Utdrag ur Tack och hej Leverpastej av Elisabeth Åsbrink

SD FÖR DUMMIES Är det ett parti som står på samma grund som övriga riksdagspartier?

1

Här är ett utdrag ur Elisabeth Åsbrink nya bok

SD visar oss framtiden

Jag läser Linus Bylunds (SD) senaste uttalande om att enskilda journalister inom public service ska straffas om deras rapportering är ”partisk” (Fokus, februari 2020). Tack Bylund, tänker jag först och undrar sedan: vad är nyheten? För några år sedan sa samme Bylund att journalister som rapporterade ”vinklat” motarbetade nationen (20 april 2016, Expressen) och han tweetade att de var ”nationens fiender”. Detta har han alltså tjatat om i åratal.

I september 2014 tweetade Kent Ekeroth (SD) att ”vi stoppar medierna i sinom tid”. Tack för det.

Tack också, Mattias Karlsson (SD), som i september 2018 skrev på Facebook att rörelsen befinner sig i ”existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad” och att bara två vägar fanns att gå: ”Seger eller död”.

Björn Söder ska också ha cred. Han stödde idén om att den polske finansministern skulle kontrollera både chefstillsättningar och innehåll i polsk public service, och la till: ”det kanske behövs en omdaning av syste147 2

met, och det kanske behövs även här i Sverige” (Sveriges Radio, 30 november 2016).

Slås ni fortfarande av häpnad? Jag fattar det inte. SD har i åratal och med stor tydlighet talat om för väljarna vad de tänker sig. Framtiden för SD:s Sverige finns redan verkställd i Polen och Ungern. I Polen finns nu ett system där enskilda journalister straffas med avsked om de rapporterar något ”fel” eller öppet protesterar mot rådande ordning. I Ungern, där SD:s Kent Ekeroth och Erik Almqvist bosatt sig för att få politisk inspiration, var public service det första premiärminister Viktor Orbán förändrade i 2010. Bolaget är nu en nationell megafon för regeringens ideologi. Orbán gick sedan vidare och använde sin maktposition till att först ge sina kompisar marknadsdominans på vissa vinstgivande verksamheter, som tobaksförsäljning.

Kompisarna har därefter köpt upp oberoende medier, tidningar och radiostationer, och lagt ner dem - som ett litet tack för att de nu blivit mångmiljonärer. Parallellt har ungersk public service fått tydliga restriktioner för vad som är ”verkliga” nyheter och rapporterar uteslutande sånt som de styrande vill ha fram.

Polen har i praktiken genomfört samma förändring.

Så hur länge ska denna förlamande förvåning över SD pågå?

Jag, och många med mig, har tjatat om partiets rasistiska historia (SD skapades ur BSS som bildades bland annat av SS-veteranen Gustav Ekström och 148 3

medlemmen av nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling Gösta Bergquist) men SD:s väljare bryr sig inte om dåtid, de är oroade för sin framtid. Och av någon outgrundlig anledning tror de att SD kan trygga den.

Efter en opinionsmätning som visade att SD är jämsides med socialdemokraterna, kommenterade en statsvetare resultatet ungefär så här: När var fjärde väljare är beredd att lägga sin röst på SD biter inte längre argumenten om att partiet har en rasistisk historia.

Japp. Så är det. Vi debattörer, utfrågare, journalister och granskare borde ägna oss mindre åt partiets historia och mer åt vår framtid. SD presenterar sin version utan att tveka, befriad från tjafsiga demokratiska principer om att journalistik, konst och yttrandefrihet ska stå fria från politisk styrning. Men den enkla sanningen är att populister och extremister aldrig kan förstöra demokratin. Det kan bara vi andra - om vi låter dem. Och inte en enda människa med rösträtt i Sverige kan påstå att hon eller han inget visste.

149 4

Så blev rasismen ren från ras

Ibland uppstår nya ord. Någon konstruerar ett begrepp, andra finner det användbart och så sprider det sig, expanderar, korsar språkgränser och blir del av det allmänna samtalet. Man kan kalla det succé eller en trojansk häst - det handlar om etnopluralism. Begreppet, som nått den breda allmänheten i samband med debatterna om tidningen Nya Tiders närvaro på bokmässan i Göteborg, har på trettio år blivit en central och avgörande del av dagens europeiska högerextremism.

Fram till hösten 2016 var det få som kände till Nya Tider, och ännu färre som läst tidningen, trots att den stod i centrum för debatten kring bokmässan. Först efter flera månaders diskussioner gjordes en journalistisk granskning av dess innehåll. SVT:s Kulturnyheterna gick igenom 200 artiklar publicerade under hösten 2016 och kunde sätta ljuset på återkommande teman.

Homofobi är ett av dem. Ett annat är just etnopluralism. Det är ett klumpigt begrepp som ändå öppnar nästan poetiska sidor hos etnopluralisterna när de 155 5

ska förklara. De säger: mångfald. Låt tusen blommor blomma. En värld av oförstörda samhällen som pågår parallellt. Antirasism.

I Kulturnyheternas intervju med Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk, i maj 2017, förklarar han etnopluralismens innebörd: Det är en princip om att alla folk borde ha rätt till ett eget land, för att få en värld med många olika kulturer med den rikedom som världen faktiskt besitter. I stället för att blanda ihop alla i ett enda land. Det tycker jag är fel.

Han representerar visserligen bara en liten extremblaska, men det är lika bra vi vänjer oss vid själva tankegången. Etnopluralismens idé lever, den finns i kretsar som kan få avgörande inflytande i riksdag och regering i svenska riksdagsval och spelar en roll i hela Europa. I danska tidningen Weekendavisen citerades nyligen en av cheferna för Verfassungsschutz, den tyska myndighet som bekämpar högerextremism. Han sa att myndigheten håller ett skarpt öga på vissa högerextrema organisationer i Tyskland med ”etnopluralistiska positioner” som en avgörande del av deras ideologi.

Etnopluralism alltså. Let’s go.

Man kan till exempel börja i den danska staden Odense, där professor emeritus Henning Eichberg dog i april 2017, sörjd av sina universitetskollegor 156 6

och adepter inom både idrottsrörelsen och vänstern.

I nekrologen som lades ut på Syddansk universitets hemsida står: ”få har som Henning Eichberg satt ett så avgörande avtryck på den kulturella och samhällsvetenskapliga idrottsforskningen både internationellt och i Danmark.” Det står vidare att han föddes i Schlesien men lämnade DDR för Hamburg och senare invandrade till Danmark. Men där står ingenting om hans verksamhet fram till 40-års ålder och inget om etnopluralism. Ändå är begreppet hans skapelse.

Eichberg var starkt influerad av Per Engdahl – den svenska fascistledaren som under två decennier utgjorde en avgörande länk för att nazismen och fascismens idéer kunde överleva det andra världskriget och transformeras till dagens högerextremism.

Efter några år av underjordiskt nätverkande, organiserade Per Engdahl en kongress i Malmö där Europas nazister och fascister grundade Malmörörelsen. Året var 1951 och den brittiska fascismen under Oswald Mosley, belgiska Vlaams Blok, den italienska rörelsen MSI (som förde Mussolinis idéer vidare), de ungerska pilkorsarna, franska fascister, tyska Hitlertrogna nazister, holländska, schweiziska, danska och norska nazister … alla gick de med i Malmörörelsen.

Per Engdahl ingick i ledningen. Hans bok, Västerlandets förnyelse, blev rörelsens huvudbok och i anslutning till kongressen grundades en månatlig tidsskrift för att föra ut ideologin. Per Engdahl satt i redaktionsrådet.

Tidskriftens namn, Nation Europa, hämtades från 157 7

Oswald Mosleys vision om ett vitt Europa, fritt från ”främmande raselement” (då åsyftades afrikaner och judar) och fritt från demokrati. Europa skulle försörjas av de afrikanska kolonierna, där apartheidsystemet skulle råda. Enligt brittisk säkerhetstjänst 1951, hade Nation Europa ”alla förutsättningar att bli det farligaste stycket nyfascistisk propaganda efter krigsslutet”. Under chefredaktören, den före detta WaffenSS-mannen Arthur Erhardts ledning, var tidningen rasistisk, antisemitisk och drevs av en önskan att tvätta Tyskland rent från folkmordet på de europeiska judarna. Förintelseförnekande, alltså.

Det är här den tjugoårige Henning Eichberg kommer in.

Under tidigt 60-tal kom han i kontakt med Nation Europas chefredaktör Arthur Ehrhardt. En nära vänskap uppstod, ett mentorskap, och Eichberg skrev i tidningen från 1961 till 1974. Dessutom skrev han radikala texter om nationalism och identitet, under minst tre pseudonymer, i andra högerextrema tidningar.

Mitt under Europas pågående vänstervåg var Henning Eichberg en del av grundandet av Neue Rechte, efterkrigstidens extremhöger i Tyskland. Han blev vän med fransmannen Alain de Benoist, som grundade den franska motsvarigheten Nouvelle Droite i slutet av 60-talet - och som en del i deras strävan att förnya och radikalisera extremhögern skapade Henning Eichberg begreppet etnopluralism 1973.

158 8

Utgångspunkterna är att betrakta ”folk” som kollektiva organismer med en nedärvd essens och kultur samt att dessa ”folk” inte bör blandas med varandra.

Henning Eichberg fann de gamla nazisterna på defensiven efter andra världskriget. Tillsammans med Alain de Benoist utvecklade han Malmörörelsens tankar om ett vitt Europa som måste försvara sig. Studentupprorets tid påverkade dem båda, och de sammanförde vänsters antikoloniala idéer med högerradikala tankarna om ”folk” med rätt till självbestämmande. Enligt den tyske författaren Clemens Heni, som gav ut en bok i ämnet för några år sedan, inspirerades Eichberg av de olika rörelser som utifrån en etnisk identitet krävde självständighet, som ETA i Baskien och IRA i Nordirland. Antiliberalism och nationalism flöt ihop.

I begreppet etnopluralism fullföljs också Malmörörelsens och Per Engdahls retoriska förändring – från ras till kultur. Ordet ras var omöjligt att använda efter folkmordet på Europas judar. Därför måste det bytas ut. Det vanligaste ersättningsordet blev, som alla vet, kultur. Ett annat blev etnicitet. Och här är alltså den magiska formel som skapade en rasism utan ras.

Som Maurice Bardèche, en av Malmörörelsens ledare, konstaterade på 60-talet: att ersätta ras med kultur, gjorde det möjligt för höger-rörelser att framföra rasistiska idéer och ändå kalla sig antirasister.

Etnopluralister blir kränkta om de kallas rasister.

Testa gärna. De säger tvärtom; mångfald ska få finnas 159 9

et cetera. Men det hela handlar om att inte blanda. En reservat-tanke, en idé om slutna rum, om slutna grupperingar. Motsatsen till individens rätt i förhållande till kollektivet, motsatsen till den liberala grundidén om universalitet: att var och en av oss har rättigheter och skyldigheter som gäller för alla människor oavsett land, kultur eller andra omständigheter som hudfärg, kön, sexuell identitet, språk, religion, politisk uppfattning eller social ställning.

2007 förklarade Henning Eichberg att han skapat begreppet etnopluralism för att avvisa det moderna västliga industrisamhället som byggts upp efter kriget, som utgick från idén om universalitet och individens rätt i förhållande till kollektivet. I mitten av 70-talet ledde han en politisk rörelse med mottot ”Etnopluralism istället för universalism”.

Det är också en uttalad ambition hos efterkrigstidens högerextremism att motverka mänskliga rättigheter.

Nationens självständighet och ”bevarande” går först.

Hur gick det för privatpersonen Henning Eichberg?

På 70-talet protesterade hans studenter på universitetet i Stuttgart mot att ha en nazist till lärare. Han deklarerade att han brutit med högerextremismen men fortsatte i själva verket att skriva under pseudonym för nazistiska tidskrifter, några av dem utgivna i Argentina. Han var djupt engagerad i den gryende miljörörelsen, rädd för vad han såg som en hotande ekologisk katastrof, och följaktligen var Henning 160 10

Eichberg en av grundarna till partiets De Grönas första avdelning i Baden-Württemberg 1980.

Men sedan lockades han till Danmark. Han fick möjlighet att bygga upp dansk idrottsforskning på universitetet i Odense, där han till slut blev professor. Och han blev aktiv medlem inom SF, det danska socialistiska partiet. Möjligen ändrade han politisk inriktning, men kärnan i hans hållning – att kollektiva identiteter ska ha rätt att bevaras, vara olika och inte blandas – gick till synes friktionslöst in i den nya omgivningen.

1998 slog den tyske statsvetaren och extremistforskaren Michael Minkenberg fast att ”etnopluralism är bara pluralistisk och liberal på ytan. Globalt sett förutsätter den etnisk segregation utifrån geografiska gränser. En världsomspännande apartheid”.

I Sverige hade Nationaldemokraterna (partiet upplöstes 2014) tagit till sig de etnopluralistiska idéerna och infogat dem i sina stadgar. I den statliga utredningen om ett effektivare arbete mot främlingsfientlighets slutbetänkande Främlingsfienden inom oss från 2012, slogs fast att Sverigedemokraterna ger uttryck för en etnopluralistisk hållning.

Henning Eichberg dog i april 2017, men hans begrepp lever vidare: Etnopluralism istället för universalism.

161 11

Varsågod! Snart är det val!

Med hjälp av författaren Elisabeth Åsbrink vill vi tala om allt det där som försvinner i nyhetsrapporteringen. Vad döljs under ytan och vad missar vi, fast det är fullt synligt?

Här är texterna SD visar oss framtiden och Så blev rasismen fri från ras.

Som Elisabeth Åsbrink skriver: populister och extremister kan aldrig förstöra demokratin. Det kan bara vi andra – om vi låter dem.

Elisabeth Åsbrinks bok Tack och hej leverpastej • UTE 18 NOVEMBER

12