2 minute read
TG 141 – en seglande ledarskapsupplevelse på två språk
Advertisement
tg 141
EN SEGLANDE LEDARSKAPS- UPPLEVELSE PÅ TVÅ SPRÅK
Ko-Gi TG 141 inleddes redan påsken 2021 med en kursdel på distans, och avslutades på grund av pandemiläget först över ett år senare med en seglats i juni. Med på kursen var ungefär 30 över 22-åriga scouter som ville utveckla sitt ledarskap. Förutom många nya tankar och konkreta ledarskapstips fick deltagarna nya perspektiv och vänner, eftersom kursen inte var enbart för ledare från FiSSc.
Vår kurs var speciell främst på två sätt: den var både seglande och tvåspråkig, men ingendera av dessa egenskaper uteslöt egentligen någon. Vi hade både seglingsvana sjöscouter och äkta landscouter ute på en av sina första seglatser, samt flytande tvåspråkiga såväl som nästan enspråkiga scoutledare. Kursen blev dessutom en av de längsta TG-kurserna hittills då tidtabellen drog ut så mycket, men vi deltagare fick en extra närhelg utav det och fick ändå njuta av vår seglats till slut.
På TG vidareutvecklar man sitt ledarskap
All den mångfald av erfarenheter och kunskaper på en temakurs som vår tror jag att var definitivt en styrka. Eftersom vi alla hade valt att gå TG var vi förstås där för att utvecklas vidare i vårt ledarskap och i vår förmåga att bli ledda och samarbeta. Men, då det i kurspatrullerna blandades scoutledare med olika erfarenheter både av segling och ”det andra inhemska”, lärde vi oss så mycket mer än bara det som kursinnehållet ämnade.
Tvåspråkigheten var säkerligen något som lockade åtminstone de flesta av oss FiSScar (ca. en tredjedel av deltagarna) till kursen, medan för en del av de finskspråkiga deltagarna jag pratade med var det en bisak utöver seglingen. Som tvåspråkig sjöscout själv tyckte jag genast att denna kombination av teman var perfekt, så jag såg det som att min stund att gå TG hade kommit. Den metod av utbildning och tvåspråkigt umgänge som förverkligades på kursen lyckades enligt mig jättesmidigt!
Bra atmosfär
Hälften av staben var svenskspråkig och den andra hälften finskspråkig, och för det mesta utbildade stabsmedlemmarna på sitt modersmål, men kunde också komma med inslag på det andra språket. Allt översattes alltså inte, utan ett pass kunde hållas på svenska och nästa på finska, men en del svårare ord eller nyckelord kunde nämnas på båda språken. Kravet för kursdeltagarna var att man skulle kunna följa med utbildningspass på det andra inhemska men man fick själv tala vilketdera språk man ville, och jag var imponerad över hur mycket folk vågade stiga utanför sin språkliga bekvämlighetszon. Tröskeln var alltså väldigt låg och atmosfären på kursen mycket tillåtande, vilket också bidrog till att kodordet ”mumin” ropades en del då någon önskade en översättning till något obekant. Både finska och svenska hördes hela tiden huller om buller i diskussioner, och utöver mina finskspråkiga patrullmedlemmar lärde sig även vår patrulls skeppare en del svenskspråkiga ord som de var jättenöjda över.
Tvåspråkigheten var ett roligt inslag också i det andra kurstemat, alltså i seglingen. Vi lärde oss terminologi av varandra och kunde smidigt segla på båda språken, men det var egentligen inte en värst stor utmaning i sig då många av orden är nästan identiska mellan språken ändå! (Exempel: mantåg – mantooki, skot – skuutti)
