Hör-i-hop AnnBritt Lindén
www.ebesförlag.se Hör-i-hop Författare © AnnBritt Lindén 2018 Ansvarig utgivare: Ebes förlag 2018 Omslagsbild Hela jag målad av © AnnBritt Lindén Omslag layout © Eva-Karin Berglund Tryckt av InPrint, Lettland ISBN:978-91-88187-38-3
Till Maria. Jag älskar dig, blodsbanden är starka. Tack för allt du ger mig. Mamma.
Till Bengt. Tack för att du finns hos mig. Jag älskar dig. Din hustru.
Förord IDAG ÄR DET den 29 december år 2005. Nu har jag äntligen bestämt mig, det som jag tänkt på så länge, det ska bli av. Jag ska skriva om min älskade dotter Sofia som bara fick vara på denna jorden i 16½ år. Jag ska också beskriva händelser och texter som har övertygat mig om att det finns något mer efter detta livet. Att allt hör ihop på något sätt. Den dagen hon dog, dog också en del av mig, hon var en viktig del av mig. Det skedde också en förändring i mig själv, en känsla av att inte ha tillgång till mig själv. Tillgången till mig själv är på väg tillbaka men det går sakta. En sak är säker, jag är inte samma person nu som jag var då. Min plats är på jorden - Sofias plats i himmelen. Så långt borta, men ändå så nära. Jag är oändligt tacksam för att just jag fick föda Sofia och ha henne i min närhet under dessa åren. Mitt älskade lånebarn. Att vara tacksam för det jag har idag, att vårda dem jag älskar och vårda mig själv är något jag försöker tänka på varje dag.
Familjen Johansson, Alcudia Mallorca september 1992.
Jag heter AnnBritt, född 1960, Sofias pappa heter Ingemar, kallas Ingo, född 1953, Sofia Johansson föddes den 15 augusti 1984 och dog den 12 februari 2001, Sofias lillasyster heter Maria, född 1988, Labradoren Kasper är född 1997. Familjen bodde i en villa i Tidaholm till och med år 1998. Tidigt år 1999 separerade jag och Ingo. Jag var bara 16 år när vi träffades och vi hade kommit till ett vägskäl. Vi hade utvecklats åt olika håll och vi var helt överens om att gå skilda vägar. Barnen bodde en vecka hos sin pappa och en vecka hos mig. Jag hittade en härlig lägenhet men när vi hade bott där i nästan ett år blev vi uppsagda. Huset var sålt och nu fanns det andra planer på vem som skulle bo där. 8
År 2000 flyttade jag och Bengt, som jag är gift med nu, ihop. Barnen fortsatte att växelbo mellan oss och Ingo i Tidaholm. Ingo bodde kvar i huset. Vi bodde i lägenhet. Januari 2001 skrev vi kontrakt på ett hus i Tidaholm. Det kändes underbart. Allt började fungera igen, efter skilsmässan. Barnen och Bengt hade accepterat varandra. Vi skulle få ordentligt med plats. Sofia och Maria kunde ha så mycket kompisar de ville hemma hos oss. Bengts pojkar, som var lite äldre, kunde bo över så ofta de ville. Det fanns en stor källare där de kunde dansa, sjunga, spela instrument, spela spel, titta på TV och bara umgås så mycket de ville. Jag hade flyt på jobbet. Bengt hade flyt på jobbet. Barnen trivdes i skolan. Maria hade nära till sin skola och Sofia hade gått en termin på Musikestetiska programmet på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Jag var så lycklig! Sofia kom aldrig med till huset. Kontraktet var skrivet och vi flyttade i stor sorg och förtvivlan. Huset kändes för stort. Allt var så tyst… Det var ändå bättre att bo i huset än i lägenheten. Köket var ljust. Brasan i källaren värmde våra frusna själar. Bastun var skön att krypa in i. Kvällssolen på altanen var härlig. I somras flyttade vi till Skövde. Vi har köpt oss ett hus som är mindre och som är perfekt för oss just nu. Jag är väldigt glad och tacksam för vårt nya hus. Maria går på Musikallinjen här i Skövde. Hon bor här ibland och hos sin pappa i Tidaholm ibland. Självklart blir det också övernattningar hos pojkvän och tjejkompisar. Maria är en kärleksfull och klok tjej som står med båda fötterna på jorden. 9
Halv tolv på natten den 15 augusti 1984 föddes den vackraste bäbis jag någonsin hade sett. Hon föddes till Blues. Musiken strömmade ut ur den lilla radiokudden som jag hade jämte mig. Jag har alltid hittat kraft i musik och bluesen hjälpte mig att döva smärtan i de starka värkarna. Hon var ett litet underverk, alla fingrar och tår var på plats och hon hade långt, mörkt hår. Hon var så liten och späd och vacker. Stella har namnsdag den 15 augusti. Stella betyder Stjärna. En musikestet skrev: När jag var ute på en av mina kvällspromenader, den dagen du försvann, fast jag då inget visste, tittade jag upp mot stjärnorna. Då såg jag att en stjärna lyste starkare än den någonsin gjort. Nu förstår jag att det måste ha varit du. Jag kommer alltid att minnas dig. Vi döpte henne till Emma Sofia. Hon gallskrek under hela dopet. Många tröstade mig med att barn som skriker när de blir döpta får en underbar sångröst. En av psalmerna vi sjöng var ”Jag är hos mig min Gud”, denna psalmen fick sedan starkt symbolvärde och de äldre kusinerna sjöng den för de yngre kusinerna på deras dop. Gudrun – en av hennes lågstadielärare, tillika en av mina barndoms kamrater, skickade just texten på denna psalm till oss efter Sofias död, vi sjöng den på begravningen. Hennes skrikkarriär i kyrkan fortsatte, den första julen. Vi var på midnattsmässa. Hon låg i vagnen och sov. Prästen läste julevangeliet och just som hon läste att Jesusbarnet föddes så började hon gall10
skrika. Det blev så vackert, texten blev så levande. Efteråt tackade prästen och flera andra, för att själva julevangeliet kändes mer levande med Sofias gråt. Vi fick oss alla en tankesällare, det kanske inte var så glamoröst i stallet. Jag gömde detta i mitt hjärta.
Hos fotografen sommaren 1985. Fotografen förstorade kortet och det satt i butikens skyltfönster i Falköping under flera år.
11