en pojkes längtan
S
tigen slingrade sig upp och ner för branta backar, men pojken var inte trött. Ibland sprang han ett stycke bara för att det var så skönt att känna den ljumma vinden
mot ansiktet, ibland saktade han in för att titta på en fladdrande fjäril eller en skalbagge med glänsande skal. Då skuttade hunden före, innan han stannade längre fram på stigen och väntade med hängande tunga och viftande svans. De hade ingen brådska, fast solen hängde som ett väldigt gulrött plommon över bergskammen bakom dem och snart skulle försvinna. Det var som om dagens sista värme pressades ut som saften ur en mogen frukt, den strömmade över marken och fick doften av timjan och rosmarin att stiga i ett moln som nästan gjorde honom yr i huvudet. I ena handen kramade han den vackra snäckan som han 9
I_odysseus pojke_hr_7.indd 9
2020-05-27 10:39
