BOV-bladet 45/2018

BOV-BLADET Nr. 45

2018

- Brunakärr 100 år - Biokol

Blomsterodlingens vänner i Finland rf.1

Styrelsen

Ordförandes spalt

INGER KULLBERG, ordförande Inger har trädgård i Kyrkslätt och hon är en stor rosenentusiast. Björkelund öppnas ofta för Öppna trädgårdar.

Inger fotar gärna och vi får ofta se hennes vackra bilder på föredrag och i BOV-bladet.

HENRIKA ARLE, styrelsemedlem, viceordförande, ekonom & trädgårdsmästare. Henrika ansvarar för webben, tekniken på mötena och de sociala medierna som BOVarna deltar i.

BIRGITTA JAKAS, också känd som Gittan. Gittan är vår alltid lika energiska chefsvärdinna med en trädgård på Degerö i Helsingfors och en annan i skärgården. I båda blomstrar det frodigt, fast växtbetingelserna är väldigt olika.

ELISABETH “LISEN” GRANBERG, kassör och styrelsemedlem. Lisen är också trädgårdsmästare & ekonom. Lisen har en relativt ny trädgård, vars historia berättats i ett tidigare BOV-blad.

NINA GALLEN, sekreterare i föreningen, trädgårdsmästare & merkonom. Nina försöker tämja styv lerjord till trädgård i Kylmälä, norra Kyrkslätt. Iris, Agapanthus, chili, äppel och doftpelargoner hör till långtidsfavoriterna.

EVA VIKSTEDT, redaktör för BOV-bladet och styrelsemedlem. Är förmyndare för en frontmannaträdgård från 40-talet, där tallar och citykaniner anger takten.

ANDREA ÅBERG, styreselsmedlem, merkonom & trädgårdsmästare.

Andrea är en stor pionentusiast med öga för mycket andra vackra trädgårdsväxter och en hejare på tomater.

Andrea organiserar beställningarna av BOV-plantorna.

Kära BOVar! Först ett stort tack till Henrika Arle, vår avgående redaktör för BOV-bladet. Det är ett stort jobb och du producerade 6 nummer. Vi BOVar tackar för de vackra tidningarna.

Sedan vill jag välkomna vår nya redaktör Eva Vikstedt. Jag önskar dig lycka till samt också stor arbetsglädje. Vår förening kan glädjas över att du ställer ditt proffsiga kunnande till vår tjänst.

EU:s lagstiftning mot invasiva växter väcker många farhågor hos oss i Norden.

Med invasiva växter menar man växter som förts in från andra kontinenter och som kan tränga ut vår inhemska flora. Målet är att bevara den biologiska mångfalden. Med på listan finns också växter som inte kan eller har svårt att övervintra i Finland. Då känns det förstås litet konstigt att dessa växter skall finnas

De två första växterna jag hörde talas som finns på förbudslistan är Impatiens glandulifera, jättebalsamin och Heracleum mantegazzianum, jätteloka. Jättebalsaminen sprider sig lätt med fröer men är lätt att dra upp med rötterna. Det borde ske innan den börjat blomma. Jag har sett stora ängsmarker i Tyskland som är helt invaderade av den. Jättelokan sprider sig snabbt med fröer och den ger lätt brännskador på huden. Den bör utrotas så snabbt som möjligt. På den godkända listan finns sidenört, vattenhyacint, röd jättegunnera och gul skunkkalla.

Totalt är nu 23 växter förbjudna men de flesta växer i hav och sjöar och är sådana som vi inte odlar.

Nya växter som föreslås är bl.a. vresros, häggmispel, blå bolltistel, sidenört, guldazalea, robinia, syrenbuddleja, gudaträd, liten fingerborgsblomma och blomsterlupin.

Den rikssvenska tidningen Trädgårdsamatören är bekymrad över EU:s förteckning med växter som skall utrotas och tycker att vi trädgårdsmänniskor bör slå oss samman och försöka göra något åt detta.

Samma förbud borde inte gälla i alla EU-länder. Det torde finnas möjligheter för Sverige och även Finland att kräva särbestämmelser för randområden.

Jag är förvånad över att kirskål ännu inte har dykt upp på någon lista. Det vet alla trädgårdsmänniskor att den är mycket invasiv och bör utrotas men hur vi skall lyckas med det vet jag inte.

Glad sommar till alla BOVar Inger Kullberg, ordförande

PÅ PÄRMEN Iris reticulata, en av vårens första uppstickare i rabatten.

Foto: Eva Vikstedt

Asclepias syriaca 2 sidenört Oslo bot 2008

Skål för oss!

Om föreningen Nya medlemmar: Använd blanketten på webbsidan eller kontakta Nina Gallen, helst per e-post: gallen@netti.fi

Du kan också ringa (helst kvällar eller veckoslut) tel. 050 526 1189 Inger Kullberg tel. 040-548 8906 och e-post inger.kullberg@kolumbus.fi

Ansvarig för bovarnas hemsida, teknik och Facebook: Henrika Arle, e-post henrika.arle@gmail.com

Ansvarig för BOV-bladet: Eva Vikstedt 040-5765294 evikstedt@gmail.com Bibliotekarier: Marita Rosengren, Maria Schröder och Viveca Thomé Chefsvärdinna: Birgitta Jakas birgitta.jakas@gmail.com Medlemsavgift år 2018: 22 euro.

Föreningens bankkonto: Aktia FI4840551820097214 I betalningsärenden kan ni vända er till Lisen, tel. 0400-686 710 och e-post lisen.granberg@kolumbus.fi 2

med på vår lista i Finland. Vi kanske har försökt odla en sådan växt och på alla sätt skyddat den för att få den att överleva och sedan skall den utrotas.

Föreningen Blomsterodlingens Vänner har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 95. Händelsen firades på månadsmötet i mars med skumvin och tilltugg i Brages festsal.

Plock ur BOVarnas tidiga historia: Föreningens konstituerande möte hölls den 9 mars 1923 på Tjänstemannagården i Helsingfors, med 28 medlemmar närvarande. Ren två år senare var BOVarna så många att man avstod från att träffas hos varandra och hyrde en möteslokal. De blev många under årens lopp: Hotel Karelia, restaurang Gambrini, Finsk-engelska klubben, Hotel Carlton, Fazers övre café, Svenska Gillet, Lyceumklubben...

Rh luteum guldazalea Björkelund 2012

R rugosa 3 vresros Björkelund 2006

Redan tidigt ville BOVarna ha ett fotografialbum över prydnadsväxter och det grundades år 1924. Också ett herbarium ansågs vara önskvärt. Några år senare gavs fröken Svea Wasastjerna i uppdrag att pressa för herbariet lämpliga växter. Redan första året prenumererade man på utländska trädgårdstidningar och beställde blomsterfrön från England och Tyskland. Biblioteket katalogiserades år 1949. Auktioner på blomsterfröer hölls på 40-talet. Den första exkursionen hölls ren sommaren 1923 och gick till Botaniska trädgården i Helsingfors där prof. A Wallgren talade om saxifraga-släktet och förfintliga arter demonstrerades. Samma sommar hann BOVarna också besöka Dalby i Esbo där rikhaltiga växtsamlingar förevisades av professorskan B Schauman.

3

Nu kör vi!

Sommarens Program

Den här tiden på året jag brukar tycka att varken tiden eller jag själv räcker till. Det finns så mycket som borde göras: man borde räfsa och städa efter vintern (är det bara våra träd som har tappat ovanligt många kvistar och grenar i år?), nu borde det sås och planteras, nu borde det beskäras och delas, gödslas och vattnas. Allt det där som egentligen är roligt och definitivt självpåtaget och frivilligt kan plötsligt bli ett stressmoment. Kanske borde man tänka om. Låta bli att titta på det ogjorda i trädgården och njuta av det som naturen bjuder på. Sitta ner, räkna fjärilar, kolla in nya fågelläten. Andas in vårens ångor och dofter! Ägna några vårdagar åt världen utanför!

BOVarna reser till Irland Obs! Hotellbyte

Mycket av jobbet i täppan kan ju faktiskt vänta till senare, eller lämnas ogjort. Läs om Börje Remstams tankar om den rensnings-, bevattnings-, spadfria trädgården i BOV-bladet. Kanske är hans filosofi riktigt förnuftig.

Det här numret av BOV-bladet är det första jag ansvarar för men jag hoppas det ändå känns bekant. Att ta över efter ambitiösa redaktörer som Henrika Arle och Ulrica Cronström – för att inte tala om Brita Svartström som skrev historiens allra första BOV-blad! – är ett hedersuppdrag och en utmaning. Jag ska försöka göra ett Blad som varje BOV kan ha glädje och nytta av när det ramlar in genom brevluckan, två gånger per år. Men en medlemstidning är inte ett enmansprojekt. Utan hjälp av er BOVar blir det ingen bra tidning och därför jag ser fram emot era bidrag i kommande Blad. Skriv och berätta vad som har hänt i din trädgård, om glädjeämnen och besvikelser eller kom med tips och råd som kan vara till nytta för oss andra. Skicka in bilder från trädgårdar du har besökt! Och framför allt: låt mig veta vad du vill läsa om i BOV-bladet.

14.30 Porkkala gård Porkkalankuja 60, Lammi, guidad tur https://puutarhajapuisto.net/ 16.00 besök i deras plantskola, perenner 16.45 mot följande plantskola 17.00 Terolan taimitarha, Kirkkokuja 54, Tuulos, kaffe http://terola.fi/Koti.php 18.00 hemfärd Ca 20 Tillbaka till Kiasma Den som vill stiga på bussen på vägen från Bromarv in till stan eller när den far norrut längs Tavastehusleden ska kontakta Inger.

Priset är 50 euro, som betalas in på BOVarnas konto (nederst på sid 2) senast 1.8. Glöm inte referensnumret (finns på adresslappen på sista sidan).

Anmälningar tas emot av Inger Kullberg inger.kullberg@ kolumbus.fi

28 BOVar är på väg till Dublin med omnejd 11-15 juni. De får se bl.a. ståtliga Powerscourt Garden, nyligen placerad på bronsplats på trädgårdarnas Topp Tio-lista, Irlands bästa mini-trädgård Patthana och Carmel Duignans plantparadis för finsmakare.

Grön sommar!

Researrangören meddelar att det blir hotellbyte. Det planerade hotellet var dubbelbokat så nu kommer BOVgruppen att bo två nätter på Esplanade Hotel Bray, Strand Road, Bray och två nätter på Summer Hill House Hotel, Main Street, Enniskerry.

Eva Vikstedt

Vi ser fram emot att få höra om resan på julfesten!

Bild: Bo Forsskåhl

I detta BOV-bladsnummer ska du inte missa pionerna som presenteras av våra experter, Brita Svartström och Andrea Åberg, eller orkidékännaren Kerstin Meinanders rapport från vårens orkidéutställning.

BOV-plantorna är klara den 6 juni

Öppna trädgårdar 1 juli

BOVarna besöker Tavastehus

Plantorna kostar i år 1,50 €/st, ta med kontanter när ni åker och hämtar plantorna. 100% groning och odling kan man inte räkna med, men en väldigt hög procent av plantorna brukar lyckas.

Avhämtningen sker från Perenna Björkvall 6.6. 2018 kl 17-19, Halmkärvsvägen 4, Helsingfors. Kan ni inte hämta plantorna, så be en vän lösa ut dem. Vi har inte möjlighet att skicka plantor per post. Kontakta Andrea om du har frågor 040 7259966.

Plantorna är avsedda för privat bruk.

Varje år dras en mängd småplantor upp åt BOVarna.

Dem har alla medlemmar rätt att beställa. De är alltid möjligt att framställa önskemål om vilka plantor man skulle vara intresserad av följande år.

Sådana som kan förväntas gro och nå en hanterbar storlek, tas ganska säkert med på listan. Önskemål kan skickas till blomsterodlingensvanner (at) gmail. com Listan på nästa års BOV-plantor publiceras i nästa BOV-blad och beställningen av plantor brukar ske i januari.

4

Lördagen den 11.8.2018 planerar BOVarna en resa till Tavastehus. Programmet ser ut så här: 8.30 Start från Kiasma 10.15 Mikkola privatträdgård, Moosenmäentie 129, Pekola (i Hattula), kaffe 12.15 mot Aulanko 12.30 lunch på Scandic Alanko, stående bord 13.30 Ett varv upp på kullen

I år ordnas den riksomfattande temadagen Öppna Trädgårdar på söndagen 1.7.2018. Under temadagen öppnar hundratals trädgårdar sina portar för besökare.

Puutarhaliitto och Svenska Trädgårdsförbundet, dit också Blomsterodlingens Vänner hör, har arrangerat temadagen Öppna Trädgårdar sedan år 2012. Anmälningstiden går ut den 9 juni.

Mera information om dagen hittar du på nätadressen oppnatradgardar.fi 5

Brunakärr Koloniträdgård fyller hundra år. Det är den äldsta i Finland som finns kvar på sin ursprungliga plats och den erbjuder sina 114 kolonister både avkoppling, trädgårdsarbete och social samvaro.

Bland ivriga kolonister finns ett tiotal aktiva BOVar. Två av dem, Ann-Mari Estlander och Camilla Rosengren, presenterar trädgården för BOV-bladets läsare.

livsmedelsbristen var ett argument i beslutet. Till ändamålet uppläts ett 4,5 ha stort område invid en militärväg som ledde mot öster, i Grejus, som i tiden av Drottning Kristina hade skänkts till Helsingfors stad ”till fördel och nytta”. Området tillhörde Korpas skattehemman i Lill-Hoplax by i Helsinge socken. Namnet Brunakärr kommer ursprungligen från ”det brinnande kärret” och hänför sig enligt uppgift alltså till eld, inte till färg. Området var omgivet av skog och gränsande till en svingård, men redan år 1918 kunde man resa dit med spårvagn, dåvarande Haga spårvagn från Skillnaden.

premierade de bäst skötta lotterna för Brunakärr koloniträdgård ”anordning och placering, växtlighet, i Helsingfors grundades år rensning, gallring, extra värdefulla 1918.

Koloniträdgården är grönsaker och totalintryck”. Ett Helsingfors äldsta, den flertal diplom från olikaoch nationella odlingstävlingar hänger i dag på sin äldsta i Finland som är på föreningshusets, ”Storstugans” vägg. ursprungliga plats. Området Prisen var praktiska trädgårdsredskap. är i Helsingfors stadsplan Det var ont om utsäde och frön. Man betecknat betydelsefullt odlade främstsom rotsaker: potatis, kål, område uroch kulturhistoriskt rovor, kålrot morötter. Efterhand planterade man även fruktträd och och byggnadshistoriskt bärbuskar. hänseende och med tanke på

Trädgårdsarkitekt Birger Schalin, en av grundarna till föreningen Blomsterodlingens Vänner, fick i uppdrag att utarbeta ett förslag till utformning av området.

Arbetena på den oplöjda ängskärrmarken inleddes omedelbart; brunnsgrävning, trädfällning, uppdragning av lotternas gränser, utmärkande av vägar mm. Det var tunga tider: inbördeskrig, matbrist och elände. Arbetet var att förvandla kärret till odlingslotter var under de första åren hårt, området var frostig kärrmark och jorden var mager och mossig. Matjorden hade till största delen transporterats bort till skansbyggen av ryska militären, som hade inkvarterats i Korpas by.

Avfallsvattnet från Korpas stora svingård, uthus och ladugårdar strömmade till kärret – dagens kolonister antar att vi har detta att tacka för den fortfarande näringsrika jorden!

Brunakärr 100 år

En trädgård till nytta och nöje Koloniträdgårdsidén kom ursprungligen från Tyskland via Danmark och Sverige. I Tyskland anlades de första trädgårdarna redan på 1880-talet. Idén var att stadens mindre bemedlade skulle få leva hälsosamt i den friska luften och kunna utöka sin mat; koloniträdgården ”betyder för den trångbodda arbetarfamiljen i storstaden i viss mån en återgång till naturen. Barnen förflyttas under den varma årstidens dagar från de dammiga gatornas och grändernas fysiskt osunda och moraliskt fördärfliga omgifning till den egna grönskande täppan, där lek omväxlar med sundt arbete...”.

I Helsingfors gjordes flera initiativ till myndigheterna, de första redan år 1902, men de stötte på motstånd. En orsak till detta var, enligt historikerna, att man inte i storfurstendömet Finland såg med blida ögon på sammankomster. Tack vare ihärdiga initiativ från olika håll, främst kan nämnas eldsjälarna Bertha Tabelle från Svenska kvinnoförbundet och Olof Strömberg från ungdomsförbundet Fylgia, beslöt stadens socialnämnd den 26.4.1917 att förorda idén och den godkändes av stadsfullmäktige i maj samma år, med ett årligt anslag om 2.100 mark. Den rådande 6

Bild: Sakari Kiuru / Helsingfors stadsmuseum

Sommaren 1918 var kall och regnig. ”Männen bar sina barn och hustrur på ryggen för att komma till sina parceller”.

De fem första åren var mycket svåra, det fanns inga ordentliga utfallsdiken utan vattnet samlades i området som förvandlades till vattensjuk mark i de mera låglänta delarna. Skörden gick ofta förlorad, men kolonisterna gav inte upp. Avloppsbrunnar och täckdiken grävdes i början av 1920-talet, vilket förbättrade situationen. Dricksvatten var ett problem ända fram till 1948, då delar av trädgården anslöts till stadens vattenledningsnät, området fick så kallat sommarvatten, som ännu är i bruk.

En trädgårdskonsulent underlydande socialnämnden, först Ossian Lundén och efter honom Elisabeth Koch åren 1925-1955, anställdes för undervisa kolonisterna om trädgårdsodling. Man anordnade kurser i trädgårdsskötsel, deltog i nationella tävlingar och

Bilder: Helsingfors stadsmuseum

I början av 1920-talet började också stugor byggas. Ritningar till fem olika typer av ”hyddor” utarbetades av arkitekt Runar Finnilä. De minsta stugorna var 6 m², de största 12 m².

Byggnadsmaterial var bland annat virke från transportlådor, till exempel billådor från bilföretaget Nikolajeff.

Stugorna hade pärttak, men år 1934 ersattes de med Icopalplattor på grund av brandrisken. Nuförtiden har de flesta stugor filttak. På området finns fortfarande några av de ursprungliga stugorna kvar, även om de flesta har utvidgats på ett eller annat sätt. 70% av stugorna är byggda före 1956, de flesta mellan åren 1925-1932. Stugorna gavs ofta namn, som nya generationer åtminstone till en del har bevarat: exempel är Fridhem, Solstuga, Vik In, Lyckebo, Terapi, Tummen mitt i hand,

Vitsippan, Trollebo. Numera får man bygga en stuga plus lekstuga eller förrådsbyggnad på sammanlagt högst 25 m².

Krigsåren 1939-1944 var bistra. I koloniträdgården odlades nästan varje millimeter av lotterna med grönsaker. Maskrosrötter användes till kaffesurrogat och tobaksvännerna odlade tobaksplantor. Vissa kolonister uppfödde med stadens tillstånd grisar och kaniner. Många bodde i sina stugor under bombardemangen.

De kalla vintrarna gjorde att nästan alla fruktträd och bärbuskar frös. Till exempel att skaffa gödsel krävde stor uppfinningsrikedom. Det berättas om en kolonist som reste ut till trädgården i spårvagn med en kappsäck full med gödsel. När han skulle stiga av spårvagnen i Brunakärr var kappsäcken försvunnen!

Koloniträdgårdsidén byggde alltså ursprungligen på sociala motiveringar i tider av krig och livsmedelsbrist; mindre bemedlade familjer skulle ges en chans att utöka sin mat med egna odlade produkter, att komma ut i friska luften och arbeta tillsammans med familjen och med andra. Koloniträdgårdslivet erbjöd dessutom ett livligt socialt liv. Man anordnade fester, soaréer, utställningar, man hade basarer, lopptorg och lotterier.

Koloniträdgårdsidén har förändrats med tiden. Nuförtiden är det inte många som odlar köksväxter – perenner, blommande buskar och bärbuskar, fruktträd, gräsmattor, pergolor och terrasser mm. pryder lotterna. Vissa gemensamma traditioner upprätthålls; medlemsträffar, sommar- och julfester, lopptorg och lotterier anordnas liksom även gemensamt arbete i form av talkon vilka ändå inte aktiverar medlemmarna i önskad grad. Medlemmarnas ålder varierar i dag mellan 29-97 år, medelåldern är ca 64 år. Kvinnorna är i majoritet. Glädjande många barnfamiljer har under de senaste åren köpt en stuga.

Området är en sommartid öppen park. Besökare är välkomna att vandra omkring på vägarna och njuta av idyllen.

Läs mer på hemsidan www.brunakarr.fi Ann-Mari Estlander Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Hembygden Källor: www.brunakarr.fi https://hkm.finna.fi/Record/hkm.

HKMS000005:km0032pg Brunakärr koloniträdgård 80 år, en historik. Bengt Ekelund, 1998 7

Brunakärr 100 år:

Perenner, lökar och ettåriga sommarblommor hör till de tacksammaste växterna för de odlingsintresserade. Utom det gamla sortimentet av traditionella stugväxter kan man experimentera friskt med nya sorter, här gäller inte lika många regler som för byggandet. Om man misslyckas med något är skadan sällan stor, det är bara att pröva något annat nästa år.

Krusbär och brinnande kärlek Libbsticka, Levisticum officinale, fanns förr på nästan varje bondgård, mest som medicin för korna och humle, Humulus lupulus, till ölet. Aruncus dioicus, plymspirea och hässleklocka, Campanula latifolia, pryder nästan alla trädgårdar i Brunakärr.

Duntrav, Epilobium angustifolium är en välkommen gratis färgklick.

De små trädgårdarna i Brunakärr representerar på många sätt traditioner från en svunnen tid. Växtsortimentet är rikt, men traditionellt, häftiga rariteter och de nyaste modeväxterna är sällsynta.

Växter från gamla bondträdgårdar, som kroll-lilja och brandgul lilja, bergklint och brinnande kärlek, finns överallt.

Stenpartier förekommer däremot inte i det gamla kärret. Skalan och helhetsintrycket påminner fortfarande om en fruktträdgård från gamla tider, med nytto- och prydnadsväxter sida vid sida. Alla växter är en stolthet och ett underverk, nåja, nästan alla...

De flesta lotter har i grundplanen kvar det ursprungliga mönstret för en odlings-trädgård från 1900-talets början.

Mönstret är en rätlinjig rutplan som är praktisk ur odlingsmässig synvinkel,

Brinnande kärlek, Lychnis chalcedonica, praktbetonika, Stachys (Betonica) grandiflora, stjärnfloka, Astrantia major, pioner och krolliljor, Lilium martagon tar ut svängarna i färg, form och doft.

Lite senare höjer jordärtskockorna, Helianthus tuberosus trädgården till en mera prosaisk och nyttig nivå.

8

solig och öppen, med raka rabatter som ger rumsverkan, men som inte skuggar.

Stuga, sittplatser och andra byggverk är samlade i en grupp. Bersåer och häckar får inte växa så höga att de skuggar egna eller grannens odlingar. Nybyggen på lotten för ofta med sig femtiotalets skifferplattor och friare former. Odlingslanden har krympt till någonting symboliskt, men ytan finns kvar som gräsmatta.

Stora perenner som tar mycket plats och som multnar långsamt i komposten, som till exempel parkslide, Fallopia japonica, (synonym med Reynoutria japonica och Polygonum cuspidatum) har inte hört till de vanliga arterna i koloniträdgården.

Sådana som sprider sig aggressivt, som parkslide, gullris och jättebalsamin, har på initiativ av staden bekämpats på hela koloniträdgårdsområdet de senaste åren.

Också andra arter, till exempel prästkragar och jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, kan bli besvärliga. Förr sköttes odlingslanden intensivt och man var på sin vakt mot allt som växte på fel plats.

När nya entusiastiska odlare tar över en gammal lott, kan arter som inte tidi-

Varför är just ramslöken min favoritväxt?

Jag har tre goda skäl!

För det första: Den tilltalar alla mina sinnen. Den är vacker att titta på i sin enkla skönhet, flocken med vita stjärnblommor på rak trekantig stjälk med två stiliga lansettblad.

Med sin härliga vitlöksdoft och smak retar den luktsinnet och kör igång smaklökarna. Allt från blomma till lök är ätligt och hälsosamt. Ramslöken anses också som ett naturligt antibiotikum som t.o.m. anses kunna förebygga åderförkalkning, blodproppar och mycket annat.

Hörselsinnet då? Där den växer i hassellunden och bildar sina täta vitlöksdoftande mattor trivs också många glada bevingade sångare som frikostigt ger sina gratiskonserter.

Ramslöken gör mig glad och den ger mig en känsla av välbefinnande!

Ramslöken trivs i hassellunden.

65 år senare sökte min man och jag upp slottet och vi hänfördes av de otroliga ramslöksmattorna i ekskogen intill. Vi träffade de nya ägarna som just den dagen skulle avnjuta ramslökssoppa med

S. Brittae lök, om vilkens dråpeliga effekt emot mullvadar, så ofta blivit talt i Stockholm och Vetenskapsakademien, var förnämsta orsaken varför jag ställt hemresan genom Vadstena, att där få se vad det vore för en härlig lök. Denna lök var här allmänt bekant och kallades munklök, växte ymnigt i klosterträdgården och förmentes vara hitförd ifrån Italien av S. Text och bild: Britta Forsman

Sparris och jordärtskocka odlas mest som prydnadsväxter.

Allt, som småningom blir stort, vanliga skogsträd, som björk, gran och tall är bannlysta på lotterna, också ädelträd, och alla barrträd, inhemska eller exotiska: ekar, lönnar och tujor. De tolereras i viss mån så länge som plantorna är små, men måste tas bort när de blir för höga, smärtgränsen går vid en höjd på 4,5 m. Höjdregeln gäller också för de fruktträd som skall finnas på varje lott. Minst två fruktträd är kravet, men man får ha flera.

Krusbär och olika vinbär finns på nästan alla lotter. Krusbär representerar en gammal tradition, men de är ännu mycket vanliga i Brunakärr.

Syrener är de vanligaste prydnadsbuskarna, mest odlas den vanliga bondsyrenen, men också många andra arter och namnsorter. Nummer två är rosor, pimpinellros eller ”midsommarros”, olika rugosa- hybrider, valamoros, daggros, enstaka gamla herrgårdsrosor och polyantha-rosor.

Carl von Linné skriver den 23 augusti 1741 i sin dagbok ”Gotländska resa” följande:

Värdinnans egen gömda vrå. gare spridit sig på något störande sätt, bli ogräs på grund av att man vill odla naturlikt.

Genom upplysning och kurser försöker föreningen stöda odlingsintresset och öka kunnandet i odling och dessutom öppna ögonen för det karakteristiska i Brunakärrs små trädgårdar, så att man inte sätter igång med grävskopa och nyanläggning i en kanske nedgången trädgård, utan att först överväga möjligheterna att rusta upp det gamla.

Hortikulturellt kan man ännu betrakta Brunakärr som en oas för traditionella växter och odlingssätt. Brunakärr koloniträdgård utnämndes till ”Årets kulturmiljö 2018” av föreningen Maatiainen – Det lantliga kulturarvet.ry.

Text och bild: Camilla Rosengren

Stigen ner till Mammutdalen.

MEN – Se upp så inte liljekonvaljen med liknande gröna blad smyger sig in bland ramslöken, för då kan det gå på tok.

För det andra: Ramslöken hör ihop med min familjehistoria. Mina ramslökar härstammar från Råbäcks slott på Kinnekulle söder om Hällekis öster om Vänern. Trakten är omtalad för sin speciella och vackra natur.

Under kriget hade släkten Klingspor upplåtit slottet till hem för finländska mödrar med barn.

Som tvååring var jag där med min bror och vår mamma som skötte om matlagningen.

ramslöksblad som huvudingrediens. De ramslökar som kom hem i vårt bagage, från slott till koja, fann sig väl på vårt enkla torp och har brett ut sig med åren.

För det tredje: Ramslöken själv har en historia som går långt tillbaka i medeltiden. På 800-talet påbjöd Karl den store, frankernas kung, att vissa värdefulla växter skulle odlas på hans kungliga domäner, bland dem ramslöken, kallad Sta Brigids lök efter ett irländskt helgon som levde på 400-500 talet.

Ramslöken har odlats i otaliga klosterträdgårdar och kom på det sättet med munkar och nunnor till Sverige, bl.a. till Vadstena.

9

blommar tidigt, ska inte klippas hårt, bara ansas lite. De ska inte skäras ner för kraftigt, då blir det ingen blomning följande år. De sent blommande kan beskäras ordentligt på våren.

Beskärningen av dem som blommar både på årets och fjolårets skott ska göras med sunt förnuft. Skär lite, spara lite.

‘Mme Julia Correvon’

Klematis – klätterväxternas drottning

Bara fantasin sätter stopp för hur en klematis kan användas i en trädgård. Som klätterväxternas drottning erbjuder den något för envar.

BOVarna fick i februari en rejäl dos klematiskunskap av en av Nordens främsta specialister, Krister Cedergren från Helsingborg. Han vet det mesta om de ca 50 arterna klematis, fördelade på 17 släkter, som finns i Sverige. I hela världen finns det bortåt 1800 arter, med allt från upp till 20 meter långa lianliknande rankor till växter med stammar tjocka som flaggstänger.

Redan vikingarna kände till växten.

Den kunde flätas ihop till rep och användes för att pryda hyddorna under skördefester. Klematis sågs som en nyttoväxt för biodling i t.ex. Ryssland.

Dessvärre användes den också för att framkalla allergiska reaktioner. Fattiga föräldrar gned sina barns underarmar med klematis för att framkalla rodnad och blåsor och skickade sen ut dem för att tigga!

‘Xerxes’ 10

Krister Cedergren driver en plantskola med tonvikt på klematis och rosor i Råå utanför Helsingborg. Plantskolan har nästan 100 år på nacken och är ett familjeföretag. Hans eget stora intresse för klematis väcktes när han fick en drever som 17-åring.

- Jag byggde en hundgård med en kamrat och när min far kom för att beundra bygget bad han mig följa med till plantskolan. Där plockade han fram några klematisplantor och bad mig plantera dem runt stolparna på hundgården. Och det blev den snyggaste hundgård jag sett!

Den cedergrenska plantskolan har också en annan specialitet: gammaldags rosor. De infördes i sortimentet av hans far, som ville sälja doftande rosor.

De odlingsvärda rosorna bör finnas i handeln, anser Cedergren.

‘Avant-garde’

- En modern ros kan man ha i en vas på bordet. Men i trädgården ska man ha doftande gammaldags rosor.

Krister Cedergrens bästa klematisråd: Vattna!

Hur ska klematis planteras?

Cedergrens råd är att plantera klematis ungefär som rosor. Gropen ska vara åtminstone 40 x 40 x 40 cm och fyllas med god jord. Ovansidan av rotens jordklump ska finnas 10 cm under jordytan när planteringen är klar. Sen ska sekatören fram. Klipp ner plantan till minst hälften av vad den var. Det räcker med ett bladpar ovanom markytan.

Klipper man plantan just ovanom bladvecket, kommer det att tvinga fram två stjälkar i stället för en. När de två har fått sitt första bladpar, klipper man topparna igen. Så bygger man upp en

‘Esperanto’

kraftig planta genom att toppa eller pincera. Detta ska göras på försommaren så att plantan för växa till sig på sensommaren. Plantan hinner etablera sig och blir inte stressad av att behöva transportera näring och vätska till alla blad. På sikt blir det mera blommor.

Klematis som köps sent på året ska inte klippas förrän nästa vår.

Den vanligaste frågan till experten handlar om när och hur klematis ska klippas.

Vilken slags gödsel ska klematis ha?

- Det är en fråga jag ofta får. Nuförtiden spetsar jag till det när jag svarar: Om det är så att du inte tänker vattna din klematis kan du skita i att gödsla den också!

Hönsgödsel, NPK eller något annat, det spelar ingen roll enligt Cedergren.

Rötterna kryper nämligen inte upp ur marken för att knapra i sig det som finns på ytan. En växt kan bara ta upp sin näring som flytande föda. Gödslet måste

- Jag brukar svara med en motfråga: Vad är det för sort? Då brukar svaret bli svävande. ”Den fanns på tomten när jag köpte huset.” Då vill jag veta när klematisen blommar, före eller efter midsommaren.

Tumregeln är att de som blommar på försommaren, blommar på fjolårsskotten. De som blommar senare, blommar på årsskotten. Det finns också klematis som blommar både på fjolårsskott och på årsskott. De som

Krister Cedergren driver en plantskola med tonvikt på klematis och rosor i Råå utanför Helsingborg. den nya klematisen kvävas. Det undviker man genom att sätta ett skydd mellan gropen och grannväxten, t ex i form av en halverad hink utan botten. Då skiljs växterna åt så att rötterna inte rusar in i den nya jorden där den klematisen hinner etablera sig.

EV

‘Alba Luxurians’ lösas upp i rikliga mängder vatten och detta gäller särskilt klematis.

- Vattna så mycket så du tror att växten dränks. Och vattna sen lika mycket till.

Och ännu ett gott råd: Samplantera!

Plantskolföretagaren Magnus Johnson i Södertälje fick en gång en fröställning av en kund som hävdade att han korsat fram en ovanligt vacker klematis. Johnson sådde fröna, mest på skoj. Det första året hände ingenting. Följande år grodde ett frö.

Sen tog det ytterligare två år innan plantan orkade blomma. Johnson döpte blomman efter sin gamla kund, Ivan Olsson, som redan hade hunnit gå bort. Den har visat sig vara en fin växt, kompakt i växtsättet och kan ge blommor ända från basen, dels tidigt, dels på sensommaren.

Tillsammans med en annan växt kommer klematis bäst till sin rätt. Men var noga med att välja en sort som klarar av att växa ihop med en perenn, buske eller ett träd. När gropen för klematis grävs, skadas rötterna på grannväxten. Den nygrävda gropen, som har fin jord och vattnas flitigt, lockar å andra sidan till sig rötterna från den gamla växten. Då kan

‘Summersnow’

Så här fint kan det bli när man gör fel! En av Krister Cedergrens kunder skaffade en Dr Ruppel och följde noga de anvisningar han fått om hård beskärning. Det gick några år men blev inga blommor. Ett år fick han nog av den krångliga växten och struntade i klippningen och lät den växa fritt. Då blommade den hejdlöst och rikligt. Under den djärva klippningen flera år i rad hade plantan sluppit sätta sin energi på blommor och frön och hade krafter att blomma när det äntligen blev möjligt.

11

Terra preta Svart jord med biokol

Bildtext:

kallar det, hälls över kolet tills kärlet med kol är fullt. Kolet laddas i några dagar.

Nässelvatten eller vallörtsvatten fungerar lika bra. Den vätska som inte sugs upp i kolet används som gödselvatten och späds ut.

Träet, fliset eller sågspånet förkolnar i ugn, krossas till c. 1cm stora bitar, laddas med urin eller nässelvatten, blandas upp med kompostmylla och breds ut. avancerat jordbruk och tjocka lager av svartmylla, en överraskande upptäckt eftersom vanlig jord i regnskogar brukar vara rätt näringsfattig. Växtdelar bryts ner fort och näringen försvinner lika snabbt. Därför får avverkning av regnskogar så allvarliga följder. Men indianerna hade skapat ett djupt lager Svart jord runt sina byar. Dessvärre av svartmylla utplånades indianbosättningen Biokol i kolonisatörernas västerländska sjukdomar.

Motorsågspån

Biokol

Han bjuder maskarna på fest

Terra Preta V ä l k

Ett prunkande trädgårdsparadis där växterna tränger ut varandra och gångarna blir så smala att man knappt kan ta sig fram. Biokol och täckodling är ledorden i Börje Remstams ekologiska trädgårdsfilosofi.

Utan odlingserfarenhet flyttade han ut på den sörmländska landsbygden för nästan 50 år sen. Men ett visste han med säkerhet: han hade fått nog av ogräsrensning på faderns åkrar.

Odlingsentusiasten Börje Remstam berättade om sina erfarenheter för Blomsterodlingens Vänner på januarimötet. Margareta och Börje Remstam bor 12 mil väster om Stockholm i Trantorp nära Eskilstuna. Trädgården bestod ursprungligen av tung lerjord, typisk för Mälardalen. Nu har Margareta och Börje förändrat jorden med biokol och täckodling. Börje har också tillverkat biokol både för eget bruk och för försäljning.

När förkolnad och näringsladdad biomassa används som jordförbättringsmedel får man en extremt näringsrik odlingsmark. Metoden fungerar som en slags kolmila i modern tappning.

Resultatet blir ett växtunderlag som är poröst och näringsrikt, med förhöjt pHvärde och större motståndskraft mot torka och sjukdomar. För 10 år sedan var biokol nästan okänt bland odlare. I dag växer intresset för metoden i synnerhet i Sverige där också forskare försöker ta reda på vilka positiva klimateffekter biokolsbruket kan ha.

Bruket av biokol har långa anor. När de första europeerna kom till Amazonas på 1500-talet fick de till sin förvåning se 12

- För 30 år sen slutade jag vända jorden med spade, använda stallgödsel, vattna och tillföra vanlig kompost.

Rensningen har fallit bort till 99 procent. Bekämpningsmedel använder jag inte alls.

Börje Remstams enda problem är att växterna blir större än normalt och måste stödas.

Den sydamerikanska svartmyllan återupptäcktes först på 1970-talet. Man fann ett område med kraftig jord, lika stort som Frankrike. Arkeologiska utgrävningar visade att indianerna hade använt sig av något som liknade kolmilor eller svedjebruk: de eldade upp växtdelar och trä men täckte över branden med jord för att begränsa tillförseln av syre. Kvar blev svart träkol som berikade jorden och blev en utmärkt odlingsmark.

Rabarberbladen blir 130 cm i genomskärning, en rödbeta kan väga 700 gram.

Remstam täckodlar. Han nyttjar löv, halm och blasten från odlingsväxterna.

Vallarna mellan växtraderna kan bli upp till 20 cm tjocka. Löv anses visserligen vara näringsfattiga men när lagret består av tusentals blad och mask blir resultatet häpnadsväckande.

- När jag hörde om indianerna tänkte jag att det inte går att få en bättre jord än den jag ren har. Men försöka duger och jag ville pröva.

- 500 maskar skapar ett halvt kilo gödsel per kvadratmeter per dygn. Det gör 90 kg på en kvadratmeter på en sommar. Varför ska man då använda jättelika mängder köpgödsel?

Sen några år tillbaka blomstrar familjen Remstams trädgård som aldrig förr.

- Första gången jag sådde morötter i biokolsgödslad jord trodde jag inte mina ögon när jag stack ner handen.

Det var det fräckaste! Marken hade blivit porös och lucker! Har sorkarna varit framme? Men där fanns inga sorkhål, det var marken som hade förändrats.

Så här gör Remstams: De börjar med kol. Remstams bor i ett vedeldat hus och har utnyttjat träkolet i pannorna.

De har också bränt ved, sågspån, träflis i plåthinkar med lock eller täta pepparkaksburkar som placeras i vedpannan. Burkarna har perforeras med lite hål. Av bolltistel lär det bli alldeles speciellt bra kol. Det viktiga är att syretillförseln i burken eller hinken stryps i tid. Vanligt grillkol duger inte lika bra eftersom det finns så mycket trämassa kvar.

När kolet har svalnat – det tar tid! – är det dags för nästa steg. Det förkolnade materialet ska huggas sönder i

Det laddade biokolet blandas ut med kompostmylla i proportionerna 50/50.

Då tillförs mikroorganismer som guldvattnet saknar. Nässelvattensbiokol behöver ingen tillsats. Blandningen myllas lätt in i odlingsbädden. Remstam använder ett specialverktyg, en slags tvåtandad kultivator. Biokol kan blandas ner i jorden vilken tid på året som helst, företrädesvis vår och höst.

Krossa kolet 1cm

3

Bolltistelfrö

.. och kolat Bilder: Börje Remstam

tumnagelstora bitar. Själva askan silas bort och duger utmärkt till gödsling av t.ex. bärbuskar. Sen ska kolet laddas.

Kolet drar till sig vatten och näring från jorden och lagrar det i sina hålrum. Därför ska hålrummen fyllas med näringslösning innan det blandas ner i jorden. Oladdat kol gör motsatsen, drar åt sig näringen ur jorden.

Börje Remstam använder sin egen urin till laddningen. Guldvattnet, som han

Följande sådd görs på toppen av vallen sen de sista växtresterna krattats ner i dalen mellan vallarna. Småningom bildas ett allt tjockare lager svart mylla som ligger ovanpå trädgårdens ursprungliga tunga lerjord. Jorden hålls täckt året om. Remstam ser hela sin trädgård som en kompost där han varje dag

bjuder sina vänner maskarna på fest.

Växtdelarna läggs ut på marken och den som tycker det ser skräpigt ut, kan täcka lagret med löv. Träflis duger också bra.

Mineralfattiga jordar kan behöva en tillsats av stenmjöl.

Inte ens sniglar utgör ett hot mot Remstams odlingar. Den enda gång han drabbades, lockade han fram dem med bitar av rotsaker och så var problemet ur världen. Rotsaksknepet upprepar han varje vår, och är noga med att inte plocka bort pantersniglarna som håller efter de s.k. mördarsniglarna. Något bekämpningsmedel har han aldrig använt.

Folk förvånar sig över att Remstams växter är så friska. Det beror på att jorden är frisk, säger han.

- Du ska odla din jord, inte växter, säger Börje Remstam.

EV.

Den tvåtandade kultivatorn är Remstams bästa redskap när han bygger upp sin täckodling.

Experter på miljögifter ställer sig tvekande till användning av urin som gödsel i grönsakslandet. Det finns bevis på att större doser av vissa läkemedel vandrar vidare i näringskedjan från urinen.

Det kan gälla endel antibiotika, vätskedrivande medel och epilepsimediciner, liksom också sötningsmedel.

13

Prunkande pioner bedårar med gammaldags prakt

Svenska Pionsällskapets tio budord för pionodlare:

Bilder: Brita Svartström och Andrea Åberg

1. Du skall endast plantera pioner av hög kvalitet Andreas vita lackpion hör till de första som blommar.

2. Du skall plantera dina pioner under hösten 3. Du skall välja växtplatsen med omsorg Olars kallar Brita den här pionen, som kom med det nya hemmet för nästan 50 år sen. Det torde vara frågan om Duchesse de Nemours.

Våra främsta pionexperter i Blomsterodlingens Vänner, Brita Svartström och Andrea Åberg, presenterade några av sina skyddslingar på aprilmötet, den ena blomman mer överdådig än den andra.

Enkel eller dubbel, vit eller aprikosfärgad, doftande eller luktlös, luden eller sidenaktig, alla var de lika förföriska.

En pampigt röd herrgårdspion som Brita stal fröet till från Bergianska trädgården för c. 40 år sen. Brottet torde vara preskriberat.

Pionsläktet är mycket gammalt. Det sägs att de tidigaste arterna har levat samtidigt med dinosaurierna, troligtvis i Asien. Nuförtiden räknar man med att den finns 30-40 olika arter.

- När jag planterade mina första pioner, valde jag dubbla för att de kändes så märkvärdiga. Nu har jag småningom börjat gå mot de enklare, säger Brita Svartström som inledde bekantskapen med pionerna år 1969 när 14

Edulis Superba hör till de äldsta pionerna, döptes år 1824. Blomman på bilden härstammar från Andreas mormorsmor.

9 Du ska inte klippa bladverket ner för tidigt 10. Du ska aldrig vänta med dina frågor Princess of Thibet heter träpionen som enligt Andrea är vackrast i knopptillstånd.

Andrea Åbergs pionintresse vaknade när hon hjälpte sin mormor i trädgården. Sen började hon studera till trädgårdsmästare och småningom växte också pionintresset fram. Ett minne från barndomens trädgård är Edulis Superba, en gammal pion från 1824.

Andrea berättar att hennes planta har långa anor, den torde vara planterad av hennes mormorsmor!

Itoh-pionerna är korsningar av örtartade pioner och buskpioner. De första hybriderna togs fram för 70 år sen av japanen Toichi Itoh men själv hann han aldrig se dem blomma. Några år senare förädlades Itoh-pionerna vidare av amerikanen Louis Smirnow. I Itohpionerna förenas de örtartade pionernas härdighet med buskpionernas rikliga blomsterprakt. Deras färgvariationer tycks vara oändliga, de är stadiga till växtsättet och t.o.m. remonterar ibland.

Genom mikroförökning har priserna på Itoh-pionerna numera kommit ner till en överkomlig nivå.

6. Du skall hålla dina pioner friska

Till de sista som blommar hör Britas turkiska som behåller sin klotrunda form genom blomningen.

8. Du ska hålla dina pionplanteringar ogräsfria

familjen flyttade till ett frontmannahus i Olars. Där fanns en vit skönhet, luktpionen Duchesse de Nemours, numera döpt till Olars.

På den tiden fanns det inte många pioner att välja emellan, fem kanske, minns Brita. Med fulla rabatter tvekar hon idag inför nyanskaffningar. Men skulle en P. Suffruticosa, enkel vit med mörkt öga, komma i hennes väg, skulle hon antagligen falla för frestelsen...

5. Du skall inte övergödsla

7. Du ska inte förvänta dig blomning första året

Sidenpionen P. wittmanniana är Andreas absoluta favorit, en buskpion som skiftar färg i olika aprikostoner.

Finns det något härligare än pioner!

4. Du skall inte plantera för djupt

Andrea och Brita lägger till ett elfte råd: Gödsla en bit från stjälkarna så når näringen rotsystemet bättre.

Britas Souvenir de Maxine Cornu, köpt en gång för länge sen. – Det är en misslyckad växt, hävdar Brita när hon visar bilder av den yppiga pionen.

Blommorna blir nämligen alltför tunga och måste alltid stödas.

Andreas Itoh-hybrid heter Garden Treasure.

Tillämpad botanik behöver teori

Som stora vitsippor är kronorna i The Bride som finns i Britas trädgård.

Trädgårdsveteranen Bengt Schalin planterade den första plantan i Vinterträdgården i Helsingfors.

Dagen efter vårdagjämningen väckte trädgårdsexperten, undervisningsrådet Tor Lindholm BOVarna ur vinterdvalan med ett inspirerande föredrag om tillämpad botanik. Tor konstaterade att trots att varje trädgårdsintresserad BOV egentligen är botaniker, brister det i våra teoretiska kunskaper. Med rätta begrepp och terminologi är det lättare att förstå växtens funktioner, och ju mer man vet, desto mer fascinerande blir det. Tors egen vårsådd i bastukammaren väckte tillbörlig beundran.

Här växer tomater, paprikor, basilika, petunior, pelargoner med mera.

15

Överdådig snödrottning höll hov i vinterträdgården

Text: Kerstin Meinander Bild: Bo Forsskåhl, Siv Koivisto

Cattilianthe Chit Chat

Coelogyne Cristata, snödrottningen

Snödrottningen 16

Vandakorsning

Phragmipedium besseae-korsning, mandarinorkidé Snödrottningsdagarna i Helsingfors stadsträdgårds vinterträdgård i slutet av vecka 10 ordnas tillsammans med Finlands orkidéförening. Föreningens medlemmar visar samtidigt upp några av sina vackraste orkidéer och gör reklam för föreningen.

Snödrottningen Coelegyne cristata som är äldre än 40 år, och hennes avkomma, täcker en hel vägg i den s.k. kaktusavdelningen. De stod alla i sin vackraste blomning då allmänheten inbjöds att komma och beundra dem. Intresset och trängseln var stor redan den första dagen.

Snödrottningen som hör hemma på Himalayas sluttningar, 1500- 2500 m.ö.h., öppnar där sina blommor så snart snötäcket är så tunt att de kommer igenom det. Växtens bulber som svullit upp med näring för sina blomställningar utgör begärlig föda för betande får. Här hos oss trivdes snödrottningen bra på fönsterbräden i dragiga trähus och kakelugnsvärme eftersom den vill ha relativt svalt och gärna en viloperiod med sparsam bevattning. Att få snö i krukan tycker den också om.

På golvet nedanför snödrottningen står stora krukor med blommande Cymbidium och förhöjer effekten av snödrottningen.

För två år sedan fick stadsträdgården ta emot en donation Cattleya från den botaniska trädgården Botania i Joensuu.

Barnläkaren Mauri Korpela som bl.a. arbetat för Röda Korset i Vietnam hade där som tack fått motta en stor mängd orkideér som placerades i Botania. Dessa Cattleyor trivdes inte så bra och kom hit och nu efter två år här har de blommat sedan november. För många är Cattleya “den enda riktiga orkidén” som numera finns i tusentals korsningar med olika egenskaper.

Phragmipedium besseae, Mandarinorkidé upptäcktes på 1980-talet växande uppe på klipphyllor i Anderna och kunde samlas in endast med hjälp av helikopter. Senare har den hittats på mera tillgängliga ställen och används nu för som bas i olika korsningar. Blomställningen kan producera blommor under ett helt år. I drottning Silvias orkidéskåp sågs den blomma för några år sedan.

Myrmecatavolata Frances Fox, Räven

Zygopetalum, pajasorkidé 17

Diskuterat på BOV-prat

Julfest 2018

https://www.facebook.com/groups/bovprat/

Maten kostar igen 25 euro + vin och kaffegott, varav den som anmält sig betalar blott 15 euro.

Vi har några förändringar, närmare bestämt om betalningen för festen. Det facila priset på 15 euro önskar vi att man betalar direkt till BOV-kontot när man anmält sig.

Vid betalningen, skriv ”Julfest 2018” i meddelandefältet.

Ditt referensnummer står på BOV-bladets sista sida, på adresslappen uppe i högra hörnet. Kontonumret hittar du på sidan 2, längst ner.

Det kommer ju som vanligt att gå anmälningslistor runt i salen under våra möten.

2

Sedan finns ju alltid möjlighet att ringa eller maila om annullering eller komma med en tilläggsanmälan.

3 Campanula lactifolia “Lodden Anna”

1

När det nu är ljuv sommar och hoppas ni njuter av all fägring som naturen bjuder på! Antingen det regnar eller är rykande torrt, får ni BOV-bladets sommarnummer som ni kommer att glädja er åt.

1. Rose-Marie Ölander önskade Glad Påsk med gula hyacinter 2. Mera gult i Gunilla Westmans påskhälsning - vintergäcken kom upp till påsken

Mitt i all grönska vill jag påminna om vår BOV-julfest, även om det känns lite avlägset att tänka på höstmörker och snöslask.

3. Anne-Maj Winqvists Mårbacka -pelargon övervintrade inne i ca 24 grader och slog ut i slutet av mars.

4. Tills pionerna börjar blomma i våra trädgårdar kan vi beundra den här vackra pionbilden som Katri Johanna Björkroth köpt i Xian.

Men julen kommer i alla fall och vår julfest även. Vi firar i år den 12 december och

6

5. Gunilla Cederlöf hade tappat namnet på den här växten som man ställer undan till vintern och tar fram på våren. Hon fick genast hjälp av några Bovar som tror att det är Achimenes, Svarta havets ros.

4

det blir nu tredje året i rad som vi anlitar catering för maten.

I skrivande stund, april månad, när vårfloret sticker upp mellan fjolårsbladen och ljuset har kommit tillbaka, har man nästan glömt bort att hösten var våt och mörk, julen svart ty sedan kom februari-mars med snö, is och sol.

Så må det vara med våra sommarminnen, lagra de blåa stunderna för mörka senhöstdagar.

Ha en skön sommartid

Har redan ordnat med Catering Runda Munken som stod för trakteringen i fjol. Och som vi tyckte lyckades utmärkt.

Föreviga dina blomster!

Gittan Jakas - Beskär inte motivet alltför hårt, låt det ha lite luft omkring sig eftersom det behövs lite klippmarginal i redigeringen.

- Fina bilder brukar man få på morgon och kväll när ljuset är som vackrast. Regndroppar och dagg ger också effekt.

6. Hasseln blommar hos Veronica Söderlund i Pojo 15.4.18

5

Bindande anmälan önskas före den första december. Vid sjukdom eller något annat tungt vägande skäl kan man förstås annullera, men gärna i tid då jag beställer enligt antalet anmälningar.

- Skicka gärna in bilder med vår-, höst- och vintermotiv. Glöm inte grönsakslandet, träden och buskarna när du knäpper dina bilder.

7. Gurli Koskinens fina tulpaner brukar blomma i april

- Skicka gärna in flera bilder så att kalendern blir så varierande som möjligt.

Siv Koivisto

7

Bilderna skickas till Inger.Kullberg@kolumbus.fi eller till blomsterodlingensvanner@gmail.com

Visa oss din favorit!

BOV-kalendern 2019 behöver bilder! I höst ska vi igen trycka upp en ny väggkalender till glädje för våra medlemmar och deras vänner. Bilderna ska skickas in senast den 31 augusti.

Här kommer några tips: - Bilden ska vara horisontell, dvs liggande.

- Använd helst digitalkamera eller se till att din mobiltelefons kamera klarar av minst 1 Mb stora bilder. Bilden ska nämligen förstoras upp betydligt för att fylla en hel kalendersida.

18

I oktober är det fritt fram för BOVarnas favoriter. Då får du presentera dina bästa tips och knep eller en favoritväxt på vårt månadsmöte.

Knäpp några bilder av det du vill visa. Om det är frågan om en växt, presentera den i olika skeden av sommaren. Berätta lite om växten och hur du sköter den. Inget problem om du inte vet vad den heter – någon annan kanske känner igen den!

Enda villkoret är att den ska trivas i ett finländskt klimat. Ta med dig bilderna på en pinne till BOV-mötet den 17 oktober.

19

PSST! Inte har du väl glömt medlemsavgiften?

Betala in den snarast på vårt konto, se sid 2. Kom också ihåg att skriva in ditt personliga referensnummer som finns på adresslappen här ovanför.

Höstens program 12.9. Besök i Botaniska trädgården i Kajsaniemi kl. 16 17.10. BOVarnas egen kväll: Favoritväxter, knep och tips.

21.11. Höstmöte. Johanna Vireaho: Tillandsia, luftväxter.

12.12. Julfest. Glimtar från Irlandsresan.

Besök i Botaniska trädgården Hösten inleds med ett besök i Botaniska trädgården i Kajsaniemi. Vi träffas onsdagen den 12 september kl.16.00 (Märk tiden!) vid ingången till växthusen, Kajsaniemistranden 2. Vi kommer att visas runt i trädgården i c. 1 timme.

Guiderna uppmanar oss att komma i god tid och vara rätt klädda med tanke på höstvädret.

Området är planerat med tanke på rörelsehindrade och det finns en inva-WC. Fotografering är tillåten.

Vi påminns om att det är förbjudet att röra i växterna eller stjäla växter eller växtdelar.

Besöket är gratis för våra medlemmar, Blomsterodlingens Vänner står för guidningskostnaderna. För ett besök i växthusen krävs en skild inträdesavgift på 7€. De stängs kl. 17.

Alla trädgårdsintressearde är välkomna till BOVarna. Vår verksamhet är på svenska och vi verkar mest i huvudstadsregionen.

Du kan bli medlem på webben genom att fylla i ett formulär: www.blomsterodlingensvanner.org/medlemskap-jasenyys/ Eller kontakta vår sekreterare Nina Gallen gallen@netti.fi

Följ med föreningens verksamhet på Facebook www.facebook.com/blomsterodlingensvänner