Fritt för det vilda på Vidåsa

»Nej«, säger hon,»ni måste komma till Mölle och se ett fantastiskt hus«. Jag stoppar vår förstfödda, som är ett par månader gammal, i den röda manchestervagnen och vi åker till Vildrosvägen i Mölle. Det visar sig att faster Lydia är en nära vän till husets ägare, Gunnar Wallentin.

Runt vårt nya hus i Jonstorp ska vi anlägga en trädgård och har därför bett den kända trädgårdsarkitekten Ulla Molin om tips. Jag ville ha gamla arter, inget förädlat, och jag tar åt mig mycket av vad hon säger, bland annat att naturen inte har raka linjer och att man ska låta fröet tala. När jag då står i Vidåsas trädgård ser jag vad Ulla Molin menar och blir helt förälskad i denna vilda och naturliga skogstomt på berget med alla blommor, prästkragar, blåklockor, digitalis och så vidare. Och inne i huset fascineras jag av de väggfasta möblerna, tavlorna på väggarna och porträtten på spegeldörrarna av konstnärens hustru och deras döttrar.

På 1970-talet fanns inte väg 112, utan jag kunde plocka de ljuvliga sommarblommorna i vägkanterna utmed vägen mellan Jonstorp och Höganäs. Tjugonio år senare är vi ägare av Vidåsa och lovar Märta, den dåvarande ägaren av huset, att ta hand om det och vårda trädgården och dess blåklockor, som hon älskade.

Året är 1971. Telefonen skräller till och Ingemar svarar. Det är en faster från Stockholm som ringer och berättar att hon är i Skåne. »Då måste du komma till oss och se vårt nybyggda hus i Jonstorp«, säger Ingemar.

En dag kommer jag i samspråk med en äldre dam som går förbi på Trappstigen och hon säger att vi bor i huset som är känt för sina Text Monica Bengtson blåklockor. »Men det är inte så mycket Foto Christer Wallentin blåklockor«, säger jag. Då svarar hon att de inte kan konkurrera med gräset. I den stunden börjar mitt evighetsarbete: att rycka gräs! Och det pågår fortfarande, varje dag. Ulla Molins ord lever vidare i mig. Vi har nämligen försökt att plantera rosor och clematis, som skulle klättra längs med stenpelarna i trädgården, men utan något lyckat resultat. Vildrosor kommer det dock överallt. Jag måste ofta plocka bort dem för att de inte ska ta över. Magnolia försökte vi också med intill äppelträden, men med samma dåliga resultat. Så det är »låt fröet tala« som numera råder. Därför ser inte trädgården likadan ut år från år. Där vi nu har prästkragar var det till exempel en rödklöveräng under några år. Det som vill får komma, allt är vilt och naturligt. De första åren hade vi mycket paddor, vinbärssnäckor och mördarsniglar, men vartefter jag röjde och rensade bort allt skräp försvann paddorna och sniglarna. Det blev för torrt för dem, men perfekt för ängsblommorna.

Det som vill får komma, allt är vilt och naturligt. Så det är »låt fröet tala« som numera råder

Jag kan inte använda gräsklippare, utan har en liten trimmer, som endast fungerar så där en kvart åt gången. Den har jag använt en stund varje morgon under åren för att göra det möjligt att över huvud taget kunna gå bland alla blommorna.

Först när allt är överblommat blir det ordentligt klippt. Gräs och blommor får sedan ligga och fröa av sig några dagar innan jag räfsar bort allt och hoppas att det kommer tillbaka nästa sommar.

Det låter enkelt att ha en vild trädgård, men jag lägger ned oerhört mycket dagligt arbete för att hålla det fint. Vi bor ju i en skog och den förökar sig. En dag räknade jag hur många trädskott av olika slag jag ryckte upp, och när jag kom till hundra slutade jag räkna – för att nästa dag räkna igen.

Kottar plockar jag dagligen och slänger, och varje gång som det har blåst borstar jag bort barren som tallarna har släppt ifrån sig.

Tursamt nog älskar jag att vistas i naturen och trädgårdsarbetet blir en slags meditation för mig. Under coronapandemin var det räddningen, jag hade ju något meningsfullt att syssla med i isoleringen.

Då jag läste i tidningen att många kommuner nu eftersträvar ängsmark i stället för gräsmattor på allmän plats kände jag att Vidåsas trädgård verkligen är en föregångare. Efter att i nästan 30 år ha sysslat med ciklidodling fick Ingemar, min man, ett nytt intresse ett par år innan vi lämnade Jonstorp: rododendron.

Han gick med i rododendronsällskapet och lärde sig de latinska namnen, vad de olika sorterna krävde, de vanligaste sjukdomarna och mycket mer.

Ingemars nyväckta intresse för rododendron ledde till att han planterade en hel del buskar i Jonstorp, och dessa flyttade han med till Mölle. I trädgården i Vidåsa letade vi tillsammans upp lämpliga platser för både de flyttade buskarna och många nya. Vi ville inte att rododendronen skulle göra intrång i den vilda naturen som fanns i vår nya trädgård.

På gränsen mellan vår tomt och grannens fann vi en idealisk plats där det verkade ha varit en avstjälpningsplats under lång tid.

Ingemar började rensa upp på stället och fann en rostig skottkärra och mycket annat skräp. När det var färdigrensat framkom en ravin, perfekt för rododendron. Stenar, varav den tyngsta vägde två ton, fraktades dit för att förlänga berget, och mellan stenblocken lade Ingemar torv.

Tursamt nog älskar jag att vistas i naturen och trädgårdsarbetet blir en slags meditation för mig. Under coronapandemin var det räddningen, jag hade ju något meningsfullt att syssla med

Vi hade varit i Japan och besökt fantastiska trädgårdar. Vi såg parker, stenträdgårdar och meditationsträdgårdar vid templen. Det var beundransvärt hur japanerna vårdade träd och andra växter.

När man steg in i vissa av trädgårdarna fanns det alltid en vattenurna och ett öskar, som man renade sig med innan man trädde in. Man kunde till och med rena sina pengar för att de skulle ge god utdelning!

Ingemar anlade därför vad vi kom att kalla vår japanska trädgård i ravinen. Han planterade massor av lågväxande azaleor, sådana som växer vilt på bergssluttningarna i Japan och Kina.

Keramikern Johanna Djerf tillverkade en kruka med öskar för reningen innan instigande i ravinen, och ingången markerades med en markplatta med de japanska bokstäverna för »Man kan flytta berg« – mycket träffande eftersom vår rododendronravin skapades på det viset. 

Illustration Gunnar Wallentin

2 Fritt för det vilda på Vidåsa 6 Innehåll • Medverkande • Annonsörer

7 Upptakt • I det här numret 8 Möllehorisont

24 Mycket har hänt i Vattenmöllan under 2020 26 En liten rosbetraktelse – nedtecknad i min trädgård 28 Peder Severin Krøyer – Skagenmålaren som hade en nära koppling till Arild och Kullen 34 Möten mellan Medelhavet, Mårbacka, Mölle

38 Var är alla kor?

40 Recension • Storverk om Kullabygdens landskap och färdmedel

42 Christina Nauclér målar växter sedan 20 år

46 Jöns – en frälsningssoldat,

Andra delen

54 Debatt • Äntligen är den förfärliga sommaren över

55 Föreningssidan – Alla effekter av pandemin har inte varit av ondo. Man har upptäckt att det går att träffas och umgås på en enklare nivå

Christina Twengström

sidan 20

Medverkande

Peter Appelros Fiona Alvén Monica Bengtson Ann Blomberg Tomas Dreilick Hans Edenwall Christer Elfversson Ingrid Eriksson Karin Eriksson Lea Gram Jacobi Lennart Gren Åsa Gustafsson Birgitta Hansson Bo Hansson Hasse Hansson Clas Hellstrand Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Cissie Jansson Mats Jönsson Peder Severin Krøyer Krister Kullenberg Gunilla Larsson Ingemar Löfgren Christina Nauclér Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Wiking Nilsson Magnus Nordstrand Petruska Rogemark Ann-Sophie »Tytan« Spinola Per Thorn Christina Twengström Christina Ullenius Christer Wallentin Gunnar Wallentin

Annonsörer

Bengtssons Optik Colorama FemtioFemPlus Friskis&Svettis Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Kristoffers Byggtjänst Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Nordstrand • Tandläkare Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Ransvik Havsveranda Retro Spinola • Trädgård & anläggning Tapet & Färglagret

Byföreningens grupp på Facebook fick en flygande start, och antalet medlemmar fortsätter att öka. Vill du vara med? Gå till facebook.com och sök sedan på Mölle By- och Kulturförening.

Möllekuriren nr 3 • 2020

Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktionskommitté│ Birgitta Hansson, Leif Holmberg, Gunilla Larsson, Bengt Nilsson, Ingmar Hesslefors, Ingemar Löfgren, Christina Ullenius och Christer Wallentin

Redaktör│Vakant Ansvarig utgivare│Leif Holmberg 070-571 67 15 leif.r.holmberg@gmail.com Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson Tryck│Exakta, Malmö 2020 Numret skickades till tryck den 1 september 2020 Nästa utgåva kommer ut den 26 november 2020 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 4 november.

Mölle By- och Kulturförening

Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Facebook│Sök på Mölle By- och Kulturförening Årsavgiften för 2020 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 130 kronor per år; för utlandet 260 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883. 

Byföreningens månadsbrev

Mejla till info@molle.se så sätter vi upp dig på listan över mottagare.

Möllekuriren på webben

Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/Tidigare nummer. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

Omslagsbilden tog Bengt Nilsson Framsidan Monica Bengtson fotonär en flock unga storkar gästagraferad i sin trädgård på Vidåsa i de Mölle. början av juni när blomningen var

I det här numret

En dag i mitten av juni ringde Monica Bengtson. »Du borde komma upp och fotografera. Blomningen har exploderat, det är så underbart.« Jag tog hundratals bilder, och några av dem ser ni i Monicas artikel som inleder det här höstnumret. En skön påminnelse om sommaren som gick, eller hur? Våren var en dyster tid för de flesta näringsidkarna i Mölle. Coronan slog hårt. Men Ingemar Löfgens rundfråga i hamnen efter sommaren ger en helt annan bild, sidan 16. Kirsten Knafve uttrycker det så här: »Det blev som jag hade hoppats på, men knappast vågat tro.«

Från veckan efter midsommar invaderades Mölle av bilister. Ibland blev det en kilometerlång kö upp till fyren. Alla parkeringsplatser inne i byn tog slut, så det var tur att den nya parkeringen vid kapellet fanns. Krister Kullenberg anser att en fordonstrafik på den nivån är orimlig, och vill att de som tycker detsamma gör gemensam sak. Hans debattinlägg finns på sidan 54.

I Bengt Nilssons artikel om stensättningen i hamnen på sidan 18 hajade jag till när jag läste att en gatsten har sex sidor och att varje sida har fyra olika lägen, vilket ger 6 x 4 = 24 olika möjligheter att vrida stenen när den läggs. Självklart, kanske – men det hade jag inte tänkt på. För att skapa en jämn yta krävs yrkesskicklighet. »Vi var många som beundrade stensättarna för deras arbete«, skriver Bengt. Särskilt som den största delen av jobbet gjordes under den kallaste årstiden.

Ni som har följt Möllekuriren under de senaste decennierna vet att Ingrid Eriksson brukade ha ett inslag där hon intervjuade en handfull Möllebor under vinjetten »Möllekuriren frågar«. I det är numret gör hon comeback för att ta reda på hur pandemin har påverkat hennes intervjupersoner, sidan 20.

Mycket i numret handlar om blommor. Monicas vilda trädgård har jag redan nämnt, och på sidan 26 skriver Christina Twengström om sin passion för rosor. Christina Nauclér ger läsarna inblick i en konstform som har fascinerat henne i tjugo år: botaniskt måleri, sidan 42.

Det kan ta henne veckor, till och med månader, att bli färdig med en enda målning. Enligt den klassiska traditionen är kraven på exakta detaljer mycket höga. Men Christina låter sig inte förslavas av jakten på den perfekta kopian av en växt, utan låter sin personlighet lysa igenom i det färdiga konstverket.

Christer Wallentin

som tycker att det roligaste som finns är att hålla på med ord och bild

Utställning i coronatider

PER THORN BESTÄMDE sig redan i juni för att visa sina målningar i trädgården på Västra Bangatan.

Men han ville vänta med att spika datum, eftersom vädret under juli var ganska lynnigt. När värmen slog till i början av augusti, och prognosen såg bra ut, gick han ut med inbjudan till söndagen den 9 augusti.

Det blev ett lyckokast. Dagen kom med lätt vind och sol. I trädgården var det behagligt varmt, särskilt under markiser och parasoll.

Många kom till utställningen, men det var gott om plats på terrassen och gräsmattan, så publiken kunde njuta av konsten och mingla utan att behöva oroa sig för någon smittorisk. CeWe

Cigarettpaketmysteriet – hur gick det?

Av Bengt Nilsson

ARBETET MED ATT LÖSA mysteriet med cigarettpaketen längs infarten till Mölle har pågått hela sommaren utan att några konkreta bevis har kunnat säkras. En räkning den 1 augusti av slängda paket på den definierade sträckan gav endast fem paket, fördelade på två i den östra vägrenen och tre i den västra.

Det är en påtaglig nedgång från toppnoteringarna på över fyrtio påträffade paket vid ett och samma tillfälle, och det tyder på att cigarettpaketutkastningen är klart minskande. Sommarens frodiga grönska längs vägen gör det emellertid svårt att hitta alla paket, så det kan inte uteslutas att vi kan få en andra våg av paket till hösten när gräset vissnar.

Tack vare oväntad information från en anonym källa kan gruppen nu med stor säkerhet peka ut förövaren. Vi saknar teknisk bevisning, men mycket starka indicier pekar i en viss riktning. I motsats till Palmeutredningen vill vi dock

Foto FastOut AB

Den kritiska vägsträckan är mellan gamla skolan och det röda huset, där 111:an svänger. Den senaste räkningen gav endast fem paket, vilket tyder på att problemet är klart minskande.

inte offentligt peka ut den skyldige, men eftersom vi är intill visshet säkra har vi beslutat att lägga ned utredningen.

Men alla utredningar kan återupptas, även denna. Skulle det till exempel visa sig att den utkastade volymen ånyo ökar – eller om nya bevis dyker upp – kommer vi inte att tveka att återkalla medlemmarna i spaningsgruppen för en sista, avgörande insats.

Monicas teatertips

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

TYVÄRR VAR DET för få anmälda till Funny Girl på Malmö Opera den 18 september, så jag kunde inte anlita en buss. Det är dock några som själva tar sig ned till Malmö för att få njuta av kultur igen.

Jag vill emellertid slå ett slag för Stadsteatern i Helsingborg, som har en fin repertoar i höst. Stora drömspelet får nypremiär den 21 augusti och Vem är rädd för Virginia Woolf har premiär den 26 september. Evigt ung börjar ges den 3 oktober och succén Äppelkriget kommer tillbaka den 14 november.

På grund av coronapandemin förbeställer jag inga biljetter, men kontakta mig gärna om du vill uppleva någon av föreställningarna. Jag ordnar biljetter till önskad dag och som vanligt till ett rabatterat pris.

Välkommen till teaterhösten!

Tack till alla som var med på sommarens yoga i Solviken. Trots hårda vindar och svalare väder än vanligt blev det 5 760 kronor till Läkare utan gränser. Cissie Jansson

Vinprovning i höst

NOTERA FÖLJANDE MÅNDAGAR i din höstkalender: den 21 september, den 19 oktober och den 23 november. Då planerar vinprovargruppen att genomföra corona-säkra möten i stationshuset. Frågor? Kontakta Birgitta Göransson: mirandus@telia.com; 070-779 74 38.

Ill webben

Guldskatten är inte alls långt borta

I FORNNORDISK MYTOLOGI kallades regnbågen för Bifrost. Den var en bro som band ihop människornas och gudarnas världar.

Bron når till guden Heimdals boning, och där står han på vakt och hindrar jättarna att komma in i Valhall. Vid Ragnarök kommer bron att rasa och jorden gå under.

I den kristna tron är regnbågen ett förbund mellan Gud och alla levande varelser på jorden.

I det antika Grekland var regnbågen den mångfärgade kappa som Iris, gudarnas budbärare, bar.

För en meteorolog är den ett optiskt fenomen, skapat av brytning och reflektion av ljus inuti vattendroppar.

En vanlig föreställning är att det ska finnas en skatt nedgrävd vid bågens slut, och i Irland är det en grön figur, en leprechaun, som vaktar sin guldskatt vid slutet av regnbågen.

En vän berättade för mig att regnbågar inte ens har några slut, att de är stora cirklar som vi endast ser en del av.

Men om regnbågen har ett slut, finns det intill Mölles kapell, se bilden. Fatta spaden och gräv.

Text, foto och montage Bengt Nilsson

Villa Brunnby öppnar våren 2021

OM CORONAN INTE hade kommit emellan skulle öppningen ha skett i omgångar med start i påskas. Men allt fick flyttas fram ett år.

Villa Brunnby kommer att vara öppen året om och bestå av dessa tre delar: hotellet med spa och konferenser, restaurangen och Black Barn. CeWe

Foto Christer Wallentin

Bänklyft i stationsparken

TILL SLUT LYCKADES byföreningens ordförande, Lena Johanson-Thor, utverka nya bänkar till området runt stationen.

Under byvandringen med kommunföreträdare i oktober förra året framförde Lena behovet av fem, sex bänkar. Ingenjör Karl-Magnus Andersson var med då, och han åtog sig att ordna fram bänkarna. En dag i juni stod plötsligt sex stiliga Byarum-bänkar på parad intill fotbollsplanen. De var efterlängtade och placerades ut snabbt: en bänk fick boulen ta hand om, tre gick till fotbollen och två ställdes intill den sandade beachwolly-planen. CeWe

På bouleklubbens bänk Lise Håkansson, Erika Johansson, Clas Nyberg och Dag Wisæus samlar sig inför nästa set.

Tack för en fantastisk sommar!

Höstens öppettider hittar ni på www.ransvik.se Varmt välkomna!

530

badade när det uppskjutna stora morgondoppet blev av den 8 augusti