8 minute read
Vad gjorde vi på Kajo
Ett så stort läger som Kajo ser förstås olika ut också ur uppdragssynvinkel, med många uppdrag som det aldrig skulle finnas behov av på ett mindre läger. För att visa mångfalden och de olika typer av uppgifter som fanns på lägret har vi bett några personer berätta lite mera om just deras uppdrag.
Advertisement
TEXT CAROLINA SAVANDER BILDER HANNA HÄMÄLÄINEN, KRISTIAN JOKINEN, JULIUS KUULA, DIDRIK LUNDSTEN, HENRI TAMMI
Carolina – spejarscoutlots
Som spejarscoutlots hängde jag med spejarscouterna både när de gick på program och när de hade fritid, och fungerade i praktiken som en länk mellan lägerorganisationen och spejarscouterna. Ofta var jag också tolk då det mesta gick på finska. En vanlig dag var jag i en programdal tillsammans med spejarscouterna och de andra lotsarna, där vi spenderade både för- och eftermiddagen. På kvällen var det sedan oftast något annat program som vi gick på med spejarscouterna. Jag tyckte mycket om mitt uppdrag, men skulle kanske välja något mera tidsbundet om jag åker på Finnjamboree igen – det skulle vara ganska skönt att ha tydliga arbetstider på ett scoutläger när man har möjlighet!
Jannica – dataanalytiker
Mitt uppdrag började redan långt före Kajo med att samla in information om vilken data olika områden behövde, analysera anmälningsdata och planera vad mitt team, analys- och feedbackteamet, skulle göra under lägret. Under lägret fick vi sedan sitta tillsammans i analystältet och analysera feedback med PowerBI och Python. Tack vare bra planering slutade uppdraget ofta ganska tidigt på eftermiddagen så jag hann bra med att uppleva lägervardagen – och fick indirekt se väldigt mycket av lägret via feedbackformulärens svar. Det roligaste var ändå att se hur lägret reagerade på feedbacken vi sammanställde och förbättrade till exempel kösystem och flerspråkig informering under lägrets gång. Det roligaste var ändå att se hur lägret reagerade på feedbacken vi sammanställde och förbättrade till exempel kösystem och flerspråkig informering under lägrets gång.– JANNICA
KAJO I SIFFROR
9 officiella lägerdagar
13 429 lägerdeltagare, varav 300 FiSSc:ar
35 FiSSc-kårer på plats
Många, många timmar köande
4 fester med fantastisk fiilis
1 lång pringlesburksorm
6 underläger – Tuike, Säde, Halo, Hehku, Fotoni och Loiste
115 lägerkårer
Enorma mängder mjukglass
6000 gäster på besöksdagen
1 president som lägrets beskyddare
Didrik – fotograf
På Kajo fungerade jag som fotograf i teamet för marknadsföring- och kommunikation tillsammans med ungefär 20 andra fotografer. Inte helt oväntat så fotade jag alltså genom hela lägret. Fototurerna sköttes i två skift, man fotade antingen dags- eller kvällsprogrammet – och efter det redigerade man sina bilder vilket var bra, eftersom det gav tid för att delta i olika program.
Innan lägret var jag lite osäker på om jag skulle passa in i gänget som den enda svenskspråkiga, men väl på lägret blev hela gänget fotografer ett tätt gäng – så det var en positiv överraskning. Inför kommande storevenemang så kan jag varmt rekommendera att ta en fotografuppdrag, man får se och uppleva mycket, samtidigt som stödet man får hjälper en utvecklas till en bättre fotograf.
Jessica – skrev för lägertidningen
Att skriva i lägertidningen T.O.M.U. var ett uppdrag jag såg fram emot på Kajo, speciellt när jag själv ska studera journalism. Som svenskpratande var man ganska fri att skriva vad man ville och de finskpratande hade vissa artiklar beställda. Det var roligt att få se sina egna svenskspråkiga artiklar publicerade. Vi hade morgon- och kvällsskift, och båda började med ett möte med redaktionen. En dag ordnade t.o.m. vår team-ledare en picknick för oss journalister. Det enda jobbiga var ju att man var relativt fast i sin dator trots att man var i skogen. Så på nästa Finnjamboree skulle jag hellre vilja jobba med något där jag får träffa flera människor!
Matilda - lägerkårchef
Mitt uppdrag på Kajo var lägerkårchef för lägerkåren Sprakasticka. Lägerkåren bestod av scouter från 5 FiSSc-kårer och 3 internationella (vuxna) deltagare. Jag valde mitt uppdrag eftersom detta var mitt första Finnjamboree och jag kände att jag ville ha ett uppdrag som gick mestadels på svenska och som var lagom utmanande. En vanlig dag gick ut på att hålla koll på lägerdeltagarna, främst spejarscouterna, och att de visste vad som var på gång den dagen. Under eftermiddagarna hade vi också möte med byns andra lägerkårers chefstrion och fick information av våra coacher eller diskuterade andra ärenden som berörde gemensamma program och lägervardagen. Det som överraskade mig var hur väl lägerlivet löpte och hur tacksamt det var att arbeta i en chefstrio när det är mycket att hålla reda på samt långa avstånd om något ska utföras. Nästa gång har jag gärna ett uppdrag utanför lägerkåren så att jag har möjlighet att träffa fler nya personer och öva mer på min finska. Det som överraskade mig var hur väl lägerlivet löpte och hur tacksamt det var att arbeta i en chefstrio när det är mycket att hålla reda på samt långa avstånd om något ska utföras.–
MATILDA
På Kajo hade jag uppdragstiteln underhållare. Det lät ganska flummigt och jag hade egentligen ingen uppfattning om vad uppdraget skulle innebära före lägret hade börjat. Under den första dagen skulle jag underhålla kön till öppningsceremonin i chockrosa uniform. Det kändes löjligt och främmande och den enda jag lyckades underhålla under den första dagen var ett litet barn från familjelägret som gav en komplimang åt min ljusröda hatt. Som tur blev det lättare att öppna upp och släppa loss för varje dag som gick. Ganska snabbt drog jag sångtävlingar, dansade macarena och lärde mig finska sånglekar. Jag kom ut ur min bekvämlighetszon. Ändå skulle jag nog gärna ha ett annat uppdrag nästa gång jag deltar på ett liknande läger.
Min uppgift var att instruera deltagare om vad de skulle göra på min punkt i tapperdalen. Det bästa med det uppdraget var att få träffa alla scouter och delta konkret i att skapa deras program. Med tanke på att jag endast deltog i halva lägret var det ett perfekt uppdrag, men att göra det i en vecka hade kanske blivit lite väl repetitivt. Att jag var på mitt uppdrag när deltagarna hade program möjliggjorde också att jag kunde delta i alla kvällsprogram (men samtidigt att det alltid var kö till både duschen och glasskiosken). Som helhet hade jag en superbra storlägerupplevelse, och ser fram emot att åka igen om sex år! Förhoppningsvis har jag då mer tid att förbereda mig och kan ta på mig ett lite större uppdrag redan innan lägret, men rekommenderar varmt ett uppdrag i en programdal för alla yngre ledare som inte varit på storläger förut.
Spejarscouter på Kajo
Spejarscouterna var de enda som deltog på Kajo som enbart deltagare, alla andra åldersgrupper hade uppdrag åtminstone en del av tiden eller deltog i familjelägret. Dagarna för spejarscouterna såg ofta ut på ganska samma sätt - vakna, äta morgonmål, gå till en programdal. Vid lunch blev det en liten paus, och så gick spejarscouterna tillbaka till programdalen, följt av middag, kvällsprogram, kvällsmat och god natt. Vissa dagar såg förstås lite annorlunda ut, som besöksdagen och ankomst- och avfärdsdagarna.
Varierande programdalar
Den största delen av dagen spenderades i programdalarna. Det fanns sex stycken: livsdalen, framtidsdalen, tankedalen, fredsdalen, kampdalen och tapperdalen. De var alla baserade runt olika teman — i livsdalen kunde man till exempel ta en titt på sitt eget DNA eller bekanta sig med utrotningshotade djur, medan man i kampdalen kunde delta i Koko Kajo Leipoo eller spela hungriga flodhästar i människostorlek. Ibland var man i dalen precis så länge som det tilläts, andra dagar kanske man gick lite tidigare för att hinna i duschen innan köerna blev som längst eller äta en glass innan middagen. Det att programmet och tidtabellen inte var så strikt möjliggjorde mera utforskande av lägret och gav utrymme åt en paus då man mest behövde det, vilket uppskattades av både spejarscouterna och ledarna.
Party och mys
Kvällsprogrammet varierade från dag till dag. Ungefär varannan dag var det party för hela lägret eller någon enstaka åldersgrupp, ibland var det mys i den egna lägerkåren och någon kväll var det program underlägersvis. Partyna var uppskattade av alla åldrar, och också allsångskvällarna som ordnades ibland blev en succé.
Det enda som ibland drog ner lite på stämningen vid de stora allmänna programmen var alla köer som bildades då alla skulle komma till ett och samma ställe. Köer fanns det på det stora hela gott om på Kajo, vilket ju är ganska självklart då ungefär 13 000 personer rör sig på ett område och kanske tvåhundra av dem vill ha glass samtidigt. Men med tanke på varningarna man fått före lägret kändes det ändå som att köerna var alldeles rimliga, och det mesta gick smidigt till.
Välplanerat och lyckat läger
Som helhet var det ett väldigt lyckat läger. Det som imponerade mest var kanske hur välplanerat det var, och de resurser som fanns att lägga på program — på vilket annat läger skulle man få åka i ett pariserhjul, springa genom flera fullstora labyrinter, göra en hinderbana i vattnet eller hoppa i ett hoppslott? Tack till Kajo 2022, vi ser med spänning fram emot nästa Finnjamboree!
