Femte Statsmakten nr 6 2011 by Patrik Lythell

FS nummer

”Stämmer det att man inte får skriva någonting på JMK?”

06 2011 : tv och radio

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet

- Karin Winther

aktuellt

tema: tv och radio

medievärlden

Dagens JMK ett minne blott

TV-Licensens framtid

The voice of the disquieting speakers

innehåll

femte statsmakten nummer 06 2010

04 dagens jmk ett minne blott av martin hassel

05 jmk tv är igång igen! av sofia braafnäs

06 the voice of the disquieting speakers av adelina dankova

07 tema: tv och radio 08 att spela in julkalendern av sofia bodén

09 “jag kunde inte sluta läsa manuset” av clara guibourg

10 årets julvärd

21 filmtips: “page one: inside

11 stockholms dramatiska

22 i skuggan av solsidan

av anna-sarah eriksson lefebvre och sofie ejemar högskola - en plats för kreativitet av maria lapenkova

12 profilen:

på besök i wintherland av mika wallgren

18 tv-licensens framtid av johan järup

20 “de hänger inte med i vårt snack” av sam moazzami

the new york times” av felicia frithiof av elis burrau

23 krönikan

“med tv-play-kanalerna följde en asocial tillvaro som ett brev på posten” av sara åhlström

innehåll

femte statsmakten nummer 06 2010

”Ingen trängsel på JMK?” I den brittiska serien Upstairs, Downstairs. beskrivs hur herrskap och tjänstefolk lever tätt inpå varandra, men samtidigt i helt olika världar. Lite tillspetsat kan läget på JMK beskrivas precis så. Upstairs, det vill säga på plan 5, sitter lärarna. Downstairs, på plan 4, finns vi studenter. I förra numret av Femte Statsmakten skrev jag om att antalet studenter på JMK har ökat de senaste åren. Jag skrev att det är svårt att hitta ett ledigt grupprum och att cafét fylls till bristningsgränsen under lunchtid. Vi frågade Anja Hirdman, ställföreträdande prefekt, om hennes bild av trängseln på plan 4.

Hennes svar? Det finns ingen. Platsbristen är dock ett faktum för studenterna på nedervåningen. Kanske är det mera rymligt på övervåningen. Den som hoppas att den förestående flytten till universitetet ska lösa problemet får dock vänta ungefär fem år. Anledningen till att det tar sådan tid är, ironiskt nog, platsbrist på Frescati. I det här numret skriver vi om samgåendet med film- och modevetenskapen. Dessutom träffar vi tvprofilen Karin Winther. Hon berättar om hur det känns att göra journalistisk karriär utan en journalistutbildning. God läsning!

Mika Wallgren Chefredaktör och ansvarig utgivare mika.wallgren@femtestatsmakten.se

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet. chefredaktör & ansvarig utgivare Mika Wallgren redaktionschef Leonel Marjavaara redigeringschef Emelie Åkerman grafisk formgivning Nina Kuoso webbredaktör (tf) Mika Wallgren redaktörer Caroline Kernen,Tova Kurkiala Medbo engelsk redaktör Daniel Lundh

skribenter Martin Hassel, Sofia Braafnäs, Adelina Dankova, Sofia Bodén, Clara Guibourg, Anna-Sarah Eriksson Lefebvre, Sofie Ejemar, Maria Lapenkova, Mika Wallgren, Johan Järup, Sam Moazzami, Felicia Frithiof, Elis Burrau, Sara Åhlström foto Sofia Braafnäs, Mikael Riesebäck, Carl-Johan Söder, Maria Lapenkova, Olle Björkman, Johan Järup, Malin Österberg

illustration Tova Kurkkiala Medbo, Elis Burrau redigering Johanna Persson, Sofia Bodén, Caroline Kernen, Tova Kurkiala Medbo, Emelie Åkerman

nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se

aktuellt

femte statsmakten nummer 06 2010

Dagens JMK ett minne blott

Från den 1 januari 2012 går JMK upp i en ny institution. Med sig har man en skuld på sju miljoner kronor. Är en flytt till Frescati lösningen? Femte Statsmakten har grävt runt på plan 5 för att ta reda på vad som sker och varför. text martin hassel illustration tova kurkkiala medbo Den 11 november fattade universitetsstyrelsen beslutet att JMK bildar en ny institution tillsammans filmvetenskapliga institutionen och centrum för modevetenskap. Något som innebär administrativa fördelar. Namnet på den nya institutionen blir institutionen för mediestudier. Inför samgåendet berättade JMK:s prefekt Tytti Soila om fler orsaker till varför ett samgående var aktuellt. – I första hand skulle det innebära ett större utbud av förhoppningsvis intressanta kurser, till exempel Fashion journalism, plus att möjligheterna att söka större forskningsprojekt ökar i en miljö där flera forskare samverkar. Studenternas representant på institutionsstyrelsemötena Mari Norberg

förklarar studenternas syn på förändringarna. – De flesta vet nog inte ens att en sammanslagning är på väg att ske. Det jag försöker trycka på under mötena är vikten av att ta hänsyn till studenterna, vilka kurser som erbjuds och profileringen av skolan som har betydelse för oss studenter. Jag tycker att det är viktigt att bevara skolans journalistiska profilering. JMK ska dessutom flytta till det stora universitetsområdet Frescati, men på grund av dåligt utrymme där kommer det att dröja åtminstone fem år till. En flytt innebär minskade lokalkostnader på två miljoner kronor om året. Det är ett viktigt skäl till den kommande flyt-

ten, den ekonomiska aspekten är vital för JMK. Institutionen har en skuld på sju miljoner kronor, och eventuella överskott går till att minska den. Med anslag för studenter som absolut största inkomst är det lätt att misstänka att skolans intresse för fler studenter är främst ekonomiska. – Jag skulle nog inte säga att det finns en ekonomisk koppling såklart, ett större antal studenter innebär ett större risktagande genom att avhoppen och studieavbrott kan öka, och då blir man av med anslagen vilket betyder att skulden ökar. Sedan är det faktiskt så att vi verkligen har ett genuint intresse i att utbilda folk inom vårt område, jag vill göra detta helt klart, säger Tytti Soila.

aktuellt

femte statsmakten nummer 06 2010

JMK TV är igång igen! Första projektet blev ett inslag om festivaler inför en pub med samma tema, och nu väntar ett nytt projekt på temat jul. Efter att verksamheten JMK TV varit vilande i flera terminer kände sig en grupp studenter i höstas manade att starta upp den igen.

UNDER INSPELNING. JMK TV intervjuar studenter i pågående projekt.

text och foto sofia braafnäs – Det är bra att det finns en grupp på JMK för de som är intresserade av tv- och filmskapande som alla studenter får vara med i oavsett vilken utbildning man går, säger Malin Larsson som är en av de engagerade studenterna. eftersom JMK TV inte varit aktivt under vårterminen blev det en form av nystart för de studenterna som tog tag i verksamheten till den här terminen. Att starta upp verksamheten från grunden blev på en gång tidskrävande med de ambitioner studenterna satte upp. I nuläget arbetar totalt sju studenter med JMK TV. Tre av dem är Malin Larsson, Ida Lundstedt och Linnea Lidholm. De berättar att det som varit svårast med att starta upp tv-verksamheten har varit att få

tag på tekniska hjälpmedel och en studio att få vara i. Eftersom studentkåren bytte medlemmar samtidigt som JMK TV startade upp var det svårt att få tag i någon kontaktperson. – Vi blev hela tiden hänvisade runt. Först från kåren vidare till vaktmästaren, och sedan från vaktmästaren tillbaka till kåren, säger Ida Lundstedt. trots motgångar att inte kunna låna tv-studion och inspelningsmaterial som finns på JMK ger tv-gruppen inte upp. Motivationen och intresset ligger på topp hos de sju engagerade tjejerna och de jobbar vidare med nya idéer. – I det första projektet samarbetade vi med pubgruppen. Det var lite knepigt att få ihop folk till inspelningen först men det gick bra och alla

blev nöjda, säger Linnea Lidholm. De berättar om det nya projektet som troligtvis blir det sista för terminen. Det kommer bli som en tv-show på JMK med jultema. JMK TV tycker att det är kul att kunna samarbeta med andra grupper som i exempelvis projektet med pubgruppen och ser gärna nya liknande samarbeten i framtiden. Eftersom hälften av gruppens medlemmar inte finns kvar på JMK nästa termin är framtiden oviss. – Beroende på tillgång till studio och material kommer vi att fortsätta med JMK TV även nästa termin, men en förutsättning är just att vi får använda den teknik som finns. Och då är självklart nya studenter välkomna att engagera sig, säger Malin Larsson.

på engelska

femte statsmakten nummer 06 2010

The voice of the disquieting speakers The case with the BBC Journalist Georgi Markov on the media focus for more than 30 years after his murder. text adelina dankova foto reuters Two heads of the government received as a birthday present “the murdered freedom of speech” in their countries. On September 7th, 1978 (the birthday of Todor Zhivkov, the Bulgarian communist head of government) the Bulgarian dissident, writer and journalist Georgi Markov was shot on Waterloo Bridge in London. On October 7th, 2006 (Vladimir Putin’s birthday), Russian journalist, writer and human rights activist Anna Politkovskaya got assassinated. Both murders were reported by the western media due to the fact of the high awareness in Western societies of the work of Markov and Politkovskaya. Politkovskaya was extremely popular due to her criticism of Vladimir Putin and her opposition to the Chechen conflict. Her book “Putin’s Russia: Life in a Failing Democracy“ describes the emblematic picture of the ugliest

regression of freedom in Russia under Putin’s governance. Markov’s “Distant reports about Bulgaria” addresses Todor Zhivkov to merciless criticism. The case with Georgi Markov was on the media focus more than 30 years. The Western media reported continuously that the murder was carried out by the Secret Services of the Communist regime in Bulgaria. In June 2008, Scotland Yard renewed the investigation of Markov’s case. Georgi Markov used to work for BBC, Radio Free Europe and Deutsche Welle. He has been investigated by the Communist State Security Services with the code name “Wanderer”. He got shot by a ricin bullet and this case became known as the “Umbrella Murder” (because immediately after the shot Markov saw a man with umbrella besi-

de him). Investigation results show that the physical perpetrator was Francesco Gulino, an agent at the Bulgarian Security Service with code name Piccadilly. Scotland Yard carried out a huge investigation without finding the perpetrator. The intelligence service in Bulgaria conducted operations, which had the aim to mislead Scotland Yard’s investigation, guiding it in the wrong direction to a conflict, emerged in the Bulgarian emigrant circles.* The Markov and Politkovaskaya assissinations could be connected under one subject: the price “paid” for being a “disquieting voice”, which loudly criticizes the government” when Freedom of Speech is put into question. * Source: Hristo Hristov’s website 2011 (http://hristo-hristov.com)

femte statsmakten nummer 06 2010

TV och Radio

Vilket medium är bäst? Och då menar vi inte de andekontaktande medier som huserar i obskyra program på TV4+ sena vardagskvällar. Utan såna där medier som vi faktiskt gillar. Och hoppas att få jobba med när vi är klara på Karlavägen. Det går ju inte att välja en segrare, alla medier viktiga på sina sätt. Men i det här numret fokuserar vi på etermedierna, tv och radio. Varför etermedier är viktiga? Förutom det faktum att Sveriges Radios första Eko-sändning sätter tonen för hela nyhetsdagen? Eller att text-tv är Sveriges mest lästa medium? Och att radio-podcaster är det snabbast växande nya mediet? Och att Rapport varje dag ses av över en miljon tittare? Läs vidare så får du se.

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

Att spela in julkalendern

Det var ingen tvekan för Axel Zuber om att tacka ja till huvudrollen, speciellt då det var stora namn på motspelarna som Per Oscarsson.

text sofia bodén foto scanpix

I ett vinterlandskap fullt av karaktäristiska personligheter bor en liten pojke hos sin morfar i en stuga. Med sin bästa kompis Lisa leker han om dagarna och försöker också stoppa rivningen av morfars hus. Detta är en liten del av vad julkalendern ”Kaspar i Nudådalen” handlade om när den sändes 2001. Vad som sågs i tv-rutan var dock endast en bråkdel av vad som spelades in. Axel Zuber som spelade huvudrollen berättar om hur inspelningsprocessen började. - Jag hade tidigare varit med i filmen Tillsammans samt en kortfilm så jag blev kontaktad av en rollsättare som frågade om jag ville komma och provspela för rollen, vilket jag såklart ville. Detta skede under hösten 2000 och när rollsättningen var klar kunde de börja spela in. - Vi började spela in alla snöscener utomhus i Ängersjö i januari 2001. Senare mot våren spelade vi in inomhusscenerna. Hela inspelningsprocessen tog ungefär ett halvår då den slutade i juni. Resten av året gick åt till redigering. Axel Zuber berättar om en tumregel inom branschen, man får två minuter film per inspelningsdag och det är därmed tidskrävande. Att han ville ha rollen var det dock ingen tvekan om. - Det var ungefär 1000 personer som sökte

Att titta på julkalendern är en sak, att spela in den en annan. Hur långt tidigare sätter man igång och hur mycket tid läggs ner på att denna högtid framför tv:n ska bli så lyckad som möjligt? Det vet Axel Zuber som för tio år sedan spelade huvudrollen i den.

rollen så det var inget jag ville tacka nej till. Speciellt då det var julkalendern och stora namn på motspelarna som Per Oscarsson. Att få spela en huvudroll hade alltid varit en dröm! under året gick Zuber i trean och missade nu en hel termin i skolan. Han fick därför hjälp av en guvernant när han bodde uppe i Ängersjö. Hans föräldrar kom och bodde med honom i omgångar men han fick ofta klara sig själv. - Teamet blev som en familj så det gick bra. Alla var schysta och trevliga vilket är viktigt. Allt flyter på bättre då. Relationen med motspelarna är också viktig. Jag och Per Oscarsson kom väldigt nära varandra. Min egna morfar dog då jag var två år så han blev nästan som en ny. Han menar att Oscarsson var en underbar människa. Speciell på ett bra sätt. Efter inspelningen träffades de några gånger spontant och skrev brev till varandra. Feedback fick han även från tittarna. -I och med att jag var i den åldern då man tittar på julkalendern blev jag igenkänd både på gott och ont. Vissa retliga ungar följde efter en och viskade men mestadels var det positiv feedback. Folk gav komplimanger och kompisarna var stolta. Ibland händer det faktiskt än idag!

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

”Jag kunde inte sluta läsa manuset” Julkalendern fortsätter att locka barn och föräldrar varje år. I år följer vi en tjuvliga på Dickens tid. – Årets kalender kommer bli en klassiker, säger projektledare Lisa Andrae. “Ficktjuven Kurre får oväntat dottern Charlie på halsen i årets julkalender.” Ficktjuven Kurre står lägst i rang i tjuvligan, när han plötsligt får en åttaårig dotter på halsen. Han försöker lämna bort henne, men samvetskvalen blir för svåra och istället får dottern haka på tjuvligans äventyr… Visst hörs det nästan att det är en julkalender det rör sig om? Årets julkalender Tjuvarnas jul är den 52:a i ordningen, men trots att programmet nu passerat halvsekelsmärket fortsätter barn att bänka sig framför dumburken varje decembermorgon och rattar in SVT. Det är helt enkelt något alldeles särskilt med julkalendern. – Man vet det där uppe på tv-huset, att julkalendern får man inte röra. Det är mycket annat som avlivas, men julkalendern vågar de inte rucka på, säger Solveig Stenudd. Hon har skrivit boken Teskedsgumman, Pettson, Pelle Svanslös och alla de andra: julkalendern i radio och TV genom tiderna. – Konstigt, när vi är så lite kristna, att julkalendern blivit så helig, lägger hon funderande till. Alla har vi våra egna favoriter när det gäller den bästa julkalendern. Men visst finns det några som har glänst t ill mer än andra. 1979 års Trolltider och 1992 års Sunes jul är ständiga favoriter som visats i repris, och Mysteriet på Greveholm, från 1996, vinner ständigt omröstningar för bästa julkalender genom tiderna.

text clara guibourg foto mikael riesebäck I år är kalendern något alldeles särskilt, lovar Lisa Andrae, SVT:s projektledare för julkalendern för andra året i rad. – Tjuvarnas jul är en ovanligt spännande julkalender, där man frågar sig hur det ska gå. Jag kunde inte sluta läsa manuset, avslöjar hon, och tror att tittare absolut inte kommer vilja missa något avsnitt. Att lyckas skapa en historia som fungerar och behåller tittarens intresse på 24 kvartslånga avsnitt är inte det enklaste, men enligt Lisa Andrae är det en del av dragningskraften bakom arbetet med julkalendern. – Det är en svår dramaturgi. Någon gång runt det sextonde avsnittet börjar det lätt svacka och bli svårt, och det är det manusarbetet jag tycker är kul och utmanande, säger hon. Att det sedan är många som vill vara med och göra julkalendern varje år underlättar naturligtvis hennes arbete som projektledare. – Visst är det roligt att leta folk som ska jobba med julkalendern. Den har ju rätt hög profil. Dessutom är det kul med allt hysch-hysch och hemlighetsmakeri kring lanseringen, säger Lisa Andrae. Till sist, vilken är din egen julkalenderfavorit? – Trolltider och Sunes jul, om jag får säga två. Sedan tror jag faktiskt att årets kalender kommer att bli en klassiker, säger Lisa Andrae.

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

”Varm och personlig” – så ska julvärden vara

ANDRÉ POPS var julvärd förra året.

Sedan Arne Weise för åtta år sedan lämnade hedersuppdraget som Svt:s julvärd har alltifrån personer som har suttit efter Arne Weise är radiopratare till sportkommentatorer synts i tv-rutan. väldigt kända namn, men ingen har varit ”årets FS undersöker vad som krävs för att få bli julvärd. stjärnskott”. text anna-sarah eriksson lefebvre och sofie ejemar foto carl-johan söder, svt Fredrik Marklund är projektledare på Svt kommunikation och deltar i förberedelserna kring årets julvärd 2011.

Tidigare julvärdar Bengt Feldreich 19591971 Arne Weise 1972-2002 Lotta Bromé 2003 Ernst Kirchsteiger 2004 Blossom Tainton 2005 Ingvar Oldsberg 2006 Anne Lundberg 2007 Lasse Kronér 2008 Lisbeth Åkerman 2009 André Pops 2010 källa: SVT

Vilka kriterier utgår ni ifrån när ni väljer julvärd?  – Generellt så handlar det om en person som ”alla” kan ta till sig, en person som är känd och som tittaren kan relatera till. Julen handlar mycket om återseende och traditioner. De flesta vill fira jul med sin familj, säger Fredrik Marklund. Han förklarar att det ska kännas likadant med julvärden som när man firar jul med familjen. - Det ska också vara någon som utstrålar värme och vågar vara personlig.   Vad är bakgrunden till det nya konceptet med en ny julvärd varje år?  - Så har det sett ut sedan 2003, säger Marklund. Det startade då Arne Weise pensionerades som julvärd. Då tänkte Svt- ledningen om helt och hållet. Ingen kan förväntas sitta i trettio år. De

Kan det tänkas att en julvärd får sitta kvar likt Arne Weise om ni hittar en lämplig kandidat?  - Nej, vi har inga sådana planer, säger Fredrik Marklund, och berättar vidare om hur de tillfrågade kandidaternas reaktioner brukar se ut. - De ser det som ett hedersuppdrag, ”wow, får jag den här frågan”. På ett sätt handlar det om att tända ett ljus och vara hallåa för en dag, men samtidigt är det så mycket mer. Det är så medialt uppmärksammat att det blir speciellt. När julvärd är vald, hur ser förberedelserna ut?  - Tanken är att den som har blivit tillfrågad ska utforma det efter eget huvud och eget tilltal. Det ska inte vara strömlinjeformat, och det ska vara någon som vill dela med sig av sina erfarenheter, säger Fredrik Marklund. Han berättar vidare om slutförberedelserna där det handlar om alltifrån att hitta den rätta stylisten till att hitta en stol som julvärden är bekväm i. Slutfinesserna är viktiga för att personen ska känna sig varm i kläderna. - Det är en speciell situation. Man sitter i en liten skrubb och pratar rakt in i kameran utan särskilt mycket stöd.

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

Stockholms dramatiska högskola - en plats för kreativitet Teaterhögskolan och Dramatiska institutet har slagits ihop till landets största skola för film, radio, tv och teater. Två elever avslöjar varför det är så lyxigt att studera på Stockholms dramatiska högskola. text och foto maria lapenkova – Vi är 8 stycken i min klass som har föreläsningar varje dag mellan klockan 8 och 16. Det är stor skillnad från när jag pluggade förut på andra skolor och hade några få föreläsningar i veckan. Dessutom är alla lärare verksamma inom radioyrket och kan allt om hur det funkar i praktiken, säger Laura Wihlborg som går andra året på kandidatprogrammet i radio. – Vi gör nya saker hela tiden och får prova på precis allt! I nästa kurs ska vi göra en dramaserie och vi har tidigare arbetat med allt från dokumentärfilm till studieprogram. Det är även mycket fokus på att hitta sin egna stil, berättar Keyvan Haghighi från tvprogrammet. Vi sitter i den stora matsalen på StDH som ligger bara ett stenkast från JMK. Ett enormt fotografi med en barfota man som sitter runt en sönderäten vattenmelon stirrar ner på oss. Kreativiteten finns inte bara i eleverna utan även på väggarna. Skolan känns modern och exklusiv. Receptionen på bottenplanen släpper inte förbi vem som helst till de luftiga lokalerna som rymmer både en biosalong och en radio- och tvstudio. StDH tar emot endast 6 till 8 elever i varje klass vartannat år och det är inte så konstigt att det känns lyxigt för varje elev att få så mycket individuell tid.

KEYVAN HAGHIGHI OCH LAURA WIHLBORG I STDH:S LOKALER. Eleverna i de olika klasserna får även jobba mycket med varandra. När StDH bildades var ett av målen att låta studenter från olika program mötas i gemensamma projekt, precis som olika yrken möts ute arbetslivet. Radioprogrammet har exempelvis samarbetat med dokumentärprogrammet medan tvprogrammet har haft gemensamma projekt med teaterregissörerna. Förutom nära samarbeten är det stor fokus på det praktiska i alla utbildningar på skolan. Eleverna övar upp sin kreativitet genom att få prova på att skapa allt själva - Alla i klassen har gjort något underbart och alla har skapat katastrofer, säger Laura Wihlborg. Vi har också många praktiktillfällen där vi får möjlighet att knyta kontakter inför framtiden. Nybyggda fräscha lokaler med all nödvändig utrustning, fokus på utveckling av den personliga stilen och praktiska övningar som nöts till perfektion. Det låter som en drömskola. Även om det säkerligen finns flera saker som skulle kunna förbättras på StDH så kan man inte låta bli att fråga sig om 8 elever per klass vartannat år är lösningen på en drömutbildning?

”Alla i klassen har gjort något underbart och alla har skapat katastrofer.”

femte statsmakten nummer 06 2010

På besök i Wintherland När Karin Winther först nördade ned sig i musik var det bara början på ett större intresse för konst och kultur. För Femte Statsmakten berättar hon om sin karriär, tuffa arbetsvillkor och avslöjar att hon har en agent som löneförhandlar åt henne. text mika wallgren foto olle björkman

profilen

femte statsmakten nummer 06 2010

”Tre dagar efter att jag hade slutat på Hype började jag på Kulturnyheterna. Då hade jag aldrig gjort ett inslag i hela mitt liv. ”

tämmer det att man inte får skriva någonting? Det är Karin Winther som ställer den första frågan. Fotografen och jag tittar på varandra. Vi har båda läst den kritiska artikeln i Journalisten, den som säger att ”JMK är bortkastad tid”. Men vi håller nog inte med trots allt. Själv har Karin Winther ingen journalistutbildning, likväl jobbar hon som programledare, reporter och redaktör på Kulturnyheterna i SVT. Enligt obekräftade uppgifter den mest populära praktikplatsen förra året bland studenterna på Journalistisk produktion på JMK. Vi träffas på Mellqvist kaffebar, ett populärt vattenhål för Kungsholmens kulturella klass. Karin Winther verkar känna sig som hemma, småpratar lite med baristan medan vi installerar oss vid ett fönsterbord. Som 27-åring har hon redan en skaplig karriär inom TV bakom sig. Hon har lett Phaser på MTV och modemagasinet Streetsmart på ZTV. Sen gick hon över till SVT och var programledare på populärkulturmagasinet Hype. Men sedan snart två år är det Kulturnyheterna som gäller. – Tre dagar efter att jag hade slutat på Hype började jag på Kulturnyheterna. Då hade jag

aldrig gjort ett inslag i hela mitt liv. Jag gick bredvid i en vecka, sen var det bara att köra, säger hon. På Kulturnyheterna är hon programledare, reporter och redaktör. Enligt kulturchefen Eva Beckman har hon tagit med sig en alldeles egen röst till redaktionen. Och hon trivs med sitt jobb. Även om det är stressigt ibland. Från början är det musikintresset som lett henne in på journalistbanan. Genom att bli en skivnörd och gå omkring i second hand-butiker och fråga efter ovanliga singlar skaffade hon sig respekt. Hon säger att allt kreativt arbete måste grundas i ett intresse. För henne har det gått via musik och mode till att bli någonting bredare. – TV-grejen var en slump. Jag trodde alltid att jag skulle bli en skrivande journalist eftersom jag växte upp med Pop och Bibel. Fredrik Strage och de var mina förebilder. Nu för tiden har hon ett bredare kulturintresse, musik och mode är inte längre det enda som betyder något. – Jag är kär i filosofiska rummet, säger hon entusiastiskt.

femte statsmakten nummer 06 2010

profilen

femte statsmakten nummer 06 2010

”En kompis sa till mig att vi småföretagare är den nya tidens proletärer.”

Inspirationen kommer delvis hemifrån. – Pappa skrev läroböcker i litteratur och filosofi. Det har alltid funnits ett starkt intresse för film hemma. Jag jagar inte musik längre, det finns inget utrymme för det.

och berättar att hon har en agent som löneförhandlar åt henne, men bara när det gäller programledarjobb. När hon skriver krönikor åt magasinet A perfect guide måste hon förhandla själv.

Hon har aldrig haft tid att klippa sig och skaffa en utbildning. Jobberbjudandena har alltid kommit i vägen. Men det har ändå blivit lite rysk historia och litteraturstudier.

Som frilans på Kulturnyheterna har hon upptäckt att det finns en del nackdelar jämfört med att vara anställd. – En kompis sa till mig att vi småföretagare är den nya tidens proletärer. Vi har ingen trygghet, vi har ingen säkerhet och vi har inte ens sjukersättning. Och det är sant, jag har sju karensdagar om jag blir sjuk.

– Jag har pluggat saker som jag har tyckt har varit roliga. Som min kvällskurs i opinionsjournalistik på Poppius, som ett resultat av mitt utbildningskomplex, men det hjälpte ju inte mig ett skit. Har du ett utbildningskomplex? – Ja, absolut. Men det är mer något som ligger i mitt huvud och inget som påverkar det jag utför.

Bland annat det faktumet gjorde att hon i våras höll på att jobba för mycket. – Jag höll på att gå in i väggen under våren för att jag inte förstod värdet av att vara sjuk och skita i pengarna. Att sätta kroppen före.

Vi återgår till jobbet på Kulturnyheterna. En anledning till att hon trivs är sammanhållningen på redaktionen. – Jag tror att det är väldigt bra att ha ett samman-hang. Jag vet av erfarenhet att det är mycket bättre för mig att jobba med en redaktion. En arbetsplats som jag går till, istället för att sitta hemma på min kammare och jobba själv.

Även lojaliteten mot arbetskamraterna gjorde att det kändes jobbigt att stanna hemma. – Det blir ofta en känsla av att om jag ringer in sjuk nu så vet jag att någon av mina kollegor plötsligt måste ändra i sitt schema. Jag vill inte att någon ska behöva göra dubbla pass för att jag är sjuk. Jag förstod först i våras att det var idiotiskt att resonera så och det var jag tvungen att må jävligt dåligt för att förstå.

När ämnet arbetsvillkor kommer på tal har hon mycket att säga. Bland annat att hon avskyr att löneförhandla. – Jag är monetärt konflikträdd, säger hon

Den insikten har gjort livet enklare. Karin Winther älskar att gå till jobbet och hon vet att hon har ett starkt stöd hos kamraterna på redaktionen.

Karin Winther

ålder: 27 aktuell: Som programledare för Kulturnyheterna i SVT. karriärtips: Skaffa en nisch. Håll fast vi din personlighet. Slipa inte bort din unika röst. Underskatta inte vikten av kontakter. konsumerar: Svenska Dagbladet, Axess och Filosofiska rummet i P1. utbildning: Bland annat litteraturvetenskap, rysk historia och kvällskurs på Poppius i opinionsjournalistik

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

TV-licensens framtid Regeringen utreder finansieringen av public service. Ett alternativ som debatterats är finansiering via skatt. Men det tror inte SVT:s strategichef Jimmy Ahlstrand på. – Då riskerar vi att förlora vårt oberoende, säger han.

text och foto johan järup Tidigare i år skrev SVTs VD Eva Hamilton på Dagens Nyheters debattsida att hon ville se en modifierad TV-avgift. Hon hänvisade till den nya avgift som Tyskland kommer införa 2013 som innebär att man betalar varje månad för public service, oavsett vilken typ av mottagare man använder. Anledningen menade Hamilton är att public service är ett innehåll. Inte ett mottagningssätt. De två moderata riksdagsmännen, Cecilia Magnusson och Gustaf Hoffstedt, svarade med att TV-licensen snarare borde avskaffas. Att public service istället helt och hållet borde finansieras över skattsedeln. Något som enligt dem skulle vara mindre kostsamt då Radio- och TV-tjänst redan idag får miljoner varje år av skattemedlen för att administrera TV-avgiften. Jimmy Ahlstrand som är strategichef på SVT är tveksam till en finansiering via skattsedeln. Han menar att det skulle kunna få allvarliga konsekvenser för trovärdigheten i det oberoen-

dekoncept som public service har. – Vi riskerar att bli mindre oberoende och vi tappar direkt relationen till publiken. Vi vet utifrån de hundratal mail vi får varje dag med synpunkter på vår verksamhet att folk hänvisar till att de just betalar TV-avgift. De menar att de utifrån det har rätten att kunna ställa direkta krav, säger Jimmy Ahlstrand. Vilka alternativ har ni på SVT tittat på gällande finansiering? – Vi har ju det nuvarande systemet som faktiskt fungerar bra och som har ett ökande antal licensbetalare varje år. Något som måste ses som ett alternativ. Man kan fundera på att göra någon justering i mottagarbegreppet som gör det mer teknikneutralt, säger Jimmy Ahlstrand. Ett annat alternativ vore enligt honom att göra som begravningsavgiften fungerar idag. Att licensen ligger som en avgift på skattsedeln

femte statsmakten nummer 06 2010

men utan att vara skattefinansierat. I ett sådant läge skulle Skatteverket enbart fungera som en förmedlare av pengarna. På vilket sätt skulle public service drabbas om man kör via skattemedel? – På flera sätt. Vi ser bland annat att man i länder med skattefinansierad public service har minskat sitt oberoende. TV-avgifterna har då börjat gå upp och ned som en jo-jo, säger Ahlstrand. Han säger att det inte nödvändigtvis skulle leda till mindre pengar för public service. Men däremot en betydligt större osäkerhet. Att det varje år skulle bli ett politiskt spel där det diskuteras om hur mycket pengar som ska tillhandahållas. Jimmy Ahlstrand vill ha en mer långsiktig lösning för att kunna värna om oberoendet. – Att man vet att man har finansiering och därför vågar stå på sig om exempelvis en partiledare vill ändra ett upplägg i en partiledardebatt, säger

han och skrattar. TV-Avgiften -TV-avgiften har sitt ursprung i den första licensen för radioinnehav som kom 1907 och delades då ut av Kungliga Majestätet. -TV-licensen infördes 1958 och från början av 70-talet var man även tvungen att betala en til�läggsavgift för färg-TV. -Kravet på att betala för innehav av radio togs bort 1978 och efter det är det enbart innehav av TV-mottagare som är avgiftsbelagt. Tillägget för färg-TV togs bort så sent som 1990. -9 av 10 som har en TV betalar idag avgiften och ger Radiotjänst i Kiruna omkring 7 miljarder kronor per år. -Regeringen startade tidigare i år en utredning som skall se över olika alternativ till finansiering av public service. Utredningen kommer att presenteras senast 1 september 2012

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

”De hänger inte med i vårt snack” Snabba repliker som lämnar ett leende på läpparna är en orsak till att de är Sveriges mest nedladdade podcast. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har redan gjort sig kända med sina oräkneliga och oberäkneliga program som visats på tv genom åren. Sommaren 2010 var det dags för ett nytt projekt, Filip och Fredriks podcast. – Från början gjorde vi ett amerikanskt radioprogram under två års tid, men det var frustrerande för att vi talade på engelska och då tappade vi kanske 20 procent av vår snabbhet och tankeverksamhet. Så vi valde att testa det på svenska, säger Fredrik Wikingsson. Då gjorde de fem avsnitt under sommaren 2010 men sen slutade de, tills Aftonbladet kontaktade duon. De ville ha fem avsnitt till, men komikerna nekade till en början. – Om det här ska få växa så ska man

inte tänka på att göra några få avsnitt, utan man måste bara bränna på. Aftonbladet gick med på det och till hösten 2011 så startade Filip och Fredriks podcast i samarbete med Aftonbladet som skulle sändas varje vecka. Det som Filip och Fredrik vecka in och vecka ut gör är att diskutera olika ämnen med varandra samtidigt som de drar parallell efter parallell. – Det som är unikt för oss är att vi kan gå ut med en total improvisation och en total frihet. Vi förbereder väldigt lite och det är givande. Lyssnarna ska vara med när tankarna föds och de får vara med i resonemanget, det gör podcasten levande. Jag kan prata om vad jag vill här.

text sam moazzami foto malin österberg

När Fredrik inte är bakom mikrofonen och berättar anekdoter lyssnar han också på egna favoritpodcaster. – Jag lyssnar väldigt mycket på This American Life, en reportageorienterad podcast. Jag lyssnar också på Marc Maron, en amerikansk komiker som har en podcast som heter What The Fuck ’‘WTF’’. Om Fredrik fick välja en drömgäst i sin podcast så är han säker på vem det skulle vara. – Vi skulle ha kul och vi skulle kunna få ut helt fantastiska saker ur Zlatan. Jag är inte helt säker om han vet att vi har en podcast. Men det hade varit otroligt kul.

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

Filmtips:

”Page One: Inside The New York Times”

Populärkulturen flödar av en viss sorts hjälte – den klassiska murveln som med sanningens sökljus utmanar makten. Förutom Stieg Larssons alter ego i Milleniumtrilogin har vi Steven Spielbergs Tintin-filmatisering. Och inom dokumentärfilmen återfinns Tintins helyllepojkiga antites; New York Timesreportern David Carr, som med sin rockpoetiska och av ett hårt liv präglade raspiga röst guidar publiken genom det Dantes inferno som är vår tids pågående medierevolution.

Page One kan läsas som en dödsruna över New York Times skriven i förväg, ty överhängande finns premissen att armageddon kommer förr eller senare. Denna premiss saknas i svensk mediedebatt som överhuvudtaget saknar den nivå av problematisering som filmen lyfter. Filmen är därmed hyperangelägen för alla med intresse för medier.

”Filmen är därmed angelägen för alla med intresse för medier”

I Page One följs under ett år arbetet och diskussionerna inifrån avdelningen för mediebevakning på New York Times, papperstidningen par excellence. Härifrån navigerar filmen med hjälp av dess antihjälte Carr skickligt mellan diskussioner kring nya digitala aktörer i förhållande till klassiska journalistiska värden. Filmen utvecklar sig till ett initierat och kritiskt samtal om journalistrollen när alla med ett twitterkonto potentiellt kan ta sig an epitetet – och om vad som händer med den grävande journalistiken, den kostsamma utrikesrapporteringen och de kunniga analyserna när lönsamheten blir nyhetsmedias drivande mantra. I en talande scen väljer redaktören för dödsrunor att ta ett frivilligt avgångspaket efter 30 år på tidningen. Hon bär en pin som lyder ”I’m not dead yet..”. Jag tänker på en karaktär i Tom Rachmans roman De imperfekta. För att inte avslöja att han i själva verket skriver en dödsruna i förväg, säger redaktören till sina intervjuobjekt att han arbetar med ”ett porträtt” om dem.

text felicia frithiof foto magnolia pictures

Man ska inte förvänta sig en kritiskt grävande exposé över ”the Gray Lady”, filmens styrka ligger i den större bilden. Inblickarna i det dagliga arbetet på redaktionen har visserligen sensationsfaktor för en nyhetsjunkie. Att tjusningen i hur striderna utspelas på tidningens Page One-möten är en del av filmens dragplåster framgår av dess titel. Över tidningsdraken tecknas ett respektfullt porträtt fullt av anakronistiska typer som får utrymme att lägga ut texten åttaspaltigt. Men så har New York Times alltid varit anakronistisk i förhållande till sina konkurrenter – frågan är om den fortsatt kan vända det till en konkurrensfördel.

OM FILMEN Kategori: Dokumentär Längd: 1,32 h Regi: Andrew Rossi Medverkande: David Carr, Tim Arango,Julian Assange, Carl Bernstein

tema

femte statsmakten nummer 06 2010

I skuggan av Solsidan 2012 lanserar TV4 två nya humorsatsningar. Två serier som oundvikligen kommer att jämföras med en folkkär sitcomsuccé. Vare sig upphovsmakarna vill det eller inte. text och illustration elis burrau När Aftonbladet i augusti ”avslöjar” att Henrik Schyffert regisserar en ny humorserie för TV4 med namnet Allt faller så försöker reportrarna i slutet av artikeln desperat finna en koppling till Solsidan. Det motiveras med att Johan Rheborg ska spela sig själv i huvudrollen, en komiker med otaliga produktioner på sitt cv reduceras här till en skådespelare ”känd från Solsidan”. Föga förvånande tar Schyffert starkt avstånd från att de skulle finnas några som helst likheter. Varför är detta avståndstagande så viktigt? Enligt Aftonbladets nöjeskrönikör Fredrik Virtanen så är det den motsatta frågan, varför reportern famlar efter denna förbindelse, som är intressant. – Att ha ”Solsidan” i rubriken skulle ge fler klick på nätet, kanske rent av sälja tidningar om det hamnar på ettan. Att Schyffert tar avstånd beror på att hans

serie de facto inte är lik Solsidan. Tittarna skulle bli jäkligt besvikna om de förväntar sig lite trevlig moderathumor och istället får en svart komedi om Stockholms medievärld. Fredrik Virtanen tror att TV4 kan bli nöjda även om meta-satiren inte slår brett. – TV4 kan tycka att det är värt att få ett lågt antal tittare för att få lite kredd. Så borde de i alla fall tänka istället för som nu när alla program ska nå så många som möjligt. Då blir allt mellanmjölk. När det kommer till det andra humorprojektet så är kopplingen till Solsidan inte riktigt lika långsökt. Kontoret är en hybrid mellan remake- och spin-offserie, en svensk version av BBC:s The Office fast med Solsidan-karaktären Ove Sundberg (Henrik Dorsin) i huvudrollen som chefen från helvetet. Även här har inblandade hävdat seriens självstän-

dighet som produktion. Men faktum kvarstår: Allt faller och Kontoret kommer att jämföras med Solsidan. Om de lyckas få mer kritikerkredd är upp till landets alla Cronemän att avgöra. Tittarmässigt kommer den förra nog att slå de trötta nöjesprogram man driver med (läs: Parlamentet) även om TV4 med största sannolikhet är medvetna om att serien inte kommer att generera Sveriges största Facebook-grupp. Fredrik Virtanen, som nyligen efterlyste fler modiga satsningar i svensk tv, känner ändå en viss optimism. – Det är onekligen två spännande projekt. De är drivna av MANUS. Alltså skrivna texter till skillnad från alltmer trötta realitygenren. Att börja ta in manusförfattare i svensk tv är en väg till framgång.

femte statsmakten nummer 06 2010

krönikan

07 23

”Med tv-play-kanalerna följde en asocial tillvaro som ett brev på posten” Vissa program ligger bara ute ett visst antal dagar, som hos TV4 play, och där gäller det att veta när programmet sänds på tv för att hålla koll på när det kommer upp på nätet. Som oftast ligger programmet ute bara några minuter efter att det sänts på tv, och därmed skapas det en frihet att titta när man själv har tid och efter ens egna premisser.

Nu finns alla tv-serier att se när som helst och var som helst, förutsatt att man har en laptop, och de positiva aspekterna som följer med tv-play är klart övervägande men när man inte kan hantera utbudet längre kanske det är dags att tänka om.

Innan play-kanalerna reserverade jag mina kvällar till några timmars tv-tittande i soffan, detta har nu ändrats en del sedan jag fick upp ögonen för alla play-kanaler. Numera, morgonmänniska som jag är, vaknar jag runt sextiden, stiger upp och sätter på datorn för att titta på någon tv-serie innan JMK. När jag kommer hem sen avslutar jag ofta dagen med att titta på en tv-serie på datorn.

För när man hade en rätt normal relation till tvserier och en ”okej smak” i form av Friends, How I meet your mother och The Simpsons så har det nu spårat ut till att gälla alla tv-serier som är tillgängliga i form av Sol fest & oroliga föräldrar, Paradise hotel och Big Brother. Och när dessa får stå som underhållning framför middagen i köket istället för det mer givande middagssamtalet med min sambo så är det kanske dags att gå tillbaka till tvtablån och en timmes tv-serie tittande om dagen och jag vet inte, läsa en bok kanske?

Sara Åhlström

Med den hederliga tv:n så följde man snällt tvtablån, och anpassade sitt liv efter när ens favoritserier sändes för att inte missa ett nytt avsnitt och behöva vänta en vecka på reprisen.

sara.ahlstrom@femtestatsmakten.se

Numera går det att se på ens favorit tv-serier på nätet. Du loggar bara in på den tv-kanalen du är intresserad av och klickar dig fram till rätt program och trycker på ”play”.

femte statsmakten nummer 06 2010