Från stenåldern till senmedeltid

Stenåldern (13 000 – 1 700 f Kr)

För ungefär 9 000 år sedan, när inlandsisen dragit bort från Gotland, började de första människorna komma hit. De var i huvudsak fiskare och jägare och man har hittat rester av boplatser bland annat på Stora Karlsö.

Gotland var mindre till ytan än idag, havsnivån låg mycket högre upp. Det fanns många sjöar och vattendrag, öppna hedlandskap och skogar med både tall och lövträd.

Bronsåldern (1 700 – 500 f Kr)

Människorna på Gotland ägnade sig mycket åt jakt och fiske, men sakta började jordbruk och djurskötsel ta mer plats. Handel med hantverk och brons spred sig via resande folk. Många föremål, främst yxor och knivar, från denna era har hittats på Gotland.

På bronsåldern skapades också hällristningarna som avbildar skepp, krigare, ceremonier och djur. Andra minnesmärken på ön från denna tid är stenrösen, en sorts gravmonument. På Gotland finns över 1 000 stenrösen – det högsta är åtta meter högt.

I slutet av bronsåldern började gotlänningarna göra skeppssättningar – stenar som står på högkant i båtliknande formationer – som gravar. Det finns runt 350 på ön och den mest kända är Tjelvars grav på östra Gotland.

13 000 – 1 700 f Kr

STENÅLER

Foto: Roger Arleryd

1 700 – 500 f Kr

BRONSÅLDER

Järnåldern (500 f Kr – 1 050 e Kr)

Gotlänningarna blev skickliga smeder efter att de lärt sig järnhantverket runt 500 f Kr.

Man byggde stora hus med robusta stengrunder, som finns kvar som lämningar på Gotland.

Runt tiden för Kristi födelse hade gotlänningarna allt tätare kontakt med omvärlden. Lämningar från den här tiden är bland annat guldmynt, bägare i glas och romerska statyetter. Det är också vid den här tiden man börjar bygga mindre hus av trä och utveckla odlandet.

Vikingatiden

Vikingatiden är slutet av järnåldern. Gotlands strategiska läge i Östersjön gjorde att handelsresorna ökade. Främst reste gotlänningarna österut. Rikedomarna växte. Över 700 silverskatter från vikingatiden har hittats i den gotländska jorden.

Runor och bildstenar berättar om de långa resorna till fjärran länder.

Kring år 1000 e Kr blev kristendomen mer allmän. Men gutarna fortsatte att begrava sina döda med kläder, smycken och prydnader och man tillbad hedniska gudar och offrade mat, dryck, boskap och människor. Det vet vi från både fynd och den nerskrivna Gutasagan.

Foto: Therese Hübner

Medeltiden (1050 – 1500 e Kr)

Den internationella handeln blomstrar och sjöfarten ökar. 1100-talet är den vikingatida hamnplatsen Visby öns handelsmetropol. Många utländska köpmän flyttar in.

Hansan – ett handelsförbund mellan köpmän i Östersjöregionen – och låga skatter gör gotlänningarna rika. Det betyder bland annat att man kan bygga praktfulla köpmanshus i Visby och gårdarna på landet är ståtliga.

I slutet av 1200-talet bygger Visbyborna ringmuren och stänger ute bönderna. Motsättningarna mellan stad och land leder till ett inbördeskrig på Gotland år 1288.

Under perioden 1200 – 1350 byggdes också de flesta kyrkorna. Varje socken skulle ha en ståtlig kyrka. 1350 härjar pesten, eller ”digerdöden” på Gotland. En tredjedel av öns befolkning dör och elva år senare erövrar danske kungen Valdemar Atterdag Gotland i ett blodigt slag.

Det är omväxlande danskar, tyska ordensriddare och nordiska unionskungar vid makten. Visborgs slott grundas av danskar på 1400-talet. Danmark lämnar över Gotland till Sverige i och med freden i Brömsebro 1645. Sedan återkommer dansk militär än en gång. De förstör Visborgs slott innan de lämnar ön 1679.

Fakta från: Gotlands Museum Fornsalen, samt region Gotland.

500 f Kr – 1 050 e Kr

JÄRNÅLDER (OCH VIKINGATID) 1050 – 1500 e Kr