Spelning över gränsen med Gränslösa Spelmän

Spelmän på båda sidorna av kravallstängsel i Torneå-Haparanda

Foto: Helena Olsson-Keisu

eN VärlDsreseNär KaN maN blI KallaD när man har besökt Timbuctu, Samarkand och Haparanda! Så lär det ha sagts redan vid 1800-talet av den första reseorganisatöreren, Thomas Cook.

Men nu fick inte spelmännen från Torneå komma till Haparanada på grund av coronapandemin! Vi har ju alla år haft spelmän både från Sverige och Finland. Vi har ju fått åka fritt över gränsen till våra tisdagsövningar i Haparanda under drygt 30 års tid. Hittills har vi varit en gränslös spelmansgrupp, som fick även namnet Gränslösa Spelmän.

Tre månaders paus med spelövningar orsakade så vemodig längtan, att vi bestämde ordna en övning vid gränsen. Mötet i spelövningens tecken var underbart och rörande! Där fick vi se på varanda, spela och lyssna på varanda genom järnstaketet. Det var någonting utöver det vanliga, så ovanligt/speciellt att bland annat Yle Nyheter Lappland, Radio Finland, tidningen Lapin Kansa och svenska Haparandabladet noterade oss.

Hili Varvikko-Tarvainen och Helena Olsson-Keisu från Gränslösa Spelmän

Gemensam gränsöverskridande kaffepaus

Foto: Helena Olsson-Keisu

Foto: The Hobs

Ung folkmusiktrio blandar tradionellt och nytt

– Skivdebut för folkmusiktrion The Hobs

Text: Simon Gripenberg

Svenska litteratursällskapet i Finland stöder årligen nya skivprojekt inom Svenskfinland. Detta år står gruppen The Hobs i tur för att göra skivdebut. Två av gruppens medlemmar är mitt uppe i militärtjänstgöringen så det är för tillfället svårt att lyckas samla alla samtidigt, men jag får genom ett videosamtal en pratstund med medlemmen Henrica Westerholm.

Grattis till skivprojektet! Hur kommer det sig att The Hobs fick äran att producera en skiva och vilken är tidtabellen?

– Svenska litteratursällskapet i Finland stöder årligen produktionen av en folkmusik-skiva – nya artister och grupper får söka varje år. Vi skickade in en demo och meddelade att vi skulle vara intresserade och fick ett positivt svar. Skivan blir klar under 2020, troligtvis till hösten. SLS har det största ansvaret då de trycker och producerar skivan. Själva står vi för musiken, inspelningen, masteringen och mixningen. Skivprojektet har löpt ganska bra trots att både Oscar och Benjamin är i militären. Vi spelade till exempel in låtar under två veckoslut i december och februari.

Jag minns att jag hörde er spela på spelmansstämman på ett modernare sätt och att vi har en egen touch på det vi i Ekenäs 2018. Kände ni varandra innan barn- och gör. Man tänker inte alltid på att det är modern folkmusik, ungdomslägret som ni då deltog i? utan allmänt modernt och fräscht. – Vi började spela som The Hobs i början av 2017 men hade nog känt varandra en tid innan det. Vi träffades för- Varifrån får ni er inspiration? sta gången i slutet av 2015 på en folkmusikkurs i Barö- – Andra folkmusikgrupper som inspirerat oss är bland ansund, därefter tog det en längre tid innan vi träffades på nat Väsen och Baltic Crossing. Inspiration kan komma ur nytt nästa gång. allt möjligt. Det kreativa samarbetet inom gruppen gör att

Har gruppen samma sammansättning som i början?

– Jo, förutom mig så består The Hobs alltså av Oscar Grön- Hur fungerar det att kombinera spelandet roos och Benjamin Backman. Jag bor i Lovisa i Östnyland med militär och studier? medan både Benjamin och Oscar är hemma från Väst- – Just nu spelar vi inte så ofta tillsammans på grund av nyland – Ålkila i Ingå respektive Svartå. Benjamin spelar Oscars och Benjamins militärtjänstgöring. Båda två är i gitarr och mandolin, Oscar fiol Dragsvik men då de är på olika och piano. Jag spelar tillsvidare enbart fiol. "Folk verkar enheter så synkar deras ledigheterna inte alltid. Coronaläget gör Spelar ni främst traditionella uppskatta det vi också att de är inne under längre perioder på fyra veckor åt gånglåtar eller skriver ni också eget nytt material? Vill du beskriva gör och det en. Avståndet är också ett visst hinder eftersom vi bor i olika deer arbetsprocess? – Vi har faktiskt gott om egna låtar. På skivan kommer största motiverar oss. lar av Nyland. Normalt brukar vi träffas för att spela tillsammans under veckoslut och turas om delen att vara eget material och så blir det lite traditionellt. Vi Spelglädjen är det att åka västerut eller österut. På sommarloven spelar vi oftare tillskriver alla var och en skilt för sig. När man kommer på något viktigaste" sammans. Jag går själv på 3:an i gymnasiet och vi har förstås haft spelar man det för de andra och mycket distansstudier på grund sedan sätter vi gemensamt ihop helheten och bestämmer av coronaviruset. När det gäller fortsatta studier funderar hur det skall arrangeras. Vi har ingen ledare inom grup- jag ännu på olika alternativ – kanske blir det något med pen utan arbetar demokratiskt. Alla har lika mycket att musik. säga till om. Att arbeta på det här sättet innebär förstås att man får kompromissa ibland. En låt har vi hittills skrivit Har även ni utnyttjat de digitala möjligheterna som tillsammans från början till slut. I det här skedet spelar finns idag? vi huvudsakligen melodier, kanske börja vi också sjunga i – Vi har haft videosamtal för att prata och planera – det framtiden. När det gäller de traditionella låtarna spelar vi fungerar helt bra. Vi hade nog en ide om att testa att spesådant som vi själva tycker är bra, det spelar ingen roll va- la tillsammans i realtid över nätet men konstaterade att rifrån musiken härstammar. Vi har också med några låtar det blir nog inte till något. På grund av tidsfördröjningen från allspelshäftet. kommer ljudet efter en stund och det blir svårt att hålla

Jag antar att namnet The Hobs kommer från era förnamn? Har ni missat spelningar på grund av coronan?

– Jo, det stämmer. Fast någon har nog missförstått det och – Vi hade en bröllopsspelning inbokad i mars som inte trott att det syftar på hobbitarna i Sagan om ringen. Men blev av. Brudparet fick live-streama bröllopet istället. det är ju roligt när ett namn kan vara mångtydigt. en idé kan utvecklas med hjälp av de andra. takten.

Vad vill ni uttrycka med er musik?

Hur skulle du själv beskriva er musikstil? – Vi tänker mycket på känslorna och vilken stämning – Det är en bra fråga. Jag skulle säga att det är folkmusik man får när man lyssnar. Musik kan ju uttrycka så många

känslor: till exempel det glada, ståtliga, fina eller sorgsna. Vi vill göra musik som man både kan dansa till eller bara njuta av.

Brukar ni arbeta tillsammans med andra musiker ibland?

– Vi har inte ännu haft så många samarbeten på scen. Gästartister kan komma på fråga ibland men The Hobs är nog enbart vi tre.

Var befinner sig The Hobs om tio år?

– Gruppen är kanske inte ett fulltidsprojekt men visst hoppas jag att det fortsätter. Det vore synd om vi skulle sluta. Vi får ofta positiv feedback och det är trevligt. Folk verkar uppskatta det vi gör och det motiverar oss. Spelglädjen är det viktigaste för oss.

Vad är viktigare för er, det traditionella eller det nyskapande?

– Båda delarna har sin egen charm. Det är bra att ha bägge bitarna kvar och inte gömma undan det traditionella.

När planerar ni att skivan kommer ut och vad hoppas ni att projektet resulterar i?

– Vår målsättning är att ha skivan klar på höstkanten 2020. Den kommer ut som CD och görs också tillgänglig på Spotify och andra digitala plattformer. Jag tror att det är bra att redan nu få göra en skiva, den kanske genererar spelningar och möjligheten att i framtiden producera fler skivor. Det vore förstås roligt med en releasefest, men vi får väl se hur det passar in med pojkarnas militärtjänstgöring – de är båda hela året i militären – och så är det ju osäkerheten med coronan.

Vilka är era övriga framtidsplaner?

– För min egen del är musikstudier som sagt ett alternativ. Oscar planerar eventuellt att ha ett mellanår innan studierna, arbeta lite och ta sig ut och resa. Benjamin kanske kommer att studera något inom musik. Jag är två år yngre än dem.

Vilken är din definition på folkmusik?

– För mig innebär folkmusik traditionell musik med ett historiskt perspektiv, musik som levt vidare och som man är fri att göra nya saker med. Folkmusik har också mycket med känsla och stämning att göra då den ofta har spelats till exempel på bröllop och fester.

Har jag glömt bort någon viktig fråga? Är det ännu något du vill tillägga?

– Jag kan nämna att vi tidigare har haft att göra med SLS innan skivprojektet. Vi var på deras initiativ inbjudna till Folklandia 2019, där vi fick representera den finlandssvenska folkmusiken. Vi hade två uppträdanden under kryssningen: en helt akustisk spelning i aulan och en annan på en mindre scen. Jag har själv deltagit i Folklandia tre eller fyra gånger. Där finns alltid mycket att se och lyssna på. Det är alltid fin stämning och man brukar jamma i något hörn.

Är ni också engagerade i Spelmansförbundets verksamhet?

– Vi brukar vara med på spelmansstämmorna. Oscar och Benjamin spelar med i Ingå spelmansgille. Jag är själv spelman inom Finlands svenska folkdansring. Min mamma drar en grupp inom folkdansringen där jag brukar spela.

Hur känns det att spela för dansare?

– Det är förstås annorlunda låtar och gäller att se till att hålla takten – men jag skulle inte säga att det är svårt. Via folkdansen hittade jag folkmusiken och jag dansar fortfarande. Det blir ungefär lika mycket av båda delarna och jag känner att de stöder varandra.

Vi rundar av intervjun och innan vi lägger på ber jag Henrica skicka bildmaterial till artikeln. Det skall bli intressant att bekanta sig med deras debutskiva på höstkanten. Det är alltid trevligt när en unga musiker tar plats och folkmusiken kan utvecklas och lever vidare.

Skivaktuella gruppen The Hobs består – uppifrån vänster – av Benjamin Backman, Henrica Westerholm och Oscar Grönroos.

Foton: Selfien som medlemmarna själv har tagit.

Bengt Lillhannus 14.4.1932–3.3.2020

beNgt INgmar lIllHaNNus föddes i Pörtom en torsdag i april 1932 i klockarfamiljen Lillhannus. Bengt växte upp i en familj där det musicerades – fiolen fanns nära till från tidiga år.

Bengts föräldrar Otto och Selma kom båda från Lappfjärd, från spelmanssläkter. Otto hade varit en flitigt anlitad bröllopsspelman, men medan han hade sin klockartjänst blev det mera sparsamt med spelmansmusiken – det spelades fiol mest till husbehov. Men att Otto var en kyrkans man hindrade inte sönerna från att engagera sig som dansmusiker – för Bengts del blev det bl a en karriär som gitarrist i dansbandet Swingers från Närpes. Han spelade också en hel del jazz i storband, då var det klarinetten som var instrumentet.

Bengt träffade sin Else Maj i Ekenäs, han gjorde värnplikten i Dragsvik, hon gick i lärarinneseminariet och behövde en ackompanjatör när hon skulle uppträda med solosång vid en nykterhetsfest. Så gick det som det gick – de har hållit ihop sedan 1953, hann vara gifta i över 60 år. Han utbildade sig till ingenjör och största delen av sitt yrkesverksamma liv ägnade han åt planering av ventilationssystem för Finska Fläktfabriken. Else Maj och Bengt bosatte sig i Helsingby i Korsholm, där Else Maj hade sin tjänst som lärare.

Musiken har fortsatt att vara en viktig faktor i Bengts liv. Han var stiftande medlem i Vasa kammarkör, när den grundades år 1961, och där sjöng han med i många år. Folkmusiken har också hela tiden varit med, när Bengt träffade sin far Otto eller bror Lars så togs fiolerna fram och det spelades, främst Lappfjärdslåtar.

Så småningom byggde familjen ett egnahemshus i Helsingby och i den vevan kom Bengt i kontakt med målaren Bengt Tätting, som hade spelat fiol i unga år, efter ett mångårigt uppehåll hade han tillsammans med ytterligare en Helsingbybo, Lennart Backlund, börjat spela fiol i Wasaspelmännen. De tre började träffas turvis hos varandra och 1974 var Helsingby spelmän ett faktum. Jag kom så småningom med i gruppen, Else Maj likaså och många andra har också varit medlemmar i gruppen längre eller kortare tid.

Bengt spelade också i andra grupper, bl a i Felans vänner och Kyrkbackens spelmän, men han spelade också mycket gärna i mindre konstellationer, han samarbetade i många år med Ernst Ribacka i Närpes, Bengts kusiner Valter Enlund och Torsten Pärus, då främst Valter, var också spelmän som han hade tät kontakt med. Efter flytten till Kristinestad år 1998 spelade Bengt en tid i Tjöck spelmanslag, men han har aldrig varit riktigt inne på att spela i sto-

ra grupper, han var mera för de mindre sammanhangen.

En höjdpunkt var för Bengt i många år resorna till Dalarna och besöken hos Svärdsjö spelmanslag. Det blev bland annat många besök på Fryksås, där Svärdsjöborna tidigare ett veckoslut i januari varje år höll sina vinterkurser.

Fiolbyggeri var något som Bengt började med efter pensioneringen och han byggde flera fioler, det finns ännu ett antal påbörjade men inte slutförda fiolprojekt. Att bygga fioler var för Bengt inget hastverk, han filade på, öppnade, justerade, testade, justerade igen. Den fiol som jag spelar på tog ungefär fem år att bygga…

År 1996 utnämndes Bengt Lillhannus till mästerspelman och så länge de båda orkade deltog han och klarinettisten Eino Ketola från Kauhajoki, som samma år erhöll mästerspelmanstiteln, i festivalen och framträdde vid gemensamma konserter.

Många är de ungdomar som Bengt har spelat med och som har tagit steg vidare in i folkmusikens värld med Bengts stöd. Det var för honom viktigt att den traditionella folkmusiken skulle fortleva och gå vidare till kommande generationer, men han har aldrig packat folkmusiken på någon – det har varit upp till var och en om man vill ta vara på den.

Hans specialitet var de stämmor som han byggde upp, han hade visserligen en hel del nytta av sin bakgrund som gitarrist för ackord och klanger, men stämmorna gjorde han så att de blev nästan som egna melodier. Han skrev ner många låtar och stämmor, satt vid skrivbordet, gnolade och noterade, testspelade sedan så att det lät rätt. Men de noterna skulle bara fungera som dokumentation och hjälp för minnet – spelandet skedde alltid på gehör! Därav också den ständiga frågan när vi stod på scenen: "Hur börjar låten?". Då var det bra att det fanns någon som tog de magiska första tonerna.

På senare år led Bengt av en sviktande hälsa, men avskedet kom ändå mycket hastigt. Han fick avsluta sitt liv under en kvällspromenad med sin älskade hustru, då var tiden slut. Jordfästningen skedde i coronaepidemins tecken, men den 13 juni kunde vi hålla en liten minnesstund i Lappfjärd i samband med urnenedläggningen i familjegraven.

Åsa Lillhannus

Kompositionstävling - mazurka

Det ordnas en kompositionstävling i samband med NORDLEK 20-25 juli 2021 i Tammerfors, Finland.

Tävlingens regler: • Max en melodi per deltagare • Melodi med ackord • Ev. tempoangivelse • Max två stämmor och max 2 sidor • Melodin skall kunna användas som allspelsmelodi • Man får om man så vill bifoga en ljudfil

Du skickar noten i 2 exemplar (PDF-format) och ljudfilen (Mp3) med e-post. Den ena noten ska vara helt namnlös, den andra med låtnamn och dina kontaktuppgifter.

Upphovsrätten till melodin förblir givetvis hos kompositören. Meddela gärna om din komposition är anmäld till STIM (Sverige), TONO (Norge), Teosto (Finland), Koda (Danmark) och STEF (Island).

Låten får inte tidigare ha framförts offentligt eller på annat sätt varit publicerad. De insända bidragen bedöms av Nordleks Folkmusikutskott. Frågor om tävlingen besvaras av Linnea Holmberg, linnea1975.lh@gmail.com, +358 40 558 2075

1:a, 2:a och 3:e pristagaren får fri stämmoavgift och skolinkvartering. Pristagarna meddelas i början av april 2021. Förutom detta: • 1:a pris: Folklandia-kryssning biljett 2022 • 2:a pris: Produktpaket från Folkmusikinstitutet/SLS • 3:e pris: Produktpaket från Suomen Kansanmusiikkiliitto

Förbundet Nordlek förbehåller sig rätten att använda och publicera de tre vinnande melodierna i Nordlek-sammanhang genom att dela ut papperskopior på stämman samt genom att lägga upp dem på sin hemsida.

Bidrag till tävlingen skall vara framme senast 31 december 2020. Skickas till: folkmusikkutskottet.nordlek@gmail.com

Skriv i ämnesraden: Nordlekmelodi 2021

Knut Ewalds 13.4.1929–7.4.2020

spelmaNNeN KNut ewalDs från Borgå har den 7.4.2020 gått bort i en ålder av 90 år. Knut föddes i Saxby bland de yngre i en stor syskonskara. Han jobbade på hemgården Månsas ända till det han började studera till lärare, vid Nykarleby seminarium. Under studietiden träffade han Berit från Vallgård, i Drägsby, och de gifte sig år 1957. År 1958 blev han färdig lärare och samma år föddes dottern Ann och Knut började sin 30-åriga lärarbana i Kabböle skola i Pernå.

År 1960 bodde familjen på Nygårds skola på Vessö och då föddes dottern Susan. Under denna tid började Knut hålla folkdansundervisning med eleverna. Kråkö skola var Knuts följande arbetsplats och då föddes sonen Ben år 1967. Knut tyckte också om motion och rörelse och därför var han ofta på rasterna ute på gården och spelade boll med eleverna. Det var här på Kråkö som han byggde sin egen roddbåt. År 1971 flyttade familjen till Ernestas då det egenhändigt byggda huset Elmersro stod färdigt.

Knuts intresse för musik och sång började redan som riktigt ung med munspel, ettradigt dragspel och fiol. Under de 30 år som han verkade som lärare i Borgå höll han musik- och folkdansklubbar. Intresset för musik, sång och dans fortsatte livet ut. Han sjöng aktivt med i Borgå sångarbröder (Runebergskören BSB) i över 30 år och spelade fiol för folkdansare i Borgånejden och på de av Finlands Svenska Folkdansring anordnade folkdansstämmor i åtminstone lika många år.

Finlands svenska spelmansförbund höll sin första spelmansstämma i Tenala sommaren 1972 och man kan säga att det var startpunkten för vår familjs folkmusikintresse. År 1973 hämtade Knut byggsatsen till vår första kromatiska nyckelharpa, från Sverige, och därefter höll han flera kurser i Borgå medborgarinstitut där många nyckelharpor, fioler och kantelen tillverkades. Snickararbetet som också låg pappa Knut nära hjärtat fortsatte på gården med verkstad, loft och väderkvarnar. Han var också med och hjälpte till med byggande av alla våra egnahemshus.

Pappa tog initiativet att år 1976 grunda föreningen Harpolekarna r.f. och han var ordförande i 36 år. Under de här åren har han också komponerat 18 låtar till nyckelharpa och de finns samlade i ett låthäfte ”Morfas låtar” som publicerades år 1991. År 2010 gav han ut ”Knut Ewalds memoarer”. Denna bok innehåller även Harpolekarnas 30-års historik. Otaliga är de spelmans- och folkdansstämmor samt andra musik- och dansevenemang där vi har varit tillsammans hela familjen. Det finns många trevliga minnen från våra gemensamma resor till när och fjärran i pappas många stora foto- och urklippsalbum.

Under hela tiden som pappa har varit aktiv spelman har vi många gånger per år besökt åldringshem, serviceboende i Borgånejden och vårt uppträdande på Äppel-

backens servicecenter, den 14 december 2019, då vi spelade julmusik tillsammans, blev hans sista.

Barnkära morfar och farfar till sju barnbarn hann även bli gammelmorfar och gammelfarfar till åtta barnbarnsbarn. Han hittade alltid på roliga lekar och spel tillsammans med oss alla. Micaela, ett av barnbarnen, minns honom med följande text:

Du somnade in idag. Är så ledsen, men vi minns dej alltid varmt för allt du gjort för oss och med oss ända sen små tills nu. Du byggde karuseller och gungor, du lekte och spelade spel, femkampade, spelade piano och nyckelharpa och alla värdens instrument, vi sjöng, vi dansade och vi lärde oss en massa om en massa. Det där långa ordet superkalifragiexpialidociöst, var det månne så? Jag är glad att du var vår. Älskade morfar i grannen, vila nu, fina du.

Vi minns vår pappa som flitig och snäll, han hjälpte alltid till där han kunde. Familjen har alltid varit väldigt viktig för honom och samhörigheten vi haft är unik.

Vi saknar dig pappa!

Ann Ewalds Susan Pettersson Ben Ewalds

Nya skivor

sKrubIluttaN å sKrubIleJ/

På nya äventyr

De tVå trOlleN Skrubiluttan och Skrubilej alias Marianne Maans och Désirée Saarela-Portin börjar vara kända, speciellt bland yngre lyssnare. Marianne och Désirée är också i andra sammanhang aktiva musikanter, både tillsammans och i andra konstellationer. Duon har nu gjort musikaliska resor till Fantásien ett antal år, och de två har turnerat i daghem och skolor runt hela Svenskfinland.

Den senaste skivan "På nya äventyr" skulle ha lanserats våren 2020 men den releasekonsert och de turnéer i Finland och Sverige som Marianne och Désirée hade planerat till våren har flyttats fram till hösten.

De tio spår som finns på skivan är till största delen nyskrivna, och några bygger på traditionell folkmusik. Melodierna är svängiga, nästan jazziga, och häftet innehåller alla texter, så det är lätt att följa med. Texterna, de handlar till största delen om troll, men ett spår ägnas åt frassen ”Frans Fransenstain”, ett annat handlar om ”Vill du va’ min vän?”. Flera andra spår lockar även vuxna till att stampa takten, kanske till och med klappa händerna litet grann, t ex i ”Rocken troll” börjar man nog leva med. Instrument som används på skivan är sång, fiol, gitarr och mandolin.

Det är bra att det kommer ny musik också för barn, det är de som någon gång ska ta vid. Ju större utbud det finns, och speciellt det att barnen har möjlighet att aktivt sjunga med och musicera, gör att kommande generationer lär sig att använda musik, kanske själva någon gång också skapa ny.

Skivan finns på Spotify och andra streamingtjänster, den fysiska skivan släpps under hösten.

leNa JONssON trIO/ Stories from the Outside

leNa JONssON har beskrivits som en av de starkast lysande stjärnorna på den svenska folkmusikhimlen. Hon gav år 2018 ut föregående skiva, PLACES, och nu har uppföljaren kommit. Lena använder den svenska folkmusiken som bas, men bygger på med jazz, pop och rock samt bluegrass och amerikansk old-time. Lenas musik kan kallas lekfull, nyskapande och djärv, hon tar ut svängarna på ett modigt sätt.

Lena Jonsson trio består förutom av Lena också av Kristofer Sundström på bas och Erik Ronström på gitarr. Tillsammans gör de mycket njutbar musik. Som ytterligare för-

stärkning har man anlitat några gästmusiker på banjo, flöjt, cello, piano och syntesizer.

Skivan "Stories from the Outside" består av tio spår. Låtarna på skivan har till en del fått vinterinspirerade namn, som t ex ”Jullovsschottis” och ”Ispolskan”, den senare tycker jag personligen väldigt bra om, man riktigt hör hur skrinnskornas skär tar en framåt. Men här finns också ”Frisklåten” och ”Larven”, Som lyssnare får man fantisera om vad som är anledningen till dessa låtnamn.

Skivan är utgiven på www. hedgehogmusic.se, den går också att streamas till exempel via Spotify. Också när det gäller denna skivrelease har coronaläget ställt till med en hel del, Lena Jonsson trio streamade sin releasekonsert den andra maj på nätet, det har också många andra gjort, har jag kunnat notera.

rONNY KJØseN/

BondeBohem

Det är INte så OFta det kommer norska skivor till Fiolen min, men nu kom det en. Det beror nog inte på att det inte ges ut någonting där, orsaken är nog mera den att våra kontakter till Norge kanske kunde utvecklas mera – men det är långt till Norge! Alltför ofta stannar vi till i Sverige, men vi skall inte glömma Norge på andra sidan Kölen, där finns mycket fin musik.

Dragspelaren Ronny Kjøsen har många strängar på sin lyra, han spelar klassisk musik, arbetar som kyrkomusiker, komponerar, undervisar och turnerar med olika grupper och enskilt. Nu har han spelat in en soloskiva, men han har gästande musikanter på ett flertal instrument, bland annat sång och fiol, men också litet mera udda instrument som tuba och vibrafon. De flesta av de 13 spåren består av Ronnys egna kompositioner, men det ryms nog också tradlåtar med.

Här finns en melankolisk melodi som Ronny kallar ”Haust” (höst), där han ger en bild av sin syn på hösten, men här finns också en väldigt jazzig reinländer som i grunden är traditionell, men så småningom släpps kreativiteten loss i ”Klara og Harald”, den slutar helt annorlunda än den börjar. Ronny har också komponerat brudmarschen ”Brura mi” (bruden min), förklaringstexten förtäljer att inte alla bröllop blir som det var tänkt, men brudmarschen lever kvar. Skivan avslutas med en ”Bånsull” (vaggvisa). Ronny motiverar valet med att ”innan man går till ro, behöver både stora och små en vaggvisa”. Den avslutande vaggvisan blir en mycket fin sammanfattning av en skiva där jag i det skedet tänkte: var skivan redan slut?

Jag bara måste ännu citera texthäftets sista mening: ”Det är en konst att vara konstnär” (Ola Jonsmoen)

Skivan är utgiven på Øra Fonogram, men den finns också att ladda ner på streamingtjänster som Spotify.

IrmelIN/

Upp

VOKaltrION IrmelIN, bestående av Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld, har under två decennier färdats med sin musik runt om i världen. Med passion, innerlighet och tätt samstämda röster framför Irmelin sina sånger där en mångfald av känslouttryck och improvisation ger liv till såväl traditionell folkmusik som nykomponerad. De tre rösterna sträcker sig från den vassaste kulningston till den sprödaste fras. Med rötter i den nordiska folkmusiktraditionen har trion genom åren nyfiket och experimentellt utvecklat ett alldeles eget sound.

Irmelin är en grupp som har funnits i många år redan, den här CD:n är deras femte. Och den är en god fortsättning på de tidigare utgåvorna, kanske kan man skönja ännu litet mera experimentlust på skivan "Upp". Det finns 15 spår, och de flesta melodierna är egna kompositioner, arrangemangen är likaså egna. Om jag skall nämna några intressanta spår är ”Västra Storgatan” där medlemmarna kular sinsemellan och i stämmor. Låtarnas namn är fantasifulla och det skulle ha varit väldigt trevligt att få veta, om det finns någon historia bakom namnen. En annan låt som jag har lagt på minnet är ”Vaggvisa 2.0”, nog med vaggvisestuk, men

texten är litet annan än i vanliga vaggvisor. Visan ”Med fickan full av minnen” är ännu ett spår, där man faktiskt skall stanna upp och lyssna.

Jag kommer nog att spela Irmelins skiva "Upp" många gånger, och jag hoppas många med mig. Men det gäller att göra utrymme för att lyssna – skivan är ingen man skall slölyssna på – då går väldigt mycket förbi.

Skivan "Upp" finns att köpa på www.playingwithmusic.se

aNDreas tOpHØJ & ruNe barsluND/

Trails & Traces

aNDreas tOpHØJ OcH ruNe

barsluND heter två unga danska folkmusiker som nu har gett ut sitt debutalbum som duo. De har spelat tillsammans redan i närmare tio år, under den tiden har de gett ut två EPskivor, ”The Danish Immigrant” och ”Fragments”, men nu var det dags för en full-längds-CD. Pojkarna har specialiserat sig på fiol och dragspel, men bidrar också med altfiol, whistle och sång. Duon är rotad på det jylländska fastlandet, men de sträcker ut sig musikaliskt till Irland, Finland och Nord-Amerika. Andreas och Rune har turnerat i Tyskland, Storbritannien, Irland och Finland, bl a i Kaustby, genom dessa turneer har pojkarna hämtat nya idéer för sitt spel, men också för scenframträdande och kommunikation.

På den här skivan finns 10 spår, av vilka tre spår består av två låtar vardera. På skivan medverkar ännu två gästmusikanter: Sine Lahm Lauritsen på sång och Timo Alakotila på flygel. Sine sjunger visan ”Rosen”, väldigt njutbar att lyssna på och Timo medverkar på tre spår: ”The Kerry Polska”, ”The Haywire Compass” och ”Vals til mor og far”. Alla spår, förutom två, har komponerats av Andreas eller Rune, och de har också gjort nästan alla arrangemang. Timo och Sine har varit med och arrangerat sina egna låtar. Det här är en skiva där variationen är stor, man får lyssna till allt från eftertänksamma melodier till irländskinspirerade, fartfyllda sådana. Ett plus är det medföljande häftet där Andreas och Rune berättar om bakgrund och tankar i samband med just det spåret.

Skivan går att köpa från www. folkshop.dk, samt från digitala streamingtjänster som iTunes, Apple Music, Spotify, Youseeplay, osv.

FIOlmINIsterIet/

Et nyt liv mer; Ditte Fromseier (violin, bratsch, sång), Kirstine Elise Pedersen (cello och kör) och Kirstine Sand (violin och kör). På skivan "Et nyt liv" anlitar man ännu två gästande musiker: Sigurd Hockings på gitarr och Mathæus Bech på kontrabas.

Gruppen Fiolministeriet har tagit den klassiska kombinationen av stråkinstrument och när de tre först sammanstrålade hade de en gemensam kärlek till den allra äldsta danska folkmusiken, men så småningom började man utveckla sin egen stil, där det ryms, inte bara traditionella danska låtar, utan också trad.melodier från andra delar av världen, precis som egna kompositioner.

På skivan "Et nyt liv" finns 12 spår, bestående av blandad repertoar. Titelspåret ”Et Nyt Liv” handlar om hur livet plötsligt kan förändras drastiskt på mycket kort tid. Den är komponerad av Kirstine Elise Pedersen. Ett spår har fått namnet ”Svensk Sommer”, där får lyssnaren litet svensk sommarstämning i polsketakt, spåret ”Kan Du Drømme Med Mig” är en mera finstämd melodi. Över lag kan om den här skivan sägas att den täcker alla känslor från sorg till mycket stor glädje.

CD-skivan finns att köpa via www.folkshop.dk och digitala downloadbutiker och streamingtjänster som iTunes, Apple Music, Spotify,

FIOlmINIsterIet består av tre daYouseeplay, osv.

Deadline för material till Nr 4/2020 är 15.10.2020

Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi