FÄRDAS FÄLAS
Boken har utgetts med stöd av Svenska kulturfonden samt Siri och Olof Granholms stiftelse
www.lyaconforlag.se 1:a upplagan, 1:a tryckningen Färdas Fälas Britta Nygård, Monica Haga © 2018, författare Producerad av: Lyacon för egenutgivare Tryckt av Inprint, Lettland Omslag: Foto © Mathias Sautermeister Omslag: Layout © Eva-Karin Berglund ISBN: 978-91-984813-0-3
Färdas Fälas Identitet och tvålänningskap
Britta Nygård och Monica Haga
Innehåll
Förord Del I Två horisonter Brittas röst Monicas röst Del II Om seminarierna Om skrivargruppen Om Föreningen Svenska österbottningar i Stockholm Efterord
Förord
Vi kunde inte låta bli, vi ville veta. Vi visste om varandra där hemma i Österbotten. Vi lärde känna varandra här i Stockholm. Genom ett nedärvt föreningsengagemang var det därför inte så oväntat att vi möttes och gav oss ut på en undersökande resa i identitetens förunderliga värld. Vi som skriver denna text har båda varit ordförande i Föreningen Svenska österbottningar i Stockholm och vi bildade en skrivargrupp hösten 1980 och arrangerade ett antal litterära möten och seminarier på temat kultur och identitet. Området migration och identitet har stått i fokus för vårt arbete. Arbetsprocessen har också gett oss ingångar till andra minoriteter och mångkulturella yttringar i Sverige, vilket har väckt intresse och nyfikenhet för nya områden och gjort färdriktningen mer komplex. Allt är inte så enkelt som det vid första anblicken ter sig. Stockholm, maj 2018 Britta Nygård och Monica Haga
Del I
TvĂĽ horisonter
Längst ute på bryggan
Brittas röst
Hon står längst ut på mattbryggan och spanar mot horisonten.
Barndomsväften slingrar sig runt hennes fötter, fastbunden på ett märkligt sätt samtidigt som drömmens fåglar svävar över henne och världen tycks oändlig. Det är bara en tidsfråga innan resan börjar, eller slutar. Den pågår redan inne i henne. Det är länge sedan nu. På kärlekens vingar kom jag till Sverige och med ungdomens hela frimodighet vågade jag ta steget att byta land. Jag vet inte hur vi annars skulle ha gjort. Det är mycket mer komplicerat för en rikssvensk att flytta till Finland även om det är till svenskspråkiga trakter. Åtminstone trodde jag det som ung och kärleksdrabbad kvinna med lust att flyga vart som helst i världen. Modet bestod i det österbottniska arvet som tidigt lärt oss att det är naturligt att resa, att färdas, att fara. Farit har man alltid gjort, till Sverige och till Amerika, somliga blev kvar, några kom tillbaka. Nu var det min tur att försöka. Bottniska viken har fogat samman folk genom tiderna. Det har alltid varit nära mellan Västerbotten och Österbotten, väster om Bottniska viken och öster om densamma. Vattenvägar var vägar och möjligheter att nå varandra förr i tiden, medan skog och mark inte var lika framkomliga. Som österbottning är man nära horisonten. Det i sin tur föder en längtan – längtan bort, en tro att drömmar alltid kan gå i uppfyllelse någon annanstans. Och möter man då någon från andra sidan viken är startsträckan kort. Kanske förklarar det varför jag ibland ser riksgränserna som under ordnade, administrativa konstruktioner. Samhörigheten mellan folken på båda sidor Bottniska viken är påtaglig. Det är dialekterna, rytmen, 11
lynnet och humorn som förenar. Man är nära grannar och då är det lätt att umgås och söka arbete hos varandra. Den språkliga gemenskapen sträcker sig ännu längre än över Bottniska viken. De fornnordiska svenska dialekterna som talas i Österbotten ger också direkt ingång till norska dialekter och även till det isländska språket. Vi dras till det vi känner igen och lockas av det som är annorlunda. Längtan bort, längtan hem, evighet av längtan Längtan blev vår arvedel långt innan själva arvskiftet Eftertanke: De som gav sig av längre bort, till Amerika och Canada, utan språk och med arbetsredskap som enda packning, vad längtade de efter eller vad ville de bort ifrån? Någonstans skulle de ta vägen när det inte fanns plats på småbruket och stugan blev för trång. Armodet tvingade iväg många mot det okända förr i tiden och då återstod bara att landa och överleva.
12
Möten i Stockholm
Vi drömmer, vi längtar, men det var ändå smärtsamt att lämna till-
hörigheten i Österbotten när jag valde att flytta till Stockholm. Den känslan drabbade mig inte vid själva flytten men väl när jag började etablera mig i en helt ny värld som Sverige faktiskt är. Jag var ung och frimodig men jag upptäckte att det Sverige jag trott mig veta så mycket om ändå blev en utmaning i vardagslivet. Jag hade åkt över gränsen och tillhörigheten var inte självklar. Att betrakta ett land och dess kultur utifrån är annorlunda än att leva där. I betraktandet kunde jag väva in mina drömmar. Så kom hon hem till det nya livet I hans öppna famn dränkte hon alla tvivel Jag packade ner något i min barndoms och ungdoms ryggsäck när jag reste. Det fanns inte tid att tänka och sortera då, när livet lekte och framtiden väntade. Det var på påskdagen jag for, solen sken över den österbottniska slätten. I minnet ser jag hur mamma med vanlig omsorg torkade av köksbordet när jag stängde dörren men det skulle ta lång tid innan jag såg svårmodet i hennes blick. Det nya landet, storstan, tog emot mig i all sin svulstighet; det var stora hus och gator, nya ljud, ständigt brus, spännande lukter, turbulens och människor av alla slag. Mycket var bekant, annat kändes konstigt. Som österbottning kände jag att landet inte var mig främmande och att det kunde bli mitt också. Jag hade varit här på besök och nu skulle jag bo här. Jag visste vad jag ville och jag skulle hitta min egen väg. Det var bekvämt, svenskt, och jag var anonym i massan. 13
Euforiskt välkomnande – i min egen fantasi? Så befriande allt var i det svenska landet! Språket var mitt men konstigt nog kände jag mig ändå annorlunda. Efter en tid i storstan började jag undra varifrån alla andra kom, om alla var födda här, om de hade några föräldrar och vilka som var deras släktingar. Jag befann mig yrkesmässigt i en kreativ miljö där kollektivet var betydelsefullt men trots detta hade jag svårt att förstå vad som hände runt omkring mig. Folk jag träffade genom jobbet och på andra ställen höll sig väldigt tydligt till sina strukturer. Jag hade inte tillgång till deras koder. Jag satt där med hela mitt ursprung och kände mig främmande. De uttalade sig och hänvisade till den ena och den andra teorin medan jag satt mitt i praktiken och kände att det jag haft med mig inte platsade här. Jag kände mig som huggen ur en finsk gran från min lilla skogsby och befann mig plötsligt bland folk som var gjorda av ädelträ. Det som var självklart hemma var svårförståeligt här. Och jag började lyssna, söka efter det norrfångna, smyga efter dem som kom utifrån som jag. Men storstan behövde mig. Jag deltog i demonstrationer, fredsmarscher och möten, sjöng arbetarsånger i större samlingar än hemma i Österbotten. Grupp 8, Tältprojektet och Skeppsholmsfestivalen – det hände så mycket då, det fanns så mycket att följa med i. Många stämmor ljöd tillsammans, hördes och syntes, och jag fick bli en del av dem. Jag såg dem en och en i något gathörn, hörde ljuden som kändes hemtama. En dag mötte jag Disa, urkvinnan från en ö i havet. Språket flöt i samma fåra och skrattet lät som musik. Hon mötte mig med gränsblommor i famnen! Jobbet tog sin tid, krävande och berikande och en intensiv strävan att duga och fungera enligt andras förväntningar och egna krav. Familje livet var intensivt med första barnet som vände upp och ner på ungkarlsvanorna. Det var nog barnet som fick mig att börja söka djupare 14
mening och sammanhang i livet. Ett nytt skott på släktträdet kräver sin historia – länkar i kedjan framåt, bakåt. Jag ville veta hur det var hemma och vad som fanns i mitt nya land. Och resan blev lång. Åren gick och tankarna blev upplevelser, erfarenheter, förnöjsamhet. Jag mötte Susanne som kom till Sverige som sexåring med sina finska föräldrar. Hon vet inte vad hon är. Frågar mig om jag känner mig finsk eller svensk. Mitt svar, både och, låter som något hon inte haft tillträde till. – Jag lärde inte barnen finska, säger hon, men mommo försökte. Det blev inte som det borde ha blivit. Är det för sent nu?
Vill du läsa hela boken? Köp den hos Lyacon för egenutgivare. www.lyacon.se
15
16