Kupé Magazine

KUPÉ UPÉ VARSÅGOD, TA GÄRNA MED TIDNINGEN HEM!

FREDRIK LINDSTRÖM

MARS NR 03 2016

SPECIAL: KONTORSKUNSKAP FLEX, HOFFICE ELLER ÖPPNA LANDSKAP

Fredrik Lindström

”Jag är av eller på, sällskapsmänniska eller ensamvarg.”

MINIGUIDE: HETA HISINGEN FRÅGA LOKFÖRAREN TRÄNA OCH NJUT! SKÅNSK WEEKEND

INTERVJUN

”Jag har en tendens att gå till ytterligheter, som en full bonde på en hästrygg” Han är överraskande stor, har glesnande lockar och tungan rätt i mun. Det sista är avgörande. ”Är en stavelse fel ringer 200 tittare”, säger Fredrik Lindström som nu gör sin andra säsong som domare i ”På spåret”.

TEXT_NICOLAS JÄNDEL FOTO_NICLAS BRUNZELL STYLING_ANNA HJERTÉN HÅR & MAKEUP_CAROLINA WALLIN

FREDRIK LINDSTRÖM

INTERVJUN

D

et är bråda dagar.

Faktiskt jättetufft. ”På spåret”-gänget är mitt uppe i inspelningen av det klassiska frågeprogrammet, vars 21:a omgång börjar sändas i SVT 1 nu på fredag, den 26 november, klockan 20.

Studion ligger i Göteborgs tvhus vid Norra Älvstranden. Hade det funnits fönster hade Fredrik Lindström haft en bländande utsikt över stan. Han hade inte hunnit titta ut.

Sanningen att säga är han sen.

- Jag fick massage på hotellet, urskuldar han sig. Försökte bli en ny människa efter att ha spelat in fyra program på två dagar.

Han har fyllt 47 i år, Fredrik, men det är lätt att se honom framför sig som liten: järnhandlarsonen från Eskilstuna, en guldlockig tuffing som spelade trummor i rockband, skrev skolsketcher och hade etta i gymnastik.

Trots att hela släkten var järnhandlare övervägde han aldrig yrket, ville inte följa i fars och farfars ansvarsfulla fotspår. Han var en slöfock, närde orealistiska drömmar om att bli rockstjärna och levde för dagen,

alltihop enligt honom själv.

- När jag var nitton tröttnade mamma på att jag bodde hemma, var arbetslös och inte gjorde något.

Då började jag på Gripsholms folkhögskola i Mariefred, säger han.

Fem mil hemtifrån blev Fredrik väldigt vuxen och seriös, fortfarande enligt honom själv. Han hade uppdrivna krav på sig själv. Schemalade dygnet för ultimat prestation, avancerade till universitetsstudier i nordiska språk och språkhistoria samt påbörjade en doktorsavhandling om det svenska riksspråkets tillkomst.

- Jag ville kompensera för mina slappa uppväxtår, mitt förspillda liv, och läste dubbla kurser. Jag har en tendens att gå till ytterligheter, som en full bonde på en hästrygg; först halkar jag ned på ena sidan, sedan tippar jag över på den andra, konstaterar Fredrik. tudieåren var en period i livet då han bejakade vuxensaker. Han träffade Lotten, gifte sig 25 år gammal, fick dottern Marta två år senare och skilde sig ytterligare tre år efter det.

- Sedan var jag ungkarl länge. Det var ett väldigt bra liv, jag var mycket yngre på 90-talet än på 80-talet.

Halva tiden bodde Marta hos mig och vi gjorde softa grejer tillsammans, halva tiden var jag ute och partajade med kompisarna.

Fredrik hade vid det här laget flyttat till Stockholm och det var nu han beslöt sig för att gå till nattklubbsbåten ”Patricia” vid Stadsgårdskajen, där den som ville kunde prova på att vara ståuppkomiker.

- Man fick en signal när man skulle gå av. Jag testade och fick köra

S

”Jag ville kompensera för mina slappa uppväxtår, mitt förspillda liv, och läste dubbla kurser.

maximala tio minuter första gången, då vart man lite taggad!

Snart fick han värma upp för mer etablerade komiker. Han träffade och lärde känna Felix Herngren, som fortfarande minns den första showen de satte upp tillsammans med ett flin. Den hette ”Studio bisarr” och reklamaffischerna pryddes av ett fotografi av en naturist kvinna på en sten. Felix Herngren berättar: - Fredrik var ganska nyskild och jag hade det jättetrassligt med min fru. Så kom vi då äntligen ut och skulle uppträda, och där satt det trettio snuskgubbar längst fram och väntade sig nakna kvinnor. De såg helt chockade ut när vi började köra skämt. Vi ömsom grät, ömsom skrattade, det var så absurt, säger Felix Herngren. elix och Fredrik gjorde även en landsturné ihop.

I kontraktet stod inskrivet att ingen artist fick gå upp på scenen före dem. När de kom till en stad stod där ändå ett dansband i lokalen – på en liten scen bredvid den där de själva skulle uppträda.

- Vi blev så besvikna att vi började dra öl bakom scen. Vi sade: ”Nu skiter vi i det här”, och bytte roller med varand­ra. Vi trodde det skulle bli det sämsta vi hade gjort i vår karriär, men det blev faktiskt en av de bästa föreställningarna.

Publiken bara skrek av skratt och det gjorde vi också, berättar Felix.

Det stora genombrottet för dem kom dock med radioprogrammet ”Hassan” 1993. Snart talade alla om hur Fredrik Lindström, Felix Herngren, Kristian Luuk, Henrik Schyffert och de andra busringarna drev med folk som inte hade en aning om att de var med i radio.

- ”Hassan” var mitt första jobb, egentligen. Det var en jät-

F

FREDRIK LINDSTRÖM

”Hassan var mitt första jobb, egentligen. Det var en jättekonstig grej att som 30­åring få sitt första avlöningskontrakt i den riktiga världen för att ha busringt på P3.”

tekonstig grej att som 30-åring få sitt första avlöningskontrakt i den riktiga världen för att ha busringt på P 3, säger Fredrik.

Han slutade som doktorand ganska snabbt efter det. Nu rullade det på med förfrågningar om att medverka i tv-program, leda en egen serie och skriva manus till ett par långfilmer. ”Vuxna människor” släpptes 1999 och Guldbaggenominerades. ”Känd från tv” fick ljummare kritik. å ringde högskolan i Karlstad och frågade om humorbranschens egen lingvist ville föreläsa om sin syn på språket, och den populärvetenskaplige folkbildaren, infotainern Fredrik Lindström, var född. Han gjorde sommarprogram om språk, skrev bästsäljaren ”Världens dåligaste språk”, och spelade in succéprogrammet ”Värsta språket”.

Min stora fördel i medievärlden är min gedigna utbildning. Jag kan söka

S

en lektorstjänst och försörja mig på det. Det är alltid en fara i alfahannesammanhang att visa svaghet, om det enda jag kunde vore att leda tv-program hade jag varit mycket räddare. Nu vågar jag tacka nej till det som inte känns bra, säger han.

Som kändisenkäter. En gång gjorde han ändå en kvällstidning till lags och fyllde i sina svar: ”Jag prenumererar inte på någon dagstidning, äger ingen bil, följer ingen blogg och twittrar aldrig.” Tidningen mejlade tillbaka och bad om ursäkt.

- De var jätteledsna, de hade blandat ihop mig med den kände komikern och språkvetaren med samma namn. De var helt övertygade om att jag var någon okänd loser.

När jag förklarade att jag faktiskt var jag sade de: ”Jaha, ja, vi får se om du kommer med.”

Nej, att vara kändis är inget som Fredrik strävar efter eller tar lätt på.

Det medför ett stort ansvar. Varje uttalande och handling riskerar att

bli ett mönster för andra, och Fredrik försöker vara noga. Kanske är det därför han drar sig undan den här novembermåndagen i Göteborgs tvhus. För att samla och förbereda sig. kväll är det dags att filma ”På spårets” kvartsfinal.

Stämningen i artistloungen är på väg upp, men Fredrik går raka vägen till sin privata loge, ännu ett fönsterlöst, några kvadratmeter stort, rum. Hit retirerar han när han behöver vara i fred. Dörren buttert stängd. Bara studiovärdinnan Ulla Svantesson Renning, som kommer med satéspett och sallad på en bricka, vågar knacka.

Uppmärksam väntan. Han kommer väl ut igen? Jodå, en stund senare materialiserar han sig faktiskt hos sminkören Kerstin Sjöstrand Tysk. Ett domarutlåtande från förra programmet måste tas om, och hon jämför ett foto av Fredrik då, med Fredrik nu. Granskande lyfter hon i

I

INTERVJUN

FREDRIK LINDSTRÖM

”Jag är av eller på, sällskapsmänni­ ska eller ensamvarg, har inte så mycket mellanläge.” de rödblonda lockarna, som är överdragna av en tunn film massageolja.

- Vi kör en snabbtvätt för att få klaff på håret, säger hon.

Fredrik drar av sig skjortan och sjunker ned i frisörstolen med en handduk över axlarna och magen i en trivselrulle över byxlinningen. Nyschamponerad, fönad och sminkad älgar han därefter i väg mot inspelningsstudion, med fötterna lite utåt i de svarta läderfyrtiosexorna. mtagningen går smidigt.

Det blir vederhäftigt och vitsigt. Fredrik och programledaren, gamle ”Hassan”-kompisen Kristian Luuk, slår ihop handflatorna.

- Sådana proffs vi är! berömmer de sig själva.

Dags att byta om till kvällens program. Kostymören Iréne Andersson väntar. Hon har en hel stång med exklusivt utvalda plagg åt Fredrik, men han har ändå med sig ett par favoriter ur den privata garderoben.

- Jag är lite krånglig, tar inte på mig vad som helst. Ofta korrigerar jag kombinationerna som jag får på förslag, jag behöver ha kläder som jag känner mig hemma i och trivs i, deklarerar han.

Prövande håller han en korallfärgad och en nyponrosa slipover mot ansiktet.

- Frågan är om man skulle matcha ihop skjortan med någon av de här pigga slipovrarna, säger han.

Det är andra säsongen som Iréne jobbar med Fredrik. Lyhört puffar

O

hon honom varsamt mot lämpliga slips- och näsduksval. Fredrik lyfter upp en provbunt i famnen och försvinner mot sin loge igen.

- Det är skönt att ha en dörr att stänga om sig, säger han. Är det här mannen som beskriver sig själv som ”lite mer utåtriktad än genomsnittet, pratig och glad, med en tendens åt klassens clown”?

–Jag är av eller på, sällskapsmänni­ska eller ensamvarg, har inte så mycket mellanläge, förklarar han. u är det ”på”. Studiostrålkastarna rakt i ansiktet. Fredrik drar i ärmarna, dricker små klunkar vatten, rättar till glasögonen.

Kameran rullar och hux flux blir han den trygge språkvetaren och historikern som tittarna älskar att låta sig upplysas av: en underhållande, underfundig professorstyp, akademikerklädd i stickat och uddakavaj, fast med en randig sidennäsduk i bröstfickan.

Vilka som tävlar eller hur det går kan inte avslöjas. Det får vi veta först den 18 februari 2011, då programmet sänds. I samma stund som kamerorna slås av skyndar Fredrik, Kristian och de and­ra stockholmarna mot taxin som ska ta dem till centralstationen.

Ombord på tåget delar Fredrik ut våtservetter att torka bort sminket med. De flesta dåsar i sina säten men själv pratar han oavbrutet Göteborg– Stockholm.

- Man blir speedad av att spela in program, det tar ett tag att varva ned. Dessutom är jag kvällsmänniska. Den ideala dygnsrytmen är att vara uppe till två, tre, och sova till tio. Det funkar inte så bra i en småbarnsfamilj, men vi har lite olika dealar, min fru och jag, hon är mer morgonpigg. redrik träffade sin nuvarande fru, nio år yngre Sun som han har treåriga dottern Clara med, år 2002.

Henrik Schyffert (för övrigt aktuell parhäst till Fredrik i den kommande krogshowen ”Ljust & fräscht”, som har premiär på Berns salonger i Stockholm den 28 januari) var med på den tjugo man starka svensexan före bröllopet: - Vi klädde Fredrik i spandexbyxor med spindelväv och Kissmålade honom. Sedan fick han sjunga Black Sabbath-covers på en fritidsgård i Huddinge med ett lokalt band till klockan två på natten. Han sprudlade av glädje. Man får inte glömma bort att i den där professorn bor också ett metalhead som bara vill sitta längst bak i klassrummet och rista in Iron Maiden-loggan i bänklocket, konstaterar han.

N F