The activities of the OEIC are financially supported by the European Parliament. The liability of any communication or publication by the OEIC, in any form and any medium rests with the OEIC. The European Parliament is not responsible for any use that may be made of the information contained therein.
Förord För att demokratin ska fungera måste en mångfald av aktörer komma till tals i det politiska samtalet. Enskilda medborgare, men även politiska partier, organiserade intressen, fackförbund och företag behöver föra fram sina åsikter och ståndpunkter. När en sådan bred diskussion uppstår garanteras inte enbart pluralism utan också offentlighetens vitalitet. Statens och de statliga myndigheternas närvaro i samhällsdebatten är däremot inte lika självklar. Det finns skäl att resonera om de offentliga aktörernas roll, men en given utgångspunkt bör åtminstone vara att staten inte ska använda skattemedel för att försöka påverka medborgarnas attityder eller inställning i politiska frågor. Tyvärr ser vi allt fler tecken på att EU-kommissionen väljer att agera i strid med denna princip. Istället för att överlåta den Europeiska Unionens utveckling åt de politiska partierna och de valda ledamöterna i EUparlamentet söker man en egen roll i samhällsutvecklingen. Som vi visar i denna rapport använder kommissionen ogenerat skattemedel för att påverka skattebetalarnas inställning till EU i en omfattning som hade varit fullkomligt oacceptabel på nationell nivå. OEIC är i egenskap av en europeisk politisk stiftelse berättigad till finansiellt stöd av EU-parlamentet. År 2014 uppgick det till cirka 125 000 euro. Till skillnad från de stödprojekt vi granskar i denna rapport är stödet från EU-parlamentet generellt. De krav som uppställs på mottagarna är allmänna och stöd fördelas utifrån respektive stiftelses storlek. Det finns inga krav på ideologisk följsamhet. Så säkerställs en fri och öppen debatt om Europas och EU:s framtid. Philip Lerulf Ordförande OEIC
1
Sammanfattning Minst 50 procent av medborgarna i EU:s medlemsländer ska år 2020 ha en positiv bild av den Europeiska Unionen. Den målsättningen har EU-kommissionens generaldirektorat för kommunikation, motsvarande kommunikationsdepartement, slagit fast. För att uppnå målet tilldelas DG Kommunikation stora resurser varje år. I denna rapport granskar vi en delmängd av dessa stödpengar. Genom projektet ”Europe for Citizens” fördelar DG Kommunikation sedan 2007 årligen miljontals euro till organisationer och enskilda projekt som på olika sätt ska bidra till att skapa en europeisk offentlighet och stärka efterfrågan på ytterligare integration mellan EU:s medlemsländer – kort och gott få allmänheten att gilla EU mer. Vår granskning visar att programmet under perioden 2007-2013 snabbt utvecklades till en permanent försörjningskälla för ett tiotal framstående tankesmedjor och organisationer som samtliga aktivt arbetar för ytterligare stärka den politiska och ekonomiska integrationen och fördjupa EU-samarbetet. Studien visar vidare att flera av de bidragsmottagande tankesmedjorna drivs av personer med starka band till kommissionen, däribland före detta kommissionärer, EU-parlamentariker och tidigare högt uppsatta tjänstemän. När kommissionen använder skattebetalarnas pengar för att påverka befolkningarnas inställning till EUsamarbetet i en specifik riktning tangerar man politikens uppgift. Kommissionens roll är att utveckla samarbetet och verka i enlighet med fördragen. Hit hör ambitionen om en allt fastare union (an ever closer union), men det är inte detsamma som att försöka påverka allmänhetens uppfattning om unionsbygget i sig. I ett läge när opinionen om EU:s framtid är splittrad är det direkt olämpligt att kommissionen ensidigt driver på för fortsatt ekonomisk och politisk integration. Det riskerar den fria samhällsdebatten och bidrar till att fördjupa EU:s demokratiska underskott. Hur EU ska utvecklas måste få avgöras av väljarna och de politiska partierna i fri debatt.
2
Inledning Kommunikation i demokratins tjänst EU är och har alltid varit ett elitprojekt. Trots att samarbetet under de senaste decennierna utvecklats i riktning mot ökad överstatlighet har det egentligen aldrig funnits någon samlad folklig önskan om att förstärka samarbetet mellan medlemsländerna. I de få fall väljarna faktiskt fått tycka till har de i regel avfärdat politikernas Europavision: Danmarks nej till Maastrichtfördraget 1992, Irlands nej till Nicefördraget 2001, Frankrikes och Nederländernas nej till Europeiska konstitutionen 2005 samt Irlands nej till Lissabonfördraget 2008. är id n om ett alltmer omfattande E -samar ete stöter p rt motst nd väljer politikerna o r kraterna i regel att blunda. Hellre än att medge att unionsbygget de till fart o inne ll saknar ett djupt stöd land med orgarna sk ller man ellre folkets nej p ristande kommunikation. m vi ara kunde f med orgarna att först ur viktigt E är skulle de inte motsätta sig fortsatt politisk o ekonomisk integration resonerar m nga beslutsfattare. nder den senaste tio rsperioden ar vi sett otaliga e empel p denna attit d. är en majoritet av irländarna röstade nej till issa onfördraget sommaren 200 till e empel fastslog rankrikes d varande E -minister eanierre ou et än en g ng det som E -ledarskapet t ks vara överens om. ” i är alla medvetna om att kommunikation ar avgörande et delse för att övert ga opinionen om fördelarna med E .” när E -parlamentsvalet i juni 2009 resulterade i det lägsta paneuropeiska valdeltagandet dittills förkunnade argot allström att utfallet evisade e ovet av ökade satsningar. ” alresultatet visar att det finns ett e ov av en mer aktiv kommunikation om E .” Uppfattningen att väljarnas skepsis till ökad politisk och ekonomisk integration i första hand skulle vara en kommunikativ utmaning är som konstaterat långt ifrån ny. Redan under 1980-talet höjdes röster som ville att EU skulle bli bättre på att kommunicera gentemot allmänheten och media och att EU-institutionerna sinsemellan skulle samordna sina kommunikationsinsatser. I Adonnino-rapporten från 1985 efterlyste den dåvarande EU-parlamentarikern Pietro Adonnino åtskilliga 1
metoder för att marknadsföra och vinna stöd för europeisk integration. I Pex-rapporten från 1998, författad av den d varande ledamoten i parlamentet eter e krävdes insatser för att ”öka medveten eten om E :s förtjänster o fostra folkligt stöd för den fortsatta integrationspro essen.” To ”in rease awareness of the achievements and advantages of the Union and foster public support for t e fort oming stages of t e integration pro ess.”
2
Notera att politikerna alltså inte sökte diskussion och meningsutbyte med väljarna utan enbart ville få deras stöd för den politik som redan slagits fast. I den så kallade de Clercq-rapporten 1993, författad av den dåvarande EU-parlamentarikern Willy de Clercq, efterlystes initiativ för att öka stödet för EU-projektet. Bland annat föreslogs att man genom marknadsföring skulle stärka den positiva bilden av en europeisk identitet. 1 Adonnino, Pietro. (1985) A People's Europe. Reports from the ad hoc Committee. Bulletin of the European Communities,
Supplement 7/85, http://aei.pitt.edu/992/1/andonnino_report_peoples_europe.pdf 2 Pex, Peter (1998), Report on the information and communication policy in the European union. Committee on Culture, Youth, Education and the Media (A4-0115/98), www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+REPORT+A41998-0115+0+DOC+PDF+V0//EN
3
Kvinnor och unga var två prioriterade målgrupper. Men de Clercq ville gå ännu längre. Även nyhetspresentatörer och journalister skulle övertygas om EU:s förtjänster så att de i slutändan själva blev entusiastiska anhängare av saken. ”European identit must e 'ingrained in people's minds' as a 'good produ t' using marketing te niques and that certain social categories, particularly 'women and youth', should become 'priority target groups'. More controversially, it suggested that newscasters and reporters must themselves be targeted, they must themselves be persuaded about European Union...so that they subsequently become enthusiastic supporters of the cause."
3
3 De Clercq, Willy (1993), Reflection on Information and Communication Policy of the European Community,
http://aei.pitt.edu/29870/1/DE_CLERCQ_REPORT_INFO._COMM._POLICY.pdf
4
Kapitel 1: Kommunikation som byggsten EU inrättar ett eget propagadaministerium 4
I början av 2000-talet enades EU:s institutioner till slut om en gemensam kommunikationsstrategi. Målsättningen var att föra EU närmare medborgarna och överbrygga det så kallade kunskapsglapp som EU:s företrädare ansåg existerade mellan folkvalda och väljare. edan dess är DG Kommunikation unionens främsta kommunikationsprodu ent. DG Kommunikation som sorterar under kommissionen jämte de övriga generaldirektoraten är uvudansvarig för E :s e terna kommunikationsinsatser och tilldelas årligen betydande resurser. Till följd av EU-budgetens upplägg är det svårt att få en helhetsbild av hur mycket pengar det rör sig om men under till e empel 200 eviljades DG Kommunikation dr gt 2 miljoner euro. En del av dessa medel vidareförmedlades till de nationella representationerna som i sin tur fördelade pengarna enligt eget t ke. Den sammanlagda kostnaden för E :s kommunikationsar ete är do k m ket större än s . arje generaldirektorat öronmärker nämligen delar av sin udget till informationsinsatser. Generaldirektoratet för ekonomi för att ta ett e empel avsatte under r 200 inte mindre än 7 miljoner euro för att land annat informera allmän eten om den gemensamma valutan euron. Till detta ska läggas flera av de l ngtidsprogram med t dligt kommunikativa s ften som finansieras genom E -kommissionens udget för kultur o media. Uppdrag: öka stödet för EU DG Kommunikation har två övergripande mål med sitt arbete, vilket framgår i dess senaste verksamhetsplan. För det första ska man bidra till allmänhetens förståelse för EU, dess historia och mångfald, fostra ett europeiskt medborgarskap och förbättra förutsättningarna för demokratisk medverkan i EU.
5
”To contribute to citizens' understanding of the Union, its history and diversity, to foster European citizenship and to improve conditions for civic and democratic participation at Union level.” DG Kommunikation ska också kommunicera med EU:s medborgare om EU-politik för att därigenom ge EUkommissionen bättre beslutsunderlag. ”To ommuni ate to E itizens E poli ies listening and engaging wit itizens To ena le etter informed College decision making by feeding country specific information and analysis into the policy making pro ess.” DG Kommunikation ska vidare bidra till att förbättra och upprätthålla en positiv bild av EU i media och bland allmänheten. ”To contribute to improving and maintaining a positive image of the EU in the media and among citizens. Man har till och med ett specifikt mål. Fram till år 2017 är målet att 32 procent av medborgarna i unionen ska ha en positiv bild av EU. År 2020 är målet minst 50 procent.
4 European Commission (2001), Communication from the Commission to the council, the European Parliament, Economic and
Social Committee, The Committee of the Regions on A News Framework for cooperation on activities concerning the Information and Communcation Policy of the European Union, http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52001DC0354&from=EN 5 European Commission (2014), Management plan 2014, http://ec.europa.eu/dgs/communication/pdf/comminitiatives/management-plan2014_en.pdf
5
För att nå målsättningen driver DG Kommunikation flera projekt. I denna rapport granskar vi ett av dessa projekt ”Europe for Citizens”. Projektet inleddes för sju år sedan. Syftet med programmet, som pågick åren 2007-2013, var som det hette att föra Europa nära dess medborgare och göra det möjligt för dem att fullt ut delta i byggandet av Europa. ”The aim of this programme is to bring Europe closer to its citizens and to enable them to participate full in t e European onstru tion.” DG Kommunikation såg framför sig att programmet skulle ge medborgarna en möjlighet att engagera sig i gränsöverskridande utbyten och samarbetsprojekt med målsättningen att det på sikt skulle bidra till en känsla av till örig et till gemensamma s kallade ”europeiska ideal” oklart vilka dessa var, samt stärka stödet för EU:s integrationsprocess. Europe for Citizens 2014-2020 Den 31 oktober 2013 tog EU-kommissionen beslut om att låta Europe for Citizens fortsätta under ytterligare en 6
sjuårsperiod, 2014-2020. Sammanlagt öronmärktes drygt 21 miljoner euro för programåret 2014. Under hela programperioden, 2014-2020, innebär det motsvarande drygt två miljarder kronor. Europe for Citizens består av två delar, European remembrance samt Democratic engagement and civic participation. De övergripande målsättningarna med Europe for Citizens-programmet är i stort sett desamma som föregående period. Programmet ska således bidra till medborgarnas förståelse för EU, dess historia och mångfald samt fostra ett euroepiskt medborgarskap och att förbättra medborgarnas möjligheter att medverka demokratiskt på EU-nivå. ”To ontri ute to itizens’ understanding of t e nion its istor and diversit .” ”To foster European itizens ip and to improve onditions for ivi and demo rati parti ipation at Union level.” Vid en snabb blick kan målsättningar som att öka medborgarnas kunskap och förståelse te sig ganska okontroversiella. en viljan att ”fostra ett europeiskt med orgarskap” visar att E -kommissionen inte hyser någon reell önskan att stimulera och främja en öppen diskussion om EU, dess upprinnelse och framtid. Kommissionen ser gärna att allmänheten engagerar sig, men målsättningen är redan bestämd: EUintegrationen ska fortsätta. Så här skrev man i handledningen till Europe for Citizens i mars 2011. ”Considering t e European itizens ip as an important element in strengt ening and safeguarding t e process of European integration, the European Commission continues encouraging the engagement of European citizens in all aspects of the life of their community, thus enabling them to participate in the onstru tion of an ever loser Europe.”
7
Syftet med Europe for Citizens är alltså inte att involvera medborgarna i en öppen debatt om EU:s framtid. Snarare framstår projektet som ett desperat sätt att i efterhand ge den pågående integrationsprocessen folklig förankring. Istället för att låta politiken påverkas av väljarna, som är det brukliga tillvägagångssättet i demokratiska sammanhang, hemfaller kommissionen till en omvänd logik genom att i efterhand försöka rättfärdiga de politiska steg som tagits. 6 European Commission (2014), Commission Implementing decision of 31.10.2013 concerning the adoption of the 2014 work
programme and the financing for the implementation of the Europe for Citizens programme serving as a financing decision C(2013)7160 final, http://ec.europa.eu/dgs/communication/contracts-and-grants/annual_work_programme/awp/c-20138459-work-programme2014_en.pdf 7 DG Communication (2011), Programme Guide 2011, Europe for Citizens programme 2007-2013, http://ec.europa.eu/citizenship/pdf/programme_guide_en.pdf
6
Kapitel 2: EU finansierar sin egen hejaklack Vi har granskat vilka organisationer och aktörer som har fått ta del av stödet sedan 2007. Genom Europe for Citizens tillhandahölls totalt 201 097 476 euro under programperioden 2007-2013. Det motsvarar cirka två 8 miljarder kronor. Sammanlagt 6 733 projekt beviljades stöd. Se annex 1 för specifika summor. Det är givetvis närmast omöjligt att undersöka alla dessa tusentals projekt och organisationer som beviljats anslag. Utifrån det uttalade syftet med programmet är det dock tydligt vilken typ av organisationer som kan bli aktuella för stöd. Programmet ska föra ”Europa” närmare med orgarna o ge dem en ans att idra till ”konstruktionen av Europa”. Trots att det finns e empel p ideella initiativ visar en genomg ng av alla som beviljats ekonomiskt stöd att det i regel är etablerade organisationer och tankesmedjor som fått pengar. I listan över mottagare återfinns flera av de mest pro-europeiska organisationerna. Under vår genomgång har vi inte hittat ett enda projekt som förespråkat ett mindre omfattande EU eller ett ökat mellanstatligt samarbete. Notre Europe Den enskilda organisation som får mest pengar ur Europe for Citizens är tankesmedjan Notre Europe. Notre Europe grundades 1996 av Jacques Delors, EU-kommissionens ordförande 1985-1995, med syftet att göra analyser och föreslå beslut till EU:s ledare och därigenom bidra till debatten om EU. På senare år har Notre Europe till exempel varit drivande i att EU ska utveckla ett fiskalt samarbete och inrätta en bankunion, att EU ska enas kring en gemensam energipolitik men också aktivt förespråkat behovet av ett gemensamt EU-försvar. Notre Europe befinner sig därmed i fronten på integrationsdebatten. Tittar man tillbaka några år framgår det tydligt att organisationen gång på gång initierar debatter och föreslår åtgärder som senare letar sig in i politiska förslag från enskilda EU-parlamentariker och kommissionen. Denna påverkansroll är inte minst beroende av goda relationer till EU:s institutioner. I det avseendet har Notre Europe en närmast unik roll. En genomgång av organisationens ledande organ och befattningar är en uppradning av kända EU-profiler. Ordförande för Notre Europe är António Vitorino, kommissionär för rättsliga och inrikesfrågor 1999-2004. Hedersordförande är Pascal Lamy, stabschef till organisationens grundare Jaques Delors under hans tid som EU-kommissionens ordförande, och själv EU-kommissionär för handel 1999-2004. Notre Europe har en så kallade Board of Trustees. Gruppen sammanträder en gång varje månad. Det är en samling mycket namnkunniga personer som var och varannan har egna erfarenheter av att arbete inom EUsystemet. Här märks bland andra styrelsens ordförande Jacques Delors, Etienne Davignon, tidigare vice ordförande i EU-kommissionen, Pascal Lamy och Pedro Solbes, före detta kommissionär.
9
Notre Europe har därutöver en så kallad Board of Directors som träffas vid ett par tillfällen varje år. Även detta är en samling välkända EU-profiler. Utöver styrelsens ordförande António Vitorino återfinns här Yves Bertoncini, verksamhetsledare på Notre Europe tillika verksam som tjänsteman i kommissionen, Josep Borrell Fontelles, EU-parlamentets talman 2004-2007, Jean-Louis Bourlanges, före detta ledamot i EU-parlamentet 1989-2007, Jerzy Buzek, EU-parlamentets talman 2009-2012 onat an aull generaldirektör för inre marknaden o finansfr gor p kommissionen i ardo erissi tidigare generaldirektör för industrifr gor i kommissionen ulian riestle tidigare generalsekreterare i E -parlamentet Ga tane i ard-Nihoul, politisk anal tiker p kommissionens franska delegation aria o o odrigues r dgivare till kommissionen i
8 http://oeiceurope.com/attachment/Lerulf_rapport_annex1jpg.jpg 9 Notre Europe (2014), Annual report 2013, www.notre-europe.eu/media/annualreport2013-notreeurope-
jacquesdelorsinstitute.pdf?pdf=ok
7
ekonomiska och sociala frågor och Javier Solana, EU:s utrikesrepresentant 1999-2009.
10
År 2013 hade Notre Europe en verksamhetsbudget på strax över en miljon euro. 500 000 euro av dessa, det vill säga cirka hälften av budgeten, var medel från EU-kommissionens program Europe for Citizens. Därutöver fick Notre Europe ytterligare 68 397 euro i olika projektstöd från EU-kommissionen. Under de senaste sju åren har Notre Europe fått sammanlagt 4 443 268 euro i ekonomiskt stöd av EU-kommissionen och EU-parlamentet.
11
European Movement European Movement är en annan organisation som får betydande resurser från EU, via Europe for Citizens. Organisationen beskriver sig själv som en påtryckare. ”T e European ovement works as a stud and information group and also as a pressure group (…) It operates as a pressure group through the influence exerted by its members at all levels in each sector of activity. The European Parliament, Commission, national parliaments, authorities and governments, business-people, industry associations, NGOs and the many associations which make up the civil society in Europe ave een influen ed t roug t e European ovement’s network of onta ts.” European Movement har ända sedan starten 1948 verkat för ökad EU-integration. Organisationen är representerad i 39 länder. I likhet med Notre Europe efterlyser också European Movement en ökad satsning på försvarssamarbete inom ramen för EU. Ordförande i European Movement är Jo Leinen, EU-parlamentariker sedan 1999. European Movement är mån om att lyfta fram sig som en gräsrotsrörelse. På hemsidan beskriver man sig som ett nätverk av organisationer som mobiliserar medborgare och driver på för en demokratisk, federal och växande union. Att European Movement nästan helt förlitar sig på finansiellt stöd från EU, snarare än medlemsavgifter som är brukligt för ideella verksamheter, talas det däremot tyst om. Tittar man igenom budgeten för år 2009 framgår att stödet från Europe for Citizens stod för knappt hälften av intäkterna. Ett år 12
senare var andelen 60 procent. Under de senaste sju åren har European Movement fått sammanlagt 4 340 431 euro i ekonomiskt stöd av EU-kommissionen och EU-parlamentet. Confrontations Europe En annan av de organisationer som tillhör de stora bidragsmottagarna av stöd från Europe for Citizens är Confrontations Europe. Organisationen, som grundads av den tidigare EU-parlamentarikern Philippe Herzog, vill förmå civilsamhället att aktivt medverka i byggandet av Europa och har ända sedan starten drivit på för ytterligare integrering av den inre marknaden, strukturella reformer i EU samt en reformering av EMU. Confrontations Europe är, som man uttrycker det på sin hemsida, övertygad om behovet av att reformera eurozonens struktur med målet att stärka samarbete och solidaritet inom EU. Sedan sommaren 2014 leds Confrontations Europe av Marcel Grignard, tidigare verksam i den franska fackföreningen CFDT. Två av organisationens vice ordföranden är tidigare EU-profiler: Hervé Jouanjean, tidigare generaldirektör för DG Budget, samt Bernadette Vergnaud, EU-parlamentariker under åren 2004-2014. I likhet med flera andra organisationer av detta slag har Confrontations Europe en namnkunnig grupp personer som stödjer verksamheten. Organisationens så kallade Sponsoring Committe, som möts en gång per år, 10 Notre Europe (2014), Annual report 2013, www.notre-europe.eu/media/annualreport2013-notreeurope-
jacquesdelorsinstitute.pdf?pdf=ok 11 Sammanställning utifrån Notre Europes Annual reports 2008-2013, www.eng.notre-europe.eu/011-337-Our-annualreports.html 12 European Movement (2010), Activity report 2009-2010, http://europeanmovement.eu/wpcontent/uploads/2011/05/Rapport_Annuel-ENGLISH1.pdf
8
rymmer en lång rad namnkunniga EU-profiler. På listan, som består av över 200 namn, finns till exempel Michel Barnier, kommissionär i två omgångar, 1999-2004 samt 2010-2014, Jean-Louis Bourlanges, före detta EUparlamentariker åren 1989-2007, Daniel Cohn-Bendit, före detta EU-parlamentariker 1994-2014, Etienne Davignon, tidigare vice ordförande i kommissionen, Othmar Karas, EU-parlamentariker sedan 1999, Alain Lamassoure, EU-parlamentariker sedan 1999 och en av författarna till Lissabonfördraget. Under de senaste sju åren har Confrontations Europe fått sammanlagt 2 501 853 euro i ekonomiskt stöd av EUkommissionen och EU-parlamentet. Association Jean Monnet Föreningen Association Jean Monnet bär ansvar för skötseln av och verksamheten i Jean Monnets gamla hem strax utanför Paris. Fastigheten, som under många år tilläts förfalla, togs över av EU-parlamentet 1982 då det ansågs vara en symbolisk plats fylld av minnen och därmed en viktig del av Europas gemensamma historia.
13
Sedan åtskilliga år tillbaka får föreningen stöd av EU-kommissionen. Under de senaste sju åren har Association Jean Monnet fått sammanlagt 1 557 151 euro i ekonomiskt stöd av EU-kommissionen och EU-parlamentet. European Policy Centre En annan mottagare av stöd via Europe for Citizens är The European Policy Centre (EPC), en tankesmedja som säger sig vara dedikerad åt att främja ökad integration inom EU. ”European oli Centre is an independent not-for-profit think tank dedicated to fostering European integration through analysis and debate, supporting and challenging European decision-makers at all levels to make informed decisions based on evidence and analysis, and providing a platform for engaging partners, stakeholders and citizens in EU policy-making and in the debate about the future of Europe.” Tankesmedjan fick under 2013 sammanlagt 137 100 euro av kommissionen genom sitt deltagande i Europe for Citizens. Det motsvarar enligt deras egna beräkningar bara 5 procent av hela verksamhetsbudgeten. Men därutöver fick man även 10 000 euro från DG Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, 16 200 euro av Regionkommittén, 64 543 euro av EU-parlamentet samt 47 714 euro från stiftelsen Konrad Adenaur Stiftung. Den senare är knuten till får merparten av sina medel från EU. Sammantaget innebär detta ett ytterligare tillskott om 138 457 euro. Under de senaste sju åren har European Policy Centre fått sammanlagt 1 273 532 euro i ekonomiskt stöd av kommissionen och EU-parlamentet. Friends of Europe Friends of Europe är ytterligare en av de aktörer som ser som sin främsta uppgift att bidra till en alleuropeisk debatt om EU:s framtid. I dess presidium sitter en rad kända EU-profiler: Viscount Etienne Davignon, tidigare kommissionär, Michel Barnier, tidigare kommissionär, Pat Cox, tidigare ordförande i EU-parlamentetet tillika ordförande i European Movement International, Anna Diamantopoulou, kommissionär för sysselsättning och socialpolitik 1999-2004, Elisabeth Guigou, ledamot i EU-parlamentet 1994-1997, Jean-Pierre Jouyet, EUminister i Frankrike 2007-2008, Pascal Lamy, Mario Monti, kommissionär för konkurrensfrågor 1999-2004, Hans-Gert Pöttering, ledamot i EU-parlamentet och dess talman 2007-2009, Jacek Saryusz-Wolski, ledamot i 13 ”The European Parliament considered Monnet’s home to be a symbolic place loaded with memories, thus being common
heritage for Europeans.” 14 http://www.epc.eu/documents/5000_plus_contributions%202013.pdf
9
14
EU-parlamentet, samt Guy Verhofstadt, EU-parlamentariker sedan 2009. Under de senaste sju åren har Friends of Europe fått sammanlagt 1 108 988 euro i ekonomiskt stöd av EUkommissionen och EU-parlamentet. Union of European Federalists Ytterligare en organisation som efterlyser och strävar efter ökad integration är The Union of European Federalists (UEF). sin emsida eskriver man sig som ”a supranational organisation dedi ated to t e promotion of a demo rati and federal Europe.” UEF bedriver bland annat kampanj för att EU-parlamentet ska initiera ett nytt konvent 2014/2015 med målet att revidera Lissabonfördraget. UEF vill till exempel inrätta en trovärdig ekonomisk styrning och lägga grunden för en fullfjädrad fiskal union med beskattningsrätt för EU. Organisationen samarbetar regelbundet med andra aktörer som delar målsättningen om ökad integration, däribland Young European Federalists (JEF), European Movement, the World Federalist Movement. Ordförande i UEF är Elmar Brok, ledamot i EU-parlamentet tillika ordförande i församlingens utrikesutsott. Under de senaste sju åren har Union of European Federalist fått sammanlagt 708 031 euro i ekonomiskt stöd av kommissionen och EU-parlamentet.
10
Slutsatser I EU-kretsar har det blivit legio att förklara väljarnas ointresse och direkta motvilja till EU som en kommunikativ utmaning. För att vinna allmänhetens stöd lät EU-kommissionen i början av 2000-talet inrätta ett rent propagandaministerium, DG Kommunikation. Dess främsta uppgift är att använda skattebetalarnas pengar för att få fler européer positivt inställda till EU-samarbetet. Denna hantering av de gemensamma resurserna tär på förtroendet för unionen. Hellre än att lyssna till folkopinionen i EU:s medlemsländer, en opinion som gång på gång tydliggjort att den inte önskar ytterligare ekonomisk eller politisk integration, vänder EU-kommissionen dövörat till och försöker istället övertala medborgarna om EU:s förträfflighet. För att vända opinionen tilldelas DG Kommunikation årligen hundratals miljoner euro av kommissionen. Pengarna används bland annat till att finansiera fleråriga projekt vars uttryckliga syfte är att sprida en positiv bild av EU, dess historia och behovet av ytterligare politisk och ekonomisk integration. Gemensamt för merparten av DG Kommunikations aktiviteter är ambitionen att bidra till skapandet av en europeisk identitet och en europeisk samhällsdebatt. I denna rapport har vi studerat en av de största satsningarna på senare år, Europe for Citizens. Till skillnad från vad DG Kommunikation vill ge intryck av är projektet inte någon katalysator för en fri och öppen debatt om EU:s framtid. En pikant omständighet är att programmet från början var tänkt att gå under namnet Citizens for Europe, ett namn som onekligen hade sänt andra, om än mer ärliga, signaler.
15
Vår granskning visar att programmet under perioden 2007-2013 snabbt utvecklades till en permanent försörjningskälla för ett tiotal framstående tankesmedjor och organisationer som samtliga aktivt arbetar för ytterligare stärka den politiska och ekonomiska integrationen och fördjupa EU-samarbetet. Det finansiella stödet innebär att organisationerna kan hålla sig med egna lokaler och personal i Bryssel. Detta skapar förutsättningar för ett aktivt påverkansarbete med gångavstånd till de verksamheter man vill på verka – EU:s institutioner. Det finansiella stödet används också till att påverka opinionen i medlemsländerna. Här går det dessutom att se en viss korrelation mellan enskilda insatser och när i tiden politiska förslag varit ämne för allmänna val eller folkomröstningar. European Movement fick till exempel mycket stöd till olika ekonomiska projekt i Lettland åren innan landet antog euron 2014. I denna rapport har vi tittat närmare på de tio organisationer som hittills mottagit mest stöd inom ramen för Europe for Citizens. Utmärkande för dessa är deras starka koppling till EU-institutionerna. Inte nog med att organisationerna i fråga efter fråga förespråkar en mer långtgående integration än de starkaste integrationsförespråkarna i till exempel EU-parlamentet. En genomgång av organisationerna visar att flera av dem leds av personer som är eller nyligen har varit aktiva i EU-systemet, antingen som politiker eller tjänstemän. Dessa starka band gör det svårt att som utomstående avgöra vilken roll olika politiska företrädare har i debatten. Samtliga elva organisationer som mottog mest stöd genom Europe for Citizens åren 2007-2013 har i ledningen före detta EU-parlamentariker, tidigare kommissionärer och höga EU-tjänstemän. Flera personer är eller har dessutom varit verksamma i flera av organisationerna. Det gäller till exempel Tommaso Padoa-Schioppa (Notre Europe och European Movement), Jean-Louis Bourlanges (Notre Europe och Confrontations Europe) samt Etienne Davignon (Notre Europe, Confrontations Europe och Friends of Europe).
15 Kubosova, Lucia (2006), ”Parliament approves plan to promote EU citizenship”. EU Obeserver,
http://euobserver.com/social/21320
11
Med tanke på den höga förekomsten av tidigare kommissionärer och EU-parlamentariker i de organisationer som får stöd kan man närmast likna dessa vid spegelvärldar till kommissionen och EU-parlamentet. Men också de finansiella banden till EU är påtagligt starka. De tankesmedjor och organisationer vi har studerat är alla måna om att understryka sitt politiska oberoende. Det är dock svårt att se någon trovärdighet i det, både sett till finansieringen och till vilka som representerar organisationerna.
12
Avslutning örfattaren i olas oussis skrev i örjan av 0-talet att den begränsade entusiasmen för EU bland medborgarna i medlemsländerna var ett resultat av okunskap och oförståelse. ” är med orgare ättre först r et delsen av det europeiska gget för ans egen säker et välfärd o fri et lir an mer än en passiv sk dare – an lir en förkämpe för den europeiska unionen”. oussis ans g do k inte att det nödvändigtvis var politikerna som skulle vinna med orgarnas stöd. I stället efterl ste an att E :s institutioner skulle ta ett större ansvar för att förklara unionens förtjänster. ”I framtiden m ste denna uppl sning genomföras i kampanjer i l.a. audiovisuella medier samtidigt som lätt egripliga ttre te ken skall visa p E :s e istens vilket o ks idrar till med orgarens känsla av sam örig et.” Tv de ennier senare kan vi konstatera att oussis id er ar förvandlats till ett ideologiskt ramverk för E :s kommunikationsarbete. Under början av 2000-talet har kommissionen tillsatt ett eget propagandaministerium, DG Kommunikation, med ett uttalat uppdrag att öka det folkliga stödet för EU. I denna rapport konstaterar vi att DG Kommunikation, med denna målsättning för ögonen, kommit att bli den enskilt största finansiären av en rad organisationer och tankesmedjor som är positiva till ökad politisk och ekonomisk integration. Genom att stödja dem hoppas EU-eliten påverka samhällsdebatten och över tid vända opinionen. DG Kommunikations påverkansinsatser stannar emellertid inte där. Tidigare granskningar pekar på att DG Kommunikation har en stor verktygslåda och genom riktade kommunikationsinsatser försöker påverka en rad olika målgrupper, däribland alltifrån barn och unga.
16
Kommissionens benägenhet att sammanblanda traditionell och i huvudsak okontroversiell informationsgivning med ren och skär propaganda har flera förklaringar. En av dessa har att göra med grunden för hela det europeiska samarbetet. Alltsedan omfördraget ratifi erades 7 ar m let om en ”allt fastare union” funnits med i samtliga fördrag. För både EU-vänner och EU-kritiker är skrivningen central då den i praktiken har grundlagsfäst integrationsprocessen. Premiärminister David Cameron drev länge kravet på att undanta Storbritannien från skrivningen om evig integration, men fick se sig besegrad när EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i ett tal vid Humboldtuniversitet i Berlin i maj 2014 svalt konstaterade att det var meningslöst att försöka sätta en bortre gräns för europeisk integration. Den ofrånkomliga konsekvensen blir att politiken ständigt ligger både ett och två steg före folkopinionen i uppfattningen om hur långtgående det europeiska samarbetet ska vara och hur dess former ska vara. Utifrån ett demokratiskt perspektiv är DG Kommunikations blotta existens högst tveksam. Inrättandet av ideologiska statsapparater av det slag DG Kommunikation utgör, där skattemedel används både för att påverka det politiska systemet i en viss riktning men också för att opinionsbilda gentemot skattebetalarna själva, är oacceptabel. EU-kommissionens agerande väcker frågetecken om dess syn på en fri och öppen debatt och kommissionens egen roll i ett demokratiskt sammanhang.
16 Lerulf, Philip & Kataja, Hannes (2009), Den Europeiska Unionens börda – Information och kommunikation till ett motvilligt
folk. Timbro, www.timbro.se/rapporter/den-europeiska-unionens-borda-information-och-kommunikation-till-ett-motvilligtfolk
13