Gรถtheborg - fรถrbjuden last
Gร THEBORG - fรถrbjuden last
Dennis Jakobsson
FÖRORD OCH TACK!
D
enna roman färdigställdes i Göteborg under april månad år 2020. Grundstötningen av ostindiefararen Götheborg gick till så som det beskrivs i boken men orsaken är än i dag höljd i dunkel. Anders Tabeltou, Erich Moreen och pastor Holmertz fanns alla med ombord, så även Lotsen Caspar Mattsson från Brännö. Brukligt straff skulle varit gatlopp eller dödsstraff men efter en kort tid återvände Caspar till arbetet som lots. Hans ättlingar lever än i dag. Och Tabeltou, ursäkta att jag gjorde dig till en så ondskefull person, men som man säger: it´s all about the fairytale.
www.ebesforlag.se 1:a upplagan, 1:a tryckningen Götheborg - förbjuden last Författare © Dennis Jakobsson 2020 Foto framsida © Dan Berglund Foto baksida © Dennis Jakobsson Omslag layout: Eva-Karin Berglund Tryckt av DH Printing House, Lettland 2020 ISBN: 978-91-88187-89-5
Tack till Lotsförbundet för all information om lotsarbete. Tack till min trogna lilla läsarskara som följt mig på resan och till de eviga bollplanken Dick ”Dennis” Östlund och Thomas ”Duracell” Forsell. Och förstås ett tack med socker på till Eva-Karin Berglund på Ebes Förlag som trodde på mina galenskaper. Götheborg är tillägnad min fru AnnaKarin Jakobsson som outtröttlig lyssnare på högläsning och morbiditeter.
Dennis Jakobsson April 2020
Prolog
F
iskebåten stävar ut från Göteborg medan vågorna piskar mot skärgårdens runda klippor i en försmak av den annalkande hösten. Det var här fartygen en gång anlände från kontinenten och de brittiska öarna. Ombord fanns män med blanka mässingsknappar och stora visioner som alla ville sätta avtryck i den nya staden. Även annat anlände som inte borde följt med och medan stiftelser inrättades och företag grundades började krafter gro i det fördolda. Snart spreds rykten om nattliga kreatur och allehanda styggelser. På ölkällarna skämtade man om att det var guds straff för att man lät anlägga en stad på blålera. Men det fanns de som inte skrattade. Holländske kanalbyggaren Filip Cruijft vägrade fortsätta sitt arbete och avbröt kontraktet efter att ha sett saker i det grumliga vattnet. Kulmen nåddes under den varma sommaren 1762 då sex människor försvann på mindre än en vecka. Måhända inget anmärkningsvärt om det inte vore för skicket på de kroppar som återfanns. Under sin nattrunda hittade brandvakten Sven Ottosson ett lik i Gårda. Det visade sig vara en ökänd rumlare som kallades Pavan som låg i ett buskage med en spetsad påle driven rakt genom hjärtat. I Lorensberg upptäcktes horan Elin Sjöbrinck av ett förbipasserande par. Kvinnan var illa åtgången och huvudet återfanns först dagen efter en bit därifrån. Inga gärningsmän hittades och aldrig tidigare hade stans skuggsida varit så påtaglig som under det som kom att kallas ”slaktarveckan”.
7
1.
Den tolfte af september 1745
T
remastade fullriggaren Götheborg närmar sig Vinga i Göteborgs yttre skärgård. Däcksutrymmena bågnar av silke, te, porslin, kryddor och pärlemor. En ofattbar förmögenhet från Kina på väg till Ostindiska Kompaniets kassakistor. Förstekapten, en bister karl vid namn Erich Moreen, kisar in mot arkipelagen. Det lyser sensommarsol och blåser svag slör. Långt över besättningens huvuden vajar rutig lotsflagg. Moreen grymtar. ”Var håller lotsjäveln hus?” Förste superkargör Anders Tabeltou pekar. ”Där, kapten. Ett par distanser bort åt Brännö till.” ”Då är det troligen Mattson. Bra, det är en duglig karl. Kik are hit!” En matros skyndar fram och räcker kaptenen sin lilla tubkikare. ”Jodå, nog är det Caspar Mattson från Brännö. Känner min själ igen slupen hans. Mannar, gör klar trossen! Lots på väg!” Den lilla båten kryssar sig långsamt fram mot Götheborg. Medhjälparen Nils klappar sin vän på axeln och gör sig redo att slå följe med det stora fartyget in i Göteborgs hamn. Caspar Mattson klättrar vigt upp för trossen mot fartygets reling. Två män hjälper honom upp på däck. Han nickar och går bort mot styrman. Hälsar på kapten Moreen som ler bistert. Caspar noterar hur sliten han ser ut. Orakad med påsar under ögonen och kroppsodörens blandning av svett och alkohol. Sådana här resor tar ut sin rätt även på de starkaste, till vilka Moreen definitivt kan räknas. ”Snabbast ut igen, Mattson från Brännö. Välkommen.” 9
Caspar bugar lätt. ”Tack. Lång resa har jag förstått?” Moreen ser allvarlig ut. ”Han anar inte. Två och ett halvt år på den här förbannade skorven. Trettioen av mina mannar borta, bland dem Georg Chitching. Fy satan, Mattson. Ta oss nu i hamn medan vi ännu är vid liv.” Förste och andrekapten drar sig undan och Caspar tar plats bredvid styrman. Gråtrutar tjattrar i skyn och skutan håller makliga tre knop. Bakom följer Nils i jollen. Caspar tar fram några papper. Låtsas fundera och beräkna. Men det är egentligen bara ett spel för gallerierna, ett sätt att verka viktig och därmed värd sin ansenliga lön. Den här delen av skärgården kan han utan och innan. ”Nå. Håll ost-nord-ost mot Böttö.” Han pekar och styrman girar svagt med ratten. ”Kan han förtälja kursen längre fram. Jag vill ha rutten klar för mig.” ”Visst. Efter Böttö håller han ost till syd mot Gäveskär. Sedan ost till nord mot Knippleholmarna. Ost till syd mot Billingen.” Styrman nickar men är sliten och huvudet hänger inte riktigt med. Han har glömt positionerna så snart de nämnts. ”Vi tar bit för bit, Brännö.” För ut tronar fästningen Nya Elvsborg. En välkomnande symbol som bringar tårar i flera av mannarnas anleten. De vet att ryktet om deras ankomst sprider sig likt en gräsbrand och snart är kajerna fyllda av kära anhöriga och hundratals nyfikna personer. Plötsligt ljuder en hes röst i styrmans öra. ”Tio grader styrbord! Nu!” Han vänder sig mot Mattson och för ett kort ögonblick tycker han sig ana en skepnad mellan sig och lotsen. En mager herre med rock och kravatt om halsen. Men så löses gestalten upp i tomma intet, likt en dimma som skingras. Styrman står som förstenad och stirrar. Har resan berövat honom förståndet eller 10
kan det ha varit en gast? Då hör han tydligt hur rösten upprepar: ”Styrbord för bövelen!” Han nickar och vrider den knarrande ratten. Caspar vänder sig om och stirrar frågande på styrman. ”Håll rakt fram! Han navigerar ju rakt mot Hunnebåden! Babord för tusan jävlar!” Men styrman står fastfrusen likt en vaxdocka och hör inte lotsens gap. Med vitnade knogar håller händerna kvar ratten i samma kurs. Caspar försöker förgäves vrida ratten samtidigt som han svär åt styrman. Sedan händer det som inte får hända. Mitt i Rivöfjorden, bara niohundra meter från anläggningsplatsen, ränner Götheborgs förbog rakt in i undervattensklippan Hunnebåden. Braket är öronbedövande och skutan tvärstannar. Manskapet faller handlöst mot durken. Flera slår i sina huvuden och saker flyger över däck. Klirr och dån ljuder från undre däck. Svordomar och skrik. Stora brottstycken av kölen syns under ytan. Caspar ligger på mage med ansiktet mot durken. Det råder totalt kaos. Folk vrålar i munnen på varandra. ”Ingen fara! Hon höll.” ”Så fan heller! Hon tar in vatten akterut!” Styrman reser sig upp. Förvirrad. Håller om ett ont knä och försöker få reda i situationen. Han konstaterar snart att Götheborg är liggande med fören mot det förbannade Hunnebådsgrundet. Aktern är illa söndertrasad och tar in vatten. Hon kommer sakta att tippa bakåt och glida ner i vattnet. Förmodligen sätta sig med slagsida i leran. Han håller händerna för munnen och vrålar. ”Sansa er, mannar! Hon kommer sjunka, men långsamt! Adriansson, ner med dina matroser och rädda det ni kan! Använd emballaget i första sidoruffarna! Ni hinner hämta i omgångar, silke och pärlemor först! Ahlgren, Nilsson och nattskiftet, få i livbåtarna med hast! Var redo att ta emot manskap och last! Se till att hämta upp det satans fyllot Malmgren från britsen också! Och fan ta den som försöker fly eller stjäla!” 11
Kapten Moreen kommer upp på knä. Pannan är slagen i blod och det rinner ner i ögonen. Hans tordönsstämma ljuder över allt annat larm ombord: ”Lots!! Kom hit!!” *** Jens Wiktorsson fäller ihop laptoppen och går bort till whiskyskåpet för att hälla upp en trea Ardbeg Uigedail. Han ställer sig vid fönstret och blickar ut över Esperantoplatsen, kanalen och Järntorget. Utsikten från Kungshöjd är svår slagen. Till höger glittrar en vackert höstmarinerad hamn med årets kanske sista segelbåtar. Wiktorsson funderar på om det är rätt dag att fotografera Eriksbergsområdet och bestämmer sig efter sista slurken att det är det. Dags att få till sista researchfotona och kanske till och med någon sista bild till boken. Sanningen om Götheborg ska den heta. Den gamla stavningen syftar förstås på replikan av ostindiefararen från sjuttonhundratalet tillika källan till Jens besatthet. Scoopet var ett faktum för bara ett par dagar sedan. Under flera år hade han tvivlat på att komma fram till något konkret och inte bara en lösryckt, om än intressant, konspirationsteori men nu står saken i ny dager. Fortfarande saknas en sista pusselbit men grundstötningen var otvivelaktigt planerad och någon inom Ostindiska Kompaniet låg bakom. Dagboksanteckningar av skeppspastorn Petter Holmertz och många andra hemligstämplade dokument pekar efter två års pusslande mot samma sak: det fanns någon eller något ombord som inte under några omständigheter fick komma i hamn. Direkt efter förtöjning skulle all last grundligt inventeras enligt Kompaniets direktiv. Vad som låg stuvat under däck var värt en ofattbar förmögenhet. Jens teori, som han antytt i flera artiklar och tv-program, stärktes och utgör nu grunden till en kommande bok. 12
Slutsatsen är att grundstötningen var en medveten förvillningsmanöver för att i villervallan kunna smuggla ut något. Även här finns teorier, bland annat att förste superkargör Anders Tabeltou varit inblandad. Därför hade lotsen, som enligt gängse regler borde sotat med sitt liv eller åtminstone få löpa gatlopp, i stället förskonats helt. Dessutom var alla förhörsnoteringar försvunna. Bara en man i Tabeltous ställning hade makt nog att kunna iscensätta konspirationen. Han var ursprungligen av holländsk börd och hette egentligen Auguste Tabuteau men gick i Sverige under namnet Anders. Strax efter förhören hade han försvunnit, troligen till sitt hem i Frankrike. Kanske för att slippa konfronteras med skeptiker och måhända med något värdefullt i sin packning. Givetvis uppstod tillfällen då Jens tvivlat på sin teori och funnit den alltför konspiratorisk och fantasifull, men för laget hade nappat och vinklingen på historien var otvivel aktigt både kittlande och faktiskt inte osannolik. Han önskade bara kunna reda ut vad som i så fall smugglats ut från fartyget. TV4 Morgon hade redan visat intresse, vilket förstås var extremt smickrande. Men han hade vänligen avböjt och bett att få återkomma i samband med boksläppet, mest för att slippa frågor om ännu inte genomtänkta detaljer. Att inte kunna besvara alla frågor skulle bara framställa Jens Wiktorsson som en fantasifull foliehatt. För att övertyga en nation och faktiskt ändra i historieböckerna måste alla tvivel vara undansopade.
13
Vill du läsa hela boken? Köp den till bästa pris i Ebes förlagsbutik: Götheborg - förbjuden last Den finns även hos de flesta nätbokhandlare, samt i fysisk butik. Om butiken inte har den inne kan ni be dem ta hem den.
www.ebesforlag.se
14
15