Ransvik, en av de skyddade vikarna på Kullaberg, blev ett otroligt populärt ställe för kallbad förra sekelskiftet. Ransvik blev snabbt vida berömt för gemensamhetsbaden där kvinnor och män balanserade på hala stenar och djärvt umgicks i vågorna. De påbjudna baddräkterna skulle vara ordentligt skylande. TEXT & FOTO: Christina Ullenius
Gulli Bengtssons dotter minns somrarna
B
aden blev en nationell fråga 1905 och debatterades i stockholmstidningarna och riksdagen ägnade gemensamhetsbaden på Ransvik en debatt.
Sedan dess har Ransvik varit ett mål för besöka-
re, badande och så småningom kaffesugna. Läsk kunde man få serverad ganska snart. Krigsåren 1914 – 1918 blev en nedgång men efter kriget ökade tillströmningen igen. Tåget hade kommit till Mölle före kriget och nu erbjöd det nya möjligheter. Kullaberg och Ransvik var känt på kontinenten. Tyskar och danskar strömmade till. ÅR 1921 TOGS initiativet till en kaffestuga på
Ransvik. Kaffestugan stod färdig 1922 och kunde välkomna de första gästerna. Verandor under halmtak erbjöds de kaffesugna gästerna. Fram till 1930 fick de badande balansera från klipporna eller över de runda stenarna i vattenbrynet när det var dags för bad. Det året anlades en vacker jämn terrass med flata stenar omgärdad av en ringformad mur, solgrottor och badbrygga. Snart fanns det också ett hopptorn med trampolin för de som dödsföraktande vågade kasta sig ner i havet bland klipporna. Under många år sköttes Ransviks och Solvikens badplatser av tre – fyra gubbar, anställda av AB Jeanette Rylander, dotter till Gulli Bengtsson, minns med glädje somrarna på Ransvik.
40 | MÖLLEKURIREN NUMMER 2 2021
Kullabergs natur. En av dem var känd som Bror i hålan. De lagade stormskador som havet åstadkommit, murade och städade. Sedan deras tjänster upphörde har själva badplatsen förfallit.
