Anteckningar från en by Bokförlaget Polaris

Matt Haig Anteckningar från en orolig planet Översättning av Karin Andræ

T.S. Eliot, Fyra kvartetter: ”Avhållna från förströelse genom förströelse.” I översättning av Artur Lundkvist och Gunnar Ekelöf (Bonniers, 1948) T.S. Eliot, Det öde landet: ”Med dessa spillror har jag stöttat mina ruiner.” I översättning av Karin Boye

Originalets titel: Notes on a Nervous Planet Bokförlaget Polaris, Stockholm Copyright © Matt Haig, 2018 Published by agreement with Canongate Books Ltd, 14 High Street Edinburgh eh1 1te Omslag av Miroslav Šokčić Översättning av Karin Andræ Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook ab Printed in Sweden 2019 isbn: 978-91-7795-109-4 www.bokforlagetpolaris.se

Till Andrea

Innehåll

1 En uppstressad hjärna i en uppstressad värld 2 Den stora bilden 3 4 5 6

11 47

En känsla är inte ditt ansikte Anteckningar om tiden Livsöverbelastning Internetångest

67 85 95 105

7 8 9 10

Nyhetschocken Ett litet avsnitt om sömn Prioriteter Telefonrädsla

139 153 163 173

11 12 13 14

Förtvivlans detektiv Den tänkande kroppen Verklighetens slut Att vilja ha

191 217 231 245

15 16 17 18

Om arbete Att skapa framtiden Din sång Allting du är, är nog

267 279 293 315

Människor jag skulle vilja tacka

343

”Toto, jag har en känsla av att vi inte längre är i Kansas” D,-,./0 i Trollkarlen från Oz

1 En uppstressad hjärna i en uppstressad värld

Ett samtal för omkring ett år sedan

J23 42- 5.-65527. Jag gick runt i cirklar och försökte vinna en dispyt på internet. Och Andrea såg på mig. Eller jag tror att Andrea såg på mig. Det var svårt att säga eftersom jag såg på min telefon. ”Matt? Matt?” ”Va? Ja?” ”Vad är det?” frågade hon med den där sortens uppgivna röst som utvecklas med äktenskapet. I ett äktenskap med mig. ”Ingenting.” ”Du har inte släppt din telefon med blicken på över en timme. Och du går runt och stöter i möblerna.” Mitt hjärta rusade. Jag hade ett tryck över bröstet. Kämpa eller fly. Jag kände mig inträngd i ett hörn och hotad av någon på internet som bodde över 10 000 kilometer från mig och som jag aldrig skulle träﬀa, men som trots det lyckades förstöra min helg. ”Jag ska bara svara på en grej.” ”Matt, släpp det.” ”Jag ska bara …” Saken med mentalt kaos är att så många saker som får mig att må bättre på kort sikt får mig att må sämre på lång sikt. När jag gör så här distraherar jag mig själv, när det jag egentligen behöver göra är att känna mig själv. 13

”Matt!” En timme senare sneglade Andrea på mig där jag satt i passagerarsätet. Jag tittade inte på telefonen, men jag hade ett fast grepp om den, för tryggheten, likt en nunna som griper om sitt radband. ”Matt, är du okej?” ”Visst. Varför frågar du?” ”Du ser förvirrad ut. Du ser ut som du gjorde när …” Hon hejdade sig innan hon sa ”när du var deprimerad”, men jag visste att det var vad hon menade. Och dessutom kunde jag känna oron och depressionen närma sig. Inte riktigt där, men nära. Minnet av mina depressioner var så starkt att jag nästan kunde röra vid det i bilens kvava luft. ”Jag mår bra”, ljög jag. ”Jag mår bra, jag mår bra …” Inom en vecka låg jag på soﬀan och hade rasat ner i min elfte ångestattack.

En redigering av livet

J23 42- -:77. Det fick jag inte vara. Att vara rädd är vad ångest handlar om. Anfallen kom allt oftare. Jag oroade mig för vart jag var på väg. Det tycktes som om det inte fanns någon övre gräns för förtvivlan. Jag försökte förströ mig ur det. Emellertid visste jag av erfarenhet att alkohol var förbjudet område. Så jag gjorde det som tidigare hade hjälpt mig att klättra upp ur ett hål. Det jag glömde göra i det dagliga livet. Jag var noga med vad jag åt. Jag gjorde yoga. Jag försökte meditera. Jag låg på golvet och lade handen på magen och andades in djupt – in, ut, in, ut – och lade märke till den stötiga rytmen i min andhämtning. Men allting var svårt. Till och med att välja vad jag skulle sätta på mig på morgonen kunde få mig att börja gråta. Det hade ingen betydelse att jag hade känt mig så här förut. Ont i halsen gör inte mindre ont för att man har haft det förut. Jag försökte läsa, men det var svårt att koncentrera sig. Jag lyssnade på poddar. Jag såg tv-serier på Netflix. Jag var ute på sociala medier. Jag försökte få kontroll över mitt arbete genom att svara på alla mina mejl. 15

Jag vaknade och grep hårt om min telefon och hoppades kunna hitta något där som skulle ta mig ut ur mig själv. Men – spoilervarning – det fungerade inte. Det började kännas värre. Och många av ”förströelserna” gjorde mig bara mer och mer förströdd. Som T.S. Eliot skriver i sin Fyra kvartetter : ”avhållna från förströelse genom förströelse.” Jag kunde stirra på ett obesvarat mejl med en känsla av fasa och inte klara av att svara. Och när jag gick ut på Twitter, min bästa digitala avledning, märkte jag att min oro ökade. Bara att passivt skrolla genom min tidslinje kändes som att blotta ett sår. Jag läste nya webbsidor – en annan förströelse – och min hjärna klarade det inte. Vetskapen om så mycket lidande i världen hjälpte mig inte att få perspektiv på min plåga. Den gjorde bara så att jag kände mig maktlös. Och patetisk för att mina osynliga bedrövelser var så förlamande när det fanns så många synliga bedrövelser i världen. Min förtvivlan ökade. Så jag bestämde mig för att göra något. Jag stängde av. Jag valde att inte gå ut på sociala medier under några dagar. Jag ställde in mitt mejlkonto på autosvar. Jag slutade läsa nyheterna. Jag tittade inte på tv. Jag såg inga musikvideor. Till och med tidskrifter undvek jag. (Under mitt första sammanbrott, för många år sedan, brukade magasinens lysande bildvärld dröja sig kvar och täppa till min hjärna med febrigt rusande bilder medan jag försökte somna.) Jag lämnade telefonen på nedervåningen när jag gick och lade mig. Jag försökte gå ut mer. Mitt sängbord var ett virr16

varr av sladdar och teknologi och böcker som jag egentligen inte läste. Så jag städade och tog bort dem också. Där hemma försökte jag ligga i mörker så mycket som möjligt, som man gör när man har migrän. Ända sedan jag först fick självmordstankar, i tjugoårsåldern, har jag förstått att bättringen ligger i en sorts redigering av livet. En reducering. Som minimalismens förespråkare Fumio Sasaki uttrycker det: ”Det finns lycka i att ha mindre.” När jag hade mina första panikattacker tog jag bort sprit och cigaretter och starkt kaffe. Men nu, många år senare, insåg jag att problemet var en mer allmän överbelastning. En livsöverbelastning. Och helt säkert en teknologiöverbelastning. Den enda teknologi som jag interagerade med under den här återhämtningen – med undantag för bilen och spisen – var yogavideor på YouTube, som jag såg med skärmen inställd på svagt ljus. Ångesten försvann inte som genom ett trollslag. Såklart inte. Min smartphone har en ”slide to power off”-funktion, dra för att stänga av, men det har inte ångest. Fast jag slutade faktiskt känna mig värre. Jag planade ut. Och efter några dagar började saker och ting lugna ner sig. Den välkända vägen till återhämtning kom förr snarare än senare. Och att avstå från stimulantia – inte bara alkohol och koffein, utan också de här andra sakerna – var en del av processen. Jag började, kort sagt, känna mig fri igen.

Hur den här boken kom till

D6 ;<65.2 =:>>?5@,- vet att den moderna världen kan ge fysiska biverkningar. Att vissa delar av det moderna livet är farliga för våra kroppar, trots alla framsteg. Bilolyckor, rökning, luftföroreningar, ett liv som soﬀpotatis, hämtpizza, strålning, det fjärde glaset Merlot. Till och med att sitta framför en laptop kan vara farligt. Att sitta hela dagen ger förslitningsskador. En gång fick jag till och med veta av min optiker att min ögoninfektion och blockerade tårkanal var orsakade av för mycket skärmtittande. Tydligen blinkar vi inte lika ofta som vi borde när vi jobbar framför datorn. Så, eftersom fysisk hälsa och mental hälsa är sammanflätade, kan inte detsamma sägas om den moderna världen och vår mentala hälsa? Kan inte aspekter av hur vi lever i den moderna världen vara förklaringen till hur vi mår i den moderna världen? Och det handlar inte bara om det moderna livets prylar, utan om värderingar också. De värderingar som gör att vi vill ha mer än vi har. Att tillbe arbete som något högre än lek. Att jämföra de sämsta sidorna hos sig själv med de bästa sidorna hos andra människor. Att känna att vi alltid saknar något. Och i takt med att jag mådde bättre, för varje dag som gick, började jag få en idé om en bok – den här boken. 18

Jag har redan skrivit om min mentala hälsa i Skäl att fortsätta leva. Men nu var frågan inte: Varför ska jag fortsätta leva? Frågan den här gången var mer omfattande: Hur kan vi leva i en galen värld utan att själva bli galna?

Nyheter från en orolig planet

N:- B23 CD-B276 min research hittade jag snabbt några iögonfallande rubriker för en iögonfallande tidsålder. Nyheterna är självklart utformade för att stressa upp oss. Om de vore utformade för att göra oss lugna skulle det inte vara nyheter. Det skulle vara yoga. Eller en hundvalp. Så det ligger en ironi i att nyhetsföretag rapporterar om oro medan de samtidigt gör oss oroliga. Hursomhelst, här är några av rubrikerna: STRESS OCH SOCIALA MEDIER GER UPPHOV TILL PSYKISK OHÄLSA BLAND FLICKOR (Guardian) KRONISK ENSAMHET ÄR EN MODERN EPIDEMI ( Forbes) FACEBOOK ”KAN GÖRA DIG OLYCKLIG”, SÄGER FACEBOOK (Sky News) ”KRAFTIG ÖKNING” AV SJÄLVSKADEBETEENDE BLAND TONÅRINGAR ( BBC ) 20

STRESS PÅ ARBETSPLATSEN PÅVERKAR 73 PROCENT AV ANSTÄLLDA (Australian) KRAFTIG ÖKNING AV ÄTSTÖRNINGAR SKYLLS PÅ ÖVEREXPONERING AV KÄNDISARS KROPPAR (Guardian) SJÄLVMORD VID UNIVERSITETEN OCH KRAVET PÅ PERFEKTION (New York Times) STRESSEN PÅ ARBETSPLATSERNA ÖKAR SNABBT ( Radio New Zealand) KOMMER ROBOTAR ATT TA VÅRA BARNS ARBETEN? ( New York Times) STRESS, FIENTLIGHET ÖKAR VID AMERIKANSKA GYMNASIESKOLOR UNDER TRUMP-ERAN ( Washington Post) BARN I HONG KONG UPPFOSTRAS FÖR ATT BLI BÄST, INTE FÖR ATT BLI LYCKLIGA (South China Morning Post) ÅNGESTEN ÖKAR: FLER OCH FLER ANVÄNDER LUGNANDE MEDEL FÖR ATT KLARA STRESSEN (El País) 21

EN ARMÉ AV TERAPEUTER SKICKAS TILL SKOLORNA FÖR ATT TACKLA ÅNGESTEPIDEMI ( Telegraph) FÅR VI ADHD AV INTERNET? (Washington Post) ”VÅRA HJÄRNOR KAN KAPAS”: TEKNIKEXPERTERNA SOM FRUKTAR EN SMARTPHONE-DYSTOPI (Guardian) TONÅRINGAR BLIR ALLT MER OROLIGA OCH DEPRIMERADE (Economist) INSTAGRAM VÄRSTA APPEN PÅ SOCIALA MEDIER FÖR UNGDOMARS MENTALA HÄLSA (CNN ) VARFÖR STIGER ANTALET SJÄLVMORD BRANT ÖVER HELA PLANETEN? (Alternet) Som jag sa, det är ironiskt att nyheter om hur saker gör oss oroliga och deprimerade i själva verket kan göra oss oroliga och deprimerade, och det säger oss lika mycket som rubrikerna i sig. Syftet med den här boken är inte att säga att allting är en katastrof och att vi alla är rökta, för det har vi redan Twitter till. Nej. Syftet är inte ens att säga att den moderna världen 22