Ryggsäcken Handbok för äventrysscouter och spejarscouter by Finlands Svenska Scouter r.f.

1000 m

1500 m

2000 m

2500 m

1000 m 750 m 500 m

70 60

N NE

40 20 Millimeter 0 10

180

13 5

Sy d

st vä

090

Öster

Väster

No rd

No r

st do

st vä

250 m

1 cm

På grundkartan

= 250 m

I terrängen

1250 m

500 m

På vattnet

m = 500 I terrängen 1 cm

På terrängkartan På sjökortet

1:50 000

1:25 000

Babordsprick

Västprick

Sydprick

Ostprick

Nordprick

Styrbordsprick

04 5

Norr

5 31

5 22

Suomen Partiolaiset - Finlands Scouter ry

2012

N 000

270

Scoutlöftet Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa vargungarnas/äventyrs/spejar/ explorer/roverscoutidealen i mitt liv.

Remmare

Sy d

Vad är en Tracker? Hur vallar man skidor? Hur fungerar en lägerspis? Var lever laken? Hur knyter man en mitella? Hur många scouter finns det i världen? Svaren på dessa och många, många fler frågor hittar du i Ryggsäcken.

uter o c s r ja h spe c o r coute s s r y ävent r ö f bok Hand

Plättsmet – 5 dl mjölk – 1 ägg – 1 msk matolja – 0,5 tsk salt – 2,5 dl vetemjöl

Söder

Handbok för äventyrsscouter och spejarscouter

respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser känna sitt ansvar och göra sitt bästa utveckla sig själv som människa söka sanningen i tillvaron

t os

En scouts ideal är att

Norr Välkommen – Proviant i ryggsäcken Äventyrsscoutlaget och kåren  Scoutseder  Scoutdräkten  Patrullens rop  Vimpel och loggbok  Lagets regler 

Väster Den egna kåren  Jag själv    Kojla ett rep Tagling  Träslag  Eldslagning  Meny  Efter utfärden  Övernattning  vid eld

Svimning och 

medvetslöshet Vrickning och försträckning Kartans skalor Rätt kurs Avstånd Finlands och Ålands agga Andaktsstund Äventyrsscoutens ideal

      

Söder Talko  Pålstek    Skotstek och

aggknop Yxa Eggen är vass Tände Eldvakt

   

Loggboksförare  Sjömansknop  Dubbelt halvslag  Såg  Kniv 

Eld    Utrustningslista Stormkök  Utfärdsmat  En natt i  vindskydd

Scoutlegender    Allemansrätten Äventyrs scoutens motion Simkunskap



Öster Artikel  Tvärsurrning  Kryssurrning  Eld i alla väder  Kamin och bastu  Ryggsäck    Kårens tält och

Skogstyper  Äventyrs

scoutens motion Finlands och Ålands agga till sjöss Loggboken Väjningsregler till sjöss



vindskydd Tältresning Tryckförband Astma och allergier Orientering Livräddning Simma med ytväst

  

 

Lager på lager  Renskrubbad  Stormlykta    I kamintält Orm och geting  Nödsamtal  På vägar och stigar  I skogens djup  Vilse 

Näsblod    Sår och skavsår Karttecken  Stadsorientering  Svaga isar  Stå på dig!  Scoutidealen 

   Isdubbar  Kastlina    Räddningsvästar Nödsignaler  till sjöss Goda gärningar Understödsförening

 

Skräpsortering  Äventyrsscoutens  motion Sjömärken Måttenheter på sjön Sjökortstecken Veckoslutsseglats

   

Interkardinalstrecken Vandring  Vinterläger  Tjänst  Stora tävlingar 

Klädsim  Överfart  Flaggsång  Skymning  På okänd mark  Rena utfärden  Världens scouter    Äventyrsscoutens

motion Man över bord Kursbestämning på sjökortet Brand ombord Missvisning, deviation och avdrift Koordinatsystemet

    

Kom med på äventyr! I äventyrsscoutlagets program avläggs väderstreck. Färden startar i norr och fortsätter till söder, väster, öster och via interkardinalstrecken mot den stora höjdpunkten i slutet, expeditionen. Under två–tre år lär du dig många nyttiga scoutfärdigheter. Du får komma med på äventyrsscouttävlingar och spännande utfärder! Under varje väderstreck utför du minst ett specialmärke. Du och dina äventyrsscoutvänner och er kapten väljer tillsammans vilka specialmärken ni gör.

+22 år

Äldre ledare / Aikuiset johtajat / Adult leaders

15-17 år

Explorerscouter / Samoajat / Explorers Explorerscouterna väljer sin utrustning ur programmets fickor.

10-12 år

Äventyrsscouter / Seikkailijat / Adventurers Äventyrsscouterna drar från väderstreck till väderstreck.

7-9 år

Vargungar / Sudenpennut / Cubs Vargungarna följer spår.

18-22 år

Roverscouter / Vaeltajat / Rovers Roverscouterna ritar sin egen vandringskarta.

12-15 år

Spejarscouter / Tarpojat / Trackers Spejarscouterna erövrar fyrar.

Denna bok tillhĂśr: Namn

KĂĽr

Telefon/e-post

Till läsaren Hej. Vi skrev en bok. Just för dig. Vi gav den namnet Ryggsäcken, eftersom vi i den försökt packa med allt det man kan behöva i scoutingen: allt från tips på hur man räddar världen till hur man gjuter metall, från hur man korsar en å till hur man ger första hjälpen vid anafylaktisk chock. Ryggsäcken kan du öppna var som helst – i skogen, till sjöss, i kårlokalen eller hemma – och hitta nya spännande saker att pröva. Men Ryggsäcken är ingen lärobok – snarare kanske en luntlapp – för i scoutingen lär man sig saker genom att göra dem. Om du vill ha en scoutingens lärobok så ska du alltså bege dig ut i skogen, sätta dig vid lägerelden och sjunga till tonerna av en ostämd gitarr. Segla för första gången. Vada fram genom regnet mot ett torrt och varmt tält och pusta ”Vi klarade det!” Att göra boken var arbetsamt men också roligt och lärorikt. Ryggsäcken är verkligen en bok för dig, vem du än är; äventyrsscout eller spejarscout, explorerscout eller lots, scout eller inte. Ha en trevlig resa! Kom ihåg att ta Ryggsäcken med dig! Marsu, Hanna, Heidi, Tupe, Henu, Kaisa

Ryggsäcken – handbok för äventyrsscouter och spejarscouter Redaktion: Marko ”Marsu” Yrjänä, Hanna Lempiäinen, Kaisa Laitinen, Heidi Niemenmaa, Henrik ”Henu” Sandholm, Tuomas ”Tupe” Turpeinen Förlagsredaktör: Marjo Majlund Svenskspråkigt förverkligande: Finlands Svenska Scouter r.f. Layout: Tuomas Sauliala Ombrytning: Christian Aarnio Grafik: Matteus Pentti, Tuomas Sauliala, Seela Sorvari Illustrationer: Maarit Kauppinen Utgivare: Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter ry Första upplagan ISBN 978-951-96863-4-9 (inbunden) ISBN 978-951-96863-5-6 (PDF) Otavas Tryckeri Ab, Keuru 2012

. 5 . . . . . . . . . . . . . . t lle hä m sa h oc Scouting p Lekar  Sånger  Ro lands Flagga  Scouthistoria  Fin

. . . . 45 . . . . . . . . . . . . . . . . n io at ik un m Kom et ningar  Intern Fotografering  Tid

. . . . . . . . . . Natur och miljö . .

. . . . . . . . . 63

der  Miljöskydd Växter  Djur  Vä

. . . .101 gation . . . . . . . . vi na h oc ng ri te Orien Koordinater Sjömärken  Karta  Kompass 

. . . . . . . . . . . 129 . . . . . . . . . . . . . Till sjöss . . ationer tens delar  Nödsitu Att styra båten  Bå

. 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . iv Friluftsl Utrustning Vandring  Läger 

. . . . . . . . . . 213 . . . . . . . . . . . . . Hantverk . . struktioner en  Lägerkon Knopar  Reparbet

67 . . . . . . . . . . . . . .2 . . . . . . . . en p äl or Första hj tal  Vanliga åkomm hjälpen  Nödsam Livräddande första

. . . .291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . a ls hä h oc Mat nadsvanor ng  Goda lev Hygien  Matlagni

Klar ligger vägen som vi gå Flickscouternas världsförbunds sång Finlands scouters marsch.

Klar ligger vägen som vi gå, vårt hopp är ditt och mitt, och vart vi färden ställa må vår fana svajar fritt. Från land till land vårt vänskapsband har knutits starkt en gång. Snart ljuda skall runt jorden all vår egen sång, vår egen sång. Ja må vi söka likna dem, som lytt vad löftet bjöd att värna sanning, trohet, hem, att ge den svage stöd. Sann frihet så vi kunna nå, varandras bördor se. I stort och smått mer än vi fått vi vilja ge, vi vilja ge.

SCOUTING OCH SAMHÃ&#x201E;LLET

Scoutideologin

Scouting är lägerglädje i regn, ett tackrop på lägerbålet, plättar åt hundra personer, glädjeyran i en scoutparad och en stilla stund under den egna patrullens utfärd. Scoutideologin kan inte kläs i ord. Scoutingen lär oss ändå att fungera tillsammans, att röra oss i naturen och att själva ta initiativ och ansvar. I scouterna fungerar man i grupp och gör scoutiga saker, scoutprogram. Scoutprogram finns i form av aktiviteter, evenemang, läger, tävlingar och annan verksamhet för 7-22 -åringar. Till scoutprogrammet hör bland annat scoutlöftet, märken och

annan symbolik, åldersgruppsindelning samt ledarskapet av åldersgrupperna. Verksamheten är indelad i fem åldersgrupper: vargungar (7-9 år), äventyrsscouter (10-12 år), spejare (12-15 år), explorerscouter (15-17 år) och roverscouter (18-22 år). Över 22-åringar är äldre ledare, som möjliggör scoutverksamheten för dem som är under 22. Utöver de olika åldersgrupperna finns det andra sätt att scouta på. Inom sjöscoutingen ägnar man sig förutom det vanliga programmet åt segling och andra vattenaktiviteter. Handikappscouternas scoutprogram

anpassas efter vad var och en klarar av. Andra ”specialformer” av scouting är bland annat nätscouting och studerandescoutkårsverksamhet. Grundstenarna i scoutideologin, bland annat värdegrunden, löftet, idealen och målen för fostran finns nedtecknade i Finlands Scouters grundstadga. Grundstadgan definierar hurudan finsk scouting är. Stadgan är styrkt av WAGGGS och WOSM. I Finland finns det ungefär 70 000 scouter och i världen ungefär 38 miljoner. Runt om i Finland ägnar man sig åt scouting i ca 850 pojk-, flick- och blandkårer. Varje finskspråkig kår

hör till något av scoutdistrikten och distrikten hör i sin tur till centralorganisationen, Suomen Partiolaiset r.y. – Finlands Scouter r.f. Finlands Svenska Scouter r.f. svarar i hela landet för den svenskspråkiga verksamheten.

Scoutlöfte Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa <åldersgruppens namn> idealen i mitt liv.

Valspråket Var redo!

Scoutidealen

Från och med åldersgruppen

-- Respektera andra -- Älska och skydda naturen

Vargunge

-- Vara ärlig och pålitlig -- Främja vänskap över gränser -- Känna sitt ansvar och göra sitt bästa -- Utveckla sig själv som människa -- Söka sanningen i tillvaron

Äventyrsscout Spejarscout Explorerscout Roverscout

Scouthistoria -- 1907 B-P ordnade det första scoutlägret på Brownsea Island. I lägret deltog 22 pojkar indelade i fyra patruller.

-- 1908 ”Scouting for boys” utgavs. I dess anda grundades scoutkårer runtom i Storbritannien.

-- 1908 Det första officiella lägret hölls i Humshaugh Camp. 30 pojkar fick delta.

8 -- 22.2.1857 Robert Baden-Powell

-- 1910 Flickscoutingen fick sin

(B-P) föddes till en sexbarnsfamilj i England.

början under ledning av B-P:s syster, Agnes Baden-Powell.

-- 1876 B-P kom in på en officersutbildning. Snart åkte han iväg på sitt första uppdrag i Indien.

-- 1912 B-P och Olave gifte sig.

-- 1885 B-P blev förflyttad till Afrika. -- 22.2.1889 Olave Soames föddes.

-- 1916 Olave Baden-

-- 1899 B-P blev återigen kommenderad till Afrika. De styrkor som B-P ledde omringades i Mafeking. Under den tiden använde B-P pojkar från staden som springpojkar.

1850

Powell gick med i flickscoutverksamheten.

1900

Scoutrörelsen i Finland Scoutingen kom till Finland 1910 via Sverige. Snart förbjöds all scoutverksamhet eftersom man i Ryssland, dit Finland då hörde, var rädd att scouterna förespråkade Finlands frihet. Trots att verksamheten var förbjuden

fungerade några kårer i hemlighet. Våren 1917, efter revolutionen, minskade Rysslands makt i Finland och scoutingen kom igång på nytt. Finland blev självständigt 6.12.1917. 1917 grundades Suomen Partioliitto – Finlands Scoutförbund, som enade alla Finlands scouter. Förbundet upphörde redan 1919. Strax efter detta

-- 1920 I den första jamboreen i

-- 1930 Lady Olave utnämndes till

London deltog 8000 scouter. Under avslutningsceremonin utnämndes B-P till världsscoutchef.

världsscoutchef för flickscouterna.

-- 1920 Scoutrörelsens världsorganisation

-- 1938 B-P och Olave

(WOSM) grundades.

-- 1922 Det fanns redan över en miljon scouter i 31 länder världen över!

flyttade till Kenya.

-- 8.1.1941 B-P dog.

-- 1924 Den andra jamboreen hölls i Ermenlunden, Danmark.

-- 19.6.1977 Olave dog.

-- 1928 Flickscouternas världsförbund (WAGGGS) grundades.

-- 1929 Den tredje

-- 2007 Scout

jamboreen. B-P adlades och blev Lord Baden‑Powell of Gilwell. Hans fru blev Lady Olave Baden-Powell.

rörelsen firade hundraårs jubileum.

1950

Robert BadenPowell

föddes åtta scoutförbund i Finland. Pojkarna och flickorna fungerade i skilda förbund. Trots att förbundet delats var scoutingen mycket lik överallt i Finland. Den bestod av veckovisa möten, specialmärken och utfärder. På den tiden var det vanligt att veckomötena hölls utomhus.

2000

Krigstiden, 1935-1941, var en svår tid också för scouterna. Scouter deltog under krigen i befolkningsskydd, luftrumsövervakning, stafett-, sjukhus- och andra motsvarande uppgifter. Man gav ingen vapenskolning inom scoutingen under krigstiden. Pojkarna och flickorna fungerade skilt ända fram till 1972 då Suomen Partiolaiset – Finlands Scouter grundades. Efter uppkomsten av den gemensamma centralorganisationen började blandkårer grundas för både pojkar och flickor.

Internationell scouting

Alla Finlands scouter hör till världsorganisationerna WAGGGS (World Association for Girl Guides and Girls Scouts) och WOSM (World Organisation for the Scout Movement). WAGGGS och WOSM samarbetar med olika organisationer i syfte att förbättra barns och ungas levnadsförhållanden i hela världen. WAGGGS och WOSM samarbetar bland annat med Europarådet och FN (Förenta Nationerna). Av alla FN:s program har Millennium Development Goals blivit de viktigaste under de senaste åren. Med hjälp av dessa försöker man

främja de grundläggande faktorerna i fråga om människans välmående: fred, naturskydd och minskande av fattigdom. Världsorganisationernas verksamhet syns för vanliga scouter årligen i form av Thinking Day-firande och vart fjärde år i form av en världsjamboree. I praktiken är internationell scouting bland annat internationella scoutresor, utländska scouter på besök i Finland, utvecklingssamarbetsprojekt och de årligen ordnade JOTA-, JOTIoch JOTT-evenemangen.

Scoutordlista Finska

Svenska

Engelska

sudenpennut

vargungar

cub scouts

seikkailijat

äventyrsscouter

adventurers

tarpojat

spejarscouter

trackers

samoajat

explorerscouter

explorers

vaeltajat

roverscouter

rovers

lippukunta

scoutkår

troop

piiri

scoutdistrikten

district

partiohuivi

halsduk

neckerchief

kämppä

stuga

hut

kolo

kårlokal

meeting place

leiri

läger

camp

JOTA eller Jamboreeon-the-Air, och JOTI eller JOTI Jamboree-on-the-Internet är världsomfattande eveJOTT nemang som ordnas den tredje helgen i oktober varje år. Då samlas scouter per radio eller internet för att träffas och prata med varandra. På JOTI kommunicerar man huvudsakligen via irc-kanaler. JOTT står för Jamboree-on-theTrail. Syftet med JOTT är att få ut

JOTA

scouter och röra sig i naturen i en internationell anda. JOTT infaller den andra lördagen i maj. Swopping innebär att byta märken. Särskilt under internationella läger eller andra evenemang är det roligt att byta märken eller andra scout objekt med scouter från andra länder. Till internationella evenemang lönar det sig att ta med roliga finska märken. Särskilt populära är märken där Finland på något sett syns.

Scoutdräkt och -hälsning Scoutdräkten förenar

Scoutdräkten förenar alla världens scouter. B-P:s tanke var att rika och fattiga pojkar lättare skulle fungera tillsammans om kläderna inte avslöjade familjens ekonomiska situation. I den finska scoutdräkten finns delar vars användning varierar enligt kårernas egen tradition. Kårens likadana scoutdräkter visar att scouten tillhör denna grupp. I scoutdräkten representerar du alltid scouterna, så då är det extra viktigt att minnas att vara artig. Scouthalsduken kan vara vilken färg som helst. På halsduken finns ofta kårens eget märke. Enligt en tradition ska man på morgonen göra en knop i halsdukens spets som man sedan öppnar när dagens arbete är gjort. Scouthalsduken används i alla scoutsammanhang.

Den finska scoutdräkten Den finska scoutskjortan är blå eller brun. Flickor kan också använda scoutklänning. Som löftesmärken används WOSMs och WAGGGS´ logotyper. Äventyrs- och spejarscoutmärkena är uppbyggda av delar, vars mittbit man får efter att man avlagt scoutlöftet. Runt mitten samlas väderstrecken eller etappmärken som fås efter att en programetapp tagit slut. I slutet av åldersgruppen får äventyrs-

och spejarscouterna åldersgruppens slutmärke på scoutskjortans högra ficka. Som huvudbonad kan man enligt kårens tradition använda barett, båthatt eller väiski på läger. Spejarscouterna har en lila snodd till visselpipan, explorerscouterna en grön och rovrerscouterna en brun. Äldre ledare har en blå visselpipssnodd. De äldre ledare och roverscouter som gått scoutledargrundutbildningen har en vit snodd till visselpipan och en lädersölja i form av en valknop på halsduken.

Scouthälsningen Äventyrsscouter och äldre hälsar genom att lyfta den högra handens tre mellersta fingrar mot tinningen. Fingrarna påminner om scoutlöftets tre punkter dvs. att älska Gud, sitt eget land och mänskligheten; scoutidealen samt att hjälpa och tjäna andra. En ring formad av tummen och lillfingret påminner om syskonskapet scouterna emellan. Vargungarna hälsar med två fingrar, vilka sägs påminna om vargöron. Scouter skakar hand med vänster hand. Det berättas att B-P tog med sig seden från Afrika där krigarna bar skölden i vänster hand. När de träffade en människa de litade på lade de ner skölden och skakade hand med vänster.

Äventyrsscoutmärket

Spejarscoutmärke

Äventyrsscoutsigill

Spejarscoutsigill

Valknop

Scout halsduk

Barett Snodd till visselpipan Äventyrs- eller spejarscout märke

Äventyrs scouternas specialmärken

Ortsnamn, Kårmärke Förbunds-/Distriktsmärke Organisationsmärke Löftesmärken

Sigill

Patrullens egna traditioner och heraldik Patrullens traditioner

Varje patrull har vanor och traditioner som för utomstående är främmande eller till och med underliga. De här vanorna är vad som gör den egna patrullen till den egna. En del av vanorna är gemensamma, fastän de ändå är olika för alla. Patrullens namn är en viktig del av patrullens vi-anda. B-P kallade patrul-

lerna vid djurnamn. När patrullen rörde sig i mörkret kunde det hända att de höll ihop genom att härma sitt djurs läte. I vissa kårer har man patrullnamn som nedärvs från en patrull till en annan. Också tv-program och annan populärkultur kan ha inverkan på valet av patrullens namn. Det viktigaste med namnet är att det känns gemensamt för hela patrullen.

Patrullen kan ha sin egen vimpel eller fana. På vimpeln kan man skriva patrullen namn. Patrullen tillverkar fanan själv enligt heraldikreglerna. Fanan sätts fast på en käpp eller vimpelstake.

I sin loggbok skriver patrullen upp saker som har hänt på möten och utfärder och också annan viktig information. I loggboken framkommer vad man lärt sig och vilka som varit närvarande. I loggboken kan man förutom med ord spara minnen i form av bilder. Det är bra att göra gemensamma patrullregler; de gör all verksamhet lättare. Reglerna kan sparas i loggboken där de vid behöv är lätta att kontrollera. Man kan dela ut roller åt alla i patrullen. Ansvarsområden kan till exempel vara sekreterare, kassör, materialförvaltare eller bloggare. Ansvarsområdena kan vara permanenta eller bytas ut. Patrullen kan också ha hemliga vanor som man inte berättar om för andra. Det kan vara en särskild hälsning, en del av mötet, exempelvis en viss inledningsritual, eller det att man alltid äter plättar med blåbärssylt under hajkens andra kväll. Traditionerna kan uppkomma med tiden eller bestämmas på förhand.

Scoutheraldik Målet med heraldiken är att göra koder och kännetecken klara. Heraldiska regler kan användas som hjälpmedel i planeringen av alla sorters symboler såsom fanor, vapen eller scouthalsdukar. De heraldiska reglerna kan variera i olika länder. I Finland står Scouternas heraldikergrupp för godkännandet av kårers och regioners heraldik. Med hjälp av de här anvisningarna kan du planera en symbol för till exempel patrullen eller kårens sommarläger.

Anvisningar för planeringen av en heraldisk symbol 1. Använd bara heraldiska färger. De utgörs av metallerna guld och silver samt färgerna röd, blå, svart och grön. I fanor kan man istället för guld och silver använda gult och vitt. 2. Huvudregeln är att man använder endast två färger varav den ena är en metallfärg. I undantagssituationer kan man använda tre färger, men en fjärde färg blir för mycket. 3. En färg får inte vara bredvid eller ovanpå en annan färg, en metall får inte vara bredvid eller ovanpå en annan metall. 4. Till ett heraldiskt kännetecken hör inte bokstäver, siffror eller texter. 5. Figuren bör vara så stor som möjligt, lätt att minnas och tydlig. 6. Figuren bör vara tvådimensionell, den måste alltså vara igenkännbar utan skuggning. 7. I ett idealiskt heraldiskt kännetecken finns endast en figur.

Järvi-Suomen Partiolaiset ry

Uudenmaan Partiopiiri ry

Hur väl följer dessa de heraldiska reglerna? Hittar du scoutingens symboler – liljan och treklövern – i logotyperna?

Scoutåret Under kårens verksamhetsår ryms många händelser. Utöver den egna kårens och patrullens utfärder och läger ingår även såväl Finlands Svenska Scouters (FiSSc:s) som Finlands Scou-

ters (FS:s) evenemang i programmet. När man planerar verksamheten är det bra att lägga märke till dessa och även de närmaste årens stora evenemang. Trots att det skulle vara roligt

December -- Årets sista kårtidning utkommer. -- Fackeltåg och löftesgivning på självständighetsdagen. -- Kårens julfest och julbasar. November -- Försäljning av adventskalendrar. -- Kårens höstmöte. -- Hajk för den egna kårens och grannkårens spejarscouter. -- Nationellt evenemang för explorerscouter (vart tredje år). Oktober -- Kårens höstutflykt. -- Hösttalko i kårlokalen. -- JOTA och JOTI.

Det här är en fiktiv kårs fiktiva händelsekalender. Kalendern innehåller dock evenemang som faktiskt finns inom scoutingen. Här finns kanske sådana händelser som inte

September -- Verksamhetsperioden påbörjas med en Storläger, såsom samling för alla gamla och nya scouter. regionläger, förbundsläger, -- Möten börjar hållas på nytt. Satahanka och finnjamboreer, samlar många scouter på ett -- Fredsdagen den tredje tisdagen ställe. Dessa ordnas inte varje år. i september. Kåren kan också på sommaren -- Regionens elitpatrulltävlingar. besöka ett läger utomlands.

exis kår, sak era Skil verk ber kåre och

att scouta så mycket som möjligt kan det vara bra att lämna vissa perioder ”scoutfria”. Om det till exempel har varit hajk en helg kan man lämna bort den påföljande veckans möte så att man också hinner med andra fritidsaktiviteter och skolarbete. Skillnaderna i kårernas verksamhet kan vara stora. För sjöscouterna

är sommaren den mest späckade tiden på året då man ska hinna med allt som ska göras med båten. Landscouterna i sin tur har mindre program sommartid. Även samarbete med andra kårer, eller avsaknaden av sådant, ger upphov till skillnader i verksamheten.

Januari -- Verksamheten kommer igång igen. -- Kullarna och patrullerna ordnar egna utflykter. Februari -- Kårens vårmöte. -- Kvällsevenemang på Thinking Day 22.2.

existerar i din egen kår, och troligen saknas någon av era kårtraditioner. Skillnaderna i kårernas verksamhetskalendrar beror bland annat på kårens storlek, hemort och verksamhetsmiljö.

Mars -- FiSSc:s vårmöte. -- Kårens vinterläger. -- Årets första nummer av kårtidningen utkommer. April -- Scoutveckan den veckan då St. Göransdagen infaller. -- St. Göransdagen 23.4. Kårens St. Göransdagsfest. Maj -- Vårtalko i kårlokalen. -- Scoutparad. -- JOTT

Juni – Augusti -- Nationellt roverevenemang. -- Kårläger eller –vandring.

Bestämmanderätt och kårens styrelse Officiella möten

Kårens medlemmar använder sin bestämmanderätt på kårens möten. Beroende på kårens stadgar hålls ett eller två möten per år. Ifall endast ett möte hålls planerar man in det under hösten, då dess huvudsakliga funktion är att bestämma hur nästa års

verksamhet och ekonomi ser ut samt att göra personval. Ifall det i stadgarna står att två möten ska hållas per år, hålls ett på våren och ett på hösten. På vårmötet granskas det gångna året och på höstmötet planeras det kommande året enligt tidigare nämnd modell. Möteskallelsen sker på det sätt som omnämns i kårens stadgar.

Föredragningslistan kan till exempel se ut såhär: 1. Mötet öppnas. 2. Val av mötesordförande, mötessekreterare, två protokolljusterare och vid behov två rösträknare för mötet. 3. Mötets laglighet och beslutsförhet konstateras. 4. Föredragningslistan för mötet godkänns. 5. Årsberättelsen över det gångna året. 6. Revisorernas berättelse samt bokslutet för det gångna året. 7. Beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen och andra redovisningsskyldiga. 8. Verksamhetsplanen, budgeten och medlemsavgiftens storlek för följande kalenderår fastställs. 9. Val av kårchef, vice kårchef, kårsekreterare och kårekonom samt vid behov övriga medlemmar i styrelsen. 10. Val av två revisorer och deras suppleanter. 11. Övriga i möteskallelsen nämnda ärenden. 12. Mötet avslutas. Den här föredragningslistan är en modell som används hos de kårer som enligt sina bestämmelser endast håller ett föreningsmöte per år. Om man har två föreningsmöten delas ärendena upp i sådana punkter som rör det gångna året och sådana som

rör följande år. Inom kårerna kan man också ha andra möten enligt vad som står i kårens bestämmelser. Enligt föreningslagen har varje 15 år fylld mötesdeltagare rätt till en officiell röst under föreningens möten såvida inget annat nämns i föreningens

Styrelsen sköter kårens ärenden i enlighet med vad som bestäms på mötena. Styrelsen representerar också kåren, gör upp avtal som gäller kåren, utvecklar verksamheten samt stöder ledarna i deras uppdrag.

Kårchefen ansvarar för kårens verksamhet tillsammans med styrelsen.

Ledarrådet består av vissa åldergruppers ledare eller alla ledare. De planerar och genomför utfärder, läger och annan verksamhet.

Sekreteraren ansvarar för kårens pappersarbete.

Ekonomen sköter kårens ekonomi.

Roverscoutpatrullen är en grupp med 18–22-åringar.

Lotsen är en äldre ledare som ansvarar för en viss åldersgrupp.

Explorerscoutpatrullen är en grupp med 15–17-åringar. Spejarscoutpatrullen är en grupp med 12–15-åringar. Äventyrsscoutlaget är en verksamhets grupp som har 10-15 äventyrsscouter. Laget är uppdelat i patruller.

Kaptenen är äventyrsscouternas ledare. Akelan är vargungeflockens ledare.

Flocken är vargungarnas grupp, 7-9-åringar.

stadgar. Styrelsens ordförande måste vara minst 18 år, resten av styrelsemedlemmarna minst 15 år. Mötets ordförande ger talturer, ser till att föredragningslistan följs, av slutar varje behandlad punkt på listan (offentliggör bland annat röstningsresultat) och leder mötet från början till slut. Man kan be om taltur av mötes ordföranden exempelvis genom att räcka upp handen samt ge förslag i fråga om ärenden eller understöda ett redan givet förslag. I personval behöver man inte understöda, utan förslaget noteras också utan under-

stöd. Genom att delta i möten kan du påverka beslut och på samma gång lära dig mötesteknik.

Bakgrundsorganisation Bakgrundsorganisationen har ingen bestämmanderätt i kåren. Den stöder verksamheten ekonomiskt och erbjuder oftast en verksamhetslokal. Också verksamhetens värdegrund baseras på bakgrundsorganisationen. Kåren i sin tur försöker följa bakgrundsorganisationens principer. Den vanligaste bakgrundsorganisationen för kårer är församlingen.

Finlands flagga och flaggdagar Finlands flagga består av ett blått kors på en vit bakgrund. Den nuvarande flaggan godkändes 27.5.1918 och planerades av Eero Snellman och Bruno Tuukkanen. Finlands flaggas färger har bestämts enligt statsrådets förordning.

Flaggdagar Flaggan hissas klockan åtta och halas vid solnedgången. Sommartid halas flaggan senast klockan 21. På midsommaraftonen hissas flaggan klockan 18 och halas inte förrän på midsommardagen klockan 21. På självständighetsdagen och på valdagar då röstningen slutar efter solnedgången halas flaggan klockan 20.

4 3 4 5

Nationalflaggan är rektangulär. Den kan vara gjord av annat material än tyg. Alla figurer som följer Finlands flaggas proportioner och färger, är Finlands flagga. Ett tryckt klistermärke kan exempelvis vara Finlands flagga. Nationalflaggan är den vanligaste och kan användas av alla.

Officiella flaggdagar: -- 28.2 Kalevaladagen, den finländska kulturens dag. -- 1.5 Första maj. -- Andra söndagen i maj, morsdag. -- 4.6 Dagen för försvarets fanfest. -- Den lördag som infaller mellan 20:e och 26:e juni, midsommardagen. -- 6.12 Självständighetsdagen. -- Allmänna valdagar. -- Den dag då republikens president inleder sin tjänst.

Vedertagna flaggdagar: -- 5.2 Runebergsdagen (för författaren J.L. Runeberg). -- 19.3 Författaren och kvinnosakskvinnan Minna Canths dag, jämställdhets dagen. -- 9.4 ABC-bokens författare och det finska skriftspråkets fader Mikael Agricolas dag, det finska språkets dag. -- 27.4 Nationella veterandagen. -- 12.5 Filosofen J.V. Snellmans dag, Finska dagen. -- Tredje söndagen i maj, de stupades minnesdag. -- 6.7 Poeten Eino Leinos dag, diktens och sommarens dag. -- 10.10 Aleksis Kivi-dagen, den finska prosans dag. -- 24.10 Förenta Nationernas (FN) dag. -- 6.11 Svenska dagen. -- Andra söndagen i november, farsdag. Sorgflaggning används för att hedra avlidna. Vid en sorgeflaggning hissas först flaggan ända upp i flaggstången för att sedan halas till 2/3 höjd. När man tar ner flaggan hissar man den först hela vägen upp och halar den sedan.

Att hissa flaggan 1. Efter kommandot ”flaggpatrullen fram” går de två utvalda fram till flaggstången. 2. Flaggpatrullen fäster flaggan i flagglinan. 3. Efter kommandot ”hissa fanan” börjar flaggpatrullen lugnt och i jämn takt hissa flaggan. Den som håller i flaggan ser till att flaggan inte rör i marken. 4. De andra gör hälsning för fanan när den frigörs från händerna på den som håller i. Hälsningen fortsätter ända tills flaggan når toppen på flaggstången. 5. Flaggpatrullen fäster flagglinan. 6. Flaggpatrullen backar tre steg, gör scouthälsningen, svänger runt inre vägen och går sedan tillbaka till sina platser. När flaggan halas går flaggpatrullen fram till ungefär tre stegs avstånd från stången och hälsar fanan. I motsats till hissningen ges nu kommandot ”hala flaggan”. Hälsningen fortsätter medan den rör sig nedåt. Under flagghissning och -halning tar männen av sig sina hattar, såvida dessa inte tillhör scout- eller tjänsteuniformen. Flagghissningstraditionen kan variera från kår till kår. Under ett lägers eller en förläggnings första flagghissning kan det vara bra att börja med att gå igenom kommandona.

Användningen av den finska flaggan

Privatpersoner, föreningar och samfund kan förutom på vanliga flaggdagar också fritt flagga vid viktiga och festliga tillfällen. Inom scoutingen innebär det läger, utfärder, fester och andra tillställningar. Kullar och patruller kan mycket väl flagga under sina egna utfärder.

Respekterande av flaggan

den förvaras omsorgsfullt och hålls ren. En våt flagga bör torkas och en smutsig flagga kan försiktigt tvättas. En gammal flagga förstörs genom att brännas. Vid flaggning i Finland är alltid Finlands flagga på den mest betydande platsen, dvs. till vänster från betraktarens håll sett. Kårens flagga är aldrig ensam under exempelvis en parad.

Flaggan bör behandlas med respekt:

Så här viker du Finlands flagga Du behöver en kompis för att kunna vika flaggan. Ta tag i var sin ända av flaggan så att ni håller i den långa delen av det blåa korset några centimeter från det vita. Låt flaggan hänga fritt på båda sidor. Ta med andra handen tag i nedre ändan av det blå korset några centimeter från det vita. Släpp taget med den första handen så att den blå delen viks ned. Vik in det vita tyg som hänger utanför på den blå delens baksida. Ta i flaggan med båda händerna så att den blå sidan är nedåt. Vik ihop flaggan med den blå sidan utåt, först en gång på mitten, och sedan så många gånger att den blir ca 15-20 cm bred.

Om det under ett scoutevenemang i Finland finns flera flaggor, är ordningen från vänster till höger följande: 1. Finlands flagga 2. De flaggor, vars länder representeras på evenemanget, i alfabetisk ordning enligt ländernas franska namn 3. Ålands flagga, om ålänningar deltar i evenemanget 4. Världsorganisationernas flaggor, först WOSM eftersom den är äldre och sedan WAGGGS 5. De finländska organisationernas flaggor, dvs. FS flagga 6. Distriktens flaggor i åldersordning, den äldsta först 7. Kårernas flaggor i åldersordning, den äldsta först.

Att använda flaggor i en parad Finlands flagga går alltid först i en parad. Kårfanans plats i paraden är bakom kårens skylt, framför kårledaren. Fanorna bör ha fanvakter, två personer som går på varsin sida om fanbäraren i samma rad som denna. Fanvakterna har vita handskar på händerna. När paraden rör sig bärs fanan lodrätt. Med fanan hälsar man paradens mottagare genom att sänka fanan från sitt lodräta läge ungefär 45 grader. Fanan får inte röra i marken.

Finlands flagga till sjöss Flaggan är oftast på båtens värdigaste ställe, dvs. i aktern på en flaggstång. Flaggan kan också hållas i mesan-

mastens topp, i mesan- eller den enda mastens gaffel eller fastsatt i en flagglina på mitten av motorbåtens targabåge. Flaggan får inte hållas i aktermastens topp om masten är längre eller lika lång som de övriga masterna. Flaggan får inte heller placeras i segelbåtens akterstag, motorbåtens mast, i antennen eller liknande platser. En båt som är i användning använder alltid flagga. En båt som deltar i en tävling använder dock inte flagga. Segelsällskapets flagga får användas endast då: -- båten är märkt i segelsällskapets register -- båten är besiktad -- med i båten finns en medlem av registreringsföreningen. Om båten inte är i användning är flaggningstiderna de samma som till exempel på ett scoutläger. Flagghälsning kan göras till exempel till ett krigsfartygs flagga. När man hälsar med flaggan så sänks den ner i höjd med relingen, och om den befinner sig i masten så sänks den ner 1/3, och flaggans hålls nere tills den andra båten har svarat dvs. sänkt och hissat sin flagga. Efter detta hissas flaggan tillbaka. Hälsningen kan också göras så att flaggstången tas loss från flaggställningen och fälls ner i vågrät position i riktning med kölvattnet.

Främmande kulturer och internationalitet

Kultur Kultur är ett väldigt omfattande begrepp. När man talar om kultur avses oftast en av dessa två betydelser: konst eller livsstil. Av de här definitionerna är konst den smalaste och livsstil den bredaste. Människan, både enskilt och i grupp, har ett behov av kultur, av att identifiera sig själv med något och av att skilja sig från andra. Rätten till en egen kultur är en mänsklig rättighet. Kulturen ger folkgrupper en personlighet. Med kultur avser man oftast gruppens själsliga och materiella prestationer sammantaget. Materiella

prestationer är till exempel byggnadsstilar, instrument och smycken. Själsliga eller abstrakta prestationer kan i sin tur vara olika kunskaper och traditioner, till exempel hur man spelar ett instrument, hur man lagar mat och hur man bygger. Kultur kan definieras smalt eller brett. Ibland avser man med kultur endast konst, andra gånger allt som inte nedärvts från tidigare generationer. I vilket fall ger kulturen riktlinjer för och skapar beteendemodeller för en grupp. Egna kulturer uppstår bland annat inom länder, religioner, ismer, tidspe-

rioder, åldersgrupper, hobbyer och musik. Olika kulturer kan förstås på flera nivåer. Det lättaste är att bara se gränserna mellan kulturer, att veta att det i Afrika är annorlunda än i Europa. Nästa steg är att förstå vad som är olika, på vilket sätt Afrikas kultur skiljer sig från Europas. Allra djupast kommer man när man lär sig förstå orsakerna till att en kultur föds. Man vet varför det är annorlunda i Afrika.

Internationalitet Internationalitet är verksamhet som sker mellan invånare i olika länder. Internationell verksamhet är exempelvis att delta i ett scoutläger utomlands, att brevväxla med någon från ett annat land eller att ägna sig åt utvecklingssamarbete. Det finns förvånansvärt många möjligheter. Människor världen runt är väldigt lika, men man stöter ofta på olika små och roliga olikheter som beror på kulturskillnader. Olika sätt att se på saker är kryddan i internationell verksamhet och det lönar sig att när man bekantar sig med dem gå djupare än bara ytan. Du kan lära dig någonting nytt och användbart. Kulturskillnader uppstår särskilt på grund av religioner, ekonomiska skillnader, klimat och länders styrelsesätt.

Internationella scoutresor Scoutingen erbjuder som en internationell organisation goda möjligheter att delta i internationell verksamhet. Scoutverksamheten skiljer inte på människor på grund av härkomst, reli-

gion eller politiska åsikter, utan alla är lika värda. Det meddelas ofta om internationella läger och samarbetsprojekt i scouttidningar och på internet.

Med på resan När du far på en scoutresa, fundera på: -- Före avfärd: kontakter, förbindelser, bekanta dig med kulturen. -- Dokument: pass, visum, flygbiljetter, reseförsäkring, resgodsförsäkring. -- Pengar: valuta, resecheckar, kreditkort. -- På resan: var artig, öppen och nyfiken. -- Efter resan: håll kontakten med dina nya vänner, gör ett fotoalbum från resan – kom ihåg bildtexterna!

Utvecklingssamarbete Utvecklingssamarbete innebär att flytta resurser från mera utvecklade länder till mindre utvecklade länder för att förbättra deras levnadsvillkor. Målen för arbetet är främst att minska fattigdom, att förbättra hälsan och miljön samt att öka jämställdheten. Många rörelser och medborgarorganisationer, såsom scoutingen, ägnar sig åt utvecklingssamarbete. Utvecklingshjälpen förväntas förbättra omständigheterna i mottagarlandet i det långa loppet. Krishjälp i sin tur mildrar direkt nöd, exempelvis efter en naturkatastrof. För medborgarorganisationerna själva bidrar utvecklingssamarbetet till medborgarfostran.

Lägerbålet Mångsidigt program är bra program

Som programledare för lägerbålet fungerar lägerbålsledaren, vars uppgift det är att planera och leda lägerbålet samt att ansvara för att elden

hålls brinnande. ”Trampa på gasen” är ett bra exempel på en sång att inleda lägerbålet med. Lägerbålsledaren planerar lägerbålet så att det börjar i exalterad, glad anda och avslutas lugnt och stillsamt. Även tackropen

som följer på framförandena är på lägerbålsledarens ansvar. Lägerbålet bör planeras så att publiken får delta i sånger, gemensamma lekar och rop tillräckligt ofta. I början kan lägerbålsprogrammet vara livligt, men det lönar sig att avsluta lägerbålet med en sång, en berättelse eller en syskonring i lugn stämning.

Lägerbålet kan ha ett tema Lägerbålet kan byggas upp kring olika teman. Cirkustema är ett av de roligare exemplen. Välj i så fall sånger, sketcher och rop som passar till cirkustemat. Lägerbålet kan kanske dras av en cirkusdirektör och hans talande apa, medan framförandena görs av en jonglör, lejon som gör konster och självklart cirkusens egen skäggiga dam. På ett lägerbål med draktema sjunger man förstås sången om draken Puff och ser en dramatisering av legenden om Sankt Göran.

Elden När man bygger upp en stor eld bör man vara extra noga. Brasan bränns förstås på ett brandsäkert underlag,

precis som all annan form av eld. I elden får inte slängas avfallsträ, gamla båtar eller dylikt utan samma torra brasvirke som i ett mindre bål. Bygg inte brasan på en klippa, brasan lämnar efter sig permanenta märken.

En svävande eld När marken är frusen eller snötäckt passar en svävande eld bättre till omständigheterna. Då bygger man upp elden i en av hönsnät byggd bur som sedan lyfts ordentligt från marken med hjälp av metalltråd. Kom återigen ihåg att kontrollera att det under brasan finns ett brandsäkert underlag.

Facklor Riv till exempel en trasa av ett gammalt lakan, vät den med lampolja och fäst den sedan spänt runt en käpp med hjälp av ståltråd. Se till att den sitter fast ordentligt så att inte brinnande bitar av trasan faller på marken. Tänd försiktigt. Släck facklan genom att kväva elden med en brandfilt eller genom att stampa på den på marken.

Kvällen – en lugn stund

Lugn och tystnad är ett bra sätt att avsluta ett möte eller en lägerdag. Det är en gemensam stund som skapar vi-anda och förenar gruppmedlemmarna. När man tar en stilla stund på kvällen före läggdags drar man också ner energinivån och lugnar ner sig efter dagens sysslor. Meningen med berättelser och stilla stunder är att få scouterna att fundera över det viktiga i livet. En stilla stund eller andakt behöver inte vara religiös. För andakten kan man välja ut lugn musik och en intressant berättelse och sedan släcka lamporna och istället tända ett ljus.

Syskonringen Ett vanligt sätt att avsluta ett scoutmöte är att tända ett ljus och ställa sig i en syskonring. I syskonringen står man i en cirkel och håller varandra i händerna. I syskonringen lägger man armarna i kors så att höger arm ligger över vänster. Man kan säga några ord eller läsa en text och sjunga en stilla sång. Ofta skickar man en puls genom ringen, man trycker den nästes hand och låter på så sätt pulsen gå ett helt varv runt. Sedan önskar man varandra god natt enligt kårens egna seder och till slut snurrar man runt för

att bryta syskonringen och låta alla gå åt sitt eget håll. Finskspråkiga scouter lägger i syskonringen vänster arm över höger.

Ljusstig Ett sätt att lugna ner sig är att i tystnad gå till lägerbålet längs en ljusstig. Stigen kan märkas ut med ljus eller stormlyktor. Längs stigen kan det finnas tankeväckande aforismer, utdrag ur Bibeln, några rader ur en saga eller varför inte lappar där scouterna själva har skrivit sina tankar kring scoutidealen. Det viktigaste är att man går lugnt på stigen. För att ha en lugnande effekt ska stigen också vara tillräckligt lång, ungefär 15 minuter är passligt länge. Stigen får inte vara för lång, då kan den bli tråkig eller skrämmande.

En stilla stund i naturen

till exempel på en kulle eller vid en strand. När man har hittat en trevlig plats kan man sätta sig och lyssna på naturens ljud, såsom fågelsången, vindens sus, lövens prassel eller vattnets porlande. I omgivningen kan man söka efter någonting fint att fästa blicken på, till exempel ett fågelbo på en gren, en fint färgad sten eller en trädstam.

Att avsluta dagen Istället för att berätta en godnattsaga kan man ge alla närvarande chansen att med egna ord berätta om någonting som är viktigt för dem. Som ämne kan man exempelvis ha vad scoutidealens ”att främja vänskap över gränser” betyder för en själv, något man vill tacka för idag eller något man vill be om förlåtelse för.

På utflykter och läger kan den stilla stunden ske på någon vacker plats,

Tips:

BBSssh! Att vara tyst är viktigt så att man hör vad andra har att säga och för att visa respekt för den som talar. Om det i gruppen är svårt att vara tyst så kan man öva på det med hjälp av klockan: ”Nu är vi tysta i 30 sekunder”.

BBEtt sätt att få en grupp att tystna är att enas om ett tecken som när det visas får scouterna att självmant bli tysta. Till exempel tummen upp är ett tydligt tecken. På det här sättet undviker man att ropa för mycket, något som ofta bara leder till ännu mera nervositet i gruppen.

Berättelser Konsten att berätta en historia

Har du någon gång beundrat en sådan person som lyckas få andra att lyssna på sin berättelse? Varje berättare har någon gång berättat sin första historia, berättarkonsten är alltså något som man kan lära sig. Välj ut en historia som du vill berätta. När du tycker att du har hittat en bra historia som är värd att berättas, lär dig den utantill: lär dig huvudpersonerna, berättelsens mönster och slutkläm eller vad berättelsen vill lära lyssnaren. Små detaljer har ingen större betydelse. Medan du berättar kan du hitta på beskrivningar som passar för personerna eller miljön. Du kan också berätta en historia genom något konkret föremål. Har er kårfana någon historia? När du tycker att du kan berättelsen tillräckligt

De ortodoxas Sankt Göran Den ortodoxa kyrkan känner till Sankt Göran som Georgios Vinnaren. Redan som ung tog han anställning som soldat i kavalleriet, och senare hörde Georgios till kejsar Diocletianus närmaste krigsherrar. Han var kristen, men kejsaren visste inte det. När kejsaren hade gett order om att förfölja alla kristna, beredde sig Georgios på att möta sin död. Han delade ut sin egendom till de fattiga och

bra, berätta den för dig själv. Prata till exempel i duschen eller när du rastar hunden. Låt berättelsen formas så den passar dig. Det betyder inte att du blir dess huvudperson, utan att det låter som en historia som du skulle kunna berätta.

Legenden om Sankt Göran ”En gång för länge sedan levde en fruktansvärd drake i närheten av staden Silena i Mindre Asien. Varje dag krävde vidundret en av stadens invånare som byte. Lottdragning avgjorde vem den olycklige blev. En dag föll lotten på Cleolinda, prinsessan i staden. Just då hon beredde sig på att offras kom en vandrande riddare, Georg, till trakten. Då han fått höra vad som stod på, beslöt han sig för att försöka bekämpa draken. Efter en svår kamp i ett närbeläget kärr dräpte Georg draken.”

släppte sina betjänter fria. Diocletianus kommenderade att man skulle tortera Georgios, eftersom han erkände Kristus. Inte ens när man lockade honom med ära och rikedom ville Georgios överge Kristus, så till slut gav Diocletianus order om att halshugga honom. Den strid mellan Georgios Vinnaren och draken som visas i ikonerna symboliserar människans strid mot sitt eget syndiga jag.

Från berättelse till framförande

Vilken berättelse som helst går att göra om till ett framförande. Manuskriptet delar in historien i mindre bitar, scener. Manuskriptets scener berättar -- vad som händer (handlingen) -- var det händer (scenen) -- vilka som är med (karaktärerna). I ett mindre framförande kan man muntligt bestämma om manuset, men om man av berättelsen vill göra en hel pjäs lönar det sig att skriva ner det på papper med repliker och allt. Före man skriver manuset måste man ändå veta en del om berättelser och framföranden.

Tema

A) Början. ££ Historien börjar med ett problem som man löser genom historiens gång. ££ I legenden om Sankt Göran är problemet en drake som hotar staden. B) Staden är i fara! C) Låtsaslösning ££ Man försöker lösa problemet, men den första lösningen fungerar inte. ££ Att mata draken visar sig vara en dålig idé när kungens egen dotter blir vald som offer. D) ”Draken lämnar oss i fred om vi matar den”.

E) ”O nej, kungens dotter kommer att bli uppäten!” F) Slutlig lösning ££ Problemet löses på riktigt andra gången. ££ Sankt Göran räddar kungens dotter och dödar draken. G) ”Puh, kungens dotter är trygg och draken död.” H) Slut.

C B A

Före ni skriver manuskriptet, fundera på vilket tema ert framförande ska ha. Temat är det viktigaste som man vill berätta med en historia. Ofta är temat någon slags lärdom. I legenden om Sankt Göran handlar lärdomen om förtroende och att inte ge upp, för trots att Sankt Göran mötte en övermäktig fiende gav han inte upp utan trodde på det godas seger. Lärdomen skulle också kunna vara att man måste göra sig av med sådant som är ont. Med hjälp av temat är det lättare att förstå handlingen.

F E D

G H

Handling

Scenen

Historiens händelseförlopp kal�las handling. Nästan alla manuskript följer följande modell för att skapa spänning i historien. Håll fast vid modellen när du gör om en berättelse till ett framförande.

Scenen är miljön där historiens händelser utspelar sig. En scen kan byggas upp på många sätt med hjälp av rekvisita, ljus och musik. Scenen måste: -- förklara var händelserna utspelar sig och vilken stämningen är -- stöda aktens händelser. I början av legenden om Sankt Göran kan scenen tillverkas av papplådor som föreställer stadsmuren. Om man framför föreställningen i skogen kan ett träd som liggen mitt på scenen fungera som mur. Det viktiga är att: -- publiken förstår att man befinner sig vid stadsmuren -- invånarna i staden kan gömma sig för den arga draken bakom muren.

Akter Handlingens uppbyggnad hjälper även till att dela in historien i akter. Legenden om Sankt Göran skulle kunna delas upp på följande sätt: -- Draken ££ Vad? Draken kommer. Invånarna i staden är rädda. ££ Vem? Draken, invånare i staden. ££ Var? Utanför stadens portar. -- Kungens dotter ££ Vad? Man bestämmer att blidka draken genom att mata den. Kungens dotter blir vald genom lottning. ££ Vem? Kungen, kungens dotter, invånare i staden. ££ Var? I kungens slott. -- Riddaren ££ Vad? Draken försöker äta upp kungens dotter. Sankt Göran anländer och dräper besten. ££ Vem? Draken, kungens dotter, Sankt Göran. ££ Var? Utanför stadsmurarna. Man kan byta akt också när det sker någon stor förändring som rör karaktärerna eller miljön. Handlingen är dock den viktigaste faktorn när det kommer till att dela in en pjäs i akter.

Karaktärerna Karaktärer är skådespelare som berättar och för framåt historien genom att prata och röra sig. När du föreställer en av karaktärerna måste du veta: -- vem du är -- vad du vill -- hur du tar dig igenom motgångar -- hur du förhåller dig till de andra karaktärerna. Draken i legenden om Sankt Göran skulle kunna svara på följande sätt: -- Jag är en hemsk och ond drake. -- Jag vill förstöra staden. -- Jag tar mig igenom motgångar genom att äta den andra parten. -- De andra karaktärerna? Mat, mums.

Teaterövningar Ni kan använda dessa arbetsmetoder som snabba lekar, sketcher på lägerbålet eller när ni övar inför ett framförande.

Uppvärmning 34 I uppvärmningen söker man en bra, positiv stämning inför ett framträdande eller en övning. Det gör vi-leken leks parvis. Det första paret ger ett förslag som det andra svarar ”det gör vi!” på och fortsätter sedan med sitt eget förslag. De galnaste historierna blir de roligaste! Exempel -- Vi far till månen! -- Det gör vi! Och där planterar vi en trädgård! -- Det gör vi! Och i trädgården placerar vi guldfärgade pandor...

Det här är-leken leks i 3-5 personers grupper. En av gruppmedlemmarna hittar på ett föremål eller en sak som han/hon vill föreställa. Resten lägger till sig själva en efter en som en fortsättning på bilden som finns. När alla är med får den sista börja nästa runda. Exempel -- Det här är en lyktstolpe. (Försöker likna en lyktstolpe.) -- Det här är en hund bredvid lyktstolpen. -- Det här är en man som rastar hunden...

Att utforska en historia Att utforska en historia ger framförandet mera djup, löser problemsituationer och hjälper till att utveckla rollfigurer. Dolda tankar tas fram på följande sätt: medan en person spelar en karaktär eller en scen förklarar en annan vad karaktären egentligen tänker. Alternativt kan scenen stoppas för att varje gruppmedlem ska kunna gå fram till karaktären och berätta vad denna tänker. Personen som sitter i heta stolen blir intervjuad av resten av gruppen. De andra ställer frågor om karaktärens bakgrund, avsikter och tankar och den som sitter i stolen svarar så som han/hon tänker att hans/hennes rollfigur skulle svara. Övningen bör göras i små grupper.

Att utveckla sitt uttryckssätt Att utveckla sitt uttryckssätt hjälper en att förbättra sina skådespelartalanger. I en pantomim övar man sig att beskriva en karaktär utan ljud. Den som gör pantomimen väljer en roll åt sig, till exempel ett yrke, och de andra gissar vad han/hon föreställer. Pantomim kan också vara en lek under lägerbålet: vilket lag gissar rätt först? Byte av stämning är en annan övning som stärker det ljudlösa uttryckssättet. Den utförs i små grupper eller under lägerbålet framför publik. Gruppen förevisar en bekant scen eller läser en text. Mitt i allt ombes de

byta stil, kanske till sorgsen, snabb eller fnissig. Förslagen kan komma från gruppens medlemmar, lägerbålsledaren eller publiken. I kostymen är det viktigaste inte att den ser perfekt ut, utan att publiken får ett grepp om idén. För en indian räcker en huvudbonad med fjädrar, för en katt påmålade morrhår och för en professor ett par glasögon. Samma kostym kan också användas på flera karaktärer. På en gammal tant sitter lägerbålsmanteln på huvudet som en duk, på en superhjälte fladdrar den från axlarna och på en häst ligger den på ryggen. ££Läs mera om lägerbålsmanteln på s. 242

Var hittar jag en berättelse? Sagoböckerna är fulla av berättelser. En bekant historia blir intressantare genom att till exempel byta ut rollerna – tänk om det i legenden om Sankt Göran var riddaren som behövde räddas från den skrämmande prinsessan? Som tur fanns den snälla draken där för att rädda honom.

Lekar

Scouter leker ofta och överallt. Lär dig att leda olika lekar, så blir scoutevenemangen ännu gladare. Med hjälp av lekar kan man lära känna varandra, få en bättre gruppsammanhållning och framför allt ha roligt! Leken bör vara sådan att alla kan delta. En bra lek är varken pinsam eller skrämmande, utan rolig, säker, mångsidig och lämpligt spännande. Många lekars grundidé är ändå sådan att de går att modifiera för tillfälle som tillfälle, och genom att ändra lite på leken får man lätt en lek som passar för ens egen användning och tema. Du kan byta ut föremål eller kläder som behövs för leken eller benämningarna som används i den. Till exempel kan ”katt-och-råtta” lätt göras om till ”kårchef-och-patrulledare”.

Lekledarens uppgifter -- Förklara lekens regler tydligt. Visa exempel vid behov. -- Berätta när leken slutar. -- Kontrollera att lekens eller tävlingens regler följs. -- Avsluta leken medan det ännu är roligt. -- Berätta hur leken eller tävlingen slutade.

Bekantningslek Äpplet går runt Ett äpple går runt i ringen. Den första säger sitt namn och fortsätter ”Jag har ett äpple som jag ger åt Erik.” Nästa säger ”Jag är Erik, jag har ett äpple som jag fick av Maria och jag ger det åt Jenny.” Så här fortsätter man tills man har gått hela varvet runt. Om någon inte minns namnen börjar leken om från början.

Katt-och-råtta

Stafettlek

Magsjukan En vanlig katt-och-råtta-lek där katten smittar andra med magsjuka, dvs. slår andra med en kudde. Om kudden träffar blir man smittad och måste ta tag i kudden, man blir då katt. Leken slutar när lekledaren anser att det har sprungits tillräckligt.

Klädstafett Lekdeltagarna delas in i lag. Den första springer fram till en stol som står en bit bort och klär på sig tröjan, byxorna, mössan och handskarna som ligger på den. När han/hon klätt på sig springer han/hon tillbaka till sitt lag, tar av sig kläderna och ger dem till nästa. Denna klär på sig kläderna, springer runt stolen tillbaka till laget, klär av sig kläderna och ger dem vidare till nästa. Den sista springer fram till stolen, tar av sig kläderna, lägger dem på stolen och sätter sig ovanpå dem. Det snabbaste laget vinner.

Kimspel Lekledaren lägger fram olika föremål på bordet. Deltagarna får en minut på sig att memorera föremålen. Efter det här göms föremålen och lekdeltagarna försöker minnas vad som fanns på bordet. Kimspel kan också lekas så att lekledaren tar bort ett föremål från bordet och frågar vad som fattas. Kimspel går lätt att ändra efter mötets tema – det kan lekas med såväl förstahjälpredskap och växter som sjömärken.

Härjningslek Fälla vedklabb Lekdeltagarna står i en ring och tar varandra i armkrok. Mitt i ringen har en vedklabb placerats stående eller en ring ritats. Deltagarna försöker få sina motståndare att röra i vedklabben eller ringen utan att släppa taget om varandra. Om man rör i klabben eller ringen åker man ut. Om ringen flyttas så att vedklabben blir på utsidan åker de två som är närmast den ut.

Vattenlek Bokstavsdykning Deltagarna delas in i två eller flera lag. På sjöbottnen har man spritt ut bok stäver. Varje lag får ett ord som de ska bilda genom att dyka efter bokstäver. Det snabbaste laget vinner. En annan möjlighet är att varje lagmedlem dyker efter en bokstav och sedan försöker laget tillsammans bilda ett ord av sina bokstäver. Det lag som har lyckats bilda det längsta ordet vinner.

Strandlek Årbrottning Rita upp en 6-8 meter stor cirkel på marken. Två personer står i ringen. Båda håller med sin högra hand tag i en gemensam åra och med sin vänstra i sin egen axel. Lekens mening är att knuffa ut motståndaren ur ringen. Motståndaren förlorar också om han/ hon släpper åran eller sin axel.

Rop

Till scouternas seder världen runt hör sånger, lekar och rop. En av B-P:s tankar kring patrullens kännetecken var ett patrullrop som härmade djuret som patrullen var döpt efter. Scouterna ropar för att få en starkare känsla av gemenskap. Rop kan också användas som tack, för att samla folk

-avo!

Brrrr

eller för att väcka uppmärksamhet. Hur kunde ert patrullrop låta? -- Ett rop med betoning på slutet. -- Ett fråga-svar-rop där man ropar turvis. -- Ett bokstavsrop.

Ropledarens uppgift

Tackrop och lägerbålsrop

Dra uppmärksamheten till dig så att alla ser och hör hur ropet ska gå till. När du leder ropet, använd handtecken, du kan till exempel lyfta händerna högt upp när man ska ropa högt och sänka dem när man ska viska. Räkna 1-2-3 och visa samtidigt med fingrarna. Scouternas valspråk ”Var redo” används även som rop: -- Ropledare: Scouter! Är ni redo? ££ Alla svarar: Alltid redo!

-- T-A-C-K,

Kår- och patrullrop -- En: Agi, agi,agi ,

Alla: hej, hej, hej! ££ Agi, agi,agi Hej, hej, hej! ££ Agi Hej! ££ Agi Hej! ££ Agi, agi, agi Hej, hej, hej!

-- Vem är bra?

Bävern! ££ Vem är bäst? Bävern! ££ Vem är de som gnager mest? Bävern!

tack, tack, tack! -- Tack för maten, tack för maten,

den var väldigt god! Hungern var förfärlig, maten den var härlig. Tack för maten, tack för maten, den var väldigt god! -- Brrrrrrrrrrrrrravo! -- K-I-V-A, kiva, hyvä, bra! Jännääää... -- Very good, gummi snodd! -- Bravo bravo bravissimo

Bravo bravissimo Bravo bravissimo Bravo, bravo, bravissimo! -- Äidi käidi kolovolo väidi,

kolo volo vingo dingo däidi, os vos kolo volo vos, kolo volo vingo dingo dos!

Scoutsånger B-P- spirit

F I've got the B-P spirit right in my head,

C7 F right in my head, right in my head.

F I've got the B-P spirit right in my head,

C7 F right in my head to stay.

I've got the B-P spirit deep in my heart... I've got the B-P spirit all round my feet... I've got the B-P spirit all over me...

5. I’ve got the B-P spirit right in my head, deep in my heart, all round my feet. I’ve got the B-P spirit all over me, all over me to stay.

melodi och ord trad Laululupa: 8 OEK: 8

Fram med lägerbålshumöret Alla: Fram med lägerbålshumöret, alla måste vara med. Dås i sinnet rost i röret, måste genast sköljas ned. Hälften: Ni där borta är ni klara. Andra hälften: Ja, ja men det fattas bara.

Alla: Ja då sätter vi igång med en glad och livad sång.

Trampa på gasen Trampa på gasen och lätta ankar, sätt inunder pannan fyr, fem, sex. För svällande segel och fyllda tankar, drar vi ut, drar vi ut, drar vi ut på äventyr.

Tapto Dagen dör. Skymning rår. Över skog, över berg, över hav. Allt är ro, vila trygg, Gud är när.

Hemliga språk och spårtecken

För att förmedla meddelanden använder scouterna spårtecken som görs längs en stig. Med hjälp av dessa tecken kan man förmedla information till de som kommer efter en. Spårtecknen kan ritas på marken eller göras av exempelvis kvistar. Här är bara en del av tecknen, man kan också göra egna inom patrullen. ”Jag har gått hem”tecknet används även i scouternas minnesskrifter. Med hjälp av hemlig skrift kan man skydda meddelanden från utomstående, eftersom man för att kunna läsa skriften behöver en nyckel. Då nyckeln bara är bekant för avsändaren och mottagaren kan de fritt skicka meddelanden sinsemellan. Det hemliga meddelandet kan sedan lätt skickas per post, via radio eller morse. Hemliga språk skyddar förutom med-

delanden också många andra saker, såsom bankärenden. Ett väldigt gammalt exempel på hemlig skrift är att byta ut bokstäver mot varandra. I den skrift som användes av Julius Caesar byter man ut den riktiga bokstaven mot den bokstav som i alfabetet ligger tre bokstäver framåt, A blir alltså D och så vidare. Nyckeln till språket är alltså att veta hur många bokstäver framåt man ska gå. På bilden finns en tabell där den bokstav som används i den hemliga skriften är på den nedre raden. I Caesar-skriften finns det bara 29 olika möjligheter eftersom det i det finländska alfabetet bara finns 29 bokstäver. Därför är det för andra ganska lätt att få nyckeln genom att prova sig fram.

Hemlig skrift kan också göras med hjälp av ett runt föremål, till exempel en ficklampa. Runt föremålet snurrar man en pappersstrimla som man sedan skriver en text på. Utbrett är det omöjligt att förstå vad som står på pappret. Texten kan läsas om man snurrar pappersstrimlan runt ett exakt likadant föremål, eftersom bokstäverna då hamnar på rätt plats.

Mycket flera nycklar får man om man för varje bokstav väljer ett par att byta ut bokstaven mot. Då är alltså nyckeln istället de 29 symboler man valt, de behöver inte vara bokstäver utan kan även vara bilder. Av dessa

symboler kan man göra en nyckel på samma sätt som nyckeln på bilden. Man kan gömma en text på ett vanligt papper genom att skriva den med citronsaft. Texten blir synlig när man ybuphu sdssuhw icuvlnwljw.

43 A B C D E F G H I D E F G H I

J K L M N O P Q R S

T U V W X Y Z Å Ä Ö

J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö A B C

Spårtecken Gå i pilens riktning

Fara

Gå inte den här vägen

Det finns ett brev tre steg i pilens riktning

Skynda dig i pilens riktning

Vänta här

Kom hem

Jag har gått hem

Högsta punkt Haldefjäll, 1328 m.

NORGE

RYSSLAND

-- Yta 338 419, 31 km2 -- Ca.5,3 miljoner invånare -- Sedan början av år 2009 finns det 348 kommuner, varav 108 är städer

SVERIGE -- Nationalspråken är finska, vilket talas

187 888 sjöar som är större som modersmål av 91,5 procent än 500 kvadratmeter av befolkningen, och svenska, Jordbruksland vilket talas som modersmål av 5,5 Övrig ca 9 % procent av befolkningen. Samiska mark 10 % och romani samt teckenspråk har en i lag säkrad ställning. -- Man har försökt förbättra samiskans ställning genom en lag som ger samerna rätt att använda sitt eget språk i samröre Skog 77 % med myndigheterna. Samiska går att studera som modersmål på samernas Till andra religioner hemområden. Ca 17% av befolkningen hör ca 1% hör inte till någon kyrka Till ortodoxa kyrkan hör ca 1%

Till den evangelisk-lutherska kyrkan hör ca 81% Helsingfors

KOMMUNIKATION

Tidningar Lehtijutut

pistää

syllä partiolaisista, kun ten Myötäpäivät valtaa ät on yksi viime vuonna immäisistä tapahtumisko Piitulainen myhäilee

lkaisee käyntiin uuden n tapahtumissa, Jaakko ipuolista menoa tapahilmoittautuneelle. Syysaan huivikaulat pääsevät kailemaan ikäkausiohjelälkeen sunnuntaina parlla paraatissa. amista ja vauhtia, lupaamaa parhaillaan suunnitäivi Kennilä.

Alla kombinationer av textlehteen och bild Kaikki toimituksen kautta som genom redaktionen hamnar i tulevat tekstin ja kuvien yhdistelmät tidningen kallas förvoivat en grej, scoop ovat juttuja. Jutut ollaett selvitykeller på finlandssvenska en ”juttu”.Kaisiä, kertomuksia tai kannanottoja. En juttu kan vara ett uttalande, en kissa jutuissa ei tarvitse olla kuvitusta. rapport eller ett ställningstagande. Eri juttutyyppejä käyttämällä partioBilder behöver inte alltid finnas med. julkaisuihin saadaan monipuolisuutta Genom att använda sig av olika typer ja elävyyttä. av juttun får man scouttidskrifterna att bli mångsidiga levande. Uutinen on ennenoch julkaisematon tieto ajankohtaisesta, yleisesti kiinnosEn nyhet är tidigare opublicerad tavasta asiasta. Se vastaa kysymyksiin information om enmilloin, aktuell,miten allmänt kuka, mitä, missä, ja intressant sak. Den svarar på frågorna miksi. Se on luotettava, tasapuolinen vem, vad, var, när, hur och varför. En ja ajankohtainen. nyhet är pålitlig, icke ställningstagande samt aktuell. KOO N N U T: E LI N A E S KO L A

Johtajankansio kaupoissa ja taitokirjalle nimi Suomen Partiolaiset –

Finlands Scouter ry:n jäsenlehti Upouusi Johtajankansio on nyt myynnissä Toimitussihteeri, Elina Eskolaja A4-kokoinen partiokaupoissa. 500-sivuinen elina.eskola@partio.fi Johtajankansio sisältää kaikkien ikäkausien ohTaittaja, Tuomas Sauliala jelmien kuvaukset sekä aktiviteetit. Johtajantuomas.sauliala@iki.fi kansioToimituskunta on edullisinta ostaa kokonaisena settinä, jolloin hinta on 49 euroa (alv 22 %). Kansiosta Päätoimittaja on mahdollisuus hankkia erikseen myös ikäMinna Tuomainen minna.tuomainen@partio.fi kausiosiot 8 euron kappalehintaan. Kannet ja Toimittajat johdanto-osuus 19 euroa. Bigga Haatajamaksavatbigga.haataja@gmail.com Gretta Sammalniemi gretta.sammalniemi@partio.fi Seikkailijoille ja tarpojille suunnattu taitoHanna Alakulppi hanna.alakulppi@partio.fi kirja on saanut nimekseen Reppu. Kirja on parHanna Vilkman hannavilkman@jippii.fi Heidi Marjamaa heiska.marja@suomi24.fi haillaan työn alla. Se esittelee kaikki tärkeimInka Savolainen inka.savolainen@partio.fi mät partioja erätaidot monin kuvin ja lyhyin Laura Malmiharju laura.malmiharju@hotmail.com Laura Uotilailmestyy kauppoihin laura.j.uotila@helsinki.fi tekstein. Kirja syksyn toiMaija Örnmark maija.ornmark@partio.fi mintakauden käynnistyessä. markus.helaniemi@gmail.com mikko.t.vesa@helsinki.fi miriam.ryth@gmail.com niina.lahtela@partio.fi taina.kasso@helsinki.fi

Päivitetyt turvallisohjeet

Partio-lehti 2/2009

Turvallisuusohjeet on nyt päivitetty vastaamaan uutta ohjelmaa ja uusia ikäkausia. Ohjeet on toiä K viiI R J O IT u S mitettu lippukunnillePä kevään meisessä lippukuntapostissa, ja ne astuvat voimaan 1.9.2009. Ohjeet voi kuitenkin ottaa käyttöön jo tämän kesän toiminnassa! Kesäleirejä ajatellen on hyvä muistaa tehdä turvallisuussuunnitelma, jonka pohja löytyy uusista ohjeista. Jos leirille osallistuu ei-partiolaisia, esimerkiksi lasten vanhempia, tulee myös heidän vakuutusasiansa hoitaa kuntoon. Heidän tulee maksaa partion jäsenmaksu, tai vaihtoehtoisesti lippukunta voi ottaa heitä varten erillisen vakuutuksen. Turvallista leirikesää! Haluan tarjota sinulle haasteen kevääksi: tuo yksi ei-partioLue lisää turvallisuudesta sivuilta 18–19. lainen kaverisi tutustumaan partioon. Kannattaakin alkaa

Kerro partiosta kaverille!

heti miettiä, kenet lähipiiristäsi tutustutat partioon. Otatko isän mukaan retkelle, Kuvittaja Annu Martelius annumartelius@gmail.com äidin vaellukselle, Jyrki Vainio jvainio@ulapland.fi koulukaverin koloiltaan Kuvaajat vai houkuttelisitko Ilmari Seppä iseppa@hotmail.com nettitutun samoaja- tai Teemu Heikkilä nlands Scouter ry:n kuudes suurleiri - Kilke järjes-teemu.heikkila@partio.fi Sami Lahtivesi sami.lahtivesi@partio.fi vaeltajatapahtumaan? olla, Hämeenlinnassa. Kilkettä onKalle valmistelemassa Rapi kalle.rapi@walliveljet.net Sillä jos jokainen meistä ahva vapaaehtoisista koostuva leiriorganisaatio. Tällä Minna ja pikkuveljensä Vesa. Vakituiset avustajat tuo yhden kaverinsa Joppeaikana Ranta mukaan päälliköt on pestattuina ja kevään mukaan toimintaan, on reita ja muita tekijöitä. Oikoluku meitä partiolaisia pian Sini Palosaari 140 000! Julkaisija to partioasemalla Helsingissä tarvitsee siis vahvistusta. Etsimme Jaa, että miksikö haastan sinut mukaan? Me partiolaiset haluamme kasvaa! Järjestötasolla pohditaan, kuinka saataisiin www.partio.fi jäsenmäärä kasvamaan, uusia lippukuntia perustettua, entisiä Hyvä toimisto-, taittoja tietokantaohjelmien sekä leirin virallisten stosta, avustamaan leiritoimikuntaa ja vastuultuettua ja ihmisiä innostettua mukaan parhaimmillaan jopa Toimituksen yhteystiedot teuttamisessa. Työt on tarkoitus jakaa/ Suomen valit- Partiolaiset kielten (suomi, ruotsi ja englanti) osaaminen katsotaan Lisäksi Partio-lehti elämäneduksi. mittaiseen seikkailuun. On kuitenkin hyvä muistaa

Partio-lehti 3/2009

TA PROJEKTISIHTEERIÄ Töölönkatu 55, 00250 Helsinki

Lauri Helle

Markus Helaniemi Mikko Vesa Miriam Luotsila Niina Lahtela Taina Kasso

Ett reportage en bred, allmän Reportaasi onär laajahko yleistajuinen beskrivning av en händelse, ett tapahselostus asiasta, tapahtumasta, händelseförlopp eller en person. Det tumasarjasta tai henkilöstä. Se sisältää innehåller rikligt med bakgrundsinforrunsaasti taustatietoa ja materiaalia. mation och material. Det ärtietoa intressant Se on kiinnostava ja uutta antaoch ger ny information. reportage va. Reportaasi voi toimiaEtt tunnelmien kan fungera som en förmedlare ja vaikuttimien välittäjänä. Se voimellan stämning påverkare. Det kan koostua myösoch valokuvista. också bestå av endast bilder. Pääkirjoitus on lehden oma kannanLedaren är tidningens egenSe åsikt otto ajankohtaiseen asiaan. on om ett aktuellt tai ärende. Den skrivs av päätoimittajan artikkelitoimittajan chefredaktören elleryleensä artikelredaktölaatima. Se sijaitsee lehden ren. För det mesta finns ledaren på ensimmäisillä sivuilla. första sidan.

En artikelon harpohtiva en funderande stil. I arArtikkeli ja usein kantikeln tar man ställning till exempelvis taaottavaan sävyyn laadittu lehtien naturvetenskaplig eller konstnärlig kirjoitus esimerkiksi tieteellisestä tai fråga. Med artikel menar man också taiteellisesta kysymyksestä. Artikkeofta tidningens huvudsakliga text. lilla tarkoitetaan usein myös lehden pääkirjoitusta. Meningen med en intervju är att utreda en människas bakgrund, Haastattelun tarkoituksena on egenskaper kunskaper, med andra jonkunoch ihmisen taustan, ominaisuukord personporträtt. Intervjun kan sienett ja taitojen selvittäminen, toisin innehålla en hel del lånat material och sanoen henkilökuvan etsiminen. fungera somvoi grund till ett reportage, Haastattelu sisältää paljon lainaantingen som till enreportaasin person- eller uksia, ja sitä voistöd käyttää sakbeskrivning. pohjana, joko henkilö- tai asiakuvauksen tukena. En kolumn är regelbundet Kolumniutkommande, on säännölofta av någon lisestiskriven ilmestyvä, usein känd person och många tunnetun henkilön gånger försedd nimellä även ja monesti myös med envarustettu bild. Kolumnen kuvalla kantar ställning till en aktuell nanotto ajankohtaiseen händelse eller tai ettasiaan. aktutapahtumaan ellt fenomen.

ISarjakuvassa en serie förenas bild, ordkuva, och olika yhdistyvät sanatslags ja tecken. hjälp av dessa berättar serien erilaiset Med merkit Näiden avulla sarjakuva kertoo en egen historia.Sarjakuvan Serien utgörs av rutor. De oman tarinansa perusmuoto on serier utkommer i tidningar består för ruutu som Lehdissä ilmestyvissä sarjakuvissa on det mesta av sammanlagt en till fyra rutor. yleensä yhdestä neljään ruutua

Ett kåseri en kort, underhållande Pakina onärviihdyttävä lyhyt teksti, text utkommer regelbundet i en joka som ilmestyy säännöllisesti aikakaustidskrift eller tidning.Pakinan Kåseriet behöver tai sanomalehdessä. till skillnadolla frånkolumnin kolumnen inte vara ei tarvitse tavoin aktuellt. ajankohtainen. Genom insändare kan även Mielipidekirjoituksilla myösläsarna lukijat påverka innehåll. Tidpääsevättidningens vaikuttamaan lehden sisälningarnas insändarsidor publicerar töön. Lehtien yleisönosastot julkaiställningstagande vilka kan sevat kantaaottaviatexter, kirjoituksia, jotka fortsätta somkeskusteluna diskussion eller debatt i voivat jatkua lehdestä efterföljande nummer av tidningen. toiseen.

Utskick, reklam och ombrytning Ett utskick berättar det väsentliga En kort text innehållande det som läsaren behöver veta kallas ett utskick. Till exempel ett lägerbrev för anmälda

är ett utskick. Utskicket kan skrivas i hela meningar eller som en lista. Man väljer i utskicket ut en sak som betonas – meningen är inte att berätta hela scouthistorien.

48 Minneslista när du gör ett utskick 1 Vilka saker behöver berättas i utskicket? Gör en lista på klottpapper och strecka under de viktigaste. 2 Vad är det som mottagarna redan vet om ämnet? Det här bestämmer Talviretki hur detaljerat man behöver berätta. 3 Form och utseende för utskicket. Hur mycket plats får informationen ta? Du kan antingen skriva ett brev eller göra en lista. 4 Hitta på en rubrik som passar Varustelista till utskickets innehåll. 5 Skriv utskicket i ett textbehandlings- eller Retken johtajan yht ombrytningsprogram. eystiedot 6 Kom ihåg att berätta av vem man får mera information om ämnet. 7 Kontrollera att alla saker som fanns på ditt klottpapper finns med i utskicket.

Reklam lockar till verksamhet En annons är ett kort uttalande, vars mening är att påverka läsaren. Bra reklam väcker intresse och får läsaren att till exempel anmäla sig till patrullens hajk. En annons skiljer sig från utskicket på så sätt den inte behöver

berätta allt om ämnet. Annonsen kan locka genom att vara lite hemlighetsfull och är ofta kortare och slagkraftigare än utskicket. Även annonsens utseende måste vara tilltalande.

Minneslista när du gör en annons 1 Vad vill du att läsaren ska göra? Du kan genom annonsen till exempel försöka få deltagare till ett evenemang. 2 Vad kunde locka läsaren till evenemanget? Till exempel att ni på hajken kommer att paddla kanot eller ta ett visst märke fungerar som morot. 3 Hitta på en rubrik på basen av dessa saker. 4 Vad måste du berätta om föremålet för reklamen och vad vill du lämna osagt till senare? 5 Vilka slags bilder kunde du använda för att väcka läsarens intresse? 6 Gör annonsen i ett textbehandlings- eller ombrytningsprogram! 7 Kom ihåg att i annonsen tala om vad mottagaren ska göra näst. 8 Kom även ihåg att berätta av vem man får mera information om ämnet.

4 7 8

God ombrytning förenklar läsningen Ombrytning innebär utskickets eller annonsens utseende, text och bild sammantaget. En väl ombruten text ser tydlig ut och är lätt att läsa. Skriven text kan förutom i textbehandlingsprogram även ombrytas i dataprogram som är gjorda särskilt för ombrytning.

Internet På internetsidor kan man dela information och kommunicera på olika sätt. Till sidor kan man bifoga chattsidor, bloggar, bildgallerier och annat.

Verktyg för kommunikation På debattsidor kan man diskutera i större grupper. Debatten pågår inte i realtid, vilket gör att man kan delta när man hinner.

IRC och andra liknande chattforum erbjuder en möjlighet att diskutera i större grupper i realtid.

Verktyg för förmedling av information Wiki-artiklar kan vem som helst redigera och ändra. Informationens riktighet baserar sig på att det alltid finns någon som har information om saken.

En blogg är en personlig, offentlig dagbok. Där kan du skriva ned dina tankar så att andra internetanvändare kan läsa och kommentera.

I ett bildgalleri kan man ladda upp digitala foton så att alla andra internetanvändare kan se dem.

Egna hemsidor

Att skaffa egna hemsidor är ett bra sätt att offentliggöra en kår eller patrull. Internet är världens mest använda medium och genom det kan vem som helst som är intresserad bekanta sig med kårens eller patrullens program.

Att göra en hemsida Vanliga www-sidor är gjorda med hjälp av html. Med html kan man beskriva sidornas innehåll genom olika element, såsom rubriker, styckesindelad text, listor, tabeller, länkar och bilder. Med hjälp av olika tillägg kan man tillägga information om sidans utseende – färg, bakgrundsfärg, bakgrundsbild, form och font – till elementen. Tilläggen kan placeras direkt i html-filen eller i en särskild ”stilfil”. Om man väljer det senare alternativet kan man använda samma stilfil flera

gånger. Det rekommenderas att man skiljer sidinnehållet (html-filen) från utseendet (css-filen). Att ange en hemsidas utseende i html-språk kräver skicklighet. På internet hittar man sidor som har färdiga, fritt användbara modeller för utseenden. Dessa sidor hittar du med sökorden ”open source templates”. Med hjälp av dem kan du relativt lätt göra din egen hemsida. Sidorna kan göras genom att skriva på html-språk via en textediterare. Det kräver att du känner till språkets uppbyggnad och funktion väl. Ett lättare sätt är att använda sig av ett för tillverkning av hemsidor anpassat program. En del av programmen är gratis. Med hjälp av en WYSIWYGediterare (what you see is what you get) ser du sidan exakt så som den kommer att se ut på internet.

En html-sida består av header- och bodydelar. I body-delen anger man sidans egentliga innehåll genom html-element. På bilden visas hur grundelementen ser ut på html-språk (till höger) och hur de ser ut som färdig sida (till vänster).

Vanliga html-element En html-sida delas in i två delar: header och body. Header-delen innehåller information om sidans innehåll och body-delen innehåller det egentliga innehållet, alltså beskrivningen av sidans utseende. De html-element som finns i body-delen innehåller start- och sluttags. Med hjälp av html-element kan man göra rubriker, styckesindelade texter, listor, tabeller, länkar och bilder. Html-elementen skrivs enligt en viss modell. Mera information om dessa får du av en organisation som utvecklar html. Deras hemsida finns här: www.w3.org.

Att lägga ut sin hemsida på internet Internetsidorna görs först på den egna datorn, varifrån de sedan flyttas till en internetdomän. För att flytta sidorna behöver du en del information: -- dataöverföringsadressen för domänen (till exempel ftp.partio.fi) -- en kod och ett lösenord -- tillåtna dataöverföringssätt (som ftp, sftp, scp) -- sidornas egentliga www-adress (till exempel www.partio.fi/lpk) Det finns olika förfaringssätt för

dataöverföring (till exempel ftp, sftp, scp). Domänvärden meddelar vilket som används på sidan i fråga. På internet hittar man även olika kostnadsfria dataöverföringsprogram. För att flytta sidan, starta programmet och upprätta kontakt enligt domänvärdens instruktioner. Flytta därefter sidorna och bilderna till din domän. Där används ett likadant mappsystem som på din egen dator. De flyttade sidorna syns på sidornas www-adress antingen direkt eller i valfri undermapp.

Tillägg till hemsidan Till hemsidan kan man även til�lägga olika internetprogram som gör sidorna mera interaktiva. Exempel på sådana tillägg är gästböcker, bloggar, förfrågningar och diskussionsforum. Programmen finns som tjänster, vilket innebär att de tillverkas på en annan sida och sedan länkas till den egna sidan. Program finns även att fås som kodfiler. För att kunna använda kodfilerna måste man kunna installera dem på sin egen domän. Header-delen innehåller till sidan hörande tilläggsinformation, såsom sidtyp, vilket språk som används på sidan och den rubrik som syns i browserns övre kant. Dessa är nödvändiga för att browsern ska kunna visa sidan på rätt sätt.

Spelregler inom media Rättigheter för upphovsmän och avbildade

Upphovsrätt innebär rättigheten att bestämma om ett verks användning. I utgångsläget har verkets upphovsman ensamrätt till detta. Upphovsrätten träder i kraft när verket skapas, för den person som skapar det. Upphovsmannen kan överlåta en del av upphovsrätten åt andra. Ett verk är resultatet av

sin upphovsmans själsliga, skapande process. I praktiken kan ett verk vara till exempel en bok, en film eller ett musikstycke. Upphovsrätten delas in i ekonomiska och ideella rättigheter. Ekonomiska rättigheter är rätten att framställa stycken och rätten att offentliggöra stycket. Upphovsmannen kan sälja eller överlåta en del av eller alla sina ekonomiska rättigheter åt andra. Ideella rättigheter är paternitetseller namngivningsrätten samt respekträtten. Namngivningsrätten innebär att upphovsmannens namn alltid måste nämnas i samband med verket. Respekträtten i sin tur innebär att verket inte får ändras så att det skulle kränka eller såra upphovsmannen. Ideella rättigheter får man inte överlåta åt andra. För de flesta verk som kommer från europeiska länder är upphovsrättsskyddet i kraft under upphovsmannens hela livstid samt i 70 år efter hans dödsår. Vanliga fotografiers skyddstid är 50 år från fotografiets framställningsår.

Den avbildades och fotografens rättigheter är olika saker. Fotografen besitter alltid upphovsrätten till sitt verk, men den avbildade har rätt att bestämma om bilden används offentligt eller inte. För att undvika rättstvister lönar det sig alltid att av den avbildade be om tillåtelse att publicera bilden. Är han eller hon minderårig vänder man sig till vårdnadshavarna. Ifall den avbildade inte längre lever är det de efterkommande som bestämmer om bilden får publiceras eller inte. På internet delas det ut massor av lagligt och olagligt material. Där finns spel, musik, information, bilder, program, filmer och mycket annat. Upphovsrätten rör även alla dessa. När du laddar ned någonting från internet, se till att det är lagligt och fritt för allmänheten.

God sed inom media God journalistisk sed är en term för de etiska verktyg med vilka journalister reglerar sin egen verksamhet. Till god journalistisk sed hör bland annat journalisternas ansvar för att förmedla information om händelser i samhället till sina läsare, att hålla sig till sanningen, att kontrollera sin information och rätta till felaktig sådan, att nämna källorna vid användning av någon annans arbete, att inte ta emot mutor samt att inte eftersträva egen vinning. Till gott journalistiskt arbete hör även att eftersträva finkänslighet när man skriver om andra människor. En bra journalist låter föremålet för texten säga sin egen åsikt.

Medias många former Dagstidningar är i huvudsak pålitliga informationskällor, då de på grund av sitt läsaransvar måste fastställa informationens ursprung. Möjliga fel rättas till i följande dagars tidningar. Även om dagstidningarna ofta säger sig vara politiskt obundna kan de förespråka någon ideologi genom exempelvis sin chefredaktör. Radiokanalerna behandlar kort de viktigaste nyheterna, händelserna och diskussionerna samt spelar musik. Kanaltyperna varierar från nöjesinriktade till religiöst eller politiskt inriktade kanaler. Internet är det rikligaste av medierna, men samtidigt det mest opålitliga. Man kan dra nytta av webbens anonymitet till exempel när man försöker lösa personliga problem, men anonymiteten möjliggör även att folk agerar under falsk personlighet. Man bör bekanta sig med nätetiketten. Man ska aldrig ge ut sin information åt okända personer, inte heller lita på internet som sin enda källa. Med förbehåll kan man dock säga att man på internet ofta hittar den nyaste informationen. Tidskrifter utkommer mera sällan än dagstidningar. Vissa är universella, medan andra har en särskild målgrupp såsom ungdomar, kvinnor, pensionärer eller jägare. Artiklarna behandlar ämnen som intresserar tidningens läsarkrets, till exempel mode, tips för jakt, och aktuella ämnen. Tidskrifterna behandlar till skillnad från dagstidningarna inte allmänna nyheter.

Fotografering Landskapsbild

Porträtt

56 Utlösarna har ofta två steg. När du trycker in utlösaren halvvägs ställer kameran in skärpan och mäter exponeringen. Du kan dra nytta av detta i bildens sammansättning: sikta först på objektet och tryck in utlösaren halvvägs, flytta sedan objektet till bildområdets kant och ta bilden. Blixten används för att lysa upp objektet i mörker. Blixtens effekt räcker bara för att lysa upp objektet på kort avstånd (1-10 m). Man kan även använda sig av blixten i dagsljus. Utfyllnadsblixten tar exempelvis bort skuggor orsakade av starkt solsken. Objektivet tar ljuset från objektet till filmen. Objektivet har två viktiga egenskaper som inverkar på den slutliga bilden: brännvidd och bländare. -- Brännvidden bestämmer objektivets bildvinkel eller hur mycket bilden förstoras. Under 35 mm:s objektiv kallas för vidvinkelobjektiv. De används till exempel inom landskapsfotografering. Ett normalobjektiv har ungefär

50 mm:s brännvidd, vilket motsvarar ögats brännvidd. Över 80 mm:s objektiv kallas för fjärrobjektiv och de används ofta inom naturfotografering. Fickkameror berättar ofta bara förhållandet mellan den största och den minsta brännvidden (till exempel 3x zoom). -- Bländaren berättar hur mycket ljus objektivet klarar av att släppa igenom. Bländaren uttrycks i s.k. f-tal, vilket innebär brännviddens förhållande till linsens diameter. Ju mindre f-talet är desto större är bländaren. Bländaren inverkar på bildens skärpdjup. Ju större bländaren är, desto kortare är bildens skarpa område. Inom landskapsfotografering används en liten bländaröppning (stort f-tal), varvid hela fotoområdet blir skarpt. När man fotar ett porträtt så används däremot en stor bländaröppning (litet f-tal), varvid själva motivet blir skarpt och bakgrunden suddig. Bländarens

betydelse är speciellt uppenbar vid användning av systemkamera. Kameran har två justeringsmöjligheter som betydligt inverkar på den slutliga bilden: slutartiden och filmens känslighet. -- Slutartiden bestämmer hur länge kameran fotograferar objektet. Slutartiden anges oftast i formen 1/x, alltså som bråkdelar av en sekund. -- Filmens känslighet talar om hur ljuskänslig filmen är. Känsligheten uttrycks i ISO-tal. Genom att dubbla ISO-talet kan man halvera slutartiden. Till exempel kombinationen ISO 100 och slutartiden 1/30s ger en på samma sätt ljussatt bild som kombinationen ISO 200 och 1/60s. Nackdelen med stor känslighet är den grynighet som uppstår i bilden. För det mesta lönar det sig att försöka använda ett så litet ISO-tal som möjligt.

En tekniskt lyckad bild Rätt ljussättning! Den mängd ljus som kommit igenom objektivet inverkar på hur bra bilden lyckas. En för liten mängd ljus ger en för mörk bild, en stor mängd en för ljus bild. För en lyckad ljussättning inverkar följande saker: -- slutartiden, alltså hur länge filmen utsätts för ljus -- bländarens storlek, alltså hur mycket ljus som släpps igenom till filmen

-- ISO-talet, alltså hur

ljuskänslig filmen är. Moderna kameror kan räkna ut allting automatiskt. På vissa kameror kan du även manuellt ändra alla inställningar, varvid du får en större möjlighet att inverka på den slutliga bilden. Oftast kan du också ställa in bara en av faktorerna så sköter kamerans automatik resten. I praktiken måste man välja rätt förhållande mellan bländare och slutartid. Om du vill ha en mindre bländare måste du förlänga slutartiden och tvärtom. Om slutartiden även efter alla inställningar är för kort kan du fortfarande inverka på den genom att förstora ISO-känsligheten. En skarp bild Oskarpa och suddiga bilder ser inte bra ut. En oskarp bild beror antingen på fel skärpa eller på att kameran skakat. Man kan inverka på det genom att vara noggrann när man väljer skärpa och slutartid. Det finns också andra hjälpmedel för att få en skarp bild: -- Stativ. Inom landskaps fotografering förhindrar ett stadigt stativ att kameran skakar. När man fotograferar nattetid kan man med hjälp av stativet använda sig av riktigt långa slutartider. -- Blixt. Med hjälp av blixten kan du lysa upp ditt objekt mera, varvid slutartiden förkortas. Blixten plattar å andra sidan lätt till bildens perspektiv genom att ta bort skuggor. ££ Läs mera om sammansättning på s. 58-62

Videofilmning

Vem som helst kan lära sig att använda en videokamera, och med lite övning går det även lätt att editera filmen på datorn. En lyckad video kräver ändå öga för film samt erfarenhet. Med hjälp av några effektiva tips kan du få dina filmer att se bättre ut.

Bildstorlekar Försök använda en bildstorlek som är lämplig för objektet. Bildstorlekarna kan delas in i kategorier: 1. En allmän bild visar hela objektet på en gång 2. Bredbild är den bredaste bildstorleken där en människa eller ett annat objekt fortfarande går att känna igen. 3. På en helbild är hela människan eller objektet med på bilden, men även platsen syns. 4. På en halvbild är halva människan eller objektet med. Bakgrunden är inte längre så skarp. 5. På en närbild är objektet en människa eller ett objekt som fyller upp nästan hela bilden. 6. En detaljbild visar en detalj. Filma objektet i några olika bildstorlekar. När filmen klipps är det bra att göra klippgränserna över en bildstorlek, alltså till exempel från helbild till närbild.

Sammansättning Försök att framhäva saker som är viktiga för berättandet. Undvik att placera objektet i mitten och använd tredjedelsregeln: dela i ditt sinne in bilden i tre lika stora delar och lägg objektet i endera av de två delar som är längst mot kanterna. Vanligtvis lämnar man mera utrymme på den sidan som den filmade personens blick är riktad åt. Se till att objektet är så stort som möjligt i rutan. Kom ihåg att kontrollera bakgrunden; undvik att personen på bilden har ”horn” som står upp från huvudet (till exempel lyktstolpar eller grenar).

Bildvinklar Med hjälp av bildvinkeln får objektet liv. Normalbild filmas från samma nivå som objektet befinner sig på. Det ger en neutral bild av objektet. Om man vill få objektet att se hjälplöst och svagt ut filmar man det uppifrån. Om man filmar nerifrån känns objektet istället stort, mäktigt, hotfullt och värdefullt. Sneda bildvinklar gör ofta bilden orolig, men får även den att se modern ut.

Att röra på kameran Utför rörelser som har en mening. När man rör på kameran eftersträvar man en stadig och lugn rörelse. Använd stativ så ofta som möjligt,

Då alla använder samma termer är det enklare att diskutera till exempel vilken bildstorlek som används i kårtidningen. Vid filminspelningar beskärs bilden alltid vågrät, i allmänhet 16:9.

Detaljbild Närbild Halvnärbild

Halvbild

59 Bred halvbild

Helbild

det gör rörelsen stadigare. Om det inte finns ett stativ, försök hitta andra stöd i närmiljön såsom ett lock till en soptunna eller en trädstubbe. Viktigt är att undvika onödiga kamerarörelser och zoomningar. Rörelserna måste ha en mening. Påbörja och avsluta filmningen i ett stillastående läge. När man panorerar förflyttar man kameran jämnt över det område som ska filmas. Man kan panorera i vågrät eller lodrät riktning. Vågrät panorering används när man tar en allmän bild av objektet. Lodrät panorering används istället för att påvisa objektets proportioner. Kamera körning

kallas det när man flyttar kameran från en plats till en annan. Eftersträva en stadig rörelse. Som hjälpmedel kan du använda till exempel en cykel eller en kärra som en medhjälpare skuffar. Om du vill framhäva den personliga synvinkeln, filma gående. Zoomning innebär att ändra på storleksförhållandet på bilden. Det är en för människoögat onaturlig rörelse, så det bör användas med eftertanke. Utzoomning avslöjar nya detaljer och fungerar som början på en video.

Ljud Ofta är ljudet en utmaning när det kommer till amatörfilmning. Använd en utomstående mikrofon eller olika inspelade ljud vid behov. Överväg även att banda in talet i efterhand.

Sammansättning Sommittelu Sammansättning innebär att söka Sommittelu on esteettisen tasaden estetiska jämvikten mellan painon hakemista kuvassa olevien formerna, färgerna skuggorna på muotojen, värien jaoch tummuuksien 1/3

bilden.Tähän För atton lyckas med det finns välillä. käytettävissä joukko här ett antal knep som konstaterats hyväksi havaittuja tehokeinoja. vara bra.

2/3 Motivet lönar sig att placera i Kuvattavat kohteet någonderasijoittaa av tredjedelarna. kannattaa kuvan Det konstaterades redan på jompaankumpaan medeltiden vara Se harmoniskt kolmannekseen on jo vackert. todettu harmonisesti keskiajalla kauniiksi

Diagonal sammansättning Diagonaalinen sommittelu innebär att objektet rör sig frånolevien hörn till hörn på tarkoittaa kuvassa muotojen bilden. Det ger bilden en känsla av rörelse suuntautumista kulmasta kulmaan Se tuo och action. kuvaan liikkeen ja toiminnan tuntua (objektet är mitt Centrerad sammansättning Keskisommittelu (kohde on kuvan keskellä) på bilden) görhieman bilden en aning styv, men också tekee kuvasta jähmeän, mutta lugn. Att kombinera centrerad sammansättning rauhallisen oloisen Keskisommittelu med symmetri är ett bra knep. yhdistettynä symmetriaan on hyvä tehokeino Fisken i akvariet, precis vattenytan. Kala onärakvaariossa, aivanunder vedenpinnan Symmetrin utgörs av vattenytans reflektion. alapuolella Symmetria muodostuu vedenpinnan heijastuksesta

Perspektiv Perspektiivi

En landskapsbild blir intressantare Maisemakuvassa kuvasta tulee när objekten i bilden är på djup:sijoitetaan i mielenkiintoisempi, kunolika kuvaan förgrunden, mitt i och vid horisonten. kohteita eri etäisyyksille: etualalle, puoliväliin ja horisonttiin Perspektivkänslan Perspektiivin tuntufås genom föremål somkatoavilla försvinner i horisonttiin horisonten,korostuu vilket bäst lyckas kappaleilla laajamed ett vidvinkelobjektiv. kulma objektiiveilla

Färger och deras användning Värien käyttö Starka Jyrkkä kontraster kontrasti och ja mustasvartvithet valkoisuus framhäver korostavat misär. ankeutta

Överraskande väcker Yllättävät värit färger herättävät katsojan betraktarens intresse. Genomkuva att tona mielenkiinnon Sävyttämällä bilden kan man den att kännas se voidaan saadafåtuntumaan annorlunda, sepia känns exempelvis erilaiselta, esimerkiksi seepia tuntuu gammalt, blåaktiga tonerkylmältä kalla ochja vanhemmalta, sinertävä rödaktiga varma. punertava lämpimältä

På naturfoton vill man ofta ta fram Luontokuvissa halutaan usein tuoda objektens färgstyrka och klarhet. På esiin kohteen värien puhtaus ja kirkkaus digitala bilderkuvissa ändrarsäädetään man då påkuvan bildens Digitaalisissa upplösning. saturaatiota

Att använda sig av former Muotojen käyttö

Genom attryhmittelyllä gruppera objekten Kohteiden voidaankan man inverka påkuvan bildens luftighet. Man talar vaikuttaa ilmavuuteen Puhutaan om öppna ja och slutna bilder. avoimesta suljetusta kuvasta Trianglarluovat skaparkuvaan en harmonisk och för Kolmiot harmonisen ja ögat njutbar känsla itunnelman bilden. silmää miellyttävän

Bildvinklar Kuvakulmat

Objektet bör fotograferas från kortast möjliga Kuvattava kohde kannattaa kuvata avstånd, så blir bildens huvudsakliga mahdollisimman läheltä, jolloin kuvanobjekt inte blir oklart eller ei suddigt. varsinainen kohde jää epäselväksi En intressant bildvinkel är sällan den lättaste Mielenkiintoinen kuvakulma ei useinkaan bildvinkeln. Exempelvis enEsimerkiksi blomma serkukka ofta ole se helpoin kuvakulma bättre utusein fotograferad från sidan rakt näyttää paremmalta sivultaän kuin uppifrån.päältä kuvattuna suoraan

När mankuvattaessa fotograferaralhainen en människa framhäver Ihmistä kuvakulma en underifrån tagen bild personens viktighet, korostaa ihmisen tärkeyttä, ylhäältä otettu medan ovanifrån tagen bild framhäver kuva tuoenesiin inhimillisyyttä personens mänsklighet.

NATUR OCH MILJÃ&#x2013;

Träd och skogstyper Bakom skogstypsteorin ligger idén om att det på liknande växtplatser uppstår liknande växtlighet. En skogstyp känns igen utifrån växtlig-

Skogstyp

heten på området. Varje skogstyp har guideväxter som växer i just den skogstypen men inte i mindre bördiga förhållanden.

Växtzon Södra Finland

Österbotten- NordKajanaland botten

Skogs lappland

Lavmo

ClT

Karg mo

ECT

MCClT

UVET

Torr mo

EVT

EMT

UEMT

Frisk mo

VMT

HMT

LMT

Lundartad mo

OMT

GOMT

GMT

Lund

OMaT

GDT

Växtplatstyperna eller habitaten är samma i hela Finland. Skogstypernas förkortningar kommer från det vetenskapliga namnet på skogstypens mest typiska växt, det vill säga den växt som gett namn åt skogstypen. Frisk moskog är i södra Finland MT alltså blåbärstyp och i skogs Lappland LMT alltså skvattram-blåbärstyp. Alla T:n i skogstyperna betyder typ.

-- D – Ekbräken

Namngivningsväxterna är -- O – Harsyra -- M – Blåbär -- De – Kruståtel -- L – Skvattram -- E – Kråkbär -- U - Odon -- C – Ljung -- Cl – Renlav

Sök med hjälp av internet eller biblioteket fram ditt eget växtområdes skogstyps typväxter. För att fastställa skogstypen så kan du ta hjälp av typväxterna. Förutom att identifiera växterna så lönar det sig att uppskatta hur mycket det finns av respektive art. Om det på ett område finns mycket blåbär medan det endast finns lite lingonris, så är blåbär den viktigare arten när det gäller att fastställa skogstypen.

-- V – Lingon -- Ma – Ekorrbär -- F – Ormbunkar -- He – Blåsippa -- G - Storknäva -- Fi - Älggräs -- Py – Pyrola -- H – Hyloc.

Värme av trä Det är allmänt känt att träslagens egenskaper som bränsle varierar. Tall slår gnistor och björk brinner jämnt. Träslagen har inga stora skillnader när det kommer

till värmetillförsel. Huvudsaken är att träet som ska brännas är torrt, för då är det lätt att tända och brinner jämnt. Torrt trä känner du igen på att det hörs en viss klang när du slår ihop två klabbar.

Träslagen Tall -- Kräver solljus. -- Trivs bäst i torr

Björk -- Är ett

barken skyddar den bra mot eld; stora tallar tål skogsbränder. -- Pålroten går långt ner i marken och håller trädet upprätt i hård vind. -- Har långa barr och ganska runda kottar.

pionjärträd, den tar över stora öppningar som en av de första växterna. -- Kräver solljus och trivs bäst vid sjöstränder och på berg. -- I Finland växer vårt-, glas, och dvärgbjörk. -- Stammen är vit med svarta streck.

Gran -- Tål skugga

Asp -- Är ett lövträd med

moskog.

-- Den tjocka

och trivs på frodig mark. -- Rötterna är nära markytan så granen faller lätt i hård vind. -- Har ett tunt lager av bark som inte skyddar mot eld. -- Har korta barr och avlånga kottar.

rak stam och löv som prasslar i vinden. -- Barken är grå. -- Är lätt att känna igen tack vare sina styva grenar som pekar uppåt. -- Bladen är relativt runda.

Rönn -- Är ett gårdsträd som också växer på karga marker. -- Blommar i juni-juli med vita blommor och producerar röda C-vitaminrika bär. -- Löven är parbladiga. -- Stammen är slät och grå.

Växter

I Finland finns ca 1 300 kärlväxtarter. Med hjälp av en flora kan du lära dig känna igen växterna. Det viktigaste då man lär sig känna igen växtarter är nyfikenhet och ihärdighet; ju fler för dig främmande växter du undersöker

och lär dig känna igen, desto mer växer dina kunskaper. I flororna finns också information om vilka växter som är fridlysta och utrotningshotade. Sådana växter får man inte plocka.

Ätliga växter

Insamlingsdirektiv -- Plocka inte växter som du inte känner igen. -- Plocka inte växter som växer närmare än 50-200 meter från en landsväg eller en nedsmutsande fabrik. Plocka inte heller växter inne i stadskärnan. -- Plocka inte växter på områden som är besprutade med gift eller gödsel. -- Plocka friska växter som ser ut som de ska. -- Plocka med måtta: lämna alltid kvar så många växter att du säkert kan hitta samma växt på samma ställe också nästa år.

Ätliga växter kan användas som ingredienser i maten på utfärder eller hemma. Växterna används i drycker, som kryddor eller till och med som läkemedel. Bästa tiden att samla växter är under våren och början av sommaren.

Kaveldun

Kamomill

-- Plocka örter och blad på

förmiddagen i torrt väder efter att morgondaggen har avdunstat. -- Blanda inte örter som behöver olika behandling. Använd luftiga insamlingskärl, till exempel korgar. -- Torka växterna genast efter insamling. -- Bekanta dig med allemansrätten och följ den då du plockar växter. I stora drag kan man konstatera att det är tillåtet att plocka naturligt växande bär och växter. -- Be markägaren om lov i de situationer då det krävs. Lov behövs till exempel för att plocka björklöv och kvistar från träd och buskar.

I matlagningen kan ätliga växter användas i soppor, stuvningar, sallader, som rotfrukter, som kryddor och i teer. Av nässlor kan man göra väldigt goda soppor och stuvningar. I sallader kan man använda till exempel mjölkört, maskros och kirskål. Te kan man koka på rosens blad, kronblad och torkade bär. Te på gran kokas av årsskotten. Vass och kaveldunsrötter kan användas som rotfrukter. Kummin kan man både koka och använda som krydda.

Giftiga växter Av alla Finlands kärlväxtarter är ca 100 giftiga. De vanligaste giftiga växterna är liljekonvalj, ranunkler, getpors, sippor, kabbleka och ekorrbär.

Kärlväxterna är i likhet med mossorna en undergrupp i växtriket. De kallas kärlväxter eftersom de transporterar vatten och näringsämnen i särskilda kärl. Så gott som alla fröväxter – också träden – är alltså kärlväxter.

Getpors

Kabbleka Liljekonvalj

Svampar

Planeringen av en svampplockningsutfärd är bra att börja med att välja plats. Om du inte känner stället dit du är på väg, ta med karta och kompass. Som svampplockningskärl fungerar en vid korg. Det lönar sig också att ta med en kniv med en bortse i ändan, alltså en svampkniv, men en vanlig rotfruktskniv går också bra. Svampplockarens viktigaste regel är: plocka endast den svampen du känner igen och vet att inte är giftig.

Identifiering Det lönar sig att börja identifieringen

av svampar från vanliga matsvampar. Du kan använda dig av en svampbok eller fråga råd av vana svampplockare. Om svampen har en hatt så ska man granska dess storlek, slemmighet och färg. Kolla också under hatten vilken färg och storlek lamellerna och rören har. Sopparna har rör och de flesta andra svamparna har lameller. Granska också foten, är den ihålig eller fylld och har den en ring. Svamparnas typiska lukt kan också vara ett bra igenkänningstecken. När du lär dig känna svampar hittar du dem också enklare. hatt

lameller eller rör

Flugsvamp – giftig

ring fot

strumpa mycel

Det lönar sig att rengöra plockade svampar så fort som möjligt, på det här viset håller de längre. Flera svamparter tillreds genom kokning. Efter att svamparna är rengjorda kan man förvara dem genom att salta, frysa in, torka eller använda dem direkt i matlagningen. Utmärkta matsvampar är kantarellen, svart trumpetsvamp, stensopp/karljohan, trattkantarell och pepparriska.

Giftiga svampar

De vanligaste giftiga svamparna i Finland är spindlingarna och flugsvamparna. Om du ens är lite osäker på om svampen är giftig eller inte så ska du låta bli att plocka den.

Kantarell Kantarellen är en god matsvamp. Den är som godast när man steker den i smör. Kantarellen trivs både i bladoch barrskog. Spindlingar Det finns nästan 300 arter av spindlingar. Några av dem är ätbara, men största delen är giftiga, t.o.m. dödliga. Några spindlingar används för att färga garn.

Svart trumpetsvamp Den svarta trumpetsvampen hittar du med störst sannolikhet i fuktig och bördig blandskog. Den har ett ganska speciellt utseende så den förväxlas sällan med andra svampar. Hatten och foten är mörkgråa eller så kan tratten vara svart. Den går lätt att förvara genom att torka. Trattkantarell Trattkantarellen är vanlig i frisk barrskog. Du hittar den säkrast bland med vitmossan, i en granbrant, i fuktiga svackor eller på kanten till en myr. Trattkantarellens gråbruna hattar blir ca 2-4 cm breda. I mitten av hatten har den en grop som liknar en tratt och hattens kant är vågig. Karljohan Karljohan svampar växer i hela Finland i barr- och lövskogar. Hatten är utbuktad och är medeleller mörkbrun till färgen. Foten är tjock och liknar en tunna. Ett säkert igenkänningstecken är ett nätliknande mönster på foten som börjar direkt under hatten. Karljohan kan ätas rå, men den är som godast när den steks i smör

Användning

Bär Ut i bärskogen

Bär kan plockas för hand eller med en plockare. En plockare är bra när man plockar hårda bär, till exempel lingon. Du kan också plocka blåbär med en plockare men då bör du vara försiktig så att blåbären inte mosas. Om det

finns lite bär så plockar du lätt med händerna. De plockade bären kan du sätta i ett kärl som är lätt att bära med sig. Ett ämbar med lock fungerar bra. Med en bärrensare skiljer du enkelt skräpet från bären.

Blåbär hittar du bäst i granskogens ljusa gläntor. Blåbärsriset är ca 30 cm högt och bären är blå både på in- och utsidan. Av blåbärsbladen får du gott och hälsosamt te. Bären mognar i juliaugusti.

Hallon växer på varma, ljusa och öppna ställen, som till exempel på kalhyggen. Hallonbusken kan bli upp till 2 meter hög. Bären mognar i juli.

Lingon trivs i tallmoskog. Lingonens bär är röda på ytan och nästan vita inuti. Bären är ganska syrliga och lite bittra i smaken. Bären mognar i augustiseptember.

Förutom dessa bär så hittar du även många andra goda ätbara bär i Finland, till exempel smultron, åkerbär, rönnbär, enbär, tranbär och stenbär. Kom dock ihåg att inte äta giftiga bär! Giftiga bär är till exempel ormbär, ekorrbär, try och druvfläder.

Bär plockare

Kråkbären är små och helt runda. De är svartblåa och glänsande. Kråkbärets frön är hårda. Kråkbärens låga kvistars blad påminner om barr. Bären är som sådana smaklösa, men de är bra att safta eller laga sylt av tillsammans med andra bär.

Hjortronen påminner om hallonen men är större. Ett rått bär är rött. När den har mognat är det guldgult. Hjortron växer på fuktiga ställen, bäst på mossa i en myr eller ett kärr Den största hjortronskörden fås i norra Finland. Hjortronet mognar i juli-augusti..

Odon påminner lite om blåbär, men det är större och ljust inuti. Odonets ris är högre än blåbärets. Bäret är lite vattnigt, men inte giftigt. Du kan äta odon som sådana eller blanda dem med andra bär.

Fåglar Fågelarter

Roger Olander

Havsörnens huvud och stjärt är ljusa, för övrigt är fågeln mörk. En ung havsörns näbb är mörk, en gammals gul. Havsörnens längd är 85-95 cm, vingbredden är 190-250 cm och vikten 3-6 kg.

Ordning

Familj

Art

Tättingar

Lärkor

Nötskrika

Kråkor

Lavskrika

Kråka

Roger Olander

I Finland har det fram tills den 6.1.2009 påträffats 454 i naturtillstånd levande fågelarter. Fåglarna delas in i tättingar och icke-tättingar. Tättingarna är en stor ordning. Icke-tättingar delas in i många olika ordningar, som till exempel storkfåglar och rovfåglar. Ordningarna delas in i familjer och familjerna delas in i fågelarter.

Lövsångaren är Finlands vanligaste fågelart. Den är gulgrön och magen är vit. Du känner bra igen den på dess synliga streck vid ögat. Lövsångaren är ca 11-13 cm lång och vingbredden är ca 19 cm och vikten 8-10 g.

På fågelutfärd På vintern är utfodringsplatserna de bästa platserna att bonga fåglar. Mars är en bra månad för att bonga fåglar. April är den livligaste månaden för flyttfåglarna att komma tillbaka. Under juninätterna kan du lyssna till nattsångarnas parningslekar. September-november är den perioden då fåglarna igen flyger söderut. Fågelbongning kan jämföras med svampplockning; i början ser man dem inte, men när man lär sig lyssna på dem så hör man dem hela tiden. I skogen lönar det sig att titta upp i trädens toppar. Fåglar kan du också upptäcka på basis av lätena. Fåglar syns ofta i olika kantområden, till exempel skogsbryn, stränder och bäckkanter. På fågelutfärd behöv du: -- kikare, gärna en åt alla -- fågelbok, som du gärna har bekantat dig med tidigare -- anteckningsmaterial, uppskrivna igenkänningstecken och ritade bilder hjälper dig att identifiera fåglarna -- på längre utfärder mat och tillräckligt varma kläder. Fågelböckerna är ofta uppdelade enligt familj. I början av boken hittar du oftast sjöfåglarna och i slutet tät�tingarna. Stör inte fåglarna. Använd kikare så att du kan iaktta dem på långt håll. Du ska vara speciellt försiktig under häckningstiden. Du får absolut inte gå i närheten av bona. Fågelläten som

spelas upp och ljus som används för att söka fåglar på natten är till skada för fåglarna. Kom ihåg allemansrätten och använd terrängen sparsamt. Skräpa inte ner och undvik onödigt slitage. Använd i mån av möjlighet färdiga stigar, spångar och fågeltorn. När du ser en fågel genom kikaren lönar det sig att följa den så länge som möjligt. För att kunna identifiera fågeln kan du tänka på följande saker: -- Storlek: Jämför fågeln med någon fågel du känner igen, till exempel en kråka. -- Form: Näbbens, benens och halsens storlek och förhållandet mellan dem berättar mycket. -- Rörelsesätt: Finkarna hoppar jämfota på marken, sädesärlan växelvis. Det lönar sig att iaktta både hur de rör sig på marken och i luften. -- Färgsättning: Fåglarnas färg består av enskilda fjädrar. När du bedömer färgen ska du komma ihåg att fåglarna byter fjäderdräkt och unga fåglar ser sällan lika ut som fullvuxna. -- Läten: Gökens galande ljud är lätt att känna igen, lika som ugglans hoande. Du lär dig endast lätena genom att lyssna på dem och avgöra sångaren. Olika fågelsånger kan man lära sig från en CD-skiva. Observera att fåglarna också har olika lockrop och varningsläten.

Fiske Kräftbur

74 Katsa

Svirvel

Aktiva fångstmetoder: -- Med ett metspö fiskas ofta små fiskar, abborre och mört. -- Med en svirvel kan man kasta till ställen längre från båten eller stranden. Du kan också dra svirveln efter båten. -- Genom att pilka kan du fånga många olika fiskar på vintern. Oftast består fångsten av småfisk, men med passlig utrustning kan du också få större fisk. -- Vid flugfiske används insektliknande drag. Det används ofta vid fångst av laxbesläktade fiskar. -- När du fiskar med drag kan du dra många beten efter båten samtidigt.

Passiva fångstmetoder: -- Med en katsa fås oftast mindre fiskar, men en gädda kan också förirra sig in i katsan. -- Nätfiske är en effektiv fångstmetod som kräver ganska mycket kunskaper och färdigheter. Med nät kan man dra upp nästan alla sorters fiskar. -- Med en saxkrok fångas oftast stora fiskar. På kroken sätts småfisk som bete.

Statens fiskevårdsavgift

Länsbaserad spöfiskeavgift

Handredskapsfiske med ett spö

(1)

Lokalt fiske-tillstånd (1)

Handredskapsfiske med flera spön Fiske i vattenområden eller vattenströmmar med hög andel lax eller sik, har begränsad fiskerätt

(2)

Fiske med katsa, nät eller liknande fångstredskap

(3)

Notfiske

(4)

Kräftfiske

(5)

Fiske med speciellare utrustning (till exempel harpun) 1) Du måste ha antingen länsbaserat eller områdesbaserat lov.

2) I de här områdena finns ett eget vatten områdesbaserat tillstånd.

Fiskerilagstiftning -- Statens fiskevårdsavgift (fiskekort) är en grundavgift som staten uppbär av de som vill fiska eller fånga kräftor. Alla personer mellan 18 och 64 år som bedriver annat fiske än mete och pilkfiske måste betala fiskevårdsavgiften. Med pengarna finansieras bland annat skyddet av Östersjön och insjöarna i Finland samt upprätthåll av fiskbeståndet. -- Den länsbaserade handredskapsavgiften (spöfiskeavgiften) som staten samlar in är ett fisketillstånd som ger rätt att fiska inom det berörda

3) Fiskeredskapsmärke eller fiskeredskapslov. 4) Notfisketillstånd. 5) Kräftfisketillstånd.

länets vattenområden med ett spö, en rulle och ett bete. Med de pengar som samlas in stöds bland annat de lokala fiskeföreningarnas arbete samt upprätthåll av vattenområden och fiskbeståndet. -- Lokala fisketillstånd är tillstånd som är utfärdade av den lokala fisketillståndsinnehavaren, till exempel fiskelaget, kommunen eller en enskild markägare. Fisketillstånden och dess villkor är olika beroende på området. -- Kräftan är fredad under största delen av året. Kräftfiske är tillåtet endast med kräftfisketillstånd under tiden 21.7–3.10.

Fiskar

Det som kallas fisk är ett djur som lever i vattnet, har ryggrad och andas med gälar. Fiskarnas egenskaper varierar bland annat beroende av i vilken miljö de lever i, vilken näring de äter samt vilken yttre form de har. De

fiskar som lever på djupt vatten skulle dö av den tryckskillnad som uppstår då de tas upp nära ytan. Fiskar äter växtplankton och andra fiskar. De fiskar som äter mindre fiskar kallas rovfiskar.

Gällock

Ryggfenor

Öga

Stjärtfena Näsborre

Bröstfena Magfena

Analfena

Sidolinjen är fiskens sinne med vilken den kan observera förändringar i vattentryck samt hinder som finns i närheten.

Abborrens mörka lodräta ränder och röda fenor är bra kännetecken. Abborren är en vanligt förekommande fiskart i Finland samt kring Östersjöns kuster. Braxen är en karpfisk. Den är från sidorna tillplattad och mittersta delen av kroppen är hög. Braxen är vanlig i sjöar, åar, havsstränder samt i skärgården. Braxen fångas oftast med nät, långrev, katsa eller ryssja. Mörten lever i frodiga sjöar och dammar. På grund av frodigheten i Finska viken och Skärgårdshavet så har den också påträffats där. Mörtens bästa kännetecken är de röda ögonen. Mörten har tidigare vart en viktig matfisk som har saltats och torkats. Mörten och andra karpfiskar fångas mycket i frodiga vatten för att förbättra vattnets skick. Gösen är skarptandad och taggfenig. Den har, som abborren, två ryggfenor. Gösens mun är större än abborrens mun. Gösens övre käke sträcker sig nästan ända till ögats bakre kant. Gösen påträffas i Finlands södra och mellersta delar. I kustområden förekommer gösen i östra delarna av Åland, Skärgårdshavet, Finska viken och i Lumparn. I Bottniska viken förekommer gösen främst i stora åars deltaområden. Gösen är en rovfisk.

Siklöjan trivs i stora och öppna vatten. I havet påträffas den främst i Bottenviken och Finska vikens östra delar som har låga salthalter. Den lever i stim och är nära besläktad med siken. Siklöjan är viktig för yrkesfiskarna i insjöarna. Den fångas bland annat med not eller nät. Gäddan är en lång och lite platt fisk. Dess nos är också lång och platt. Gäddan är en rovfisk. Den är vanlig både i insjöar och längs med kusterna. Siken hör till laxfiskarna. I Finland förekommer fem olika sikarter som påträffas i Bottenviken, Östersjön samt i Saimen och i Kemi älvs vatten. Siken är en försiktig fisk. Vanligaste fångstmetoden är nätfångst. Laken lever nära bottnen på djupa ställen där vattnet hålls kallt också på sommaren. Laken är hal för att dess skinn är täckt av slem. Vid hantering av lake så börjar man med att ta bort slemmet och fjälla fisken. Lakens rom, mjölke och lever är ansedda delikatesser. Öringen kallas oftast felaktigt för lax. Dessa två arter liknar varandra och kan förvirra även en van fiskare. Man ser skillnad mellan öringen och laxen genom att titta på stjärten: en stor örings stjärtfena är oftast rak och utan skåra, medan laxens stjärt alltid har tydlig skåra. Öringen förekommer i hela Finland: i insjöar, i åar som mynnar ut i havet samt i havet.

Vilt och jakt Skogsharen påträffas i hela Finland. Den är 50-60 cm lång och väger 2,5–3,5 kg. På vintern är skogsharen vit med svarta öronspetsar. På sommaren är pälsen mörkgrå på ryggen och ljusgrå på magen. Jakten på skogshare med hund är en av de mest omtyckta jaktformerna i Finland.

Roger Olander

Gräsanden är en stor och kraftigt byggd halvdykare. Gräsandens vinge är mörk och skiftar i blått och framifrån och bakifrån vitkantad. Hanens näbb är alltid gulaktig. Honans näbb är orange med bruna mönster. Benen och fötterna är orange-röda.

Med jakt menas att jaga djur som lever fritt i naturen och sedan ta fångsten själv. Jaktlagen reglerar jakten strikt. Med vilt eller villebråd menas djur som jagas på grund av köttet eller pälsen. Viltvård är en aktiv verksamhet som finns till för att skydda viltbeståndet. Genom viltvården försöker man förbättra levnadsförhållanden för enskilda individer

samt områden där vilt bor. Exempel på viltvård är utfodring av harar på vintern och utplacering av saltslickstenar åt älgar. Genom jakt kan man reglera viltstammarnas storlek. En för stor älgstam är en fara för trafiken och planteringar. Genom vilträkning får man reda på stammarnas storlek och på basen av de uppgifterna utfärdas

ett visst antal jaktlicenser på till exempel älg och björn.

Jaktloven i skick För att få jaga i Finland behövs följande lov: 1. Ett finskt jaktkort. 2. Jakträtt eller jaktlov. 3. Lov att bära skjutvapen. Jaktkortet fås genom att avlägga jägarexamen. Före examen lönar det sig att delta i förberedande föreläsningar. Utbildningen och examen ordnas av jaktföreningarna. Examen är ett skriftligt prov med 60 frågor. Därutöver måste jägaren höra till någon jaktförening och betala viltvårdsavgiften. Utan jaktkortet får man delta i jakten om man inte själv jagar. Jakträtten är en rätt som markägaren innehar. Jakträtten kan användas av markägaren själv eller så kan jaktlovet säljas till en enskild person eller till en jaktförening. Jaktlovet kan begränsas så att de till exempel gäller enbart ett visst djur eller en viss tidsperiod. Polisen utfärdar lov att bära skjutvapen. Lovet kan fås när man fyllt 18 år. Med ett godkännande av vårdnadshavaren kan en 15 år fylld person få ett parallelltillstånd till ett skjutvapen. Då kan personen jaga med just det specifika vapnet. Om en under 15-åring vill jaga så kan han använda ett vapen som en över 18-åring har

lov till, men bara under konstant övervakning av den personen som har lov till vapnet.

Vad, när, hur? För att få jaga älg och björn måste man avlägga ett skilt skjutprov. För att få skjuta vissa djur, till exempel älg, europeisk bäver eller gråsäl så behövs skilda jaktlicenser. På beslut av jaktvårdsdistriktet så får man jaga den mängd som står i lovet. Förutom att skjuta så kan man också använda sig av snärja, fälla eller sax (måste döda omedelbart) för att fånga viltet. Dessa ska placeras så att de inte kan förorsaka någon skada för människor, husdjur eller fridlysta djur. Jakttiden beror på djurarten. Jaktsäsongen börjar i huvudsak i augustiseptember och slutar i decembermars. Med tanke på utfärder så är det viktigt att komma ihåg älgjaktstiden som är 27.9–31.12. Under den tiden är det bra att klä sig i rött så att än jägare inte blandar människan med älgen. Om du inte känner en jägare kan du vända dig till den lokala jaktvårdsföreningen. De kan ge råd om vem man ska vända sig till om man vill delta i älgjakten eller följa med jakten.

Vilt Jaktens etik

Enligt lagen är jakt jagandet och avlivandet av viltet. Ändå är saken inte så enkel. Viltet lever i naturen och är en del av kretsloppet, där en del av djuren äter växter och andra äter djur. Människan är en del av naturen och på så sätt till en del tvungen att beakta det. Jakt kan delas upp i tre olika delar: -- Att ta vilt för att tillfredsställa människans näringsbehov och andra behov. -- Att minska eller förebygga de skador som viltet förorsakar. -- Att minska på någon viltart för att minska de skador som de förorsakar andra djur.

Hållbar jakt Jakten bör vara hållbar miljöanvändning. Därför är det meningen att minska på stammen lika mycket som det föds nya ungar. Om det finns för mycket av vissa arter kan man jaga fler än det föds. På grund av detta varierar till exempel andelen älgar som skjuts varje år.

Viltet kan ses som en ekologisk näring eftersom de är födda och lever fritt i naturen. För att producera vilt så används inte uppfödd och odlad föda eller produktionsutrymmen, som skulle belasta naturen. Jagat vilt har tidigare varit en viktig del av födan vid sidan om odlat eller köpt spannmål. Förutom födan så kan man även ta till vara pälsen av många småviltsarter. En del viltarter kan födas upp i farmer. Då är de inte naturenlig föda, men ändå vilt ur lagens synvinkel. Lagen bestämmer vilka djur som får födas upp på farmer, exempelvis vildsvin och fasaner. Till den etiskt godkända jakten hör att: -- söka upp, hitta och komma fram till passligt fångstavstånd -- avliva det valda djuret på möjligast smärtfritt sätt -- respektera och noga utnyttja bytet.

Älg Kännetecken: Svart-brun, ljusa ben, endast tjurarna har horn. Vikt 220-550 kg. Jakt: Skjutvapen, 27.9–31.12. Jaktvårdsdistrikten beviljar lov åt älgjaktlagen. Jakten genomförs ofta med hund eller med människor som går i drev för att driva älgarna mot skyttarna.

Rådjur Kännetecken: På sommaren röd-brun, på vintern gråaktig. Liten och sirlig, hanarna har horn. Vikt 15-30 kg. Jakt: Skjutvapen, hanarna 1.9–31.1 och 16.5–15.6, hona och kalv 1.9–31.1. Som hjälp kan också användas en drivande hund under tiden 1.9–31.1.

Bäver Kännetecken: Fjällig och platt svans som är 20-30 cm lång. Vikt 10-20 kg. Jakt: Europeisk bäver får jagas med lov av jaktvårdsdistrikten 20.8–30.4 Nordamerikansk bäver får jagas i hela landet 20.8–30.4.

Räv Kännetecken: Röd-brun med vitt bröst, hals och svanstipp. Benens framsida och bakre sidan av öronen är svarta. Vikt ca 5 kg. Jakt: Med hjälp av hund får den jagas med skjutvapen under hela jaktåret. En hona med ungar får inte jagas under perioden 1.5–31.7.

Grävling Kännetecken: Dominerande färg är grå. Huvudets övre del är vitt med en vit rand under de svarta ögonränderna. Vikten varierar ungefär mellan 7-24 kg. Jakt: Med hjälp av grythundar får den jagas med skjutvapen och fällor under hela jaktåret. En hona med ungar får inte jagas under perioden 1.5–31.7.

Väder Vädret inverkar mycket på säkerheten och bekvämligheten när man rör sig såväl på hav som på land, särskilt i bergig och öde terräng. Man kan förutspå vädret för ungefär ett dygn

framåt med hjälp av molnen vid horisonten, och med hjälp av en väderkarta några dygn framåt.. ££Läs mera på sidan 84, väderfronter.

Moln uppstår när varm luft stiger uppåt. När luften stiger svalnar den, och all vattenånga ryms inte längre med utan en del regnar ner på jorden. Ju fuktigare och varmare luften ursprungligen är, desto hårdare regnar det.

Tryck och vind Den största delen av väderfenomenen beror på tryckskillnader i luftrummet. Vindriktningen går från högsta till lägsta tryck, men jordens rotation vrider vinden åt höger i Finland. Ju större tryckskillnaderna är, desto hårdare blåser det.

Luftfuktighet och regn Luftfuktigheten berättar hur stor mängden vatten är i luften. Den räknas i procent från hur mycket fukt

Lufttryck mäts i hektopascal (hPa). På en väderkarta har samma streck, dvs. samma isobar, alltid samma tryck. Ju tätare isobarerna ligger varandra, desto större är tryckskillnaderna.

som ”ryms” i luften. Ju kallare luften är, desto mindre vattenånga ryms det i den. När luftfuktigheten är 100 % ryms det inte mera vattenånga i luften utan det överflödiga vattnet blir till vätska. Det börjar regna. Regnmängden mäts i millimeter.

Temperatur och bitande kyla I Finland mäts temperaturen på Celsiusskalan. För höga eller låga temperaturer skadar människan.

Väderreservation på vandringen Förbered dig på ombytligt väder. Även om solen skiner på morgonen kan det vara storm på eftermiddagen. Räkna inte med att du alltid får rätt information från väderrapporten. Minneslista för scouter på vandring: 1. Ta reda på hurdant vädret kommer att bli på förhand för minst ett dygn framåt, helst för hela vandringen. 2. Följ med vädrets växlingar. Tydliga tecken är bland annat att himlen byter färg, plötslig och snabb molnansamling, att luften känns elektrisk, snöyra på de högsta topparna och att lufttrycket sjunker. 3. Bered dig på att förkorta vandringen ifall vädret förändras. Ta på förhand reda på hur vädret påverkar den lokala terrängen och hur du vid behov kan ändra din rutt. 4. Ta även reda på nattens väder. Vid behov kan man gräva rännor runt tältet. 5. Kom ihåg att ju högre upp du kommer, desto kallare blir det.

Vädret till sjöss På havet är vindens riktning och styrka de viktigaste faktorerna när det kommer till väder. Vindstyrkan mäts i Finland i meter per sekund. Sikten är också viktig, på den inverkar regn och dimma.

Vindskala 0 m/s lugnt svag vind 1–3 m/s 4–7 m/s måttlig vind 8–13 m/s frisk vind 14–20 m/s hård vind 21–32 m/s storm yli 32 m/s orkan Sjövädret läses på Radio Suomis frekvens varje dag kl. 5.50, 7.50, 12.45, 18.50 och 21.50. Sjövädret kan du också beställa till din telefon via sms.

££Mera info fås från Meteorologiska institutet sida www.fmi.fi

Åtgärder när en storm närmar sig Om en storm hotar på vandringen, skydda dig själv och din utrustning i tid. Titta på kartan efter möjliga skyddsplatser och res tältet på en sådan plats före stormens början. I åskväder bör du se till att du inte själv är den högsta punkten i omgivningen. Håll dig borta från toppar, klippkanter och branta sluttningar. Om du tar skydd under en högre punkt såsom ett träd, stå inte precis bredvid det utan en bit ifrån. På sjön måste man ta storm på verkligt allvar. Bestäm om ni fortsätter resan och reva eller byt segel. Städa däcket och interiören, spänn fast föremål, kontrollera nödutrustningen och förbered draggen. Ta på dig för vädret passande kläder och en säkerhetssele. Lägg koordinaterna för var du befinner dig på minnet. Ät i tid och förbered varm mat och dryck. Töm länspumpen, försäkra dig om att pumpen fungerar och stäng genomdrivande ventiler. Värm upp motorn, kontrollera mängden bränsle och ladda batterierna vid behov.

Lågtryck och väderfronter

När två olika luftmassor krockar med varandra uppstår en väderfront. I en kallfront skjuts den kalla luftmassan under den varma, i en varmfront lägger sig den varma luften ovanpå den kalla. Oftast bildas fronterna efter

varandra så att kallfronten följer efter varmfronten. En kall- och en varmfront bildar tillsammans ett lågtryck. I Finland rör sig fronterna vanligen från väst till öst eller från sydväst till nordost.

Skiktmoln Altostratus Cumulusmoln Cumulus

KALL LUFT

Böljemoln Altocumulus Högt skurmoln High Cumulus

VARM LUFT Regnmoln Nimbus

Markfront

Kallfront Kall luft trycker sig som en kil in under den varma luftmassan och lyfter på så sätt den uppåt. Då uppstår kraftiga vertikalflöden. Kallfrontens styrka varierar från 25-75 km/h. Molnen börjar 80160 km före fronten, varningstiden är med andra ord som värst bara två timmar räknat från de första molnen. Kallfronten blåser förbi på bara några timmar.

Hur en typisk kallfront passerar Synliga tecken som tyder på att en kallfront närmar sig är mycket få. Men om en varmfront just passerat, luften är varm och fuktig, barometern håller sig stabil och cumulusmolnen radar upp sig på himlen är en kallfront på inkommande. -- Lufttrycket börjar sjunka igen, cumulusmolnen blir större och en rad stora skurmoln dyker upp. -- En snabb stigning av varmluft ger upphov till höga skurmoln. Åskbyar utvecklas längs fronten. De förorsakar hårda men korta vatten- och hagelskurar samt åska. Vinden är hård och byig, särskilt nära skur- och åskmolnen. -- På några timmar är kallfronten och regnet över och sikten förbättras. Temperaturen sjunker drastiskt och barometern stiger snabbt. Vinden vänder snabbt till väst eller nordväst men fortsätter vara hård och byig. Fragmenterade cumulusmoln rusar förbi på himlen och snart formas skurmoln.

VARM LUFT

KALL LUFT

SVAL LUFT

Ocklusionsfront

Kall ocklusionsfront

Kallfronten hinner slutligen ikapp varmfronten på land, först nära lågtryckets centrum, sedan längre och längre bort. Före en ocklusionsfront motsvarar molnen, regnen, lufttrycket och vinden varmfrontens. Under fronten och efter den är de likadana som under en kallfront.

VARM LUFT SVAL LUFT

KALL LUFT

Varm ocklusionsfront

85 Fjädermoln Cirrus

VARM LUFT

KALL LUFT Slöjmoln Cirrostratus Verhopilvi Altostratus Äkta regnmoln Nimbostratus

Markfront

Varmfront Varm luft svalnar när den stiger ovanpå kalluft och dess fuktighet samlas och blir moln på olika höjder. På sommaren är en varmfronts hastighet ungefär 25-40 km/h, alltså 700-1000 km/dygn. De första höga molnen går 1100-1300 km framför fronten, och ger en 1524 timmars varningstid. Det tar 1-2 dygn för hela varmfronten att passera.

Hur en typisk varmfront passerar -- Cirrusmoln dyker upp högt på himlen. Barometern börjar sjunka. -- Himlen täcks av tunna cirrostratusmoln, men solen syns ännu tydligt genom dem. -- Om varmfronten är kraftig, sjunker och tjocknar molnen snabbt till altostratusmoln. Det kan regna från dem redan ca 500 km från landfronten. I en svagare fronts moln finns det öppningar och tunna områden. Vinden vänder medsols och blir långsamt starkare. Lufttrycket sjunker fortfarande. -- Låga, gråa stratusmoln, s.k. dimmoln, dyker upp. De slår snabbt ihop sig till nimbostratusmoln och regnet blir jämnt och fortgående. Sikten är oftast dålig tills fronten blåst förbi. Ibland kan det komma starka skur- och regnmoln och vinden kan vara kraftig. -- När landfronten blåser över stiger temperaturen snabbt, regnet upphör, de tjocka molnen börjar spricka upp och himlen blir klarare. Vinden vänder snabbt medsols. Lufttrycket blir stadigt eller sjunker långsamt. Sikten blir gradvis bättre.

Moln

I parenteserna höjden på molnets nedre kant.

Stratocumulus, Sc eller valkmoln (0-2 km). Stratocumulus är den vanligaste molntypen i hela världen. Dess övre kant är vanligen ojämn och dess undre kant tydlig.

86 Cumulus, Cu eller stackmoln (0-2 km). Cumulusmoln, eller vackert-väders-moln, är vanliga under sommartid. De uppkommer när varmluft lokalt stiger och dess vattenånga kondenseras. Molnen är rundade upptill, men mycket jämna nedtill.

Cumulonimbus, Cb eller skurmoln (0-2 km). Cumulonimbus är ett mycket högt och från undersidan sett mörkt moln, som uppstår i ett kraftigt konvektionsflöde när luftrummet är ostadigt. Dessa moln regnar alltid, skurvis och tydligt avgränsat. Molnets övre del är antingen blomkålslik och består då av vattendroppar, eller fluffigt och består då av iskristaller. Cirrus, Ci eller fjädermoln (5-10 km). Cirrus är ett mycket vanligt iskristallmoln. Molnen har ofta samband med varmfronter.

Cirrostratus, Cs eller slöjmoln (5-10 km). Cirrostratus är ett mycket vanligt, omfattande moln. Molnet är jämnt, fiberaktigt och ljust eller nästan genomskinligt. Det förknippas ofta med halofenomen.

Kuvat: Ella-Maria Kyrö

Stratus, St eller dimmoln (0-2 km). Stratus är ett grått, omfattande moln vars tjocklek varierar från hundratals meter till helt genomskinligt. Molnet är mycket vanligt nära kust- och bergsområden och är det enda molnet som ger duggregn.

Cirrocumulus, Cc eller makrillmoln (5-10 km). Cirrocumulus består av små bitar som påminner om kullar. Molnet kan även se ut som en slöja.

Altostratus, As eller skiktmoln (2-6 km). Altostratus är ett tunt, brett, gardinliknande moln som uppkommer när en stor luftmassa stiger uppåt och dess vattenånga kondenseras. Ett skiktmoln kan antingen avge svagt regn eller förutspå regn.

Altocumulus, Ac eller böljemoln (2-6 km). Altocumulus är ett vitt utbrett, kull-liknande moln som ofta har flera lager. Molnet kan avge regn, men aldrig ända ner till marken.

Nimbostratus, Ns eller regnmoln (2-6 km). Nimbostratus är ett tjockt, grått moln som alltid avger regn. Det regn som kommer från molnet är långvarigt och ganska hårt.

LÄMMIN ILMA

KYLMÄ ILMA

Väderfenomen I tillägg till stora väderfronter måste man även lägga märke till lokala väderfenomen som inverkar på ett mindre område.

Mycket fukt.

En åskfronts utveckling

Starkt stigande luftströmmar.

88 Lokala åskmoln uppkommer under varma, fuktiga dagar och ofta sent på eftermiddagen eller på kvällen. På sjön är enskilda åskväder ovanliga, men på land kan de växa till sig från ingenstans även under en vacker dag.

Ibland bildas det framför en åskfront ett lavinmoln, som finns ovanför byfronten i åskmolnets främre del. När det utvecklas rör sig molnet med byfronten längre bort från själva åskmolnet. LÄMMIN ILMA VIILEÄ ILMA

VARM, FUKTIG LUFT VIILEÄ ILMA

DIMMA

KYLMÄ ILMA

KALL LUFT DIMMA

KALLT HAV

VARMT HAV

Havsdimma uppstår när fuktig, varm luft strömmar till havets kalla yta

Havsrök uppstår i en kall luftmassa som suger åt sig fukt som kommer från varmt vatten.

Dimma

Frontdimma är ett lågt moln (stratus) som kan gå så långt ner som till vattenytan. Fastän sikten på vattenytan skulle vara måttlig, försvinner landmärkena och kusten längre bort i det låga molnet. Havsrök kan ses på vintriga havsområden, även på Östersjön är den vanlig. Havet värmer oftast upp luften snabbt och gör havsröken till en kortvarig dimma.

Dimma uppstår när det finns mycket vattenånga i luften och temperaturen sjunker snabbt. Då kondenseras en del av vattenångan till vätska och formar ett dimmoln. Havsdimma kan vara mycket väl avgränsad och tät: sikten kan vara endast runt tio meter. Vanligtvis krävs det en total väderväxling för att den ska försvinna.

När det blir dimma på havet När en dimfront närmar sig försvinner ljusen ur synfältet, först längre bort och sedan närmare och närmare. Då bör man om man befinner sig på trånga vatten eller en hårt trafikerad farled söka sig till en skyddad ankarplats. När dimman täcker landskapet, börja ge ljudsignaler med två minuters mellanrum. Justera även farten så, att du vid behov kan stanna farkosten. Att köra i en farled är inte nödvändigtvis den ££Läs mera om ljudsignaler på s. 138.

Uppvärmd markyta

bästa lösningen vid dimma, eftersom skeppen kör i farlederna. Om vattnet är tillräckligt djupt, följ en längs stranden gående farled så att du hela tiden ser stranden. Öar, sjömärken och kumlar är bra referenspunkter.

Tromb I samband med åskmoln kan det uppstå en tromb, dvs. en liten men kraftig orkan från vilken en tydligt urskiljbar pelare av vind eller vatten sträcker sig ända ned till marken.

Nedkyld markyta

Vid soluppgången värms marken snabbt upp och värmer den luft som finns ovanför den. Då stiger luften och orsakar ett lokalt lågtryck. Den ovanför havet belägna svalare luften försöker jämna ut tryckskillnaden och då börjar vinden blåsa från havet in mot land. På natten svalnar luften ovanför marken istället snabbare och fenomenet blir omvänt.

Havs- och landvind Havsvind är en från havet in mot land blåsande vind, som kan uppstå rätt snabbt och samtidigt vända vindriktningen till och med 180 grader. Dess inverkan kan sträcka sig 20-30 km från kusten mot havet och dess styrka

överstiger sällan 4-6 m/s. Havsvinden blåser särskilt under soliga försommardagar. Landvinden är en motsvarande, nattetid från land ut mot havet blåsande svagare vind, vars effekt bara sträcker sig ungefär tio km från kusten utåt.

Stjärnhimlen Teleskopet

Inom hobbystjärnskådning används två slags teleskop, lins- och spegelteleskop. I ett linsteleskop används vanliga linser för att samla upp ljus. Problemet är det höga priset på stora linser, så stora teleskop är sällan linsteleskop. För hobbybruk hittar man förmånliga och bra linsteleskop. I ett spegelteleskop används en konvex spegel. Spegelteleskopen är till sin storlek en aning större än linsteleskopen. Stora teleskop är oftast spegelteleskop. Man kan också titta på stjärnorna med en vanlig kikare. Ju ljuskraftigare kikaren är, dvs. ju större den främre linsen är, desto bättre passar kikaren för stjärnskådning.

Om man på teleskopet kan justera förstoringen, använd först en liten förstoring och förtydliga sedan den detalj du vill se. På vissa teleskop finns en markör som liknar siktet på ett vapen. Denna markör används för grovjustering av teleskopet. Om du tittar på stjärnor med kikare, använd någon enkel, lättfunnen stjärnbild som hjälp när du navigerar på himlen. Som stjärnskådningsplats lönar det sig att välja en så mörk plats som möjligt med få gatlyktor och hus.

KARHUNVARTIJA

ISO KARHU

ILVES

PIENI KARHU

KAKSOSET

HERKULES

LOHIKÄÄRME

AJOMIES KEFEUS

LYYRA KASSIOPEIA

I PERSEUS

ORION

Stjärnhimlen på hösten Himlen kan ses i denna position i september under höstdagjämningen klockan 1 sommartid, i slutet av oktober klockan 22, i slutet av november klockan 20 och under julen klockan 18.

JOUTSEN

SISILISKO

HÄRKÄ

KOLMIO ANDROMEDA DELFIINI OINAS

ERIDANUS PEGASUS KALAT

KOTKA PIENI HEVONEN

VESIMIES

VALASKALA

Hannu Karttunen/Ursa

Stjärnklocka Med hjälp av stjärnorna kan man ta reda på vad klockan är. Det enda man behöver veta är vilken månad det är, och så måste man kunna hitta Polstjärnan och Karlavagnen på himlen. 1. Tänk dig en klockvisare som pekar från Polstjärnan till Karlavagnens kittelformade dels två yttersta stjärnor. Bedöm var på klockan visaren står, till exempel på 5 och 1/3. 2. Räkna ut månadstalet, alltså hur många månader som har gått från årets början. Exempel: Den 21 november är talet 10 och 2/3. 3. Addera klockans tal och månadens tal, och multiplicera sedan resultatet med två, till exempel 16 x 2 = 32. 4. Subtrahera talet från antalet veckor på ett år (52 ½), alltså till exempel 52 ½ – 32 = 20 ½. 5. Klockan är alltså halv nio (20.30). Om resultatet blir över 24, subtraherar man 24 från talet.

rätta håll. När du läser kartan är det bra att undvika att använda klart ljus, eftersom det tar en stund för ögonen att vänja sig vid mörkret igen efter det. Använd rött ljus eller använd en stjärnkarta som lyser i mörkret. Kända stjärnbilder -- Stora björnen (Karlavagnen är en del av Stora björnen) -- Lilla björnen -- Stora hunden -- Orion -- Skorpionen -- Lyran -- Cassiopeia -- Plejaderna Polstjärnan hittar du i norr, rakt i jordens axels riktning.

HERKULES

LYYRA JOUTSEN

LOHIKÄÄRME

KARHUNVARTIJA SISILISKO

PIENI KARHU

KEFEUS KASSIOPEIA

Stjärnkarta En stjärnkarta används genom att vända de väderstreck som syns på kartan åt sina

PEGASUS

ISO KARHU KIRAHVI

ANDROMEDA

L PERSEUS

PIENI LEIJONA

KALAT

AJOMIES

ILVES

OINAS

LEIJONA

KRAPU

KAKSOSET

HÄRKÄ VALASKALA

Stjärnhimlen på våren Himlen kan ses i denna position i början av januari vid midnatt, i början av februari klockan 22 och i början av mars klockan 20.

VESIKÄÄRME

ORION

PIENI KOIRA

ERIDANUS YKSISARVINEN SIRIUS

Hannu Karttunen/Ursa JÄNIS

ISO KOIRA

Klimatförändringen

Växthusgaserna som finns i jordens atmosfär släpper igenom den strålning som kommer från solen, men låter inte all värmestrålning från jorden komma ut igen. Det här kallas för växthuseffekten. Atmosfären och dess växthuseffekt är ett måste för det liv som finns på jorden; utan växthuseffektens inverkan skulle jordens medeltemperatur vara en bra bit på minussidan. Under de senaste århundradena har växthusgasernas mängd i atmosfären vuxit på grund av människans verksamhet. Detta förstärker växthuseffekten och värmer upp klimatet. Uppvärmningen och de förändringar den medför kallas klimatförändring. Den stigande växthusgasmängden beror på mänsklig verksamhet som

Ulla Jauhiainen

släpper tillbaka sådana växthusgaser som är bundna till jorden, växtligheten och haven, ut i atmosfären. Med växthusgaser avses för det mesta vattenånga, koldioxid, metan, dikväveoxid, kolväten och CFC-gaser, alltså freoner. Sådana växthusgaser som är särskilt skadliga men relativt lätta att minska på är koldioxid och metan. Den största delen av växthusgasutsläppen härstammar från energiproduktion, industri, trafik, kalhuggning och jordbruk. Klimatförändringen förorsakar -- att jordens stigande medeltemperatur smälter pol- och bergsglaciärerna som därmed höjer havsytan. Detta leder till att övärldar och låglänta kuststräckor ”drunknar” -- att extrema väderfenomen, såsom översvämningar, tornador och torrperioder, ökar och förstärks. Då försämras åtminstone skörden från odlingarna på olika håll i världen -- att tropiska sjukdomar och skadedjur breder ut sig längre än tidigare -- att arterna lider; de kan anpassa sig till långsam förändring, men snabb förändring kan till och med förorsaka utrotning för många arter. Förändringen inverkar även på växtligheten.

Klimatförändringen kan förhindras genom att minska på växthusgasutsläppen. Det mest effektiva sättet att minska dem är att minska energiförbrukningen. Genom att minska förbrukningen sparar du naturresurser och dina egna pengar, samtidigt förminskar du ditt ekologiska fotspår. Vädra snabbt genom korsdrag, lämna inte fönstret på glänt en längre tid.

Sortera ditt avfall.

Minska mängden kött i din matlagning och använd mera grönsaker.

Använd sparprogrammen på tvättmaskin och diskmaskin och tvätta bara fulla maskiner. Oftast räcker det att tvätta i 40 grader

Stäng kranen när du inte behöver vatten – exempelvis i duschen eller när du diskar för hand.

Plantera träd! Växtlighet binder växthusgaser.

Rör dig till fots, på cykel eller med kollektivtrafik.

Justera rumstemperaturen: +18–20 grader räcker.

Dra ur laddare och andra sladdar när du inte använder dem.

Utför underhåll på dina hushållsmaskiner regelbundet. När du köper en ny maskin, köp en med låg förbrukning som hör till A-energiklassen.

Släck alltid apparater via strömbrytaren, eller dra ur sladden.

Byt ut glödlamporna mot energisparlampor. Släck lamporna när du inte är i rummet.

Det ekologiska fotspråret och -ryggsäcken

Den ekologiska ryggsäcken är ett sätt att jämföra olika produkters miljöpåverkan. Den berättar i kilo den mängd naturresurser som går åt i produktens tillverkning, användning och avfallshantering. Den ekologiska ryggsäcken kan inte räknas ut genom storleken på föremålet, eftersom olika materials framställningsprocesser förbrukar olika stora mängder naturresurser. Föremålets egen vikt är inte med i ryggsäcken.

I den ekologiska ryggsäcken finns många slags naturresurser: -- Icke-organiska, såsom sten och malm från gruvor och olja från energiproduktion. -- Organiska, till exempel skördade växter. -- Jordmaterial som uppkommer när marken nöts, till exempel vid skörd. -- Vatten som behövs för bevattning och produktion av vattenkraft, men det räknas i allmänhet inte med. -- Luft som går åt, till exempel vid förbränning.

Tänk om den ekologiska ryggsäcken var synlig?

Tomat 1 kg

Guldring 2 700 kg

Mobiltelefon 40 kg

Det ekologiska fotspåret mäter hur stor yta som behövs för att upprätthålla den nuvarande konsumtionsnivån. Den mäts i hektar. Till fotspåret räknas ängar, betesmarker och fiskevatten som behövs för att producera mat, samt skogar och andra områden som behövs för att binda den koldioxid som uppstår vid energiproduktion och för att ta emot andra avfall. Dessutom räknas till det ekologiska fotspåret det byggområde

Privat bilism

som behövs för boende och rörelse. Det ekologiska fotspåret räknas oftast ut för hela landet och delas sedan med invånarantalet. Finländarna har ett ganska stort ekologiskt fotspår, om alla konsumerade lika mycket som vi skulle det behövas flera jordglober. Fastän fotspåret i många länder är mycket mindre, är hela världens ekologiska fotspårs yta större än hela jordens produktiva yta.

Slöseri med vatten och el

Köttätning

Om jordens produktiva yta delades jämnt mellan alla människor skulle varje person få knappt två hektar..

En finländares fotspår är dock i medeltal mycket större.

Att slänga bort mat

Att köpa onödiga saker

Flygresor till utlandet

Återvinning

Återvinning börjar när du köper en sak. Man kan förhindra att det uppstår avfall genom att välja produkter som lämnar efter sig möjligast få förpackningar, genom att laga och underhålla saker och genom att föra saker man inte längre använder till lopptorget. Du kan också fundera på alternativ till att köpa: ofta går det att låna, hyra eller använda saker gemensamt. Meningen med återvinning är att använda gamla föremål och material på nytt, att minska på mängden avfall samt att förhindra att skadliga ämnen kommer ut i naturen. Sortering sparar på naturresurser och minskar de problem som avstjälpningsplatser ger upphov till. Avfallet sorteras på basen av

Mjölk- och saftburkar och torra produkters kartong förpackningar.

Ursköljda konservoch dryckesburkar, rengjorda aluminiumformar och -folie.

tillverkningsmaterialet och förs till insamlingsplatser därifrån de körs för att användas på nytt. Avfallsinsamling och -hantering sköts på olika sätt i olika delar av Finland, så det lönar sig att kontrollera instruktionerna för avfallshanteringen i din kommun eller stad. Det är viktigt att också sortera avfallet i kårlokalen, på hajker och till sjöss.

Kompostering Genom kompostering återvinner man organiskt avfall till mull. I komposten hjälper mikroberna till att bryta ned en kolhaltig vara till humus, koldioxid, vatten och näring. Köksavfall komposteras alltid i ett kärl med fast botten och lock. På bottnen finns ett finmaskigt nät för

Batterier till affären, mediciner till apoteket, pantbelagda glasoch plastflaskor samt dryckesburkar till affären. Problemavfall är ett ämne eller ett föremål som kan förorsaka särskild fara för hälsa eller miljö. Man måste alltid skilja på problemavfall och annat avfall och föra det till problemavfallsinsamlingen. Problemavfall är bland annat batterier, lysrör och olja.

att förhindra att gnagare och flugor kommer åt komposten. Komposteringen börjar med att man lägger ett lager grov kompostblandning på bottnen. Sedan fyller man komposten lagervis med bioavfall och kompostblandning. Organiskt avfall, såsom fiskrens, måste grävas ned djupare och täckas ordentligt. Kontrollera regelbundet hur komposten ser ut, luktar och känns. En välfungerande kompost är ljummen och luktar mull. Blanda komposten vid behov. Det räcker oftast med att vända ytskikten ett par gånger i månaden. Man kan sticka lufthål i massan med en högaffel varje vecka. Komposten töms när innehållet har vittrat sönder till en jämnbra, mulliknande massa ur vilken man inte kan urskilja utgångsmaterialet. Massan efterkomposteras i en hög eller en låda, till exempel tillsammans med lövkomposten. Mullen kan användas som gödsel för

Av dagstidningarna kan du vika påsar för bioavfallskärlet, eller återvinna dem i pappersinsamlingen.

Avfall som inte går att återanvända är blandavfall.

gräsmattor, blomplanteringar och buskar samt för jordförbättring. Om man blandar mullen med sand kan den även användas i blomkrukor.

Avfallshantering till sjöss När man rör sig till sjöss gäller samma principer för avfallshantering som all annanstans: ”det jag kommer hit med tar jag också med mig hem”. I hamnarna använder man de utedass som finns byggda. Avfallet förs sorterat till hamnarnas återvinningspunkter. Håll skärgården ren-föreningens avfallsinsamlingsplatser får man använda om man har betalat den årliga användningsavgiften. Båtarnas septitanker får inte tömmas till havs, utan de töms med hjälp av ett sugtömningssystem på särskilda tömningsplatser. Tömningsplatserna finns i samband med hamnarna, och för dem ansvarar antingen de hamnansvariga eller kommunen. Lump, alltså gamla kläder och tyger, kan man använda som städtrasor och mattväv. Återvinnings centralerna och lopptorgen tar emot hela och rena kläder. Bioavfall är allt organiskt avfall som går att kompostera. Man kan kompostera avfallet själv, eller gå med det till insamlingsplatsen därifrån det körs annanstans för att komposteras. Ursköljda glasburkar och -flaskor.

Naturskydd och naturskyddsområden Naturskydd

av den skyddade landytan är statens mark. National- och naturparkerna Naturskydd innebär verksamhet som formar grunden för Finlands naturshar som mål att bevara arter, naturtykyddsnätverk. I nationalparkerna finns per, naturens mångfald, natursköna färdigt utmärkta stigar, eldplatser områden och landskapsvärden. som flitigt underhålls samt broschyrer När man ägnar sig åt naturskydd och kartor som presenterar kulturarförsöker man förhindra förändringar vet. Forststyrelsen sköter områdena. i naturen som beror på Naturparkerna står människans verksamhet, främst i naturskyddets bevara kulturlandskap och vetenskapens tjänst såsom ängsmark, samt som forskningsområatt återbörda miljöer som den. Att röra sig på människan förstört till sådana områden är oftast sitt ursprungliga skick. förbjudet. Med Natura 2000-områdenas nätverk Utrotningshotade Fjällräven är utrotnings skyddas inom EU viktiga arter hotad i Finland. naturtyper och arter. Bevarandestatusen Finlands Natura-områden berättar hur sannolikt är i huvudsak nuvarande natursdet är att alla företrädare för en viss kyddsområden, ödemarker och i art dör. Kategorierna är: livskraftig, skyddsprogram ingående platser. nära hotad, sårbar, starkt hotad, akut Deras yta är sammanlagt 49 000 hotad och utdöd. Med utrotningshokm2, alltså 15 % av Finlands yta. tade arter avses arter som klassas som sårbara, starkt hotade och akut hotade. I Finland finns sammanlagt ungefär 1500 utrotningshotade arter.

Finlands naturskyddsområden Målet med att upprätta naturskyddsområden är att bevara alla naturtyper som finns i Finland. Samtidigt upprätthåller man för dem typiska djur- och växtarter och skyddar utrotningshotade djur. Största delen

Östersjön Östersjön är ett exempel på områden vars tillstånd människan med sin verksamhet har försämrat och som nu behöver skyddas. Östersjön har eutrofierats allvarligt på grund av över hundraårig mänsklig verksamhet. Bebyggelse, industri och jord- och skogsbruk har ökat havets näringshalt. Arter lider av eutrofieringen. Eutrofieringen ökar även algblomningen och vattnets grumlighet.

Kategori

Växt

Djur

Insekt

Hotad

Klibbig fetknopp

Saimenvikare

Åsblåvinge

Sårbar

Skogsklocka

Snok

Flodmyggdagslända

Nära hotad

Ramslök

Kungsspindel

99 Nationalparkerna är naturskyddsoch utfärdsområden som är öppna för allmänheten men som har vissa ordningsregler. I nationalparkerna finns utmärkta stigar, eldplatser som regelbundet underhålls samt broschyrer och kartor som förevisar kulturarvet. I parkerna kan finnas restriktioner till exempel under fåglarnas häckningstid. Områdena sköts av Forststyrelsen.

Nödövernattning

100

Om man är tvungen att övernatta i terrängen utan riktig övernattningsutrustning måste man se till att hålla sig varm, torr och skyddad från vinden. Om man inte har ett tält eller vindskydd måste man hitta en skyddad plats i terrängen. En presenning eller regnkåpa och ett band hjälper när man bygger en nödbivak. Kyla Marken avger kyla. Att isolera sin sovplats underifrån och på sidorna är viktigt. Man kan isolera sovplatsen med granris eller med sin ryggsäck. Man bör behålla kläderna på. Jackan kan fungera som nödsovsäck: dra in ärmarna en bit och sov med armarna helt innanför jackan. Även för ben och fötter kan man tillverka en påse av kläder; på så sätt värmer extremiteterna varandra. Låglänta platser är kalla, så bygg ditt vindskydd på ett sluttande ställe. Fukt Fukt förvärrar kylans inverkan. Byt dina våta kläder till torra om möj-

ligt. Regn, mark och människan kan göra vindskyddet fuktigt. När du bygger vindskyddet, ta i beaktande vatten som rinner längs marken: skydda den övre kanten av vindskyddet samt bottnen väl. Vind Även vind ökar kylans inverkan. När du bygger vindskyddet, se till att det ger skydd från vinden även om vinden skulle vända. Å andra sidan tar en liten vindpust bort fukt. Det är bättre att bygga vindskyddet i skydd av skogen än på en öppen plats. Presenning En presenning är bra att bygga ett vindskydd av, oberoende av om du rör dig i skog eller berg. En presenning är lätt, vattentät och relativt hållbar. I skogen kan man binda fast presenningen mellan trän. På öppen mark kan man ta hjälp av ryggsäckar eller stenar. Man får inte rulla in sig i presenningen för den andas inte! Ett vindskyddstak byggs av ris som lager på lager breds ut på takstommen, med början nerifrån. Efter taket fortsätter man på samma sätt med sidoväggarna och skyddar sovplatsen från fukt.

Orientering och navigation

101

Kartan Väderstreck Norr anger riktningen mot nordpolen och söder riktningen mot sydpolen. Rör man sig västerut så rör man sig medsols runt nordpolen och rör man sig österut så rör man sig motsols runt nordpolen. Utöver de namngivna väderstrecken kan riktningen också anges i grader; 0-360. På kompassen anges riktningarna i grader.

Projektion Eftersom jorden är rund så går det inte att direkt rita av den krökta jordytan på en plan karta. Metoden som används för att överföra en krökt bild till en plan yta kallas för projektion. På finländska kartor används cylinderprojektioner: Mercators projektion på sjökort och Gauss-Krügers projektion på landkartor. UTM-projektion håller dock på att ta över istället för Gauss-Krügers projektion.

Skalan

SE S Söder

Sy d

5 22

180

Sy d

st vä

13 5

Väster

090

270

Tänk dig jordklotet omslutet av en cylinder som tangerar klotet vid ekvatorn. Varje punkt på klotet projiceras sedan ut på cylindern. Längd- och breddgraderna är raka på kartan och kartan är vinkelriktig, det vill säga 04 vinklarna mellan kartans 5 No väderstreck är korrekta. r

Öster

st vä

Mercators projektion

st do

No rd

En karta är en bild av jordens yta. Bilden är förminskad i förhållande till verkligheten. Hur mycket kartan är förminskad anges i form av en skala som finns utmärkt på kartan. Till exempel betyder skalan 1:50 000 att en centimeter på kartan motsvarar 50 000 centimeter alltså 500 meter i verkligheten. Skalan N är olika på olika 000 kartor. Med hjälp av Norr 5 kart31

t os

102

tecken förklaras vad som finns på det område som kartan föreställer.

Projektio pallopinnalta Projektion från krökt tasolle yta till plan yta Pallopinta Sfärisk yta Tasopinta Plan yta

Kartan virhe kasvaa Kartans fel ökar medpäiväntasaajalta etäännyttäessä avståndet till ekvatorn

Pallopinta Klotet tangerar sivuaa lieriötä cylindern längs päiväntasaajalla ekvatorn

Mercators projektion

Projektiopinta oikaistuna Projektionsytan som plantasolle yta muodostaa pohjan kartalle

Detta gör det enklare och exaktare att ta ut koordinater och riktningar, vilket underlättar navigering. Däremot är skalan variabel och minskar med avståndet till polerna.

Gauss-Krügers projektion Projektionen påminner om Mercators, men cylindern som kartan projiceras

på tangerar jordklotet längs kartans mittersta längdgrad. Också kartor gjorda med GraussKrügers projektion är rätvinkliga. Skalan minskar då man flyttar sig från mitten av kartan österut eller västerut. Därför lämpar sig projektionen bäst för kartor över relativt smala områden. Finland är på de äldre grundkartorna indelat i fyra zoner. UTM-projektionen är i princip uppbyggd enligt samma system, men har en korrigerad skala så att den klarar av bredare områden.

Ta hand om kartorna Områden och landskap förändras och därför är det viktigt att kartorna är uppdaterade och uppdateras med jämna mellanrum. Använd alltid en tillräckligt noggrann karta. Använd kartorna varsamt och sköt om dem väl. Förvara kartorna slätt om möjligt. Skydda kartorna för väta, och behandla dem så att de inte rivs eller töjs ut. Torka en blöt karta försiktigt och undvik direkt solljus.

103

Olika kartor

huvudsakligen då man ska flytta sig längre sträckor med bil. Finland är indelat i 80 kartrutor vilka beskriver 100 x 100 km stora områden. Vägkartans skala är 1:800 000. Grundkartor beskriver terrängen och används i allmänhet vid vandring och orientering. Finland är indelat i 12 x 42 km stora områden och kartornas

skala är 1:25 000. Äldre grundkartor är ritade över 10 x 10 km stora områden med skalan 1:20 000, men de håller på att frångås. Utöver grundkartorna finns också terrängkartor (kallades tidigare för topografisk karta) med skalan 1:50 000. Utflyktskartor är kartor som är ritade utgående från grundkartor men som också innehåller områdets utflyktsmöjligheter, till exempel eldplatser, vattenposter och skidspår. Guidekartor beskriver gator, hus och terräng i städer och byar. Med hjälp av dem hittar man fram i städerna från adress till adress.

Grundkarta

Utflyktskarta

Kartor finns för alla användningsområden. Här presenteras de vanligaste av dem.

Kartor som används på land Vägkartor beskriver Finlands väg-

104 nätverk, städer och byar. De används

1:25 000

©Lantmeteriverket, tillstånd nr 741/MML/09

1:50 000

©Kaupunkimittaus Tampere 2009

Sjökort

-- CD-kort

På sjökort finns öarnas och kustens form, vattendjup, farleder, sjömärken och annat som man behöver veta då man rör sig till sjöss. Finländska sjökort ges ut av Trafikverket (tidigare Sjöfartsverket). De baserar sig på den så kallade blå INT-standarden och på WGS-84-koordinatsystemet. Finländska sjökort har olika skalor och finns nuförtiden också elektroniska. -- översiktskort 1:100 000-1:500 000 -- kustkort 1:50 000 -- specialkort:1:5 000-1:20 000 -- kortserier 1:50 000 -- kort över sjöområden 1:30 000-1:50 000

-- ENC-kortmaterial för professionellt

bruk med ECDIS-system. Elektroniska sjökort behöver elektricitet för att fungera och det kan bli fel i systemen. Därför bör man alltid ha med sig också papperssjökort. Översiktskorten används vid navigering på öppet hav, samt för kontroll av hela sjöområdet och planering av rutt. Vid navigering nära kusten eller i skärgården används i allmänhet sjökortsserier eller kustkort med skalan 1:50 000.

££Läs mer om grundkartor på sidan 110 och om sjökort på sidorna 116-119.

Ukkope

ra 3 itti

ar ta

P 1 ku uuh ja iom

2 ilä

lku

Kih

Hä k

lku

L 2 Tu aito rp sm iin ie in h Pe 4 1 ka enp tu o lla lku v 3 anlik 1 anpo lku

2 ak a 1 tu

vis en

Ke er n

nin 1 ra itti Ta 3 4 e mp 6 spl ella an 9 ad n i 8

ht i ta la

10 7

Oja ka 4 tu

aa sm

katu

S Kalevan aukio

Sairaalank

L lin und2 in ep

Ly8 se o

Sorin

Kanslerin

Sa a

Sorsapuisto

Sorsalampi Tamperetalo

Ilv 1

38 37

49 Aaltosenkatu 40 44 39 45

Yliopistonkatu

tiRaank n

Lähteenkatu

Sumeliuksenkatu 18

kirkko

7 50 62 Hamma13 reninkatu 2

40 41

1 Sorsapuisto

Åkerlundinkatu

2-4

katu

20 21

Tammelankatu

Tammelan pallo kenttä

20 19

katu

38 35

Kalevan puistotie

14 8 19 9 Puu-Tammelan raitti 16 6 12 19 15

Väinölän

30 29

pään

32 33

26 27

rin

16 15

katu

10 11

Varastok 8 1

Mä- 28ki-

Aaltosenkatu

katu

30 11 5 Kyllikinraitti 2 6 21 17

ojankatu Salh 34 24

10 11

puistokatu

Pinninkatu

42 41 Kaivok 3 Murtok

Tullikatu

20 17

27 nkatu Rautatie22 26

K 1 ku urila 2 ja n

10-12

14 13

7-9

Moisionkatu

5-7

Tammelan

Kullervonkatu

Vellamon 8

tu nka ltee 20

Vu4o

Kyllikinkatu

Ilma

huoneen aukio aukio 1

tu kirkonka

36 31

Ratinan suvanto

2 1-3

2 5 kank Tammelank 2 5

Sorin aukio

2 6Pohjan kulma

tu 10 toka Ortodoksinen

12 11

hjola Po30 nka 33 tu

Osmonkuja Osmon 17 2 Annikinkuja Annikinkatu 8 4 5 11 19 21-23 Tapi- onraitti Tapionkatu 8 2 22 Puu-Tammelan 16 23 27 aukio 19 13

10 11

Tammelan tori

nkatu Rautatie- Itsenäisyyde 16 10 6 2 asema Pakka7-9 Tullikamarin 3

5 atu Otavalank 12 8 7

18-20

katu

2-4

Peltokatu

katu

3 Postikatu

5 21

talo

Vuolteen tori

Kaivokatu

12 2

4 28

Välimaan polku

lan katu

terin

Tuomio

katu

Ainon

katu 12

Pohjo-

Väinölän

Postitalo Tele

9-11

3 n katu 14 atehtaa10 Matkailu-Verk 6 ©Sjöfartsverket

Laukon 2 tori

17 an lavatehta 8 5 Koskik

13a

Kehrä- Koskisaari keskus

43-4

15a 2 Värjärink 1

oka Kir1kk 0a 15 katu

6b 2

Pel

14a

Osmonpuisto

11 ukol ank Si 9 katu Erkki10län

Kyt tälän10

ori katu

n g2 an6katu 10 3

eenkatu

katu

Ko14u

Kiven

akatu9a Satam 13

13a

puisto

Keskustori

2 17

7 9 3 Erkkilän hannusTuomioJu 6 aukee kylänk kirkko

katu

13a

Vanha Vanha kirkko kirjastotalo

Häm

Kauppahalli

Pa nan lokun k

Palvelupiste Frenckell Koski-

29 ankatu Näsilinn32

Aleksis

17 kaan Kunin22

13b

i ap

uja

Palo asema 16

Raatihuone

atu

määränku

n Aleksa

atu

15 30

11 26

rti

Frenckellin aukio

Pää

llo

Itäinenk

monk

oOikeuss talo 5

lo n 3 kat 2 u

12 3 9

22 3 Pol

ke h po ruu lku n

2 5

6 Ju 7 hla

kä

itti

1 äenk Huhtim 4 2 7

är

Tunturikatu

11-5 Välimaan 2 katu

katu3

Poltti-

erk

lin

itti

vik

uja

1 tu 13 tu ka8 ka ja

dink

Roh

katu

3 7 Na istenlahde nk

ar Ka Si rjö lta Y

Kanavaraitt

18-20

atu Kauppak

s Hallitu21

5 katu 37

talo

Papin

6 Mänty 4

2 tu

ikatu18

ntola

15 19

7 12 1 5 7 Haara katu 1 2 5 1 10 ppäk 13 Ihanakab tu 2 1 1 30

Pellavan tori

VapriikkiVeturiaukio2

tu utarhaka

u PKirjasto

a Mariank

tie

Ala

ysoninkuja katu Finla Finlaysonin 2 Väinö11 Linnan 6 2 aukio

nk 2 a 3 tu

ankatu atakun21n

Palatsinraitti

enHämeto puis 14

Ristika 7

Laiskolan kuja

3-7

Ve r 5 staa

Finlayson 3

Finlaysonin kirkko

kirkkopuisto

katu tehtaan5 Puuvilla

2 1

hdenkatu Mustanla 18 15

22 1819 ja Amurinku 22

6 5

Aleksanterin Pyynikin Tampere ©Kaupunkimittaus kirkko 2009

2 nk Sillanpää

hdenka

16 nk 11

F.E

lom 22 tu ä 19

a3 tu

1 Saarik 2

Kisa-

Näsinpuisto 2b

1 Niemik 2 21

atu

7 Heinätori Pyynikin 5 6 tori

5 50

Pirkank

2 na in Minanth C tu ka

43 49 57 10 18 14 ninkatu Makasii 13 15 34 30

Kortela

Amurinka

9-11

Sotkank 16

Tallipiha

6-8

11 3 atu Kankurink

Niemika

7 12

Suokatu17

Tampella

Nääshalli

enka15tu Näsijärv

4 lumallin polk u

ti lah

rte

itu

Törngreninaukio

Kaupin6 saira

Para

anlahd9e uk

2 1 lersik Heank Pu n 1 ele k H an n

Kek

ika

ntie kose

Huvipuisto

a rik

Särkänniemi

Sjökort

Myllysaari

Guidekarta

105

Jordklotets gradnät Nordpolen, N 90° Polcirkeln N 66° 33’

90 °

Greenwich, anger nollmeridianen.

med olika system går inte att jämföra med varandra.

106 N 30°

Ekv ator n N 0°

Koordinatsystemet är ett gradnät uppritat på jordklotets yta. Med hjälp av det kan man ange en position. På kartan syns koordinatsystemet som ett rutfält och som gradtal längs kartans kanter. Det geografiska koordinatsystemet gör det möjligt att märka ut en plats var som helst på jordklotet. Det består av längdgrader (longitud, meridianer) vilka går mellan nord- och sydpolen samt breddgrader (latitud) som går runt jordklotet i öst-västlig riktning. I ett rätvinkligt koordinatsystem är linjerna i systemet parallella, koordinatrutorna är lika stora och mellanrummen mellan linjerna är det samma oberoende av breddgrad. Det finns flera olika rätvinkliga koordinatsystem och positioner angivna

Att ange en position

En geografisk position mäts upp och anges i grader, minuter och sekunder enligt längd- och breddgraderna. I nord-sydlig riktning anges avståndet från ekvatorn från 0° till 90° nordlig (N) eller sydlig (S) bredd. I Finland anger koordinaterna nordlig breddgrad. I öst-västlig riktning anges avståndet från nollmeridianen (Greenwichmeridianen) från 0° till 180° ostlig (E) eller västlig (W) längd. I Finland anger koordinaterna ostlig längdgrad. I ett rätvinkligt koordinatsystem anges platsen i talpar som beskriver platsens position i rutfältet i meter. Ett exempel på hur man anger en plats med hjälp av koordinater -- Geografiskt: N 60° 11´ 05,594´´, E 024° 55´ 07,777´´ eller N 60° 11,27´, E 024° 55,13´ -- Rätvinkligt: N6673821, E384578 (UTM35)

Koordinatsystemet på kartan På sjökort används det geografiska sjökortssystemet eftersom det

möjliggör platsangivelse globalt. Då motsvarar vinklarna på kartan vinklarna i naturen och kompassriktningen är på kartan ett rakt streck. Det koordinatsystem som finns på grundkartor är rätvinkligt. Det innebär att avstånden mellan koordinatstrecken är lika långa i naturen oberoende av avståndet från ekvatorn, vilket gör systemet klart och enklare att använda till exempel vid orientering. På nyare grundkartor (från år 2006 eller senare, skala 1:25 000) används både det internationella UTM-systemet och ett koordinatsystem baserat på det som täcker hela Finland. I största delen av landet är dessa koordinater samma, men i västra och östra Finland skiljer de sig. Då man anger en position är det viktigt att också ange vilket koordinatsystem man följer. ££Läs mer om koordinatsystemet och hur det används på sjökort på sidan 120.

UTM

Med koordinatsystemen bör man vara extra uppmärksam på UTM34- och UTM36områdena (de röda områdena).

GPS En GPS-navigator (global positioning system) är en manick som anger position med hjälp av satellitkontakt. Positionen anges i koordinater eller som en punkt på skärmens karta. GPS:n fungerar bäst vid klar sikt uppåt. De mer avancerade GPSnavigatorerna har inbyggd kompass och elektroniska kartor. Bland annat bilens navigator och båtens kartplotter baserar sig på GPS-system. En GPS är ett bra hjälpmedel på utfärder, i städer och till sjöss. Den kan dock gå sönder eller laddas ur. På en båt kan de elektriska systemen få fel. Man ska alltså aldrig förlita sig enbart på GPS:n, utan också lära sig att använda, och alltid ha med sig, papperskartor och kompass. Kom också ihåg att en GPS inte ger information om andra fartyg till sjöss så det är nödvändigt att någon alltid håller utkik till sjöss. Geocaching och letterboxing går ut på att hitta gömmor i naturen. I och med det lär man sig orientera och använda en GPS. Vid geocaching söks gömmorna med hjälp av en GPS. Gömmorna består i allmänhet av en vanlig frysburk. Gömmor finns i världens alla hörn; bara i Finland finns det över 10 000 (år 2009). Vid letterboxing söks gömmorna med hjälp av tips. Letterboxar finns inte i samma utsträckning som geocach-gömmor, men letterboxar kan sökas utan GPS.

107

Sträcka – tid – hastighet

108

Både vid orientering i terrängen och vid navigering till sjöss har sträckan, tiden och hastigheten stor betydelse. Ifall man känner till hastigheten kan man uppskatta hur långt man kan ta sig under en dagsetapp eller när man

når en viss plats. Till sjöss kan informationen också användas till att bestämma position i situationer där övriga metoder inte fungerar. Hastighet och sträcka anges till sjöss i instrumentet logg.

Sträcka 1 kilometer (km) 1 nautisk mil (sjömil) (nm) 1 nm 1 kbl Tid

= = = =

1 000 meter (m) 10 kabellängder (kbl) 1,852 km 185,2 m

1 timme (h) = 60 minuter (min) = 3 600 sekunder (s) Hastighet 1 knop (knot, kn) = 1 nautisk mil i timmen = 1,852 kilometer i timmen (km/h)

Såväl på land som till sjöss är det bra att kunna formlerna för att räkna ut sträcka, tid och hastighet: -- sträcka = hastighet x tid -- tid = sträcka / hastighet -- hastighet = sträcka / tid Med dessa formler kan du räkna ut hur lång tid en sträcka tar, hur lång sträcka du tar dig på en viss tid samt hastigheten du rör dig med.

Sträcka Hastighet

Tid

Sträcka-hastighet-tid-triangeln kan användas som minnesregel för tidigare nämnda formler. Genom att täcka över det som du vill ha svar på så får du fram formeln.

Hastighet i terrängen Väg eller bred stig

Lättframkomlig skog

Svårframkomlig skog

Utan packning

5 km/h

4 km/h

2,5 km/h

Med packning

4 km/h

3 km/h

2 km/h

Addera 10 minuter till transportsträckan per 100 meter stigning.

109 Spottloggen eller Dutchmans logg

Att uppskatta hastigheten under en vandring

Ett enkelt och behändigt sätt att mäta båtens hastighet är att mäta hur lång tid det tar för ett flytande föremål som kastas i vattnet från fören att nå aktern. Detta kallas för spottlogg. En knop är ca en halv meter per sekund. Båtens hastighet fås fram med formeln:

Vid planeringen av en vandring är det viktigt att känna till hur snabbt man rör sig i olika terränger och vid olika brant stigning eller sluttning. Då kan man dela upp sträckan i delsträckor och för varje delsträcka räkna ut hur lång tid sträckan kommer att ta. Exempel: Om du vandrar med ryggsäck 3 km i skogen, 1 km längs en stig och sedan i 2 km klättrar upp för en brant och farlig sluttning med en stigning på 300 meter så kan du räkna ut tiden som sträckan tar så här: -- 3 km i skogen (3 km/h) = 1 h (3km / 3 km/h) -- 1 km längs en stig (4 km/h) = 15 min (1 km / 4 km/h = 0,25 h) -- 2 km farlig sluttning (3 km/h) = 40 min (2 km / 3 km/h = 0,66 h) -- 300 meter stigning (10 min per 100 m) = 30 min Hela sträckan tar alltså sammanlagt 2 h 25 min. Hastigheterna i tabellen är riktgivande och varierar från person till person. Också vädret och gruppens storlek inverkar på hastigheten.

Hastigheten (i knop)

Båtens längd (meter) Tiden

Exempel: Om båtens längd är 6 meter och det tar 3 sekunder för det flytande föremålet att nå aktern så är båtens hastighet 4 knop. 2

6 4 knop 3

Grundkartan En terrängkarta med skalan 1:25 000 kallas för grundkarta. Grundkartan används då man rör sig i terrängen, vid orientering och vandring. På detta

110

uppslag behandlas grundkartan, men samma saker gäller också andra terrängkartor (tidigare topografiska kartor) med skalan 1:50 000.

Kartans färger och tecken På grundkartan används färger och karttecken för att förmedla information om terrängen. Grundkartans färger

Växtlighet

Vit: lättframkomlig skog. Gul: åkrar, ängar, hyggen och övriga öppna områden. Blå: sjöar, kärr, bäckar, diken, källor och övriga vattendrag. Grön: träd, buskar och tät svårframkomlig terräng. Grå: berg i dagen och tak på stora byggnader. Brun: sand, asfalt, kullar, höjdkurvor och övriga formationer i terrängen. Svart: vägar, byggnader, stigar och övriga mänskliga påfund; dessutom stenar och stup

barrskog, lövskog, blandskog, ris

Vägar och stigar

sjö, å, bäck, dike, otydligt dike

stig, liten stig körväg, körstig landsväg järnväg elledning staket

enskilt träd blockfält, stenfält, sandfält

Byggnader hus mast, utkikstorn

Terrängformationer höjdkurva, kulle, grop, hjälpkurva, höjd stup grop

Vattendrag

svårframkomlig och beträdbar myr, öppen myr

Kartan på rätt sätt Varje orienterare och vandrare bör känna till två saker: -- Var han är på kartan. -- Åt vilket håll han är på väg på kartan? Information om terrängen kan användas både för att hitta den egna positionen på kartan och för att bestämma åt vilket håll man ska. Finns det på kartan och i terrängen vägar eller stigar, elledningar, byggnader, åar, diken, sjöar eller kullar? Också kompassen kan användas för att bestämma färdriktning och hitta den egna positionen på kartan. Ta ut norr med hjälp av kompassen och vänd dig åt det hållet. Vänd sedan kartan så att övre kanten är mot norr, det vill säga så att du kan läsa texterna på kartan. För att bestämma din egen position med hjälp av kompassen behöver du två klara landmärken som du kan se både i terrängen och på kartan. Rikta kompassens marschpil mot det första landmärket och vänd gradhuset tills kompassnålens nordpil är i nordgaffeln. Flytta kompassen till kartan och sväng på den så att nordgaffeln

pekar åt samma håll som kartans norr. Flytta kompassen så att bottenplattans hörn ligger på landmärket på kartan och rita upp en linje längs med bottenplattans kant. Upprepa proceduren med det andra landmärket. De två linjernas skärningspunkt anger din position. Undvik! -- att hålla kartan fel -- att hålla kompassen åt fel håll.

Tips:

BBPå kartplatsen, www.karttapaikka.fi finns de nyaste karttecknen. BBMed de flesta kartorna följer en beskrivning där de karttecken som används finns förklarade.

111

Kompassen Kompassen har en rörlig nål som påverkas av magnetfältet så att den pekar mot norr. I moderna kompasser är kompasshuset fyllt med vätska vil-

ket klart förbättrar kompassens exakthet. Fältvätskekompassen är en finsk uppfinning som är yngre än 100 år.

112 Kompassens delar -- bottenplatta -- kompasslinjal -- kompasshus -- kompassnål (röda delen pekar mot norr)

Tre olika norr Kompassens norr är inte samma sak som geografiskt norr, det vill säga riktningen mot nordpolen. Det beror på att kompassnålen rör sig enligt jordklotets magnetiska fält, vilket inte går från pol till pol. Det fel som uppstår i och med detta kallas för missvisning eller nåltalskorrektion. Läs mer om missvisning på sid 124. Utöver dessa två nordpunkter finns också grundkartans norr som på grund av det rätvinkliga koordinatsystemet kan skilja sig en aning från de andra. Läs mer om koordinatsystemet på sid 106. Skillnaden mellan kartans norr och den sanna nordrikt-

-- riktcirkel -- nordgaffel -- marschriktningspil

Dessutom kan det på bottenplattan finnas olika mätlinjer och skalor, förstoringsglas och mallar för kontroll utritning.

ningen kallas för poltalskorrektion. I allmänhet behöver man inte bry sig om skillnaden mellan kompassens norr och kartnorr, men ifall man vill räkna ut en riktning väldigt noggrant kan man använda sig av följande formel: -- Kartriktning = Magnetisk riktning + Totalkorrektion -- Totalkorrektion = Poltalskorrektion + Nåltalskorrektion Poltalskorrektion och nåltalskorrektion anges på grundkartorna i samband med teckenförklaringarna. Poltaslkorrektionen varierar lite då man förflyttar sig från kartans västkant mot den östra och nåltalskorrektio-

nen varierar lite med årens gång. På nyare grundkartor finns totalkorrektionen färdigt uträknad. Kom ihåg att korrektionen också kan vara negativ.

Att ta ut riktning Ibland finns det stigar, åkerkanter eller liknande som man kan följa då man orienterar i terrängen, men ibland går den snabbaste och kortaste vägen genom en lättframkomlig skog utan klara landmärken. Då orienterar man med hjälp av kompasskurs. Börja med att ta ut kompasskursen på kartan. Placera kompassen på kartan så att dess långa sida sammanbinder start- och målpunkten och kompassens riktningspil pekar i den riktning som du vill gå. Vrid sedan kompasshuset så att nordgaffeln pekar mot kartas norr. Lyft upp kompassen och vrid den så att kompassnålens norr ligger mitt i kompasshusets nordgaffel. Riktningspilen visar nu i vilken riktning du ska gå. För att hålla rätt riktning lönar det sig att välja ut en fixpunkt i färdriktningen. Då du kommer fram till den kontrollerar du riktningen på kompassen och väljer en ny fixpunkt en bit längre fram. Vill du vara extra noga så passerar du fixpunkterna turvis på höger och vänster sida. I öppen terräng, till exempel på den lapska tundran, kan du välja en fixpunkt som ligger långt borta och sedan gå mot den i flera kilometer. Bra fixpunkter är bland annat stora stenar, träd eller annat som tydligt skiljer sig från den övriga terrängen.

I svårare terräng där man inte ser långt måste man kontrollera sin egen position och sin färdriktning ofta.

Väderstreck i terrängen Ifall du inte har en kompass kan du finna väderstreck med hjälp av att iaktta naturen. Solen står i söder mitt på dagen. Eftersom solen lyser som starkast söderifrån så får trädens, stenarnas och sluttningarnas sydsida mest ljus och värme.

113

fixpunkt

norr

färdriktning

Detta innebär att: -- - trädens grenar och björkens näver är som tätast och yvigast på trädets sydsida -- - trädens årsringar är bredare på sydsidan -- - myrstackens flackare sida är mot söder -- - lavar växer bäst på södra sidan av träd och stenar medan mossa trivs bättre på norra sidan. Tecknen i naturen är dock sällan speciellt exakta.

Då man rör sig i terrängen Ruttval

114

Terrängen och den egna konditionen är viktiga då man väljer rutt. Den rakaste rutten är sällan den bästa. Genom att undvika svårframkomlig terräng når man ofta målet snabbare och lättare. Då man planerar sin rutt ska man beakta både sådana terränger som förenklar framfarten och sådana som försvårar den. ££Läs mer om hur lång tid det tar att ta sig fram i olika terränger på sid. 109.

Terränger som förenklar framfart -- vägar och stigar -- öppna områden -- lättframkomlig skog -- längs elledningar Terränger som försvårar framfart -- kärr och sumpmark -- uppförsbackar och branta nedförsbackar -- svårframkomlig skog -- vattendrag och stup.

Ruttval Mål

Vi rundar åkern och kommer till en väg Vi undviker onödiga dikesöverfarter och lägger märke till nedförsbacken Vid slutet av traktorstigen tar vi kompasskurs mot åkerkanten

Vi följer traktorstigen

Start

Att följa en rutt

Vilse

Då du följer den rutt du valt ska du samtidigt följa med både på kartan och i terrängen var du befinner dig. En god orienterare vet alltid var han är och vart han är på väg. Det lönar sig att dela upp rutten i kortare etapper med klara kontrollpunkter som du vet att du känner igen. Punkterna kan vara till exempel elledningar, vägkorsningar, hus eller vattendrag.

Ingen panik! Att gå vilse är rätt så vanligt och för det mesta alldeles ofarligt. Om ni gått vilse -- håll er lugna, skyll inte på varandra och förhasta er inte -- håll ihop och ta en paus -- försök hitta er position på kartan -- rita ut er senaste säkra position på kartan och försök uppskatta hur långt ni kan ha gått sedan dess i hurudan terräng -- fundera på om ni kan orientera er till en väg, en bäck eller en elledning som en längre sträcka går i samma riktning, så att den är lätt att hitta även om ni inte vet exakt var ni själva är -- ring efter hjälp ifall ni har tillgång till telefon. Ifall ingen av ovanstående hjälper; stanna på den plats där ni befinner er och vänta på efterspaningen. Kom ihåg att hålla ihop och att hålla er torra och varma. Ni kan ta nödsignaler till hjälp för att synas så bra som möjligt.

Följ följande schema: -- läs kartan och följ med din framfart -- kontrollera på förhand hurudan terräng och vilka kontrollpunkter du har framför dig -- försäkra dig om att det du ser på vägen överensstämmer med kartan och med vad du väntat dig

Kontrollpunkter Start Korsning

Korsning

Vägen tar slut

Korsning Korsning

Kurva

Korsning Åkerkant

1 © Lantmeteriverket, tillstånd nr 741/MML/09

Korsning

Mål Elledning korsas

115

��

� �

��

Sjökort och sjökortstecken

��

�

��

�

��

�

��

�

��



�

��

�

��



��

�

��

�

��



��



��

 ��

��

�

��

�

� ��

��

Sjökortstecken

��

SUOMI FINLAND ROSSIJA VENÄJÄ RYSSLAND

��

SUOMI FINLAND

�� ROSSIJA VENÄJÄ RYSSLAND

��



��



��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

sjökort är WGS-84. �Koordinatsystemet �� är gjort enligt omvänd Mercators Finländska sjökort och deras tecken �� projektion. På grund av det motsvarar �� följer den så kallade blå INT-standar�� vinklarna vinklar i naturen, men ska�� den. På sjökorten finns utmärkt: lan förändras enligt breddgrad. -- rubrikruta: sjökortets namn, �� Tidigare användes så��kallade gröna 1. upplagans publikationsår sjökort. År 2003 togs sjökort med 116 och medellatitud. �� INT-standard i bruk. De största förger ut -- upplaga: Sjöfartsverket BLÅA SJÖKORT �� ändringarna är ny färgläggning samt publikationen Underrättelser Explanation of symbols kenförklaring förändring av koordinatsystemet från �� för sjöfarande som innehåller�� (INT symbology) tionell INT-kartsymbolik) KKS (Kartverkskoordinatsystemet) rättelser i sjökorten. Upplagan �� till WGS-84-systemet. �� Mellan dessa är��den �� senaste �� publikationen �� koordinatsystem finns vissa skillnader �� som har tagits i beaktande i så då man använder sig av olika sjö�� sjökortet, till exempel: ”Rättad �� kort är det viktigt att kontrollera vilket �� till och med Underrättelser för �� koordinatsystem de�� följer. sjöfaranden nr 5/20.2.2001”. �� Anteckningar på sjökort görs alltid -- koordinatsystem, innerkantens �� med blyertspenna så att de senare storlek och kompassros kan suddas ut. �� Koordinatsystemet som används�� på ��

�

Sjökort

 

� SUOMI FINLAND

ROSSIJA VENÄJÄ RYSSLAN

��

Teckenförklaring

��

�� (Internationell ��INT-kartsymbolik) ��

��

�

��

� ��

��

�

��

�

��



�

� �

�

� �

��

�

��

117

��

�

��

�

��

�

� �

��

�

� ��

��

� �

��

�

��

�

 

� �

�

� �

��

SUOMI FINLA

ROSSIJA VENÄJÄ RY

Sjömärken

118

i allmänhet från öppet hav in till en På trånga och steniga farvatten kan hamn, varvid de röda prickarna passedet vara svårt att navigera bara med ras på babordssida medan de gröna hjälp av sjökort och kompass. Därför passeras på styrbordsida. Farleder finns sjömärkena som hjälpmedel. De som går parallellt med kusten går på viktigaste är flytande remmare och Finska viken mot St. Petersburg och bojar samt fasta linjetavlor, kummel på Bottniska viken mot Uleåborg. och fyrar. Att förstöra ett sjömärke På bilderna ser du remmarna och kan ha allvarliga följder och det är deras sjökortstecken. I mörker underdärför strängt förbjudet. Man får inte lättar reflexer och ljussignaler naviheller förtöja båten vid ett sjömärke. geringen. Ljussignaler följer klockans Remmarna märker ut en säker led. logik: tre korta ljussignaler betyder Remmarens namn berättar på vilken öster, sex korta (och en lång) ljussignal sida den ska passeras. Farledens betyder söder, nio korta signaler är huvudriktning bestämmer på vilken väster och norr motsvaras av oavbrusida babord- och styrbordsprickarna tet blinkande. ska passeras. Huvudriktningen går (INT symbology)

BLÅA SJÖKORT

Explanation of symbols

��

�

��



��

�



�

��

�

��

Merkkien selitys (Kansainvälinen INT-karttasymboliikka) ��

��

119 ��

��

�

��

�

��

Att ta ut koordinater Att ta ut koordinater för en position på sjökortet

120

Exempel: Vilka är koordinaterna för Utös fyr? 1. Mät med en passare avståndet från punkten till närmaste breddgrad på sjökortet. 2. För passaren till sjökortets högra eller vänstra marginal på samma höjd som du mätt

avståndet. Avläs graderna: N 59° 46,9´ alltså 59 grader och 46,9 minuter nordlig bredd. 3. Mät enligt samma princip upp avståndet till närmaste längdgrad. 4. För passaren till sjökortets övre eller nedre marginal avläs graderna: E 21° 22,3´ alltså 21 grader och 22,3 minuter ostlig längd.

4. 3. 2.

4. 1.

Att märka ut en position på sjökortet Koordinaterna kan man få med en GPS. Exempel: Vad finns på N 59° 46,9´ E 21° 22,3´ på kartan. 1. Mät med passare ut avståndet från den närmaste breddgraden till den givna latituden i sjökortets högra eller vänstra marginal. 2. Dra med blyertspenna en linje över sjökortet längs den uppmätta latituden.

Pos ition

3. Mät med passare ut avståndet från den närmaste längdgraden till den givna longituden i sjökortets övre eller nedre marginal. 4. Dra med blyertspenna en linje över sjökortet längs den uppmätta longituden. De två linjernas skärningspunkt är den punkt som koordinaterna anger, i detta fall Utös fyr.

Att märka ut en position på en grundkarta På en grundkarta märker man i allmänhet ut en position enligt det tryckta röda koordinatsystemet. Då måste man vara säker på att de givna koordinaterna anger koordinaterna i den UTM-zon man befinner sig i.

1. I kartans vänstra kant söks koordinaterna upp enligt de fyra första siffrorna, och i kartans övre kant enligt de tre första siffrorna. 2. De följande siffrorna i koordinaterna anger hur många meter norr om breddgraden och öster om längdgraden som punkten är. Metrarna omvandlas i centimetrar på kartan enligt skalan och positionen ritas ut på kartan.

Exempel -- Ö: 534 312 → Längdgrad 534, avstånd från linjen 312 meter österut -- N: 6797 775 → Breddgrad 6797, avstånd från linjen 775 meter norrut.

UTM-zonmärkning

Geografiska koordinater med blått UTM34-kordinater med rött

6797 000 + 775 = N 6797 775 534 000 + 312 = Ö 534 312 UTM35-koordinater som enskilda kryss

121

Kurs och distans Att mäta distanser

122

Till sjöss mäts avståndet mellan två punkter i nautiska mil. En kabellängd utgör en tiondels nautisk mil. En nautisk mil är 1 852 meter och en kabellängd således 185,2 meter. Distanser

mäts upp på sjökort med hjälp av en passare (harp). Avståndet mellan två punkter på sjökortet mäts upp mellan passarens spetsar. Därefter flyttas passaren till sjökortets vänstra eller högra latitudskala. Eftersom kartans skala föränd-

Att mäta sträckan mellan två punkter 1. Mät avståndet mellan punkterna på sjökortet med passaren. 2. Flytta passaren till sjökortets vänstra eller högra sidoskala och avläs sträckan i nautisk mil.

2. 1.

Att mäta en sträcka med vinkel 1. Mät avståndet mellan första punkten och vinkeln med passaren. 2. Flytta passarens bakre spets (från första punkten) så att passaren hamnar i linje med sträckans fortsättning. 3. Flytta främre spetsen till följande vändpunkt.

2. 3.

ras i nordsydlig riktning så är det viktigt att mäta upp sträckan på ungefär samma höjd i sjökortets sidoskala. Ifall sträckan som ska mätas upp är längre än mellanrummet mellan passarens spetsar så räknas antalet fullt öppna passare som ryms innanför sträckan. Går det inte jämt ut mäts resten på samma sätt som en kortare sträcka..

Att ta ut en kurs Kursen anges enligt kompassens gradsystem (0-360°). En kurs bestäms med hjälp av en gradskiva. En kurs på ett sjökort är alltid en sann kurs. Kontrollera att den kurs du mätt på sjökortet på ett ungefär motsvarar den kurs du väntat dig.

123

Att ta ut en kurs om mätningen sker nära en meridian:

1. Placera gradskivans mittpunkt på meridianen. 2. Vrid gradskivan så att gradskivans långsida ligger i samma riktning som den önskade kursen. Kontrollera att mittpunkten ligger kvar på meridianen. Avläs gradtalet i meridianens och gradmarkeringens skärningspunkt.

Att ta ut en kurs om ingen meridian finns i närheten av mätpunkterna: 1. Placera gradskivan så att långsidan ligger i samma riktning som den önskade kursen. 2. Ta en annan gradskiva eller en linjal till hjälp och placera denna tätt intill gradskivan. Skjut gradskivan längs med linjalen tills gradskivans mittpunkt är på en meridian. Avläs gradtalet i meridianens och gradmarkeringens skärningspunkt.

Kompassen och kurser till sjöss Kompassnålen lägger sig i samma riktning som magnetfältet

124

Magnetkompassens fel till sjöss Rättvisande norr (K)

Magnetiska norr (Km) Kompassens norr (Kk)

Missvisning

Totalfel Deviation

Kompassnålen i en magnetisk kompass strävar efter att lägga sig i samma riktning som jordens magnetfält och på detta sätt visa i nord-sydlig riktning. Den magnetiska kompassens kurs överensstämmer inte helt med den sanna kursen. En gyrokompass består av en eller flera snabbt roterande axlar som inte påverkas av jordklotets rotation. Därför visar en gyrokompass sanna norr.

Jordklotets magnetfält Jordens magnetfält påminner om det magnetfält som finns kring en alldeles vanlig stavmagnet. Magnetfältet har en syd- och en nordpol. Geografiskt sätt är magnetfältets sydpol i norr och finns idag i norra

Kanada. Trots detta är det i allmänhet denna pol man avser då man talar om magnetiska nordpolen eller magnetiska norr. I söder, ca 3000 kilometer från sydpolen mot Australien finns magnetfältets nordpol, de magnetiska polerna rör sig, sydpolen snabbare, nordpolen endast lite.

Missvisning Kompassnålen visar magnetfältets riktning på den punkt på jorden där man befinner sig. Eftersom jordens magnetfält är asymmetriskt så är magnetfältets riktning inte alltid samma som riktningen mot den magnetiska nordpolen. Missvisningen anger vinkeln mellan den geografiska nordriktningen och magnetfältets riktning på en given punkt på jordklotet. Missvisningen varierar i storlek beroende på var på jorden man befinner sig. Missvisningen påverkas inte av omgivningen, till exempel fartyget.

Missvisningen ändras också med tiden eftersom magnetfältet ändras. I Finland varierar missvisningen mellan 4 och 12 grader och växer årligen. Missvisningen har ett förtecken (+ eller – det vill säga ostlig eller västlig) som visar om missvisningen ska adderas till eller dras ifrån den magnetiska nordriktningen för att få den sanna nordriktningen. Förtecknet varierar beroende på var man befinner sig. I Finland är förtecknet + det vill säga ostligt (Ö).

Deviation Fartygets metalldelar och elektriska system förorsakar magnetiska störningsfält som påverkar kompassen. Skillnaden mellan den riktning som kompassen visar och magnetfältets riktning kallas för deviation. Deviationen varierar beroende på kompassens placering, på den kurs man styr och på fartyget. Därför bör varje fartyg ha en deviationstabell (kurva)som anger fartygets deviation på olika kurser.

Att räkna om kurser Rättvisande kurs (K) kan omvandlas till kompasskurs (Kk) eller tvärtom med följande formler. Kk + d = Km + m = K

K –m = Km –d = Kk

Missvisningen kan man alltid kontrollera på den närmaste kompassrosen på kartan. Då man räknar ut bäringar ska man komma ihåg att räkna med deviationen utgående från fartygets kurs (det vill säga förens riktning), inte utgående från bäringen.. Exempel på grundkartans missvisningsmärkning KP35 KP34 NeP

KP35 Kartnorr KP34 Kartnorr, det vill säga norr enligt de röda linjerna. Nep Kompassnorr, riktningen kompassen pekar mot. Polnorr, det vill säga geografiska norr. Exemplet är taget från grundkarta blad M3322 Irjanne (UTM34).

Sjökortets kompassros anger den lokala missvisningen (till exempel 5°0´E år 2005) samt den årliga förändringen (till exempel 6´E). Missvisningen på exemplets område år 2010 är: 5°0´ + 5 x 6´ = 5°30´

££Läs mer om missvisning på grundkartan på sid. 112.

125

Positionsbestämning och pejling till sjöss

126

Vid pejling tar man ut bäringen, det vill säga vinkeln mellan riktningen till ett fast landmärke och nordriktningen, eller vinkeln mellan riktningen till landmärket och båtens färdriktning. Pejling kan utföras till exempel med: -- styrkompass; deviationen vid den aktuella kursen kontrolleras i båtens deviationstabell

-- handpejlingskompass;

deviationen tas i allmänhet inte i beaktande -- pejlskiva; med hjälp av en pejlskiva får man fram vinkeln mellan båtens färdriktning och landmärket, det vill säga bäringen. Bäringen är antingen i riktning styrbord eller babord. Deviationen kontrolleras i båtens deviationstabell.

3,7

b°

Krysspejling Fartygets position kan bestämmas genom krysspejling utgående från två fasta landmärken. Bäringarna tas så samtidigt som möjligt och omvandlas till rättvisande bäringar innan de ritas på sjökortet. Välj helst landmärken som är i rät vinkel till varandra för möjligast exakt positionsbestämning. 1. Ta ut bäringarna till landmärkena med en handpejlingskompass eller styrkompassen. 2. Omvandla bäringarna till rättvisande bäringar. 3. Rita in bäringarna på sjökortet. 4. Avläs koordinaterna.

a°

330°

Positionsbestämning med hjälp av bäring och distans Med hjälp av radar och kompass kan positionen bestämmas utgående från en bäring och distansen till landmärket.

En kompassbäring omvandlas till rättvisande bäring innan den ritas in på sjökortet. Bäringens exakthet påverkas av många faktorer; antalet pejlingsobjekt, bäringen som används och pejlingsmetod, vinkeln mellan bäringarna samt pejlingspunkternas pålitlighet. Peljmålens pålitlighetsordning: 1. fasta sjömärken 2. allmänna byggnader 3. flytande sjömärken 4. ytformationer Pejlingens noggrannhet påverkas också av sjökortets noggrannhet, missvisning och deviation, fartygets kurs, eventuella fel i loggen, väderförhållanden, sjögång och egen kunskap.

Övriga positions bestämningsobjekt Utöver kompasspejling kan man bestämma sin position med andra pejlmål. Till exempel kan någondera – eller båda – bäringarna ersättas med enslinjer genom två fasta punkter, till exempel två uddar eller linjetavlor. Positionen kan också bestämmas utgående från en bäring och information om djupet. En position som fås på detta sätt är dock inte särskilt noggrann.

90°

45°

Skepparpejling Skepparpejling, fyrstreckspejling eller 45 graders pejling används för positionsbestämning då det bara finns ett landmärke att tillgå. Avståndet mellan fartyget och landmärket är lika långt som den distans fartyget färdas från det att landmärket är i 45 graders vinkel i förhållande till båtens långskeppsriktning till det att landmärket är i 90 graders vinkel (rätvinklig triangel).. 1. Välj ett landmärke som ligger i 45 graders vinkel i förhållande till båtens långskeppsriktning. 2. Håll samma kurs och hastighet. 3. Då landmärket ligger i 90 graders vinkel i förhållande till båtens långskeppsriktning, räkna ut distansen ni färdats. 4. Båten ligger nu lika långt från landmärket som distansen ni färdats.

127

128

Till sjรถss

129

Båtliv, seglatser och utrustning ££Sjötermer och båtens delar hittar du på sidorna 142-145 När man rör sig på vattnet med motor- eller segelbåt inom scoutingen kallas det vanligen seglats. Vattenområdena man rör sig på varierar från sjöar och skärgård till hela Östersjön och ännu längre bort.

130 Olika slags seglatser Det finns många olika slags båtfärder och seglatser. Med roddbåt och kanot rör man sig till exempel med egen muskelkraft. Man kan också använda en båt för att transportera människor eller saker. Men också då måste man komma ihåg flytvästen! Det lönar sig att börja segla jolle vid fint väder. Senare när du har mer erfarenhet kan du prova att segla också i hårdare vind. På en längre jolleutfärd kan du laga mat och sova i land. På dags- och kvällsseglatser rör man sig på båtens hemmavatten och är ute i någon timme. På våren är det ljust men på hösten hinner det bli mörkt och kallt medan man är ute. Under veckoslutsseglatser kommer man redan lite längre. Särskilt sent på hösten kan de också vara krävande. En långfärdsseglats är en seglats som räcker över tre nätter. På dem får man redan uppleva ordentligt båtliv. Ibland kan man segla hela natten.

Gott sjömanskap På båten lär du dig gott sjömanskap och på sjön är det självklart att bete sig i enlighet med det. Till gott sjömanskap hör båtlivskunskaper och att följa sjövägsreglerna, likaså att sköta om båten och dess utrustning. Du måste respektera andra båtfarare och erbjuda dem hjälp såväl i nöd som också annars. En god båtfarare värnar om naturen och tar hänsyn till bosättningen längs stränderna. Särskilt havet måste du respektera - naturen är starkare än människan.

Rutt och övernattning Välj rutten enligt deltagarna, vädret och båten. Natten kan ni tillbringa i en gästhamn eller naturhamn, men inte för nära en stuga eller vid en privat brygga. För att övernatta i land behöver ni markägarens tillstånd.

Ta med på seglatsen Det sägs att det alltid blåser på sjön. Därför måste du ha med dig tillräckligt mycket varma och vindtäta kläder. Packa dina saker i en mjuk väska, inte i en ryggsäck eller kappsäck. I en jolle ska du ha dina saker vattentätt packade. I tabellen här intill ser du vad du behöver med dig på seglatser av olika typ.

Båtens utrustning Ombord på båten måste det alltid finnas räddningsvästar åt alla, öskar, förtöjningslina, en paddel eller åror och tillräckligt mycket dricksvatten. På en längre färd behövs också ankare med lina, sjökort, kompass, ficklampa, förstahjälpen utrustning, mat och dryck samt övernattningsutrustning och elddon.

Seglatsplanering Kolla väderleksutsikterna och planera rutten enligt deltagare och väder. Undvik stora fjärdar vid hårt väder. Be markägaren om tillstånd om ni övernattar i land. Meddela kårchefen om seglatsen och rutten. Se till att deltagarna har målsmans tillstånd och att de betalt scoutmedlemsavgiften. Ta reda på hur ni kan kalla på hjälp vid behov (mobiltelefon, VHF). Ta reda på var ni får dricksvatten. Kolla deltagarnas allergier och ta med nödproviant. Kontrollera båtens och utrustningens skick. Om det är möjligt, använd en följebåt när ni är ute med segeljollar.

rt r t-

s t g, t-

tm a ll h

d r rt e

Veckosluts- och långfärdsseglats.

Kvällsseglats

Ta med

Jolleseglats med övernattning

Jolleseglats

Det här behöver du för det mesta. En del utrustning kan finnas färdigt ombord på båten. Det här kan du behöva. Kolla väderleken och vilken typs seglats det är frågan om. Det här kan du ta med om du vill.

scouthalsduk väska flytväst regnkläder utebyxor, anorak eller rock varma kläder tillräckligt med byteskläder underkläder, strumpor skor (med ljusa botten) stövlar (med ljusa botten) mössa, halsduk, handskar, yllesockor sovsäck lakan liggunderlag tändstickor, näsdukar, liten förstahjälpen-förpackning reparations- och sysaker matkärl dricksflaska simdräkt, handduk och hygienartiklar (tandborste och -kräm, tvål mm) personliga mediciner solglasögon, solkräm, hatt kniv kompass ficklampa och batterier kamera mobiltelefon kikare

131

Att styra båten Båtens styrbarhet påverkas av båtens skrovform, djupgående, massa, tyngdpunkt och vindfång samt styranordningen inklusive motorns

effekt, propellerns form och roderbladets storlek. Därtill påverkar vind, vågor och strömmar i vattnet. Lär känna din egen båts egenskaper!

132 Så påverkar båtens egenskaper Segelbåtar -- Skrovet är lågt vilket ger ett förhållandevis litet vindfång. Kölen minskar avdriften. Också utan segel kan vinden pressa på p.g.a. riggen. -- Styrningen baserar sig på ett stort roder. -- Äldre båtar har en lång köl, och vänder därför långsamt. -- Nyare båtar har en kort och djup köl och ett stort roder och vänder snabbare. Motorbåtar -- Motorbåtar har ofta ett högt skrov, men ingen köl, så vinden pressar dem hårt. -- Styrningen baserar sig på att vattenströmmen från propellern träffar rodret. Därför räcker det med ett litet roderblad. -- V-bottnade båtar har mindre avdrift än flatbottnade, men rullar lätt i sjögången. -- Flatbottnade båtar planar lätt och är snabbare, men avdriften är större än för V-bottnade.

Grund, lång köl och litet roder.

Flatbottnad båt

V-bottnad båt

Djup köl och stort roder skilt från kölen.

Så styr du under gång Under gång styr du båten med små rörelser, eftersom snabba stora styrrörelser får båten att luta och till och med kan förorsaka farosituationer. På segelbåten bromsar också stora rodervinklar upp farten. För att lättare hålla kursen kan du ta sikte på en fast punkt rakt förut, till exempel en fyr eller en udde som du kan styra mot. Alternativt kan du köra på kompasskurs. I farleden ska du hålla till styrbord och alltid ta hänsyn till andra farkoster.

Medvind och motvind påverkar båtens fart. Sidovinden igen förorsakar avdrift, d.v.s. att båten driver i sidled med vinden. För segelbåtar är avdriften störst i motvind. Du kan motverka avdriften så att du styr upp

mot vinden lika mycket som avdriften driver dig ur kurs. Då går båten längs den utvalda rutten. Manövrering I hamnen lönar det sig att köra långsammare än under gång så att du får mera tid att reagera och så att båten inte gör vågor. Du måste ändå hålla tillräckligt hög fart för att bibehålla båtens styrförmåga, eftersom rodrets funktion baserar sig på vattnet som strömmar förbi det. Ju hårdare det blåser desto högre fart måste du ha. En båt som tappat farten går inte att styra. Du kan också styra med vattenströmmen från propellern. Då motorn drar framåt träffar propellerströmmen rodret och styrbarheten är bra också när båten inte rör sig. Då du backar träffar propellerströmmen inte rodret och styrbarheten är dålig. Inte bara propellerströmmen utan också själva propellern försöker vända båtens akter antingen åt höger eller vänster. Denna effekt kan vara stor i synnerhet då du backar. Då båten är på väg framåt märks effekten knappast alls eftersom propellerströmmen träffar rodret. Det är lättare att styra då båten går mot vinden eftersom vindfånget minskar. Det lönar sig alltså att sträva efter att komma i land eller till en brygga i mot- eller medvind. Sidovinden är den mest besvärliga att manövrera i eftersom vinden då pressar båten som mest.

133

Angöra och ankra Förberedelser för angöring Före landningen berättar skepparen för besättningen hur man ska lägga till och vilka rep som behövs. Vanligen är hela besättningen på däck

vid angöringen. För- och akterlinor, ankaret med linor, bojlina och -hake samt fendrar plockas fram enligt behov. Linorna reds ut på förhand så att angöringen går snabbare.

134 1. Att angöra en brygga - med för eller akter mot bryggan. Båten kan förtöjas vinkelrätt mot bryggan med antingen fören eller aktern mot bryggan. De linor som fästs i bryggan bör placeras så att de samtidigt hindrar båten att röra sig både i längdriktning och i sidled. I bästa fall fästs linorna i 45 graders vinkel mot båtens mittlinje. Båtens andra ända kan sedan fästas med ankare eller i en boj eller i stolpar.

2. Att angöra en boj och brygga Bojen bör vara på lämpligt avstånd från bryggan, eftersom en boj som är för långt ifrån möjliggör att båten rör sig i sidled, och en boj som är för nära bryggan inte stöder båten. Lämpligt avstånd mellan båten och bojen är ungefär en tredjedel av båtens längd, då bojlinan är spänd. Bojen måste också vara rätt placerad i förhållande till bryggans längdriktning, så att båten ligger rakt mot bryggan. Genom att välja fästpunkten för bojlinan kan du påverka båtens ställning och räta ut båten till exempel då vinden vänder.

45˚

Akterlina

Spring

Förlina

3. Att angöra en brygga med sidan mot bryggan Vid förtöjning med sidan mot bryggan är båtens mittlinje parallell med brygga. Båtens rörelse längs med bryggan förhindras med spring från för och akter och båten fästs i bryggan med för- och akterlinor. Små båtar förtöjs ofta med endast för- och akterlina, gärna i 45 graders vinkel i förhållande till båtens mittlinje.

4. Att ankra En bra ankarplats är till exempel en skyddad vik där ni inte stör andra som rör sig på vattnet, eller strandbefolkningen. Kontrollera bottentypen på sjökortet och försäkra er om att det inte är för djupt eller att det går en kabel på bottnen. Ankaret håller bäst på ler- och sandbottnar och sämst på berg. Fäst ankarlinans andra ända i båten och se till att linan kan löpa fritt innan ni släpper i ankaret. Ankaret ska aldrig slängas i sjön. I stället släpper man lugnt ned det i vattnet och håller hela tiden linan spänd så denna inte trasslar in sig i rodret eller propellern. När tillräckligt mycket ankarlina löpt ut är det dags att testa att ankaret håller. Ankaret håller bättre ju närmare vågrätt draget blir. En kätting mellan ankaret och linan ger bättre fäste, eftersom kättingen tynger ned linan längs bottnen. Tumregeln är att ankarlinan bör vara 4-5 gånger längre än vattendjupet för att ankaret ska hålla tillräckligt bra. En kätting behöver inte vara lika lång.

135

Väjningsregler Alla fartyg I trånga farleder Vinden

136

Håll till styrbord och följ högertrafik.

Undvik ankring.

Ett fartyg som understiger 20 meter eller en segelbåt, får inte hindra genomfarten för ett fartyg som kan framföras säkert endast inom en trång farled.

Inom sjötrafiken, liksom inom vägtrafiken, följer man vissa regler för att alla ska kunna röra sig tryggt. Dessa regler är speciellt viktiga när det gäller trånga och livligt trafikerade vattenvägar, så som i Finland. Reglerna grundar sig på internationella regler som stiftades år 1972 för att förhindra sammanstötningar på sjön. Den viktigaste regeln är att fartyget alltid måste ha behörig utkik både med syn och hörsel. Oftast beror sammanstötningar på att man inte lagt

Ett fartyg får inte korsa en trång farled så att det hindrar genomfarten för ett fartyg som kan framföras säkert endast inom en trång farled.

märke till det andra fartyget. Fartyget måste också alltid framföras med säker fart. Farten beror på rådande omständigheter. Till exempel i dimma måste man vara på sin vakt och lyssna noga efter ljudsignaler. Det måste man också i en livligt trafikerad farled. Också väderleksförhållanden och båtens egenskaper måste beaktas. Det gäller att på alla sätt försöka ta reda på om det är fara för sammanstötning. Är man osäker måste man

Maskindrivna fartyg

Segelbåtar

Då två maskindrivna fartyg möts stäv mot stäv ska båda väja mot styrbord. (1) Om de maskindrivna fartygens kurs skär varandra ska den som kommer från babord väja. (2)

Då två segelbåtar har vinden in från olika sidor, ska den väja som har vinden in från babords sida (bommen på styrbords sida). (1) Om båda segelbåtarna har storseglet på samma sida ska den som är högre upp i vind väja. (2)

Den som kör om ska väja för den som blir omkörd.

utgå ifrån att det är risk för sammanstötning. Väjningsrörelserna måste göras bestämt och utan tvekan och i tillräckligt god tid så att man iakttar gott sjömanskap. Väjningsrörelserna måste vara så stora att det andra fartyget kan upptäcka dem. Man får inte göra flera på varandra följande väjningsrörelser. Ett fartyg som inte är väjningsskyldigt ska bibehålla sin kurs och fart. Om den väjningsskyldiga inte gör tillräckliga väjningsrörelser måste också det fartyg som inte är väjningsskyldigt vidta åtgärder för att förhindra en sammanstötning.

Väjningsskyldighet mellan olika typer av fartyg (den som är ovanför i listan väjer för dem som är nedanför): -- ett maskindrivet fartyg på väg -- segelbåt -- fiskebåt -- fartyg vars manöverförmåga begränsas av dess djupgång -- fartyg med begränsad manöverförmåga -- icke manöverfärdigt fartyg. Gott sjömanskap förutsätter dessutom att -- nöjesbåt håller undan för yrkessjöfart -- lättmanövrerat fartyg håller undan för svårmanövrerat -- fartyg på väg ut ur en trång hamn har förkörsrätt framom ett fartyg på väg in i hamnen -- fartyg som färdas motströms håller undan för fartyg som färdas medströms.

137

Ljus och signalfigurer

138

Mellan solnedgång och soluppgång och vid nedsatt sikt måste fartygen föra vissa ljussignaler för att underlätta väjning. En del av ljusen bör vara synliga i vissa sektorer (se bilden) medan andra ljus ska vara synliga åt alla håll. På dagen används i stället vissa signalfigurer. Ljusen och signalfigurerna grundar sig på de regler som 1972 sattes upp för att förebygga sammanstötningar till sjöss..

Ljud- och ljussignaler Till sjöss kan man använda ljudsignaler för kommunikationen mellan fartygen. Signalerna kan förstärkas med motsvarande ljussignaler. En kort signal är ungefär 1 s, en lång signal 4-6 s. Fartyg inom synhåll för varandra Jag ändrar min kurs åt styrbord. Jag ändrar min kurs åt babord. Min propeller går för back. Jag förstår inte era avsikter. I trånga farleder Jag tänker köra om er på er styrbords sida. Jag tänker köra om er på er babords sida. Svar: Jag accepterar omkörningen. Jag närmar mig en krök eller ett område som skyms av ett hinder.

Röd

Grön

112,5 °

5° 112, Vit

De fartyg som befinner sig bakom kröken eller hindret bör svara med samma ljudsignal. Vid nedsatt sikt (till exempel dimma) Maskindrivet fartyg som gör fart genom vattnet. Maskindrivet fartyg som inte gör fart genom vattnet. Svårmanövrerat fartyg (begränsad manöverförmåga; fiskebåt, segelbåt osv.). Fartyg som bogseras. Fartyg som ligger för ankar (skall därtill ringa i skeppsklockan i 5 s med en minuts mellanrum). Signaler för att påkalla uppmärksamhet bör vara sådana att de inte kan förväxlas med ovanstående. Ett strålkastarljus kan riktas mot faran

De viktigaste ljus-och dagssignalerna Snett framifrån

Snett bakifrån

Maskindrivet fartyg under 7 m längd

Fartyg för ankar

Maskindrivet fartyg på väg under 50 m

139

Maskindrivet fartyg på väg vanligen över 50 m. Segelbåt som seglar Segelbåt som seglar, och som går för motor.. Maskindrivet fartyg som bogserar, och fartyg som bogseras. Släpets längd över 200 m.

Fartyg på väg, under 50 m, sysselsatt med trålfiske (1) Fartyg på väg, under 50 m, sysselsatt med annat fiske (1) Icke manöverfärdigt fartyg på väg (1) Fartyg på väg, över 50 m, begränsad manöverförmåga (1) Fartyg på väg, över 50 m, vars manöverförmåga begränsas av dess djupgående (1)

(1) Ett fartyg som ligger stilla visar inga sido- eller akterljus

Fartyg på grund, över 50 m fartyg på grund.

Loggbok

140

På en scoutbåt måste man föra loggbok, det vill säga en skeppsdagbok, så att man senare kan följa med hur båten rört sig, vad som hänt och vem som varit med ombord. Loggboken är ett officiellt dokument, som kan användas som bevismaterial till exempel då man söker om ersättning från försäkringsbolag eller i domstolen då man avger en sjöförklaring. När man för loggbok lägger man också märke till mycket sådant som annars kanske skulle gå obemärkt förbi. På detta sätt får man mera ut av seglatsen i synnerhet i efterhand. Att föra loggbok 1. Loggboken förs prydligt och med god handstil. 2. Anteckningarna bör göras omedelbart efter händelsen.

3. Anteckningarna bör vara absolut sanningsenliga. 4. Anteckningarna bör vara tillräckligt exakta för att man ska kunna rekonstruera seglatsen ännu flera år senare. 5. Anteckningarna görs med blyertspenna så att de är läsliga också om loggboken legat i månader på havsbottnen. 6. Radergummi får inte användas. Korrigeringar görs så att felaktigheter avgränsas med parentes och stryks över med ett tunt streck. Sedan görs en hänvisning till nedre kanten på samma sida där man skriver in rättelsen. 7. Tomma rader får inte lämnas mellan officiella noteringar.

8. Om båten har flera befälhavare avslutar var och en de anteckningar som gjorts under hans seglats med sin namnteckning och vänster sida stryks över med ett snett streck. Exempel på loggboksförning -- Rutt dvs. startpunkt, mellanlandningar och slutpunkt anges i rubriken. till exempel RUNSALA-BASTHOLM-KASNÄS. -- Uppslagen är numrerade. Man river inte ut sidor ur loggboken. -- Tid. Datumet stryks under, till exempel 15.8.2009. Klockslagen antecknas utan punkt, till exempel 1300. -- Väder. Vädret antecknas vid start samt då väderleken ändrar. ££ Vindens riktning anges i väderstreck (N = nord, E = ost, S = syd, W = väst, NE = nordost, SE = sydost, SW = sydväst, NW = nordväst) eller grader ( till exempel260º). ££ Vindens styrka anges i meter per sekund (m/s) eller beaufort (se uppslaget Väder). ££ Sikten anges till exempel med en teckning eller med följande tecken: Moln Väder Klart R Regn Halvmulet Å Åska Mulet D Dimma Vid anteckningar om regn och dimma kan man också ange sikten (R/2 =

regn, sikt 2 sjömil) Man kan också anteckna lufttrycket. -- Navigering och händelser. Här antecknas fakta exakt och kortfattat; naturskildringar, matlistor och vitsar hör hemma någon annanstans. ££ Vid avfärd antecknas vem som är ombord och nya besättningsmedlemmar antecknas då de kommer med. Stiger någon av på vägen antecknas det också. Anteckningen görs i formen ”(namn) mönstrar på/mönstrar av”. Vid seglatsens slut i hemhamnen behöver man inte anteckna vem som mönstrat av. ££ Positionen anges till exempel med hänvisning till en plats (”passerar Rajakari” eller ”Rajakari -” = Rajakari tvärs styrbord) eller med koordinater. Därtill antecknas till exempel -- grundkänningar och andra olyckshändelser -- när man kastar loss eller lägger till (”kastade loss från/ lade till i Nagu”) -- när man kastar eller lättar ankar. (”kastade/lättade ankar”) -- när man startar eller stoppar motorn (”startar/stoppar motorn”) -- när man hissar och halar segel (”hissar/halar genua I”) -- när man tänder eller släcker lanternorna (”tände/ släckte lanternorna”) -- man över bord manöver (MOB) eller brandövning.

141

142

Babord: båtens vänstra sida från aktern sett. Bleke: vindstilla. Bäring: riktningen mot ett mål från båten räknat (inte båtens färdriktning). Cunningham: trimfunktion i form av ett nedhal i storseglet. Deviation: kompassnålens avvikelse från den magnetiska meridianen till följd av påverkan av båtens järndelar. Fall: repet man hissar seglet med. Falla av: vända fören bort från vinden. Fender: stötdämpare mellan båt och brygga gjord av rep, gummi eller trä. Fock: ett sorts försegel. Fot: (eng. foot) längdmått 30,48 cm. Gast: medlem av besättningen på en segelbåt. Genua: ett sorts försegel. Gipp: båten gippar då den i medvind vänder så att den byter hals, d v s bommen byter sida. Gå upp i vind: vända fören mot vinden. Hala: ta ned ett segel. Hals: en segelbåt går för styrbords halsar då vinden kommer in från styrbord och bommen är på babords sida. Då vinden kommer in från babord går segelbåten för babords halsar. Hissa: sätta upp ett segel. Jolle: en liten segelbåt som vanligen rymmer 1-3 personer, och har ett centerbord (nedfällbar köl).

Gipp

VINDRIKTNING

Sjötermer

1. Babordshalsar

2. Gipp

3. Styyrpuurin halssi

Kabellängd: längdmått som används inom sjöfarten; 1/10 sjömil alltså 185,2 m. Klyka: fungerar som stöd för årorna då man ror. Knap: beslag ombord runt vilket man kan fästa ett rep. Knop: fartenhet; sjömil/timme alltså 1,852 km/h. Kryss: att segla sick-sack mot vinden. Kurs: vinkeln mellan norr och båtens färdriktning. Leva: man säger att seglet lever då vinden kommer åt seglet från läsidan; seglet fladdrar.

VINDRIKTNING

Slag

3. Babords halsar

143

2. Ett slag genom vindögat

1. Styrbords halsar

Slag: vända så att båten byter hals mot vinden. Styrbord: båtens högra sida från aktern sett. VINDRIKTNING

Levang: båge av metall tvärs över däck som leder skot eller block, eller skurborste på långt skaft. Livlina: en lina spänd från för till akter över däcket som man kan ta stöd av när man går på däcket när det stormar. Lovart: vindsidan. Läsidan: den sida som är i skydd från vinden. Medvind: vind som blåser in akterifrån. Meridian: en cirkel på jordens yta som går igenom polerna. Missvisning: vinkeln mellan den geografiska och den magnetiska meridianen. Navigera: styra båten, använda sjökort, sjömärken eller bestickräkning som hjälp då man seglar. Plana: båtens fart ökar över skrovhastigheten då båten kommer över bogvågen och svallvågens topp släpper akterspegeln. Förutsätter plan botten och hård vind eller effektiv motor. Remmare: sjömärke. Rigg: mast eller master, tåg och segel. Sjökort: karta där man märkt ut farleder, sjömärken, vattendjupet och bottentyp. Sjömil: längdmått 1852 m; 1 sjömil är en bågminut, alltså 1/21600 av ekvatorn. Skot: lina med vilken man ändrar seglets vinkel mot vinden. Skrovhastighet: fart då båtens aktervåg är lika lång som båten och vågtoppen är i höjd med akterspegeln.

Kryss

Motvind Sido vind

Sido vind Medvind

Slör

Slör Läns

Båtens delar Segelbåt Ett stag är en vajer som stöder masten i båtens längdriktning. Vanten stöder masten i sidled. Dirken bär upp bommen.

Masttopp

144

Rigg

Övervant Häckstag/ akterstag

Saling/spridare Förstag/toppstag

Dirk

Undervant Mast

Bom

Babord

För/stäv

Storskot

Pulpit Däck

Sittbrunn

Sida

Rorkult

Mastfot Vattenlinjen Reling Kajuta/ruff

Akter

Mantåg

Akterspegel Skädda Roder(blad)

Köl

Styrbord

Öppen båt

Masttoppen

Skrov

Topp

Vindruta Roder

Toft

Windex

Gasreglage Lanterna Fall

Knap

Durk

145

Utombordsmotor Segeltopp

Reling Akterlik Stege

Seglets delar

Lattor

Akterspegel

Förlik (mastlik på storseglet)

Akterrunda eller Abborrygg

Ryttare Revhål Halshorn Förstärkning

Skotet är ett rep, med vilket man reglerar seglets vinkel mot vinden. Skoten används mer än några andra rep under seglatsen.

Skothorn

Underlik, Bomlik

Segelbåt (Ketchriggad) Stormast

Storsegel Mesanmast

Spinnaker

Mesan (segel)

Försegel Rigg Storbom

Spinnakerns gaj Bogspröt

Mesanskot Storskot

Skrov Spinnakerskot Försegelskot

Spinnakerbom

Teknik ombord Utombordsmotor Gasreglage Växel: fram, fritt, back

146

Båtens motor I båtar används utombordsmotorer och inombordsmotorer. De kan vara tvåtakts- eller fyrtaktsmotorer beroende på hur de fungerar. Som bränsle används antingen bensin eller disel. Tanka alltid rätt sorts bränsle! Större motorer har en elektrisk startmotor. Dessa startas genom att man vrider på en nyckel eller trycker på en knapp. Små utombordare startas genom att man drar i startsnöret för hand. Vänd först gasreglaget i startläge, lägg växeln på fritt, pumpa några gånger med bensinslangens handpump och öppna den så kallade choken. Motorn används med ett gasreglage. Du sparar bränsle om du inte kör med gasen helt i botten. Växlarna är framåt, fritt och back. De finns ofta på gasreglaget. Om gasreglaget är fast direkt i utombordsmotorn är växelspaken ofta skilt. Vrid ned gasen innan du byter växel.

Till smörjningen av motorn används olja. I en del utombordsmotorer blandar man oljan direkt i bensinen, vanligen 1-4%. Se efter i motorns bruksanvisning. Om oljan har en egen behållare kan du avläsa oljenivån med en mätsticka. Till avkylningen används vatten. I inombordsmotorer cirkulerar ofta sötvatten som avkyls skilt med sjövatten. Utombordsmotorer kyls med sjövatten. Före avfärd -- Kontrollera bränslemängden. -- Kontrollera nivån på smörjoljan med mätstickan och fyll på vid behov. -- Kontrollera och fyll vid behov på sötvatten i kylaren.

Båtens system I små båtar, som till exempel i jollar, finns det vanligen inte så mycket annan teknik än motorn. I större båtar finns det el, vattensystem, spis och wc. El Många av apparaterna ombord på båten behöver el: belysning, mätare, radare, GPS, radiotelefon, värmare och pumpar. Elströmmen fås från ackumulatorer som laddas när man går för motor eller med elkabel från land. Alla båtar har en huvudströmbrytare med vilken man kan stänga av elen i hela båten. De olika apparaternas ström kan man ofta knäppa på och av från eltavlan. I båtar har man likström, så man kan inte använda vanliga elapparater. Om

Så här sätter du fast tryckregulatorn på gasflaskan

man tar elström från land kan man använda vanliga elapparater i hamnen, i en del båtar också under gång.

varning. Eftersom gas är tyngre än luften sjunker den mot båtens botten. Var noga med ventilationen.

Kom ihåg! -- Om det blir något fel på elsystemet fungerar navigeringsinstrumenten inte. Ha alltid med riktiga sjökort i papper också! -- Se till att strömmen inte tar slut i ackumulatorerna. Stäng av alla onödiga elapparater och släck lamporna. -- Stäng av alla elapparater och vrid av huvudströmbrytaren då du lämnar båten.

Om du känner gaslukt -- stäng genast flaskventilen -- rök inte, och använd inte öppen eld -- använd inga strömbrytare -- vädra båten, öppna alla luckor också i kölsvinet. Gå igenom alla slangar och fästpunkter med tvålvatten när ni vädrat färdigt.

Kök och gas Spisarna ombord på båtar fungerar med brännvätska eller gas. Torka alltid upp brännvätska som runnit förbi innan du tänder spisen. På båten kan också kylskåp och varmvattenberedare fungera med gas. Gasen leds till dem med slang från gasflaskan. Det finns många gasventiler. Huvudventilen finns i slangfästet på flaskan, nära spisen finns en annan ventil och i spisen ännu en tredje. Till natten, och då man lämnar båten ska alla ventiler stängas. Med gas måste man handskas försiktigt eftersom den är explosiv. Gasen har försetts med en lukt som

Vatten På en seglats måste man ha med tillräckligt mycket dricksvatten. Sötvatten tankar man i hamnen. I båtarnas vattentoaletter används i allmänhet sjö- eller havsvatten. Kölsvinet töms på vatten med handdrivna och elektriska länspump. Wc och septiktank Man får inte släppa ut wc-avfall direkt i havet från båten, utan måste samla upp det. Endast om det är mer än 12 sjömil till närmaste strand kan man släppa ut wc-avfallet i havet. I större båtar fins en vattentoalett varifrån avfallet leds till båtens septiktank. Septiktanken töms med sugtömning. Båten kan också ha en kemtoalett eller torrtoalett. Också dessa måste tömmas på särskilda tömningsplatser.

147

Båtvård

148

Båtvården på våren och hösten håller båten i gott skick längre. Ibland måste båten repareras också under båtsäsongen. När du är på väg ut på sjön med jolle eller kanot ska du kontrollera båtens och utrustningens skick, putsa bort skräp och sätta i bottenproppen. När du kommer iland igen för du utrustningen till förrådet, tömmer vattnet ur skrovet, bär upp båten tillräckligt högt på land och förtöjer den ordentligt. Kom ihåg miljön! Giftfärg används för att hindra biologisk påväxt på båtbottnen. Olja används för att smörja motorn. Överlopps målfärg, avfallsolja och övriga kemikalier måste samlas in och föras till en problemavfallsinsamlingspunkt.

På våren Sidorna och bottnen Sidorna på glasfiber- och målade båtar tvättas och vaxas. Det här skyddar sidorna mot smuts och UV-strålning. Bred ut vaxet med en trasa och låt torka så att det bildas ett grått skikt på sidan. Polera ytan med en ren trasa eller trassel. Båtens botten målas med giftfärg. Om den gamla ytan är hel kan det räcka att man målar bara där det behövs. Före målningen slipas bottnen vid behov och tvättas, vattenlinjen tejpas med målartejp.

Däcket Däcket skuras med borste och tvättmedel. Tvätta inte ett teak-däck med högtryckstvätt! Mantågets skick och fastsättning kontrolleras. På en segelbåt kollar man att vinschar, block, knapar och skotlås är i skick. Inne i båten Insidan av båten tvättas noggrant. Desinficerande tvättmedel tar livet av mögel. All säkerhetsutrustning måste kontrolleras omsorgsfullt. Trädelar och träbåtar Olackade trädelar oljas, och lackade lackas om. På träbåtar skrapas flagan-

På hösten

de målfärg och lack bort med en skrapa ett par gånger under vintern. Då båten torkat ordentligt kan man börja måla eller lacka. Ytan slipas mellan de olika färglagren. Båtens motor och tekniska utrustning Oljan samt olje-, bränsle- och luftfilter byts i motorn. Därtill kontrolleras propellern och dess axel samt rodret och rodervajrarna. Genomföringarna i båtens botten kontrolleras, lika så ackumulatorerna. Rigg Segelbåtens mast tvättas och vaxas. Samtidigt granskas riggens delar och mastens elkopplingar och lampor. Jollar och kanoter Vårarbetet på en mindre båt är långt det samma som på en större. Den tvättas och vaxas, men bottnen målas inte med giftfärg. Beslagen granskas och trasiga delar byts ut. Hål och sprickor i skrovet lappas medan båten ännu är torr.

Skrov och rigg Det lönar sig att tvätta båtens botten direkt då båten lyfts upp eftersom smutsen lossnar lättast så länge den är våt. Båten täcks in så att luften kan cirkulera under presenningen. Skråmor och sprickor i glasfiberbåtens skrov repareras när båten hunnit torka. Mastens vajrar och fall packas prydligt ihop runt masten. Under vintern förvaras masten på en ställning täckt av en presenning. Tömning och torkning Båten töms och madrasser, gardiner, segel och rep samt ackumulatorer och elektronik förs till ett torrt förråd. Seglen viks ordentligt ombord på båten. Vattentanken, septiktanken och vattenrören töms inför vintern. Vädringsventilerna och bottengenomföringarnas slutventiler lämnas öppna. Motorn Diesel-bränsletanken fylls. Oljan och filtren i motorn byts till vintern. Kylsystemets saltvattendel fylls med sötvatten och kylvätska. Utombordsmotorn förvaras inomhus över vintern. Jollar och kanoter Tvätta båten ordentligt. Töm ut vattnet ur skrovet. All löstagbar utrustning förs in i ett förråd. Båten läggs upp och ned på bockar och täcks omsorgsfullt in med en presenning.

149

Hantering och underhåll av segel

150

Seglen är segelbåtens motor och därför måste de skötas om såväl under seglatsen som när båten ligger i hamn. Genom att använda seglen rätt och sköta om dem väl kan ni förlänga deras livslängd och prestanda.

Under seglatsen Under seglatsen bör ni undvika levande segel och fladdrande lik. Sådant sliter märkbart på segelduken och seglet slits snabbt. Mekaniskt skavande nöter också på seglen. Vardera saken kan undvikas då ni är försiktiga och vet vad ni gör. -- Reglera farten till minimi och vänd upp mot vinden då ni hissar storseglet. Se ändå till att ni inte förlorar styrfarten. -- Undvik att köra med motor då ni har storseglet uppe. Om ni ändå måste gå för motor med seglet uppe ska ni trimma seglet så att det drar. Kom ihåg att i så fall också hänga upp en svart triangel med spetsen nedåt i masten som tecken på att ni går för motor. -- Reva, dvs. förminska, seglen i hård vind. -- Kom ihåg att spänna bomliksträckaren, så att liken inte kommer åt att fladdra. -- Se till att seglet skaver så lite som möjligt mot båtens skrov och rigg. All mekanisk skavning

försvagar seglet. Kontrollera att seglet inte skaver till exempel mot vanter eller salingar. Se också upp med block, hörn och luckor då seglet är på däck. -- De ställen som ofta skaver emot något kan också tejpas med segeltejp, till exempel de ställen av storseglet som skaver mot salingarna.

I hamn -- Under sommaren är segelbåtarna

mestadels ute på sjön, men båten hinner ligga i hamn i flera dagar också. Det lönar sig att vårda seglen i hamnen och förvara dem så att de skadas så lite som möjligt. -- Solen är seglens värsta fiende. Solljus och UV-strålning gör segelduken skör. Då seglet inte är i användning bör det skyddas väl för solljus. Det bästa skyddet mot solljus för storseglet är ett bomkapell som läggs över det vikta seglet. En rullgenua bör definitivt ha uv-skydd i akterlik och underlik. Detta skyddar seglet då det är ihoprullat. -- Vik seglet på däck. Om du tar i land seglet på bryggan kan små stenar och annat på bryggan söndra seglets yta. Försök undvika att vecken alltid kommer på samma ställe då ni viker seglen.

-- Undvik onödiga veck på seglet

om seglen. Kontrollera åtminstone följande saker. -- Alla beslag och deras fästpunkter i seglet. -- Seglets yta för att upptäcka eventuella skador förorsakade av rigg eller mantåg. -- Liksträckarna och deras justeringsmekanismer. -- Lattfickornas ändor och förslutningsmekanismer. -- Sömmar, segelnummer och skvallertrådar. -- Förvara seglen på en torr plats i jämn temperatur över vintern.

då du viker det. Om det finns plats i båten är det bästa sättet att förvara seglen rullade. -- Försök om möjligt torka seglen på däck genast då du kommer i hamn om de blivit våta under seglatsen. Ett fuktigt segel möglar lätt. -- Om du märker en liten reva eller nötning i seglet ska du laga den genast. Som första hjälp kan du lägga en bit segeltejp på vardera sidan om seglet. Vanligen hjälper tejpningen. Större hål sys först med segeltråd och -nål, och tejpas sedan. -- Tvätta seglet på stranden om det blivit smutsigt. Smutsfläckar tvättas bäst med varmt vatten med en skvätt handdiskmedel i och en mjuk borste. Så här viker du ett segel -- Förvara inte seglen på heta ställen.

Vinterförvaring Seglingssäsongen i Finland är kort, och därför bör man lägga extra vikt vid seglens vinterförvaring. Innan du lägger seglen i vinterförvar ska du kontrollera deras skick, reparera skadorna själv eller föra dem till en segelmakare för reparation. När seglingssäsongen är slut ska du gå noggrant igen-

50-100 cm

151

Att trimma segel Genom att trimma seglen får man segelbåten att gå så fort som möjligt Dessutom kan man göra färden bekvämare genom att minska på båtens lutning i hård vind. Tumregeln är att

man trimmar hårdare på kryss och när det blåser hårt. Vid läns och lugnare väder löser man på skoten. Om båten lutar 20-25 grader är det dags att minska, reva seglen.

152 Saker som påverkar seglets form Genua

Storsegel

Seglets vridning Seglets buk (hur mycket påse)

Seglets maxbuk (påsens plats)

Seglets vridning

Seglets buk (hur mycket påse)

Skot

Seglets maxbuk (påsens plats)

Skotpunkt

Reglering av förseglet Trimning

Om du spänner

Om du slackar

Skot

Planar ut, minskar vridningen.

Större buk och mera vridning.

Skotpunkt

Flyttas den förut minskar vridningen.

Flyttas den akterut ökar vridningen.

Akterstaget (påverkar förstagets böjning)

Planar ut, flyttar buken akterut.

Ökar buken och flyttar den förut

Förlik (fallet)

Flyttar buken förut.

Flyttar buken akterut.

Reglering av storseglet Trimning

Om du spänner

Om du slackar

Skot

Minskar vridningen..

Ökar vridningen.

Akterstag

Planar ut seglets övre ända, flyttar buken akterut.

Ökar buken uppe, flyttar den förut..

Bomliket

Planar ut seglets nedre del.

Ökar buken i seglets nedre del.

Cunningham

Flyttar buken förut.

Flyttar buken akterut..

Levang

Ökar utrymmet mellan seglen.

Minskar utrymmet mellan seglen.

Trimning vid motvind Vid kryss är båtens vinkel mot vinden ungefär 45 grader. Pressa inte för högt så att farten tar slut! 1) Vid lätt vind och stora vågor behövs det kraft för att båtens ska få fart. Seglen trimmas med större buk. Bukens plats är strax för om seglets mittpunkt och seglets vridning är tydlig. -- Skot och bomlik lite lösare, genuans skotpunkt längre akterut, akterstag, cunningham och genuans fall löst, levangen i lovart 2) Vid mellanvind kan ni lite söka höjd. Seglen trimmas planare, bukens

Seglet är rätt trimmat i förhållande till kursen.

plats är längre akterut och vridningen är obetydlig. -- Skot och bomlik spändare, genuans skotpunkt längre förut, genuans fall och cunningham relativt lösa, akterstaget medelspänt, levangen i lovart. 3) Vid hård vind minskas seglens (sido)kraft och lutningen. Seglen är mycket plana, vridningen något större och bukens plats förut. -- Genuans skot spänt, skotpunkten akterut, storskotet löses lite. Bomliket, genuans fall, cunningham och akterstag spända, levangen mera i lä.

Skotet är för löst, eller båten går för högt.

Skotet är för spänt eller båten går för lågt.

Genuans skvallertrådar

Trimning vid medvind

Skvallertrådarna visar om genuans skot och skotpunkt är rätt justerade. Skotpunkten är på rätt ställe då alla skvallertrådar på lovartssida börjar fladdra samtidigt då man släpper ut på skotet.

Man vill ha kraft ur seglen. Dessa måste alltså vara bukiga och buken borde vara förhållandevis långt akterut. Vid hård vind måste man minska på kraften. -- -Genuans skot och skotpunkt justeras enligt skvallertrådarna, Storskotet så att seglets förliga ända lever lite hela vägen. Genuans fall, bomliket, akterstaget och cunningham lösa. Bommens nedhalare spänns en aning.

153

Sjösäkerhet Anvisningar för simmare

154

Simma alltid tillsammans med någon annan och alltid längs med stranden så att du har nära till tryggheten. Håll dig varm före simturen och rör på dig så du blir varm efteråt. Vänta minst en timme, gärna två innan du går och simma efter maten. Alkohol och simning hör inte ihop. Knuffa inte någon annan i sjön. Den som blir knuffad kan stöta sig eller falla på dem som redan är i vattnet. Det är inte alltid säkert att den du knuffar ens kan simma. Dra heller aldrig ned någon annan under vattenytan. Kolla vattendjupet innan du hoppar. Se också efter att det är fritt att

Kontrollera den uppblåsbara räddningsvästen Ta först loss koldioxidpatronen, och sedan utlösaren. Se efter att gaspatronens spets är hel och utlösaren i skick. Blås räddningsvästen full med luft. Den borde hålla i ungefär ett dygn utan att tömmas. När du sätter ihop räddningsvästen igen börjar du med att sätta utlösaren på plats och först därefter gaspatronen.

hoppa. Hoppa aldrig med huvudet före ifall du inte är säker på vattendjupet. Simma åt sidan då du hoppat, bli inte kvar och simma i vägen för andra hoppare. Undvik att simma under broar och bryggor samt i virvlande och strömmande vatten. Ropa på hjälp om du är i nöd, man aldrig annars.

Räddningsväst I båten måste det finnas räddningsvästar åt alla som är ombord. Kom också ihåg att använda räddningsvästarna. Räddningsvästen sätts på så att knuten, spännet eller dragkedjan är framtill och grenbandet fast. När du kliver i vattnet med rädd-

ningsvästen på håller du armarna i kors över bröstet, armbågarna fast i sidorna och klämmer ned västen så att den inte glider över huvudet när du kommer i vattnet. Hoppa inte i vattnet, utan ta ett lugnt kliv framåt. Upplåsbara räddningsvästar måste man alltid ha utanpå alla kläder så att de har utrymme att blåsa upp sig. De uppblåsbara västarna har en liten koldioxidpatron. Då man faller i vattnet smälter ett membran i utlösaren, ett stift gör ett hål i gaspatronens spets och koldioxiden blåser upp västen. Stiftet kan utlösas också manuellt genom att man drar i ett snöre. Ett tredje sätt är att blåsa upp västen med munstycket. Säkerhetssele I större båtar används säkerhetsselar som fästs i båten. Det är klokt att använda sele åtminstone i mörker, hårt väder och då vattnet är kallt. På däck fästs säkerhetsselen i livlinan eller någon annan hållbar punkt, men inte i mantåget eller de löpande linorna.

Livring el frälsarkrans Släng i livringen genast då du ser att någon fallit i vattnet! I vattnet tar du tag i den närmaste ytterkanten av den runda livringen och trycker ned ringen med hela din tyngd. Låt livringen vända sig över ditt huvud så att du kommer innanför den. Ta tag i kanterna och låt ringen bära dig. En hästskoformad ring träs under armhålorna. HELP-flytställning HELP-ställningen (Heat Escape Lessening Posture) är det effektivaste sättet för en enskild person att minska värmeförlusten. Ställningen minskar värmeförlusten med ungefär hälften. Avsikten är att hålla de kroppsdelar där de stora blodkärlen är nära hudytan, d v s armhålorna, ljumskarna, armbågar och knäleder, varma. Ställningen lyckas bäst i en räddnigsväst med brett nackstöd.

Om du hamnar i vattnet -- Håll dig lugn. -- Ropa på hjälp. -- Om båten kapsejsar; stanna

i närheten av den och försök klättra upp på den. -- Om det inte finns en båt eller något annat som flyter i närheten, inta HELP- eller huddling-ställning. -- Ta vid behov bort tunga kläder såsom stövlar och vadderade kläder. Det är lättast att dra en skjorta över huvudet under vattnet.

Huddling-ställning, d.v.s. att flyta i grupp Samla ihop er och håll om varandra med ansiktena inåt ringen. Lägg armarna om ryggen på varandra så att ni har armarna omlott med den som är på andra sidan om er närmaste kompis. Skadade, icke simkunniga och barn samt personer utan räddningsväst placeras

155

mitt i gruppen. Formeringen kräver inte att man har räddningsvästar. De andras närvaro uppmuntrar och hjälper en att uthärda. I en nödsituation är livsviljan av stor betydelse!

156

Kastlina Kast- eller livlinan är en minst 20 meter lång lina med en tyngd i ena ändan. Förvara kastlinan ordentligt kojlad så att den vid behov är klar att användas direkt. Fäst den ena ändan i handen, foten eller båten. Samla ihop linan i en kojl i den ena handen och ta knappt halva kojlen i den andra handen, som du kastar med; den halvan av kojlen som har tyngden i ändan. Svinga handen fram och tillbaka med tillräcklig kraft och släpp repet då du för handen framåt. Släpp samtidigt loss linan också med andra handen så den kan löpa ut. Sikta inte mot målet, utan över. Det är inte meningen att du ska träffa

offret i huvudet med tyngden! Ett rep kan kastas på detta sätt också utan tyngd. Om du inte får linan till den nödställda på första försöket kojlar du raskt men omsorgsfullt ihop linan och kastar på nytt. Du kan också använda en kastlina för att få iland fånglinan åt någon som står på bryggan. Fäst kastlinans ena ända i fånglinan och släng tyngden till bryggan. Den som står på bryggan kan sedan med hjälp av kastlinan hala in fånglinan till bryggan. Kastlina i påse Det finns också kastlinor som är packade i en påse med lina och flytande tyngd. På detta sätt kan man enkelt förvara linan användningsklar. Lägg öglan runt handleden och öppna kardborrbandet som försluter påsen. Ta ett stadigt tag om påsens övre ända, svinga och sikta som med en vanlig kastlina.

Nödsignaler på land och hav Nödsignaler Till sjöss kallar man på hjälp med internationella nödsignaler. Därtill kan man använda vilket som helst sätt som väcker uppseende. På land används så långt som möjligt samma signaler. Optiska signaler måste vara tillräckligt stora. En del signaler måste upprepas, till exempel tre skott. -- Upprepade sakta höjningar och sänkningar av armarna utsträckta åt båda sidorna.

-- En röd fallskärmsraket eller

ett rött handbloss. -- Orangefärgad rök. -- Raketer eller bomber som skjuter

ut röda stjärnor, och som skjuts en och en med korta tidsintervall. -- Eldslågor på ett fartyg. -- Signalflaggorna N och C. -- En fyrkantig flagga och över eller under denna ett klot. -- En svart fyrkant och en svart cirkel på orangefärgat tyg.

-- Ämne som färgar vattnet. -- Kanonskott eller andra

knallsignaler som avlossas med 1 minuts mellanrum. -- Oavbrutet ljud från någon mistlur. -- MAYDAY-meddelande med radiotelefon. -- Radiotelefonens alarmsignal (DSC-nödmeddelande dvs. ett digitalt nödmeddelande med VHF-DSC-apparaten). ) utsänd -- SOS ( med radiotelegrafi eller annan signalmetod. Radiosändarboj (EPIRB) som -märker ut nödplatsen. -- Godkända signaler som skickas med radiosignalsystem, räddningsfartygens radarsändare medräknat. Nödsignaler får endast användas i nödsituationer. Det samma gäller andra signaler som kan förväxlas med nödsignalerna.

Nödsignaler på marken som ska synas från luften Nödsignaler kan också skickas till flygplan med bokstäver på marken. Bokstäverna måste vara tillräckligt stora (2,5 m) och de kan göras av vilket material som helst. -- Bokstaven V: ”Vi behöver hjälp” -- Bokstaven X: ”Vi behöver läkarhjälp”

157

Sjöfartens nödsändare EPIRB Ett sätt att skicka ett nödlarm är att använda sjöfartens nödsändare EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon) som är kopplad till det satellitbaserade räddningssystemet COSPAS-SARSAT. Det är en flytande, tillståndspliktig radiosändare. EPIRB:en skickar på frekvensen 406 MHz sin unika kod, som består av fartygets individuella sjöradionummer (MMSI-nummer). Därtill skickar den en radiosignal på frekvensen 121,5 MHz för att möjliggöra pejlandet av bojen.

Nödsituationer på sjön Att larma hjälp Nödlarm per telefon: -- Sjöräddningens nödnummer är 0204 1000. -- DSC kanal 70: tryck på larmknappen 5-6 s. -- VHF-kanal 16: ”MAYDAY(x3), HÄR X.” (X= fartygets namn)

158 Man-över-bord-manövrar Manövrering med segel

Williamson:s vändning Vändning med motorbåt

MOB

Närma dig från läsidan och justera farten med seglen så att båten stannar vid offret med fören mot vinden.

1. Avläs kompasskursen, vänd 60° styrbord (med en högerhänt propeller).

60°

2. Lägg rodret över åt babord.

Gippa så båten vänder.

VINDEN

3. Sluta svänga då båten är på väg i rakt motsatt riktning mot utgångsriktningen. Linjen mellan

MOB

Med ett slag och en gipp stannar båten snabbt, men det här sättet kan vara svårt.

MOB

VINDEN

MOB

vändplatsen och platsen där offret föll över bord är vinkelrät mot vinden.

En åtta kan vara ett bra sätt, om en gipp inte lyckas till exempel på grund av hård vind.

Man över bord (Man over board, MOB) Det allra viktigaste är att ni inte förlorar den som fallit över bord ur sikte. -- Larma alla man på däck genom att ropa ”MAN ÖVER BORD!” -alla har på räddningsvästar. -- En person pekar oupphörligt ut platsen där offret befinner sig. -- Släng ut en livring och en MOB-boj -- Stanna båten. Släpp upp motorbåtens gasreglage, vänd segelbåtens för mot vinden, starta motorn och ta ned seglen. -- Slå på GPS:ens och radarns MOB-funktion. Memorera tiden då personen föll i eller sista gången du såg honom. -- Kalla vid behov på hjälp. -- Manövrera båten till den nödställda. -- Lyft upp personen från läsidan eller från sidan med fören mot vinden så att båten inte driver på offret. ££ Slå av drivkraften i motorn då ni kommit upp bredvid den nödställda. ££ Planera bästa sätt att lyfta upp den nödställda. Använd yträddare och hjälpmedel. Yträddaren måste ha räddningsväst och vara fäst med en lina i båten. ££ Om ni trär en ögla runt offret under armarna måste offret hålla armarna nedåt under hela lyftet. Lyft offret med ansiktet mot båten så att han kan hjälpa till, och inte skadar sig.

Brand ombord Den farligaste nödsituationen till sjöss är en eldsvåda ombord. Då gäller det att handla snabbt. -- Larma alla man på däck. -- Kalla på hjälp. -- Bedöm situationen: Vad är det som brinner och var?

-- Försök släcka elden. En bensinbrand slocknar inte med vatten. En våt filt är bättre och en pulversläckare bäst. Om branden är i maskinrummet eller motorn ska ni inte öppna motorhuvan. Håll luckan lite på glänt och spruta in släckningspulver genom springan. -- Vänd båten så att eldhärden kommer i lä. -- Stäng av bränsle- och gaskranar, stanna motorn och stäng av huvudströmbrytaren. -- Styr båten i land om det går. -- Förbered er på att lämna båten. Om era släckningsförsök inte ger resultat måste ni snabbt fatta beslut om evakuering. Släckaren töms snabbt. Läs instruktionerna och öva användningen redan i förväg.

Grundstötning och läckage -- Alarmera alla ombord -- Undersök skadorna. - Är alla kvar i båten? Är någon skadad? Läcker båten? -- Täpp till läckorna. Använd proppar och tyg, till exempel en matta eller ett segel. -- Börja tömningen med länspumpen eller ett öskar och fortsätt så länge som möjligt. -- Bedöm situationen. – Kan ni fortsätta seglatsen? Är det tryggt att stanna kvar i båten? -- Kalla vid behov på hjälp. -- Förhindra ytterligare skador. Håll båten på trygga vatten. Styr vid behov in båten närmare land eller i nödhamn. -- Om båten flyter, stanna kvar vid den och försök klättra upp på den. Som sista åtgärd ifall båten inte hålls på ytan; förbered er på att lämna båten.

159

Nödlarm via radio VHF och digitalt selektivanrop

160

VHF (Very High Frequency) är en radiotelefon som sänder och tar emot på mycket hög frekvens. Det finns olika kanaler på vilka man anropar, svarar och diskuterar. På havet används maritim VHF, vars kanaler är på frekvenserna 155-162 MHz. Nöjesbåtar emellan används kanalerna L1, L2 och L3. 16 är nödkanalen. DSC (Digital Selective Call) är ett digitalt anropssystem, där varje mottagare har ett eget sjöradionummer. En mottagare anropas genom att man sänder dess sjöradionummer, varpå mottagaren ger en ljudsignal och anropet dyker upp på dess skärm. Anropet besvaras med DSC:n, men själva radiotrafiken sköts så att man pratar med VHF:en. DSC kan kopplas till en GPS. Med DSC eller VHF alarmeras hjälp om skepparen anser att fartyget eller människoliv är i fara och omedelbar hjälp behövs - till exempel om någon fallit överbord.

Nödlarm (distress alert) med DSC I det nya världsomspännande nödoch säkerhetssystemet (GMDSS, global maritim distress and safety system) skickas nödlarm med DSC:n. Nödlarmet innehåller information om nödsituationen, så som det nödställda fartygets position.

Nödlarm sänds på kanal 70 så här: 1. Om det finns tid för det, ställ in följande uppgifter i DSC-apparaten: -- koordinaterna för båtens senaste kända position -- klockslag (UTC) då positionen konstaterades -- nödens art. 2. Sänd nödlarm genom att trycka på nödlarmsknappen i ungefär 5-6 s. 3. Om DSC:n har en egen mottagare skild från VHS:n, lyssna på kanal 16 på VHF. Om inte, stanna på kanal 70 tills du får en DSC-kvittering. Lär dig i förväg att sända ett nödlarm med er egen DSC. Då nödlarmet satts igång sänder apparaten larmet med ungefär 4 minuters mellanrum tills nödlarmet kvitteras på DSC:n eller det nödställda fartygen själv avbryter sändningen. Då nödlarmet är sänt och kvitterat, fortsätter den egentliga nödtrafiken muntligt på kanal 16. Ett fartyg i nöd inleder nödtrafiken på kanal 16 enligt följande: -- ”MAYDAY” -- ”Här...” eller ”This is...” om meddelandet sänds på engelska -- båtens sjöradionummer och kod eller namn -- båtens position

-- vid behov övriga uppgifter

som kan underlätta räddningsoperationen -- vad problemet är och vid behov vilken sorts hjälp som behövs..

Nödtrafik på VHF På VHF används kanal 16 för nödtrafik. Då nödanropet MAYDAY hörs första gången ska all övrig radiotrafik på kanalen omedelbart avbrytas. På VHF sänds först ett nödanrop, och strax därefter ett nödmeddelande. Dessa får sändas endast med tillstånd av fartygets befälhavare. Nödanrop Nödanropet riktas inte till någon särskild. Avsikten är att tysta övrig radiotrafik på kanalen och berätta för övriga fartyg och kustradiostationer att ett nödmeddelande är på kommande. Nödanropet är -- ”MAYDAY MAYDAY MAYDAY” (uttalas ”meidei” eller ”medee”) -- ”Här...” eller ”This is...” om nödmeddelandet sänds på engelska -- fartygets namn eller kod tre gånger.. Exempel på nödanrop: ”MAYDAY MAYDAY MAYDAY HÄR TINA TINA TINA OG2468.” Då ett fartyg uppfattar ett nödanrop måste fartyget fortsätta lyssna på samma kanal. Nödanrop besvaras inte.

VHF ja GSM

Nödmeddelande Håll en kort paus efter nödanropet, om situationen tillåter det. Då hinner lyssnarna förbereda sig för att ta emot nödmeddelandet. Nödmeddelandet är -- ”MAYDAY” -- fartygets namn eller kod -- position (koordinater eller riktning och avstånd från en given plats) -- nödens art -- vad man behöver för hjälp -- övriga uppgifter som kan underlätta räddningsoperationen. Läs nödmeddelandet långsamt och lugnt så att lyssnarna hinner anteckna de viktigaste sakerna. Det är skäl att sända fartygets position två gånger.

Exempel på nödmeddelande: ”MAYDAY TINA OG2468 POSITION 120 GRADER 4 SJÖMIL FRÅN YTTERGRUNDS FYR UPPREPAR 120 GRADER 4 SJÖMIL FRÅN YTTERGRUNDS FYR VI ÄR PÅ GRUND BEHÖVER OMEDELBAR HJÄLP.”

161

Signalflaggor

162

Internationella signalflaggor används på sjön i kommunikationen mellan fartyg. Utöver bokstavssignalering har man definierat specialbetydelser för enskilda flaggor och vissa flagg-kombinationer. De viktigaste enflaggssignalerna är A, D, E, F, I, L, O, P, S, U, V, och Z samt nödsignalerna N och C. Festflagg kan man hissa vid festliga tillfällen. Då kommer flaggorna från fören via masttoppen till aktern i ordningen: A, B, C, 1, D, E, F, 2, G, H, I, 3, J, K, L, 4, M, N, O, 5, P, Q, R, 6, S, U, V, 7, W, Y, Z, 8, 1:a, 2:a och 3:e ersättningsflaggan. X-flaggan som liknar Finlands flagga används inte vid festflaggning. Också T kan lämnas bort. Inom radiotrafiken bokstaveras ord enligt det internationella bokstaveringsalfabetet. Så görs också fastän mottagar-stationen är finländsk.

Siffrorna

Morse-alfabetet Telegrafering eller morsering är ett sätt att skicka meddelanden genom morsetecken som består av punkter och streck, vanligen med hjälp av en ljus- eller ljudkälla. När du övar dig lönar det sig att från början lära dig att höra ”färdiga bokstäver”, istället för att först anteckna meddelandet med morsesignaler och sedan översätta det till vanliga bokstäver. Tidsenheter Punkt 1 Streck 3 Mellan delarna inom ett tecken 1 Mellan morsetecknen 3 Ordmellanrum 7

Signalflaggorna N och C tillsammans (nej och ja) är ett nödtecken, med morsealfabetet SOS ( ).

Ersättningsflaggor

första ersättningsflaggan

andra ersättningsflaggan

tredje ersättningsflaggan

fjärde ersättningsflaggan

5 0

Bokstav Bokstavsnamn Signalflagga

Morse

Enflaggssignal

alpha

Dykare i vattnet

bravo

Jag lastar/lossar/transporterar farligt gods

charlie

delta

Håll undan; jag har svårt att manövrera

echo

Jag ändrar kurs styrbord hän

foxtrot

Jag är havererad, tag kontakt med mig.

golf

Jag behöver lots

hotel

Jag har lots ombord

india

Jag ändrar kurs babord hän

juliet

Brand ombord och last av farligt gods. Håll undan!.

kilo

Jag vill ha kontakt med er

lima

Till sjöss: Stoppa farten omedelbart. I hamn: Karantän

mike

Mitt fartyg har stoppat och gör inte fart genom vattnet

november

Nej

oscar

Man över bord

papa

Alle man ombord, fartyget lägger ut.

quebec

Mitt fartyg är fritt från smitta och jag begär rätt till fri samfärdsel med land

romeo

sierra

Mina maskiner går back

tango

Partrålning vid fiske. Håll undan!

uniform

Du är på väg mot fara.

victor

Jag behöver hjälp!

whiskey

Jag behöver läkare.

X-ray

Avbryt vad ni håller på med och ge akt på mina signaler

yankee

Mitt ankare draggar.

zulu

Jag behöver bogsering.

alfa alfa (AA)

alfa-echo (AE)

oscar-echo (OE)

163

24.00

Vakterna

00.00

Vaktsystemet och vaktturerna Första vakten

164

20.

Hundvakten, Nattvakten

4.0

Andra plattvakten, eftermiddagsvakten Dagvakten

18.00 Första plattvakten, eftermiddagsvakten

8.0

Middagsvakten

Förmiddagsvakten

16.

12.00

Fartygets besättning är indelad i två vakter – styrbord och babord – som turvis är på däck. Den del av besättningen som vilar kallas frivakt. Nuförtiden har man tre vakter i handelsflottan, så att man har fyra timmar vakt och åtta timmar frivakt.

Att slå glas Bruket att slå i skeppsklockan med en halvtimmes mellanrum, och benämningen på detta, att slå glas, härstammar från timglasen där det tog en halv timme för sanden att rinna igenom. Då timglaset vändes slog man samtidigt glas.

Man slår glas på följande sätt: -- 12.30 ett glas (enkelslag, halvan, alltså ”ding”) -- 13.00 två glas (dubbelslag, helan, alltså ”dingdång”) -- 13.30 tre glas (en hela och en halva) -- 14.00 fyra glas två (två dubbelslag) -- Så här fortsätter man till kl. 16.00, då man slår 8 glas (fyra dubbelslag) -- 16.30 ett glas... -- 20.00 åtta glas o.s.v. I allmänhet slår man glas bara då fartyget är under gång.

FRILUFTSLIV

165

Vandring Det finns många olika typer av vandringar. Under en vandring kan du få naturupplevelser, frisk luft, omväxling till vardagen, upplevelser tillsammans med dina vänner

och så får du se nya ställen. Fastän omgivningen, sättet att ta sig fram på, övernattningssätt och vandringslängden varierar, är ändå vandringens grundelement de samma.

166 Ruttplanering Kom ihåg att göra en anteckning i ödestugans gästbok eller motsvarande, speciellt om du ändrar din ruttplan mitt i vandringen. Proviantering

Möjlig övergång? Lunchplats (stockvindskydd)

Övernattning i tält

Säkerhet

Vad man bör tänka på

Vandra i grupp! Om du vandrar ensam kan olyckor bli livsfarliga. Kom ihåg att vandringen inte ska vara en tävling mot dig själv eller dina kamrater. Den ska inte heller vara farlig eller extrem. Känn dina gränser och bege dig inte iväg på en krävande vandring med för lite erfarenhet. Utmaningarna kan ökas gradvis. Börja med korta vandringar i din näromgivning.

Viktigt vid ruttplanering är att fundera på övernattningsställen och mat- och vattentillgång samt gå igenom ruttens utmaningar. Dessutom behövs en uppskattning av tidtabellen. Ge ruttplanen och tidtabellen till någon bekant som vid behov kan assistera i nödsituationer. Till den bekanta skickas med jämna mellanrum lägesrapporter under vandringen.

I säkerhetsplanen funderar ni på hur ni ska agera i nödsituationer. Hur håller ni er torra, varma, mätta och utvilade vid alla tillfällen under vandringen? Vad gör ni om någon bryter vristen? Och vad händer om det regnar i en vecka eller om någon faller i bäcken med ryggsäcken på? Hur kallt kan det bli? Vad gör ni om ert stormkök går sönder eller ni inte i tid hinner till stället där ni skulle fylla på mat? Vad gör ni om ni går vilse? Vad gör ni om ni stöter på ett oöverkomligt hinder under er rutt? När ni klargjort riskerna kan ni också förbereda er för dem. Ha alltid en reservplan för att i alla lägen kunna trygga era grundbehov. Till grundbehoven hör att dricka, äta, sova och hållas varm. Säkerhetsplan -- Gör upp en ruttplan med tidtabell. Ge en kopia av din plan till någon bekant och berätta vad ni kommer att göra. -- Gör upp en krisplan där det står hur ni handlar i nödsituationer. Hur och vem ska ni kontakta i vilka situationer? Använder ni er av mobiltelefon eller nödraketer? Var uppmärksam på hur skyddat övernattningsstället är vid regn och storm. Under sommaren är en skuggig plats skön, speciellt på morgonen. Kom ihåg allemansrätten!

Dygnsrytmen Under vandringar lönar det sig att stiga upp när solen går upp, för då utnyttjar du dygnets alla ljusa timmar. Morgonmålet ska vara stadigt och kolhydratsbetonat, till exempel gröt

Dagsschema 7.00 Väckning och morgonmål, rivning av lägret 8.30 Start 13.00 Lunch 17.00 Slå läger och ät middag 21.00 Kvällsmål 22.00 Sovdags

och smörgås. Till lunch äter man något lättsmält och kolhydratsbetonat, till exempel pasta. Om lunchen ska ätas under dåliga väderleksförhållanden kan man göra den redan på morgonen och sätta den i en termos. Middagen är dagens stadigaste mål. Den måste innehålla fett och proteiner, som till exempel kött eller soja. På kvällen ska du ta hand om dig själv och din utrustning. Lär känna omgivningen, pyssla med något och sitt vid lägerelden. En ordentlig nattsömn garanterar att man orkar också nästa dag.

Maten Bra vandringsmat är energirik och lätt att bära. Det är skäl att bekanta sig grundligt med näringsinnehållet i produkterna. Att vandra med för lite energi är mycket tungt. Normalt energibehov under en vandring är ungefär 2000-4000 kilokalorier i dygnet, beroende på vandringens svårighetsgrad samt personliga egenskaper. Under vintern förbrukar du mera energi än under sommaren. Var speciellt uppmärksam på matens förpackningar. De ska antingen tas med hem eller kunna brännas. Det är också bra att ta med små mellanmål som man kan äta medan man är igång eller under en paus.

167

I terrängen När vandringen har kommit så lång att man rör sig i terrängen så är målet att göra den till en trevlig upplevelse utan obehagliga överraskningar. För att kunna göra det måste du beakta följande saker.

168 Vandringsrytmen Det är roligt att vandra så länge man kommer ihåg pauserna. En kort, ungefär 10 minuters paus med en timmes mellanrum håller dig piggare än tre timmars vandring med en lång paus. Den första pausen kan man gärna hålla under den första halvtimmen, så att man kan justera utrustningen och stretcha. I kallt väder lönar det sig

att ta på en varm pausjacka. Under pausen är det bra att dricka och äta små mellanmål, som till exempel nötter, russin och smörgås. Ett kort stopp efter en tung etapp återhämtar. Det är inte meningen att du ska svettas under vandringen. Anpassa farten enligt terrängens förhållanden och dina egna krafter. Annars blir dina kläder fuktiga i onödan och du tröttar ut dig själv. Det är under vandringen viktigt att hålla utrustningen i användbart skick hela tiden. Blöta kläder ska man torka vid första bästa tillfälle, till exempel under en paus eller vid brasan. Sovsäcken ska vädras och torkas på morgonen innan den packas ner.

Vätskebalansen En uttorkad kropp blir trött. Drick en munfull var tjugonde minut. Vätska kan tas upp av kroppen i små mängNär du bär ryggsäcken ska midjebältet bära den största delen av ryggsäckens totala vikt. Axelbandens uppgift är att hålla ryggsäcken stadigt mot ryggen. Ryggsäckens tyngdpunkt ska vara så nära ryggen som möjligt. Tyngdpunktens läge i lodrät riktning beror på terrängens svårighetsgrad. I lättframkomliga terränger är det bekvämt att bära en ryggsäck som har tyngdpunkten högt upp. I svårframkomlig terräng är det bra att ha tyngdpunkten så lågt ner som möjligt för att kunna hålla en bra balans.

der åt gången. Som dricka lämpar sig rent vatten eller svag saft. Tecken på vätskebrist är huvudvärk, trötthet och apati. En människa som väger 45 kilo gör av med två liter vatten per dag i vilotillstånd. Samma mängd vatten kan man göra av med under ett par timmar när man vandrar. När det är kallt känner du inte samma törstkänsla, men behovet av vatten är ändå det samma.

Att röra sig i grupp Människors fysiska egenskaper är olika, en del rör sig snabbare än andra. För den allmänna trivselns skull ska man anpassa farten enligt den långsammaste. Man ska också se till att de som rör sig långsammast får tillräckligt långa pauser. Det går lätt så att de som kommer först till pausplatsen vill ge sig iväg när de långsammaste just nått plasten.

Att transportera utrustningen Sättet att transportera utrusningen varierar beroende på vandringens

natur och längd. Under vanliga skogsvandringar är ryggsäcken det vanligaste bärhjälpmedlet men på vintern kan man också använda en pulka. Försök förbruka så lite energi som möjligt vid bärandet av utrustningen. Välj enligt omständigheterna det lättaste och bekvämaste bärsättet. Det här betyder alltså den rätta packnings-, bär- och transporttekniken.

Att röra sig till fots

169

Rör dig med god hållning. Om underlaget är platt, gå rak i ryggen. Luta inte för mycket framåt då du går i uppförsbacke, för det belastar kroppen. Försök hålla fotbladen rakt framåt då du går. Om du vrider dem utåt eller inåt belastar du dem på ett ovanligt sett, vilket kan leda till ledbesvär. Om dina knän blir sjuka så försök ändra din ställning så att du går lite framåtböjd. När du går i nedförsbacke är det ytterst viktigt att dina skor sitter bra, annars kan de börja skava på tårna. Under en vandring är det viktigt att hålla utrustningen användbar hela tiden. Fuktiga kläder torkas vid första bästa tillfälle, till exempel under pausen eller vid brasan. Sovsäcken torkas på morgonen innan den packas ner.

Allemansrätten

170

Tack vare allemansrätten får alla som bor i Finland använda naturen fritt. Det har ingen betydelse vem som är markägare. För att röra sig i naturen behöver man inte någons lov och man behöver inte betala för det. Allemansrätten är en allmänt antagen sed och den grundar sig på lagen. Alla

människor, också utlänningar, kan utnyttja allemansrätten. Trots rättigheterna så får man inte göra skada eller störa i naturen. Dessa rättigheter gäller även i de andra nordiska länderna. I övriga Europa varierar rättigheterna från land till land.

Läs mer om allemansrätten på: www.miljo.fi/allemansratten

Enligt allemansrätten är det tillåtet att:

Det är alltid förbjudet att:

Röra sig i naturen till fots, på cykel eller på skidor.

Fälla och skada träd, riva mossa och ris eller kvistar.

Simma och röra sig på vattnet och isen.

Störa fåglar eller andra djur.

Vistas och tälta kortare tider, till exempel en natt.

Skräpa ner.

Meta och pilka.

Köra moped, fyrhjuling eller andra motorfordon.

Ankra kortare perioder samt ta i land.

Långvarigt tältande utan lov och störande av hemfriden.

Plocka svamp och bär.

Göra upp eld på andra än utmärkta ställen utan markägarens lov. Göra upp eld under varning för skogsbrand.

Detta får dock inte göras nära andras gårdar. Man får inte föra oljud, förstöra åkrar eller planteringar eller störa människor eller djur.

I nödsituationer är det tillåtet att göra upp eld, om det till exempel finns risk för köldskador.

171

Muskelvård

172

Genom att sköta om musklerna så återhämtar de sig bättre och smidigheten ökar. Du förebygger dessutom risken för belastningsskador. I detta kapitel behandlas främst stretchning. I vandrarens muskelvård är det viktigt att mjuka upp musklerna genom att tänja både före och efter prestationen. Det är speciellt viktigt att komma i håg att tänja före och efter en lång vandring. Detta görs för att undvika sjuka muskler efter vandringen.

Före och efter Före vandringen värmer man upp och tänjer (varje stretchnings längd 10-15 sek.). Uppvärmningen kan också genomföras så att du går lugnt ca 1015 min och sedan stannar upp för att tänja. På detta vis har musklerna redan lite värmts upp, uppvärmningen är alltså gjord. Ryggsäcken och annan packning tas av under tänjningstiden. Efter vandringen görs tänjningar, av samma längd som före vandringen,

Gång och cykling Höftsträckare: Dra knät mot armhålan tills tänjningen känns i baken.

Yttervrid av höften: Tryck foten neråt med den andra, tills tänjningen känns i höften.

Vinkla knät: Håll ryggen rak och lyft ett ben framåt genom att stöda med händerna ända tills tänjningen känns i låret.

Lårets framsida: Dra hälen mot baken ända tills tänjningen känns i lårets framsida. Håll benen ihop.

Böj vristen: Sitt på knä så att tårna pekar bakåt.

Böj tårna och vristen: Placera tårna mot en vägg så att de pekar uppåt längs med väggen och böj dig framåt så att benet hålls rakt. Stretchningen ska kännas i vaden. Upprepa med knät böjt.

för att återhämta musklerna. Efter en lång och tung vandring ska man låta musklerna återhämta sig ett par timmar innan man gör längre stretchningar (30-120 sek.).

Massage För att mildra sjuka och spända muskler kan man lätt massera dem några minuter. Om det känns bra så är det till nytta. Men om det gör ont så är muskeln så låst att det inte blir bättre av att massera i det läget. Ryggsäckens påfrestning Sträck ut kroppen: Luta dig mot en vägg och skuffa kroppen bort med fötterna tills tänjningen känns i ryggen. Sidoböjning av kroppen: Sitt med ena benet rakt och det andra böjt och luta dig mot det raka benet tills tänjningen känns i nedre ryggen. Du kan hitta själv på olika tänjningar. Det viktiga är att du känner tänjningen i den ansträngda muskeln. Kom i håg att upprepa tänjningen på båda sidorna!

Stretchning Det lönar sig alltid att stretcha, åtminstone de muskler som har varit i användning under prestationen. Vid vandring och cykling betyder detta åtminstone nedre delen av kroppens huvudmuskelgrupper. Också de muskler som varit under packningen och blivit trötta, som till exempel axlar, bröstet och ryggen, är bra att stretcha.

Föra skuldrorna närmare: Dra med hjälp av knät ner händerna som håller om knät så att tänjningen känns i skuldrorna. Bröstmusklerna: Placera handen mot väggen och vrid kroppen tills stretchningen känns i bröstmuskeln. Handens höjd kan justeras. Höjning av axlarna: Luta huvudet åt ena sidan och hjälp till med samma sidas hand, håll tills tänjningen känns i axeln.

173

Cykeln Cykeln är ett snabbt vandringsredskap; vyerna hinner ändra många gånger under en dag. Det är också lättare att transportera utrustning på en cykel än till fots.

174 Planeringen av en cykelutfärd Resan -- En person som är i gott skick och som åtminstone har cyklat lite tidigare, kan cykla ca 20 km i timmen och 100 km om dagen (inklusive pauser) i en terräng som inte är märkbart kuperad med en växelcykel som är i gott skick. -- Äventyrsscouter och spejarscouter kan cykla 10-15 km i timmen och 20-50 km om dagen med pauser inberäknat, beroende av ålder och utrustningens skick. En trygg dagsetapp är 20-40 km.

Packandet av cykeln -- Sadelväskor är till stor hjälp vid

packandet. Det lönar sig att ha två väskor för då hålls cykeln i balans. Sovsäck och liggunderlag kan spännas fast ovanpå. -- Packa inte för mycket vikt bak på cykeln för då kan det bli ostadigt att cykla.

Korrigeringar under resan -- Om keden hoppar av kugghjulet så

lyft den tillbaka upp på kugghjulets framdel och trampa. På detta vis faller keden tillbaka på plats. -- Olja keden efter regn. -- Reglera styret och sitsen vid behov.

Så här byter och lappar du däckets innerring: -- Ta loss det söndriga hjulet

från cykeln. Du behöver två passande skiftnycklar. Vrid axeln i båda ändorna med skiftnyckeln när du tar loss hjulet. -- Ta loss ytterdäcket med ett däckjärn längs med hela fälgen. -- Lösgör först ventilen och sedan innerdäcket och leta sen efter hålet. -- Lappa hålet: Rugga upp ytan kring hålet. Tillsätt limmet och vänta 10 min. Ta bort folien från lappen och tryck den på plats. Tryck på en stund och dra sen bort skyddsplastet.

Serva cykeln

Vänd cykeln upp och ner. Snurra på både fram- och bakhjulet och kolla att de säkert snurrar bra. Kolla att de snurrar rakt. Om de svajar i sidled eller upp och ner så måste man spänna ekrarna. För att få detta ordentligt gjort är det bäst att föra cykeln till en cykelverkstad.

Kolla att styret och sadeln är på rätt höjd. När du sitter på sadeln och har benen på pedalerna så ska benen vara nästan raka när pedalen är nere. Styrstången ska vara på ungefär samma höjd som sadeln eller lite lägre.

Kolla att lampan fungerar. Om lampan är batteridriven så ta med reservbatterier

175

Testa att bromsarna fungerar. Byt bromsklossar vid behov.

Kolla att reflexerna är hela och på plats.

Prova att växlarna fungerar ordentligt och justera dem efter behov. Läs mer i cykelhandboken eller fråga råd i cykelaffären.

Kolla att keden är i skick och tillsätt olja vid behov. Om keden inte hålls på plats när du cyklar är det skäl att byta ked och kugghjul.

Kolla däcken och fyll på mer luft vid behov. Däcket ska inte svikta mycket när du trycker på det på mitten.

Skidor Att röra sig på snö med skidor eller snöskor är lättare än att gå till fots. Vintervandring är krävande så börja med att öva grundkunskaperna på sommaren och hösten.

176

Olika skidor -- Längdskidor är bra och snabba i spåret. Eftersom skidan är smal så lämpar den sig inte för snödrivor. Pjäxorna är dåliga för vandring. -- Skogsskidor lämpar sig också för snödrivor eftersom de är långa och breda och bär ovanpå snön. Terrängskidan är långsammare i spåret. Som pjäxa fungerar en gummistövel med filtfoder som också lämpar sig för vandring. -- Fjällskidan lämpar sig för dem som skidar i fjällen. Det går bra att åka utför och de fäster bra på hala sluttningar tack vare en annorlunda bindning och kant. -- Snöskor lämpar sig i mjuksnö i uppförsbacke eller i buskig terräng.

Vallning För att få en trevlig skidupplevelse är det vikigt att valla rätt. Vid traditionell skidstil så sätter man fästvalla under mitten av skidan och glidvalla under resten av skidan. Skidan som används för traditionell skidning har en botten som är lite böjd vilket innebär att fästvallan inte rör vid spåret om inte tyngden är mitt på skidan. Området som har fästvalla kan kollas så att man ber en kompis röra ett papper under skidan när man står vanligt jämnt på skidorna. På detta vis kan man se att området med fästvalla är det där pappret glider fritt. När man skidar skridskostil så ska hela bottnen på skidan glida. Vid glidvallning så börjar man med att ta bort gammal vallning från bottnen. Passande glidvalla stryks i ett tunt lager på hela bottnens bredd. Låt vallningen stelna och ta bort överloppsvalla med en sickel. Till slut

45° Genom att sickla kan man ta bort gammal valla från skidans botten innan man stryker på ny.

Fästområde

Vallningsfria skidor. På en del turskidor används en fjällbotten som gör att skidan är mindre bakhal än ett vanligt slätt botten.

borstas bottnen med en nylonborste. Fästvalla stryks på fästområdet, vilket möjliggör sparken när du skida traditionell stil. Den enklaste fästvallan är fästtejp. Med den gör du enkelt ett fästområde på skidans botten. Alternativt kan du använda burkvalla som väljs efter vädret. Först kan du lätt rugga upp fästområdet med sandpapper. Burkvallan styrks på så jämnt som möjligt. Vallan jämnas ut genom att gnida med korken. För att göra vallan slitstarkare kan du stryka på ett lager grundvalla. För att kunna välja rätt valla behövs sakkunskap: valltypen beror på temperaturen, snöns konsistens och ålder.

Tekniken Vid traditionell skidstil i spåret börjar rörelsen med en spark. I början av sparken är tyngdpunkten på det sparkande benet. Med skidan sparkar du fart vilket betyder att fästområdet borde bita sig fast vid snön och benets rörelse gör att skidaren trycks framåt. Sparken görs så att du utnyttjar rörelsen från hela kroppen, och med den kraften rör sig kroppen framåt och lite uppåt.

Rörelsen lättar på skidan vilket gör att den glider bättre. Rörelsen fortsätter i en glidperiod tills rörelsen har avtagit så mycket att du måste upprepa rörelsen med andra benet. Vid terrängskidning beror skidtekniken på terrängen. Om du till exempel drar en pulka så är fästet viktigare än glidet. Vid krävande partier och i till exempel uppförsbackar kan man använda stighudar för att få extra fäste.

Transport av utrustning Vid kortare utfärder är en ryggsäck lämplig oberoende av terräng. En ryggsäck lämpar sig för en tät och kuperad terräng. Pulka används vid längre fjällvandringar. Användningen av pulka förutsätter oftast stighudar. Om du använder en ryggsäck räcker en bra vallning. Terrängskidtips -- I en kort och brant uppförsbacke lönar det sig att stiga sidleds genom att lyfta skidorna turvis bredvid varandra uppåt. -- I en lång backe kan man skida sicksack uppåt genom att använda sig av lappsvängen

Lappsvängen

Lappsvängen sker i två skeden. Först svänger man skidan yttervägen så att den pekar utåt. Efter detta svänger man också den andra skidan bredvid den första sidan.

177

Roddbåt och kanot Åra

178

Akter

Bänk

Förtöjningslina och dess ögla i fören För

Sjöklyka

I Finland kommer de två vanligaste sjöbåtsmodellerna från Tavastland och Savolax. Båten från Tavastland är hög och styvare att vända. Den lämpar sig bra för längre resor. Båten från Savolax är låg och smidig. Den lämpar sig bra för grundbehoven. Därtill är den även stabilare till havs. Traditionellt tillverkas båtarna av trä, men nuförtiden tillverkas båtarna även i glasfiber och aluminium. Träbåtar kan läcka till en börja, men springorna sväller igen efter en tid i användning. En roddbåt är ett bra transportmedel för mindre grupper. Den rymmer mycket saker och den är lätt att lasta. Det är säkert och lätt att lära sig ro.

Att ro Båten rör sig framåt då man ror och bakåt då man hopar. Roddtaget börjar med att man rör sig framåt på bänken och lutar sig framåt. Lägg sen

Till havs används en U-formad klyka vilket möjliggör att årorna kan röra sig friare.

årorna i vattnet så långt mot fören som möjligt och som det känns naturligt. Till nästa drar man årorna bakåt. I början av rörelsen håller man armarna raka. Kraften till årorna fås från rörelsen då överkroppen rörs bakåt. Kom ihåg att ta spjärn med benen mot fotstödet. Baken glider bakåt på bänken. Rörelsen färdigställs genom att armarna böjs. Direkt därefter följer nästa roddtag. Genom att hopa kan du tillfälligt röra båten, så tekniken är inte så viktig. När man hopar så sänks årorna så långt mot aktern som möjligt. Samtidigt böjer man armarna och trycker kroppen framåt. I båten från Tavastland går årorna i kors så se upp så att inte fingrarna blir i kläm.

Att styra och vända båten För att styra båten finns det tre sätt: ro eller genom att styra med en paddel eller ett roder i aktern. Om roddaren

manövrerar båten styr han eller hon genom att justera kraften i roddtagen mellan höger och vänster. Om man vill ro till höger så ror man kraftigare med vänster åra och tvärtom. Vid små svängar ror man med båda årorna. Vid större svängar så ror man endast med en åra. Om man vill svänga på plats så ror man med den ena åran och hopar med den andra. När båten styrs från aktern med en paddel eller ett roder så ror roddaren lika kraftigt med båda årorna. Svängen fås till stånd genom att paddeln eller rodret svängs på tvären, sett från båtens färdriktning. I grunt vatten kan man svänga båten genom att staka.

Kanot och kajak Kanoter och kajaker är snabbare, rankare och trängre än en båt. I en kanot ryms 2-3 personer med saker. Att paddla Vid paddling av såväl kanot som kajak används samma principer. Paddlingsrörelsen börjar med att man svänger kroppen och sänker paddeln i vattnet snett framåt. Försök få paddeln i vattnet lodrät ner mot vattnet. Till nästa drar man paddeln lodrätt bakåt genom att svänga kroppen. Föreställ dig att du försöker dra kanoten mot paddeln. Till slut lyfts paddeln för ett nytt drag genom att du böjer armarna. En kanot paddlas av två personer som paddlar på varsin sida. Den som sitter bakom påverkar mera kanotens färdriktning, alltså är det han eller hon som styr. Om båda personerna padd-

lar med lika stor kraft svänger kanoten mot den sida som den främre paddlaren paddlar på. Detta kan undvikas genom att den bakre paddlaren använder ett så kallat J-drag. I slutet av J-draget så svängs paddeln i linje med kanoten och paddeln förs bort från kanoten. Paddeln fungerar alltså en stund som ett roder. Nödsituation på vattnet Kom ihåg nödvändig säkerhetsutrustning: flytväst, öskar, rep och vattentätt packad utrustning (också telefonen). Fundera på förhand ut vilka situationer som kan uppstå. Om något ändå skulle gå galet gör så här:: 1. Trygga den primära säkerheten, alltså att alla är på ytan och vid medvetandet och att alla har något sorts flytredskap. Om kanoten eller kajaken flyter, håll i den och klättra upp på den. 2. Om de är möjligt så sväng kanoten eller kajaken rätt och töm den med ett öskar eller med en pump. Försök kliva tillbaka in i kanoten från aktern eller fören. 3. Om stranden är nära så försök knuffa kanoten till stranden. Försök inte att simma med den ensam för avståndet kan vara för långt. 4. Försök att få hjälp genom att vissla i flytvästens visselpipa, vifta med händerna ovanför huvudet eller ring med en telefon. 5. Byt så fort som möjligt till torra kläder.

179

Korsande av vattendrag

180

Att korsa ett vattendrag

Olika sätt att ta sig över

Under vandringar kan man stöta på vattendrag; åar eller sjöar, som det inte lönar sig att gå runt. Då måste man ta sig över dem. Det finns många tillvägagångssätt då man ska ta sig över, men det viktigaste är att det sker säkert. Till beslutet om och hur man ska ta sig över inverkar åtminstone följande: -- Personernas kunskaper: Kan vi säkert göra ett vattentätt överfartshjälpmedel och kan vi simma? Livsfarliga risker ska man inte ta. -- Vattnets temperatur: Är det så varm att vi kan simma eller ska vi göra ett flytande överfartshjälpmedel? -- Strändernas avstånd: Orkar vi simma? Är det möjligt att dra ett rep mellan stränderna? -- Vattenströmmar: En å som strömmar djupt är inte säker att ta sig över.

Simmandes: För det behövs 1-2 hela plastsäckar per person. Ryggsäcken och kläderna man har på sig sätts i sopsäcken. För säkerhets skull så kan man sätta en säck till utanpå så att öppningen är åt motsatt håll. Öppningen rullas åtminstone tre varv och knyts sen ihop. Om man lämnar lite luft i plastsäcken så flyter den lättare. När man simmar med ryggsäcken så skjuter man den framför sig. Alternativt kan man fästa ett band i ryggsäcken. I ändan av bandet görs en ögla som inte kan spännas och som lätt går att lossa.

A-bock: En A-bock kan användas på många olika vis för att ta sig över ett vattendrag. Man kan göra ryggsäcksflottens stomme av den. Då fästs pontonerna i hörnen och själv sitter man på A: ets tvärsträck. Med en stor A-bock kan man ta sig över ett vattendrag också så att man sätter sig på tvärstrecket och fäller A:et över ån.

Ryggsäcksflotte: Ryggsäcksflottens idé är den att man använder flera ryggsäckar som pontoner. Ryggsäckarna görs vattentäta med plastsäckar eller ryggsäckens regnskydd. Ryggsäckarna sätts ihop med en stadig käpp. Alternativ kan man först sätta ihop ryggsäckarna i varandra och sen vira in dem i en presenning eller annat vattentätt material. Om man också använder kvistar och ris så flyter flotten bättre. På en ryggsäcksflotte ligger man oftast och paddlar med händerna.

Vada: Grunda åar och bäckar kan man ta sig över genom att vada. Som stöd när man går kan man använda en käpp. När du vadar lönar det sig att ta korta steg för då håller du din balans bättre. Simtossor eller andra skodon förbättrar fotfästet på hala stenar. Ryggsäckens midjebälte och bröstremmen tas upp så att ryggsäcken lätt fås bort i en nödsituation. I en djupare å eller bäck kan man dra ryggsäcken över till andra sidan med ett rep efter att man själv redan kommit över. I lättare förhållanden kan man också bära ryggsäcken på huvudet

Risfia: En risfia görs av kvistar, rep och presenning och den kan hålla flera personer. Risfian framförs genom paddling. Ifall man fäster ett långt rep i risfian så kan man dra den tillbaka till stranden så att nästa gäng kan använda den. En paddel kan man göra av en Y-formad käpp som man hittar i skogen. Över klykan dras ett vattentätt tyg, som till exempel en plastpåse eller sovsäckspåse.

181

Säkerhet på isen

182

Isens hållbarhet ska mätas enligt kärnisens tjocklek. Isens tjocklek kan variera mycket på korta sträckor, till exempel på grund av strömningar eller bottentypen. En fast kärnis på 5 cm håller en person. Om det rör sig

flera personer på isen måste den vara 10 cm. Vårisen som solen har lyst på kan ge vika fast den är 30 cm tjock. Rör dig alltid tillsammans med en kompis på isen, aldrig ensam!

Svag is – farliga ställen

Åar, sjöars trängre passager samt åars och bäckars deltan.

Vid stup och strandbankar.

Vass gör isen skörare. Vid en spricka är isens hållbarhet lägre.

Grund som finns under eller ovanför ytan gör isen i närheten skörare.

Utrustning för den som rör sig på isen En bra isdubbstav går igenom 5 cm tjock is på ett slag. Med den kan du testa isens hållbarhet men också hjälpa upp dig själv eller andra från en vak. En vanlig träkäpp är bättre än ingenting. Rädda dig ur en vak: -- Håll dig lugn och försök andas normalt. -- Ropa genast på hjälp och blås i visselpipan. -- Sväng dig åt det håll du kom ifrån. Ta loss eventuella skidor. -- Krossa isen så lång det går. -- Res dig genom simsparkar till upprätt ställning och hoppa upp på isen. Använd stavarna som isdubbar. -- Rulla, kravla och kryp på alla fyra tills du säkert är på stadig is. Håll dig i rörelse. -- Sök dig snabbt till värmen. Om du inte kan ta dig upp, ta tag i iskanten och rör dig så lite som möjligt för att förlora så lite värme som möjligt. Ropa på hjälp.

££Läs mer om hypotermi på sid. 281.

Om någon annan behöver hjälp: -- Leta efter ett långt föremål, till exempel ett rep, stång, kvist, åra eller din egen jacka. -- Närma dig vaken från den sidan där isen är starkare. Kryp på alla fyra eller åla de sista metrarna. -- Om ni är flera som kan hjälpa, bilda en kedja. -- Rör på den nedkylda försiktigt.

När du rör dig på isen är följande utrustning viktig: -- isdubbar -- visselpipa, så att du kan kalla på hjälp

-- en stadig isdubbsstav -- livlina och ryggsäck som

fungerar som flytetyg när den är packad vattentätt med kläder och handduk

183

Packning och utrustningslista

Kåta, tält, vindskydd eller motsvarande Karta och kartficka Snöre Först hjälpen utrustning Isoleringstejp Stormkök och bränsle Tändstickor Sopsäckar Yxa och såg Sytillbehör och järntråd Diskborste och diskmedel WC-papper Patrullvimpeln Såg, hammare eller motsvarande slöjdredskap

Tävlingar

Vandring

Vinterläger

Sommarläger

Patrullutrustning

Det här behöv du oftast. Ibland finns ex. tält och matlagningsutrustning färdigt på lägret, och då behöv du inte ta dem själv med. Det här kan du behöva. Kolla enligt väder och evenemangstypen. Det här kan du ta med om du vill. Försäkra dig om att det till exempel är tillåtet att ta med mobiltelefonen!

Hajk

184

I tabellen intill finns en lista på de saker du behöver på olika utfärder, läger och vandringar. Till varje hajk, vandring, läger eller tävling kan du behöva utrustning som meddelas om skilt. Din egna ledare ger mer information om vad du behöver med. Kläder ska du packa med så mycket som du tror att du kommer att använda. Förbered dig på olika väder. Packa din utrustning så hittar du dina saker lättare. Packa vattentätt. Utrustningen behö-

ver inte vara den nyaste och finaste, bara den passar. Det lönar sig att låna eller köpa av äldre scouter. Märk alltid din utrustning ifall du skulle tappa något, så får du tillbaka det du tappat.

Dagsutfärd

Utrustningslista

t t,

Tävlingar

Vandring

Vinterläger

Sommarläger

Hajk

Dagsutfärd

Personlig utrustning Sovsäck Liggunderlag Sittunderlag Matkärl; tallrik, mugg, sked, gaffel, kniv i en tygpåse Ryggsäck + regnskydd Skalkläder, regnkläder, regnkappa Vadderade kläder Bytesunderkläder och sockor Fleece, ylletröja eller motsvarande Underställ Handskar och mössa Solglasögon Sandaler Kniv Kamera Stövlar eller andra vattentäta skor Scoutskjorta Scouthalsduk Mobiltelefon Kompass Handduk Simdräkt Myggspray Personlig medicin Tandborste och tandkräm Fick-/pannlampa och batterier Vattenflaska Yllesockor Nattdräkt Kikare Solkräm Anteckningsmaterial

185

Klädsel

186

Fukt, kyla och vind är vandrarens värsta fiender. Ju kallare det är ute, ju hårdare det blåser och ju fuktigare luften är desto snabbare förlorar kroppen värme. Förutom vädret inverkar också kroppens egen värmeproducering och svettproduktion på klädvalet. Att ha på sig för mycket kläder är lika farligt som att ha på sig för lite p.g.a. att kläderna blir fuktiga av svett och det i längden blir kallt. Du lär dig klä dig rätt genom att prova och få Värme erfarenheter.

Ytterplagg: skaljacka

Svett Underlager Mellanlager

Regn och vind

Pauslager: pausjacka Ytterplagg: skalbyxor

Principer med lagerklädsel

Utrustningen

Genom att använda många tunna lager så kan du lätt reglera hur varmt du vill ha och det är lätt att torka och ta hand om kläderna. Luften mellan lagren isolerar effektivt. Underlagret håller kroppen torr och överför fukten till de följande lagren. Plagget bör vara åtsittande och elastisk. Ett bra underplagg känns bra och förorsakar inte skavsår fast det är i flitig användning. Konstfiber är ett bra material. Mellanlagret håller kroppen varm och för fukten vidare. Ett bra mellanlager är luftigt och rymligt, till exempel en ylle- eller fleecetröja. Du reglerar värmen genom att ta bort och sätta till lager. Under vintern kan du använda flera mellanlager på varandra. Ytterlagret skyddar mot vind och regn och släpper ut fukten. Dräkten ska vara tålig, även i lite häftigare lekar. Du behöver nödvändigtvis inte två olika ytterplagg för sommaren och vintern, huvudsaken är att det ryms många lager kläder under på vintern. Bra skalplagg andas och är vattentäta. Extremiteterna; dvs. händer, fötter och huvud är känsliga för kyla. Kolla att du säkert har vristerna, handlederna, korsryggen och halsen väl skyddade och att fötterna hålls torra och varma. Pauslager används på krävande utflykter och vandringar. Det är ett rymligt och varmt plagg som kläs utanpå de andra plaggen när värmeproduktionen minskar under pausen.

Tunna handskar eller fingervantar är praktiska när du ska arbeta med något som kräver fingerfärdighet. Utanpå dem är det lätt att dra på ett par påshandskar. Mössan fungerar som under- och mellanlager. I krävande förhållanden fungerar en vindtät huva som ytterlager, den skyddar samtidigt nacken. De sockor som kommer närmast huden ska vara åtsittande och bekväma, sockor som innehåller ylle är att rekommendera. Utanpå kan du ännu sätta ett par tjockare yllesockor. Förutom sockor kan du också sätta in ett par isolerande sulor i kängorna. Gummistövlar passar bäst i våta marker. Det finns särskilda stövlar för vandring vilka är formade och ger bättre stöd. För vinterbruk finns också gummistövlar med foder. Det är bra att alltid använda sulor och yllesockor i stövlar. Halsdukar och buffar är mycket användbara och lämpar sig bra när man vill skydda halsen och ansiktet. Vandringsskor är formade så att de ska stöda foten också i krävande terräng. De skyddar bra mot fukt och kyla och de andas också. Vandringsskorna ska sitta perfekt på foten, annars kan de börja skava. Det tar några veckor av användning innan läderkängor mjuknar upp. Förutom gummistövlar och vandringsskor är det bra att ha ett par lägerskor. Lägerskorna ska vara lätta att ta med. De ger möjlighet att vila fötterna och tid för vandringsskorna att torka. ££Mer information om utrustning och material på s 190.

187

Rinkka Ryggsäcken Rinkkoja karkeasti Det finns on i stora drag två ottaen kahdenlaisia: olika typers ryggsäckar: Putkirinkassa on har Ramryggsäcken putkimainen en rörformadrunko ram rinkan utanförulkopuolella ryggsäcken.

188

Rosnaeli Den anatomiska anatomisessa ryggsäcken har rinkassa runko en ram inne i on rinkan sisällä ryggsäcken.

Rinkan Justera laittaminen ryggsäcken selkään 1. kaikki kantohihnat. 1. Löysää Lös på alla Kiristä kompressiohihnat bärremmar. Spänn åt (anatomisessa rinkassa). (i kompressionsremmarna Rinkkaa on mukavampi den atomiska ryggsäcken). kantaa, jos seäreitrevligare hölsky. Ryggsäcken att bära om den inte svajar. 2. Lantiovyön on tarkoitus 2. Midjebältet bärarinkan ungefär kantaa noin ska puolet hälften av ryggsäckens painosta. Kun laitat rinkan vikt. Efterkiristä att duensin satt på selkään, lantiovyö ryggsäcken kohdalle. så spänn Jos först lonkkaluun midjebältet vid höftbenen. rinkassa on rintaremmi, Om voi ryggsäcken en sen kiinnittäähar aivan rem över bröstet kan den ensimmäisenä, jolloin rinkka spännas allra förstpaikoillaan. så hålls pysyy paremmin ryggsäcken bättre på plats.

3. Axelremmarna Olkahihnat kannattelevat ska bära resten loput rinkan painosta. Kun av vikten. Spänn axelremmarna olet saanut lantiovyön jämnt och passligt spänt efter kiristettyä, kiristämidjebältet. olkahihnat att du har spänt tasaisesti ja sopivan tiukalle. 4. Spänn Kiristä tasapainohihnat lopuksi toppstramarna tiukalle. Josdu till sist. Om olkapäitäsi alkaa får ont i axlarna särkeä, löysää kan du lösa på tasapaino hihnoja. toppstramarna.

Utgångspunkten för de justeringar som nämnts är att ryggsäcken ska passa bäraren. Speciellt avståndet mellan midjebältet och axelremmarna bör vara lämpligt. När ryggsäcken är på ryggen ska midjebältet sitta vid höftbenen när axelremmarna ligger på ett naturligt ställe på axlarna. I praktiken är avståndet mellan midjebältet och axelremmarna några centimeter kortare än avståndet mellan höftbenen och toppen av axelmuskeln. Båda ryggsäcksmodellerna passar för scoutbruk. Rörryggsäcken är den traditionella vandringsmodellen. Utanpå den får man fast mycket saker och den är bekväm att bära också när den är tung. En anatomisk ryggsäck är kompaktare och bra att bära när den är rätt packad. Den anatomiska ryggsäcken är bättre att resa och röra sig med i mer krävande terräng tack vare sin smala profil.

Reparation av ryggsäcken Med en nål och stark tråd kan du reparera en reva i ryggsäcken. I fältförhållanden är järntråd det pålitligaste. Remmar som gått av eller rispats upp kan bytas. Nya spännen fås från många butiker. Om du inte själv kan reparera ryggsäcken så för den till en skomakare.

Packandet Bekvämligheten är viktig vid längre vandringar. Det avgörande är ryggsäckens tyngdpunkt, dvs. den punkt i ryggsäcken där de tyngsta sakerna finns. Tyngdpunkten ska alltid place-

ras så nära ryggen som möjligt. I lodrät riktning kan tyngdpunkten ligga där bäraren själv tycker att det känns bäst. När ryggsäcken bärs långa sträckor i lätt terräng kan tyngdpunkten ligga högre upp, ungefär vid axlarna. I mer krävande terräng förbättrar en lägre tyngdpunkt balansen. Fakta -- Ryggsäcken får väga högst en fjärdedel av din egen vikt när den är packad. -- Utrustning som du ofta behöver lönar det sig att packa lättåtkomligt. -- Kläder packas vattentätt i till exempel plastpåsar. I en påse packas liknande kläder. -- Undvik att ha föremål hängande utanpå ryggsäcken. De stör balansen och kan vara i vägen när du söker något i ryggsäcken. -- Tyngdpunkten bör vara lägre ner när du skidar än när du går.

189

Ett sätt att packa en ryggsäck. Om du ännu ska ha med ett tält kan det placeras under liggunderlaget eller i nedre fickan istället för sovsäcken, som då placeras under topplocket.

Utrustningens material

190

När du köper friluftsutrustning, be försäljaren berätta om utrustningens egenskaper och underhåll. För att du ska kunna underhålla din utrustning rätt måste du känna till dess material och skötselanvisningar. Fel sorts tvätt kan krympa eller töja

ut fibrerna. Utrustningen måste tvättas eftersom smuts täpper till luftrummen som finns mellan fibrerna, vilket leder till att isoleringen försämras. När du sköter din utrustning rätt så håller den längre.

Skaljackans skötselanvisningar -- Tvättas i 30 gradigt vatten. -- Förbjudet att använda klormedel.

-- Förbjudet att stryka. -- Förbjudet att torktumlas

Naturmaterial Bomull 40 CO Bomull fås från bomullsväxtens blomning. Det är ett skönt 30och mjukt WO material som effektivt binder fukten. Den isolerar inte vilket gör att den är 30 ärSE sval på sommaren. När vädret kallt ska man inte att använda underkläder – till exempel sockor – av bomull ef30 tersom fuktig eller våt bomull är kallt. Bomull är inte heller bra som innertyg i sovsäcken. 40 CO Ylle Ylle eller ull är 30 WO fårets päls. Det är ett varmt material p.g.a. att varje hår 30 SE 30

är ihåligt. Ylle anpassar sig efter olika omständigheter: det isolerar även som fuktigt, det andas och är brandsäkert. Ylle lämpar sig både i underkläder och mellanlager, men kan klia på känslig hud. Du ska vara 40 försiktig CO när du tvättar ylle. För tjocka ylletröjor räcker ordentlig vädring. 30 WO Silke Silke fås från silkes 30 larvens puppa. Det SE är svalt på sommaren och varmt på vintern. Silke funge30 rar lika som ylle och känns därför inte kallt eller fuktigt mot huden. Silkeskläder ska tvättas tillräckligt ofta p.g.a. att svett minskar på hållbarheten.

30 SE ytterkläder. Tack vare sin hållbarDun het så lämpar sig konstfiber bra för Dun fås från sjöfåglarnas 30 ytterkläder och till underkläder tack fjäderbeklädnad. Dess vare sin förmåga att transportera egenskaper grundar sig fukt. Naturmaterial vinner konstfiber på dess porösa struktur som binder i kampen om vad som är varmare mycket luft. Dun används som fylloch mer brandsäkert. Ofta försöker ning i sovsäckar och vinterjackor. Dun man kombinera naturmaterialens och 40 är mycket slitstarkt och tvättåligt, CO konstfibrernas bästa egenskaper i ett vilket garanterar att det är långlivat blandmaterial. Konstfiber är väldigt och varmt. Dunprodukter tvättas 30i WO lättantändliga och en liten gnista kan 30 graders fintvätt, sköljs med rikligt lätt göra hål i tyget. med vatten, centrifugeras på högsta Mikrofiber betyder mikroskopist varv så torra som möjligt och tork30 SE små fibrer som spinns till trådar. Av tumlas sedan på låg temperatur tills mikrofiber fås en tät vävnad som de är torra. 30 håller vind, är vattenavstötande och Läder känns behaglig. Läder är ett material Membran som andas som fås genom att garva Skalkläder kan utrustas med memdjurhud. Det är slitstarkt bran som är vind- och vattentäta. och formbart vilket gör att Det finns olika typers skal och deras det lämpar sig bra som skomaterial. egenskaper varierar. Det lönar sig att Ta bort fläckar genast med en ren lära känna olika materials egenskaper och fuktig trasa. Smörja in regelbuninner man gör ett köpbeslut. Det finns det. Till svart och brunt läder finns två olika sorters membran: laminefärgkräm, ljust läder skyddas med gerade och ytbehandlade. Laminerade nomskinlig skoputs. Smörjan arbetas håller bättre tvätt och slitage än in på ytan med en skoborste i runda ytbehandlade. rörelser och den ska sen få dra in i Skalkläder som andas behöver lädret. Skon blänks med en torr trasa. regelbundet underhåll. Skalets porer Spraya till sist på läderskyddsmedel, täpps igen av smuts och den riktiga upprepa vid behov. Skyddsmedlet ytbehandlingen slits bort. Ytbehandskyddar skon från smuts och gör ytan lingen kan förbättras med impregneslitstarkare. ringstvättmedel

Konstfiber

Olika konstfiber framställs från olja och cellulosa. Speciellt polyamid (nylon och perlon) och polyester (Coolmax och terylene) används i

191

Makuupussi ja liggunderlaget -alusta Sovsäcken och

192

Makuupussi on monikäyttöinen yöpymisväline, jossa voi yöpyä sisällä ja Sovsäcken är ett övernattulkona, kesällä jamångsidigt talvella. Makuupusningsmedel man sen kan helppoon sova inne sin kätevyys som perustuu och ute med, bådejapå vintern och på kannettavuuteen hyvään lämmönsommaren. Sovsäckens behändighet eristyskykyyn. Makuupussin kanssa baserar sig på att den är lätt att bära on käytettävä makuualustaa, joka och isolerar bra. Medettä sovsäcken bör toimii sekä eristeenä pehmikkeedu nukkujan använda ett nä alla.liggunderlag som fungerar både som och Makuupusseja onisolation kahta mallia: mjukt underlag. suorakaiteen muotoinen peittomaDet finns sorters sovsäckar: kuupussi ja två muumiopussi. Peittoen rektangulär täckessovsäck och makuupussissa on tilaa kääntyillä en mumiesäck. I en täckessovsäck vapaammin. Muumiopussit ovat puohar du mera utrymme att röra dig. lestaan pienempiä ja siten kevyempiä. Mumiesovsäckarna är däremot Vähäisemmän hukkatilan vuoksi ne lättare och mindre. kuin Tack peittomakuuvare att de ovat lämpimämpiä har mindre utrymme så är pussit. Liianoutnyttjat pitkän makuupussin voi de också sopivaksi varmare. En för lång sovsäck lyhentää irtohihnalla. kan göras passligare med en lös rem.

Materiaalit Material muodostuvat pintakanMakuupussit Sovsäcken består av yttertyg, isolekaasta, eristekerroksesta ja vuorista. ringslager och Yttertyget är Pintakangas onfoder. tekokuitua. Kalleim-

missa malleissa siinä on vedenpitävä hengittävä kalvo. Vuori on halvemgjort av konstfiber. I dyrare modeller är missa makuupusseissa puuvillaa, skaleton vattentätt ochmutta andas.epäkäyI billigare joka miellyttävä modeller är fodret gjortKalliimmissa av bomull tännöllinen materiaali. vilket är skönt men opraktiskt. I dyrare makuupusseissa vuori on tekokuitua, modeller är fodret Tekokuidut gjort av konstfiber kuten polyesteriä. siirtävät som till exempel polyester. Konstfiparemmin kosteutta. ber transporterar fuktkäytetään bättre. Som Eristemateriaalina joko isoleringsmaterial används antingen untuvaa tai tekokuituja. Untuvan dun eller konstfiber. Dunetsjolloin fördelar hyvä puoli on eristyskyky, är dess isoleringsförmåga och då blir makuupussista saadaan kevyempi. sovsäcken lättare. Dunets negativa siSen huonoja puolia ovat paakkuundor är attja det lätt packas ihop och som tuminen eristyskyvyn merkittävä vått eller fuktigt isolerar detTekokuidut inte lika huononeminen märkänä. bra. Konstfiber isolerar bra även när eristävät myös kosteina ja kuivuvat de är fuktiga och de torkar snabbare. untuvaa nopeammin. Toisaalta teÅ andra sidan en konstfibersovsäck kokuidut ovatär herkempiä syttymään lättantändligare och tar mer kipinästä. Eristekerroksen onutrymme. hyvä olla Isoleringslagret bör vara jämnt tjockt tasapaksu (erityisesti läpitikatut sau(speciellt som går helt igemat ovat sömmar ongelmalliset), jolloin siihen nom är besvärliga) för att det inte ska ei pääse muodostumaan kylmäsiltoja. bildasvetoketjun kalla områden. Dragkeden bör Myös on syytä olla hyvin också vara väl skyddad. suojattu.

Underhåll

Användning

Sovsäckens egenskaper försvagas om den inte underhålls och förvaras rätt. -- Förvara inte sovsäcken i sovsäckspåsen. -- Stuva in sovsäcken i påsen, om du rullar den packas fyllningen åt ett håll. -- Torka sovsäcken på morgonen. -- Tvätta sovsäcken när den känns smutsig. -- Använd ett sovsäckslakan inuti sovsäcken.

Sovsäckens effekt baserar sig på dess isoleringsförmåga, så det lönar sig att krypa in i sovsäcken när du är varm. Rör dig ordentligt innan du lägger dig. Kroppen avger mycket värme via huvudet så det är vikigt att få sovsäckens huvudända att forma sig bra kring huvudet och hållas på plats. Använd mössa när det är kallt. Klä dig inte för varmt innan du kryper ner i sovsäcken. Det räcker bra med ett lager som andas eller till och med mindre. Byt om till torra kläder innan du lägger dig. Om det är riktigt kallt kan du klä på dig flera lager. Kläderna bör vara luftiga och isolera bra, till exempel vara gjorda av fleecematerial. Det kan vara fiffigt att skaffa två sovsäckar, en tresäsongs sovsäck och en sommarsovsäck, så då kan du på vintern använda dem på varandra.

Temperaturzoner Välj sovsäck enligt i vilken temperatur du kommer att använda den. En för tjock sovsäck inomhus är plågsamt och en för kall sovsäck utomhus kan till och med vara farligt. EN 13537- standarden bestämmer i Europa i vilken temperatur sovsäcken ska användas. Det finns fyra temperaturzoner: -- Maximigräns är den högsta temperaturen som en typisk man kan sova bekvämt i utan att svettas. -- Komfortzon är den zon där en kvinna i medeltal sover behagligt. -- Minimigräns anger den lägsta temperatur en man tros kunna sova bekvämt. -- Extremtemperaturen anger den lägsta temperatur vid vilken en vuxen person ännu överlever i sovsäcken (det rekommenderas inte att sovsäcken används vid dessa temperaturer).

Liggunderlaget Ett bra liggunderlag är viktigt för att övernattningen ska bli trevlig. Liggunderlagets viktigaste uppgift är att isolera från den kalla marken. På vintern kan du använda två liggunderlag på varandra. Liggunderlag som är gjorda av cellplast är slittåliga och säkra. Luftfyllda liggunderlag tar mindre utrymme, isolerar bra och är mjuka. Om du använder ett luftfyllt liggunderlag så kom ihåg att alltid packa med lappningsmaterial.

193

Lampor

194

Nuförtiden är nästan alla lampor led-lampor. Led-lamporna lyser klarare och förbrukar märkbart mindre mängd energi än vanliga glödlampor. När strömmen tar slut i en led-lampa så slocknar den oftast plötsligt eller så tänds den inte igen efter att man släckt den

Fick- och pannlampor

En glödlampas ljuskägla

En led-lampas ljuskägla

-- Batterifodralet: Den löstagbara

batteridosan som finns på Ta reda på följande saker en del pannlampor kan när du köper en lampa: förvaras under kläderna. -- Ljusstyrkan: Är den tillräcklig till -- Lampor: Led-lamporna det bruk du tänkt? Om du ska är överlägsna jämfört använda lampan för orientering med glödlamporna. behöver du en med mycket -- Uppbyggnad: En pannlampa ljusstyrka. På läger kan det vara är behändig om du behöver bra med en lampa med ställbar använda båda händerna. styrka för då kan du också använda Batterierna och lampan ska den som läslampa i tältet. också kunna bytas i mörkret. -- Ljuskäglans form: En del lampor -- Du ska kunna använda lampan är designade så att de ska lysa så också när du har handskar på. lång som möjligt medan andra ska lysa på ett brett område. -- Batterierna: Det är bra att ha en lampa som använder Ett löst batteri standardmodeller (AA, AAA, fodral möjliggör att C, D) för då kan du köpa du på vintern kan sätta det under dem i de flesta matbutikerna varma kläder. eller så att de kan bytas ut mot laddningsbara ackumulatorer. Lätta led-lampor är lätta att ta med, och de producerar tillräckligt med ljus för normalt bruk.

Glaset med behållare kan vridas åt sidan genom att man lyfter upp stormlyktans övre del.

Lampans öppningshake

En laddningsbar stormlykta är säker att använda till exempel med vargungar. Kolla hur länge ackumulatorn eller lamporna håller. I skogen har du inte möjlighet att ladda lampan.

Vekens inställningsratt Lampan lossnar vanligtvis då man skruvar på den.

Stormlyktan Stormlyktan håller i väder som väder och är stämningsfull. Den fungerar speciellt bra på läger och i stugor utan ström. Stormlyktan är lättskött och ekonomisk. En påfyllning av lampolja räcker länge. Nackdelen är att glaset kan gå sönder, den lyser inte upp ett stort område och den kan läcka. Som bränsle används lampolja, alltså lysfotogen, som kan köpas på bensinstationer. Det lönar sig att vara noggrann vid valet av plats för stormlyktan, lampan tål inte hög värme och blir själv varm i övre delen. Användning och underhåll Stormlyktans glas lyfts upp då man drar ner öppningshaken. Därefter kan du tända veken med en tändsticka. Genom att justera vekens längd så ändrar du på lågans storlek. Lågan får inte sota. Du släcker stormlyktan genom att lyfta på glaset och blåsa

Påfyllningsöppning för lampolja

ut veken. Om veken slocknar av sig själv har lampoljan troligtvis tagit slut. Fyll på behållaren genom att öppna korken och häll in mera lampolja. Fyll alltid på lampan utomhus eftersom det är lätt att spilla lampolja. Stormlyktan har två viktiga delar som måste underhållas: glaset och veken. Glaset måste tvättas när lågan sotat. Börja med att ta loss glaset. Insidan av glaset kan rengöras till exempel med ett tidningspapper. Mer ingrodd smuts får du loss med en fuktig trasa. För att kunna byta ut veken så måste du ta loss brännaren. I en del av lamporna är brännaren indelad i två delar. En ny veke fås på plats genom att sticka in den på plats antingen uppifrån eller nerifrån och samtidigt vrida på inställningsratten så att veken får önskad längd.

195

Trickpåse

196

En trickpåse är en liten och användbar påse som innehåller hjälpmedel för de mest överraskande situationerna. Trickpåsens innehåll kan variera beroende på vart du är på väg och till vilket ändamål du behöver den, till

exempel en utfärd, skidtur, staden, resor och nödsituationer. Det viktiga är att du funderar ut vilka nödsituationer som kan uppstå och komponerar påsen enligt det. Här kommer några exempel.

Överlevnadsutrustning

att de inte i misstag töms. Litiumbatterier håller länge. -- Nödflagga av ett klart, möjligtvis fluorescerat tyg. -- Tändstickor som är vattentätt packade. Det lönar sig att ta med så många som möjligt för de behövs alltid. Alternativ kan du ta magnesiumelddon. -- Te eller annat varmt att dricka. I nödsituationer är en kopp varmt lugnande.

-- Burk av aluminium att förvara

utrustningen i. Burken kan också i nödsituationer användas för att koka vatten i. -- Tändbitar eller ett ljus för att kunna göra upp eld. Vid eventuellt fuktigt väder kan du också ha med en bränslekompressor. -- Ficklampa för att få ljus och kunna skicka nödsignaler. Sätt in batterierna fel väg så

-- Mat; påssoppa eller liknande

som nödproviant. -- Sked, som också kan användas som fiskepryl. -- Lina och krokar. -- Papper och penna för att kunna anteckna. Det lönar sig att skriva upp saker, de kan vara till nytta vid ett senare tillfälle. -- Nödraket eller signalanordning (efter möjlighet). -- Ett litet vasst verktyg. -- Rymdfilt. -- Starkt snöre, till exempel paracord. -- En stor sopsäck till skyddstäcke. Om du hittar en sopsäck i en klar färg kan du lämna bort nödflaggan. -- En visselpipa som du kan använda istället för att skrika.

Utfärd eller vandring -- Stark tråd för att reparera

utrustning. -- Ventilationstejp för att snabbt få saker lappade. -- Nål. -- Säkerhetsnålar. -- Lim. -- Järntråd. -- Lösa remmar. -- Extra hylsa för att kunna reparera en brusten tältpinne.

För att kunna reparera skidutrustning -- Skruvar som passar till

bindningarna. -- Extra remmar. -- Reservspets. -- Extra snöre, lås och krok till pulkan. -- En bit aluminiumrör för att reparera en bruten stav eller pulkaskakel. (Båda ändorna spänns fast med två bitar slang.)

Utlandsresa -- Penna och papper för att skriva

upp adresser, telefonnummer m.m. -- Foton från Finland för visa för nyfikna. -- Ficklampa för eventuella strömavbrott. -- Batterier till kameran och ficklampan. -- Viktiga telefonnummer till till exempel ambassaden, försäkringsbolaget, kreditbolaget. -- Solkräm. -- Värkmedicin. -- Ventilationstejp för tillfälliga reparationer. -- Öronproppar för att kunna sova. -- Kopia av passet och försäkringskorten.

TIPS: ££Första hjälpens trickpåse – läs instruktionerna på sidan 273: Första hjälp utrustning.

197

Stormköket

198

På ett stormkök kan du tillreda mat för 1-4 personer. Ett bra stormkök är lätt och hållbart och tar lite plats. Ett spritkök är lätt att använda och fungerar säkert. Nuförtiden är även gasköken populära.

Spritbrännarens användning

Ett stormkök ihop packat. Inuti den mindre kastrullen förvaras brännaren och handtaget. Med ryms också diskutrustning, tändstickor och värmeljus, packat i egna påsar.

Ett stormkök färdigt att användas, på ett stadigt och eldfast underlag. Stormkökets stödfot och delen som fungerar som vindskydd för brännaren, sätts fast i varandra i deras botten. Brännaren sänks ner i stödfotens hål. Vindhålen riktas mot vinden. Stommens hållare ställs neråt då en kastrull ska användas och lyfts upp då stekpannan ska användas.

Fyll brännaren till högst 3/4. Elden ska få brinna slut, och du får inte fylla på bränsle eller sätta på locket innan brännaren har svalnat. Lågjusteraren används bara när du ska badda maten. Med lågbegränsaren kan du också släcka lågan.

Huvudventil Ringbrännare Tryckreglerare

Andra typer av brännare Förutom den standardmodell som presenterats här bredvid så finns det flera olika kök och brännare. Till de flesta stormkök fås också gasbrännare och brännare för olika bränslen.

Lägerkök I ett lägerkök används gasbrännare som man kan använda till att tillreda mat för 10-50 personer. Till dessa brännare kan man köpa gasflaskor på 2-10 kg. Före lägret ska man kolla gasflaskans, brännarens och slangens skick.

Slangen ska böjas för att hitta eventuellt slitage. Söndriga delar måste bytas ut. Om du misstänker läckage så stäng genast av gasflaskan, för gas och luft bildar tillsammans en explosiv blandning. Stryk på såpvatten för att hitta läckaget. Gasen luktar illa för att det ska vara enklare att upptäcka läckage. En gasflaska som är i bruk ska alltid stå i upprätt ställning. Huvudventilen öppnas före brännarens ventil. När gasen brinner behöver den mycket luft och bra ventilation. En låga som brinner bra är blå till färgen, en som brinner dåligt är gulaktig.

Sprit

Gas

En blandning av flera bränslen

Uppkokningstid, 1L vatten

11 min

3,5 min

Förbrukning, 1L vatten

5 cl

Lägsta funktionstemperatur

0 °C, med förvärmare –10 °C –40 °C

Annat

Lätt och billigt, men långsamt.

beror på typen av stormkök –40 °C

Snabbt och lätt, men Snabbt och ej för vinterbruk mångsidig, men invecklat och dyrt.

Användningstips BBKall sprit tänds dåligt. På vintern kan brännaren värmas upp med ett värmeljus under brännaren. I en s.k. vinterbrännare finns det för det här ändamålet en förvärmningskopp.

BBSätt ett lager granris eller motsvarande under stommen i snö, så smälter snön inte.

BBSot försämrar kökets funktion. Om kastrullens botten smörjs in med diskmedel så är sotet lätt att putsa bort. För att undvika sot så kan man också blanda ut spriten med lite vatten (högst en tiondel).

BBOm det blåser hårt är det bra att svänga vindhålen i sidovind.

199

Övernattning

200

För den som ska övernatta ute finns många olika skydd, om man inte litar på bra väder och sover under bar himmel. Bivackerna kan delas in i följande grupper: nödbivacker, öppenelds bivacker och tält.

Användningssyfte Färdiga bivacker kan grovt delas in i läger- och vandringsbivacker. I en lägerbivack ska det finnas gott om utrymme. På läger vill man ofta organisera tälten så att grupper och patruller hålls samlade i egna tält. Ett vandringstält ska gärna ha följande egenskaper: lätt, praktiskt, vädertåligt och lätt att sätta upp. Vandringstypen inverkar också på övernattningsbehoven.

Olika bivacker Nödbivacker används, så som namnet säger, endast då andra övernattningsmöjligheter inte finns att tillgå. Nödbivacker är till exempel ett vindskydd gjort av kvistar på sommaren eller snö på vintern. I öppenelds bivacker kan man övernatta i värmen från elden, men med rätt utrustning kan man övernatta också utan eld. De är lätta att bära med sig och lämpar sig därför bra som vandringsbivack. Öppenelds bivacker är bland annat vindskydd, kåta, hajkduk och skärmskydd. Tälten kan grovt delas in i två kategorier: vandringstält och läger-

tält. Vandringstälten är lätta att bära och lämpar sig för 1-4 personer. Lägertält används då man övernattar på samma ställe längre perioder och transporten av tältet inte är ett problem. Ett lägertält är inte alltid helt vattentätt och kan därför förses med någon sorts extra vattenskydd, till exempel en presenning. Det finns också många lägertält som är gjorda av konstfiber som både till formen och materialet liknar vandringstälten. I lägerförhållanden är det också viktigt att bygga omgivningen kring tältet till en fungerande helhet. Det behövs till exempel tork- och ryggsäcksställningar. Till vinterlägerbruk finns det eldsäkra kamintält, varav det vanligaste är ett halvplutonstält. För mindre grupper finns också sissitält eller kaminkåtor. I ett vintertält säkerställer kaminen värmen för övernatHalvplutonstält

tarna. I Lappland finns det många ödestugor. En ödesstuga är menad för en vandrare som vill övernatta eller

pausa. Stugorna har egna regler bland annat att den som kommit till stugan senast har förtur till att övernatta. Ödestugornas regler hittar du på internet. Det är skäl att noga bekanta sig med dem innan du far för att vandra i Lappland.

Vandringstält Ett löstagbart innertält hålls torrt fast yttertältet blir vått. I alla tältmodeller finns inte ett löstagbart innertält eller så finns det inte ett innertält överhuvudtaget. I en del av tälten finns en

tält eller geodetiska tält som liknar kupoltält men har flera bågar. När du väljer tält ska du fundera på i vilka förhållanden du ska använda det. På öar i insjöar får du inte alltid ner kilarna i marken p.g.a. berg, men istället är vinden inget problem. I tunneltält är det oftast ett bättre utrymme-vikt förhållande.

Vindskydd Sätt upp vindskyddet på ett platt underlag. Ta vindens rikting i beaktande. När det blåser från vindskyddets sida sett så samlas inte rök inne i vindskyddet. Uppsättandet lyckas bäst av fyra personer tillsammans, så att var och en tar i ett hörn och spänner fast det.

Tunneltält med absid

eller flera absider. I en absid kan man lämna ryggsäcken eller till exempel hunden. Det finns två typer av vandringstält: kupoloch tunneltält. Kupoltälten står av sig själva och är till formen ett Vindskydd halvklot. Tunneltält kräver minst fyra fastsättningspunkter med Ett vindskydd är en lätt och enkel bivack, kilar i marken. Det finns även andra men det håller inte hård vind och isolerar tältmodeller, till exempel en persons inte. Kupoltält -- Står av sig själv. -- Är snabbt och lätt att sätta upp

Tunneltält -- Är säkrare i vind. -- Är större i förhållande till vikten.

201

202

Uppsättning av ett vindskydd -- Ta ut vindskyddet ur påsen. Kolla att fastsättningsbanden är hela och inte fastknutna i varandra. -- Ställ vindskyddets frampinnar på plats i hörnen. Frampinnarna ska vara ca 110 cm och bakpinnarna ca 70 cm. -- Spänn fast vindskyddets hörnband i marken. Hörnbanden spänns fast i samma rikting som det motsatta hörnet. Använd lämpliga knopar för att knyta fast banden, till exempel 2-3 halvslag och som sista knop en löpknut. -- Spänn fast bakre kantens mittenband i marken med en kil. Spänn vindskyddets hörnband. Kolla att det inte bildas en grop i vindskyddets tak där det kan samlas vatten. -- Spänn fast sidorna och bakre väggen med kilar i marken.

Skärmskydd som en öppenelds bivack.

Skärmskydd Ett skärmskydd är ett lätt och användbart vindskydd på olika utfärder. Den har många olika uppsättningssätt, efter situation och terräng. Här följer några olika typiska fastsättningar: Spänn fast skärmskyddets övre hörn i ett träd, en kvist eller i ett smalt träd som är nedsänkt i marken. Du kan också böja ett tunt träds topp mot marken och spänna fast det med band och kilar i marken. Sätt fast skärmskyddets övre hörn i den böjda toppen eller placera skärmskyddet på trädet. På detta vis får du på ett behändigt sätt två fastsättningspunkter för skärmskyddet. Spänn först fast skärmskyddets mittersta jordkil och sedan resten av jordkilarna, på det viset får du skärmskyddet spänt till sin form. Var uppmärksam på vindens riktning när du reser skärmskyddet. Vinden ska blåsa från sidan, inte framifrån eller

Ett skärmskydd kan också sättas upp på en öppen plats med hjälp av en trefot.

bakifrån. På detta vis blåser det ej in rök i skärmskyddet.

Hajkduk En hajkduk passar bra som bivack för en eller två personer, beroende på hur du spänner upp duken. Tack vare sin form så möjliggör den många olika sätt att sätta upp den, du kan t.o.m. använda den som botten till

en risfia. En hajkduk är ett fyrkantigt tätt tyg som i hörnen har ringar eller snören och flera snören i framkanten.

Vandringskåta En vandringskåta är lätt och relativt rymlig. Den sätts upp med hjälp av en mittstång. I kåtan kan du ha en liten brasa, som värmer även när det är kyligt ute

En hajkduk uppsatt på olika sätt En hajkduk är lätt och den kan sättas upp på många olika vis, till exempel som ett skärmskydd, tält eller vindskydd.

203

Övernattningseld Värme från elden

204

En eld värmer vandraren under kalla nätter. Om det är klar himmel och några minusgrader så kan man sova under bar himmel men vid regn så lönar det sig att sätta upp ett skärmskydd eller vindskydd eller motsvarande. Om du eldar under natten ska du vara extra noga så att elden inte sprider sig i terrängen eller bivacken. Ta reda på vindriktningen innan

du reser bivacken och tänder elden. Bivacken sätts upp med öppningen vänd från vindriktningen. På detta vis så blåser det inte på den som sover. Vid eldstaden framför bivacken ska man samla stenar i en högre ring än brasans höjd. Bivacken kan resas vid en sten för att värmen bättre ska styras mot bivacken. Som ved till brasan ska man helst använda björk eller tall som inte slår gnistor, inte gran eller vide som är trädslag som lätt slår gnistor. Övernattningseldar görs av stora klabbar eller stubbar, eftersom de brinner och håller värmen längre. Det får inte finnas lättantändliga föremål nära brasan som till exempel torrt gräs, En solfjädereld är en bra övernattningseld för den brinner länge och återspeglar värmen till vindskyddet.

humus eller utrustning. Träet måste vara förhållandevis torrt så att de inte ryker så mycket och ger bättre värme.

Fasta eldstäder När du använder en kamin, bastuugn eller andra fasta eldstäder ska du kolla att spjället är öppet innan du börjar elda. Det här betyder alltså att luckan som finns i skorstenen ska öppnas så att röken slipper ut. De luftöppningar som finns i eldstadens undre del ska också öppnas så att elden får syre. När du har öppnat alla luckor kan du tända elden normalt.

Eldvakten tryggar Eldvaktens uppgift är att sköta om säkerheten medan de andra sover och se till att elden brinner under natten. En eldvakt är nödvändig när du övernattar i tält med kamin eller vid öppen eld. Eldvaktsturerna delas ut innan alla går och lägger sig. En tur kan räcka 1 ½ -2 timmar. Eldvakt kan man vara ensam eller i par. En eldvakt behöver följande utrustning: åtminstone ett ämbar med släckningsvatten, värmetåliga handskar, ficklampa, kniv, tändstickor, klocka, vattenflaska och en turlista.

Eldvaktens uppgifter: 1. Se till att elden inte utgör en fara för dem som sover, vedklabbar och utrustning får inte komma för nära elden. 2. Försäkra dig om att det finns tillräckligt med vedklabbar, tändmaterial och släckningsvatten. Hämta eller gör mera ifall något håller på att ta slut. 3. Fyll på klabbar i en jämn takt, helst en åt gången så att brasan brinner jämnt. 4. Håll dig vaken. 5. Väck följande eldvakt och kolla att han eller hon säkert stiger upp. Efter detta kan du gå och lägga dig.

Stubbeld. Tjärstubbar finns i alla tallskogar. Tjärstubben är lätt att känna igen: den ser mjuk ut men är en hård stubbe i en tallskog. Genom att gräva upp 3-4 tjärstubbar så har du så det räcker för bränna hela natten. Kom ihåg att du inte får gräva upp tjärstubbar från skogen utan markägarens lov. Du behöver också lov för att få elda, om det inte är fråga om en nödsituation.

205

Att göra upp eld

206

Elden har redan sedan långt tillbaka i tiden använts för att tillreda mat, skrämma bort rovdjur och för att ge värme under natten. Vid elden är det också lätt att torka våta kläder. Vid kvällsbrasan kan man gå igenom dagens händelser och förbereda sig för kommande och lugna ner sig inför natten. När du väljer plats för brasan är brandsäkerheten och användningssyfte det viktigaste att tänka på. Sand är bra att ha som underlag så att elden inte kan sprida sig. Gör inte upp eld på ett berg för det lämnar perma-

nenta märken. Gör inte heller upp eld på en myr för elden är där svårsläkt och torven kan pyra länge. Eld får inte göras upp utan markägarens tillstånd, undantagsvis i nödsituationer. Om du ska tillreda mat över brasan så ska det finns utrymme kring hela brasan att röra sig så att det utan hinder går att tillreda maten. Övernattningseld används ofta vid öppenbivacker, dvs. vindskydd eller skärmskydd. Den största skillnaden mellan elden som man övernattar vid och elden som man lagar mat på är klabbarna. Med

Ta bort allt som kan börja brinna från underlaget på ett lite större område än den tilltänkta brasan. Hämta efter det släckningsvatten och eventuella kantstenar. Det är inte obligatoriskt med kantstenar, men det kan vara bra ifall man har tänkt göra upp eld på samma ställe flera gånger. På vintern är det bra att börja med att ta bort all snö från det ställe där det är tänkt att brasan ska vara. Efter det så placeras klabbar i en tät rad under brasan så att snö inte kommer i kontakt med brasan och smälter.

små klabbar får man en häftig eld som är bra vid matlagning så att till exempel soppan kokar ordentligt. Stora klabbar används då man vill ha en jämn och länge brinnande eld till exempel under kvällen eller övernattningen. En eld ska alltid släckas med omsorg. Du kan låta elden brinna ut genom att klabbarna brinner slut eller så kan du hälla kallt vatten på brasan. Kolet måste också täckas eller grävas ner så att inte elden fortsätter pyra. Om det inte finns vatten att tillgå så vänta på att elden ska brinna ned och sär på glödande bitar och trampa försiktigt sönder kolen. På vintern kan elden släckas med snö.

Att tända brasan Vad som helst som är torrt och brinner bra kan användas som tände, till exempel näver, granens understa kvistar, tjära eller papper. Börja med att plocka ihop brasan till den storlek du vill ha den. Samla tände längst under i en hög och bygg på med små klabbar och sedan större efterhand. På vintern lönar det sig att börja korselden med de stora klabbarna så att tändet kan placeras på dem istället för i snön. Använd näver vid blåsigt väder. Näver slocknar inte av lite vind. Vid vått väder fungerar späntstickor som innehåller tjära bra, eftersom de brinner även om de är fuktiga. En väl förberedd brasa tänds med bara en tändsticka

Pyramidelden är en bra allmän eldtyp.

Solfjäderelden passar bra som övernattningseld i södra Finland där det inte finns rottorrt träd.

En pagod är en kombination av en spaljéeld och en pyramideld. Det är en traditionell kvällseller lägerbålseld.

En spaljéeld är bra när man ska tillreda mat över öppen eld.

207

Kamintält Ett halvplutonstält som kan värmas med hjälp av en kamin kallas ofta för kamintält eller vintertält. Ett halvplutonstält rymmer ca 15 personer.

208

Uppsättning av tältet -- Välj en plats som är jämn och platt och som är ca 7-9 meter i diameter. -- Ta bort eventuella ojämnheter, kvistar och ris – samt snö på vintern – innan tältet reses. -- Bred ut tältet och kolla att tältstagen inte har knutar och dörröppningen är åt rätt håll. -- Placera tältpinnarna i de fästpunkter som finns i hörnen och spänn ut tältet till sin form. En person behövs för varje hörn. -- Sätt fast jordkilarna eller snöankarna och spänn ut motstående hörn samtidigt. Ett snöankare kan vara ett starkt trä

Säkerhet -- En lista på eldvaktens uppgifter finns på sida 205. -- Reservera ett ämbar som släckningshjälpmedel. -- Ta hand om de kläder som hänger på tork. -- Kolla att inte oljelampans bränsle börjar förgasas. som är ungefär 1 meter långt och 5-8 cm i diameter där staget spänns fast i mitten av träet. Ankaret grävs ner i snön och snön packas utanpå. Bild på ett snöankare finns på nästa uppslag. -- Placera mittstången på sin plats och reglera den till rätt höjd. Spänn sedan tältstagen lämpligt hårt.

-- Sväng tältets nedre flikar inåt

och skotta snö mot tältets nedre kant så att det inte drar i tältet. Förberedning av innerutrymmen -- Sätt tillräckligt med grankvistar som isolering på marken. Kom ihåg att fråga lov av markägaren om att ta kvistar! -- Placera klabbarna på båda sidorna om dörröppningen och ställ in kaminfoten. -- Bred ut markpresenningen. -- Montera ihop kaminen i tältet -- Placera kaminen på kaminfoten. -- Montera på rökröret. Kaminens och tältets dagliga underhåll -- Avlägsna aska och sota rören dagligen. -- Kontrollera hur spända stagen är och ta bort eventuell snö från taket.

209

Kamintältets nedmontering och packande -- Ta bort kaminen och rökrören. Sota dem och lägg rören i kaminen. -- Ta ner mittstången. -- Öppna tältstagen och knoparna. Ta bort tältpinnarna och jordkilarna. -- Vik ihop tältet och packa in det i påsen.

Tips

BBOm du vill torka tunga kläder så lönar det sig att bygga en torkställning av spiror och sätta fast dem från sidokäpparna till mittenpinnen. På detta viset undviker du att det bildas påsar i tälttaket som samlar vatten eller snö.

BBNär du sotar rökrören kan du använda grankvistar. BBAnvänd relativt små klabbar för att lättare hålla elden vid liv och temperaturen inne i tältet jämn.

BBUndvik granklabbar eftersom de ger ifrån sig mycket gnistor. Gnistor som faller ut ur röret gör hål i tältduken. Tall innehåller kåda som sotar kraftigt.

Nigertält

210

Uppsättning av tält 1. Välj ett jämnt underlag för tältet. 2. Veckla ut tältet och kolla att det inte finns knutar på stagen och att dörren är stängd. Spänn vid behov fast hörnkilarna ( ). 3. Placera ut tältpinnarna och spänn upp åsen. 4. Spänn fast huvudstagen med jordkilar ( ) så att det är ungefär 1 meter mellan kilarna. 5. Spänn fast hörnstagen. Stagen spänns så att de motsatta hörnens stag spänns samtidigt. 6. Spänn fast sidostagen i marken med jordkilar.

7. Spänn åt tältets huvudoch sidostag så att tältets ås inte hänger ner. 8. Sätt fast väggarna med jordkilar i marken. Tältets dagliga underhåll Knyt upp tältets sidor under dagen (om det inte regnar) så att tältet torkar av luftdraget. Kolla att stagen är spända så att det inte uppstår påsar i taket. Nedmontering och packande av tältet 1. Torka tältet om det är möjligt. 2. Stäng dörröppningarna. Ta loss stagen från jordkilarna och ta upp alla knutar. 3. Vik ihop tältet och lägg snörena rakt i ett knippe på det ihopvikta tältet. 4. Rulla ihop tältet och packa in det i påsen. Rengör jordkilarna och packa ner dem med tältpinnarna i påsen.

Stagens tillspänningsriktning och – ordning

På vintern kan ett snöankare göras av till exempel kvistar. Lämna en gång åt tältstagen om du säkrar ankaret genom att frysa ned det, annars är det svårt att ta loss snöret från det isiga ankaret.

Bivackunderhåll Bivackens användning och underhåll Utrustningens hålls längre i bra skick om den vårdas och på nästa läger eller hajk är det lättare att använda den. Kolla när du kommit hem från ett läger eller en hajk att all utrustning finns kvar. Meddela materialförvaltaren om eventuell söndrig eller saknad utrustning så att det kan åtgärdas. Gör upp en utrustningslista över allt material så att du kan kolla om något saknas. Tält och vindskydd 1. Ta ut tältet ur påsen efter lägret om tältet är vått och torka det ordentligt. Utrustning som inte tas upp för att torka börjar mögla. 2. Lappa eventuella hål. Använd sådant reparationsmaterial som tillverkaren rekommenderar. 3. Ta upp alla eventuella knutar på rep och kolla repens skick. Byt ut eventuella söndriga rep.

Tips -- Ett stort kamintält torkas bäst så att tältets mittdel hissas upp i taket, till exempel med hjälp av en blockskiva, och tältflikarna breds ut. -- Måla kilarnas ändor med någon grann färg så hittar du dem lättare i terrängen. -- En böjd tältpinne kan tillfälligt repareras med en träkäpp som tillfällig ”spjäla” för att stöda den böjda punkten. -- Stig aldrig på tältpinnen eller ett vandringstälts båge, och ställ aldrig ned något tungt på den. Tung vikt kan göra att tältpinnen eller bågen får en buckla. En bucklad pinne eller båge bryts lättare.

Pinnar och kilar 1. Kolla att tältpinnarna är hela och rena. Reparera och byt ut eventuella söndriga pinnar. 2. Kolla kilarnas skick och antal. Putsa bort smuts och räta ut böjda kilar.

Tips

BBVid regn så håller inte tälttaket om man rör i det, utan det börjar läcka. Du kan täcka tältet med en presenning så att det inte finns risk för att det börjar läcka.

211

Planeringen av övernattningsställe

212

Scoutlägrets traditionella ställe är skogen. Det är bra att använda en redan använd lägerplats för att inte slita på skogen i onödan. Naturskyddsområden, myrar, planteringar eller lundar lämpar sig inte för att slå läger. Däremot passar färsk och torr moskog bra för att slå läger i och övernatta i på vandringar. När du funderar var ni ska slå läger så ska du tänka på följande: -- Väg: Går det en väg till lägerområdet? Hur lösa mattransporten? -- Övernattning: Placera tälten på ett jämnt, mjukt och torrt underlag. -- Köket: Det måste finnas en plats nära köket där man kan äta. -- Avfallsvatten: Avfallsvatten som uppstår under lägret får inte hällas direkt ner i något vattendrag. Använt tvättvatten hälls i en grop i marken, som är grävd minst 10 meter från ett vattendrag.

-- Toaletten: Om det inte finns en

toalett på lägerområdet så gräver man en grop för toalettavfallet så långt bort från vattendrag, brunnar, stigar och lägerplatsen som möjligt. Efter lägret fyller man noggrant igen hålet och lyfter ytskiktet tillbaka på plats. -- Avfallshantering: På läger ska man även komma ihåg att sortera skräpet. Allt som går att bränna ska brännas. -- Stigar: Gångstigarna måste även planeras. Undvik att genvägar uppstår. -- Eldstäder: Var ska eldstäderna placeras och hur sköter man om brandsäkerheten i till exempel köket eller vid lägerbålet? -- Konstruktioner: Bygg så att det är lätta att riva. -- Tillstånd: Markägarens tillstånd ska alltid finnas.

Kom ihåg att scouterna lämnar två saker efter sig i naturen: Tack och ingenting!

Hantverk

213

Rep och knopar Olika sorts rep

214

Rep görs både av naturfiber och av konstfiber. Allmänt taget kan man säga att konstfiberrepen är mer hållbara och halare än naturfiberrepen, men egenskaperna varierar mycket mellan olika fibrer. Till exempel den vanliga konstfibern polypropylen tål varken slitage eller solljus och nylonrep förlorar sin styrka då det blir vått. Sisal tål däremot väta alldeles utmärkt.

Flätat bomullssnöre

Rep gör man genom att fläta eller att tvinna, alltså slå. Slaget rep görs vanligen av tre kardelar som tvinnas antingen åt vänster (Z-slaget, eller tåg) eller åt höger (S-slaget). Flätat rep görs genom att man flätar ihop kardelarna. Flätat rep kan också bestå av en lösare kärna som ger repet dess styrka, och en tätare flätad mantel runt som skyddar kärnan.

Flätat konstfiberrep

Mantel Kärna Garn

Slaget sisalrep

Slaget konstfiberrep

Fiber Kardel Z-slaget Rep

Olika knopar Knoparna delas på basen av användning in i fem grundtyper: stoppknopar, skarvknopar, knopar man binder ihop saker med, fastgöringsknopar och öglor. Det finns alltså flera knopar som kan användas för samma ändamål. Samma knop kan också användas för nya ändamål. Därtill finns det också flätningar, splitsar och surrningar som kan betraktas som knopar. Knoparna skiljer sig inte från varandra endast i frågan om användningsområde utan också i frågan om hållfasthet och styrka. Hållfastheten betyder hur bra knopen hålls knuten när den används. Vanligen är det bra med en knop som inte

glider upp, men till exempel när man klättrar kan glidningen bära en del av belastningen och en del knopar håller endast under belastning. Styrkan betyder hur mycket knopen försvagar repet. Styrkan anges som procent av repets ursprungliga hållfasthet. En överhandsknop försvagar repets hållfasthet till under hälften (45%), medan en blodkut nästan inte försvagar repet alls (85%). Om repet normalt håller en belastning på 200kg, håller samma rep endast 90 kg med en överhandsknop. Dessutom måste man komma ihåg att ett jämt drag av en vikt som hänger i repet är en helt annan sak än en knyck som uppkommer då samma vikt faller och blir hängande i repet.

Knopslagarens ordlista Ögla Bukt Törn

Fast part Löpande part

BBLär dig dessa termer så kan du lättare förstå knopbeskrivningarna!

Du lär dig knopar lättare om du alltid bär med dig ett kort knoprep. Då kan du öva knopar till exempel när det blir en stund över under en utfärd.

215

Vård och förvaring av rep Huolto

216

Rep ska hållas rena och torra. Fukt, olja och sand sliter obemärkt på repet och förkortar dess livslängd. Smutsiga rep tvättas i varmt vatten med lite tvål och torkas innan de läggs i förvar. Rep som är bara lite smutsiga kan också borstas rena. Skadade rep bör bytas

ut mot hela eller repareras genom splitsning eller förkortning. Ändorna på både slagna och flätade rep måste fästas så att repet inte löser upp sig. Ändorna kan fästas med knopar, krympplast, tejp, lim eller genom att man smälter ändorna eller taglar dem med tråd. Ändorna på ett slaget rep kan också splitsas.

En ända som fästs med en knut

Ändor som smälts ihop

En splitsad ända.

Så här tejpar du ändan på ett snöre

En liten snörkojl kan du knyta ihop runt sig själv för att säkra den.

Förvaring Rep förvaras i rullar, det vill säga kojlar. Ett rätt kojlat rep har inga extra vridningar som trasslar till allt. Ett slaget rep vrids då det kojlas, ett Z-slaget rep vrids motsols och ett S-slaget medsols. Kojlen öppnas i omvänd riktning. Tagling

Ett flätat rep å sin sida kojlas i form av en åtta. Kojlen säkras genom att den binds eller knyts ihop. En liten kojl kan också säkras genom att man knyter den i en knop runt sig själv.

Att kojla ett slaget rep En repkojl säkrad med en knop Gör en ögla med tråden i ändan av repet.

Snurra tråden runt repets ända så att öglan blir under tråden och pressas mot repet.

Lägg repets ända mellan tummen och handflatan.

Snurra repet runt handen och armbågen. Var noga med att snurra åt rätt håll.

Lämna en lång ända...

Dra till slut den lösa trådändan genom öglan och spänn genom att dra i trådens båda ändor.

..och gör en ögla på denna.

Snurra den lösa ändan några varv runt kojlen och sedan genom öglan. Öglan dras in under taglingen.

Spänn öglan och kojlen är klar

217

Att avsluta och sammanfoga rep Stoppknopar

218

En stoppknop används för att hindra repet från att glida igenom en öppning, för att ge mera tyngd, för att ge bättre grepp eller för att avsluta ett rep. Stoppknopar slås i allmänhet i ändan på repet. På en båt används stoppknopar (vanligen åttan) till exempel i ändan på fall och skot. På spinnakerskoten används ändå inga stoppknopar, eftersom man måste kunna släppa ut skoten snabbt. Överhandsknopen är den mest kända, mest använda och enklaste knopen. Den utgör grunden för många andra knopar. ÖverhandsÖverhandsknop 1.

knopen slås med jämna mellanrum på räddningslinan för att hindra händerna från att glida. Knopen låser sig då den spänns och är alltså svår att öppna. Åttan är tjockare än överhandsknopen och lätt att öppna också efter belastning. Den är lätt att slå och användbar till mycket. Också åttan kan avslutas med en ögla. Apnäven, som visas bland prydnadsknoparna, är också en stoppknop och fungerar speciellt bra för att öka tyngden till exempel i ändan på en kastlina. Se prydnadsknopar på sid 225.

Åtta Slå en dubbel törn på repet och dra den löpande parten igenom den bakre törnen. Spänn genom att dra i den löpande och den fasta parten.

Gör en törn på repet och trä den löpande parten igenom. Drag i den fasta och den löpande parten för att spänna åt knopen.

Om du i stället för den löpande parten drar en ögla igenom törnen får du en knop som är lätt att öppna. 3. 3.

Skarvknopar Med en skarvknop knyter man ihop två rep. Vanligen bör repen vara av samma grovlek. De löpande parterna bör lämnas långa så att de inte glider ur när knopen belastas. En bra skarvknop är lätt att öppna också efter belastning. Skotsteken är det vanligaste och enklaste sättet att knyta ihop två rep. En dubbel skotstek kan också användas för två rep av olika grovlek. I detta fall knyter man med det tunnare repet. Den dubbla skotsteken kallas också flaggknop. Blodknuten är bra då man ska knyta ihop två tunna snören eller fiskelina. Den tål belastning mycket bra, men är i det närmaste omöjlig

att öppna igen. De löpande parterna måste lämnas relativt långa för att knopen inte ska glida upp. Man kan också knyta ihop två rep genom dubblering. Genom att dubblera en överhandsknop med ändorna åt olika håll får man en vattenknop, som lämpar sig speciellt bra för att knyta ihop platta band. Genom att i stället dubblera en åtta får man en ännu starkare knop.

Vatten knop

Skotstek

Blodknut

Gör en ögla på det tjockare repet. För det tunnare repet genom öglan, runt det tjockare repet och under sig själv. Ta ett varv till ifall repen är av mycket olika grovlek. Båda de löpande parterna ska bli på samma sida. Spänn knopen genom att dra i båda de fasta parterna.

Lägg en törn med det ena repet runt det andra. Snurra sedan repet runt sig själv och det andra repet och säkra genom att trä den löpande parten mellan repen. Upprepa med det andra repet. Spänn knopen genom att dra i båda de fasta parterna.

219

Att fästa ett rep i ett föremål Knopar att binda ihop saker med

220

En del knopar används för att knyta ihop ett rep man virat runt till exempel ett paket eller några stockar för att repet ska hållas på plats. Dessa knopar ska inte användas som skarv- eller fastgöringsknopar, eftersom de plötsligt kan glida upp av sig själv. Sjömansknopen, eller råbandsknopen eller revknopen, användes traditionellt för att binda ett rev i seglet. Scouthalsduken knyts ofta med en sjömansknop. Sjömansknopen bör inte användas för att knyta ihop två rep eftersom den lätt glider upp. En skotstek är bättre för detta ändamål. Med en extra tvinning blir sjömansSjömansknop För repets ena ända över, under och igen över den andra ändan. Spänn. För på nytt samma ända över, under och över den andra ändan. Spänn genom att dra jämnt åt båda hållen i både de fasta och de löpande parterna.

Dubbelt halvslag För repet runt och under föremålet, över sig själv och sedan ett nytt varv under föremålet och slutligen under sig själv. Spänn genom att flytta länkarna närmare varandra och dra i båda ändor.

Timmerstek För repet runt under stocken och runt den fasta parten. Tvinna den löpande parten tillbaka tre varv runt repet som ligger runt stocken.

knopen en hållbarare kirurgknop, och två dragöglor ger en rosett på skorna eller paketet. Dubbelt halvslag kan användas runt stolpar när man vill ingärda ett område eller för att förtöja båten vid en pollare. Som fastgöringsknop ska den bara användas tillfälligt och med en lång eller säkrad löpande part. Ett dubbelt halvslag kan också vara svårt att öppna efter hård belastning. Timmersteken spänns och håller bättre ju mer man belastar den. Traditionellt har timmersteken använts att binda om en stock eller ett knippe kvistar. När man drar stocken kan timmersteken balanseras med en extra halvtörn.

Fastgöringsknopar Med fastgöringsknopar fäster man repet vid ett föremål: en stolpe, ring eller i ett annat rep. Då du använder en fastgöringsknop är det viktigt att du försäkrar dig om att knopen belastas rätt, eftersom den annars lätt löser upp sig. Dubbelt halvslag om egen part är en knop som traditionellt används för att fästa ett rep vid en ring eller ett träd. Knopen tål belastning bra, men går ändå lätt att öppna igen. Ett avigt dubbelt halvslag om egen part används på samma sätt

som ett dubbelt halvslag om egen part, men det håller belastning bättre, i synnerhet vid konstant rörelse. Det aviga halvslaget är dock svårare att öppna efter belastning. På en båt fästs fendrarna oftast med ett avigt dubbelt halvslag om egen part. Med en prusikknop gör du en handtagsögla på huvudrepet. Med andra ord ger knopen ett handtag som hålls på plats vid belastning, men glider då det inte belastas. Knopen används till exempel vid klättring. Huvudrepet måste vara minst dubbelt så tjockt som repet du gör öglan med.

Dubbelt halvslag om egen part För repet två varv genom ringen. Gör först ett halvslag med den löpande parten runt den fasta parten, och sedan ett till ytterom det första.

Avigt dubbelt halvslag om egen part För repet genom ringen. Gör först ett halvslag med den löpande parten om den fasta parten, och sedan ett till innanför det första

221

Prusikknop Lägg öglan under huvudrepet och för den över och runt repet tre varv. Skuffa ihop varven. Knopen håller då du drar i öglan men glider längs repet så du kan flytta den då du inte drar i den

Att fästa linor ombord 222 på en båt. Då du fäster en lina vid en knap börjar du vid knapens bortre ända. Snurra repet ett varv rakt, två varv i kors och ytterligare ett varv rakt runt knapen. Om du förtöjer båten i en ring an-

vänder du pålstek eller dubbelt halvslag om egen part. Vänd ringen mot båten och trä förtöjningslinan genom ringen nerifrån uppåt så att linan inte fastnar då du drar in den i båten. Vid hård vind kan du göra en u-länk så att linans båda ändor är fast i båten.

Så här fäster du en lina i en stolpe där en annan lina redan är fäst.

Öglor Med en alpin fjärilsknop knyter du behändigt en ögla som inte löper mitt på repet. Knopen kan till exempel användas för att snabbt göra en enkel stege. En alpin fjärilsknop kan belastas från vardera hållet. En löpögla i ändan på ett rep kan

göras med en dubblad avslutningsknop. Löpöglan är praktisk när du ska fästa fiskelinan i kroken eller i spolens axel. Med en dubblad åtta får du snabbt en ögla som inte löper i ändan på ett rep.

223 Alpin fjärilsknop

Pålstek Lägg en törn med repet så att den löpande parten ligger ovanpå. För den löpande parten genom ögat... ...under den fasta parten och... ...och igenom ögat igen. Spänn knopen genom att dra i öglan och den fasta parten.

Löpögla

Lägg repet tre varv runt handen. Lägg det varv som ligger närmast dig över de andra två. Lägg också det varv som nu ligger närmast dig över de andra två och håll i med fingrarna. Dra ut handen och dra samtidigt det varv du nyss flyttat över tillbaka igenom de andra varven. Spänn genom att dra i båda ändor.

Åtta

Lägg repet dubbelt och slå en åtta med det.

Övriga knopar Öglor

224

Med hjälp av en ögla klan du fästa ett rep vid en pollare, runt midjan eller i metkrokens öga. Du kan också knyta ihop två rep av väldigt olika tjocklek med en ögla. Pålsteken är en snabb universalknop som ger en ögla som inte löper i ändan på ett rep. Pålsteken har traditionellt använts i ändan på räddningslinan. Om du klipper upp öglan och jämför knopen med en skotstek

ser du att det egentligen är frågan om samma knop. Ombord på båten används pålsteken som namnet antyder för att fästa förtöjningslinan vid en påle, ibland också vid en ring. Trä alltid förtöjningslinan genom ringen nedifrån och upp så att linan inte fastnar då du drar in den i båten. Du kan använda en serie halvslag om egen part för att fästa tältstagen i jordkilarna. Knopen är enkel att slå, spänna och öppna.

Tältstag

För repet runt det önskade föremålet, till exempel en jordkil.

Slå ett halvslag med den löpande ändan runt den fasta ändan. Upprepa med jämna mellanrum tills du använt hela den löpande ändan.

Säkra det sista halvslaget med ett till halvslag tätt intill. Den fasta parten måste vara belastad med ett konstant drag för att knopen ska hålla. Du kan spänna knopen genom att flytta halvslagen uppåt ett i taget.

Med trumpetsteken kan du förkorta en för lång lina eller avlasta en svag punkt på en lina.

Prydnadsknopar 2.

Valknop 1. Linda repet två varv runt dina fingrar så att repet på vartdera varvet löper över det föregående varvet. Den fasta parten pekar snett mot dig, och den löpande parten snett ifrån dig. 2. Lägg den löpande parten under det varv som är längre från dig, och över följande. 3. Vänd handen med handryggen uppåt. 4. Lyft det varv som ligger närmare dig över det varv som ligger längre bort. På repet bildas nu två ögon. 5. För den lösa ändan genom det första ögat, alltså under det närmare repet och över det bakre. 6. Dra knopen lite så att det andra ögat blir synligt. 7. För den lösa ändan genom ögat. Nu är valknopens första varv klart. 8. Vänd handen igen och för in den lösa ändan under det undre varvet längs den fasta ändan. Följ den färdiga flätningen med den lösa ändan tills valknopen är två- eller tredubbel.

Apnäve

1. Vira repet tre varv runt fingrarna så att varven ligger intill varandra. Vira sedan repet tre gånger runt de föregående varven mellan dina fingrar.. 2. Ta försiktigt loss knopen från fingrarna och vira repet tre varv genom hålen efter fingrarna. 3. Spänn apnäven ett varv i taget. 4. Apnäve i prydnadsbruk. En träpärla är inlagd i mitten av knopen.

225

Surrningar Alla konstruktioner som behövs på ett läger kan byggas med spiror och rep. Då konstruktionerna görs rätt

226

är de hållbara och lätta att riva vid lägrets slut. Detta sätt att fästa spiror vid varandra kallas att surra.

Börja surrningen Börja med att fästa repet vid en av spirorna. Till detta kan du använda ett traditionell dubbelt halvslag eller den lite enklare timmersteken. Lämna en lång lös ända.

Tvär- eller vinkelsurrning Den ena spiran är lodrät och den andra vågrät. Snurra repet turvis under den undre och över den övre spiran. Kom ihåg att spänna repet efter varje varv. Spänn surrningen genom att naja, dvs. surra repet spänt runt surrningen mellan spirorna.

Kryss- eller diagonalsurrning Spirorna är sneda i förhållande till horisontalplanet. Snurra repet runt spirorna först lodrätt, och sedan vågrätt. Kom ihåg att spänna repet ordentligt efter varje varv. Spänn surrningen genom att naja, dvs. surra repet spänt runt surrningen mellan spirorna.

Rak- eller parallellsurrning En rak surrning används när man vill skarva en spira med en annan. Surrningen görs så att man snurrar repet runt spirorna, gärna på två olika ställen, och ett långt stycke. Surrningen är inte särskilt hållbar. Det är bättre att hitta en spira som är tillräckligt lång i sig själv.

Att avsluta surrningen Avsluta surrningen genom att fästa repet i den ena spiran. Då kommer surrningen inte att lösa upp sig. Du kan använda ett traditionellt dubbelt halvslag eller en lite enklare sjömansknop. Som andra part i sjömansknopen använder du den långa lösa ändan du lämnade när du fäste repet före surrningen. Spänn det dubbla halvslaget efter det första varvet genom att dra repet åt det håll det kom ifrån.

A-bock En A-bock är en A-formad konstruktion gjord av tre spiror. Som sådan kan du använda den till exempel för att komma torrskodd över en å. Många konstruktioner består av flera A-bockar eller tre-fötter. A-bockens viktigaste egenskap är att den triangel som bildas är geometriskt styv. Detta betyder att den tack vare sin form inte svajar eller vinglar, förutsatt att surrningarna är välgjorda förstås. A-bockens stödspira surras fast med vinkelsurrningar och toppen med en kryssurrning.

227

Trefot Trefoten är lite som en tredimensionell A-bock, och också den kan användas som en del i större konstruktioner. Samma surrning kan användas för att surra ihop också fler spiror. Slutför trefoten genom att surra stödspiror mellan varje benpar precis som på A-bocken

Surra repet löst runt alla tre spiror. Gör skilda najningar för varje spira.

Surrningens hållfasthet För att en surrning ska hålla en vuxen person räcker tre varv treslaget sisalsnöre för surrningen och najningen. Om surrningen ska hålla hopp eller en större tyngd kan ni fördubbla antalet varv.

Bred ut spirorna till pyramidform. Spirorna måste luta mot varandra och inte hänga bara på repet.

Rätt användning och spänning av repet är alltså lika viktigt som repets hållfasthet. Försök lägga trä mot trä och undvik konstruktioner där spiran hänger enbart i repet. För fogar som ska tåla mycket stor belastning rekommenderas infällning.

Infällning betyder att man gröper ur ett hack i spirorna så att spirorna i surrningen ligger delvis i varandra.

Kniven Kniven är rätt storlek för användaren då knivens blad är lika långt som användarens handflata är bred. Kniven förvaras i knivslidan. Kniven ska

förvaras torrt, och helst inte i en våt slida. Rosten slipas bort. Eggen kan oljas med saltlös olja för att förhindra rostning.

228 Knivens delar Spets Rygg Egg Tånge (inuti skaftet)

Skaft

Skaftknopp

Rot

Olika täljtekniker

Från dig själv

Räck din kompis kniven med skaftet först. Håll själv i knivryggen med fingertopparna.

Mot dig själv

Slipa en kniv -- Då du slipar kniven för hand på en brynsten, för du knivseggen i en roterande rörelse över brynstenen så att hela eggen slipas (eggvinkeln). -- Håll knivseggen lite i vinkel mot brynstenen. 25° Du får på inga villkor slipa kniven i en brantare vinkel än eggvinkeln. -- För en täljkniv är eggvinkeln 20-25 grader. Om knivens egg har blivit ovass eller fått hack ska du börja slipningen med en grov eller medelgrov brynsten, och sedan finslipa med en fin brynsten.

Sälgpipa Allemansrätten ger dig inte rätt att bryta sälgkvistar, det måste du ha tillstånd av markägaren för. Du kan göra en sälgpipa från maj till högsommaren, då barken lossnar lättast. 1. Du behöver en rak, fingertjock, 15 cm lång kvist med hel bark, utan små kvistar. Du kan också göra pipor av rönn och gråal. 2. Kapa kvisten snett i den ända du ska blåsa i. 3. Gör en liten fördjupning nära ändan och skär med kniven ett snitt genom barken runt hela kvisten ett längre stycke från ändan. 4. Knacka försiktigt på barken mellan snittet och blåsändan till exempel med knivens handtag, så att barken lätt lossnar. Du måste få loss barken i ett stycke, för du ska senare trä på den tillbaka.

3. 5.

5. Då du fått loss barken förstorar du fördjupningen och täljer loss en bit av ytan mellan blåsändan och fördjupningen. Sedan trär du på barken igen och kan prova hur din sälgpipa låter

229

Yxa och såg Yxan och sågen är scoutens basverktyg på en skogsutfärd. Nu kan du använda och sköta om dem!

Klack

230 Yxan

Skaft

Skaft knopp Egg

Yxan förvaras alltid i skyddet

Bågsåg

Snickarsåg

Bågsågen har ofta stora tänder. Den lämpar sig bra att såga stockar med. Du kan lätt byta bett på bågsågen. Genom att vända på handtaget kan du lösa spänningen i bettets fästpunkter. Förvara alltid sågen med bettskyddet på.

Snickarsågens tänder är något mindre än bågsågens. Den lämpar sig bra att såga till exempel bräder med.

Så använder du yxan vid olika tillfällen

231

När du hugger ved står du stadigt och bredbent. Ta av handskarna så att yxans skaft inte slintar. Håll i ändan av skaftet med båda händer. Du får mera kraft i hugget då du tar fart med händerna ovanför huvudet. Börja klyva veden från klabbens kant.

Då du kvistar av ett träd står du i skydd av trädstammen, det vill säga på andra sidan trädet än yxan. Hugg av kvisten i grenklykan från grenens ovansida.

Så skränker du en såg. Om det känns tungt att såga kan det bero på att sågens tänder har böjt sig, eller att eggen är ovass. Kontrollera att varannan tand är böjd åt höger

Så här bär du yxan säkert. Håll i yxhuvudet så att eggen inte kan slå dig i benet.

och varannan åt vänster. För att skränka en såg på rätt sätt behöver du en skränktång. Du kan också fila slitna sågtänder vassa enligt de ursprungliga bettvinklarna.

Träfogar Borrsväng

Sandpapper

Träklubba Borrbett

232 Stämjärn

Märkstift

Fogsvans Träplugg Skruvtving

Fil

Pryl Verktygen är inte i rätt storleksförhållande till varandra.

Tappfog 2.

till exempel lägerpall 1. Märk med blyertspenna ut platsen för tappen och hålet. Märk ut hålets kanter med stämjärnets raka kant. Använd en träklubba till hjälp: Slå med klubban på stämjärnets skaft. 2. Använd stämjärnet för att ta bort trä i ådringens riktning. 3. Såga bort överloppsträ i tappändan.. 4. Bred lim på tappen, lägg tappen på plats och låt fogen torka i skruvtvingen.

Genomgående pluggar

1. Borra hål i flatsidan. Lägg trästyckena mot varandra så att du kan märka ut hålen på rätt ställe med blyertspenna eller märkstift. 2. Borra hålen i ändan på det andra trästycket.

3. Sätt lim i hålen, träpluggarna på plats och kläm ihop fogen.

4. 4. Fila träpluggarnas ändor snygga då limmet torkat.

Dolda pluggar 1. Borra hål i ändan på träbiten. Hålets diameter kan vara ungefär hälften av materialets tjocklek. Du kan till exempel borra ett 8 mm hål i 16 mm tjockt virke. 2. Lägg märkstift i de borrade hålen. Tryck ihop fogen så att märkstiften lämnar märken i den andra träbiten. 3. Borra hål i flatsidan. Var försiktig så att borren inte går ända igenom. 4. Sätt lim i hålen, träpluggarna på plats och kläm ihop fogen med en skruvtving.

233

Lägerkonstruktioner Tak Taket är en mångsidig lägerkonstruktion. Det kan fungera som förråd eller som skydd när ni äter eller sover.

234

Tak med A-bockar Ni behöver fem långa spiror (2,5-4 m)

och sex korta spiror (0,5-1m). Bygg två A-bockar och fäst en lång spira som takås mellan bockarna. Lägg till stödspirorna. Lägg en presenning över åsen. Ni kan enkelt bygga ett bord eller flera hyllor för förvaring i A-bockarnas nedre ända.

Så här fäster du en presenning för ett tak över ett rep. Regnvatten Så här fäster du repet som bär upp presenningen.

Tak som bärs upp av ett rep Till ett tak som bärs upp av ett rep behöver ni två träd på lagom avstånd från varandra och ett tjockt rep. Fäst repet med ett dubbelt halvslag på lämplig höjd i det ena trädet. Surra fast tre spiror i det andra trädet; två på samma höjd som repet och den tredje lägre ned. Dra repet över spirorna som bilden visar. Spänn tillsammans med en kamrat repet

genom att dra i de båda nedåtgående delarna av repet och fäst slutligen repet med ett dubbelt halvslag i den nedersta spiran. På detta sätt får ni repet tillräckligt spänt för att bära presenningens tyngd. Ni kan vid behov spänna repet senare utan att klättra upp i trädet. Tak på pålar För att bygga ett tak på pålar slår ni i in två långa spiror ett stycke in i marken. Över spirorna fäster ni ett rep som takås så att repet går från en jordkil till den ena spiran, vidare över till den andra spiran och sedan ned till en jordkil på andra sidan. Fäst repet med dubbla halvslag. Lägg en pre-

senning över åsen. Taket är inte helt stabilt förrän ni fäst presenningen ordentligt. Så här fäster ni presenningen Vart och ett av taken behöver en presenning över sig som skydd för regn, vind och sol. Lägg presenningen över takåsen och fäst den i åsens vardera ända. På bilden visar pilarna i vilken riktning ni ska dra snören då ni fäster presenningen. Därefter fäster ni presenningens fyra hörn vid marken P Vinkelsurrning

K Trefotssurrning

P P

med rep och jordkilar. Ni kan sätta spiror i presenningens hörn för att få mera takhöjd. Lyft ändå inte hörnen högre upp än åsen. Vid regn kan ni göra stuprännor genom att spänna ned långsidans mittpunkt lägre än hörnen. Annars kan regnvattnet samlas i presenningen och söndra taket.

Bord och bänkar Bord med fyra ben Till det här bordet behöver ni fyra långa spiror (3-4 m), sex medellånga spiror (ca 2 m) och ett flertal kortare (1-2 m). Bygg först en fyrfot enligt samma modell som en trefot. Bygg sedan bänkar och bord enligt bilden. Pålat bord För att bygga detta bord slår ni in stödpålar i marken (12 st 1,5 m) och surrar bord och bänkar vid pålarna. En lämplig höjd för bänkarna är 40-50 cm och för bordet 80-90 cm.

P Alla surrningar är vinkelsurrningar..

235

Lägerspis

236

Det här är en traditionell lägerspis. Med den lagar ni mat snabbare än över öppen eld eftersom skorstenen gör att elden brinner effektivare. Ni bygger lägerspisens väggar av stenar eller tegel med lera eller murbruk. Ovanpå lägger ni ett vedspiselement d v s ett lock av metall med plats för en eller flera kastruller. I bakre ändan av lägerspisen stöder ni upp ett par kaminrör som skorsten

och den främre ändan lämnas öppen så ni kan lägga in ved. Ni kan också höja upp lägerspisen från marken med stora stockar eller stenar. Använd alltid ett tjockt lager sand och lera för att isolera mot hettan.

Avfallssorteringspunkt På lägret måste ni sortera avfallet. Ni kan antingen fästa soppåsen över en trefot eller på några upp pålade P Vinkelsurrning R Kryssurrning K Trefotssurrning

spiror. Se mer om avfallssortering på sid 96.

Latrin Latrinen är en utetupp bestående av en grop och en sittbänk av spiror som ibland används på läger. Kom ihåg att ni inte får bygga en latrin utan markägarens tillstånd! Ni bygger en latrin genom att påla in två spiror i marken, surra en bänk och ett ryggstöd mellan dem och stöda dem enligt bilden. En latrin måste självklart hålla i alla situationer!!

Tältbastu Ni kan bygga en tältbastu av ett vanligt halvplutonstält genom att täcka kaminen med stenar. Detta är lättare om ni gräver ned kaminen delvis i marken. En sådan bastu ger ändå inte så bra bad, utan värmen försvinner snabbt. För att isolera bättre kan ni

237

hänga upp ett extra tyg i taket som extra isolering och dessutom sätta upp tältet i en grop. Det är viktigt att tältets kant är täckta med jord eller stenar och att det inte drar i tältet. Det finns också tältbastur till salu. Då är tältet färdigt dubbelt och håller tätt.

Port På ett traditionellt scoutläger vill patrullen eller kåren ofta bygga ett staket runt sitt eget område. Vid ingången bygger man en stilig lägerport. Ni kan bygga en port med trefötter, eller med pålar i marken. Använd er fantasi när ni dekorerar porten!

P Vinkelsurrning R Kryssurrning K Trefotssurrning

238 P

R K

Flaggstång På lägret kan ni bygga en flaggstång av spiror om det inte finns en färdigt på området. Lägerflaggstången blir snyggare om man skalar barken av

en lövträdsspira. Fäst ett litet block i toppen på stången för flagglinan. Med stenar och käppar kan ni kila fast stången stadigt i marken så den hålls upprätt också när hård vind sliter och drar i både stång och flagga.

K P

P K

Utkikstorn och karusell Ett utkikstorn eller en karusell är roliga byggprojekt för patrullen eller kåren på lägret. Klarar ni av att bygga ett fyrkantigt utkikstorn på tio minuter?

239

Sömnad

240

Med langettstygn kan du till exempel sy ihop kanterna på matkärlspåsen eller kasta över kanten på lägerbålsmantelns huva. Du kan också sy fast tygmärken på scoutskjortan med dem. Sömmen blir snygg när du använder en tråd i samma färg som märkets kant. Med kors- och kedjestygn kan du

dekorera till exempel fållen på lägerbålsmanteln i ylle. Då du avslutar sömmen ska du fästa tråden på avigsidan. Sy ett kort stygn i tyget, skjut in nålen genom öglan och spänn åt. Sy tre likadana stygn på varandra på samma ställe. Klipp av tråden nära stygnen.

Kedjestygn Fäst tråden

Korsstygn

Langettstygn

Sy i en knapp

241

1. Trä nålen på tråden. Gör en knut i andra ändan av tråden. 2. Stick nålen från avigsidan till rätan och genom knappen. 3. Lägg en tändsticka mellan knappen och tyget. Sy minst sex stygn från avigan upp och ned genom knappens hål. 4. Ta bort tändstickan. Stick upp nålen mellan knappen och tyget. Snurra tråden till en ”hals” mellan knappen och tyget. 5. Stick igenom nålen till avigsidan och fäst tråden.

Tips!

BBOm knappen ska sitta extra hårt fast kan du sy fast den med björntråd som är starkare än vanlig sytråd.

Lägerbålsmantel

242

Fleece eller tjockt ylle- eller ylleblandtyg är de bästa tygen till en mantel. Av 150 cm brett tyg går det åt två meter tyg till den här manteln. För stora upp mönstret på sidan bredvid (huva, framstycke, bakstycke) enligt

måtten. Du behöver inte lägga till någon sömsmån. I mönstret ingår sömsmånen färdigt; 3 cm i huvans och mantelns framkant och 1 cm på övriga ställen.

1. 2. 3. 4. 5.

Sy och kasta över mittsömmen. Sy och kasta över sidosömmarna. Sy ihop huvans delar och kasta över. Sy fast huvan i mantelns halshål. Kasta över mantelns fåll, framkanter och huvans kanter med sicksack. 6. Vik in kanterna på mantelns framstycke och huvan 3 cm och sy fast med raksöm 2,5 cm från kanten. 7. Vik in 1 cm i kanten på fållen och sy fast med raksöm ungefär 0,5 cm från kanten. 8. Gör länkar för knapparna till exempel genom att virka kedjemaskor eller sy dem av band. Sy i knapparna..

Tips

BBSe hur man virkar kedjemaskor på sid 246 och hur man syr i en knapp på sid 241. BBDu behöver inte nödvändigtvis vika in kanterna på fleece-tyg eftersom det inte sprättar upp sig så lätt. Du kan dekorera mantelns kanter med langettstygn.

Huva

39 cm Litet hack

Mantelns fram- och bakstycke m 11 c 29 cm

cm 17

16 c m

4 cm

13 cm

Bakstyckets halshål 14 cm

Framstyckets halshål

81 cm

90 c m

43 cm

52 cm

58 cm

38 cm

25 cm

243

Tovning

244

Tovning grundar sig på ullfibrernas naturliga egenskaper. Då du formar ull i varmt tvålvatten fastnar fibrerna i varandra och ullen filtas. Du kan tova genom att gnugga för hand, rulla ullen inne i till exempel ett myggnät, en

vassmatta eller en gardin. Du kan till och med tova i tvättmaskinen. Med en tovningsnål kan du torrtova ullen. Tovningsull och tovningsnålar kan du köpa i handarbets- eller hobbyaffärer.

Tova ett fodral till mobiltelefonen

Du behöver: -- Kardad ull (tovningsull) -- Tallsåpa eller Marseille-tvål -- Varmt vatten (ca 40°C)

1. Klipp en mall, ca 9 x 17 cm, av tjockare plast. Den slutliga storleken på fodralet beror på hur du lyckas med tovningen.

2. Lägg ullen i lager så att den sticker ut ca 3 cm runt plastbiten. På framstycket ska du lämna den ena kortsidan utan sömsmån. På bakstycket ska du lämna ungefär 4-5 cm extra för locket i den ena kortändan. 3. Blöt ullen med varmt tvålvatten under plasten. Var försiktig så du inte blöter ned sömsmånen. Tryck och gnugga försiktigt med fingertopparna så att ullen filtar ihop sig. Locket kan du tova helt och hållet redan från början.

Nåltovning Tovningsnålen är en nål med små hullingar. När du sticker nålen i ullen mot en skumgummibit tovas ullen. Med nåltovning kan du till exempel göra noggranna mönster på arbeten du tovat med andra tekniker.

245 4. När du tovat ullen så mycket att den håller ihop lägger du mallen på plats. Tunna ut sömsmånen (men gör dem inte smalare!), vik dem över plasten och blöt dem med det varma tvålvattnet.

5. Lägg det andra stycket (som du tovat lika långt) ovanpå och tova försiktigt utan att blöta ned det övre styckets sömsmåner. Vänd arbetet. Tunna ut sömsmånen och vik dem in på arbetet. Tova fast dem i det andra stycket.

6. När sömmarna är tovade kan du försiktigt ta ut mallen inifrån påsen. Fortsätt tova hela påsen tills det inte lossnar fibrer när du nyper i dem. Krama och rulla påsen tills den krympt ihop till lagom storlek. Du kan använda varmt vatten till hjälp. Avsluta med att skölja påsen turvis med hett och kallt vatten.

7. Sy fast en knapp för att hålla fast locket, och ett snöre så du kan hänga påsen runt halsen.

Virkning

246

Virkning är en enkel och mångsidig teknik: du behöver bara en virknål och garn. Du kan virka nästan vad som helst, till exempel accessoarer, kläder, väskor, smycken, mattor, juldekorationer och mjukisdjur. Till virkningen kan du använda nästan vilket som helst garnliknande material till exempel olika garn, snören, mattrasor, poppana, plast- eller läderremsor. Av återvinningsmaterial (till exempel strumpbyxor, kaffepaket

och plastpåsar) kan du klippa 1 cm breda remsor till ”garn”. Garnet måste vara dragtåligt, och det är lättare att virka om garnet töjer åtminstone lite. Virknålens storlek beror på garnets tjocklek. Ju tjockare garn desto tjockate virknål. På garnnystanets bindel står alltid den rekommenderade storleken på stickor eller virknål för garnet. Denna kan du använda för att lättare hitta en virknål i rätt storlek.

Maskor

Löpögla

Fastmaska (fm)

Luftmaska (lm)

Virka en mössa uppifrån och ned Masktäthet: Mönstret är för virknål nr 4 och garn som passar detta. 10 cm är 16 fasta maskor. Om du virkar med garn av annan tjocklek, eller annan

storlek på virknålen, eller om du virkar lösare eller spändare måste du kanske ändra mönstret lite.

Gör 6 luftmaskor och slut dem till en ring med en smygmaska, dvs. stick virknålen genom den första luftmaskan och dra garnet igenom maskan.

Virka 15 fasta maskor (fm) i ringen. Detta blir mössans första varv.

Virka det andra varvet med fasta maskor i det första varvets maskor så att du virkar två fm i var tredje maska. Följande varv virkar du 2 fm i var fjärde maska. Fjärde varvet virkar du 2 fm i var femte maska, på femte varvet i var sjätte maska o s v tills du har 80 maskor på ett varv.

När du virkar på det här sättet borde arbetet bli skålformat. Lägg inte till fler maskor utan virka bara en fm i varje maska i föregående varv tills mössan är tillräckligt stor.

Avsluta virkningen genom att klippa av garnet på ungefär 10 cm avstånd och dra ändan igenom den sista maskan. Fäst garnet prydligt med en nål in i virkningen

247

Enkel mössa med öron -- Virka en kedja av luftmaskor som är lika lång som hälften av omkretsen kring ditt huvud + 1 cm. Virka ännu två lm. -- Virka 1 fm i kedjans tredje lm från virknålen sett. Virka en fm i varje lm.

-- Virka 2 lm, vänd arbetet och virka

Virka en mössa nedifrån och upp -- Virka en kedja av luftmaskor som räcker runt ditt huvud. Slut kedjan till en ring med en smygmaska. -- Virka en fast maska i varje luftmaska.

-- Virka under de följande

1 fm i varje fm i föregående varv. -- Fortsätt tills arbetet är dubbelt så långt som brett. -- Avsluta, vik dubbelt och sy ihop i sidorna. -- Du kan också virka två kvadrater i olika färg och sy ihop dem till en mössa.

248 varven en fm i varje maska på föregående varv tills mössans raka del är så hög du vill ha den och du vill börja minska. -- Du kan börja minskningen till exempel med att hoppa över var 20:e maska. Fortsätt minska på varje eller vartannat varv. -- Då du minskar lönar det sig att prova mössan efter varje varv. Om mössan spänner har du minskat för mycket, om mössan känns för lös har du minskat för lite. -- Avsluta arbetet på samma sätt som den uppifrån stickade mössan.

Tips:

BBDu får en randig mössa om du byter garn mitt i virkandet. Kom i håg att fästa garnändorna ordentligt så att mössan inte sprättar upp sig själv.

Textilfärgning Det finns många olika sätt att färga tyg. En del tekniker fungerar bra i lägerförhållanden, andra kräver mycket tid och en tvättmaskin. Ni kan till exempel färga personliga lägerhalsdukar, t-skjortor åt patrullen eller nya gardiner till kårlokalen.

Shibori-knutar Du kan hindra färgen från att färga hela tyget genom att knyta olika slags knutar. Det hopknutna tyget kan du färga för hand eller i tvättmaskin. Bruksanvisningen varierar för olika färger. Den exakta bruksanvisningen hittar du i färgpaketet.

Degmålning Gör en välling av vetemjöl och vatten. Spänn fast tyget på bordet till exempel med målartejp. Kläm ut vällingen till figurer på tyget. Låt torka över natten. Måla tyget med tygtrycksfär-

ger när degen torkat. Du kan späda ut pastan med vatten i förhållande 1/3 vatten och 2/3 tygtryckspasta. Låt torka över natten. Skrapa bort degen. Du kan till exempel använda en mat kniv till hjälp. Fixera färgen genom att stryka enligt instruktionerna för tygtrycksfärgen.

Solfärgning Trots namnet är det inte frågan om färgning som baserar sig på ljus, utan på att tyget torkar fort. Blanda färgpigment i sprut-emulsion för textilfärgning. Måla hela tyget vått med sprutemulsionen. Placera ut föremål med skarpa konturer på tyget. Det kan vara till exempel en mugg, pressade växter eller nycklar. Låt torka. När du tar bort föremålen från det torra tyget ser du att färgen har försvunnit under föremålen.

Knyt olika knutar spänt på tyget antingen med stadigt bomullsgarn eller med gummiband.

249

Tygtryck

250

Du kan klippa ut en schablon för tygtryck ur tunn mjuk plast. Till exempel plasten i plastfickor eller kontaktplast är bra material att göra schabloner av. Tygtrycksfärg kan du köpa i hobbyoch handarbetsaffärer. En bit skumgummi blir bra att dutta färgen med. Planera din bild på papper först, och beakta att du inte kan göra små de-

taljer innanför heldragna konturer. Du måste beakta detta till exempel då du planerar bokstäver

Till exempel gör du en schablon av bokstaven A så här.

Tryck mönster i flera färger

1. Fäst schablonen i tyget med tejp. Dutta bildens bottenfärg genom schablonen.

2. Ta loss schablonen medan färgen ännu är våt. Låt bilden torka.

Tips:

BBOm du vill att bilden ska torka snabbare kan du använda en hårtork. BBRobert Baden-Powel var en bra tecknare. Du kan hitta de fina förslag till patrulldjur som B-P ritat i boken Scouting for boys.

BBDu kan använda samma schablon för att trycka också på trä eller papper.

251

Färdig t tryck 4. Du kan fylla i ytterligare detaljer med textiltusch när färgen torkat.

3. Gör en skild schablon för detaljer. Dutta detaljerna på den torra bottenfärgen med mörkare färg.

Pappersmassa Du kan lätt göra återvinningspapper hemma.

252

Du behöver -- två träramar med ett tätt nät spänt över sig -- tidningar -- ett ämbar -- vatten -- ett vattenkärl med stor öppning, t.ex.ett fat eller en badbalja -- en gammal stavmixer eller en borrmaskin och en murbruksvisp

1. 1. Att göra eget papper är ett vått göra. Jobba på diskbänken, utomhus eller i tvättrummet. Skydda ytorna med en vaxduk och ha trasor i beredskap. 2. Riv tidningen i små bitar i ämbaret och lägg i blöt i vatten över natten.

3. Finfördela de blötlagda tidningsbitarna med en stavmixer som inte längre används till matlagning eller en murbruksvisp fäst i en batteridriven borrmaskin. 4. Häll över massan i fatet. Tillsätt vatten så att massan flyter omkring. Lägg i ungefär 1/5 pappersmassa och 4/5 vatten.

5. Lägg ned nätramen vågrätt i fatet. Dra ramen kors och tvärs så att pappersmassan lägger sig i ett jämt lager på nätet. 6. Lyft upp nätramen ur vattnet. Jämna till kanterna..

lja svisp

Tips:

BBOm du vill göra färgat papper kan du riva med tunt och mjukt papper såsom silkes-, krepp- eller WC-papper i smeten. Vill du färga ditt papper helt igenom kan du färja spadet med textilfärger för handfärgning.

BBDu kan också använda pappersmassan som modellera. Låt pappersbitarna ligga i blöt i så lite vatten som möjligt. Finfördela massan med en stavmixer och tillsätt tapetklister eller papperslim som du spätt ut med mycket vatten. Krama ur överlopps vatten och forma massan.

BBPå sid 232, under stycket Träfogar kan du läsa om hur du bygger en träram. Spänn fast ett myggnät över ramen.

7. Lägg den andra ramen på massan. Pressa bort överlopps vatten till exempel genom att trycka med en fanéerbit.

8. Vänd på hela paketet. Pressa ut igen bort vatten.

9. Lyft bort den övre ramen och stjälp upp ditt papper att torka på till exempel en vaxduk eller ett jämt tyg.

253

Ljus

254

Du kan köpa stearin eller parafin, veke och färgämne för ljusmassa till exempel i en hobbyaffär. Du kan smälta ned gamla olikfärgade ljusstumpar och färga massan med färgpulver så du får den färg du vill ha.

Ju tjockare ljus du gör, desto tjockare veke behöver du. Tunna kronljus behöver en veke som är ungefär 2 mm tjock. Tjocka ljus som du stöper till exempel i en mjölkburk behöver en veke som är ungefär 3 mm tjock.

Stöpa ljus 1. Häll rejält med vatten (ca 8 l) i en djup kastrull och blanda i den ljusmassa du vill smälta. När du värmer kastrullen på spisen smälter ljusmassan i det varma vattnet. Ljusmassan är lättare än vatten så den stiger upp till ytan.

2. Knyt fast fem vekar på en strumpsticka. Vekarna ska inte vara längre än vad kastrullen är djup. Doppa raskt men lugnt vekarna i den smultna ljusmassan. Se till att ljusmassan inte tar slut på halva vägen.

3. Lyft upp vekarna på tork efter varje dopp. Du kan till exempel hänga dem mellan två stolar.

Se upp med brandsäkerheten. Värm inte upp kastrullen med ljusmassan för mycket så att ljusmassan börjar brinna. Ljusmassan börjar brinna om den strittar på elspisens platta eller i gaslågan. Ljusmassans smälttemperatur är under 100°C, så vattenbadet

behöver inte koka. Släck brinnande ljusmassa med en brandfilt. Du får på inga villkor släcka den med vatten. Ljusstöpning är ett klottigt arbete! Skydda golv, stolar och bord med tidningspapper

Gjuta ljus

255 1. Smält ljusmassan i vattenbad så att du har två kastruller i varandra. I den yttre kastrullen har du vatten, och i den inre ljusmassan. När du värmer den yttre kastrullen på spisen och vattnet blir varmt smälter ljusmassan i den inre kastrullen.

2. Häll den smultna massan i formen lite i taget. Använd ljusmassor av olika färg om du vill ha ett randigt ljus. Ljusmassan krymper när den stelnar, så det kan hända att du måste fylla på mera massa..

Du kan göra en form av till exempel en tom mjölkburk. Du kan också gjuta ny ljusmassa i en begagnad ljusglasburk. Du kan också gjuta ljus i fin sand eller i salt.

Tips:

BBKöp en kastrull till ljusstöpningen på lopptorg! Du kan inte använda kastrullen till matlagning efter att du haft ljusmassa i den.

Gjuta metall

256

Ni kan gjuta roliga lägermärken eller till exempel nyckelringar med patrullens logo av metall. Rent tenn (Sn) och metall som säljs som gjutmetall lämpar sig bäst att gjuta med. Dessa metaller har tillräckligt låg smälttemperatur för att ni ska kunna smälta dem på en elspis, i lägerelden eller med en gaslåga. Tennets smälttemperatur ligger på 231,9°C. Traditionella nyårslyckor innehåller mycket bly (Pb). Bly är en

giftig tungmetall som anrikas i kroppen. Använd inte blyrika metaller. Arbeta utomhus om det är möjligt. Om du är inomhus ska du vädra ordentligt. Akta de brännheta verktygen!

Gjuta metall i en silikonform 1. Gör en modell av till exempel modellera, lera eller häftmassa. Lägg modellen på burkens botten och pensla modellen med lösgöringspulver.

2. Blanda härdaren i silikonmassan. Silikonets bearbetnings- och härdningstider varierar. Läs noggrannare instruktioner på silikonburken.

3. Häll silikonmassan över modellen. Låt stelna enligt instruktionerna, gärna över natten.

4. När formen har stelnat kan du ta loss modellen ur formen.

5. Smält metallen i en långskaftad slev eller liten kastrull till exempel på spisen.

6. Häll försiktigt den smultna metallen i formen. Låt stelna ordentligt. Stjälp upp den stelnade metallen ur formen. Om du fått något gjutningsfel på din figur kan du fila eller slipa bort det.

Tips!

BBGör din gjutform genom att gröpa ur gips!

257

Fläta vide Samla in vide

258

Allemansrätten ger dig inte rätt att samla vide. Du måste alltid ha markägarens tillstånd. Vide samlas in på hösten efter bladfällningen och fram till januari. Det bästa videt för flätning är rakt och kvistfria. Sortera videkvistarna du samlat

enligt längd och torka dem i täta knippen i torrt och svalt 2-8 månader. Innan du börjar flätningen måste du blötlägga videkvistarna i svalt vatten i 5-10 dagar beroende hur tjocka de är. Torkad och blötlagd vide krymper inte när den torkar såsom färsk vide gör. Blötläggningen gör att videt håller att flätas.

Fläta en korg 1. Såga en 15 mm tjock skiva med diametern 80-100 mm ur en trädstam. Borra 13 hål med diametern 5-6 mm med jämna mellanrum i skivans kant och ett i mitten. 2. Välj 13 st. 70-90 cm långa videkvistar till stag. Tälj videkvistarna lite vid basen. Lägg lim i hålen på skivans kanter och stick in videkvistarna i hålen. Låt torka i tjugo minuter. 3. Välj lite tunnare kvistar till flätningen. Börja flätningen med kvistens basända och fläta framför ett stag och bakom nästa. När kvisten är slut ska du skarva med nästa kvist så att kvistarna går i kors ett par stag. 4. När du flätat 5-7 cm böjer du stagen uppåt för att forma korgen. Bind ihop stagen i toppen. Fläta uppåt tills korken är tillräckligt hög. 5. Avsluta arbetet: Böj ett stag åt sidan framför nästa stag, och bakom därpå följande. Vid det tredje staget kapar du

kvisten till ungefär 5 cm och sticker in den i flätningen vid det tredje staget. Fortsätt tills alla stag är avslutade. 6. Välj en kvist av lämplig längd till handtag. Borra små hål i ändorna, stick ned ändorna i flätningen och stick små tappar genom hålen så handtaget hålls på plats.

Rep av vide Det lönar sig att samla videbark på våren strax innan lövsprickningen. Gör ett snitt på längden i videt, och dra försiktigt loss barken. Fäst den ena ändan stadigt och tvinna barken så att barkens ytterskikt blir utåt. Du kan skarva barken

genom att lägga ändorna på varandra ett stycke. Lägg ihop ändorna då du tvinnat barken spänt. Låt rullarna tvinna ihop sig.

259

Ett alternativt handtag

Välj en lite tjockare käpp och tälj ändorna smalare. Stick in ändorna bredvid ett stag på motsatta sidor av korgen. Stick in tre långa böjliga videkvistar i vardera ändan. Tvinna knippet runt handtaget och stick

ändorna igenom korgen under kanten. Gör ett fiskbensmönster med en kvist i gången. För kvisten bakom handtaget och stick in den på korgens insida. Avsluta slutligen alla tre kvistar under sig själv.

Tips!

BBNär du flätar korgar är det viktigt att flätningen blir spänd och tät. Du kan till exempel använda en platt metallbit som hjälp så du kan trycka flätningsvarven nedåt.

Näverarbeten Få tag i näver

260

Du måste alltid ha markägarens tillstånd för att ta näver från glas- eller vårtbjörk. Du kan ta näver bara från stockar som en skogshuggare fällt, en skogsmaskin söndrar nämligen nävern. Nävern lossnar lättast två veckor Skär ett långt snitt i björkstammen. Ta loss nävern som en stor bit.

före och efter midsommar, men du kan samla näver också under hösten och vintern när det är blidväder. Skär skåror i nävern med kniv och dra loss nävern från stammen antingen som en skiva eller som en smal remsa. Du kan tvätta nävern genast då du tagit loss den så att du får bort lavar och lösa näverflagor från den vita sidan. Näverskivorna och remsorna håller länge om du förvarar dem luftigt. Om du använder torkad näver ska du blötlägga den två timmar i 30 gradigt vatten innan du börjar fläta den. I Näverarbeten vänder man oftast den gula insidan utåt.

Näverring 1.

1. 3.3. 2.2.

Skär en 7 mm bred och 150 mm lång remsa av nävern. Vik som bilden visar.

Korg flätad med raka rutor 1. Skär 2 cm breda remsor av nävern.

2. Börja flätningen från korgens botten. Använd fyra remsor. Gör ett första kors att börja från. Fläta ihop 2 remsor lodrätt och två vågrätt.. 3. Förstora det första korset genom att lägga till en remsa turvis på varje sida. Fläta in remsorna över en och under en annan remsa. Lägg till fler remsor till flätningen tills korgens botten är så stor som du vill ha den. 4. Då korgens botten är klar böjer du upp kanterna med hjälp av bykknipor.

5. Ta nya remsor till korgens kanter.

Tips!

BBDu kan fläta olika saker också av spånor. Du kan också klippa till remsor av till exempel kaffepaket.

6. När korgen är tillräckligt hög vänder du ned remsorna på utsidan med hjälp av bykknipor.

7. Påbörja den dubbla flätningen. Fläta in nya remsor till ett yttre lager på korgen.

8. Såhär avslutar du remsorna. Fläta in de snett avskurna remsornas ändor under varandra.

9. Avsluta med att fläta korgens botten. Avsluta remsorna under varandra.

261

Läderarbeten

262

Läder är ett hobbymaterial som inte sprättar upp sig, dvs. kanterna rispar inte upp sig själv. Läder är starkt, och rivs inte lätt sönder. I äkta läder kan du bränna eller slå in mönster med märkningsjärn.

Konstläder, som ofta framställs av polyester, är lättare att få tag i, men dess yta kan du inte bränna eller slå in mönster i. Du kan köpa konstläder som metervara i tygbutiken. Det lönar sig att fråga efter äkta läder hos före-

Att klippa lädersnöre Klipp lädersnöre av en rund läderbit. Prova dig fram till rätt bredd på snöret så att snöret inte går av.

Skarva lädersnöre/band 1. Klipp ett hål i ändorna. 2. Trä snörena genom hålen i varandras ändor.

Mönster Fukta ytan försiktigt med till exempel en tvättsvamp. Lägg märkningsjärnet mot det fuktade lädret och slå en hård knackning med en hammare.

Hetta upp brännjärnet i brasan eller i en gaslåga. Prova hur hett järnet är på en restbit: se hur länge du kan bränna lädret utan att det blir sönderbränt. Bränn in bilden i lädrets yta med det heta brännjärnet.

Du kan använda vanliga stoppnålar eller lädernålar. En fingerborg skyddar dina fingertoppar. Då du syr tjockt läder lönar det sig att färdigt göra hål i kanten med en håltång eller syl. Då du gjort hål färdigt kan du sy också utan nål: du kan göra trådändan styvare genom att doppa den i lim eller lack. Medan du syr kan du hålla ihop kanterna med tejp eller gem.

tag som framställer läderprodukter. I läderarbeten görs den handsydda sömmen ofta som prydnad på materialets rätsida. Läder sys lämpligen med till exempel vaxade lintrådar, gäddkroksmetrev och knapphålssilke samt tjocka bomullstrådar så som björntråd, pärlgarn och fiskargarn. Du kan också sy med lädersnöre eller en remsa du klippt av läder.

Påse för elddon

1. Klipp eller skär med sax eller brytkniv ut ett runt stycke med diametern 10 cm till påsens botten och en fyrkantig bit 33 cm x 15 cm till påsens vägg.

2. Gör hål i de kanter som ska sys: väggstyckets korta sidor och nedre kant samt bottenstyckets kant.

3. Sy ihop väggstyckets korta sidor med kaststygn så att du får en cylinder. Sy fast cylinderns nedre kant i det runda bottenstycket. 4. Gör hål i den övre kanten och trä in ett snöre.

Färdig påse för elddon

263

Makramé Med makraméknutar kan du göra olika slags prydnadsknopar, surrningar och till och med accessoarer. Du kan använda olika slag av material till makraméknutarna, till exempel

bomulls- och yllegarn, tunna snören eller böjliga och starka sisal- och manillarep. Resultatet blir snyggast då du använder släta garn så att knutens vackra detaljer syns.

264

Enkelt halvslag med tre trådar

1. Det mittersta bandet ska vara lika långt som arbetet. Det band du knyter med måste vara betydligt längre. Till exempel till ett armband behöver du en 40 cm lång tråd som stödtråd i mitten och en 240 cm lång tråd att knyta med. 2. Knyt fast tråden du ska knyta med i stödtråden så att stödtråden kommer mitt på knyttråden. Fäst trådarna med en säkerhetsnål till exempel i en dyna. Lägg den korta tråden i mitten. 3. Lägg den vänstra tråden över och runt den mittersta tråden i ett halvslag. Spänn knuten. 4. Lägg den högra tråden över och runt den mittersta tråden i ett halvslag. Spänn knuten. Fortsätt knyta turvis med vänster och höger tråd runt tråden i mitten. Om du vill ha ett bredare band kan du ha flera trådar i mitten.

Makraméknuten 1. Mät upp två trådar av olika längd. 2. Vik knyttråden dubbelt och knyt fast mittråden mitt på knyttråden. Lägg trådarna så att den korta tråden ligger i mitten och de längre knyttrådarna på var sin sida om denna. 3. Lägg den vänstra tråden över tråden i mitten och under tråden längst till höger. 4. Lägg den tråd som varit längst till höger under tråden i mitten och upp över den vänstra tråden. 5. Spänn knuten. 6. Du kan göra samma knut spegelvänt så att den högra tråden läggs över tråden i mitten och under den yttersta vänstra tråden. Om du gör flera knutar åt samma håll efter varandra börjar bandet vrida sig i spiral. Om du lägger knutarna turvis från höger och turvis från vänster får du ett slätt band.

265

Knoptavla

En knoptavla är ett traditionellt sätt att bekanta sig med knoparnas förunderliga värld. Den är också ett hantverk som du lätt kan utvidga till en mycket omfattande samling.

Vänskapsknop

1. Lägg vänster (vit) över och under höger (blå). 2. Vik den högra (blå) ändan under vänster (vit)... 3. ...och sedan över igen. 4. För vänster (vit) först över höger (blå) ända och sedan igenom (den blå) öglan. Spänn knopen genom att turvis dra i alla fyra ändor.

Vänskapsknopen är en rolig knop att ha till exempel på lägerhalsduken. 1.

Irländsk teknik för prydnadsknopar 1. För grundtekniken börjar du med att lägga ett halvslag på repet... 2. ... lägg sedan den ända som ligger ovanpå i halvslaget under halvslaget... 3. ...och den andra ändan över halvslaget, men så att den först går under den andra ändan. På detta sätt låser du halvslaget så att det inte löser upp sig. 4. Du kan utvidga arbetet genom att lägga flera halvslag efter varandra... 5. ... eller bredvid varandra och sedan låsa dem på samma sätt. Möjligheterna är oändliga.

Första Hjälpen

267

Livräddande första hjälpen

268

Gör så här i en nödsituation

-- Ring 112.

-- Gör en snabb bedömning

-- Berätta vad som hänt.

av situationen: ££ Vad har hänt? ££ Hur många människor är skadade eller i fara? -- Ring 112. -- Rädda dem som befinner sig i fara och förhindra nya olyckor från att ske. -- Ge första hjälpen. -- Skydda från kyla, lugna ner och följ med de skadades tillstånd tills hjälp anländer. Om det finns många hjälpare på plats ska den med mest kunskap leda situationen och ge tydliga uppgifter till de övriga. På det sättet hålls situationen bäst under kontroll.

-- Berätta var du befinner dig,

Nödsamtal I många situationer är den viktigaste åtgärden att ringa nödsamtal. Via nöd centralen får du kontakt med polisen, brandkåren och med sjuktransporten. Till nödcentralen ringer man bara i en verklig nödsituation. Var inte rädd att ringa, personalen på nödcentralen är utbildade och vet vad de ska fråga dig om.

gatuadress och kommun eller koordinaterna på kartan. -- Svara på frågorna som ställs. -- Följ de råd och anvisningar du får. -- Avbryt inte samtalet innan du fått lov till det. -- Ordna med vägvisning till olycksplatsen. -- Ring inte andra samtal innan hjälpen kommit fram. -- Ring på nytt om patientens tillstånd förändras.

269

Livräddande första hjälpen

-- Om personen inte andas,

Livräddande första hjälpen är åtgärder som räddar livet på en person. Till åtgärderna hör att trygga fria luftvägar, stoppa stora blödningar och förebygga chock. Om det finns många som behöver hjälp görs först en snabb undersökning av alla. 1. Är den hjälpbehövande personen medvetslös eller vid medvetande? -- Närma dig personen försiktig från fötterna för din egen säkerhet. -- Tilltala personen med hög röst, skaka om personen vid behov. 2. Är andningen normal? -- Öppna luftvägarna. -- Avlägsna eventuella föremål i munnen.

3. Finns det synliga blödningar? -- Stoppa stora blodflöden. -- Ordna med upphöjd placering av det blödande området. -- Tryck på blödningen med en kompress, med kläder eller med bara handen om inte annat finns att tillgå. 4. Ser du chocksymptom? -- Symptom på chock är oro, förvirring, törst, kallsvett och blekhet. Pulsen är snabb och svag. -- En person vid medvetande men i chock ska placeras på rygg. -- Benen ska vara upphöjda. -- Lugna ner och håll varm.

inled återupplivning.

Tips:

BBOrdningsföljden vid livräddande första hjälpen är ABC: airways, breathing, circulation (luftvägarna, andningen, blodcirkulationen)

Hätäensiavunförsta hjälpen Livräddande –jatkotoimenpiteet fortsatta åtgärder pienemmät, vuotavatsår. haavat. Förbind mindre blödande -- Sido mahdollisimman Stödmurtumat benbrott så att smärtan -- Tue

270

kivuttomaan asentoon. lindras så mycket som möjligt. ja suojaa palovammat. Kyl och skydda brandskador. -- Jäähdytä Suojaa autettava kylmältä Håll personen varm och -ja kosteudelta. skydda från fukt. Lugna nerloukkaantunutta den skadade -- Rauhoita keskustelemalla ja pysymällä genom att själv hålla dig lugn itse och rauhallisena. prata med patienten.

Selvitä, onko autettavalla Kontrollera om den du ska hjälpa har jossakin - kipuja smärtor någonstans - hengitysvaikeutta andningssvårigheter -- pahoinvointia illamående -- kuumetta feber -- kylmä kallt -- jano törst -- aikaisemmin todettuja sairauksia. -- tidigare konstaterade sjukdomar.

Kylkiasentoon kääntäminen Vänd i framstupa sidoläge 1 2

3 4 5

Stoppa ett blodflöde -- En stor blödning bör

genast stoppas med vilka medel som helst. -- Be den du hjälper lägga sig ned, hjälp till vid behov. -- Om såret är på handen eller foten bör dessa lyftas upp.

-- Stilla blodflödet genom att

trycka direkt på såret. -- Om det är möjligt, lägg

ett tryckförband. -- En person som är vid medvetande kan själv trycka på såret. -- Skydda dig själv, undvik att röra såret med bara händerna.

271

Tryckförband på ett sår i handflatan

Lägg något material med god sugförmåga, till exempel kompresser på såret.

Använd till exempel en förbandsrulle som tyngd.

Fäst stadigt med elastisk binda.

Stöd kroppsdelen så att den är upphöjd.

Samma teknik kan avvändas vid alla större blödningar

Återupplivning Hjärt- och lungräddning (HLR)

272

Då en person plötsligt förlorar medvetandet behöver han/hon genast hjälp. Om hjärtat inte slår får organen inte syresatt blod. Syrebrist leder snabbt till att celler och vävnader förstörs. I synnerhet hjärnan är känslig för syrebrist. Redan ett hjärtstillestånd på 10 minuter leder till bestående skador. 1. Kontrollera om den som behöver hjälp kan väckas, tilltala och ruska om denne.

Ring 112. Ruska om, tilltala.

2. Om personen som behöver hjälp inte vaknar, ropa på hjälp och ring genast 112. 3. Öppna luftvägarna genom att lyfta huvudet uppåt med ett grepp under hakan samtidigt som du trycker mot pannan. 4. Kontrollera andningen. Se om bröstkorgen rör sig, känn efter om du känner en luftström mot din kind eller mot din handrygg från den drabbades mun. 5. Om den du hjälper andas, vänd då i framstupa sidoläge 6. Inled hjärt-lungräddning om personen inte andas.

Är andningen normal?

-- Tryck 30 gånger på nedre delen av bröstbenet. Du trycker tillräckligt hårt då bröstkorgen sjunker in 4-5 cm. -- Knip ihop offrets näsa och blås luft i lungorna 2 gånger. (Du ska kunna se att bröstkorgen höjer sig, då är inblåsningen tillräckligt kraftig) -- Fortsätt med rytmen 30:2

Rätt ställe för kompression och händerna i rätt läge.

Första hjälpen -utrustning Det finns många olika färdiga första hjälpen -förpackningar för många olika behov. Du kan också plocka ihop en egen. Det lönar sig att förpacka

allting vattentätt om själva väskan inte håller vatten. Efter varje utfärd ska patrullens första hjälpen -väska gås igenom och fyllas på.

Personlig första hjälpen -utrustning: -- Räddningsfilt -- Tygplåster, färdigt klippta bitar i olika storlekar -- Sårtejp (leukostrip, steri-strip) -- Sporttejp -- Kompresser -- Sår servetter -- 2 rullar idealbinda -- Ett kraftigt stödförband, bredd 8 cm -- Ett stort första förband -- Paracetamol eller ibuprofen för feber och värk -- Egna mediciner -- ”Kyypakkaus” -- Öronproppar

Lagets eller patrullens första hjälpenutrustning -- Samma som i den personliga, dessutom -- Sax -- Pincett -- Salvkompress som håller sig i rumstemperatur -- Bepanthensalva eller motsvarande -- Kortisonsalva -- Värmefilt för många olika användningar, till exempel för nödinkvartering -- Mitella -- Kulpåse -- Bindor för flickpatrullen

273

Medvetslöshet och chock Svimning och medvetslöshet

274

Svimning handlar om ett kort tillstånd av medvetslöshet som varar max ett par minuter. Det finns många orsaker till svimning. Den vanligaste orsaken är att blodet samlar sig nere i benen och i kroppen då man länge står stilla på samma plats, till exempel som fanvakt. Det leder till att hjärnan inte får tillräckligt med blod och man förlorar medvetandet.

Andra vanliga orsaker till svimning är smärta, rädsla, obehagliga upplevelser, illamående, uppkastning och kraftig hosta. Just innan man svimmar kan man uppleva illamående, balansrubbningar eller synstörningar. Man kan också vara blek och kallsvettig. Så fort man märker symptomen borde man sätta sig eller lägga sig. En avsvimmad person kvicknar för det mesta snabbt till. Att lyfta upp föt-

Placera en medvetslös person från magliggande till framstupa sidoläge. 1

Första hjälpen vid chock

Om det är fråga om ett fall och du misstänker ryggradsskada måste du vara mycket försiktig då du vänder i framstupa sidoläge. Om ni är två hjälpare på plats ska den ena stöda nacken medan den andra vänder patienten så försiktigt som möjligt. Ryggraden ska bli i en rak linje.

terna är bra första hjälpen. Man kan förebygga svimning då man till exempel står fanvakt genom att andas normalt och då och då göra en liten pumpande rörelse med fötterna. Efter en vanlig svimning behöver man inte uppsöka läkare. En kortvarig medvetslöshet kan dock bero på allvarligare saker, som till exempel rytmstörningar i hjärtat. Om det inte finns någon förklarlig orsak till svimning och om personen inte känt av några typiska symptom innan är det skäl att uppsöka läkare. En medvetslös person svarar inte på tilltal men andas normalt. Medvetslösheten kan till exempel bero på störning i sockerbalansen i anknytning till diabetes, förgiftning, slag mot huvudet, syrebrist eller allvarlig infektion i centrala nervsystemet. Inom scouterna kan man räkna med att de mest sannolika orsakerna till medvetslöshet är fall av olika slag, diabetes och osförgiftning. Oberoende av vad som orsakat medvetslösheten är första hjälpen alltid den samma. En medvetslös person som andas vänds i framstupa sidoläge, samtidigt bör man försäkra sig om att luftvägarna är fria. Då personen ligger i framstupa sidoläge ringer du nödcentralen. Andningen bör övervakas ända tills professionell hjälp anländer. Om den medvetslösa upphör att andas bör hjärt lungräddning inledas.

Chock Med chock avses ett tillstånd då vävnaderna inte får tillräckligt med blod på grund av att blodet cirkulerar för dåligt. Chock är ett livshotande tillstånd. Det viktigaste är att snabbt få en person som drabbats av chock till sjukhusvård.

Orsaker till chock kan vara -- kraftig blödning -- utvidgning av blodådrorna på grund av blodförgiftning, dvs. sepsis eller en anafylaktisk reaktion -- vätskeförlust orsakad av omfattande brännskada -- vätskeförlust på grund av häftig magsjuka -- hjärtats förmåga att pumpa blod sviktar i samband med hjärtinfarkt. Symptom på chock är bland annat snabb och svag puls kallsvettig eller blek hud snabbare andning personen är orolig, plågad, förvirrad -- törst -- illamående -- medvetslöshet. -----

Första hjälpen -- Stoppa blödningar. -- Ring 112. -- Placera patienten i liggande ställning, vid medvetslöshet i framstupa sidoläge. -- Stöd benen så att de är i upphöjt läge. -- Stöd eventuella benbrott så att smärtan minimeras. -- Skydda från köld. -- Lugna ner den du hjälper genom att prata med honom/henne. Lämna inte en person i chock ensam. Följ med andningen tills hjälp anländer. Var försiktig då du rör vid en person i chock, smärta förvärrar chocktillståndet. Du får inte ge mat eller dryck till en person i chock.

275

Benbrott Stöd ett benbrott i benet med ett liggunderlag.

276

Är det brutet? Symptom på benbrott: -- smärta och svullnad -- man kan tydligt se att benet är i fel ställning -- kroppsdelen fungerar inte normalt -- chocksymptom motsvarande de vid blödning (sid. 274) -- ett litet barn använder inte den kroppsdel som är bruten. Gör så här vid benbrott: -- Om du misstänker ett allvarligt benbrott, ring nödnumret 112. -- Om personen är medvetslös, vänd i framstupa sidoläge. -- Rör så lite som möjligt på det brutna stället. -- Stoppa synliga blödningar. -- Följ hela tiden med situationen för den skadade tills professionell hjälp anländer. Om offret har fallit eller varit med om en trafikolycka kan ryggraden vara skadad. Sådana gånger ska patienten

Handledsbrott. Brott på nyckelbenet eller överarmsbenet.

flyttas bara om det är nödvändigt. Om ett öppet benbrott blöder, stoppa blodflödet genom att trycka lätt med rent förbandsmaterial. Linda inte bindan runt benet, om benet sväller upp kan det förhindra blodcirkulationen

Att stöda ett benbrott Man spjälar bara om den skadade måste förflyttas eller om benets felställning orsakar kraftig smärta. Är man i en stad spjälar man aldrig. För att stöda brottet kan man använda tillfälliga hjälpmedel, en planka, en käpp eller ett liggunderlag. Spjälan (gärna vadderad) ska vara så lång att den stöder lederna på båda sidor om brottet.

Sjukdomsattacker Astmaanfall Vid ett astmaanfall drar luftrören ihop sig vilket orsakar andningssvårigheter. Under ett anfall är andningen pipande och ansträngd. Hjälp patienten till viloläge och se till att han/hon får sin astmamedicin. Det vanligast läkemedlet heter Salbutamol. Om medicinen inte är tillgänglig eller om anfallet inte går över trots medicin, ring 112. Vid medvetslöshet, vänd i framstupa sidoläge.

Diabetikerns problem För en insulindiabetiker kan blodsockret ibland sjunka för lågt, det kallas hypoglykemi. Till en början tar det sig uttryck som insulinkänningar så som; hjärtklappning, svettning, hunger och skakande händer. Vid ett allvarligt tillstånd av hypoglykemi förekommer också huvudvärk, förvirring, synstörningar, beteendestörningar, kramper och medvetslöshet. Ge som första hjälp till en diabetiker: -- 1 dl juice eller en frukt -- 1 msk honung eller sirap -- 3–5 sockerbitar eller en stark sockerlösning. (10 sockerbitar/1 dl varmt vatten) -- 1 tablett druvsocker (10 g) -- 1 dl sockerhaltig lemonad -- 20 g vanlig choklad Om symptomen inte försvinner inom 10 minuter, ge en dos till. I ett allvarligt läge kan en kunnig person ge en injektion med Glukagon som är första hjälpen-medicin mot hypoglykemi. Om du är på utfärd och har en diabetiker i gruppen, lär dig då använda hans/hennes blodsocker-

mätare och lär dig också att injicera Glukagon. Om situationen inte blir bättre eller om det är fråga om för högt blodsocker, ring 112.

Kramp Det finns många orsaker till kramp, till exempel epilepsi, lågt blodsocker eller hög feber hos små barn. Första hjälpen vid kramp är enkel: förhindra att den som krampar skadar sig själv. Själva kramperna ska man inte försöka stoppa. Om personen som krampar är någon du känner och vet att har epilepsi kan du vänta i 5 minuter på att anfallet ska gå över. Om det är så att du inte har någon aning om orsakerna till kramperna ska du genast ringa 112. Om personen är medvetslös då kramperna slutar, vänd då personen i framstupa sidoläge och följ med situationen tills personen kvicknar till eller hjälp anländer.

Störningar i hjärnans blodcirkulation För det mesta är det vuxna som drabbas av olika typer av störningar i hjärnans blodcirkulation. Det är bråttom med vården, därför är det viktigt att alla känner igen symptomen på dessa störningar. Gemensamt för symptomen är att de kommer plötsligt. Alarmerande symptom är plötslig förlamning i armar eller ben, plötslig domning eller förlust av känsel i armar eller ben, otydligt tal, plötsliga störningar i synfältet, dubbelseende, slappa mungipor, svindel, förvirring och kraftig huvudvärk. Om du misstänker att en person drabbats av störningar i hjärnans blodcirkulation ska du omedelbart ringa 112 och berätta om dina misstankar.

277

Allergiset reaktiot jaoch myrkytykset Allergiska reaktioner förgiftningar Bett och stick Puremat ja pistot

278

Hyttysen, mäkäräisen, ja hirBett av myggor, knott, paarman bromsar och vikärpäsen puremat ovat ikäviä mutta älgflugor kan vara besvärliga men de useimmiten vaarattomia. Purema-aluär för det allra mesta helt ofarliga. Ett eelle nousee usein kutiava pahkura, kliande litet spår efter bettet uppstår, joka saattaa josblir sitäbettet kovasti skrapar mantulehtua, för mycket lätt raapii. Ensiavuksi riittää useimmiten inflammerat. För det mesta räcker det kortisonivoide, jokasom lievittää med kortisonsalva förstakutinaa. hjälpen, Myös apteekissa myytäviä den lindrar klådan. Man kanantihisockså tamiinivalmisteita voi käyttää. Josde använda antihistaminprodukter, purema tulehtuu, kannattaa se käydä kan köpas på apoteket. Om bettet blir näyttämässä lääkärille. inflammerat är det bra att visa det för enPistiäisten läkare. eli ampiaisen, kimalaisen ja Stick mehiläisen pistot hyönteisten av steklar, detovat vill säga getinpistoista vaarallisimpia. Pisto aiheutgar, humlor och bin är de farligaste taa välittömän Smärta kovan kivun ja pisinsektsbetten. och svullnad toskohdan turpoamisen. Mehiläisen uppstår genast efter att man har blivit

pistettyä piikkiett ja bistick siinä kiinni oleva stucken. Efter blir gadden myrkkyrakkula jäävät ihoon kiinni. kvar och med den giftblåsan som Piikki poistetaan tällöinska mahdollisimsitter på den. Gadden avlägsnas man nopeasti. Pistiäisten pistojenfunså fort som möjligt. Kallt omslag ensiapu onförsta kylmähjälpen. kääre. Useita sagerar som Om någon manaikaisia har fått flerapistoja bett påsaanutta en gångon skasyytä man tarkkailla tunnintillstånd ajan. Myrkylle följa mednoin personens i ca en herkistynyt saada pistosta henkeä timme. Denvoi som är överkänslig för uhkaavan, allergisen reakgiftet kan fåyleistyneen en livshotande allergisk tion eli anafylaksian. Aina josOm pistoon reaktion, så kallad anafylaxi. det liittyy turvotusta muualla kuin pistosförekommer svullnad på andra områkohdassa hengenahdistusta, den än dettaidär själva bettet finnstulee eller hakeutua nopeasti om man får andnödlääkäriin. ska man omedelPunkki bart ta sigeli tillIxodes läkare.ricinus -puutiainen levittää(Ixodes borrelioosia, Fästingen ricinus)Kumlinsprider gen puutiaisenkefaliittivirusta sekä borrelia, Kumlingesjukan och UuUukuniemi-virusta. Parassättet suojautukuniemivirus. Det bästa att

Epipen adrenalinspruta allergisia hätätilanteita vartenallergiska reaktioner vid allvarliga Epipen-adrenaliiniruisku onengångsbruk kertakäyttöinen Epipen-adrenalinspruta för automaattinen injektioruisku, joka sisältää innehåller 0,3 mg adrenalin (Epipen Jr 0,3 mg adrenaliinia (Epipen Jr 0,15 mg) 0,15 mg)

Irrota suojatulppa Kohdista musta Ta lossharmaa det gråa skyddet. Rikta sprutans ruiskun pää kohtisuoraan svarta ända vinkelrätt motreittä låret.vasten

Älä poista ennenden Ta inte bortharmaata det gråa suojatulppaa skyddshöljet innan kuin tarvitsetinjektionssprutan ruiskua hätätilanteessa automatiska behövs. .

Paina sprutan lujasti ruiskua reittä vasten, kunnes Tryck hårt mot låret tills den utlöses automatiikkahåll laukeaa, ja pidä ruiskua automatiskt, sprutan på plats under paikallaan muutaman sekunnin ajan Poista några sekunder. Ta sedan bort sprutan och sitten den.. ruisku ja heitä se pois släng

skydda sig mot fästingbett är stövlar med skaft och långbyxor. Fästingarna finns i gräs, inte i träd. En fästing märker man inte alltid genast då den bitit sig fast utan först senare då den är blodfylld. Rör man sig i skärgården ska man dagligen kontrollera om man fått någon fästing på sig. Fästingen tar man bort genom att försiktigt vrida loss den med hjälp av en fästingpincett. Bettet ska man följa med under en vecka. Om en röd ring breder ut sig kring bettet ska man uppsöka läkare. .

Förgiftningar Om du vet eller misstänker att personen intagit något giftigt ämne: -- ta giftet av personen -- töm munnen (till exempel växtdelar, mediciner) -- placera en medvetslös i framstupa sidoläge på vänster sida -- ring 112 och följ de råd du får -- försök ta reda på viket ämne det är frågan om och i hur stora mängder det har intagits. Framkalla inte kräkningar hos den som fått i sig något gift.

Huggormsbett Huggormen är den enda giftiga ormen som förekommer naturligt i Finland. För det mesta flyr den undan människor, men om den blir överraskad eller känner sig hotad kan den bita. Typiskt för bettet är två små hål efter bettet ca 3-4 mm ifrån varandra. Bettet sväller först upp. Senare kan även andra symptom förekomma, huvudvärk, diarré och illamående. -- Rör inte bettområdet. -- Lugna ner offret. -- Kroppsdelen där bettet finns ska inte användas. -- Om möjligt, transportera patienten från platsen för händelsen. -- Uppsök alltid läkare för kontroll. -- Man kan använda läkemedel som innehåller kortison (till exempel ”kyypakkaus”) även om nyttan inte är så stor.

279

Giftiga kemikalier känner du igen på dess märken.

BBGiftinformationscentralen tfn (09) 471 977 BBPå adressen www.myrkytystietokeskus.fi får du mera information om giftiga och ickegiftiga ämnen och växter samt mera information om första hjälpen vid förgiftningar.

Värme- och köldskador Brännskador Brännskada är en skada på huden som orsakas av kemiska ämnen eller hetta. Brännskador indelas enligt djup och yta.

280 1 asteen Första palovamma gradens brännskada Andra gradens 2 asteen brännskada palovamma Tredje gradens 3 asteen brännskada palovamma

Brännskadans omfattning Vid andra och tredje gradens brännskador föreligger risk för chock om brännskadans yta är 10-15% av hela hudens yta hos en vuxen eller 5-10% hos ett barn. 4,5 %

9% 18 %

14 %

18 %

4,5 % 9% 14 %

Första hjälpen vid brännskador -- Släck elden med vatten eller genom att kväva den. -- Om offrets kläder brinner måste denna genast fås i liggande ställning. -- Det skadade området ska hållas i rumsvarmt vatten ca 10-20 minuter. -- Täck med rena förband. -- Skydda mot köld. -- Lugna ner den skadade.

4,5 %

Brännskadans djup Brännskador indelas enligt djupet i tre olika grader. Vid en första gradens brännskada är huden röd och öm, men inga blåsor uppstår. Vid en andra gradens brännskada är huden så skadad att den inte återställs, blåsor uppstår. En tredje gradens brännskada går igenom alla hudlager. Brännskador blir ofta djupare efter ett par dagar. Uttorkning och inflammation förvärrar brännskadan.

Med hjälp av ytan på den skadades handflata kan man bedöma omfattningen av brännskadan.

Om det är fråga om en eldsvåda, kom då alltid ihåg risken för osförgiftning. Se till att de skadade snabbt kommer ut i frisk luft. Medvetslösa placeras i framstupa sidoläge. Den som lider av andnöd placeras i halvsittande läge. Kläder som bränts fast i huden får man inte riva loss då man ger första hjälpen. När ska man uppsöka läkare? Uppsök läkare vid: -- djupa brännskador på händerna eller i ansiktet -- alla brännskador av andra graden som är större än personens egen handflata -- alla tredje gradens brännskador -- brännskador på grund av elstöt -- brännskador i luftvägarna -- brännskador hos åldringar -- brännskador hos barn.

Köldskador Ytlig förfrysning En vit fläck på huden är det första tecknet på att man riskera förfrysning, fläcken blir senare vaxblek, blåaktig eller marmorerad. En stickande smärta känns till en början på det förfrusna området, senare förlorar man känseln på området. Förfrusen hud skadas lätt, därför får man inte värma upp den genom att gnida det. Det förfrusna området värms snabbast genom att hålla det i 40-42 gradigt vatten under 15-30 minuter. Undvik att kyla ner området på nytt. Täck in förfrysningen med rena kom-

presser, håll området varmt och rör inte vid området i onödan.

Hypotermi Man talar om undertemperatur eller hypotermi då människans kroppstemperatur sjunker under +35 °C. Lindriga symptom är att man fryser, ryser av köld och får gåshud. I sådana fall ska man röra på sig, söka sig inomhus, byta till torra kläder och dricka varmt. Om kroppstemperaturen sjunker under +34°C börjar musklerna darra kraftigt och det uppstår störningar i graden av medvetande. Det gäller att snabbt få in den drabbade från kylan. Våta kläder ska bytas till torra och den drabbade sveps in i en filt eller i en räddningsfilt. Om det inte går att söka sig inomhus måste den drabbade röra på sig. Ring 112 och följ med läget för den drabbade. Om kroppstemperaturen sjunker under 30 grader kan det förorsaka medvetslöshet och musklerna börjar stelna. Ring genast nödnumret 112. Flytta den hjälpbehövande inomhus och svep in den i filtar eller värmefiltar. En nedkyld förflyttas i liggande ställning för att förhindra att kallt blod stiger upp från benen till hjärtat där det kan förorsaka rytmstörningar. Undvik onödiga rörelser, ta inte bort de våta kläderna på olyckplatsen. Om kroppstemperaturen sjunker under 25 grader upphör andningen och hjärtat stannar. Om den hjälpbehövande inte andas, inled då hjärtlungräddning

281

Transport av skadade

282

För det mesta finns det inte behov av att transportera den skadade. I stadsmiljö räcker det med att den skadade flyttas till en trygg plats, till exempel bort från körbanan. Också under en utfärd är det för det mesta vettigare att stanna på platsen och invänta hjälp än att själv börja transFörflyttning Olika sätt att flytta på eller lyfta en skadad.

portera den skadade. Transport och till exempel klumpigt spjälande av ett benbrott förorsakar ofta onödig smärta och tillståndet kan förvärras för den skadade. Läs mer om benbrott och hur de kan stödas på sidan 276, benbrott.

Rastiharavointi

Ställningar för olika typer av skador under transport och observation.

En ryggskadad på rygg eller i den ställning han/hon upptäcktes.

283 Skada i buken.

Ett blödande sår i benet placeras i upphöjt läge. En medvetslös placeras alltid i framstupa sidoläge.

Ett blödande sår i handen placeras i upphöjt läge.

En patient i chock placeras med benen upphöjda, patienten ska skyddas mot kyla.

Vid smärtor i magen/buken på sida med böjda ben, om det är fråga om förgiftning ska patienten ligga på vänster sida.

Vid andningsproblem är halvsittande den bästa ställningen.

Haavat hiertymät Sår och ja skavsår Haavat ja hiertymät Pienet Små sårhaavat Pese Pese kätesi kätesi Tvätta händerna. Pienet haavat

Haava vaatii läkarvård lääkärin hoitoa Sår behöver jos se se vuotaa vuotaa runsaasti om det blöderrunsaasti rikligt -- jos Haava vaatii lääkärin hoitoa jos jos sedet tulehtuu tulehtuu omse blir inflammerat -- jos se vuotaa vuotaa runsaasti runsaasti - jos se jos jos kyseessä on syvä syvästicksår, pistohaava, pistohaava, omkyseessä det är etton djupt till -- jos se tulehtuu tulehtuu - jos se esimerkiksi esimerkiksi naulaan naulaan astuminen astuminen exempel om man stigit på en spik jos kyseessä kyseessä on on syvä syvä pistohaava, pistohaava, - jos omsiihen det blir sandtai jos siihen jää jääkvar hiekkaa hiekkaa tai multaa multaa -- jos

Pese Pese kätesi kätesi

284 284

esimerkiksi esimerkiksi naulaan naulaan astuminen astuminen

Puhdista Puhdista haava haava näkyvästä näkyvästä liasta liasta Tvätta bort synlig smuts från såret genom att huuhtelemalla huuhtelemalla vedellä vedellä skölja med vatten. Puhdista Puhdista haava haava näkyvästä näkyvästä liasta liasta huuhtelemalla huuhtelemalla vedellä vedellä Lähennä Lähennä haavan ihophaavan Tryck reunat reunat Sulje Sulje sårkanterna, Lähennä Lähennä haavan haavan haava haava tarvittaessa tarvittaessa använd sårtejp, reunat reunat Sulje Suljeeller haavateipillä, haavateipillä, fjärilsplåster haava haava tarvittaessa tarvittaessa perhoslaastarilla perhoslaastarilla plåster vid behov. haavateipillä, haavateipillä, tai tai laastarilla laastarilla perhoslaastarilla perhoslaastarilla tai tai laastarilla laastarilla

eller smuts i såret jos kyseessä kyseessä on on eläimen eläimen - jos jos siihen siihen jää jää hiekkaa hiekkaa tai tai multaa multaa - jos tai ihmisen purema purema detihmisen är ett bett av ett djur -- tai jos kyseessä kyseessä on on eläimen eläimen - jos eller en människa jos jos epäilet epäilet sen sen ulottuvan ulottuvan - tai tai ihmisen ihmisen purema purema luuhun tai jänteeseen jänteeseen om du tai misstänker att det når -- luuhun jos epäilet epäileteller sen sentill ulottuvan ulottuvan - jos till benet en sena jos jos siinä siinä on on vierasesine vierasesine - luuhun luuhun tai tai jänteeseen jänteeseen det finns främmande - omtulee Haava Haava tulee pitää pitääett puhtaana puhtaana ja ja jos siinä siinä on vierasesine vierasesine - jos föremål ion såret. kuivana kuivana Päällimmäinen Päällimmäinen sidos sidos

Haava Haava tulee tulee pitää pitää puhtaana puhtaana ja jajos vaihdetaan vaihdetaan tarpeen tarpeen mukaan, mukaan, jos se ska hållas rent och torrt. Såret Detse kuivana kuivana Päällimmäinen Päällimmäinen sidos sidos kastuu kastuu tai tai likaantuu likaantuubyts Haavassa Haavassa olevaa olevaa yttersta förbandet vid behov, om vaihdetaan vaihdetaan tarpeen mukaan, jos josdet se se vierasesinettä vierasesinettä ei ei saa saamukaan, poistaa poistaa det blir våtttarpeen eller smutsigt. Om kastuu kastuu tai taifrämmande likaantuu likaantuu Haavassa Haavassa olevaa finns ett föremål iolevaa såret ska vierasesinettä vierasesinettä ei ei saa saa poistaa poistaa föremålet inte tas bort.

Skydda med Peitä Peitä tarvittaessa tarvittaessa ett förband vid suojasidoksella suojasidoksella Peitä Peitä tarvittaessa tarvittaessa behov. suojasidoksella suojasidoksella Tarkista, Tarkista, onko onkoom Kontrollera jäykkä jäykkä kouristuskouristusstelkramps Tarkista, Tarkista, onko onko rokote rokote voimassa voimassa vaccinationen jäykkä jäykkä kouristuskouristusär i kraft. rokote rokote voimassa voimassa

Skavsår och blåsor Hiertymät ja rakot Förebygg skavsår och blåsor och torra.ehkäisy -- Håll fötternajarena Hiertymien rakkojen Använd skor i rätt storlek. -- Pidä jalkasi puhtaina ja kuivina Ta aldrig nya skor på vandring. kenkiä - Käytä sopivankokoisiaen Tvätta fötterna en gång dagen. vaellukselle - Älä lähde uusilla kengillä om kerran päivässä - Peseavjalat Vård skavsår och blåsor Skydda skavsåret med skavsårsplåster Hiertymien ja rakkojen hoito eller med konstgjord hud

Suojaa hiertymä rakkolaastarilla - genast då du känner av att du

tai keinoiholla heti ensimmäisten håller på att få ett skavsår oireiden ilmaantuessa -- Stick inte hål på blåsan - Älä puhkaise rakkoja, jos mahdollista -- Om blåsan ändå spricker, se till att du Jos rakko kuitenkin puhkeaa, - rengör och skyddar området väl puhdista ja suojaa se hyvin -- Håll en vilodag om det behövs - Pidä tarvittaessa lepopäivä

Nenäverenvuoto Näsblod Asetu istumaan asentoon dig och böj etukumaraan huvudet framåt. -- Sätt Niistädig. nenä tyhjäksi -- Snyt Paina ihop vuotava sierain tukkoon vasten näsborren som det nenän blöder väliseinää ur mot näsans mellanvägg. -- Tryck Jatka painamista vähintään 5 minuuttia i minst 5 minuter. -- Tryck Tyhjennä tarvittaessa nenä så uudelleen hyytymistä niistämällä dig på nytt vid behov att koagulerat blod kommer ut. -- Snyt vanutuppo sieraimeen Sätt en vaddtuss i näsborren. -- Työnnä Jatka painamista Fortsätt trycka. -sillä orsakar se aiheuttaa pahoinvointia Sväljniele inte verta, blod, det illamående. -- Älä voitdu laittaa kylmäpakkauksen Om du vill kan använda en kylpåse -- Halutessasi niskalle otsalle i nackentai eller mot pannan. Omvuoto det blöder ännu efter en ei lakkaa noin puolen -- Jos tunnin kuluessa, mene lääkäriin halv timme, uppsök läkare

Vinkki: Tips: Tulehduksen merkkejä ovat turvotus,hetta, kuumotus, punoitus ja kipu. på inflammation är svullnad, rodnad och värk. BBTecken

285

Vanliga åkommor

286

Huvudvärk Huvudvärk kan bero på många olika saker. För det mesta är det helt ofarligt. Vanliga orsaker till huvudvärk bland barn och unga är ständigt spända nackmuskler, skolrädsla, sömnsvårigheter, migrän, brytningsfel eller skelande, tandställningen, tandgnissling, bettfel eller bihåleinflammation. Att vara utan skydd på huvudet i solen, vätskebrist eller oregelbundna måltider kan också orsaka huvudvärk. Det är ovanligt, men huvudvärk kan också vara ett tecken på någon allvarlig sjukdom som hjärntumör eller

en inre blödning i huvudet. Plötslig, mycket kraftig huvudvärk är alltid ett alarmerande tecken. Ring genast nödnumret 112. Om du har ont i huvudet, tänk då först igenom om du har ätit, druckit och sovit tillräckligt. Vid uttorkning hjälper det att dricka, mot lågt blodsocker hjälper mat och mot sömnbrist sömn. För det mesta hjälper de här åtgärderna bättre än medicin. Spänningshuvudvärk lindras ofta av motion, har man migrän förvärras den av att man rör på sig. Vid migrän är det viktigt att man snabbt tar medicin mot migrän. Så fort de första tecknen på migrän dyker upp ska man ta värkmedicin. Vid allvarliga fall av migrän kan det hända att man måste hjälpa den drabbade att ta sin medicin. Om du ofta har huvudvärk ska du prata om saken med skolhälsovårdaren eller skolläkaren. Paracetamol är den bästa första hjälpen vid huvudvärk. Läs vad det står på förpackningen så att du tar rätt dos. Diarré På vintern och våren är det vanligt med virus som orsakar diarré eller uppkastningar, det vill säga magsjuka. För det mesta går magsjuka

över på ett par dagar och för en frisk människa är det inte farligt också om det är besvärligt. Matförgiftning är också en vanlig orsak till diarré. Matförgiftningen orsakas av virus eller bakterier. Krampande magont hör ofta ihop med diarré liksom illamående, uppkastningar, ibland också feber. Bäst förebygger man diarré genom att hålla sina händer rena. Tvätta alltid händerna efter wc-besök, före matlagning och innan du ska äta. Om du hanterar rå kyckling ska du alltid tvätta händerna och de köksredskap du använt innan du fortsätter tillreda den övriga maten. På läger och utfärder är det extra viktigt att noggrant tvätta matkärlen i tillräckligt hett vatten efter varje måltid. Vila och tillräckligt med vätska är det viktigaste då man får magsjuka. Vilken utspädd dryck som helst går bra. Äter gör man enligt aptiten. Då man håller på att återhämta sig är det bäst att äta små mängder och ofta. Till läkare går man om sjukdomen är mycket häftig, till exempel om febern stiger mycket högt, om magsmärtorna är outhärdliga, om diarrén och uppkastningarna håller på i flera dagar eller om den som insjuknat verkar mycket utmattad. Små barn och åldringar drabbas snabbare av uttorkning och de borde snabbare fås till läkare. Förstoppning Med förstoppning avses att man tömmer tarmen sällan, eller att

det gör ont när man gör det. Hos barn och unga beror förstoppning oftast på för lite motion, för lite fibrer i kosten och på att man dricker för litet. Om man håller inne avföringen fast man känner att man borde gå på wc, till exempel på ett läger eller under skoldagen kan det också orsaka förstoppning. Att öka på den fiberrika kosten till exempel med rågbröd, grönsaker och frukt hjälper ofta mot förstoppning. Man kan också pröva på torkade plommon, 3-6 stycken om dagen brukar hjälpa. Ökad motion hjälper också. Det tar 1-2 månader innan man märker av effekten från ökat fiberintag och ökad motion. Om man har ont vid avföring ska man kontakta skolans hälsovårdare. Spruckna läppar I synnerhet på vintern får man lättare spruckna läppar, det bero på att luften är torrare, både inomhus och utomhus. Symptomen blir värre om man slickar sig om läpparna eller biter på dem, undvik det. För det mesta är vaselin eller vanligt läppfett tillräcklig vård, använd dessa högst två gånger om dagen. Att upprepade gånger sätta fett på läpparna hjälper inte. Om problemen är svåra hjälper hydrokortisonsalva för det mesta, den får man dock inte använda mer än en vecka i sträck. På vinterlägret eller vintervandringen är det bra att ha läppfett med sig.

Tips:

BB”Between eleven and three slip under a tree”. Mellan mars och augusti är det möjligt att bränna sig i solen i Finland.

287

288

Muskelvärk Muskelvärk beror för det mesta på att man belastat muskeln på ett sätt man inte normalt gör, till exempel den brännande känsla du har i musklerna efter en vandringsdag beror på små skador i musklerna som uppstått under vandringen. Medan muskeln återhämtar sig förstärks och växer den. För det mesta räcker en natts god vila som vård. Dagsetapperna ska anpassas efter konditionen och vid behov håller man en vilodag. En annan typ av muskelvärk uppstår då en muskel är ansträngd, överbelastad eller belastad på fel sätt. Om man till exempel springer på hårt underlag med fel typs skor kan musklerna i benen bli irriterad och svullna. Runt musklerna finns en hinna som inte är speciellt elastisk. Om trycket stiger i muskelfacket orsakar det smärta. Vila och antiinflammatoriska läkemedel hjälper i sådana här fall, men det kan ta en vecka innan det blir bra. Om muskelvärken uppstår plötsligt, om den förorsakas av ett slag, om kroppsdelen inte fungerar som den ska eller om smärtan är mycket kraftig ska man genast uppsöka läkare, det kan handla Kom ihåg de tre enkla reglerna högläge, kompression och kyla vid muskel- och ledskador

om att muskeln lossnat från sitt fäste eller om ett så kallat kompartmentsyndrom som kan leda till kallbrand. Med muskelbristning menar man en muskelskada där en del eller alla muskeltrådar gått av. Muskeln gör ont då man rör på den och vid en stor bristning kan man känna en grop i den. Först uppstår det en hård punkt vid bristningen, senare ett blåmärke eftersom det kommer blod till vävnaderna från det skadade stället. Vid hård ansträngning kan man få kramp i musklerna. En trött muskel kan krampa också efter att man utsatt den för hård ansträngning. Då man rör på sig i värme, då man svettas mycket och då man dricker för litet ökar risken för kramp. En krampande muskel är hård och öm. Det hjälper att tänja muskeln. Som första hjälpen kan man dricka sportdryck, svag saft eller vatten. En rörelse man ofta upprepar kan orsaka en smärtsam inflammation i muskelns sena, senhinna eller i senfästet. En inflammerad sena känns

tjockare än vanligt och man kan med handen känna att senan rör sig knyckigt, ibland kan man till och med höra ett knarrande ljud. Också vid denna åkomma är vila den bästa medicinen men man ska också uppsöka läkare. Vid muskel- och ledskador är det de tre enkla reglerna dvs. högläge, kompression och kyla. Vila är också viktigt. -- Högläge -- Kompression eller tryck ££ I början trycker man med händerna på det skadade stället. ££ Som fortsatt vård lindas ett stadigt stödförband på. -- Kyla ££ Kylpåse på det skadade stället ca 20 minuter. ££ Upprepa kylbehandlingen med 1–2 timmars mellanrum. -- Vila ££ Låt det skadade området vila ordentligt! Det skadade stället bör få vila i lugn och ro. En idrottsskadas akuta skede varar oftast i 2-3 dygn. Sedan börjar man stegvis belasta det sjuka område i den mån smärtan tillåter. Det kan ta veckor, till och med månader innan man är helt återställd. Den bästa vården för idrottsskador är att förebygga dem. Håll dig själv i god form, träna lagom, skaffa dig bra skor och kom ihåg att tänja. Läs mera om stretchning på sidan 172. Solsting Solsting är en lindrig form av värmeslag och orsakas av att man är för länge i solen utan att skydda huvudet.

Till symptomen hör bland annat huvudvärk, irritation, illamående och yrsel. Den som har drabbats av solsting kan bete sig konstigt och motsätta sig vård. Vården består i att söka sig till ett svalt och skuggigt ställe, vila och dricka. Solbränna Då man bränner sig i solen har man fått en ytlig brännskada orsakad av solens UV-strålning. Ofta bränner man huden vid gränsen mellan ett klädesplagg och bar hud. Också kinderna och näsan bränns lätt. UV-strålningen bränner starkare på ljus och tunn hud. Under högsommaren räcker det med 15-30 minuter i solen för att bränna sig. Ofta märker man inte att man bränner sig eftersom det börjar kännas och synas först några timmar senare. Man kan undvika att bränna sig genom att inte vara i solen mellan kl. 11-14 på våren och sommaren. Man kan skydda huden med lätta, täckande kläder och genom att stryka solskyddskräm med solskyddsfaktor 20-25 på de oskyddade områdena. En bredbrättad hatt skyddar både ansiktet och nacken. Solbränna är kroppens eget sätt att skydda sig mot UV-strålningen. Om du redan hunnit bränna dig kan du kyla det skadade området med vatten. Hydrokortisonsalva som fås från apoteket kan man stryka på 2-3 gånger om dagen. Antiinflammatorisk medicin lindrar smärtan något. Skydda det skadade området med kläder. Andra och tredje gradens brännskador då det bildats blåsor ska skötas enligt läkares föreskrifter

289

Efterspaning i terräng Skallgång på synavstånd 1. Kaavakuva ketjussa kulkemisesta näkötuntumaharavoinnissa. Esim. ylhäältä edestä kuvattu maastossa etenevä 10 hlön ketju, jossa henkilöiden etäisyys vakio. Reunimmainen merkkaa puita krepillä. Kuvateksti: Näkötuntumaharavointi 2. Kaavakuva haravaharavoinnista. Merkattuna etsijöiden reitit molempiin suuntiin. Kuvateksti: Haravaharavointi 3. Kaavakuva Rastiharavoinnista. Kuvateksti: Rastiharavointi

ahassa

Finkamning

290

sijöihara-

hara-

Det finns många metoder för efterspaning, i praktiken lönar det sig att lära sig skallgångstekniker. Utrustningslista för efterspaning: -- Kläder enligt väder -- Karta och kompass -- Ryggsäck -- Strumpor, byteskläder -- Matkärl och mat för ett dygn -- Ficklampa eller pannlampa, reservbatterier, tändstickor -- Rep, snöre och första hjälpen-utrustning -- Yxa och spårband -- Visselpipa -- På vintern skidor eller snöskor Skallgång i kedja där man är på synavstånd från varandra är den vanligaste efterspaningsmetoden. De som deltar i efterspaningen bildar först en kedja i kanten av området som ska genomsökas. Avståndet mellan deltagarna är sådant att de hela tiden kan se varandra. Kedjan tar sig framåt mot ett färdigt bestämt mål på ledarens order. Information och order går från person till person i kedja. Då

budskapet gått igenom hela kedjan skickar den sista som tagit emot det meddelandet ”käsky läpi” (ordern har nått alla i kedjan). Information kan även förmedlas med en visselpipa. I kedjan håller man sin plats, man får inte lämna kedjan även om det låter som om man funnit den man letar efter, ofta är det fråga om falskt alarm. Kedjan får brytas bara på order. Kedjan startar på något ställe där det är lätt att samlas. Innan starten informeras deltagarna om kompasskursen man följer, avstånd och åt vilket håll man bör se till att man håller synkontakt. Ledaren bestämmer takten och kollar positioner med de yttersta i kedjan. Den enskilda deltagaren tar ansvar för att han/hon håller kursen, iakttar terrängen, förmedlar order och information vidare och sköter sina rop. Som rop kan man använda den efterspanades namn. De som går ytterst i kedjan märker ut randområdet på ett papper. Om området som ska genomsökas är bredare än kedjan finkammar man en del i taget. Randmärkningarna hjälper till då man vill försäkra sig om att hela området är genomsökt.

Mat och hĂ¤lsa

291

Sköt om dig

292 Sov tillräckligt

Ät hälsosamt

En 9-10- åring behöver ca 10 timmar sömn per natt och en 11-15 -åring minst 9 timmar. Du vet att du sover tillräckligt mycket om du känner dig pigg och utvilad då du vaknar på morgonen. För lite sömn orsakar bland annat rastlöshet, irritation och huvudvärk, man blir också mera mottaglig för sjukdomar till exempel infektioner och magbesvär. I skolan märks sömnbrist genom koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter. Under en vandring ökar trötthet risken för olyckor och felbedömningar. Också under veckoslut är det viktigt att lägga sig i tid så att början av veckan inte går åt till att ta igen sömnskuld. Undvik att träna, titta på TV, spela, surfa på nätet eller göra något annat som gör att du blir piggare just innan du ska lägga dig. Låt i stället hjärnan förbereda sig för sömnen i lugn och ro. Ät ett lätt kvällsmål innan du går och lägger dig, det är svårt att somna både om man är för hungrig eller för mätt.

Om kroppen inte får alla näringsämnen och all energi som den behöver tappar man vikt och man växer långsammare. För lite näring leder till bristtillstånd och störningar i hormonfunktionerna. Hos flickor kan mensen utebli. Fasta, alltså att man låter bli att äta fast föda och bara dricker vatten och olika safter stör saltbalansen i kroppen. Att fasta leder inte till viktminskning för fastan förbränner lika mycket muskler som fettvävnad. Vikten stiger snabbt igen efter att fastan är slut. Om kroppen får mera energi än den kan förbränna ökar vikten. Övervikt ökar risken för diabetes och andra allvarliga sjukdomar. Hur mycket du ska äta beror på hur mycket du förbrukar. Din vikt, längd och fysiska aktivitet påverkar förbrukningen. I synnerhet på en tuff vandring är det viktigt att komma ihåg att dricka och äta energirik mat.

Rör på dig Varje dag borde man röra på sig minst en och en halv timme. Cykla eller gå till skolan, spela fotboll eller lek på rasterna och ta trapporna i stället för hissen, på det sättet rör du automatiskt på dig tillräckligt. Mångsidig motion förbättrar konditionen, stärker musklerna och benbyggnaden och

hjälper till att hålla värk borta. Svettas och bli andfådd, öva din spänst, snabbhet, reaktionsförmåga och balans. Regelbunden motion håller igång ämnesomsättningen och gör det lättare att hålla vikten. För lite motion orsakar bland annat hjärt- och blodkärlssjukdomar, diabetes och benskörhet

293

Testa din kondition BBGenom ett enkelt test kan du se hur din kondition förändrats under en given tidsperiod. Då du jämför resultaten från två olika testtillfällen ser du om konditionen har stigit eller sjunkit.

Renlighet

294

Världen är full av bakterier. Också människan är full av bakterier. Till exempel på huden, i munnen och i tarmarna finns det miljontals bakterier. Endel av dem är nyttiga för människan, helt enkelt nödvändiga, andra Ansiktet: Tvätta ansiktet varje dag och alltid vid behov. Se nästa sida för information om vård av finnar.

Armhålorna: Använd deodorant på torr och ren hud efter varje tvätt.

Händerna: Händerna tvättar du alltid då de är smutsiga, innan måltiderna och alltid efter WC-besök. Använd tvål och torka händerna ordentligt. Undvik att röra vid kranen på en offentlig toalett.

Fötterna: Tvätta fötterna och byt strumpor dagligen. Torra och rena strumpor är viktiga i synnerhet på en vandring. Smutsiga strumpor håller inte värmen och våta strumpor kan orsaka fotsvamp. Kom ihåg att också hålla skorna torra.

igen orsakar olika sjukdomar om de kommer åt att ta över. Genom att sköta sin hygien håller man sjukdomsalstrande bakterier och andra små organismer i styr.

Håret: Tvätta håret då det känns smutsigt, en gång om dagen om det behövs. Använd ett schampo som passar din hårtyp och din hårbotten. Tänderna: Tvätta tänderna både morgon och kväll. Se nästa sida. Kroppen: Duscha dagligen och alltid då du blivit svettig. Om din hud blir torr då du duschar kan du använda en bra bassalva. En lätt bassalva kan också användas istället för duschtvål om din hud lätt bli torr Intimområden: Tvätta intimområdena och byt underkläder varje dag och vid behov. Det finns mild tvättlösning för intimhygien som du kan använda vid behov. För flickor kan spända underbyxor eller daglig användning av trosskydd leda till jästsvampinfektion.

Då duschen blivit hemma... Under en vandring är det inte alltid möjligt att hitta ens en sjö som man kan tvätta sig i. För det mesta finns det ändå så mycket vatten att du kan skölja den värsta svetten av dig. På en vandring är det viktigt att tvätta fötterna. Kom också ihåg att tvätta strumporna. På vintern går det bra att tvätta händerna och fötterna i snön. I brist på vatten går det också att tvätta sig med fuktighetskräm eller våtservett. Våtservetten kan man inte slänga i naturen eftersom den förmultnar långsamt (fiberduk).

Ett vitt leende och en frisk mun Tänderna ska du tvätta morgon och kväll och alltid vid behov. Använd en mjuk borste (soft) och tandkräm med fluor. Var noga med att du tvättar tänderna från alla håll. Tvätta de bakre kindtänderna extra noga. Du kan avsluta med att borsta tungan. Det är bra att använda tandpetare och tandtråd för att komma åt mellanrummen mellan tänderna. Det är bra att byta tandborste med ungefär tre månaders mellanrum.

Finnar i ansiktet? I och med puberteten dyker pormaskar och finnar upp. En del har mera, andra mindre. Det är delvis ärftliga faktorer som påverkar om man får finnar eller inte. Kosten orsakar inte fet hy eller pormaskar och finnar. Krämer och smink

förvärrar inte situationen om man i övrigt sköter väl om sin hy. Tvätta ansiktet dagligen med flytande tvättlösning. Att använda antibakteriella medel lönar sig inte eftersom de kan torka ut huden för mycket. Kläm inte finnarna, då förstärks den inflammation som redan uppstått i huden och risken att det bildas ärr ökar. Om du har svår akne, vänd dig till läkare eller hälsovårdare.

För flickorna Om du har mens i samband med en vandring eller ett läger är det viktigt att dagligen sköta intimhygienen. I brist på tvättmöjligheter kan du använda våtservetter avsedda för intimhygien. God handhygien är jätteviktigt om du använder tampong under läger. Kom ihåg att engångsbindor inte förmultnar i naturen så de ska inte lämnas i skogen. Om det finns rent vatten att tillgå är menskoppen också ett alternativ under utfärder. Om du har problem med mensen, om den är riklig eller om du har mycket ont kan du prata med en hälsovårdare eller läkare om möjligheterna att med hjälp av medicin flytta på mensen så att den inte kommer under sommarlägret eller vandringen. Om du får din första mens under ett läger eller en utfärd så ska du berätta det för din ledare. Det är bra att alltid ha bindor med i reserv i sin egen packning men också i patrullens första hjälpenväska.

295

Hygien under läger och vandring Renlighet är halva middagen

296

Om det inte finns möjlighet att förvara maten kallt under ett läger bör ingredienser som lätt far illa lämnas bort. Kylförvaring kan ordnas till exempel genom en grop i marken eller med hjälp av stora styroxlådor. Stora kylda kanistrar kan användas för att hålla styroxlådan kall. Kanistrarna byts innan de hunnit tina. Varm mat ska vara ordentligt upphettad innan den serveras. Under serveringen borde matens temperatur hålla sig på minst 60 grader. Om den är kallare än så börjar sjukdomsalstrande bakterier snabbt föröka sig och maten far illa. Maten kan stå framme max två timmar under serveringen.

Rena händer Handtvätt är det effektivaste sättet att minska smittorisken under läger och utfärder. Tvätta händerna då de är smutsiga, före maten och efter

1:a fatet: Sval förtvätt

Ämbar för bioavfall

wc-besök. Extra viktigt är det för dem som tillreder maten att hålla händerna rena. Desinficerande handtvättmedel är ett sätt att försäkra sig om att händerna är rena, men det ersätter inte en riktig handtvätt och fungerar inte om det finns synlig smuts på händerna.

Diska på läger eller utfärd Välj ett diskmedel som bryts ned i naturen. Man får inte diska i vattendrag. Diska på torra land och häll ut det smutsiga diskvattnet minst 20 m från strandkanten. Se till att alla kärl är torra innan du sätter dem tillbaka i matkärlspåsen. På vandring använder man stormkökets kastrull för att diska i. Större disk kan man diska i en grop i marken som man satt en plastpåse i. I stormkökets kastrull ryms en diskborste utan skaft eller en disksvamp i en påse.

2:a fatet: Varmt diskvatten

3:e fatet: Hett sköljvatten

Idén med att först skölja disken i svalt vatten är att spara på det varma vattnet. Sköljvattnet ska vara så hett som möjligt så att allt blir ordentligt rent. Sköljvattnet kan återanvändas som förtvättsvatten eller diskvatten då det svalnat. Kom ihåg att också rengöra diskfaten och borstarna ordentligt då allt annat är diskat.

Ordning på avfallet Välj redan i affären produkter som inte ger upphov till så mycket skräp och lämna onödiga förpackningar hemma. Bioavfall kan för det mesta grävas ner. På ett permanent lägerområde lönar det sig att ha en kompost. Papper och kartong bränns. Allt övrigt avfall tas med och förs till sortering. Utfärdsplatser har sällan ordnad sophantering så ingen annan tar hand om avfall som lämnas på platsen. ££Läs mera om återvinning, sid 96, och om att förpacka mat, sid 167, vandringsmat.

Då nöden är stor... Toaletterna ska placeras så att det inte läcker ut spillvatten i vattendrag eller på det övriga lägerområdet. Lägertoaletten får inte placeras i grundvattenområde. För en latrin krävs markägarens tillstånd och för att kunna kompostera latrinavfallet krävs lov av kommunen. Om latrinavfallet grävs ner måste det täckas ordentligt. Då man slår läger utan att det finns någon stuga i närheten är det bra att man gemensamt i vandringssällskapet kommer överens om var man uträttar sina behov. Om man stannar flera dagar på samma plats bör en grop grävas för ändamålet. Det är viktigt att se till att wc-pappret inte ligger och skräpar efter användning utan att det täcks av jord. Groparna ska grävas avsides från alla stigar som är i användning. I närheten av vattendrag är det inte lämpligt att utföra sina behov. ££Läs mera om att bygga en latrin på sidan 237, lägerkonstruktioner.

Tvätta händerna noggrant med tvål. Skölj och torka. Ta ordentligt av det desinficerande handsköljmedlet i handflatan och gnid in händerna överallt tills de är torra.

297

Hälsosam kost Näringsämnen som ger energi

298

Enheten för energi är kalori (cal) eller joule (J). Vi får vår energi från matens energinäringsämnen, kolhydrater, proteiner och fett. Äventyrs- och spejarscouter behöver ca 1900-2700 kalorier om dagen. Kolhydraterna kommer i huvudsak från växtriket. Ett gram kolhydrater innehåller 4 kcal eller 17 kJ. Proteiner får vi från ägg, kött, baljväxter, soja, nötter och frön. Ett gram protein innehåller 4 kcal eller 17 kJ. Ett gram fett innehåller 9 kcal eller 37 kJ.

Vad borde man äta? Grönsaker, bär och frukter ger dig kolhydrater och fibrer. De innehåller många vitaminer, mineraler och andra ämnen som är bra för hälsan, till exempel antioxidanter. Minst 5 nävar grönsaker, bär och frukter om dagen är att rekommendera. Fullkornsprodukter innehåller mycket fibrer, b-vitamin samt mineraler. Varje måltid borde innehålla fullkornsprodukter. Mjölkprodukter innehåller kalcium som stärker benbyggnaden. Mjölprodukter ger också andra spårämnen och vitaminer samt protein. Fisk innehåller fettsyror som är viktiga för hjärnans utveckling, protein och d-vitamin. Minst två gånger i veckan borde man äta fisk. Vegetabiliska oljor

Banan 100 kcal

Äpple 60 kcal

Knäckebröd 30 kcal

Bullalängd, en skiva 60 kcal

Stor godispåse 800 kcal

Chokladstång 140 kcal

innehåller fettsyror som är nödvändiga för kroppen. Undvik hårda animaliska fetter och härdade vegetabiliska fetter. Palmolja och kokosfett består i huvudsak av härdade fetter. Socker innehåller bara energi. Människan får tillräckligt med salt även om man inte alls skulle använda det i matlagningen.

Lunch: Kokt potatis, en fiskbit, sås, sallad med dressing, knäckebröd, margarin och ett glas mjölk.

Kvällsbit: Grahamsemla, margarin, ost, skivad tomat, salladsblad och en mugg kakao.

Mellanmål: Banan, rågbröd, margarin med kallskuret och ett glas mjölk.

299

Morgonmål: Havregrynsgröt med blåbär, ett glas mjölk, fullkornsbröd, margarin, ost och några skivor gurka.

Middag: Ris, hönsfrikassé, råriven morot, grynost, grönsaker, fullkornsbröd, margarin, uppskärning, skivad tomat och ett glas mjölk .

Hur borde man äta?

Tallriksmodellen

Då du äter ordentligt med jämna mellanrum hålls blodsockret på en jämn nivå och du hålls pigg. Onödigt småätande försvinner och tänderna är inte hela tiden utsatta för syraangrepp.

Tallriksmodellen hjälper dig att få alla födoämnen du behöver i bra proportioner. -- Fyll hälften av tallriken med grönsaker. -- Ta potatis, ris eller pasta på en fjärdedel av tallriken. -- Fyll den sista fjärdedelen med kött, fisk, ägg eller baljväxter. -- Mjölk eller surmjölk med låg fetthalt passar som måltidsdryck. -- Ät en skiva fullkornsbröd med lite vegetabiliskt fett på till maten. -- Bär eller frukt till efterrätt.

Mat över öppen eld

300

Förutom att göra mat på stormköket kan man också göra mat över öppen eld i en för ändamålet lämplig kastrull. Kastrullen kan man stöda på olika sätt, till exempel med hjälp av lämpliga stenar. Kom ihåg att skydda din kokeld mot vinden. Använda en traditionell kastrull för öppen eld.

Ta lök-köttblandningen åt sidan i ett eget kärl och koka makaroni i rikligt med vatten, salta vattnet. Slå vattnet av makaronerna och blanda ner lök-köttblandningen, rör om och hetta upp. Servera med ketchup.

Pannkaffe -- 1 l vatten -- 1,5 dl pannmalet kaffe Koka upp vattnet över elden. Ta bort pannan från elden och häll i kaffet. Låt kaffet snabbt sjuda upp över elden, låt det inte koka. Ta bort pannan igen och låt den stå 5 minuter. Enligt traditionen sjunker kaffesumpen bättre om man knackar på pannan eller sätter till lite kallt vatten. Åtgärderna har knappast så stor betydelse för slutresultatet men det hör till ritualen att göra så då man kokar pannkaffe enligt konstens alla regler.

Tips!

Makaroni med köttfärs -- 400 g köttfärs -- 1 påse makaroni -- 1 lök -- salt -- Olja att steka i

BBMan kan även röra ner en

Skär löken, lägg den i pannan och låt den bli genomskinlig i den heta oljan. Bryn det malda köttet. Krydda.

BBI stället för köttfärs kan man använda blötlagd, brynt, kryddad sojafärs, köttbullar, knackkorv, inlagt kött eller tonfisk. Du kan också lägga till djupfrysta grönsaker eller torkade grönsaker som blötts upp.

BBKrydda med curry eller köttfärskrydda, paprika, basilika, chili, grönsaksbuljongtärning, oregano eller svartpeppar. Givetvis använder man inte alla dessa kryddor samtidigt. Prova dig fram och se vad du tycker är godast. påse färdig brunsås.

BBKöttfärssås, sörsel, makaronipöperö… kärt barn har många namn.

Soppa, grundrecept för 4 personer -- 5 dl vatten -- 1 grönsaks-, fisk-, kött- eller hönsbuljongtärning -- 5 dl tärnade grönsaker (potatis, morötter, kålrot, rova, lök, purjo, blomkål) -- Ca 400 g kött, köttfärs, fisk, kyckling, knackkorv eller skaldjur -- Kryddor enligt smak, till exempel kryddpeppar, svartpeppar, dill eller persilja Koka upp vattnet. Tillsätt buljongtärningen. Lägg i grönsakerna och köttet. Låt badda tills grönsakerna är mjuka. Rått kött och rå fisk ska tillredas innan de sätts i soppan. Om du använder köttbullar, knackkorv eller fisk så tillsätter du dem först då grönsakerna är mjuka, låt sedan soppan koka upp. Krydda. Om soppan är för tjock kan man sätta till lite vatten. Du kan anpassa receptet enligt egen smak. För det mesta behövs inget salt eftersom buljongen är salt i sig själv. Det går bra att använda färdiga påsar med blandade grönsaker eller sopprötter, men de bör användas under utfärdens första dag. Testa på att sätta till pasta i stället för potatis eller tillsammans med potatisen.

Glödstekt potatis -- 1–2 stora potatisar per person -- Folie Tvätta potatisen ordentligt. Packa in potatisarna en och en i folie och lägg på glöden. Vänd då och då. De är färdiga då de är mjuka. Öppna folien lite, gör ett snitt i potatisen. Gott till exempel med smör, grönsaksknyten eller med korv. Passar till många rätter, men tänk på att potatis är tungt att bära med sig. Grönsaksknyten -- Grönsaker och rotfrukter, till exempel paprika, lök, morot, blomkål, tomat, zucchini, sparris, brysselkål. -- Färskost eller blåmögelost -- Salt, peppar -- En klick margarin -- Om du vill; kokt eller rökt skinka i strimlor -- Tjock folie eller tunn som du använder dubbel Tärna grönsaker och rotfrukter. Alla kan välja sina favoriter till sitt knyte. Packa noggrant in i folie så att skarven kommer uppåt. Lägg på glöden. Vänd inte skarven nedåt. Öppna försiktigt då knytet är färdigt, innehållet är hett och grönsakerna har gett ifrån sig vätska. Man kan ofta använda samma bas för vegetarisk mat, eller annan specialdiet bara man kommer ihåg att ta en del av maten åt sidan innan det födoämnen som inte får ingå i specialdieten tillsätts. I den vegetariska maten kan man sätta till bönor eller andra proteinkällor så att den blir fylligare.

301

Gott!

302

Plättsmet -- 5 dl mjölk -- 1 ägg -- 1 msk olja -- 0,5 tsk salt -- 2,5 dl vetemjöl

Tips!

Häll upp mjölken i en skål. Tillsätt ägg, salt och olja. Vispa sönder ägget. Lägg till mjölet under ständig omrörning. Låt smeten vila ungefär en halv timme. Stek i het panna. Eftersom det finns fett i smeten behövs inte så mycket fett i pannan.

BBKardemumma eller kanel

BBMinnesregel för plättsmet. 1 ägg per varje halv liter vätska, mjölet ska vara hälften av vätskans mängd

BBErsätt 1dl av mjölet med kornmjöl om du steker på stekhäll kan vara gott i smeten

BBServera plättarna med socker eller sylt. Man kan också använda salt fyllning, till exempel kryddsatt köttfärs och grynost.

BBPå våren och hösten kan man göra smeten klar hemma och ta den med sig i en flaska.

BBPå sommaren lönar det sig att använda en termosflaska för transporten eller så använder man färdig plättmix.

BBVatten, havredryck, mineralvatten eller sojamjölk kan också användas till plättsmet..

Frukt och choklad -- 1 banan eller persika -- 3 bitar choklad -- (Folie) Gör ett långt snitt i bananen och sätt in chokladbitarna i skåran. Placera vid kanten av glöden. Vänd ofta. Bananen är klar då skalet är helt svart och chokladen har smultit. Dela persikan på mitten. Ta bort kärnan. Sätt två chokladbitar i per-

sikan och vira in den i folie. Placera i utkanten av glöden och vänd den ibland. Persikan är färdig då den känns mjuk. Du kan också göra ett folieknyte med många olika fruktbitar eller bär, till exempel jordgubbar, ananas, kiwi och banan. Skär tunna spånor av mörk eller vit choklad över, låt mogna på elden och ät sedan med sked.

Sött pinnbröd Ibland är bara det bästa gott nog... -- 4 dl mjölk -- 0,5 dl socker -- 1 tsk salt -- 10 dl vetemjöl -- 50 g margarin -- 1 påse torrjäst Värm upp mjölken till ca 40 grader. Mjölken ska kännas varm men inte het då du prövar med handen. Lägg till socker och salt och rör om tills de löser upp sig. Blanda jästen med mjölet, lägg till mjukt margarin. Knåda tills degen släpper från händerna och skålens kanter. Tillsätt mjöl om det behövs, men försiktig. Låt jäsa på ett varmt ställe ungefär en halv timme. Gör sedan på samma sätt som med salt pinnbrödsdeg.

Energistång -- 2 dl sirap -- 1,5 dl socker -- 2,5 dl grädde

Dessa ska kokas ihop till tjock toffe.

Blanda i -- 5 dl havreflingor eller müsli -- 1,5 dl solrosfrö

Tips!

BBDu kan också göra en helt vanlig bulladeg, men den står sig inte lika bra eftersom den innehåller ägg.

BBDu kan ta med en färdig, djupfryst bulladeg på utfärden. Använd degen första dagen. Skär lämpliga bitar av degen och gör som med vanligt pinnbröd.

BBKardemumma kan vara gott i degen. En söt deg gör att det inte alltid behövs sylt eller socker.

BBDegen kan man blanda i en påse som färdigt innehåller rätt mängd mjöl.

BBI stället för jäst kan man använda 2 tsk bakpulver, då ska degen inte jäsas.

-- 1,5 dl russin -- 1 dl hackade nötter -- 1 dl fruktsocker. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, lägg ett annat bakplåtspapper ovanpå och tryck eller kavla så att smeten bli ungefär 1 cm tjock. Låt kallna och dela i bitar.

Tips!

BBPröva också på torkad frukt och olika nötter enligt eget tycke och smak.

303

Kalan käsittely Hantera fisk Kala onutmärkt oiva retkiruoka. Se eiHållbarhekuitenFisk är utfärdsmat. kaan joten kala ten ärsäily dockpitkään, inte den bästa så on denkäsiska teltävä mahdollisimman tillredasjasåkäytettävä snabbt som möjligt efter pian pyynnin jälkeen. fångsten.

Kalareseptejä Fiskrecept onkiretken saa304 Yksinkertaisimmillaan Det enklast sättet att tillreda fångsten liin saa paistamalla sen efter enkypsennettyä lyckad fiskefärd är att steka pannulla voissa eller tai öljyssä suolalla ja fisken i smörad oljad panna

mahdollisesti pippurilla, tillillä ja muilmed salt och kanske lite peppar, dill la mausteilla maustettuna. Kala on eller andra kryddor. Fisken är färdig kypsä, kunlätt sen lihat irtoavat helposti då köttet lossnar från benen och eikä liha olelängre enää läpikuultavaa. Erityiköttet inte är genomskinligt. sesti hauet ja ahvenet kypsenI synnerhet gädda ochtäytyy abborre ska tää lapamatojen toukkien varakunnolla helt genomstekta/kokta för att ta tuhoamiseksi. Avotulella kalanFisken voi kål på binnikemaskens larver. valmistaa esimerkiksi hiilloksellavid tai kan glödstekas eller flamstekas loimuttamalla: öppen eld.

11.

Kalan esikäsittely Förbehandling av fisk.

Tapa napakalla päähän Dödakala fisken genomiskulla ett hårt slag mot huvudet. . Laske kalasta veri pois pistämällä puukko sivulta kurkkuun Tappa urkalan blodet genom att stick in en kniv i halsen från fisken Suomusta kala liikuttamallasida. suomustinta tai puukkoa kevyin Fjälla fisken genom att med lätt vedoin kalan pinnalla hand dra en kniv mot aloittaen fiskens sida, pyrstöstä kohti päätä från stjärten mot huvudet. Skär bort ryggfenan, Leikkaa selkäeväskär pois,upp viilläskinnet nahka auki under huvudet och dra skinnet. pään alapuolelta ja vedäav nahka pois Öppna fiskens buk och tasisälmykset ur 33. Avaa kalan vatsa ja kaavi inälvorna med hjälp av sappirakko fingret. sormin pois Varo, ettei Se till attOta gallblåsan inte spricker. puhkea myös kidukset pois Ta också bort gälarna. 4 Huuhtele kala perkauksen 4. jälkeen Skölj fisken medvedellä i kallt vatten kylmällä efter att den är rensad. 1 1. 2 2.

22.

33.

44.

11.

22.

Silakan käsittely Hantering av strömming

11. Silakka perataan irrottamalla pääatt ja Strömming rensar man genom vetämällä sisälmykset poissedan etusormella först ta bort huvudet och dra ut inälvorna pekfingret. 2 Silakka fileoidaanmed työntämällä selkäruodon kohdalta 2. peukalot Filera strömming genom att kalan läpi nahkaan asti, avaamalla kala trycka tummarna genom fisken vetämällä peukaloita sivuille päin ja vid ryggraden, ända till skinnet. vetämällä lopuksi ruoto irti fileestä Öppna sedan fisken genom dra tummarna åt sidorna och dra sedan loss ryggraden från filéerna.

Hiillossilakat Halstrad strömming

Filera fisk Kalan ﬁleointi

Älä vatsaa vaan vedä Skäravaa inte silakan upp strömmingens buk, sisäelimet pois tehdyn reiän utan gör ett hålkurkkuun i halsen och dra ut kautta. Suolaa juuri ennen inälvorna genom det. Saltahiillostusstrax ta. Tarvitset noinhalstra. 2 tl suolaa kilolle innan du börjar Räkna med kaloja. Sivele öljyä kalojen 2 tsk salt per kg fisk. Penslapintaan fiskarnatai öljyä halsteri. halsteriin med olja ellerLado smörjsilakat in halstret. Radaja hiillosta hehkuvalla hiilloksella. Silakat strömmingarna i halstret och halstra kypsyvät noin 10–15 minuutissa. över glödande kol. Strömmingarna blir färdiga på omkring 10-15 minuter

Fileoi isot kalat selkäpuolelta Irrota Stora fiskar fileras från ryggsidan. Skär ensin lee ja sitten först utpäällimmäinen den övre filénfioch lösgör selkäruoto alemmasta fileestä sedan ryggraden från den nedre filén. Parhaiten onnistuu terävällä Det bästa tämä resultatet får man om man fianvänder leointiveitsellä en vass fileringskniv. .

305

Loimulohi Flamstekt laxloimulautaan ja loiNaulaa lohifilee

muta loimussa. maustaa Spika nuotion upp laxfilén på en Voit planka och kalan esimerkiksi homejuustolla. ställ den så att den flamsteks. Fisken Halsterissa kala kypsennetään kan kryddas med till exempel mögehiilloksella. lost. I ett halster tillreder man fisk över glöd.

Kalatpå ritilällä Fiskar galler. Galler för Ritilä kaloille fisken Kuivat Torraleppälastut alspån

pöntön alla EldTuli under en tunna

Kalan savustus Röka fisk Savustukseen sopivat esimerkiksi lohikalat, silakka, muikku ja lahna Ennen Feta fiskar är goda somrasvaiset rökta, tillkalat, exempel laxfiskar, strömming, löja och braxen. Fisken saltas savustusta riippuen 1–4 tunnin ajan Suolauksen 1-4 timmarkalaa innansuolataan den röks,koosta tiden beror på fiskens storlek. Efter saltningenjälkeen torkaskalan fisken så pinnasta pyyhitään ylimääräinen suola ja kosteus pois Kalanatt voiman savustaa sesmort att extra salt och vätska försvinner. Fisken kan rökas genom lindarkäärimällä in den i ett voideltuun useaan kerrokseen märkääOm sanomalehteä Hyvässä smörpappervoipaperiin och i flera ja lager fuktat tidningspapper. glöden är bra blir etthiilloksessa kg fisk färdig på capainoinen 20-25 minuter. kilon kala kypsyy noin 20–25 minuutissa

Lägermat

306

Det finns många saker att tänka på då man planerar maten för ett läger. Viktigast är råvarornas hållbarhet. Om det inte finns ett kylskåp att tillgå under ett sommarläger är det bäst att undvika produkter som bör förvaras kallt. På vintern är det för det mesta inget problem att förvara saker

kallt, men kom ihåg att till exempel mjölkprodukter, frukt och grönsaker måste skyddas från att frysa. Mattiderna är det bäst att komma överens om med lägrets ledare så att tiderna passar ihop med övrigt program. Lägerdeltagarna behövs ofta som kökshjälp för att värma diskvatten, diska kokkärl, tärna

Ingredienser, beräknad åtgång per person Kött, fisk och korv Fisk, rensad

150–200 g

Filerad fisk

100–150 g

Benfritt kött för grytor eller soppor

75–100 g

Köttfärs

75–100 g

Köttbullar, färdiga eller korv

120–150 g

Potatis, ris, pasta Potatis (rå) i soppa

200 g

Potatis (rå) som tilltugg

200–250 g

Pasta (okokt)

60–75 g

Ris (okokt)

50 g

Spagetti (okokt)

50 g

Övriga Havreflingor till gröt

40 g

Lök (rå) till soppa/sås

20–30 g

Smörgås Ost

20–30 g

Kallskuret

20–30 g

Jästbröd (2 skivor)

40 g

Rågbröd (1 skiva)

30 g

ingredienser och bära ved. Dessa saker lönar det sig också att komma överens om genast i början av lägerplaneringen. Morgonmålet består för det mesta av gröt, till exempel fyrkornsgröt, havregrynsgröt eller råggröt. Sylt, kräm eller socker kan serveras tillsammans med gröten. Servera åtminstone knäckebröd eller torkat rågbröd och matfett till. Flingor kan vara gott då man vill variera, men de mättar inte så bra. Dessutom är det svårt att uppbevara mjölk, och det går åt mycket mjölk till flingor. Kaffe, te och saft är bra drycker på morgonen. Till lunch blir det bra med en soppa. Till det mjukt bröd, pålägg och matfett. Soppa är förmånligt och det är lätt att tillreda. Dagens stadigaste mål passar bäst som middag. Olika grytor, pasta eller sås och potatis är lämpliga rätter. Till kvällsmål bjuds ofta på te, varm saft eller kakao. Något kvällsmål under lägret kan bestå av korvgrillning eller plättstekning vid lägerbålet. Det är viktigt att tänka på tidpunkten då kvällsmålet ska serveras, om kvällsmålet följs av tungt program med terränglekar ska deltagarna ha möjlighet att äta efteråt. Det är inte roligt att vara hungrig då man lägger sig. Fastan under natten ska annars heller inte vara onödigt lång. På stora läger finns det i regel deltagare som behöver en specialdiet. Det är viktigt att fråga om specialdieter redan i samband med

lägeranmälningen. Det lönar sig att planera maten så att så många som möjligt kan äta samma mat. Om man redan i affären bestämmer sig för låglaktos och laktosfria produkter kommer man redan långt. Tar man åt sidan av dagens rätt innan man sätter i kött kan man oftast använda samma bas för vegetarisk mat. Den vegetariska maten kan man göra stadigare genom att använda bönor, tofu, linser, sojafärs, sojastrimlor eller ost. Dra nytta av halvfabrikat och djupfrysta produkter då du gör maten. De gör matlagningen betydligt snabbare. Färdiga såser, potatismospulver och grönsaksblandningar hör till lägerkockens skafferi. Alltid behöver man inte köpa färdig mat. Ärtsoppa är en rätt som blir billigare och mycket godare än burksoppa on man lagar den själv även om det tar tid att blötlägga ärterna och koka soppan. Då du vet hur du ska räkna åtgången av ingredienser är det lätt att beräkna mängderna för en större måltid. Listan kan du dra nytta av både då du planerar mat för patrullen och för ett helt läger. Kom ihåg att vargungar äter mindre än vuxna medan pojkar i växande ålder för det mesta äter mera än flickor i samma ålder. I en pojkkår lönar det sig att använda de övre gränserna i förteckningen

307

Recept Potatismos

308

Ingredienser Potatis Mjölkpulver Smör Kokspad/vatten Salt

10 personer 3 kg 150 g 50 g 1l 1 msk

Tillredning 1. Koka den skalade potatisen i saltat vatten tills den är mjuk. 2. Strö i mjölkpulvret medan du stöter potatisen.

25 personer 7,5 kg 325 g 125 g 2,5 l 2 msk

50 personer 15 kg 750 g 250 g 5l 4 msk

100personer 30 kg 1,5 kg 500 g 10 l 1 dl

3. Sätt i margarin och kokspadet eller vatten. 4. Vispa så att moset blir luftigt och krydda. 5. Strö över persilja innan du serverar.

Ärtsoppa Ingredienser Vatten Torkade ärter Lök Grönsaksbuljongtärningar Rökt sidfläsk/köttfärs

10 personer 4l 0,6 l 4 st 4 st 0,6 kg

Reservera mycket tid. Ju längre det får koka, desto godare blir det. Tillredning: 1. Lägg ärterna i blöt kvällen innan så att de är klara att användas nästa dag. 2. Tillsätt vatten om ärterna dragit i sig all vätska. Sätt ärterna att koka. 3. Skala och skär morötter, lök, selleri och palsternacka.

25 personer 8l 2 kg 6 st 10 st 1,5 kg

50 personer 100personer 17 l 35 l 4 kg 8 kg 0,5 kg 1 kg 20 st 400 g 3 kg 6 kg

4. Bryn det malda köttet medan ärterna kokar och lägg det i soppan i slutskedet tillsammans med det tärnade sidfläsket. 5. Lägg i buljongtärningarna efter halva koktiden. 6. Krydda soppan. 7. Salta försiktigt.

Köttfärssås Ingredienser Köttfärs Lök Margarin (1 dl = 80 g) Vatten Vetemjöl (100 g = 2,5 dl) Salt Vit- och kryddpeppar Köttbuljongtärning

10 personer 1 kg 150 g 1 dl 1l 100 g 2 tsk 6 st 2 st

Tillredning 1. Skala och hacka löken. 2. Bryn köttfärs och lök. 3. Smaksätt med salt och peppar. 4. Blanda i vetemjölet. 5. Tillsätt vatten eller färdig köttbuljong och rör om ordentligt. 6. Låt blandningen koka upp och sänk sedan värmen. Låt småkoka en stund.

25 personer 2,5 kg 370 g 3 dl 3l 250 g 1 msk 10 st 3,5 st

50 personer 5 kg 750 g 6 dl 6l 500 g 2 msk 20 st 7 st

100personer 10 kg 1,5 kg 1,2 l 12 l 1 kg 1 dl 40 st 14 st

7. Om såsen känns för tunn så reder man den mera. Lättast gör man mera redning genom att vispa vatten och mjöl. (1 del mjöl, 5 delar vatten). Tillsätt redningen och låt koka upp igen. Låt ännu badda 10 minuter så att mjölsmaken försvinner. 8. Till slut kan du om du vill lägga till tomatpuré eller grädde och krydda.

Havregrynsgröt Ingredienser Vatten Salt Havreflingor

10 personer 3,2 l 1 msk 400 g

Tillredning 1. Koka upp vattnet. 2. Då vattnet kokar sätts saltet i. 3. Häll i flingorna under omrörning. 4. Koka upp under ständig omrörning. 5. Smaka av och salta mera om det behövs. Osaltad gröt är ingen höjdare.

25 personer 7,5 l 2 msk 1 kg

50 personer 15 l ½ dl 2 kg

100personer 30 l 1 dl 4 kg

6. Stäng av värmen och låt badda i 10 minuter. Med finess -- Om du vill kan du använda bär eller frukt i gröten. -- Gröten får en mjukare smak om du sätter till lite mjölkpulver.

309

Vandringsmat

310

Under en vandring ska maten passa alla deltagare oberoende av diet, den ska vara näringsrik, varierande, den ska hålla bra, vara lätt att bära och enkel att tillreda. Välj redan i affären produkter som är enkelt paketerade och lämna onödig kartong hemma. Det lönar sig att packa maten portionsvis eller som dagsranson. Om du själv tillreder maten av råvaror kan du använda dig av tabellen för lägermat då du beräknar mängderna. De portionsmängder som anges på påsar med färdig utfärdsmat kan du i stort sett dela med två. En påse avsedd för fyra räcker för två, max tre personer.

Undvik konservburkar, de väger mycket också som tomma. Planera inte in mera än en måltid med mat från konservburkar. Kom ihåg att föra de toma, skjölda och tillplattade burkarna till metallinsamlingen.

Extra proviant är alltid bra att ha med sig om man går vilse eller om man är hungrigare än man tänkt sig.

Att torka livsmedel Man kan också torka mat själv i stället för att använda sig av färdig mat. En vanlig ugn kan bra användas liksom en torklåda. 50 grader är lämplig temperatur då man torkar i ugnen. Kött, fisk och broiler ska tillredas innan de torkas. Använd inte fett vid tillredningen och undvik råvaror som innehåller mycket fett för att minska risken för att maten far illa.

Grönsaker, bär och frukt kan man torka utan att först tillreda dem. Tvätta, skala, riv, tärna eller råriv dem. Potatis lönar det sig att koka halvmjuk så att den inte blir svart. Bären får gärna ha lite vätska kvar, grönsaker och rotfrukter torkas så att de blir knapriga. Använd endast färska råvaror av bra kvalitet för torkning. Om du torkar i ugn kan du med hjälp av till exempel en gaffel hålla luckan på glänt så att temperaturen inte blir för hög och så att vattnet som avdunstar kommer ut. Beroende på hur man torkar, hur mycket vätska det finns i råvaran och hur stora bitar man skurit kan torkningen gå på allt från ett par timmar och ända upp till tiotals timmar. Förvara torkade produkter i

slutna påsar, i rumstemperatur eller svalt och i skydd från ljus. Frukt och grönsaker håller i flera år, kött och fisk några veckor. Väg upp och anteckna råvarans vikt innan du börjar torka, på det sättet blir det enklare att beräkna åtgången. Torkningen gör produkten så pass mycket lättare att det är svårt att beräkna åtgången efter torkningen. Kryddningen kan man bra göra redan hemma, men salta först vid tillredningen. Kryddor är ett bra sätt att få lite mer omväxling och smak i vandringsmaten. Förutom baskryddor och örter kan man prova på olika kryddpastor och kryddblandningar. Testa hemma att tillreda den torkade maten innan du ger dig iväg på vandring.

Vad ska vi äta? Ta en ingrediens från varje kolumn och sätt igång att kocka!.

Kolhydrater

Smak

Protein

Tillbehör

Nudlar Pasta Ris (eller snabbris) Couscous Korngryn Potatismospulver

Färdig sås – brunsås – rödvinssås – currysås Påssoppa – tomatsoppa – ostsoppa

Kött på burk: – gris-nöt – skinka – kalkon – ren Tonfiskburk Lax på burk Torkad köttfärs eller broiler Förkokt sojafärs eller sojastrimlor Korv eller medvurst

Kryddor: – Curry – Grillkrydda – Salt – Svartpeppar – Oregano Ost Nötter Kokosflingor Russin Solrosfrön Torkade frukter Torkade grönsaker Torkad lök

311

Friskt vatten Behovet av vätska

312

En vuxen person av medelstorlek (70 kg) förlorar ungefär 2 liter vätska om dagen på grund av svettning, andning och avföring. Motsvarande mängd vätska måste intas genom mat och dryck. En helt vanlig dag räcker det att dricka 1-1,5 liter, resten intas via övrig mat. Mängden vätska som avdunstar via huden och andningen beror på luftens temperatur, strömning och fukthalt samt på klädsel och motion. Kroppen svettas för att kroppstemperaturen inte ska stiga för mycket. Under mycket varma förhållanden kan svettmängden vid motion öka från det normala 1-2 deciliter om dagen till 2-3 liter i timmen. Under en vandring är det bra att dricka små mängder vätska med korta mellanrum. Om du blir törstig är det ett tecken på att du druckit för litet. Uttorkning kan också ge sig till känna som trötthet eller huvudvärk.

Rent vatten Det är omöjligt att bara genom sinnesintryck avgöra om vattnet är drick-

bart eller inte. Därför är det viktigt att känna till var man kan ta vatten. Lär dig att känna igen bra vattenhål på kartan. Kom också ihåg att i förväg kolla var du kan ta vatten innan du ger dig iväg på vandring eller utfärd. Vattenkvaliteten i brunnar avsedda för allmänheten kan du kontroller med ortens hälsoinspektör. Karttecken 312: brunn eller täckt källa. Också källa klädd med betongringar märks ut med detta tecken. Kattecken 313: källa, om källan har ett utlopp ritas öppningen mot utflödet.

I källor porlar grundvatten som du lugnt kan dricka på områden i naturligt tillstånd. I Finland kan man för det mesta tryggt använda vatten från sjöar och bäckar bara man kokar det först. Vatten med blågröna alger eller cyanobakterier ska man överhuvudtaget inte använda, inte ens för att bada i eller för att kasta bad med i

Miljöcentralens algtest för allmänheten

BBFörsök fånga upp alger med hjälp av en käpp. Om algerna fastnar på käppen som en lång remsa är det högst sannolikt fråga om ofarliga alger.

BBTa vatten i ett glas. Om det inom en timme stiger upp små grönaktiga partiklar till ytan är det högst sannolikt fråga om blågröna alger.

bastun. Smältvatten är för det mesta odrickbart men man kan själv smälta ren snö och använda det vattnet. Stillastående vatten i ett dike eller en pöl ska man inte använda. Ta inte heller vatten i närheten av ett jordbruk eller en industri.

313

Vattenrening i naturen Att koka vattnet är för det mesta ett bra sätt att rena det. Kokningen påverkar inte vattnets smak. Skräp kan man filtrera bort genom ett tyg innan man kokar vattnet. Koka vattnet minst 5 minuter, då slipper man de flesta sjukdomsalstrarna. Att koka vattnet och sedan vänta på att det svalnar tar tid, men det är ofta det vettigaste, billigaste och framför allt det tryggaste alternativet om man är ute i skog och mark. Med ett vattenfilter avsett för utfärdsbruk kan man från sjö- eller regnvatten eliminera grumlighet, färg, kolibakterier, alger, parasiter och många metaller. Det finns flera olika modeller att välja på i friluftsbutiker. Snabbheten och filtreringsförmågan varierar mellan olika produktmärken. Kemiskt kan man rena vatten med klorhaltiga vattenreningstabletter eller med 5-% jodsprit. Jodsprit kan man köpa på apoteket, klortabletter på apoteket eller i friluftsbutiken. Läs bruksanvisningen noggrant innan du använder kemikalier. Innan desinficeringen

Vattenfilter och vattenreningstabletter för utfärdsbruk.

lönar det sig att filtrera vattnet för det tar längre tid att rena grumligt vatten och det går åt mera reningsmedel. Om vattnet som ska renas är mycket kallt tar processen mycket längre tid. Medel som används för desinficering ger vattnet en speciell smak och färgen blir gulaktig. Smaken kan man förbättra genom att tillsätta en liten mängd c-vitamin, alltså askorbinsyra. C-vitamin kan man köpa i pulverform på apoteket. Vanligt saftkoncentrat förbättrar också smaken.

Skafferiet Matens hållbarhet och information på förpackningen

314

Läs noggrant vad det står på förpackningen. Förutom annan nödvändig information finns det alltid råd om hur man ska förvara produkten, följ råden. Ofta anges både hur länge innehållet i en oöppnad respektive en öppnad förpackning håller eftersom många produkter ska förvaras på olika sätt beroende på om de är öppnade eller inte. Kom ihåg att transporten, förpackningen och förädlingen av livsmedel förbrukar mycket energi och därmed också sliter på naturen. Välj produkter med lite förpackningsmaterial och produkter som inte är så långt förädlade. I torrskafferiet förvaras torra ingredienser som mjöl, kryddor och te. Konservburkar (till exempel tomatkross) förvaras också i skåpet så länge de är oöppnade. Om burken är öppnad förvaras innehållet sedan i kylskåpet i ett annat kärl. I kylskåpet förvaras livsmedel som annars lätt far illa. Temperaturen i kylskåpet är mellan +2–8 °C grader. Kylskåpets olika avdelningar har olika temperatur så det gäller att läsa bruksanvisningen för att se vilka ingredienser som passar var. Färsk fisk förvaras alltid där det är som kallast. Färdig mat håller sig ca 3-4 dygn i kylskåpet. Förvara inte bakverk i kylskåpet, de kan fara illa. För många grönsaker är det för kallt i kylskåpet.

Datummärkning Bäst före- datumet betyder ordagrant att produkten är som bäst före detta datum. Produkten kan både säljas och användas efter bäst före datumet. Titta, lukta och smaka på maten innan du kastar bort något. Sista förbrukningsdag -märkningen används på matvaror som lätt blir skämda, till exempel färdigt förpackad fisk eller färdigt förpackat kött. Efter det datumet får produkten varken användas eller säljas eftersom det inte går att garantera att produkten är trygg att använda.

Märkning av livsmedel Svanmärket betyder att produkten är tillverkad i Finland av finländska råvaror.

Ekomärke – Kontrollerad ekoproduktion betyder ekologisk livsmedelsproduktion. Den fungerar enligt principerna för en hållbar utveckling och tar hänsyn till människors, djurs och naturens välmående. Märket är ett tecken på att produkten är kontrollerad.

Rent inhemskt– hjärtbladsflaggan är ett märke för att visa att grönsakerna är förstklassiga och odlade i Finland. I grönsaksprodukter är alla grönsaksråvaror finländska.

Rättvis handel märket tryggar en ersättning som täcker kostnaderna för hållbar produktion för producenter i u-länder. I den rättvisa produktionen beaktas också miljön och barnarbetskraft godkänns inte.

I en del hem finns det ett svalskåp, för förvaring av grönsaker, rotfrukter, bär och saft. Temperaturen i svalskåpet är ca +10–12 grader. I brist på svalskåp går det bra att förvara grönsaker i rumstemperatur om de snart ska användas. Banan och många andra exotiska frukter ska förvaras i rumstemperatur.

I frysen förvaras mat som inte genast ska ätas. Till exempel höstens bärskörd skulle inte stå sig till våren om man inte skulle frysa in den. Inför en utfärd kan du frysa kött eller korv så att de längre hålls kalla under färden. Temperaturen i frysen är – 18 °C grader.

315

Kapitlen i alfabetisk ordning

316

Allemansrätten . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Allergiska reaktioner och förgiftningar 278 Angöra och ankra . . . . . . . . . . . . . . 134 Användningen av Finlands flagga . . . . 22 Att avsluta och sammanfoga rep . . . . 218 Att fästa ett rep i ett föremål . . . . . . . 220 Att göra upp eld . . . . . . . . . . . . . . . 206 Att styra båten . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Att ta ut koordinater . . . . . . . . . . . . 120 Att trimma segel . . . . . . . . . . . . . . . 152 Benbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276 Berättelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Bestämmanderätt och kårens styrelse . . . . . . . . . . . . 18 Bivackunderhåll . . . . . . . . . . . . . . . .211 Båtens delar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 Båtliv, seglatser och utrustning . . . . . 130 Båtvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Bär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Cykeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .174 Det ekologiska fotspåret och ryggsäcken . . . . . . . . . . . . . . 94 Då man rör sig i terrängen . . . . . . . . .114 Efterspaning i terräng . . . . . . . . . . . 290 Egna hemsidor . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Finlands flagga och faggdagar . . . . . . 20 Fiskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Fiske . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Fläta vide . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 Fotografering . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Friluftsliv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Friskt vatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 312 Från berättelse till framförande . . . . . . 32 Främmande kulturer och internationalitet . . . . . . . . . . . 24 Fåglar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Första hjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . 267 Första hjälpen utrustning . . . . . . . . . 273 Gjuta metall . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256 Gott! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 Grundkartan . . . . . . . . . . . . . . . . . .110

Hantera fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304 Hantering och underhåll av segel . . . 150 Hantverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 Hemliga språk och spårtecken . . . . . . 42 Hygien under läger och vandring . . . 296 Hälsosam kost . . . . . . . . . . . . . . . . 298 I terrängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Internationell Scouting . . . . . . . . . . . 10 Internet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Jordklotets gradnät . . . . . . . . . . . . . 106 Kamintält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Kartan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Klimatförändringen . . . . . . . . . . . . . . 92 Klädsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 Kniven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 Kommunikation . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Kompassen . . . . . . . . . . . . . . . . . . .112 Kompassen och kurser till sjöss . . . . . 124 Korsande av vattendrag . . . . . . . . . . 180 Kurs och distans . . . . . . . . . . . . . . . 122 Kvällen - en lugn stund . . . . . . . . . . . 28 Lampor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Lekar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Livräddande första hjälpen . . . . . . . . 268 Ljus och signalflaggor . . . . . . . . . . . 138 Ljus och signalflaggor . . . . . . . . . . . 254 Loggbok . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 Lågtryck och väderfronter . . . . . . . . . 84 Läderarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 Lägerbålet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Lägerbålsmantel . . . . . . . . . . . . . . . 242 Lägerkonstruktioner . . . . . . . . . . . . 234 Lägermat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 Makramé . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264 Mat och hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . 291 Mat över öppen eld . . . . . . . . . . . . 300 Medvetslöshet och chock . . . . . . . . 274 Moln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Muskelvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 Natur och miljö . . . . . . . . . . . . . . . . 63 Naturskydd och naturskyddsområden . 98

Nigertält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 Näverarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 Nödlarm via radio . . . . . . . . . . . . . . 160 Nödsignaler på land och hav . . . . . . 156 Nödsituationer på sjön . . . . . . . . . . 158 Nödövernattning . . . . . . . . . . . . . . 100 Olika kartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Orientering och navigation . . . . . . . . 101 Packning och utrustningslista . . . . . . 184 Pappersmassa . . . . . . . . . . . . . . . . 252 Patrullens egna traditioner och heraldik . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Planering av övernattningsställe . . . . 212 Positionsbestämning och pejling till sjöss . . . . . . . . . . . 126 Prydnadsknopar . . . . . . . . . . . . . . . 225 Recept . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308 Renlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 Rep och knopar . . . . . . . . . . . . . . . 214 Roddbåt och kanot . . . . . . . . . . . . . 178 Rop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Ryggsäcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 Sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . 60 Scoutdräkt och -hälsning . . . . . . . . . . 12 Scouthistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Scoutideologin . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Scouting och samhället . . . . . . . . . . . . 5 Scoutsånger . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Scoutåret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Signalflaggor . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Sjukdomsattacker . . . . . . . . . . . . . . 277 Sjökort och sjökortstecken . . . . . . . . .116 Sjömärken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Sjösäkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Sjötermer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 Skafferiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 314 Skidor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Sköt om dig . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292 Sovsäcken och liggunderlaget . . . . . 192 Spelregler inom media . . . . . . . . . . . 54 Stjärnhimlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90

Stormköket . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 Sträcka - tid - hastighet . . . . . . . . . . 108 Surrningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 Svampar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Sår och skavsår . . . . . . . . . . . . . . . . 284 Säkerhet på isen . . . . . . . . . . . . . . . 182 Sömnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 Teaterövningar . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Teknik ombord . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Textilfärgning . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 Tidningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Till sjöss . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 Tovning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244 Transport av skadade . . . . . . . . . . . . 282 Trickpåse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Träd och skogstyper . . . . . . . . . . . . . 64 Träfogar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 Tygtryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 Utrustningens material . . . . . . . . . . 190 Utskick, reklam och ombrytning . . . . . 48 Vaktsystemet och vaktturerna . . . . . . 164 Vandring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 Vandringsmat . . . . . . . . . . . . . . . . 310 Vanliga åkommor . . . . . . . . . . . . . . 286 Videofilmning . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Vilt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Vilt och jakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Virkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 Vård och förvaring av rep . . . . . . . . . 216 Väder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Väderfenomen . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Väjningsregler . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Värme- och köldskador . . . . . . . . . . 280 Växter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Yxa och såg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 Återupplivning . . . . . . . . . . . . . . . . 272 Återvinning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Öglor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 Övernattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Övernattningseld . . . . . . . . . . . . . . 204 Övriga knopar . . . . . . . . . . . . . . . . 224

317

Innehåll A

318

A-bock 180, 227 Allemansrätten 170 Allergi 278 Alpin fjärilsknop 223 Anatomisk ryggsäck 188 Ankring 134 Apnäve 225 Asp 65 Astmaanfall 277 Avfall 96 Avfallssorteringspunkt 236 Avfallssorteringspunkt 96

B Baden-Powell 8 Benbrott 276 Bivackunderhåll 211 Björk 64 Blodknut 219 Blåbär 70 Blåsor 285 Bord med fyra ben 235 Brännskada 280 Bukt (rep) 215 Bågsåg 230 Båtens delar 144 Båtvård 149 Bäst före 314

C Chock 274 Cykel 174

D Diabetes 277 Diarré 286 Dimma 89 Disk 296 Distans 122 Dramatisering 34 Dubbel åtta 223 Dubbelt halvslag 220 Dubbelt halvslag om egen part 221 Dygnsrytm 166

E Ekologisk 94 Ekomärke 314 Eld 204, 206 Eldar 204

Eldslagning 226 Eldvakt 204 Energihushållning 92 Energistång 303 Enflaggsignal 163 EPIRB 157

F Fairtrade 315 Fast part 215 Fastgöringsknopar 221 Fiber 214 Ficklampa 194 Filering 305 Finkamning 290 Finland 44 Finlands flagga 20, 22 Finlands flagga till sjöss 23 Fiske 74 Fiskhantering 304 Flagghissning 20 Flaggstång 238 Flamstekt lax 304 Flugsvamp 69 Fotografering 56 Framstupa sidoläge 270, 274 Fågelarter 72 Fågelutfärd 72 Färgning 249 Fästa linor ombord 222 Fästingbett 279 Föreningsverksamhet 18 Förgiftningar 279 Förpackningsinformation 314 Första hjälpen 267 Första hjälpen utrustning 273 Förvaring av matvaror 314

G Gasflaska 146 Genua 152 Geocaching 107 Giftiga svampar 69 Gipp 142 Gjuta metall 256 Glödstekt potatis 300 GPS 107 Gran 64 Grundkarta 105 Gröt 309

Guidekarta 105

H Hajkduk 203 Hallon 70 Halstrad strömming 305 Halvplutonstält 200 Handhygien 296 Havsörn 72 HELP-flytställning 155 Hemsidor 52 Heraldik 14 Hjortron 71 Huddling-ställning 155 Huvudvärk 286 Hypotermi 281 Hälsosam kost 298

I Informering 48 Ingrediensåtgång 306 Internationalitet 24 Internet 50 Isdubbar 182

J Jakt 78, 80 JOTA, JOTI, JOTT 10

K Kallfront 84 Kamin 208 Kanot 178 Kantarell 69 Kardel 214 Karljohan 69 Karttecken 110 Kedjestygn 240 Kniv 228 Knopar 214 Knoptavla 266 Kojling 217 Kompass 113 Konstfiber 191 Koordinater 120 Koordinatsystemet 107 Korsa vattendrag 180 Korsstygn 240 Kramp 277 Kryssurrning 226 Kråkbär 70 Kupoltält 200 Kurs 122 Kårens verksamhet 16

Kärken 13 Köldskada 281 Köttsås 309

L Lager på lager-klädsel 186 Lampor, lyktor 194 Langettstygn 240 Latrin 237 Lekar 36 Liggunderlag 192 Lingon 70 Livring 155 Livräddande första hjälpen 268 Ljudsignaler 138 Ljustillverkning 254 Loggbok 140 Lågtryck 84 Läderarbeten 262 Lägerbål 126 Lägerbålsmantel 242 Lägerkök 199 Lägermat 306 Lägerområde 212 Lägerspis 236 Löpande part 215 Löpögla 223 Lövsångare 72

M Makaroni med köttfärs 300 Makramé 264 Man över bord 158 Manövrering 133 Massage 172 Material 190 Media 54 Medvetslöshet 274 Mete 74 Miljöskydd 94 Missvisning 124, 142 MOB 158 Molntyper 86 Morse 162 Motion 293 Motorbåtar 132 Muskelsmärtor 288

N Nationalpark 98 Naturfiber 190

Naturskydd 98 Nigertält 210 Nyhet 46 Näring 298 Näsblod 285 Nätram 252 Näver 260 Nödanrop 161 Nödbivack 100 Nödnumret 268 Nödsamtal 268 Nödsignaler 156 Nödsituationer på sjön 169, 179

O Ocklusionsfront 84 Odon 70 Organisation 18 Ormbett 279

P Packning 189 Paddling 178 Pannkaffe 300 Pannlampa 194 Pappersmassa 252 Pejling 126 Pinnbulle 303 Pluggar 233 Port 238 Potatismos 308 Presenningstak 234 Projektion 102 Prusik knop 221, 222 Prydnadsknopar 225, 266 Pålat bord 235 Pålstek 223, 224

R Raksurrning 226 Ramryggsäck 188 Recept 308 Rena händer 296 Renlighet 294, 296 Rent vatten 312 Rep 214 Risfia 181 Roddbåt 178 Rop 38 Ruttplan 166 Ryggsäck 188 Ryggsäcksflotte 180, 181 Räddning ur vak 183 Räddningsväst 154 Rättvis handel 314 Rönn 64

Sankt Göran 30, 32 Scoutdräkten 12 Scouthälsning 12 Scoutmärken 12 Scoutparad 22 Scoutresa 25 Scoutrörelsen 8 Scoutsånger 40 Scouttraditioner 14 Segel 149 Segelbåt 132 Seglats 130 Serier 46 Signalflaggor 162 Sista förbrukningsdag 314 Sjökort 105, 116 Sjökortstecken 116 Sjömansknop 220 Sjömärken 118 Sjöräddning 158 Sjötermer 142 Sjöväder 83 Skala 102 Skallgång 290 Skarvknopar 219 Skavsår 285 Skidor 176 Skotstek 219 Skvallertråd 153 Skådespel 32 Skärmskydd 202 Slag 142 Slå glas 164 Snöankare 210 Soppa 300 Soppar 69 Sovsäck 192 Spottloggen 109 Spårtecken 42 Stilla stund 28 Stjärnor 90 Stoppknopar 218 Stormkök 198 Stormlykta 195 Storsegel 152 Stretchning 172 Surrningar 226 Svag is 182 Svanmärket 315 Svart trumpetsvamp 69 Sy i en knapp 241 Såg 230 Sånger 40 Sår 184 Säkerhet 166 Sälgpipa 229 Sömn 292

Tagling 217 Tall 64 Tallriksmodellen 299 Tappfog 232 Teknik ombord 146 Teleskop 90 Temperatur 83 Terrängkarta 110 Terränglek 36 Timmerstek 220 Torka mat 310 Tovning 244 Trattkantarell 69 Trefot 227 Trickpåse 196 Trimning 153 Trumpetstek 224 Tryckförband 271 Tunneltält 200 Tvärsurrning 226 Tygfärgning 249 Tygtryck 250 Tältbastu 237 Tältstagsknop 224 Tände 226 Törn 215

U Uppskatta hastighet 107 Utflyktskarta 105 Utrustningslista för seglats 130 Utrustningslista för utfärd 184

V Vaktturer 164 Valknop 225 Vallning 176 Vandringskåta 202 Vandringsmat 310 Varmfront 84 Vatten 312 Vattenknop 219 VHF 160 Videarbeten 258 Videofilmning 58 Vilse 115 Vind 83 Vindriktning 142 Vindskydd 200 Virkning 246 Väderstreck 102 Väderstreck i terrängen 113

Väjningsregler till sjöss 137 Vänskapsknop 266 Värmeskada 280 Vätskebalans 168 Vätskebehov 312

Y Yxa 230

Z Z-slag 214

Å Årsmöte 18 Åska 89 Återupplivning 272 Åtta 218.223

Ä Ärtsoppa 308 Ätliga växter 67

Ö Öglor 215, 223 Överhandsknop 218

319

Bakom denna bok Vi tackar varmt alla er som möjliggjort denna bok genom att ge oss av er tid och er sakkunskap samt era bilder, illustrationer, texter och kommentarer! Författare:

320

Eva Aitasalo Kati Havio Matti ”Takku” Hirvonen Anne Huhta Paavo Kaija Petri Kairinen Eemeli Kantola Antti ”Aake” Kerola Elina Kolppanen Kaisa Laitinen Timo ”Lätäkkö” Lampi Kaisu Lehti Kaisa ”Kride” Lehto Anna-Mari Lehmonen Hanna Lempiäinen Teppo Loikkanen Harri ”Porkkana” Lukander Otto Lumikko Juha Mäenalusta Heidi Niemenmaa Sini Palosaari Olli Pekanheimo Jari Päkkilä Erkki Rautiainen Katariina Sairinen Maarit Salo Christian Sandholm Henrik ”Henu” Sandholm Tuomas Sauliala Virva ”Herma” Savolainen Petra Sipari Mari Sundell Henny Tirkkonen Tuomas ”Tupe” Turpeinen Teemu Vehviläinen Pauliina Viljakainen Johanna Virkkula Maija Vuorinen Heikki Wilen Ari-Pekka Ylilehto Marko ”Marsu” Yrjänä

T-gruppen:

Jussi Lares Jukka Kostiainen Anu Niilo-Rämä Mari Sundell Kari ”Poppis” Suomela

Fotografer:

Juha Auvinen Mikko Hieta Heikki Karjalainen Kai Koskinen Pihla Lehto Hanna Lempiäinen Vilhelmina Lindqvist Marjo Majlund Marko Majlund Meri Majlund Jari Päkkilä Kalle Rapi Christian Sandholm Henrik Sandholm Tuomas Sauliala Ilmari Seppä Tuomas Turpeinen Heikki Wilen Marko Yrjänä

Övriga bilder

Översättare och/eller korrektur: Sara Carlström Birgitta Edelmann Gunilla Edelmann Hanna Eliasson Jannina Fagerström Jan-Erik Hagelberg Frida Lundberg Kate Lönnberg Jonna Sahala Jannike Store

s. 9 B-P:n kuva: Images reprinted by permission of The Scout Association s. 72 Linnut: Roger Olander s. 77 Kalat: Kalatalouden Keskusliitto, www.ahven.net s. 66 Osmankäämi: Helena Tuomaala / Kuvaliiteri s. 66 Kamomillasaunio: Hannu Salonen / Kuvaliiteri s. 67 Kielo: Berndt Hannelius / Kuvaliiteri s. 67 Suopursu: Eeva- Liisa Ryhänen / Kuvaliiteri s. 67 Rentukka: Berndt Hannelius / Kuvaliiteri s. 69 Sienet: www.sieniopas.info s. 71 Marjanpoimuri: Matti Ylätupa / Kuvaliiteri s. 71 Lakka: Ismo Pekkarinen / Kuvaliiteri s. 71 Juolukka: Matti Ylätupa / Kuvaliiteri s. 71 Variksenmarja: Paavo Hamunen / Kuvaliiteri s. 89 Trombi: Jenni Rauhala s. 78 Sinisorsa: Roger Olander s. 78 Metsäjänis: Hannu Hautala / Kuvaliiteri s. 81 Metsäkauris: Arto Niemeläinen / Kuvaliiteri s. 81 Majava: Heikki Kokkonen / Kuvaliiteri s. 81 Kettu: Markus Varesvuo / Kuvaliiteri s. 81 Mäyrä: Reijo Salminen / Kuvaliiteri s. 82 Euroopan sääkartta: Ilmatieteen laitos. s. 86–87 Pilvet: Ella-Maria Kyrö s. 90–91 Tähtikartat: Hannu Karttunen / Ursa s. 92 Ilmastonmuutos-kaavio: Ulla Jauhiainen s. 190–191 Pesumerkit: Inspecta Sertifiointi Oy s. 279 Myrkyllisen kemikaalin merkit: Sosiaali- ja terveysalan lupa- ja valvontavirasto Valvira s. 315 Hyvää Suomesta Joutsenlippu: Finfood – Suomen Ruokatieto Oy s. 315 Puhtaasti kotimainen: Kotimaiset Kasvikset ry s. 315 Reilu kauppa: Reilun kaupan edistämisyhdistys ry s. 315 Luomu ja EU:n Tähkämerkki: Elintarviketurvallisuusvirasto

Kreativitet Kurs 1

• Etappen och Fyren  • Vi-anda     • Patrullens regler   Organisering 1

Kårens år Mina påverkningskanaler • Min egen kår Scoutfärdighetstävling 1 • * Scoutfärdighetstävling 2 Tidtabell

          

Diskussion 1

• Frestelser 

Min hobby Många åsikter Problemlösning • Svåra val

   

Ett nytt hantverk 1 Ett nytt hantverk 2 Ett nytt hantverk 3 • + Hantverk Traditionellt hantverk

       

Hantverk 1

Kommunikation 1

Film Fotografering Journalisten Ombrytning av tidning Scouting på nätet Tidningsartikel Vår webbplats

Kreativitetsfyr

      

Under kreativitetsfyren ordnas en show under vilken patrullens produktion presenteras. Under fyren fås scenvana och organisationsförmåga och inlärda kunskaper omsätts i praktiken. Kreativt tänkande och problemlösning är en viktig del av fyren. Erövringsdatum

Välj minst en aktivitet ur varje grupp. Av de gemensamma aktiviteterna görs en nivå i varje etapp. • Sjöaktiviteter obligatoriska för sjöscouter + Ledarskapsuppdrag * Ansvarsuppdrag • Obligatorisk aktivitet

Lägerliv

        

Uttrycksförmåga 1 Cirkus Lek Manuskript Roller Scenvana Spel Sång Teater

Överlevnad

Förklaring

Kurs 1

• Etappen och Fyren  • Vi-anda     • Patrullens regler   Lägerbål 1

En stilla stund Färdighet att leda lägerbål • * Lägerbål

Gemensamma aktiviteter Kunskaper i första hjälpen 1

Utfärdsfärdigheter 1

• Första hjälpen 1     • Första hjälpen 2    

  

Naturen 1 Fåglar

Samhälle



• Bivackering     • Eldslagning     • Utfärdsmat    

• Orientering 1     • Orientering 2    

• + Naturen     Stjärnhimlen



• Vård av utrustning    

         

• Navigation och teori    

Lägerfärdigheter 1

Kläder och skodon på tork Lägerkök Signalering i terrängen Stormlykta Uppskatta mått • Utfärdsförberedelser Vård av utrustning Återvinning på läger

Motion 1

• Motion    

Motion i terrängen Terränglek

 

Konstruktioner 1

Bestående konstruktioner Knopar och rep • Tillfälliga konstruktioner Utfärdspyssel 1

Lägerlivsfyr

     

Förberedelser 1 Information Planering Säkerhet

   

Under lägerlivsfyren deltar patrullen i ett läger där man bor i tält och prövar på lägerlivsfärdigheter som man lärt sig. Under fyren rör sig patrullen i terrängen, tillreder mat och leder programnummer. Konstruktioner och användning av verktyg är en viktig del av lägerlivsfyren. Erövringsdatum

Sjö 1

• Segling och praktiska övningar     Kreativitetstilläggsetappen

Under denna tilläggsetapp strävar man till att lämna ett spår i kårens historia. Under etappen gör patrullen en mer krävande produktion än under kreativitetsetappen och koncentrerar sig på ett delområde: uttrycksförmåga, hantverk eller kommunikation. Under tilläggsetappen är patrullen verksam också utanför kåren och skaffar sig er färdigheter inom det delområde som patrullen valt.

Lägerlivstilläggsetappen

Under denna tilläggsetapp fördjupas kunskaperna i att ordna läger. Nya utmaningar kan vara uppdrag i köket, ansvar för programpunkter, uppdrag i underhållsteamet, beaktande av miljöfrågor under lägret, utfärder i olika förhållanden eller lägerkonstruktioner. Målet är erfarenhet av väl fungerande arrangemang och av att sköta sitt ansvarsuppdrag ordentligt.

på miljön 1

   Människans inverkan      

Min egen kultur 1

• En aktiv kyrka     • * Finländska fester och högtider     Hembygdens kultur Hissa aggan Mediakritisk Stadsorientering Vi berättar om oss själva

     

Jag och min omgivning 1

Naturkunskap 1

Överleva i naturen 1

Jag och de andra Jag tar hand om mig själv Hemmet i ordning Relationsfärdigheter Vem bestämmer i kåren?

    

@scout. Främmande kulturer • Scoutvärlden

  

      Signalering     Vård av egen utrustning     Överlevnadsproviant     Allemansrätten Grunder i jakt • Nationalparker och naturreservat Naturskyddet i Finland Pyssel

• + Bivacker    

Första hjälpen i vildmarken Packa rätt Survivalkit Survivalkompass Utfärdspyssel 2 Vattenrening • Vilse

      

Överlevnad 1

   Torkning av mat  Väderprognos    

Fysisk träning Måltider av vilt och sk Svag is

Övningsvandring 1

Under denna etapp strävar man till att göra världen lite bättre. Patrullen väljer cirka fem missförhållanden som den strävar till att rätta till så gott det går. I slutet av tilläggsetappen utvärderas resultatet och framgångar uppmärksammas. Viktigt under tilläggsetappen är att komma på metoder att påverka, och att göra goda gärningar i samhället.

Samhällsfyr

Erövringsdatum

Överlevnadstilläggsetappen

Samhällstilläggsetappen

Erövringsdatum

Brand och räddning Den imponerande naturen • Konsumentens ansvar Etisk mat Spejarscouter mot klimatförändring • + Återvinning

  Göra upp eld utan tändstickor     Naturresurser     Nödbivack     Personlig hygien     • Ruttplanering   Spelregler för övningsvandringen  Temavandring     Transport     Vandringslogg     • * Övningsvandring     Överfart     Överlevnadsfyr

Erövringsdatum

Under denna etapp fördjupas överlevnadsfärdigheter i den skoningslösa naturen. Under planeringen av en vandring koncentrerar man sig mer på de speciella utmaningar som man kan stöta på än på vandringens längd eller på hur lång tid vandringen tar. Viktigt under tilläggsetappen är att övervinna sig själv och att utveckla gruppens samarbete.

Kurs 1

• Etappen och Fyren • Vi-anda • Patrullens regler

Kurs 1

• Etappen och Fyren  • Vi-anda     • Patrullens regler  

Internationalitet och främmande kulturer 1

Hänsyn till andra 1

   Nya scoutvänner     Vi hjälper varandra   Vi hjälper vår kår   Besök Handikapp Kassaskrinet

Under samhällsfyren gör patrullen en scoutresa bland nya människor och kulturer. Under planeringen beaktas resans inverkan på miljön. Viktigt är att delta i arrangemangen, vidga sin syn på omgivningen och inse sitt ansvar i samhället.

Eldslagning Fiske

Under överlevnadsfyren planerar patrullen en vandring och vandringen förverkligas under handledning av en ledare. Under vandringen bör man klara sig i naturen också i mer krävande förhållanden. Speciellt viktigt är att kunna ta vara på sig själv och fungera i grupp.

Spejarscoutprogrammet erbjuder utmaningar och intressanta uppgifter, utan att glömma bort att det är viktigt att ha roligt med sina vänner.

Programmet är indelat i fyra halvår långa etapper som består av aktiviteter av fyra svårighetsgrader. Etappens höjdpunkt är fyren, då du tillsammans med din patrull får pröva era färdigheter i verkliga situationer. Era färdigheter ökar då ni mångsidigt utför aktiviteter av den svårighetsgrad som bäst passar er patrull. Då de fyra etapperna är utförda har patrullen möjlighet att ge sig in på fler spännande äventyr i tilläggsetapperna, där ni kan fördjupa er i de etapper som ni tyckte att var intressantast. Spejarscoutprogrammet erbjuder var och en lämpliga aktiviteter som ger nyttiga färdigheter, nya bekantskaper och gemensamma erfarenheter i patrullen.

1000 m

1500 m

2000 m

2500 m

1000 m 750 m 500 m

70 60

N NE

40 20 Millimeter 0 10

180

13 5

Sy d

st vä

090

Öster

Väster

No rd

No r

st do

st vä

250 m

1 cm

På grundkartan

= 250 m

I terrängen

1250 m

500 m

På vattnet

m = 500 I terrängen 1 cm

På terrängkartan På sjökortet

1:50 000

1:25 000

Babordsprick

Västprick

Sydprick

Ostprick

Nordprick

Styrbordsprick

04 5

Norr

5 31

5 22

Suomen Partiolaiset - Finlands Scouter ry

2012

N 000

270

Scoutlöftet Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa vargungarnas/äventyrs/spejar/ explorer/roverscoutidealen i mitt liv.

Remmare

Sy d

uter o c s r ja h spe c o r coute s s r y ävent r ö f bok Hand

Plättsmet – 5 dl mjölk – 1 ägg – 1 msk matolja – 0,5 tsk salt – 2,5 dl vetemjöl

Söder

Handbok för äventyrsscouter och spejarscouter

t os

En scouts ideal är att

Ryggsäcken Handbok för äventrysscouter och spejarscouter

Articles inside

Orientering och navigation Karta Kompass Sjömärken Koordinater