymnasium, uppskattade festivalens tema. – Det är alltid intressant med språk och grammatik, och det var

24

kul att få nya infallsvinklar på hur man kan lägga upp sin undervisning. Bland annat handlade dagen om hur man kan göra grammatikundervisningen rolig och meningsfull. Andra ämnen som behandlades var digitala hjälpmedel i grammatikundervisningen och varför somaliska läroböcker i grammatik klassificerar ordet för pojke som feminint och ordet för flicka som maskulint. – Jag gillar att det är så blandat och att teori och praktik varvas, säger Camilla Håkansson, universitetsadjunkt i svenska språket.

Praktiken ger ny förståelse Den 2 april arrangerades Mötesplats ­Humanisten där studenter bjöds på smakprov i hur humaniora samverkar med och i arbetslivet genom praktik. Praktiksamordnare Sigríður Beck inledde programmet med att kortfattat berätta om kursen Kvalificerad arbetspraktik med humanistisk inriktning som sedan 2011 erbjudits de studenter som vill göra en termins praktik. Studenterna väljer själva var de vill göra sin praktik och återvänder efteråt till utbildningen med självförtroende och ny förståelse. – De har omvandlat sina teoretiska kunskaper i arbetslivet och vågat utmana, konkretisera och ifrågasätta. Det är där som vi humanister har vår anställningsbarhet. Dessutom är arbetsgivarna väldigt nöjda med studenternas insatser. En av praktikvärdarna på plats, Anne Svanholm, kulturproducent på Frölunda Kulturhus, betonade nyttan med praktikanter och att någon ser på verksamheten med andra ögon. Några studenter berättade sedan om sina erfarenheter från praktiktiden. En av dem var Ida Öhnell som redogjorde för sina erfarenheter på Västra Götalands­ regionens kultursekretariat. – Tiden där har gett mig inblick i hur kulturpolitik fungerar men framför allt har jag fått självförtroende. Jag känner att jag klarar av alla arbetsuppgifter de ger mig och att jag har den kompetens som behövs. Dessutom har jag träffat många med en bakgrund inom humaniora som blivit viktiga förebilder. Följ fakulteten på hum.gu.se

Humanisten


avhandling

En mytifierad BY Den bild vi har i Sverige idag av den internationella konstnärsskara som samlades i den franska byn Grezsur-Loing under 1870- och 80-­talen, präglas i hög grad av sin tids nationalistiska kulturklimat, men också av den konstruktion av platsen och fenomenet konstnärs­ koloni som både konstnärer och konsthistoriker skapat i efterhand. Det visar en aktuell avhandling i konstoch bildvetenskap. Text och foto: Thomas Melin

– Vissa ”fakta” i historie-

skrivningen har etablerats som sanningar. Berättelsen om den skandi­naviska Grezkolonin har återberättats så många gånger, att det nu existerar en tydlig bild av det glada kolonilivet och dess melankoliska, gråtonade måleri, som sägs härröra från den fuktmättade luften i flodlandskapet, säger Alexandra Herlitz, avhandlingens författare. Grezkolonin besöktes flitigt av svenska konstnärer som Carl och Karin Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Georg Pauli och Julia Beck, men även av konstnärer från USA, England, Skottland och Irland. Alexandra Herlitz har undersökt hur bilden av kolonin framställts i svensk konsthistorisk litteratur och jämfört denna med bildmaterialet, utsagor i opubli­ cerade källor och den bild av Grez­kolonin som engelskspråkig litteratur beskrivit där utgångspunkten varit andra nationer än den svenska.

Alexandra Herlitz forskning visar

att den bild som skrivits fram i Sverige innehåller aspekter som är signifikativa för hur dessa återkommit och betonats. Hit hör en

Humanisten

etablerad föreställning om att de skandinaviska och engelskspråkiga konstnärer som vistades samtidigt i Grez endast hade ytliga kontakter med varandra. Likheter i den internationella konstnärsskarans ofta gråstämda verk, som till exempel motiven, har förklarats med gemensamma franska förebilder och inte minst byns lokala vädervillkor. – Många hittills opublicerade källor vittnar om kontakter mellan de olika ländernas konstnärer. Jag menar att dessa sociala och artistiska kontakter senare delvis förnekades av konstnärerna, för om det inte fanns någon social kontakt alls, skulle inget konstnärligt inflytande ha varit möjligt – något som kan ha varit av viss betydelse för dessa konstnärers senare karriärer. En av mina slutsatser är att det finns aspekter i de internationella verken från Grez som snarare kan ses som ett resultat av den sociala konstnärsgemenskapen än ur gemensamma förebilder och en etablerad platsmyt om det gråa Grez. I avhandlingen diskuteras den starka faktabildningen som identifierats i den tidiga svenska konsthistorieskrivningen om Grez. Den idag vedertagna svenska bilden av

den internationella konstnärskolonin visar sig överensstämma i hög grad med berättelser som några av konstnärerna själva, till exempel Carl Larsson, Richard Bergh och Georg Pauli, tillsammans med närstående konstskribenter som Georg Nordensvan etablerade under ett halvt sekel. ”Fakta” som har hållit sig kvar tills idag. – Konstnärerna har fått skriva sin egen konsthistoria om Grez, då deras ögonvittnesstatus aldrig har ifrågasatts, säger Alexandra Herlitz.

Alexandra Herlitz.

25


undervisning

lärarjobb i usa gav mersmak Ett halvår på ett klassiskt college för liberal arts, där man kunde fokusera på undervisningen, gav helt nya perspektiv och insikter. – Jag hoppade rakt in i det här utan fallskärm, säger religions­ vetaren Clemens Cavallin om sin tid på Haverford College, utanför Philadelphia. Text: Allan Eriksson Foto: Privat, Johan Wingborg

I höstas höll Clemens Cavallin, som fick ett av de åtråvärda STINT-stipendierna, en introduktionskurs i hinduism på ett av USA:s främsta college för liberal arts. Det han var mest imponerad av var den höga undervisningskvaliteten, med många lärartimmar och små klasser. – Det var fantastiskt att kunna fördjupa sig i ett ämne tillsammans med engagerade och duktiga studenter som jag träffade två gånger i veckan under en hel termin. Det var bara elva studenter i min grupp och de kom från olika ämnen och bara en av dem

läste religionsvetenskap. Att de hade så olika förkunskaper var en utmaning. Det är det som är själva poängen. Man fick lära sig att anpassa undervisningen allteftersom. Jag hade kunnat åka dit med halvslutna ögon och göra samma sak som här, men då hade jag inte lärt mig någonting. Clemens Cavallin åkte dit förra sommaren med sin

fru och sina sex barn i åldrarna 5–19 år. De hyrde ett gammalt hus på campusområdet, bara några minuters promenad från institutionen för religionsvetenskap.

Clemens Cavallin utanför det hus familjen hyrde på campusområdet.

26

Humanisten


undervisning Han säger att de hade en osannolik tur med vädret; i slutet av juli hade den tryckande värmen klingat av och efter att de kommit hem till jul slog den hårda vintern till med 20 minusgrader och isstormar. – Vi fick uppleva en lång, varm och fantastisk höst med gyllene löv. Campus-området är ett enda stort arboretum med vackra byggnader, stora parker och joggingrundor. Studenterna bor på campus under sina fyra år. Många av lärarna bor också där i vackra trävillor. Ja, tänk om man kunde skapa något liknande runt Humanisten! Men det är klart att ett liberal arts-campus, som

ursprungligen grundades av kväkare i slutet av 1800-­talet, med endast 1 200 studenter och 130 lärare, inte kan jämföras med ett stort svenskt lärosäte. – Det är stora skillnader. De odlar en särskild identitet vilket inte är så konstigt eftersom de ”äger” studenterna under fyra år. Trots att det idag inte är ett religiöst college finns det en fin känsla av tradition. Man vårdar det man kallar för ”the honor code”, en kultur av grundläggande värderingar som står för ansvarstagande och respekt. Man tar exempelvis beslut i konsensus, då alla lärare samlas. Jag var med om det en gång och det var en mäktig känsla. En annan stor skillnad är att studenterna där läser fyra kurser samtidigt, vilket motsvarar dubbla arbetsbördan jämfört med en svensk student. Dessutom förväntas studenterna läsa ämnen över bredden. Som humanist är man tvungen att läsa ett naturvetenskapligt ämne och vice versa. – Det finns ett bildningsideal som inkluderar naturvetenskap. Det är naturligtvis väldigt bra! De specialiserar sig inte heller på samma sätt som vi utan väljer inriktning långt senare. Man söker inte en kurs eller ett program utan ett college. När jag berättade för mina amerikanska kollegor att svenska ungdomar måste välja livsinriktning vid 15–16 års ålder trodde de inte att det var möjligt. En utmaning för Clemens Cavallin var, förutom att

förbereda vistelsen, att sätta sig in i hela systemet, inte minst i betygsskalan med minst 15 steg. Det svenska VG-betyget måste alltså brytas ner i sex olika nivåer. Även studenternas muntliga presentationer hade större betydelse än här. – Ett problem var att betygssnittet låg högt, så det var svårt att bedöma studenternas insatser på den nivån. Men hellre det än vår tregradiga skala som borde avskaffas, säger Clemens Cavallin. Men allt var förstås inte positivt. Eftersom många av studenterna hade ett så pressat schema var de tvungna att äta lunch på seminarierna. Clemens Cavallin oroade sig över att så många studenter hade

Humanisten

– Jag tror starkt på att alla lärare behöver undervisa inom ett annat system för att få en fräsch blick på det egna sättet att göra saker och ting, säger Clemens Cavallin.

psykologiska problem och mådde dåligt. – Det fick mig att fundera på om studenterna, som i stark konkurrens antagits, var pressade hemifrån och hade för mycket att göra. Eller är det så att vi har samma problem här fast vi inte ser det? Under ett halvår fick han en bra inblick i hur ett liberal arts college fungerar. – Det var fascinerande med detta fokus på undervisningskvalitet, säger Clemens Cavallin och lutar sig tillbaka i stolen. Jag hade till och med en assistent, en sistaårsstudent i pedagogik, som var med på seminarierna, tog in synpunkter från studenterna och förde samtal med mig varje vecka. Det var en del av ett större program som går ut på att alla nyanställda lärare ska få en chans att utveckla sin pedagogik. Dessutom satt institutionens prefekt med på ett seminarium och lyssnade på studenternas intryck. Han skrev en rapport som gick till högsta nivå. Det är mycket som är annorlunda, påpekar Clemens

Cavallin som saknade den sociala gemenskapen som finns här hemma på arbetsplatsen. Det fanns exempelvis inte gratis kaffe eller lunchrum där man kunde träffa kollegor. Clemens Cavallin fick också vara med när institutionen för religion utvärderades externt under hösten. – Det var fascinerande hur kvalitativt inriktad den var. Forskning och utbildning sågs inte som separerade delar utan vägdes ihop till en helhet. Självvärde-

27


undervisning

snart på väg

ringen var lång och utförlig, men de som utvärderade institutionen kom med konstruktiv kritik om hur ämnet skulle kunna utvecklas snarare än att ge godkänt eller icke godkänt. Han tycker att det var en oerhört givande tid, inte bara på jobbet utan även privat. – Förutom en stor vattenläcka första veckan i huset så gick allt väldigt bra. Det var en positiv upplevelse för hela familjen. Man upplever en annan kultur tillsammans med sin familj. Att vi trivdes så bra berodde till stor del på att de kommunala skolorna i området var så bra. En av våra döttrar, som började skolan i USA, lärde sig flytande engelska på några månader. Ett halvår är väl kort tid. Precis när vi hade kommit in i allt var det dags att resa hem. Han uppmanar fler att söka stipendiet för att det ger

Erika Alm, universitetslektor i genusveten­ skap, ska genom ett STINT-stipendium tillbringa hösten i Columbus, Ohio, på Ohio State University vid Department of Women's, Gender and Sexuality Studies. Vad ska du göra där?

– Jag skall undervisa på en kurs som är grundad i det forskningsfält som jag är aktiv inom: normer kring kropp, kön, genus, sexualitet och identitet, särskilt inom lagstiftning samt medicinsk forskning och praktik. Vad tror du blir den största skillnaden mot att undervisa på Göteborgs univeritet?

perspektiv på det egna ämnet och undervisningen. – Det är ett fantastiskt stipendium som täcker alla dina kostnader. Vem skulle inte vilja ha det? Men man måste nog ha ett sinne för äventyr och inte vara rädd för utmaningar. För min del påverkades arbetslusten positivt eftersom jag fick ägna all energi åt undervisningen. Jag tycker det är roligt att undervisa igen. Här hemma förväntas man göra så mycket som möjligt av allt: både forskning, utbildning och administration, och det är stor risk att någon del hamnar i kläm. Det känns mer splittrat här medan det var mycket färre regler och förordningar i USA. Du har ansvar för en kurs och den ska du göra så bra som möjligt, säger Clemens Cavallin.

– Det amerikanska kurssystemet ser annorlunda ut, studenterna läser fler kurser parallellt, så min kurs, som på ett svenskt universitet skulle gå över 5 eller 7 veckor med flera träffar varje vecka, kommer att gå över en hel termin med en träff i veckan. Det gör att jag behöver tänka pedagogiskt på ett annat sätt än jag skulle gjort i Sverige. Hur förbereder du dig?

– Jag håller just nu på att kontakta personer som kan vara gästföreläsare på kursen, och är mycket angelägen om att förankra kursen hos transaktivistgrupper i Columbus. Vad hoppas du få ut av din vistelse?

– Jag hoppas få inspiration som lärare och forskare genom diskussionerna med studenterna på min kurs. Jag ser fram emot att lära känna ett utbildningssystem som ser annorlunda ut än det svenska, både vad gäller kurssystem och institutionella strukturer.

28

Fakta om STINT Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT) arbetar för att främja internationalisering inom svenska lärosäten och stärka deras konkurrenskraft. Teaching Sabbatical är ett av stipendieprogrammen som ger universitetslärare möjlighet till en termins undervisning vid de lärosäten som STINT samarbetar med i USA, Singapore, Hong Kong, Japan och Förenade Arabemiraten. De utvalda lärosätena anses ha hög utbildningskvalitet. Två gånger per år utlyses stipendiet. Göteborgs universitet kan nominera totalt tre kandidater.

Humanisten


vetenskapsfestivalen

fikande Forskare filosoferade ”Fika med en forskare” var ett av många inslag den 7 maj, Vetenskapsfestivalens första dag. Tjugo forskare från Göteborgs universitet och Chalmers bjöd på kaffe, fralla samt diskussion om vetenskapsteori, antikens historia, datorspel, allergier och mycket annat. Tanken var att forskarna skulle sitta med varsin brandgul ballong och fikakorg på bänkarna i Bältespännarparken och svara på besökarnas frågor. Ett regnväder gjorde dock att forskarna fick fly till Stora teatern på andra sidan gatan. – Det blev kanske lite rörigt, men idén gick att genomföra någorlunda ändå, förklarar ­Cecilia Rosengren, docent i idé- och lärdomshistoria.

kunskap om hur man gjorde förr, innan internet fanns överallt. Doktoranden Linnéa Johansson forskar om Pompeji. – Staden är ju så känd, inte minst nu när det kommit en alldeles ny film på bio, så många vet redan en hel del om katastrofen. Det vi forskare gör där nere är främst att dokumentera olika fynd, bland annat genom 3D-skanning. Vesuvius är en aktiv vulkan som förr eller senare kommer att få ytterligare utbrott, så Pompejis dagar är tyvärr räknade.

Hon fick bland annat berätta om tidigmoderna kvinnliga filosofer och deras kamp för legitimitet i en mansdominerad värld. Dick Kasperowski, lektor i vetenskapsteori, fick frågor om appar som exempelvis håller koll på hur mycket tid man tillbringar med olika aktiviteter. – En kille som just gått ut gymnasiet var intresserad av hur appar kan användas för att förbättra demokratin. I exempelvis San Francisco kan människor med hjälp av mobilen mäta buller eller undersöka vilka platser som känns oroliga att vistas på om kvällen och sedan skicka informationen till politikerna. Kanske något för Göteborg? Det är spännande att diskutera med unga ”digital natives” som har ett så självklart förhållande till modern teknik. Samtidigt saknar de förstås

Idén med forskarfika var väl-

digt rolig, tycker Cecilia Rosengren. – Men nästa år borde vi kanske ha tillgång till ett tält så att regnet inte ställer till det igen. Text: Eva Lundgren

arkeologisk föreläsning på Göta älv Foto: Anders Simonsen

Arkeologen Anita Synnestvedt höll i samband med Vetenskapsfestivalen ett kort föredrag ombord på ”Älvsnabbaren” på turen mellan Rosenlund och Lindholmen den 8 maj. Vad pratade du om?

– Jag gav som exempel att om du ställer dig på toppen av Älvsborgsbron så var det där vattennivån var för 10 000 år sedan då de första människorna bosatte sig i vårt område. Göteborg var då ett skärgårdslandskap. Idag kan vi hitta spåren efter dessa första invånare på de flesta höjder i Göteborg som då var olika öar, som till exempel Sandarna i Majorna och Ramberget på Hisingen. Jag berättade också lite om det som

Humanisten

kallas Nya Lödöse, det vill säga den medeltida stad som låg där Gamlestaden ligger idag och där Västsveriges största stadsgräv­ ningar pågår för närvarande. Hur var det att föreläsa på en färja?

– Det var faktiskt ganska trevligt. Folk sitter ju ner och springer inte runt som ofta kan vara fallet i

offentliga rum. Sen var det också trevligt att åka fram och tillbaks över Göta älv eftersom det fanns en autentisk inramning kring det jag pratade om, istället för en föreläsningssal någonstans. Turen tog inte mer än sex minuter, men jag hann säga ganska mycket på den lilla tiden. Till sist, varför medverkar du på Vetenskapsfestivalen?

– Jag tycker det är jätteviktigt att så många medarbetare vid universitetet som möjligt medverkar i ett sådant arrangemang som Vetenskapsfestivalen är. Vi har alla en skyldighet att möta världen utanför universitetet och berätta om det vi gör. Sen är det också väldigt roligt.

Text: Thomas Melin

29


HUMTANK Intro

Humtank består av ledamöter från de Humanistiska fakulteterna i Sverige. Här är de samlade utanför Humanisten i Göteborg.

NY Tankesmedja för humaniora Humtank är en tankesmedja för humaniora som har tillkommit genom ett unikt samarbete mellan tolv svenska lärosäten. Under de tre kommande åren ska tankesmedjan visa på de humanistiska ämnenas nödvändighet för samhällsutvecklingen. Text och foto: Thomas Melin

Andrej Slávik är historiker, filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria och Göteborgs universitets utsände i den nybildade tanke­ smedjan Humtank, som lanserades officiellt i början av april.

nistiska fakulteterna, och idén är helt enkelt att vi ska vara med och sätta agendan själva istället för att bara förhålla oss till en agenda som andra har satt. Varför behövs tankesmedjan?

Vad är syftet med Humtank?

– Samma som med vilken tankesmedja som helst: att bilda opinion, att lämna ett aktivt bidrag till samhällsdebatten – men också att driva kunskapsutvecklingen framåt inom vårt område. Initiativet till Humtank kommer från de huma-

30

– Dagens samhälle förändras i snabb takt, och just därför framstår humanistisk kunskap som viktigare än någonsin. Humaniora – det vill säga, vetenskaperna om människan som social och kulturell varelse – kan hjälpa oss att förstå människors livsvillkor

och på vilket sätt de har förändrats. Samtidigt finns det röststarka aktörer som vill ifrågasätta humanioras betydelse. Mest uppmärksammad på senare år är förmodligen rapporten ”Konsten att strula till ett liv”, signerad Svenskt Näringsliv, som ledde till en livlig debatt om relevansen av humanistisk utbildning och forskning. Humtank är ett försök att ta tillbaka initiativet i den debatten. Vad lockade dig att vara med?

– Möjligheten att få träffa unga

Humanisten


humtank forskning som har växt fram under det senaste tiotalet år, både på svensk mark och på andra håll i världen. Beroende på hur vi drar upp gränsen mellan dem kommer vi också att förstå båda dessa områden på olika sätt. Här har jag gott hopp om att kunna göra en insats.

forskare från andra forskningsfält var förstås en viktig anledning, men jag ser också Humtank som ett sätt att fördjupa min egen förståelse för vår verksamhet och dess samtida livsbetingelser. Ni har hållit några inledande möten – hur har det gått?

– Över förväntan! Med deltagare från så många olika ämnen och inriktningar hade man kunnat förvänta sig en hel del meningsskiljaktigheter, och vi är förstås inte överens om allt – men det är inte heller något som har satt käppar i hjulen för arbetet. Det är lovande inför framtiden. Vad har ni kommit fram till så här långt?

– Bland annat att humaniora inte bara kan förstås som ett akademiskt område. Tvärtom finns det massvis av humanister ute i samhället: lärare och bibliotekarier, tjänstemän och utredare, arkivarier och museifolk, journalister och informatörer, författare och kritiker, översättare och tolkar – ja, listan kunde lätt göras längre. Men det är inte alltid som de uppfattar sig själva som just humanister, och på den punkten vill vi gärna bidra till en förändring. På vilka fronter ska ni verka?

– Först och främst i förhållande till politiken och den offentliga debatten, men på lite sikt är det inte uteslutet att vi också kommer att bita den hand som föder oss – universitetet, alltså! Vilka är reaktionerna hittills?

– Övervägande positiva! Allt från diskussionen vid lanseringen till glada tillrop i korridoren på jobbet. Det märks att ryktet har börjat gå… Vad händer framöver?

– Tankesmedjan lanserades officiellt i början av april, och nu

Humanisten

Vad skulle du helst se för förändring när det gäller synen på humaniora?

Andrej Slávik är Göteborgs universitets representant i tankesmedjan Humtank.

väntar ett intensivt arbete för att tillsammans mejsla fram de frågor och områden som vi sedan ska rikta in oss på. Om vi vill få gehör för våra synpunkter är det viktigt att arbeta strategiskt och fokuserat, inte skjuta från höften på allt som rör sig. Vilken roll tror du att tanke­ smedjan kan komma att spela?

– Vi får givetvis inte underskatta svårigheten i att nå fram i dagens medialiserade offentlighet, men med det sagt tror jag ändå att Humtank kommer att göra skillnad. Specialistkunskaper har vi gott om, men för att komma tillrätta med vår tids stora utmaningar måste vi också lära oss att ställa olika perspektiv mot varandra, sätta in dem i större historiska sammanhang och föra tillbaka dem på grundläggande värdefrågor. Då är det viktigare än någonsin att humaniora inte bara får komma till tals – utan också höras! Vad hoppas du kunna bidra med?

– En fråga som jag länge har intresserat mig för är humanioras förhållande till den konstnärliga

– Då skulle jag hellre se en förändring i synen på universitetet. Vetenskaplig forskning bedrivs ju också i privat regi, men som en offentligt finansierad verksamhet måste universitetet i första hand agera i allmänhetens intresse. För att ta ett exempel från ett delvis annat område: medicinsk forskning ägnar sig även de stora läkemedelsbolagen åt, och visst är det angeläget att vi har effektiva läkemedel att tillgå när olyckan är framme – men det är lika viktigt att de kommer så många människor som möjligt till godo, och den frågan kan vi inte överlåta på privata intressen. Ur en sådan synvinkel blir det, symptomatiskt nog, svårt att dra en skarp gräns mellan medicinska och humanistiska frågor.

Fakta om humtank Humtank är till en början ett treårigt projekt, till vilket de medverkande universiteten och högskolorna per år avsätter 100 000 kronor vardera. Humtank leds gemensamt av Lynn Åkesson, Lunds universitet, Peter Aronsson, Linnéuniversitetet samt Per-Olof Erixon, Umeå universitet. I övrigt utgörs Humtank av ledamöter från Stockholms universitet, Högskolan i Halmstad, Mittuniversitetet, Karlstad universitet, Uppsala universitet, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Luleå tekniska universitet och Göteborgs universitet.

31


Intro


STUDENTPORTRÄTT

”humanisten är mitt andra hem” För tre år sedan flyttade Rebecka Vilhonen från den finska västkusten till den svenska motsvarigheten. Åbo byttes mot Göteborg och studier i historia. Det senaste läsåret har hon arbetat som ordförande för Göta studentkår. Text och foto: Mecka Reklambyrå

– Jag är i princip chef för hela organisationen. Folk frågar ibland vad jag gör som kårord­förande. Det är svårt att svara på, men jag brukar säga att jag är lite ekonomitant som attesterar fakturor, håller koll på budgetar, möter studenter, informerar om vårt arbete i Göta studentkår och träffar andra kårordförande runt om i Sverige. Ibland går jag bara omkring och städar. Det finns många anledningar till varför student­ kåren finns. Dels står det i Högskole­lagen. Dels fungerar den som ett fackförbund för studenterna, för att ta vara på deras rättigheter och göra deras röster hörda i universitetets olika beslutande organ. Rebecka och hennes kollegor påverkar studenternas utbildningar varje dag. – Det var aldrig något snack om jag själv skulle börja plugga eller inte. Jag hade en dröm om att bli någon slags konstnärsballerina, men det tåget hade tyvärr gått. Sen frågade jag mig vad jag mest av allt var intresserad av? Historia. Jag älskar konst. Och pengar. Så jag läste en del ekonomisk historia och planerar att skriva om konsthistoria i min masteruppsats. Egentligen hade hon inga planer på att utbildning-

en skulle leda till jobb. Det viktigaste var att hon fick läsa det hon tyckte var intressant. Att söka jobb fick bli ett senare problem. – Jag har ju nya planer varje dag egentligen. Jag kan aldrig bestämma mig för vad jag ska göra. Men ekonomisk historia handlar mycket om varför världen ser ut som den gör. Det fascinerar mig mycket. Varför har vi så dålig jämställdhet i världen? Vi i väst sitter med lyx­problem medan vissa länder i Afrika upplever ren misär. Utvecklingsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Ett annat område jag gärna skulle vilja jobba med är Öst- och Västeuropa. Jag älskar kontrasten mellan öst

Humanisten

och väst. Det händer mycket där borta i Östeuropas näringsliv. Hon skrev en uppsats om finanskriserna på 60-talet,

70-talet och nu senast 2008. Men så började konsten verka allt mer spännande, återigen. – För ett tag sen blev jag intresserad av att börja arbeta på auktionsverk. En intressant värld där konst och pengar kombineras, kanske vill jag gå den vägen istället? Ja, jag har nya planer varje dag. Först ska jag göra ett bra jobb som kårordförande. Hennes arbetsplats är en k-märkt byggnad i rött tegel med många år på nacken. Mitt i centrala Göteborg. – Här har det inte renoverats på många år, kan jag säga. Det är ingen lyx man möts av som student när man kommer hit. Pengarna läggs på annat som är bra för studenterna. Men vi har fin konst.

En annan mötesplats är Humanisten, fakultetens huvudbyggnad. – Det är en väldigt speciell miljö och jag trivs verkligen där. Det är som ett andra hem för mig. Man bara ”hej, hej, hej, hej” till alla man känner där i huset. Jag har även läst vid Samhällsvetenskapliga fakulteten och Handelshögskolan på Göteborgs universitet. Alla fakulteter har sin egen atmosfär och känsla. På Huma­ nisten är det väldigt avslappnat. Du hittar de mest ambitiösa människorna på jorden, passionerade över sitt språk eller sin filosof. Här finns också personer helt utan planer, till exempel någon som bara råkade komma in på grundkursen i fornkyrkoslaviska och ännu inte vet vad han eller hon ska göra med sitt liv. Men det är precis så det ska vara.

33


krönika

Humanioras betydelse för miljö- och hållbar­hetsvetenskap

I april 2012 skrev jag en debattartikel i Göteborgs-Posten där jag efterlyste fler inslag av humanistisk forskning inom miljö- och hållbarhetsvetenskap. Nyligen blev jag inbjuden av dekanus Margareta Hallberg vid Humanistiska fakulteten att utveckla mina idéer vid ett möte vid IVA Väst. Detta gav mig möjlighet att sortera mina tankar och idéer, delvis från ett vetenskapligt perspektiv och delvis ur en väldigt praktisk vinkel. Text: Professor Greg Morrison, proprefekt vid Institutionen för bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola

Det är min bestämda uppfattning

att vi i Sverige och övriga välmående delar av världen måste visa att det är möjligt att koppla bort resursanvändning och miljöeffekter från ekonomisk tillväxt. Detta för att skapa en värld där välbefinnande inte är sammankopplat med överutnyttjande av resurser. Tidig forskning om våra globala resurser har (lite förenklat) kommit fram till att: • om det finns 9–10 miljarder människor på jorden år 2050,

• och om vi accepterar att Indien och Kina har samma rätt som vi att bygga sitt välstånd på resurser, så måste vi i de rika delarna av världen reducera vår resurs- och materialanvändning med 90 procent – Faktor 10. Om en stund kommer jag att resonera kring hur vi i Göteborg skulle kunna bli först med att uppnå Faktor 10 i ett distrikt, men först vill jag lyfta människans

välbefinnande som en viktig del i resonemanget ovan. Vi borde, utifrån den humanistiska forskning som bedrivs i Göteborg, kunna konceptualisera och analysera betydelsen av en kraftigt minskad resursanvändning och miljöpåverkan för människans välbefinnande. Vad kan vi lära från historien? Vilken betydelse har olika kulturvärden? Jag är inte expert på att ställa de rätta frågorna från ett humanistiskt perspektiv, men jag tror ändå att detta inte bara är viktigt, utan helt Foto: Oscar Mattsson

34

Humanisten


krönika avgörande för om vi ska kunna lyckas med en Faktor 10-omställning. Men hur kan vi ta ner detta

relativt teoretiska resonemang om resursanvändning och välbefinnande till en mer tillämpad och praktisk nivå? Under 2013 blev Chalmers medlem i det EU-

sitet) och exemplifiera den i nya projekt i hela distriktet, vare sig dessa rör enskilda byggnader eller hela området. Den finns en rik kunskapsbas hos aktörer såsom Johanneberg Science Park, Mistra Urban Futures, Chalmers Management of the Built Environment med flera. Dessutom medverkar företag inom relevanta projekt på

teknik, design och beteende, samt samhällsvetenskap och humaniora. • Renovering av Norra Guldheden. Som en del av Johanneberg Distrikt kommer BRF Norra Guldheden att renovera sina punkthus. Dessa punkthus är av riksintresse på grund av sina kulturmiljövär-

”Humaniora bör vara en integrerad del i arbetet, för att hjälpa oss att förstå hur och varför människors välbefinnande ökar eller förändras.” Greg Morrison finansierade initiativet ClimateKIC (där KIC står för Knowledge Innovation Community). Vi är med i ett flagg­skeppsprogram som handlar om smarta hållbara distrikt och inom detta program har man utlyst en tävling för att identifiera de fyra mest intressanta distrikten i Europa där det investeras i klimatåtgärder. Vi tog fram Johanneberg som distrikt, men gjorde en geografisk omdefinition så att området även inkluderade Södra och Norra Guldheden. I flaggskeppskriterierna för val av distrikt lyfte man fram Faktor 4 som ett viktigt mål att sikta på. Detta kan vara nog så utmanande ur ett europeiskt perspektiv, men vi bedömde att för Johanneberg skulle vi spänna bågen ytterligare och sikta på Faktor 10, med argumentet att den svenska bygg- och samhällsplaneringen redan ligger mycket nära Faktor 4, särskilt när det gäller energianvändning i byggnader. Vår tanke med Johanneberg som

distrikt är att samla den forskning och innovation som finns på Campus Johanneberg (Chalmers och delar av Göteborgs univer-

Humanisten

området, exempelvis Tyréns och Volvo, och det investeras i olika byggnads- och infrastrukturprojekt (till ett totalvärde av mer än 200 miljoner euro fram till 2018) – ett par exempel är HSB Living Lab och Riksbyggen Positive Footprint Housing. När det gäller humaniora kan man konstatera att avståndet över berget till området kring Näckrosdammen inte är särskilt långt och att det planeras nya kunskapsbyggnader även här. När vi satsar på Faktor 10 i Johanneberg bör humaniora vara en integrerad del i arbetet, för att hjälpa oss att förstå hur och varför människors välbefinnande ökar eller förändras. Jag vill också ge två exempel på

projekt inom Johanneberg Faktor 10 där jag tror humaniora kan spela en viktig roll: • HSB Living Lab. Detta Lab byggs som 25 studentlägenheter där vi kommer att studera och testa hållbart boende och levnadssätt. Huset byggs för att kunna experimentera med de sociala och resursrelaterade aspekterna i vårt vardagliga liv. För detta krävs ett samarbete mellan forskare inom hållbarhetsvetenskap, system och

den. När husen byggdes 1945–1947 var de typiska exempel på det moderna boendet (Bo Bättre), med värden som silhuett (punkthus), plan (grönska och sociala) samt arkitektur (kvalitet). När de nu renoveras kommer vi att studera hur man kan minska resursåtgången till exempel genom att använda nya tunnare isoleringsmaterial. Vi kommer också att undersöka möjligheten att koppla bort dagvattnet från det kombinerade avloppssystemet för att minska behovet av bräddning i staden. Dessutom kommer vi att studera olika potentiella lösningar på mobilitetsområdet, till exempel användning av elbil och elektrisk buss. Vi kommer även att titta på hur biologisk mångfald kan sammankopplas till biodiversitetskorridorer i distriktet. Men den kanske viktigaste

förutsättningen för att vi ska lyckas uppnå Faktor 10 i Johanneberg Distrikt är att få ihop olika aktörer som tillsammans kan verka för vår vision. I detta avseende har vi redan kommit långt och har stöd på en hög nivå inom akademi, samhälle och affärsvärlden. Här har även forskning inom huma­ niora en given plats.

35


POSTTIDNING B Avsändare: Humanistiska fakulteten Göteborgs universitet Box 200 405 30 Göteborg

Porto betalt

Nya Humanisten När jag om några år kommer gående från Götaplatsen till Näckrosdammen möts jag av nya Humanistens vackra fasad som antyder ett klassiskt bildningsarv och som med stora glasytor markerar öppenhet och dialog med sin omgivning. Vi är en fakultet som finns mitt i staden, skriver prodekanus Mats Andrén om Humanistens planerade om- och tillbyggnad. Humanistiska fakulteten är inne i en intensiv utveckling med både nya spännande utbildningsprogram och intensifierad forskning. Nya samarbetsprojekt har utvecklats inom fakulteten och tillsammans med andra delar av Göteborgs universitet. Med en kraftfull nyrekrytering har vi blivit fler anställda och kommer att bli än fler under de närmaste åren. De förändringar fakulteten genomgår kommer att synas i våra lokaler, vackert belägna högst upp i parken vid Näckrosdammen. De ska rustas upp och utvidgas. De institutioner som idag är inhysta på kortare eller längre avstånd från Humanisten kommer efter hand att flytta in. 2018 beräknas allt vara på plats. Då ska vi kunna utnyttja möjligheterna av att vara samlade under ett tak, förstärka våra samarbeten

mellan institutionerna och erbjuda en modern studiemiljö för våra studenter. Inne i huset finns nya studietorg med väl tilltagna utrymmen för studenterna, de är ljusa och luftiga, har smart avgränsade ytor och trivsamma möjligheter för fika och lunchpauser. För lektionerna finns välutrustade salar. Några är specialdesignade för våra studenter i musik-, film- och teatervetenskap, andra utgörs av så kallade gradängsalar som är speciellt utformade för att ge stor närhet mellan föreläsare och studenter. Salarna kommer att tillgodose höga ambitioner att utnyttja digitala verktyg. Antikmuseet har fått en egen lokal. Språkforskarna har speciella laboratorier. Vi är en fakultet som finns mitt i samtiden, något som också markeras av att ombyggnaden kommer att svara upp mot högt ställda miljökrav. Arbetsmiljön förbättras. Högst upp i tillbyggnaden byggs två våningsplan med nya kontor, samtidigt som existerande kontor och personalutrymmen renoveras. Flyglarna mot Lundgrensgatan byggs samman för att också där få nya kontorsutrymmen och framför allt förstärka sambanden inom och mellan institution­ erna. Humanistiska fakulteten kommer att stå väl rustad för framtiden.


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.