9 minute read
Åsikten Reportage: På väg i världen ................. 18–19
debattinlägg
– Hur mäts vår insats?
Advertisement
JÖnKÖPInG. De senaste må-
naderna har Vägverkets arbete inom sektorsuppgiften uppmärksammats på flera håll. I samband med Transportforum i Linköping delades Stora Trafiksäkerhetspriset ut i olika kategorier. Alltransport AB och RamkvillaBuss tog hem priserna för Godstrafik respektive bussturism.
Båda företagen har stöttats av Vägverket i sitt arbete med att införa ett systematiskt förbättringsarbete.
I Åkeritidningen uppmärksammas Coop:s samarbete med Green Cargo för smartare logistiklösningar, som minskar koldioxidutsläppen med 8000 ton, även detta till stor del en följd av Vägverkets samlande och pådrivande roll gentemot livsmedelsindustrin.
Samordning av transporter mellan olika klädföretag lyftes fram i inledningssessionen på VTI-dagarna.
jag ser exemplen ovan som ett kvitto på att vi har rätt angreppssätt när det gäller näringslivets transporter, och det känns naturligtvis bra att vår stödjande, samlande och pådrivande roll i samhället verkligen fungerar. Jag får ofta signaler på att kommuner, landsting, energikontor och andra offentliga aktörer efterfrågar vårt engagemang i olika sammanhang.
Det är också påfallande hur starkt man värdesätter den trovärdighet som samverkan med Vägverket ger. Det finns ett flertal exempel där tjänstemän vittnar om att Vägverkets medverkan och vårt starka varumärke varit avgörande för att sälja in trafiksäkerhet och miljö till beslutsfattare i den egna organisationen.
Trots dessa återkommande signaler på framgångsrikt arbete fortsätter det interna ifrågasättandet av sektorsarbetets nytta. Jag upplever en outtalad tveksamhet mot arbetet som behöver lyftas
Vägverkets experter kan mycket om miljö och samhällsplanering – men sprids deras kunskaper
utanför organisationen? Foto: trons
fram i ljuset. Här har vi ett internt problem. Allt sedan sektorsarbetet tog fart under 1990-talet har bristen på påvisade resultat varit i fokus. Och resultat – det handlar om färre döda och minskade emissioner på systemnivå. Inte om vägen dit!
Det långsiktiga förändringsarbete som måste till let som måste till för att dessa ska gå i rätt riktning. Vi behöver bli mycket bättre på att beskriva hur vi hjälper till att bygga strukturer i samhället och hur trender utvecklas med stöd av våra insatser. Detta är ett långsiktigt arbete som kräver nya typer av indikatorer som knappast är relevanta att mäta på tertial- eller ens på årsbasis.
Vi måste våga tro på vår inriktning och följa upp långsiktigt, i vissa fall mycket långsiktigt.
man kan också fundera på vår roll i den offentliga debatten. Naturligtvis är det en känslig fråga i en värld där målkonflikter är ständigt närvarande. Men om vi ska synliggöra hela vårt uppdrag, där påverkan på hur vi använder transportsystemet är en viktig del, tror jag att vi måste bli mycket bättre på att föra fram den unika kunskap vi faktiskt har. På många områden, inte minst när det gäller transporters klimatpåverkan, är Vägverket mycket trovärdiga som experter.
Gott så, men hur många utanför den innersta expertkretsen känner till det? Jag tror att det är de principiella diskussionerna utifrån vår kunskap som måste kommuniceras brett.
Här borde vi bli mycket mer offensiva när det gäller att nå ut med fakta. Att Vägverket varit tysta i den klimatdebatt som fyllt tidningarna de senaste åren är mycket märkligt, inte minst med hänsyn till vårt uttalade mål att bli en efterfrågad aktör i samhällsplaneringens tidiga skeden. Hur ska vi bli efterfrågade om man inte känner till vår kunskap?
Med en mer aktiv roll i samhällsdebatten och en uppföljning som speglar samhället och inte vår interna organisation skulle ett redan framgångsrikt arbete lyftas ytterligare!
för att ändra synsättet till ett mer hållbart sätt att planera, handla upp och genomföra sin verksamhet. Att mäta hur vi förändrar processer och tankemönster hos samarbetsparter tar vi inte till oss. Trots att det är här nyckeln till framgång ligger. Här har vi mycket att lära av andra samhällssektorer. ett exempel är folkhälsopolitiken där man tagit fasta på att det inte bara går att följa upp hälsoutvecklingen genom att räkna antal sjukdomsfall och dödsfall utan att det också handlar om att följa upp bestämningsfaktorer för hälsa och ohälsa genom olika indikatorer och se till vilka processer i samhäl-
reportage: på väg i världen
– Om vi i
Ingvarsson.
på väg i världen
Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör, och Hans Ingvarsson, forskningsdirektör, är två välkända vägverkare. Flera gånger i månaden befinner de sig på resande fot utanför Sveriges gränser. Men varför ska egentligen Vägverket arbeta utanför Sverige? Vägverkstidningen tar reda på vad våra ständiga resenärer egentligen gör.
Alltid på väg mot nya mål
Tysklands heliga ko är fri fart på Autobahn. Sverige skulle aldrig tumma på alkoholgränsen. Men trots olikheterna mellan Europas länder är likheterna större när de olika vägmyndigheterna träffas. – Om vi i Sverige har ett problem kan vi nästan vara säkra på att någon annan har det också. Lösningen kanske redan finns, säger forskningsdirektör Hans Ingvarsson.
Vägverket finns med i flera nätverk i världen. Enbart Hans Ingvarsson har ett till två möten i månaden förlagda i något europeiskt land. Bland annat är han vice ordförande i Ertrac, European Road Transport Research Advisory Council – ett rådgivande organ till EU-kommissionen när det gäller forskning och utveckling av vägtransportsystemet. Oavsett om Vägverket jobbar mot EU-kommissionen eller samarbetar med medlemsstaternas vägmyndigheter finns det mycket att vinna på att höja blicken. – Om vi i Sverige jobbar med frågor om trängsel och storstadstrafik är det ganska logiskt att leta lösningar i Europa. Självklart har länder med riktigt stora städer större erfarenhet av det än vad vi har. Där kan vi hitta lösningar och anpassa dem till våra förhållanden.
internationellt anses Vägverket ligga långt fram i det som rör trafiksäkerhet och miljö, men man brukar enligt Hans Ingvarsson även lyfta fram förmågan att
– Vi måste våga ta steget ut i världen och använda den engelska som de flesta behärskar bättre än de själva erkänner för sig själva. Vi svenskar är faktiskt kända för att prata bra engelska jämfört med många andra från andra länder i europa, säger Hans ingvarsson.
Foto: JennIe MÖrK
samarbeta med det privata näringslivet, till exempel Vägverkets medverkan i Fia, Förnyelse i anläggningsbranschen. Trots många möten på kontinenten är det inte alltid i själva mötessalen som de viktigaste kontakterna knyts. Historier om idéer som kläckts vid frukostbord och kaffeautomater är ingen myt. – De viktigaste mötena sker på raster och vid middagar genom att oblygt våga prata med folk. Sedan gäller det att se upp för kulturkrockar och ha respekt för att alla inte tänker som vi. Att tacka för maten till exempel är en katastrof söder om Danmark. Däremot ska man gärna hålla tal och dra en rolig historia.
Har du gjort några misstag?
– Jag har haft vänner som har räddat mig. Jag var på väg att tacka för maten efter en middag i Italien, men min italienska kollega, som visste hur det fungerade i Sverige tog tag i kavajen, drog ner mig och sa ”tacka absolut inte för maten nu!”. – En annan sak är språket. Även om alla pratar engelska så är det inte säkert att alla lägger samma betydelse bakom ett ord. Därför måste vi prata och fråga tills vi är säkra på att vi förstår varandra och menar samma sak. Det kräver mycket prat och därför också mycket tid.
klimatet och trafikmängden
är det som mest skiljer Sveriges villkor från andra länders. Vi har inte lika stora problem med till exempel asfaltsbeläggning som löses upp i värmen eller den enorma trafikmängd som vissa europeiska städer har. Men mycket är lika och framför allt trycker Hans Ingvarsson på att det finns mycket ansträngning och pengar att spara på om Vägverket skulle engagera sig mer i EU:s arbete med standardisering. Dels för att kunna vara med och utarbeta en standard för till exempel lågbullrande vägbeläggningar, men även för att inom andra områden slippa jobba fram en standard som redan finns. – Ledningen måste tänka EU först och Sverige sen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att engagera oss i det som är på gång i Europa eller använda oss av det som de redan kommit fram till.
På barnsäkerhet är vi etta i världen men vi är riktigt dåliga på att hålla hastighetsgränser, säger trafiksäkerhetsdirektör Claes tingvall.
Foto: JennIe MÖrK
Eftersökt, inbjudet och alltid välkommet. Vägverket står högt på inbjudningslistan när internationella sammankomster diskuterar trafiksäkerhet. – Vi kan lyfta luren och ringa till de vassaste inom området och bara säga ”kan vi träffa dig?” och det får vi. Det är en enorm fördel att ha tillgång till världens kompetens, säger trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall.
Vägverket var tidigt ute med att satsa resurser på trafiksäkerhet. För att högertrafiksomläggningen 1967 skulle bli säker kopplades de bästa forskarna till dåvarande Högertrafikkommissionen, som senare utvecklades till Trafiksäkerhetsverket och många av dem blev kvar. Det och att den svenska fordonsindustrin hängde på och blev väldigt säkerhetsorienterad utgjorde starten för Sveriges starka position internationellt, menar Claes Tingvall. – På barnsäkerhet är vi etta i världen. Hur de ska färdas säkert och hur man utformar miljön för att vara säker för barn. Sammantaget är vi ganska bra på väldigt mycket, men vi är riktigt dåliga på att hålla hastighetsgränserna jämfört med till exempel Frankrike, Holland och Norge.
länderna skulle kunna vara exempel på platser som Claes Tingvall besöker i jobbet. Det är mycket nätverkande utomlands, den här veckan står det Kuala Lumpur och Washington på närvarandetavlan. Han är ordförande i bland annat forskningsprogrammet Safety at the heart of road Design, som är en del av ett internationellt samarbete mellan flera vägverk – ERAnet. – Sverige anses vara bra på demokrati och därför hamnar vi ofta på ordförandeposten. Vårt renommé inom trafiksäkerhet är stort, ibland kan jag känna att det är lite väl stort för så bra är vi inte.
Oj, var inte det väldigt svenskt sagt?
– Jo, (skratt), men vi är inte bäst på allt. Vi blir lite stolta när vi blir tillfrågade i olika sammanhang och det är nog också lite svenskt.
Engagemanget i Europa bottnar i de kunskaper och lösningar som Vägverket kan hämta hem från andra länder och att främja Sveriges plats på kartan. Men det finns fler anledningar. – Det ger tyngd i diskussionerna hemma att ha exempel med sig från andra länder. På det personliga planet handlar det också om att hjälpas åt. De som jobbar med trafiksäkerhet delar gärna med sig, säger Claes Tingvall och tillägger. – Vi samarbetar, men det är en tävling mellan länderna vem som har bäst siffror, minst antal döda i trafiken i jämförelse med invånarantal. Det är en tävling med ett ädelt mål, men mitt i allt samarbete handlar det ändå om vem som är bäst.
